Ljusnan-Voxnan 2013.pdf - Ljusnan
2013 Ljusnan -VOXNAN Inte bättre förr Dyk vid kusten ger klarhet Bottenfaunan berättar om miljötillståndet i ljusnan-voxnans avrinningsområde, samt delar av kusten ljusnan-voxnan 2013 1 Innehåll Värnar om vatten – en livsviktig resurs……………… 4 Ljusnans väg mot kusten………………………………………… 8 Det var inte bättre förr…………………………………………… 12 Har vi problem med övergödda vatten?…………… 15 ljusnan-VOXNAN 2013 är en årsrapport från Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund, en ideell medlemsstyrd organisation som arbetar för renare vatten i avrinningsområdet. Rapporten redovisar data från 2012 års samordnade recipientkontrollprogram. Produktion och redaktion: Maria Lewander/Grön idé och Daniel Rickström/Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund. Grafisk form och original: Maria Lewander/Grön idé Bottenvegetationen längs kusten mår ganska bra………………………………………………………… 21 Omslagsfoto: BMJ/Shutterstock. Ljusnan med Sånfjället i bakgrunden. Djurlivet på botten berättar hur vattnet mår………………………………………… 25 Tryck: Grafiska Punkten, Växjö, maj 2013. Tryckt i 1000 exemplar på FSC-märkt papper. Flera medlemmar, mera vattenarbete – en vinst för alla………………………………………………… 28 ISBN 978-91-981172-0-2 Kartor: Samtliga kartor är hämtade ur VISS, Vatteninformationssystem Sverige. Beställ rapporten: Skicka ett mejl till [email protected] För resultat från övriga undersökningar och sammanställningar från recipientkontrollen från 2012, som inte tas upp i denna rapport, se förbundets hemsida: www.lvvf.se Exempel på några övriga rapporter: • Kiselalger i rinnande vatten • Sediment i sjöar • Växtplankton vid kusten Även övriga fördjupningsunderlag som hänvisas till i årsrapporten finns på hemsidan. 2 ljusnan-voxnan 2013 In med det nya men kom ihåg det gamla! Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har funnits sedan 1960. Grunden är stabil och har alltid utgjorts av våra medlemmar, i dagsläget 37 stycken. Det har hänt mycket på vägen till dit vi är idag, både med förbundet, avindustrialiser ingen i Ljusnan och de stora förbättringar i vattenkvalitet som förbundet under dessa år bevakat med sina undersökningar. Tiderna förändras och det är viktigt att vi förändras med dem. Annars Foto: Elisabeth Eriksson finns det risk att man inte syns på bästa sätt i det ständigt ökande informations flödet. Idag räcker det inte längre att bara komma med saklig information för att folk ska bli intresserade. Den måste även serveras på ett attraktivt sätt och inte vara för tung. Missar man den biten finns det stor risk att informationen som ska spridas aldrig blir spridd, och då förloras ett stort värde i det vi gör. Vi kände att den årliga rapporteringen av förbundets vattenunder sökningar skulle kunna tjäna ett mycket större syfte än att bara vara ett upp slagsverk för några få utvalda. Därför har årsrapporten genomgått en stor förändring och är det du håller i handen nu. En sammanfattande rapport som tar upp intressanta saker som hänt under det gångna året i förbundets regi, som nya biologiska undersökningar, men också en historisk återkoppling till det som varit så vi har något att jämföra med idag. Och detta på ett betydligt lättsammare sätt än tidigare. k Björn Mårtensson bor i en liten by utanför Edsbyn i Ovanåkers kommun nära ett biflöde till Voxnan. “För mig inne bär det hög livskvalitet att bo och leva i anslutning till vatten, en sjö- och en å, med god vattenkvalitet Foto: Karin Brolin Kärnan är fortfarande resultaten från alla de vattenundersökningar som förbundet ansvarar för, men allt serveras inte i det tryckta formatet utan den detaljerade informationen finns istället på vår hemsida. Ambitionen att nå ut med budskapet om hur våra vatten mår är fortfarande densamma, men målgruppen vi riktar oss till nu är betydligt bredare. Ju fler som blir upplysta om oss och vad som görs i våra vatten och hur de mår, desto större chans finns det att engagemang skapas, och att det i sin tur bidrar till fler åtgärder som verkligen gör nytta. Trevlig läsning och hoppas det inspirerar dig till att ta hand om vår viktigaste naturresurs! Björn Mårtensson Ordförande Daniel Rickström Förbundsdirektör k Det började med ett metspö och slutade med en livsstil. Daniel Rickström bor idag med sin familj i en by mellan Gävle och Söderhamn där han har både hav och söt vatten in på knuten. Paddling, fiske och ett aktivt friluftsliv är en stor del i hans passion för vatten. ljusnan-voxnan 2013 3 Värnar om vatten – en livsviktig resurs tendrag (recipienten) genom utsläpp. Dessa verksamhetsutövare är då inte bara medlemmar utan ingår då även i den så kallade samordnade recipient kontrollen. Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har funnits sedan 1960 och är ett av de äldsta vattenvårdsförbunden i landet. Medlem marna utgörs av kommuner, företag och föreningar som alla insett vikten av att vi måste ta hand om våra vatten. P recis som namnet beskriver följer vårt verksamhetsom råde Ljusnans och Voxnans slingrande väg genom landskapet, från de små källflödena i norr till utflödet i Samordnad kontroll havet där även kustområdena utanför Söderhamn och Ljusne ingår. De flesta av våra medlemmar an vänder vattnet i verksamheter som har direkt påverkan på en sjö eller ett vat Förbundets absolut viktigaste uppgift är att ansvara för denna kontroll. Alla verksamheter som påverkar vatten miljön på ett negativt sätt är skyldiga att bevaka sin miljöpåverkan. Det sker genom recipientkontroll och det innebär att man undersöker och utvärderar vilken miljöpåverkan som verksamheten har. Underlaget kan sedan användas för att planera och utföra miljöskyddande åtgärder. Foto: Daniel Rickström Per Wallenborg, som sköter förbundets provtagningar, tar vattenprover i Bergviken. 