Tema: våld via djur.
Kvinnotryck NUMMER 1 • 2015 Nanna Johansson – gästredaktör tolkar temat med grafisk novell Tema Våld via djur kvinnotryck nr 1 2015 · 1 inledare katarina hörlin redaktör Våld mot djur – slår hårt mot kvinnor och barn Välkommen till årets första nummer av Kvinnotryck. Mycket är sig likt, lite är förändrat! Varje nummer har fortfarande ett tema som belyser den verklighet kvinno- och tjejjourerna möter. Den stora nyheten är redaktionskollektivet bjuder in en gästredaktör som sätter sin prägel på en del av temasidorna. I detta årets första nummer är temat »Sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot djur«. Vår gästredaktör är radio kvinnan, serietecknerskan och satirikern Nanna Johansson. – Jag blev jättesmickrad av att få frågan. Djurens rätt har alltid hört till mina hjärte frågor. Mitt fokus har mest legat på grymheten inom kött- och pälsindustrin, säger Nanna Johansson, som tolkat temat i en helt nyskriven grafisk novell »Hundarna«. Den avslutar temasidorna, där jourkvinnor, forskare och juri ster berättar om en situation som måste förbättras. – Myndigheterna måste vara vakna för vilken oerhörd kraft det ligger i att skada en försvarslös tredje part för att få sin vilja fram. Hot och våld »by proxy« måste belysas mer. Frågan om djur finns i familjen ska finnas i samtal med barn och kvinnor, och i polisförhör, säger en jourkvinna. Möt också forskaren Carin Holmberg, som tidigt lyfte sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och mäns våld mot djur. Hennes dröm är att djurrörelsen och kvinnorörelsen tar varandra i hand och gemensamt kämpar mot mäns våld mot kvinnor, tjejer och djur. I riksdagen ligger just nu motionen »Djurens situation vid våld i nära relation« i väntan på att behandlas. Den 16 april ska den avslås eller klubbas igenom. Fem konkreta punkter för att förbättra situationen. För djuren och kvinnorna, tjejerna och barnen som utsätts. Läs mer om den. Inga av djuren på bilderna tillhör någon stödsökande. Välkomna. i n n e h å l l kvinnotryck nr 1 2015 nanna johansson gästredaktör Djurens rätt har alltid hört till mina hjärtefrågor. tema: när husse hotar och slår 4 jourfokus Familjedjur i förövarens våld 5 jourfokus Jourer som välkomnar djur 6 tema Hög tid att se sambandet – våld mot kvinnor och djur 8 jourfokus: Statistik från jourerna 10 t ema »Våld mot djur borde ingå i grov 11 tema Riksdagsmotion 12 tema Gästredaktör Nanna Johansson 14 tema »Hundarna« av Nanna Johansson 18Roks egna sidor 20 inblick Hos Tjejjouren Vilja i Sandviken kvinnofridskränkning« redaktion För kontakt med redaktionen: [email protected] Utkommer 4 nr/år För prenumerationsfrågor: [email protected] Tel: 031-743 99 05. 160 kr/år privat – 240 kr/år företag Roks, Hornsgatan 66 118 21 Stockholm Omslag: Kerstin Lenander med Filippa, tibetansk spaniel. Omslagsfoto: Frida Ekman. Foto gästredaktör: Julia Lindemalm Foto: Linda Bing, Frida Ekman, Julia Lindemalm. Reportrar: Louise Cederlöf, Leone Milton, Josefin Patzauer. Ansvarig utgivare: Karin Svensson. Redaktionskollektiv: Eva Engman, Kerstin Leander, Anna Holmqvist, Karin Svensson, Katarina Hörlin och Elin Tjernström. Redaktör: Katarina Hörlin. Tryckeri: Åtta.45 AB Gästredaktör: Nanna Johansson. Layout: Marianne Engblom, Ateljé Idé Miljömärkt tryck foto: julia lindemalm tema: När husse hotar och slår Att kontrollera och plåga kvinnor och barn genom att pina deras djur är ett utstuderat maktmissbruk. De flesta av Roks jourkvinnor har mött stödsökande vars djur utsatts. Våld mot djur borde ingå som en del i grov kvinnofrids kränkning anser experter. Det borde vara en försvårande omständighet. Istället försvinner brottet. Ingen döms för det. Straffvärdet är för lågt. Men ett brott är det. Mot djuret. Mot kvinnorna. Mot tjejerna. Mot barnen. Temat finns alltid att läsa på www.roks.se kvinnotryck nr 1 2015 · 3 J jourfokus Familjedjur i förövarens våld Kvinnor som utsätts för våld av den hon lever med stannar hos förövaren för att de inte vet var djuren ska bli av. Att lämna dem hos mannen är otänkbart. text: katarina hörlin | foto: julia lindemalm Vi har ju varit med om att kvinnor som står i begrepp att lämna inte gör det, eftersom djuren inte har någonstans att bli av. 4 · kvinnotryck nr 1 2015 fo to : i fr da ek ma n ROKSJOURER SOM TAR EMOT DJUR ●● Alla Kvinnors Hus, AKH, Karlstad ●● Clarajouren, kvinnojouren i Årjäng. ●● Finska kvinnojouren Piilopirtti ●● Kvinnogemenskap Sundsvall ●● Kvinnojouren Ellinor i Linköping. ●● Kvinnojouren i Mark, tog emot sex hundar, en papegoja och en sköldpadda i fjol. ●● Kvinnojouren i Lycksele, tar emot djur i ett anslutande rum, på grund av allergirisken. Katinka Ingves med sin häst Syn. Jourer som välkomnar djur Erfarna jourkvinnan Kerstin Lenander har tagit emot många djur. Här med tibetanske spanieln Filippa. Cecilia hade packat väskorna. Klätt på sonen. Allt var klart, när hon ringde kvinnojouren. Kan hunden följa med? Nej, tyvärr. Cecilia la på, tog av sonen ytterkläderna och packade upp igen. text: katarina hörlin | foto: privat En undersökning från Nederländerna visar att 41 procent av kvinnorna som levt med en man som utsatt dem för våld, har skjutit upp sitt uppbrott då de var oroliga för djurens säkerhet. – Jag förstår dem. Jag hade aldrig lämnat mitt hem, utan mina djur om jag misstänkte att de skulle utsättas för våld eller vanvård av min partner. Det är bara att gå till sig själv för att förstå. Därför försöker vi alltid ordna det för våra stödsökandes djur, så gott vi kan, säger Kerstin Lenander, jourkvinna på Kvinnojouren Märta i Ljungby. Hennes jour tog länge emot djur i det skyddade boendet, men under en period kom flera stödsökande med stora hundar, också de traumatiserade efter att utsatts för våld. – Hundarna var oroliga. Vi hade hundrädda kvinnor och barn i boendet. Deras trygghet måste vi också se till. Så vi tog beslutet att inte ta emot alla djur. Idag försöker jourkvinnorna lösa det på andra sätt. Kerstin har tagit hand om hundar och en häst hemma. I Ljungby såsom på många andra orter runt om i landet, rycker enskilda jourkvinnor och jourtjejer in och tar tillfälligt hand om djur medan kvinnan är i boendet. Skillnader i landet – Ett stort problem är att det skiljer sig mycket från kommun till kommun vilka kostnader de tar på sig för en kvinnas djur. En kommun kan bekosta vistelse på ett hundpensionat, en annan vill inte ens ta kostnaden för avlivning om alla andra möjligheter är uttömda. Nätverket VOOV och andra ideella organisationer som Kattkommando Syd gör ett jättejobb, men har fullt upp, berättar Kerstin. – Jag kan inte säga att jag ser någon lösning inom kort, samtidigt önskar jag att något sker. För jag och mina joursystrar har ju varit med om att kvinnor som står i begrepp att lämna inte gör det, eftersom djuren inte har någonstans att bli av. Det borde aldrig få ske igen. Hon kunde inte lämna Kiwi, en korsning mellan schäfer och golden retriver hos Owe. Han plågade hunden. Veckan innan hon ringde jouren hade det gått för långt. Det var kväll och Kiwi skällde. Egentligen var det en lugn hund, men de senaste månaderna hade han blivit nervös och skällig. Cecilia trodde att det var för att Owe skrek och var hårdhänt mot honom. Den här kvällen kom Owe in i rummet. Han var arg. Först skrek han åt Kiwi, sedan åt Cecilia att hon skulle få tyst på hunden. Cecilia försvarade Kiwi verbalt. Owe gick fram till Kiwi. Trots att hunden var stor lyfte Owe upp den, och Cecilias hjärta stannade, när hon insåg vad han tänkte göra. Så vräkte han med all kraft in Kiwi i väggen en och en halv meter bort. Fall till fall Dunsen när hundkroppen slog mot väggen. De famlande tassarna och gnyendet innan Kiwi kunde stappla iväg. Synen har etsat sig in i Cecilia. Hennes egen känsla av maktlöshet. Hon såg det hända, hon kunde inte hindra det. Nästa dag tog Cecilia Kiwi till veterinär. Ryggskadan var allvarlig, men han skulle klara sig. Fast Kiwi blev aldrig riktigt bra igen. Några dagar senare ringde Cecilia jouren, men när hon inte kunde ta med Kiwi stannade hon kvar. Det gick ett par år, innan Cecilia kontaktade jouren igen. Hon hade lämnat Owe och behövde stöd i vårdnadskonflikten om sonen. På så sätt fick jourkvinnorna reda på hennes historia. – Det här är ett av de öden som fick oss att fundera på om vi kunde göra annorlunda. Varför skulle vi inte kunna ta emot djur? Cecilias berättelse stärkte oss i jouren att vilja ändra våra regler så att kvinnor har möjlighet att ta med sina husdjur, säger Katinka Ingves, jourkvinna vid kvinnojouren Ellinor i Linköping, en av den handfull Roksanslutna jourer som tar emot djur i det skyddade boendet. – Vi gör en bedömning från fall till fall om det funkar. Skulle det inte göra det har vi utomstående kontakter, som kan ta hand om hästar och smådjur. Om det är ett annat mindre husdjur, kan kvinnan ha med djuret till jourens skyddade boende och själv ta ansvar för det. Mindre husdjur Clarajouren, Kvinnojouren i Årjäng tar också emot djur. – Flera av oss jourkvinnor är djurägare och vi skulle inte själva vilja hamna i den situationen att vi var tvungna att lämna våra älskade djur kvar hemma hos en våldsam partner om vi tvingas fly. Vi är också föräldrar som sett hur oerhört viktiga djuren kan vara för barnen. För oss var beslutet väldigt enkelt då dessa familjer har så begränsade möjligheter, säger Annika på Clarajouren, som tar emot alla mindre husdjur. – Vi har kravet att hotbilden inte ska vara för stor utan de ska kunna sköta rastning själva. Ställs det extra krav på er som jour kvinnor när djur finns i boendet? – Möjligtvis att det krävs extra städning efter avflyttning