4 ljusnan-voxnan 2013 Mer nytta för medlemmarna Förutom recipientkontrollen kan för bundet också hjälpa medlemmarna med att ta fram andra kontrollprogram för miljöpåverkan, göra miljöutvärder ingar och ta fram åtgärdsplaner, samt driva igenom föreslagna åtgärder. Förbundet kan även assistera medlem marna med administrativa tjänster som till exempel upphandlingar. Kompetenshöjare Det finns idag ett allt större tryck på verksamhetsutövare att ha kunskap om sin egen miljöpåverkan. Det blir också betydelsefullt med ett aktivt och am bitiöst miljöarbete då medvetenheten hos konsumenterna ökar. Där har, och kan förbundet få, en ännu viktigare roll, genom att bidra med olika typer av kompetensutvecklande insatser. Vattenråd Sedan 2006 driver förbundet också Ljusnans och Hälsinglands skogs- och kustvattenråd där kommuner, företag och frivilligorganisationer ingår. Rådet är ett samverkansorgan som driver frågor om vattenförvaltning, kopplat till EU:s vattendirektiv. Normalt träffas vattenrådet ett par gånger per år och diskuterar aktuella vattenfrågor samt olika arbeten inom vattenförvaltningen. Vattenrådets uppgift är att driva på vattenarbetet i avrinningsområdet genom att låta olika aktörer mötas och dela med sig av frågor och goda exempel på hur man kan arbeta. Utöver detta är rådet en kommunikationskanal mellan med lemmarna och berörda myndigheter. Stipendium för nyfikna Förbundet arbetar aktivt för att på bästa sätt belysa viktiga frågor inom vattenvården. För att uppmuntra till fortsatt forskning och utbildning har vi därför instiftat ett vattenvårdsstipen dium. Stipendiet kan sökas av den som gör ett examensarbete vid universitet eller högskola. Examensarbetet ska handla om någon form av vattenvår dande insatser och kunna kopplas till förbundets verksamhetsområde. Lästips www.lvvf.se Förbundets uppgifter Förbundets uppgifter är att ta till vara medlemmarnas gemensamma intressen i vattenvårdsfrågor. I detta ingår att: • Kontinuerligt följa miljötillståndet i vattendragen inom avrinningsområdet genom recipientkontroll och recipientundersökningar, samt att varje år rapportera resultaten i en lättillgänglig form. • Vara till nytta för våra medlemmar genom att, förutom recipientkontrollen, ge råd och upplysningar om olika vatten inom verksamhetsområdet. • Driva Ljusnan- och Hälsinglands skogs- och kustvattenråd. • Att lyfta fram värdet av att vårda resursen vatten så att dessa frågor prioriteras högre inom förbundets verksamhetsområde Foto: Tobias Johansson/iStockphoto När större geografiska områden, ex empelvis Ljusnans avrinningsområde, påverkas av flera olika verksamheter är det därför bra att samordna vatten dragskontrollen. Genom samordning får man en totalbild av miljöns till stånd och kan styra miljöskyddet strat egiskt och långsiktigt. Samordningen gör också att resurser utnyttjas mer effektivt och det är en vinst för både den enskilde verksamhetsutövaren och miljön i stort. Förbundet har ända sedan 1974 bedrivit denna kontroll på uppdrag av sina medlemmar. I praktiken innebär recipientkon trollen att vattenkvaliteten undersöks, bland annat genom analyser av vat tenkemin till exempel kväve- och fos forhalter, undersökningar av växt- och djurarter, sediment med mera. Resul taten av kontrollen presenteras i denna rapport och på förbundets hemsida. Data från undersökningarna skickas även ut rullande till de medlemmar som önskar det. ljusnan-voxnan 2013 5 Samordnad recipientkontroll 1010 90 FUNÄSDALEN 30 9005 1030 9210 HEDE 9020 6010 n na 80 9030 vattenkvalitet/ Vattenkemi Vattenkvaliteten undersöks vid alla stationer och vattnets innehåll av näringsämnen, pH, syre, organiskt material och klorofyll analyseras1. I vattendragen tas prover normalt sex gånger per år. I Ljusnan och Voxnan finns dock ett par stationer provtas varje månad. Provtagningen i sjöar görs fyra gånger per år, och vid kusten fem gånger per år. Både yt- och bottenvatten provtas. Från och med 2012 undersöks även metallhalter vid flera stationer. I samtliga sjöar samt vid kusten mäts också siktdjupet. Biologiska undersökningar Bottenfauna och kiselalger undersöks i några sjöar och vattendrag (se karta). Makroalger, bottenfauna och växtplankton inventeras vid kusten. De biologiska undersökningarna visar responsen på vattnets kvalitet under ett längre tidsperspektiv och påverkas främst av övergödningen. Sedimentundersökningar Sedimentundersökningarna visar resultat från ett ännu längre tidsperspektiv. Här är främst metallhalterna i fokus. Noter och lästips 1. Antalet parametrar som undersöks vid varje station varierar. www. lvvf.se Här finns kontrollprogrammen beskrivna i detalj i nedladdningsbara filer. 