men det inte varit ett problem. Vi får också se till att det inte finns djurallergi i en familj som ska komma. Vi informerar om detta innan det tas ett beslut för inskrivning. Finns djurallergi hjälper vi till att hitta ett annat jourboende. Fotnot: Owe, Kiwi och Cecilia hette egentligen något annat. kvinnotryck nr 1 2015 · 5 t temafokus Hög tid att se sambandet – våld mot kvinnor och djur Carin Holmbergs dröm är att kvinnojoursrörelsen och djurrättsrörelsen tar varandra i hand. Tillsammans lyfter kunskapen om sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot djur. text: katarina hörlin | foto: johanna henriksson. fa k ta Det nationella kunskaps centret Se Sambandet har fyra tydliga krav: ●● Våld och hot mot djur ska ses som en del av de brott som ingår i grov kvinnofridskränkning. Ett krav som Roks ställt sig bakom i debattartikeln »När pappa slår värmer han ofta upp på hunden« i DN. ●● Det ska gå att få bidrag enligt Socialtjänstlagen för att täcka kostnader för husdjur om de utsatts för brott. ●● Djur ska omfattas av kontakt förbud för förövare. ●● Djurförsäkringen ska täcka vården för skador som uppkommit genom att maken eller sambon utsatt djuret för våld. Se Sambandets hemsida: www.sesambandet.wordpress.com där du gratis kan ladda ner »Med husbondens röst« på PDF. 6 · kvinnotryck nr 1 2015 – Kvinnor lämnar inte en relation om hon är rädd att djuren far illa. Det är dags att integrera kunskapen om våld mot djur med kunskapen om våld mot kvinnor, våld i samkönade relationer och annat våld i nära relationer. Så sa filosofie doktor i sociologi Carin Holmberg från Se sambandet, när hon öppnade konferensen »Sambandet mellan våld mot djur och våld mot kvinnor och våld i nära relationer ur ett (d)juridiskt perspektiv« i vintras. Veterinärer, djurskyddspoliser, djuraktivister, jourkvinnor och anställda inom socialtjänsten möttes för att dela erfarenheter, få ny kunskap och hitta vägar till samverkan. – Jag tror att vägen är just samverkan i det praktiska arbetet mellan de som arbetar med djuren och de som arbetar med människorna, säger Carin Holmberg, när vi gör intervjun några veckor efter konferensen. – Även om många jourkvinnor länge vetat att förekommer det våld mot kvinnan förekommer det säkert också våld mot djuren i familjen så är det först senare år som kunskapen börjar komma till våra myndigheter. Det har varit en osynlig fråga. Varför? – Främsta skälet är nog att straffsatserna på djurplågeribrott är så låga. Det i sin tur hänger ihop med att djur räknas som egendom i lagen. Överhuvudtaget är det svårt att hitta en dom om djurplågeri i samband med kvinnofridskränkning. Trots att vi vet att om ett djur är utsatt för våld finns det skäl att undersöka om andra i familjen är utsatta, och omvänt, om en person i en familj är utsatt för våld bör man undersöka om djuren är utsatta. Finns inga fällande domar – finns inte problemet! Carin Holmberg, välkänd för alla inom kvinno- och tjejjoursrörelsen, var en av de första som tog upp frågan inom rörelsen. – Min ögon öppnades när jag och Viveka Enander skrev »Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser«. Kvinnor berättade för oss att deras uppbrott fördröjts då de var oroliga för djuren, som ofta hade utsatts av mannen. »Varför har vi inte tänkt på det här tidigare?« tänkte jag och fortsatte att söka kunskap. Få frågor om djur Hon fann den hos kvinnojourerna. I en unik enkät riktad till ett urval av landets kvinnojourer svarar 66 av 87 kvinnojourer att de har erfarenhet av att kvinnor, som inte lämnat män, vilka utsätter dem för våld, på grund av oro för djurets säkerhet. Resultatet presente rades i skriften »Med Husbondens röst« 2004. Här finns förövare som skjuter dotterns kattunge framför ögonen på kvinnan och barnen. – Djuren utsätts för stort lidande. Men att behöva se sitt djur pinas och inte kunna skydda det skapar ofta stora skuldkänslor i kvinnan och barnen. Känslor de måste få stöd att bearbeta. Samtidigt visade enkäten att knappt hälften av jourerna frågade om kvinnan hade djur. Få kvinnojourer samverkade då med lokala djurskyddsorganisationer för att kunna erbjuda akutboende. – Samma år skriften kom ut pratade jag på en konferens inför 100 personer. Jag sa: »Vi måste prata om djuren«. Alla skrattade. De tänkte att nu har hon tappat det, totalt. Djuren! Så dumt! Nu skrattar ingen längre. Kunskapen är större. Samtidigt finns ett enormt motstånd mot att se djur som individer med egna rättigheter. Det motståndet kommer från livsmedelsindustrin. Från pälsindustrin. Från djurförsöksindustrin. Otroligt starka krafter, säger Carin Holmberg, och ger ett exempel från USA, där medvetenheten om sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot djur vuxit sig stark. I New Jersey har till exempel 88 procent av alla barnmisshandels