6 ljusnan-voxnan 2013 9010 70 s Lju Den samordnade recipient kontrollen som förbundet ansvarar för omfattas av två kontrollprogram, ett i sö dra Hälsingland och ett i Härjedalen. Totalt finns 45 provstationer i avrinnings området, 24 i rinnande vat ten och 21 i sjöar. Till det tillkommer två stationer utanför avrinningsområdet; Söderhamnsån och Lötån. De mynnar ut i den norra delen av kustområdet utanför Sö derhamn och Ljusne, som också ingår i programmet med totalt 33 stationer. 7010 SVEG 8020 vattendrag 30 Ljusnedal, Ljusnan 70 Hedeviken, Ljusnan 80 Linsell, Ljusnan 90 Sveg, Ljusnan Sjöar 6010 Brändåstjärn 130 Laforsen, Ljusnan 7010 Lofssjön 170 Järvsö, Ljusnan 8020 Härjeåsjön 280 Landafors, Ljusnan 151 Kyrksjön 1010 Tännån (norra) 163 Bodasjön 1030 Tännån (södra) 200 Orsjön 9005 Norr-Vemån (norra) 230 Flästasjön 9010 Norr-Vemån (södra) 251 Varpen-Häggestavågen 9020 Vemån (norra) 252 Varpen-Baldersnäs 9030 Vemån (södra) 253 Varpen-Gullhammaren 9210 Sör-Vemån 290 Bergviken/Björnäsudden 13010 Hoan (norra) 295 Bergviken/Sibo 13040 Hoan (södra) 300 Bergviken/ Norrlandsporten 18070 Leån 21020 Bornforsen, Voxnan 21095 Sunnerstaholm, Voxnan 330 Smalsjön 350 Marmen/Marmaverken 18020 Västersjön/Leån 21760 Hässjaån 19620 Västersjön 24015 Florån/Färgeriån 21090 Voxsjön 24025 Florån, Florsjöns utlopp 21540 Ullungen N40 Lötån 24010 Östersjön S40 Söderhamnsån 24020 Florsjön Kuststationer K333 Sandarnesfjärden K340 Sandarnesfjärden K336 Söderhamnsfjärden K344 Sandarnesfjärden K406 Vallviksfjärden K407 Vallviksfjärden K338 Söderhamnsfjärden K346 Sandarnesfjärden K408 Vallviksfjärden K382 Vallviksfjärden K352 Sandarnesfjärden K409 Vallviksfjärden K390 Ljusnefjärden K353 Sandarnesfjärden X12 Sandarnesfjärden K350 Sandarnesfjärden K421 Söderhamnsfjärden X50 Sandarnesfjärden K420 Ljusnefjärden K422 Söderhamnsfjärden X51 Sandarnesfjärden Kontrollprogram Ljusnan-Voxnan Provtagningspunkter K401 Ljusnefjärden K342 Söderhamnsfjärden X11 Vallviksfjärden vattenkemi t.ex. närsalter, siktdjup, suspenderat material, metaller, syrehalt makroalger K402 Ljusnefjärden K348 Söderhamnsfjärden X52 Vallviksfjärden bottenfauna K403 Ljusnefjärden K351 Söderhamnsfjärden X10-02 Vallviksfjärden K404 Ljusnefjärden K398 Vallviksfjärden kiselalger X53 Vallviksfjärden sediment (provtogs 2012) K338 K422 SÖDERHAMN 13010 K348 K342 K421 K336 K351 X51 K344 K352 X50 X12 K350 K346 K333 K340 18020 K353 13040 X11 K401 K402 K403 K390 130 K404 K420 K382 Vallvik K406 K409 X52 K407 K408 LJUSDAL 18070 151 K398 163 X10-02 170 X53 n na s Lju 200 230 EDSBYN 21540 19620 21760 252 21020 Voxnan 251 21090 24010 BOLLNÄS 253 21095 24015 SÖDERHAMN 24025 280 290 295 330 24020 N40 S40 350 300 ljusnan-voxnan 2013 7 Ljusnans väg mot kusten Ljusnans avrinningsområde sträcker sig från fjällvärlden hela vägen ut mot till kusten i en sydostlig riktning. Längst uppe i norr är berggrunden rik på kalk och vattnet klart och närings fattigt. Ju längre söderut man kommer desto mer påverkas Ljusnan av människans närvaro, genom jordbruksmarker, tätorter och avloppsutsläpp. L ångt tillbaka i historien sträckte sig havet ända upp emot Kår böle och Voxnabruk. När havet sakta drog sig tillbaka i och med land höjningen lämnades bördig slamjord kvar. Människor slog sig ned i dalgån gen och började bruka jorden. En gång i tiden var Ljusnan Sveriges viktigaste led för timmerflottning. Under mitten av 1800-talet växte intresset för skogsbruk i området och flera sågverksindustrier och pappers massaindustrier etablerades. Timret transporterades på Ljusnan genom flottning och 1937 var älven landets viktigaste flottled. Drygt 30 år senare gjordes den sista flottningen på älven. Minnena från den epoken syns i hela avrinningsområdet, både i stora och små vattendrag. För att underlätta timrets nedfart mot kusten utfördes flottledsrensningar, där man tog bort block och sten och vattendragen rätades. Det försämrade livsmiljön för flera djur- och växtarter. Efter att flottningen upphört tog det inte lång tid förrän de stora pappers massaindustrierna hade försvunnit från inlandet. Detta innebar en stor förbät tring av vattenmiljön. Läs mer om detta på sidan 12. 8 ljusnan-voxnan 2013 Foto: Länsmuseet i Gävleborgs län och Shutterstock (ovan) Industrierna blomstrar Foto: Per Bengtson/Grön idé I Ljusnans vattenområde finns både små och stora kraftverksdammar. Den samlade kraftproduk tionen är cirka 6 procent av Sveriges totala vatten kraftsproduktion. j Kraften från Ljusnan Vattnets kraft användes också för energi produktion och i slutet av 1940-talet påbörjades en storskalig utbyggnad av vattenkraft i Ljusne Strömmar, Krokströmmen, Dönje och Laforsen. Under åren byggdes flera kraftverk i vattenpartier försvunnit. Dammarna i sig hindrar ofta fisk och övrig fauna att vandra i vattendragen. Ljusnan och idag är den samlade kraft produktionen i Ljusnan cirka 6 procent (4,1 TWh) av den totala vattenkrafts produktionen i Sverige. Utbyggnaden av vattenkraften har förändrat miljön tydligt på många ställen genom att vatten dämts upp och strömmande Startar i fjällkedjan Ljusnans källflöde finns i Härjedals fjällen, nordväst om Ramundberget, vid gränsen mot Norge. Här rinner mängder av småbäckar och gölar ihop och bildar älvens slingrande övre lopp. Berggrunden här är kalkrik och kan därför relativt väl buffra nedfall från luften och tillförsel av organiskt mate rial som annars kan försura marken. Men ju längre söderut man kommer desto sämre blir denna buffringsför