fall, enligt djurorganisationen ASPCA, upp täckts genom att familjens djur utsatts för våld. Veterinären slår larm till de sociala myndig heterna som undersökter om de andra i familjen också utsatts. – Men där får ständigt Phil Arkow; grundaren av The Link i USA lägga till »vi talar inte om försöksdjur, pälsdjur eller djur inom köttindustrin, utan endast om sällskapsdjur«, när de lyfter djurs rätt till ett liv utan våld. Kopplingen till djuren i djurindustrin gör att våra sällskapsdjur inte får det skydd de behöver och detta är ju verkligen fel. Här kommer också kvinnor och barn i kläm, säger Carin Holmberg. Unga tjejers utsatthet För några år sedan startade hon det nationella kunskapscentret Se Sambandet tillsammans med Nathalie Nordén, VOOV, och Stefan Villkatt. De föreläser. De presenterar ny forskning kring sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot djur. – Vi bjuds ofta in som föreläsare på länsstyrelsernas utbildningsdagar. Just länsstyrelsen är en intressant myndighet, eftersom den både ansvarar för kvinnofridssamordningen och djurskyddet. I många län har de kommit långt med utbildningen. Det viktigaste är att vi kan få »djurmänniskorna« från veterinäroch djurskyddssidan att möta »människomänniskorna« så att praktiska lösningar kan uppstå. Vilka råd skulle du ge en jourkvinna och jourtjej som möter stödsökande? – Alltid fråga om djur. Finns djur i familjen? Är du orolig för djuren? Finns det fler djur kvar i hemmet? Vill du att vi ska hjälpa dig att hitta en plats åt dina djur? Har det funnits djur i familjen? Det är en viktig fråga eftersom det kan vara så att mannen har dödat katterna. Har han det är ju även hotbilden för kvinnan mycket hög. Vi måste fråga för att få fram hela bilden. Sedan borde det vara en kommunal angelägenhet att se till att det finns jourhem där djuren kan vara om de inte kan följa med kvinnan, när hon bryter upp. Finns inte det så har VOOV bra möjligheter att stötta med plats. Kontakta VOOV är mitt andra råd. Sista rådet: glöm inte de unga tjejerna. – Killar kan genom tjejens djur kontrollera henne väldigt hårt. Är han grym mot hennes hund? Slår han hästen? Det är viktigt att vi ser och att vi frågar. Unga tjejer är så utsatta i dag. Men det är som om vi inte ser det. Därför är det extra viktigt att alltid fråga de unga tjejerna så att deras utsatthet blir synlig. Pionär på så många områden. Doktorn i sociologi Carin Holmberg med sin älskade Asta och katten Mossan i knäet. Om mannen har dödat katterna är ju även hotbilden för kvinnan mycket hög. Vi måste fråga för att få fram hela bilden. kvinnotryck nr 1 2015 · 7 J jourfokus Om inte den stödsökande själv berättar att hon har djur, frågar ni om det? : statistik Kvinnotrycks enkät gick ut i februari 2015 till Roks kvinno- och tjejjourer. 37 jourer svarade. Jourerna om vad de möter Vanvård. Underlåtenhet att ge mat. Djur som släpps ut. Misshandel. Mord. Så utsätts de stödsökande kvinnornas och tjejernas djur. »Det ligger en oerhörd kraft i att utnyttja en tredje part för att få sin vilja igenom. Jag önskar myndigheterna förstod det«, skriver en jourkvinna. text: katarina hörlin Nej 40% Nej 32% Har ni kommit i kontakt med stödsökande vars djur också utsatts för våld? 60 procent av kvinnojourerna som svarat på Kvinnotrycks statistik frågar alltid om kvinnan har djur, när hon ringer. Ofta har hon det och det kan var alltifrån hamstrar och kaniner till fåglar, marsvin, katt, hund och fiskar. Ibland finns även hästar, får och kor. Sju av de 37 svarande jourerna kan ta emot sällskapsdjur i boendet, men många löser det tillfälligt ändå via samarbete med VOOV, hundpensionat, djurskyddsföreningar eller med kvinnans anhöriga som tillfälligt Ja, tar hand om djuren. 60% 68 procent av jourerna möter stödsökande vars djur utsatts för våld av förövaren. »Vi önskar att myndigheterna var vakna för detta fenomen: hot och våld »by proxy« och inser vilken oerhörd kraft det ligger i att skada en försvarslös tredje part för att få sin vilja fram. Att det talas om i klartext vad det innebär och att det finns med som en fråJa, geställning i samtal med barn och 68% i samtal med kvinnor, men också i polisförhör«, skriver en jour. Fler jourhem, ökat samarbete med lokala/ regionala aktörer var andra återkommande önskemål. »Kvinnor och barn med kaniner, katter, hundar far fruktansvärt illa av att lämna djuret hemma för oftast vet de att djuren får lida för deras val att lämna. Har hon hästar är det nästan omöjligt för kvinnan att få hjälp. Vi önskar det fanns fler jourhem för djur« skriver en jour. »Vi önskar att jouren kunde ta emot djur och att vi hade bättre kontakter med veterinärer och andra som kunde ta hand om djur«. »Mycket bra är på gång! Vi har utökat samarbete med VOOV. Men mer kunskap behövs om att det är så vanligt!