måga. Därför har en av de största insatserna för vattenmiljön varit den omfattande kalkning som bedrivits i avrinningsområdet. Fortfarande kalkas vattnen, om än inte i lika stor utsträck ning som tidigare. Givetvis är vandring, fiske och andra friluftsaktiviteter populära i fjällen. Vintertid besöks området av många skidturister och antalet personer som vistas här pendlar stort mellan sä songerna. Fjällturismen expanderar kraftigt och kräver stora utbyggnader av vatten- och avloppsanläggningar. Skogsbruket är en viktig näring i området och det var här som Ljusnans betydelse som flottningsled en gång var som störst. Numer bryts också torv på flera av traktens myrar. Foto: BMJ Shutterstock Ljusnans flöde startar i fjällkedjan. Mellanljusnan opåverkad Sträckan från Laforsen via Ljusdal ner till Edeforsen räknas som en av de ljusnan-voxnan 2013 9 forsen i Sverige, söder om fjällked jan. Storslagna strandbrinkar följer här vattnets meandrande väg genom landskapet. Voxnan tillförs stora mängder organiskt material från de omgivande skogs- och myrmarkerna och det ger älven dess gulbruna nyans. Kanske får man syn på bäver eller utter som finns i området. absolut finaste naturmiljöerna i hela Gävleborgs län. Här finns inga vatten kraftstationer som påverkar vattnets väg. Istället finns en stor variation med strömmar och forsar, samt branta sluttningar och rasbranter längs strän derna. I norr finns en mer opåverkad dramatisk natur med vidsträckta tall moar och Hälsinglands största isälvs delta, längre söderut breder en öppen jordbruksbyggd ut sig med höga skogs klädda berg i bakgrunden. I området förekommer flera skyddsvärda djuroch växtarter, till exempel ävjepilört, flodpärlmussla och utter. Området är populärt bland sportfiskare som fångar harr och öring. Utmaningarna tätnar Strax efter Bollnäs rinner Voxnan ut i Ljusnan och passerar de två stora reglerade sjöarna Bergviken och Mar men. Bergviken är den största sjön i södra Hälsingland och området domineras av moräntäckta kullar med dalgångar däremellan. Här är andelen jordbruks mark förhållandevis stor och därför finns också en del lokala övergödnings problem. Till slut mynnar Ljusnan ut vid kusten i samhället Ljusne. Här nere tätnar också befolkningen som tillsam mans med flera industrier påverkar vattnet i högre grad. Voxnan – en riktig skogsälv Voxnan är en cirka 19 mil lång skogs älv och Ljusnans största tillflöde. I Voxnans övre delar finns en lång, sammanhängande, oreglerad sträcka . Här finns fin, orörd natur och området är ett populärt utflyktsmål både för kanotister, fiskare och vandrare. Trak ten runt Hylströmmen är extra sevärd. Det är den längsta sammanhängande Tack vare stora insatser för att rena vattnet har man ändå kunnat sänka halterna av näringsämnen. Idag är över 80 procent av hushållen inom hela avrinningsområdet anslutna till kommunala reningsverk. Fisken får hjälp Lax- och öringfiske är populärt i Ljus nans mynning nere vid Ljusne, men den naturliga återväxten av havsvan drande laxfisk fungerar inte på grund av de många dammbyggena i älven. För att kompensera detta har det under många år bedrivits kompensationsod ling av lax och havsöring som satts ut i Ljusnans nedre del. Kusten bjuder också på fina strän der, till exempel vid Stenö havsbad, en av Jungfrukustens finaste badplatser strax söder om Söderhamn. källa & Lästips Ljusnan–Voxnan – från källa till mynning utgiven av Ljusan-Voxnans vattenvårds förbund, 1992. Bevarandeplan för Mellanljusnan. Länsstyrelsen Gävleborgs län. Dnr: 511-14085-05. www.lansstyrelsen.se/gavleborg, sök diarienr Ljusnans avrinningsområde Markanvändning Yta: 19 829 km² Längd: 315 km. Antal vatten: 458 sjöar, 930 vattendrag och 95 grundvattenmagasin. Några stora sjöar: Lossen, Svegssjön, Orsjön och Bergviken Några stora vattendrag: Ljusnan, Voxnan, Veman, Hoan och Härjån. Största biflödet: Voxnan med ett avrinningsområde på 3 708 km². Medelvattenföringen i älvens nedre del (Ljusne Strömmar): 244 m3/s. Skog 73,1% Berg 0,2% Jordbruk Våtmark 2,3% 11,8% Mindre samhällen 0,4% Kommuner och län: Härjedalens, Ljusdals, Bergs, Bollnäs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner samt Jämtlands och Gävleborgs län. Befolkningsmängd: 75 700 personer Antal kraftverk: 25 större kraftverk och flera mindre. Sportfiske är populärt på många håll i avrinningsområdet. 10 ljusnan-voxnan 2013 Foto: Daniel Rickström Total kraftproduktion: 4,1 Twh, 6,1 procent av Sveriges totala vattenkraftsproduktion Övrigt: cirka 70 kommunala reningsanläggningar och ett flertal industrier. Vatten Öppen Övrig mark 5,4% mark 6,5% 0,3% k Skog, våtmarker och vatten dominerar avrinningsområdet. Avrinningsområdets ekologiska status FUNÄSDALEN HEDE SVEG LJUSDAL EKOLOGISK STATUS hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status EDSBYN BOLLNÄS SÖDERHAMN måttlig ekologisk potential (kraftigt modifierade vatten) EU:s vattendirektiv & ekologisk status Enligt EU:s ramdirektiv för vatten ska alla vattenförekomster i medlemsländerna klassas enligt en skala där den ekologiska statusen bedöms. Bedömningen sker med hjälp av flera kemiska, biologiska och fysikaliska parametrar eller kvalitetsfaktorer. Den sammanvägda bedömningen ger sedan en statusklassning som visar om sjön eller vattendraget har dålig, otillfredsställande, måttlig, god