«. Sista ordet går till en jourkvinna som fångar problemets yttersta orsak: »Först och främst önskar Ja, vi att män slutar slå!« 20% Nej 80% Kan ni ta emot djur i ert skyddade boende? ”Säger du något avlivar vi hunden” Djur används som utpressning. De utsätts för svält. De plågas framför ögonen på barnen. Jourkvinnor och jourtjejer berättar om stödsökandes erfarenheter. Citaten är hämtade ur Kvinno trycks statistiksvar. 8 · kvinnotryck nr 1 2015 »Mannen hotade att sticka hunden med kniv och höll den utanför balkongen.« »Mannen ringde till barnet, som var med sin mamma hos oss. Han sa att eftersom det är mamma som sköter om kaninen så får inte kaninen mat nu då hon inte bor hemma. Barnet bröt ihop och kvinnan återvände hem.« »En kvinna hade en hund som hon fick skänka bort till okända på hemlig ort för att mannen, inför barnen hade sparkat hunden in i väggen så att den bröt revben. Hon kopplade då inte ihop det våldet med att hon eller barnen kunde vara i fara men det blev hon senare varse. En annan kvinna fick sin första hund efter att pappan hade våldtagit henne som 11-åring och den hunden som hon älskade över allt annat hotade pappan att avliva varje gång hon försökte undvika fler våldtäkter.« »Han har hotat bränna ner stallet, underlåtit ta hand om djuren när kvinnan flytt«. »En äldre kvinna hade en tax som blev hotad med en käpp och även fick ta emot slag när mannen var aggressiv« »Fåglar som blivit dödade. Hundar som blivit sparkade. Det har hänt att kvinnor inte törs lämna hunden ensam med mannen eftersom de inte litat på att den får mat«. Stå alltid som ägare till ditt djur foto: linda bing Kvinnojouren Ellinor har haft kontakt med flera kvinnor där det blivit en tvist om vem som har rätt till djuret. – Vi har inte så väldigt mycket juridisk kunskap, men nyligen kom en dom där en kvinna fick rätt till hunden som hon och ex-partnern tvistade om. Mannen hade sagt att kvinnan fått hunden som gåva. Men ibland finns inga vittnen, och ibland kan kvinnan ha tagit hand om hunden, men som ägare står mannen, säger jourkvinnan Katinka Ingves. Juristen Anette Cedergren har ett klart råd: – Se alltid till att stå som ägare till ditt djur. Skriv på papper! Då är ni jämbördiga parter om mannen skulle starta en process mot dig. Det går att visa att du i praktiken agerat som en ansvarsfull ägare genom att visa kvitto på djurmat och veterinärkostnader, men står han som ägare i hamnar du i ett underläge, säger Anette Cedergren, som via sin juridiska byrå driver just sådan ärenden. En tvist stod mellan en missbrukande man och hans före detta sambo som fått en hund av mannens far. – Äganderätten var faderns enligt dom stolen. Han gav tillbaka hunden till sin son. Trots att han var missbrukare och inte den som var bäst lämpad att sköta hunden. Ett dilemma är att djur i djurskyddsrättslig mening betraktas som levande varelser, medan de i andra delar av lagen betraktas som en ägodel, en sak. – Jag vill att djur ska flyttas från saksidan till personsidan i lagen. Om djur får brottsofferstatus hade de 500 kronorna som förövarna redan tvingas betala till Brottsofferfonden för djur plågeribrott och brott mot djurskydds lagen kunnat gå till djurskyddsorganisationer, som kunnat söka medel från brottsofferfonden till sina projekt, säger Anette Cedergren, som under studietiden belyste detta i sin straffrättsliga uppsats Katten som brottsoffer. – Brottsofferläran gällande människor hade låg status inom den juridiska världen. Djur som brottsoffer hade så låg status att det knappast gick att arbeta med! »Ska katter sitta och jama i rättssalarna?« undrade en av mina medstudenter. Nej! Men tack för att du lyfte frågan!, sa jag. Nu ser jag att rörelsen växer, vi blir alltfler yrkesgrupper som arbetar för detta: Äntligen! »Katten som brottsoffer« heter Anette Cedergrens uppsats. Voov vill samarbeta VOOV, veterinär omtanke om våldsutsatta, är en riksorganisation som består av ideella föreningar. Idag finns de på åtta orter, fem är på gång. Hund, katt, gnagare, kaniner och fåglar tas emot på olika jourhem. Även hästar kan i vissa fall få en plats. Säkerhetstänkandet är stort. – Djurägaren vet inte vem som tar hand om djuret. Jourhemmet vet inte vem som äger det. Allt för att skydda den stödsökande. Djuret placeras inte där kvinnan har sitt hem om kvinnojour, polis eller socialtjänst bedömer det som olämpligt, säger Nathalie Nordén, grundare VOOV. Många djur i familjer där husse hotar och slår utvecklar stressbeteende. De gör utfall, blir passiva eller strykrädda. – Djurens fysiska skador upptäcker vi i VOOV sällan när de tas emot. De har ett annat sätt att hantera smärta än människor, ofta dröjer det innan vi upptäcker att ett djur har ont. En australiensisk undersökning från 2012 visar att 92 procent av kvinnorna inte vågat säga som det är till veterinären av rädsla