eller hög ekologisk status. Klassningen gäller till 2015, därefter görs en ny statusklassning. För att en sjö ska vara en ”vattenförekomst” ska den vara större än 1 km2 och vattendragen ska ha ett tillrinningsområde större än 10 km2. Läs mer www.vattenmyndigheterna. se/om vattenmyndigheterna Miljötillståndet i Ljusnans dalgång Som framgår av kartan är det många vatten som klassas med måttlig ekologisk status eller sämre i nuläget. Till exempel syns detta tydligt i de nedre delarna av Ljusnan där den ekologiska statusen är måttlig eller otillfredsställande. Men resultaten från förbundets undersökningar visar på bättre tillstånd än så för vattenkemin. Varför blir då inte statusen bättre? Vattenkemin är bara en av flera delar som bedöms när ett vatten skall statusklassas. I den nedre delen av Ljusnan finns en del generella problem som vandringshinder för fisk och övrig fauna, förändrad vattenföring och vattenkraftsreglering. 22 sjöar och 23 vattendrag i Ljusnans avrinningsområde bedöms vara så kraftigt modifierade att de klassas med en lägre ekologisk status, en så kallad ekologisk potential. Ekologisk potential är en statusbedömning som används när den fysiska förändringen i vattnet beror på en samhällsnyttig verksamhet som exempelvis vattenkraft. Övriga fysiska problem som finns i hela avrinnings området är de rensningar och rätningar av vattendrag som gjorts för att underlätta timmerflottningen när den pågick. Hela 40 procent av vattendragen bedöms vara flottledsrensade. Detta bidrar till att många vatten, inte bara i vårt avrinningsområde utan i hela Norrland, klassas som måttliga eller sämre. Andra miljöproblem som är av mindre betydelse i Ljusnans avrinnings område, men som ändå påverkar den ekologiska statusen är till exempel övergödningen i de södra delarna, och försurningen i de norra. De flesta sjöar och vattendrag som statusklassats saknar resultat från riktiga undersökningar och därför har länsstyrelserna, som ansvarar för statusklassningarna använt sig av modellbaserade underlag. Modellerade resultat innebär stora osäkerheter och en viktig del av länsstyrelsens arbete har varit att verifiera det modellerade resultatet med hjälp av riktiga undersökningar. Då kan statusklassningarna blir säkrare inför nästa omklassning. Förbundet bidrar med resultatet från sina vattenundersökningar till detta arbete. Lästips Vattenmyndigheterna. www.vattenmyndigheterna.se, till exempel Bottenhavets vattendistrikt – delområdesrapport Ljusnan 2009–2015. Länsstyrelsen i Västernorrlands län/Vattenmyndigheten Bottenhavet. VISS, bland annat kartor över statusklassade områden. www.viss.lansstyrelsen.se ljusnan-voxnan 2013 11 Det var inte bättre förr Ljusnans vatten har under långa perioder påverkats av utsläpp från olika håll. I den nedre delen av Ljusnan där flera stora skogsindustrier låg satte dessa tydliga spår. Med tiden har situ ationen blivit allt bättre i hela Ljusnan och det är tydligt att det inte var bättre, utan sämre förr. I alla fall om man ser till vatten kvaliteten. U nder många år låg flera stora pappermassasindustrier i området kring Ljusnans nedre del och de hade alla stora utsläpp av avloppsvatten i älven. I Bergvik vid Ljusnans norra strand byggdes 1874 världens första sulfitmassaindustri, den ”Ekmanska fabriken”. Under massaindustrins mest intensi va år under slutet av 1960- och början av 1970-talet, var tre massafabriker i drift med stora utsläpp i älven. Där Ljusnan mynnar ut i havet fanns dessutom en boardfabrik i Ljusne, där man tillverkade spånskivor med mera, Området har präglats av skogsindustrin. 12 ljusnan-voxnan 2013 och en sulfitmassafabrik i Vallvik. Utsläppen från dessa industrier var oerhört omfattande och uppgick som mest till cirka 200 ton syreförbrukande ämnen per dygn. Så mycket föro reningar är tillräckligt för att ge total syrebrist i 20 miljarder liter vatten. Syrebristen i sjöarna ledde till fiskdöd. I sjön Marmen, i älvens nedre del, var syresituationen extremt dålig. Här var bottnarna delvis helt döda och fisken som ändå överlevde smak ade och luktade illa på grund av de organiska föroreningarna. Till detta kom också de mer eller mindre ore nade utsläppen av avloppsvatten från befolkningen inom avrinningsområdet. Även om dessa utsläpp av syreförbru kande ämnen var små, i jämförelse med utsläppen från industrin, var ut släppen av fosfor och kväve betydande. Situationen blev bättre Under 1970- och 1980-talet blev situ ationen mycket bättre, utsläppen från skogsindustrin minskade med mer än 90 procent tack vare processförbättrin gar i massatillverkningen samt ökad lutåtervinning. Under 1970-talet påbörjandes också en strukturomvandling av flera Ljusnans industrier. Rationaliseringar och ökande krav på lönsamhet gjorde att industrierna i inlandet successivt avvecklades. För 24 år sedan upphörde produktionen vid sulfatfabriken i Marmaverken och idag finns endast massafabriken i Vallvik kvar. Vårfloden drar med sig organiskt material. På 1980-talet minskade utsläppen av syreförbrukande ämnen (BOD7) från cellulosaindustrier kraftigt. De senaste åren har utsläppen från den enda kvarvarande cellulosa industrin varit stabila. j Ljusne boardfabrik Marmaverkens sulfatfabrik Bergvik sulfitfabrik Vallviks sulfit/sulfatfabrik 200 150 100 50 0 1970 k Vallviks bruk är det