för förövaren. – Veterinär- och djursjukskötarutbildningen borde vara utbildningar där kunskapen om sambandet våld mot djur och våld mot kvinnor lärs ut. Men ännu finns ingen delkurs i ämnet, säger Nathalie Nordén. – Vi vill gärna utöka formerna för samarbetet med både socialtjänsten och kvinnojouren. Så jourkvinnor och jourtjejer! Kontakta er lokala VOOV-förening via VOOV:s hemsida: www.voov.nu och gå vidare till lokala föreningar genom »VOOV i landet«. Länsstyrelsens viktiga roll Länsstyrelsen har både ansvar för länets arbete med kvinnofrid och för kontrollen av att djur skyddslagstiftningen följs. I flera län har arbetet med kommunikation över yrkesgränserna kommit igång. – Ju fler som känner till sambandet, desto snabbare kan vi agera. Om djurskyddsinspektörerna är ute på en gård för att ta hand om vanvårdade djur upptäcker att det finns barn i familjen, kan de snabbt meddela socialtjänsten, säger Maria Hagberg, utvecklingsledare Kvinnofrid på Länsstyrelsen i Örebro Län. Se Sambandet, djurskyddspolis och veterinärer har föreläst för representanter från både »djursidan« och »människosidan« i länet och Maria Hagberg ser två övergripande problem. Sekretessen hos socialtjänsten gör det omöjligt för dem att meddela djurskyddshandläggare om det finns djur i familjen, som riskerar att fara illa. – De har Socialtjänstlagen att följa, men behöver verktyg för att kunna anmäla utan att bryta sekretessen. Det andra problemet är att djurskyddsinspektörerna ofta utsätts för allvarliga hot när de rycker in i en familj där våld eller vanvård av djur förekommer. Vi måste hitta vägar att underlätta deras arbete. Under våren kommer gruppen som arbetar med utbildningen att åka till länets mindre kommuner och informera om sambandet mellan våld mot kvinnor och våld mot djur. – Alltfler får kunskap! Detta växer hela tiden! Ladda ner Länsstyrelsens broschyr »Våld mot djur och våld i nära relationer« på www.lansstyrelsen.se kvinnotryck nr 1 2015 · 9 I »Övergrepp mot kvinnor och barn – den rättsliga hanteringen« skriver Eva F Diesen om djurmisshandel i samband med mäns våld mot kvinnor. »Våld mot djur borde ingå i grov kvinnofridskränkning« Våld mot djur borde ses som försvårande omständighet och höja straffvärdet för kvinnofridsbrott. Det säger forskaren Eva Diesen. text: katarina hörlin | foto: privat – Jag vill lägga an ett feministiskt perspektiv. I mina undersökningar har jag sett hur djur används av förövaren för att kontrollera kvinnan. En man sa att »Gå du till ditt föredrag – hunden sitter utelåst på balkongen i 10 grader minus, till dess du kommer hem«. Våld mot Gå du till ditt föredrag – hunden sitter utelåst på balkongen i 10 grader minus, till dess du kommer hem. 10 · kvinnotryck nr 1 2015 husdjur borde ingå i brottet grov kvinno fridskränkning och ses som en försvårande omständighet, säger Eva Diesen. Hon har granskat hur det faktum att det finns djur i familjen behandlades i polis- och socialtjänstutredningar kring våld mot kvinnor och barn i nära relation, gjorda i Stockholm och Uppsala län, kring åren 2009 och 2010. Sammanlagt var det cirka 50 utredningar och Eva Diesen har analyserat förhören. – Inga åtal väcktes för djurplågeri i de fall jag granskat. Ofta missade polis och socialtjänst att fråga om djuren, eller att följa upp med frågor när barnen självmant berättar att de har djur i familjen. Här finns kvinnan som berättar att mannen misshandlar henne och katten, men våldet mot katten tas inte upp i anmälan. – Förundersökning om grov kvinnofridskränkning inleds, men det borde även ha inletts en om djurplågeri. Rättslösa djur Här finns den unga kvinna, som anmäler sin svartsjuke pojkvän som doppat hennes illers tassar i kokhett vatten. Ett vittne fanns. Förundersökning om djurplågeri inleds men efter en tid vill kvinnan inte medverka längre, eftersom hon inte vill inte ha kontakt med den före detta pojkvännen. FA K TA Djurskyddspolisen om framtiden År 2012 omhändertog Djurskyddspolisen i Stockholm 722 djur. För 2013 var antalet 357 följt av knappt 100 år 2014. – Vi avslutade några stora kattärenden under 2013, därav nergången. De flesta djurärenden är katter, vi hade runt 120 hundärenden år 2012. Men det går inte att säga hur många av dessa djur som levde i hem där våld i nära relation förekom, säger Pernilla Markström, gruppchef Djurskydd vid Stockholmspolisen. Hennes grupp inrättades år 2011 av dåvarande länspolismästare Carin Götblad. Den utreder brott mot djurskyddslagen och djurplågeri. Den ingriper, arbetar förebyggande och omhändertar djur på initiativ av länsstyrelsen. – Vi har en empatisk grundhållning och försöker möta människornas behov så gott det går. Kommer vi till ett hem där djuren lever i misär och där finns barn så gör vi en orosanmälan enligt Socialtjänstlagen. Det gör vi alltid. Men vi har inte möjlighet att även utreda brott i nära relation, säger Pernilla Markström, som deltagit i Se Sambandets konferenser. – Ärendet läggs ner med den felaktiga motivering att vidare utredning kommer inte att leda till att brott kan bevisas. Djuret blir rättslöst. Ett vittne hördes aldrig. Den misstänkte konfronterades inte med gärningen.Veterinärintyget åberopades inte som bevis för djurplågeri, trots att det faller under allmänt åtal. Lagför fler Det är ett systemfel, säger Eva Diesen. Djurplågeribrottet »konsumeras« om det finns brott mot människor i samma ärende. Alltså, juridiskt avskrivs lindrigare brott om den anklagade åtalas för ett grövre brott som prövas i samma rättegång. Djurplågeri har ett lågt straffvärde, brott mot djur leder inte till längre straff, så åklagaren lägger inte resurser på detta. – Dock är det viktigt att djurplågeribrott utreds och lagförs för att skydda djuret och kvinnan. Enligt 29 § Djurskyddslagen prövas djurförbud mot den som allvarligt försummat eller misshandlat ett djur, eller dömts för djurplågeri. Det är därför också viktigt för att kunna skydda djur mot framtida våld och se till att förövaren inte får behålla det gemensamma djuret om paret skiljs, – Inom polisen och hos åklagarna finns en grupp som kan mycket, det är de som ofta väljer att fortbilda sig. Svårigheten är att nå ut till alla, säger Markström. Den stora utmaningen är att få åklagare att åtala för våld mot djur, kvinnor och barn. – Jag känner till ett fall där en vuxen son både åtalades för djurplågeri och våld mot sin mamma, men vi har få fall där åtalet väcks ihop. Det är viktigt att de döms för djurplågeri och eventuellt djurförbud. Det räcker inte att förbättra våra förhörstekniker, utan vi måste få politiska beslut som gör fler medvetna om problematiken och resurser för att göra ett bättre jobb genom hela rättskedjan. De dömdes för djurplågeri År 2013 dömdes 69 personer för djurplågeri i Sverige. En person dömdes till fängelse, en till rättspsykiatriskvård, två till skyddstillsyn, en fungdomstjänst och resten böter och villkorlig dom. Maxstraffet för djurplågeri är 2 års fängelse. Längsta straffet fick en man som år 2011 torterade sin valp till döds. Han fick 1 år och tre månader. vilket underlättar kvinnans uppbrottsprocess, säger Eva Diesen. Veterinärer och djurhälsopersonal är skyldiga att anmäla misstänkta djurskyddsbrott enligt Djurskyddslagen, DL. Socialtjänstens personal styrs av Socialtjänstlagen, vars 14 kap 1§ säger att de ska anmäla när de misstänker att barn och unga far illa. – Inför sekretessbrytande regler så att personal i socialtjänst kan lämna uppgifter om vanvård eller misshandel av djur. Sådan korsanmälan mellan djur- och humanvården finns i några amerikanska delstater. Möjligheten för myndigheter att dela information är kärnan. Olika regler skapar problem. Offentlighets- och sekretesslagen hindrar idag fritt utbyte av information mellan olika myndigheter, säger Eva Diesen, som också har följande tre konkreta förslag: ●● Kontaktförbud kopplat till djuret, som i vissa delar av USA. ●● Inför brottet »Grovt brott mot djurskyddslagen« och »Grovt djurplågeri brott« för att höja straffvärdet. ●● Ge djur legal brottsofferstatus. Det skulle ge dem rätt till eget juridiskt ombud, och inte vara beroende av att en målsägande, som i »illerfallet«. Riksdagsmotion om våld mot djur i nära relation Den 16 april behandlas Birgitta Ohlssons (FP) motion »Djurs situation vid våld i nära relationer« i riksdagen. text: louise cederlöf | foto: pressbild folkpartiet – Carin Holmbergs forskning har inspirerat mig, liksom besök på kvinnojourer. Kunskapsbristen är stor generellt bland politiker på detta fält, säger Birgitta Ohlsson, som tror att det behövs ett bättre samarbete mellan olika veterinärer, jourkvinnor, djurskyddsorganisationer och polis. Är inte det samhällets ansvar, att se till att det finns akutboenden för dessa djur, och därmed underlätta för kvinnan att lämna relationen? – Huvudsaken är att det ska finnas ställen som akut kan ställa upp för djuren. Om de drivs ideellt, kommunalt eller privat spelar mindre roll, säger Birgitta Ohlsson. Huvuddragen i motionen »Djurs situation vid våld i nära relationer (2014/15:410 )« är: 1.Djurs situation ska uppmärksammas. 2.Konsekvenserna för kvinnor och barn när djur far illa ska uppmärksammas. 3.Möjlighet att akut kunna omhänderta och omplacera husdjur som behandlas illa. 4.Bättre samarbete mellan socialtjänsten, polisen och djurskyddsinspektörer. 