enda bruk som finns kvar i trakten idag. totalfosfor totalkväve 140 totalfosfor (kg/dygn) Utsläpp av fosfor och kväve från de kommunala renings anläggningarna 1960–2011 i avrinningsområdet. Fosforreningen har förbättrats kraftigt sedan början av 1970-talet. Observera kortare intervall på x-axeln under periodens tidiga och sena del. j 700 100 600 500 80 400 60 300 40 200 100 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 0 40 Fosfor Ljusnan 1970–2012 Ljusnedal Laforsen Ljusne Strömmar Sunnerstaholm (Voxnan) Trend (Ljusne Strömmar) 35 30 µg totalfosfor/l Medelhalten av totalfosfor i Ljusnan och Voxnan (Sunnerstaholm), 1970–2012. Trenden går mot lägre halter. De senaste årens halter är normala för ett näringsfattigt, skogsdominerat vattendrag som Ljusnan, vilket gör att kurvorna planat ut på slutet. j 25 20 15 10 5 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Kväve Ljusnan 1976–2012 Medelhalten av totalkväve i Ljusnan och Voxnan (Sunnerstaholm). Den nedåtgående trenden är inte lika tydlig som för fosforn. I Ljusne Strömmar saknas resultat för kväve före 1987, därför visas istället trendlinje för Landafors. j 800 120 20 600 Ljusnedal Ljusne Strömmar Landafors 500 µg totalkväve/l Foto: Shutterstock och Ljusnan Voxnans vattenvårdsförbund Belastningen av närings ämnen har minskat 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Utsläpp av fosfor och kväve från kommunala reningsanläggningar Dramatiska minskningar av utsläppen Vattenvårdsförbundets undersökningar och sammanställningar har tydligt kun nat visa att de utsläppsbegränsande åtgärderna som genomförts verkligen har fått avsedd effekt. Utsläppen av syreförbrukande ämnen har under 2000-talet legat under 10 ton per dygn jämfört med som mest 200 ton år 1970. Utsläppen av fosfor har de sen aste åren legat mellan 7– 8 kg per dygn jämfört med som mest 130 kg år 1965. Under hela 1970-talet och delvis under 1980-talet blev Ljusnans vatten avsevärt mycket bättre. Syrehalterna ökade kraftigt och fosforhalterna halv erades. I de särskilt hårt drabbade sjöar na Bergviken och Marmen steg syrehal terna och förhållandena för bottenfauna och fisk förbättrades markant. 1975 Sunnerstaholm (Voxnan) Trend (Landafors) 400 300 200 100 0 1976 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Resultaten från vattendragskontrol len visar att fosforhalterna i Ljusnan minskat kraftigt sedan utsläppen från industrierna var som störst i början på 1970-talet. ljusnan-voxnan 2013 13 totalkväve (kg/dygn) Under 1970- och i viss mån 1980-talet genomfördes också en kraftig utbygg nad och modernisering av de kom munala reningsverken inom hela avrinningsområdet. Detta innebar att fler hushåll anslöts till ordentliga avloppsreningsverk med kemisk fälln ing. Allt för att minska utsläppen av närsalter och organiskt material. Utsläpp från cellulosaindustrier Ljusnan 250 BOD7 ton/dygn Foto: Vallviks bruk Utsläpp då och nu 200 Bakterier, 1975–2012 Laforsen Järvsö Landafors antal/100ml 150 100 50 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 i Medelantalet E-coli bakterier vid tre olika stationer i Ljusnan. Vid Laforsen är halterna förhållandevis låga, i Järvsö något högre och vid Landafors har halterna varit både höga och mycket varierande Tack vare förbättrad avloppsrening av har halterna sjunkit med tiden på flera håll. Det syns tydligt vid Landafors som ligger längst nedströms av dessa tre stationer. Färg, 1970–2012 120 färgtal 100 80 Ljusnedal Linsell Sveg Sunnerstaholm (Voxnan) trend Sveg i Vid den högst belägna stationen i Ljusnan, Ljusnedal har vattnet minst färg. Sedan syns en tydlig gradient mot ett mera kraftigt färgat vatten ner till Sveg. Från Sveg mot kusten försvinner gradienten och medelfärgtalet vid utloppet i Ljusne är i stort detsamma som vid Sveg. Resultaten från 2012 visar att trenden mot ett allt mer färgat vatten fortsätter. 60 40 20 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 Minskningen har nu planat ut och medelhalten fosfor i älvens nedre del ligger runt 10 μg/l. Det är normalt för de näringsfattiga skogsdominerade vattendragen som Ljusnan räknas till. Tack vare den långa serien med data ända från 1960 syns det tydligt hur mycket mindre belastat av näringsäm nen Ljusnans vatten är idag. Medel halten fosfor vid Ljusne Strömmar var år 2012 endast 9 µg/l. Det är en nivå som numer skiljer sig förhållandevis lite från halter man hittar i de översta delarna av avrinningsområdet, exem pelvis ligger medelhalten fosfor vid Ljusnedal på 4 µg/l. Även kväve visar en generell trend mot minskande hal ter, men här är minskningarna inte lika tydliga som för fosfor. Sedan mitten av 1970-talet har förbundet också provtagit bakterier. Bakteriehalterna är nu på flera håll betydligt lägre än tidigare och det kan direkt kopplas till en förbättrad avloppsrening i avrinningsområdet. Brunt vatten Däremot har vattnet i Ljusnan gener ellt sett blivit brunare och under 2012 var det brunare än någonsin. Även Voxnans vatten var väldigt brunt. Fär gen i sig påverkar inte miljön negativt utan är främst ett mått på urlaknin gen av organiska ämnen, humus. Ett 14 ljusnan-voxnan 2013 2000 2005 2010 Varför blir vattnet brunt? Vattents färg är främst ett mått på innehållet av humus och järn och är, i opåverkade vatten, oftast en återspegling av halten