5.En sekretessbrytande regel bör införas i offentlighets- och sekretesslagen så att hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänsten får lämna uppgifter om djurskyddsproblem vidare till kontrollmyndigheten. Motionen behandlas i Miljö- och jord bruksutskottet den 16 april och finns på riksdagens hemsida: www.riksdagen.se kvinnotryck nr 1 2015 · 11 G gästredaktör: nanna johansson Om Nanna Johansson Bor: I Malmö. Född: 26 januari 1986 i Gävle. Yrke: Serietecknare och programledare i radio och i podd. Utbildning: 2-årig utbildning på Serie skolan vid Kvarnby folkhögskola. Då började jag teckna serier: »Under valrörelsen 2006 som fokuserade på helt fel frågor och det provocerade mig.« 12 · kvinnotryck nr 1 2015 Därför tackade jag »Ja« till uppdraget som gästredaktör: »Jag blev väldigt smickrad och jag tycker numrets tema är superintressant och kände genast att jag vill veta mer om det.« Feminist? Ja! Relation till kvinnor- och tjejjourer: »Jag var engagerad i den lokala tjejjouren hemma i Gävle när jag var yngre. Där träffade jag en massa fantastiska feminister!« Egna djur: Nej, jag bor för trångt. Aktuell med: Med en Urban fantasyroman om skepnadsbytare (de kan förvandlas till djur!) som släpps i augusti samt satir podden Lilla drevet som Nanna gör tillsammans med Liv Strömquist, Kringlan Svensson och Ola Söderholm för Aftonbladet. sn na Nan ov ell Djurens rätt är en av mina hjärtefrågor b ör jar på nästa sid a Gästredaktör Nanna Johansson är inte rädd för att ta debatten. Med penna, tanke och tal ser hon till att få »gubbslem« går säkra – och hon står alltid på djurens sida. text: leone milton | foto: julia lindemalm I ett virrvarr av söta djur, humoristiska kvinnoporträtt och färgglada regnbågar kan du räkna med att serietecknaren Nanna Johansson nästan alltid bakat in sylvassa politiska analyser. För just politik är anledningen till att hon över huvud taget började teckna. – Det var under valrörelsen 2006. Jag var så trött på att politiker inte pratade om jämställdhet, säger Nanna vars teckningar ofta handlar om sjuka skönhetsideal och »gubbslem«. Och visst är det befriande att ibland kunna skratta åt hemskheter i samhället? Teckningar som föreställer bloggerskor som bakar cupcakes de aldrig äter och bindor med blått, fräscht mensblod får många kvinnor i vårt avlånga land att dra på smilbanden – eller gapskratta rakt ut. Känner du att du kan skämta om allt? – Ja, jag tycker det. Men ofta använder jag inte humor till de allra allvarligaste frågorna. Inte för att jag tycker att det är fel att göra det, utan för att jag sällan vet hur jag ska göra det på rätt sätt. Men ibland gör Nanna det ändå. Skämtar om det allra svåraste alltså. Som den gången hon i en teckning dissekerade bland det heligaste vi har i landet: kända män med makt. På bilden syns Ingmar Bergman tillsammans med Thomas DiLeva och Tiger Woods med texten »Hej kära läsare! Du kanske trodde att fenomenet dåliga pojkvänner bara var mänskligheten förunnat?«. Ett annat ämne som Nanna har attackerat med sina ord och teckningar är näthatet mot kvinnor. Hon tycker debatten om näthat är snedvriden. Alltför stort fokus läggs på just arenan internet. Vad som får sägas och inte sägas på internet, och när man ska få vara anonym eller inte på forum. I stället borde fokus ligga på orden som sägs av dessa män. lidande för djuren att bli slaktade om de haft ett bra liv, eller hur? Tänk dig själv att du ligger på ett härligt spa med en kokosdrink i handen och så kommer någon in och yxmördar dig. Inte helt dumt, va?«. Grymhet mot djur – Så länge vissa män ser kvinnor som en andra klassens medborgare kommer det där hatet att fortsätta dyka upp i alla utrymmen där människor rör sig. Tyvärr. När Nanna Johansson fick frågan om att bli gästredaktör för det här numret av Kvinnotryck var hennes spontana reaktion; smickrande, ja tack! – Jag blev jättesmickrad av att få frågan. Och när ni berättade att temat skulle vara djur kände jag att det verkligen passar mig. Djurens rätt har alltid hört till mina hjärtefrågor. Mitt fokus har mest legat på grymheten inom kött- och pälsindustrin, säger hon. På Nannas blogg på Nöjesguiden finns ett satiriskt inlägg som handlar om »10 argument för att äta kött«. Ett av argument lyder: »Det är ju inget Det känns heller inte särskilt långsökt att tänka att någon som slår kvinnor också slår djur. Prata mer Sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och våld mot djur är temat för det här numret. Vad väcker det för tankar hos dig? – Att det måste pratas mer om husdjurens situation. Det är en fråga som sällan kommer upp, och när den kommer upp går folk »bananas«. I dag verkar det vara mer okej att skada djur än att påpeka att djur skadas. – Det känns heller inte särskilt långsökt att tänka att någon som slår kvinnor också slår djur. Jag tycker det är jätteviktigt att titta närmare på de här sambanden för att bättre kunna upptäcka våldet och underlätta för djurägare med skyddsbehov. kvinnotryck nr 1 2015 · 13 14 · kvinnotryck nr 1 2015 kvinnotryck nr 1 2015 · 15 16 · kvinnotryck nr 1 2015 kvinnotryck nr 1 2015 · 17
© Copyright 2024