organiska ämnen. Varför vattnet blir brunare är föremål för diskussion. En ofta använd förklaring är att det beror på klimatfaktorer, men sambanden är inte helt klarlagda. Högt grundvattenstånd under nederbördsrika år innebär en urlakning av humusämnen från marken. Urlakningen kan dessutom öka om nederbördsperioden föregås av torka och lågt grundvattenstånd. Sedan kan mänskliga aktiviteter också bidra till ökad vattenfärg genom exempelvis reglering av vattendrag, utökad markberedning och dikning. Det är svårt att exakt säga på vilket sätt det allt brunare vattnet påverkar ekosystemet. Däremot kan det vara ett problem i vattenverk där det skall produceras ofärgat dricksvatten. brunare vatten kan signalera att läck aget från omgivande marker är stort och på sikt innebära syrebrist i sjöar. Så är fallet i till exempel Voxsjön, där de tillrinnande organiska ämnena, som förbrukar syre vid sin nedbrytning, orsakat låga syrehalter i sjön. Det syns en tydlig trend mot ett allt mer färgat vatten i jämförelse med historiska data. Det gäller inte bara Ljusnan, utan de flesta andra vatten dragen i avrinningsområdet. Trenden syns även i övriga delar av landet. Förändringar tar tid Recipientkontroll handlar om att följa förändringar i miljön och ge under lag för miljöskyddande åtgärder. Oftast förändras inte miljösituationen över en natt utan det kan ibland ta tid innan man märker förbättringar eller försämringar i vattnets kvalitet. Därför är det viktigt med regelbundna provtagningar och mätningar för att man skall kunna upptäcka eventuella förändringar i ett vattendrag. De tren der som syns i diagrammen skulle inte alls bli lika märkbara ifall man plock ade ut en kortare tidsperiod, till ex empel 10 år på något ställe. Därför är recipientkontroll med långa tidsserier värdefulla. De visar hur det har varit, vad som hänt på vägen, och hur det ser ut idag. Utan att ha något att jämföra med säger resultaten mycket mindre. Det här är en viktig aspekt när vi vill arbeta resurseffektivt med åtgärder för att sjöar och vattendrag ska få så bra vattenkvalitet som möjligt. Lästips Förbundets recipientkontroll, se tidigare årsrapporter på hemsidan. Här finns figurer och data från 1970 och framåt. www.lvvf.se, klicka på recipientkontroll / filer och länkar. Har vi problem med övergödda vatten? Tittar man på de årliga mätningarna av näringsämnen i områ dets sjöar och vattendrag kan vi utifrån det svara: Ja, på några ställen och ofta samma varje år. Det svåra är att svara på hur vi bäst kan åtgärda de problem som finns, där de finns. Vi bidrar alla, mer eller mindre, till näringsbelastningen och fosforläck age är den största orsaken till övergödda vatten. N äringsbelastningen kan minskas på flera sätt; bättre rening från reningsverk och industrier, miljöförbättrande åtgärder i jord- och skogsbruk, åtgärdande av bristfälliga, enskilda avlopp med mera. En del åtgärder är sådana som krävs enligt lagar och förordningar, andra baseras på frivilliga insatser. Vissa av dessa kan man få bidrag för att utföra, andra inte. skap i söder. De sjöar och vattendrag som har problem är i stort sett samma år från år. Tittar man på de olika förutsättningarna mellan ett närings påverkat vatten och ett som inte är det så ser man stora skillnader. Vanligtvis dominerar övergödningsproblemen i Problemen med övergödning dominerar i jordbruksområden. Fortsatt låga halter Foto: Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund I Ljusnans huvudflöde visar provtagningen på fortsatt låga halter av näringsämnen, både från stationer na i de stora sjöarna och i strömmande vatten. Halterna av totalfosfor vid ut loppet i Ljusne Strömmar har under de senaste åren legat runt 10 µg/l totalfos for, Det är vad man kan förvänta sig i den typ av näringsfattiga vattendrag i skogsområden, som Ljusnan räknas till. Samma problem år från år Ljusnans avrinningsområde förändras mycket under vattnets väg ner mot havet, från karga skogsmiljöer i norr till ett mera jordbruksdominerat land ljusnan-voxnan 2013 15 ÖSTERSJÖN (INSJÖ) BRÄNDÅSTJÄRN Markanvändning (%) Övrig mark 2 Östersjön har några av områdets högsta halter av nåringsämnen. Markanvändning (%) Kalfjäll och tunna jordar, 1 Jordbruk 15 Myr, 11 Sjö, 1 Sjö 4 Skogsmark 79 Fördelning fosforkällor (kilo/år) Dagvatten, 13 Avloppsreningsverk, 39 Skogsmark 25 Fördelning fosforkällor (kilo/år) Skogsmark/ hyggen, 26 Övrigt, 10 Enskilda avlopp, 19 Skogsmark/ hyggen, 21 Jordbruk, 148 Myr, 2 jordbrukslandskapet. Där det gick att bruka den bördiga jorden bosatte sig människan, vilket, förutom utsläpp från själva jordbruket, också innebar avloppsutsläpp. Allt detta bidrar till ökad halt av näringsämnen i sjöar och vattendrag. Till slut kan det sammanlagda näringsläckaget vara större än vad eko systemet tål. Följden blir att balansen i sjöar och vattendrag rubbas och det kan till exempel uppstå algblomningar och syrefria bottnar. Det leder i sin tur till en ohälsosam miljö för både fiskar, djur och människor. Enstaka sjöar med syrebrist Sjöar med höga halter av näringsäm nen får också ofta dåliga syreförhål landen på botten. Men det finns även sjöar med i princip helt syrefria förhål landen, som ändå inte anses övergöd da. Det gäller till exempel Voxsjön och Härjeåsjön. Dessa sjöar har, liksom de flesta övriga sjöar med dåliga syre 16 ljusnan-voxnan 2013 förhållanden, samtidigt höga halter av organiskt material i vattnet. Organiskt material kan komma från exempelvis reningsverk, men också från omkring liggande skogs- och myrmark. Både Voxsjön och Härjeåsjön ligger i avrin ningsområden som domineras av skog. Organiskt material kräver syre för att brytas ner och när det sker upp står syrebrist uppstå på botten och påverkar djur och växtliv negativt. De stora sjöarna i Ljusnans huvudflöde har förhållandevis god tillförsel av nytt vatten från Ljusnan. Dessutom är till rinnande halter av näringsämnen och organiskt material annars förhållande vis låga vilket innebär att vattnen är väl syresatta. Provtagningen visade också att de stora sjöarna i Ljusnan alla hade bra syreförhållanden i bottenvattnet 2012. Men eftersom de bara provtas fyra gånger per år finns en risk att det råder sämre syresättning än precis just då proverna tas. Tidigare års prover Foto: Daniel Rickström Övrig mark 62 i Jämförelse mellan två sjöar i kontrollprogrammet som visar hur omgivande mark påverkar sjöarnas näringsstatus. Östersjön, med de högsta uppmätta närsaltshalterna i avrinningsområdet, och en näringsfattig sjö; Brändåstjärn. Östersjön har betydligt större andel omkringliggande jord- och skogsbruksmark som läcker näringsämnen till sjön, jämfört med marken runt Brändåstjärn. Runt Brändåstjärn finns en stor andel “övrig mark” som utgörs av naturlig gräsmark, hedmark m.m. Data: SMHI/Vattenweb. har visat tillfällen med betydligt lägre syrehalter än vad proverna från 2012 visade. Bottenfauna kompletterar För att upptäcka om syreförhållandena varit dåliga under en längre period kan man även undersöka hur bottenfau nan mår. Det gjordes under 2012 och bedömningen av bottenfaunaresultaten visar att det kan finnas tillfällen då syreförhållandena periodvis är sämre, även om syrehalterna från den vat tenkemiska provtagningen säger något annat. Överlag är dock förhållandena relativt bra i Ljusnans sjöar, men det är viktigt att ta med samtliga resultat och förhållanden i en sjö när man skall bedöma vattenkvaliteten. (Läs mer om bottenfaunaprovtagningen på sid. 25). Ytterligare en konsekvens av syre brist på botten är att näringsämnen kan frigöras från i bottensedimenten och det uppstår en ”interngödsling” av VATTENKEMI SJÖAR Siktdjup, organiskt material och klorofyll i sjöar 2012 14 12 extremvärde klorofyll (200 µg/l) – algblomning pågår 35 medelsiktdjup (meter organisk halt ytvattnet klorofyll (augusti) 30 8 20 6 15 4 10 2 5 0 0 Va r Vä pen st -H er sjö ägg n/ es Vä tav xb o Ul ån lu ng Bo en da sjö Vo n xs Ö j st ön er sjö n Fl o Hä rsjö n Be rjeå rg s vik jön en /S Be ib rg vik Kyr o k en sjö /B n jö rn nä Lo s Be fs . rg sjö vik F n en läs /N tas jö or rla n Be nds p Va rgv . ik en Vä rpe st nG er sjö ull n/ h Le ån O rs Sm jön al sj M ön a Br r m än då en st jä rn m (sikt) mg/l (TOC) 25 k Medelsiktdjup, medelhalt organiskt material (TOC – Total Organic Compound) och klorofyllhalt i samtliga sjöar i kontrollprogrammet. Klorofyllhalten från Västersjön utanför skalan, 200 µg/l, är mycket högt och indikerar en pågående algblomning. 8 12 6 10 4 8 2 6 0 4 80 120 60 Syrehalt i bottenvattnet (årslägsta) 100 Fosfor i bottenvattnet vid årslägsta syre 40 80 Fosforhalt i ytvattnet (medel) 20 60 0 Syrehalt i bottenvattnet (årslägsta) Fosfor i bottenvattnet vid årslägsta syre 40 Fosforhalt i ytvattnet (medel) 20 llu ng ng Vo en Vo en xs xs Ö jön Ö jön st st e er H rsjö s H är är jön je n je ås ås Fl jön Fl jön or or Bo sjö Bo sjö da n da Vnä Vä s sjö ste st er K jö sjö Kyr n rsjö yrk n n/ sj n/ ksj Vä ön Vä ön Br xbo Br xbo ä än å nd ån då n ås st tj jä V Vä Lo ärn Lo ä r n st st f f er ss er ss sjö jö sjö jö n/ n n/ Bne Be Le Le rg rg Be vi Sm Beån vi Sm ån k r a rg ke en ls n als gv vi ke /B jön ike /Bj jön n/ ör n/ jör n N n N or nä or nä rla s rla s Va nd nd Var rp s p en O sp. en O p. -H rsj -H rsj ö ö ä äg n gg n ge V Va e rp Flä sta arp Flä sta v en st v en st -B as -B as al jön al jön de de rs rs n n Va Ma äs Va Ma äs rp rm rp rm e Be en en Be n en rg -G rg -G u vi ul vi ke llh ke lh n/ n/ Si Si bo bo Syre och fosfor i sjöar, 2012 2 0 llu 0 U k Årslägsta syrehalt och halten totalfosfor i bottenvattnet vid årslägsta syre. I sjöar 1200 med höga halter av näringsämnen uppstår ofta syrebrist vid botten och då syns ofta ett Närsalter i sjöar, 2012 60 samband med utläckage av fosfor från bottensedimentet. Sjön “interngödslar” sig själv. 1000 70 totalfosfor µg/ltotalfosfor µg/l 50 70 40 60 30 Närsalter i sjöar, 2012 Totalkväve 50 20 Totalfosfor 40 10 30 0 äs Br tas Br jö än än sjön då n då st st jä jä O rn O rn rs rs Be M jön M Bjeön ar ar rg rg m m vi vi ke Sm en ke Sm en n n/ a a / l N l N or sjö or sjö rla n rla n nd nd V Vä sp ä sp Be Va ste Be Va ster rg rp rsj rg rpe sjö vi en ön vik n n ke -G en -G n/ /B ull Bj ullh jö h ö H rnn H rnn ä ä B r Be rje äs e je äs Va rgv ås Va rgv åsj j ö r ö p ik rp i en ken n en en n -B /S -B /S al ibo al ibo de de rs rs n nä Vo äs Vo s xs xs Lo jön Lo jön fs fs s s Ky jön Ky jön r r ks ks Va Va U jö rp U jö rp en llu n en llu n -H ng -H ng äg en äg en ge ge st st V Vä av av äs F F st l te lor er ors s r sjö jö sjö jö n/ n n/ n L L Bo eå Bo eå n da n da sjö sjö Ö Ö n n st st er er sjö sjö n n Totalkväve 20 Totalfosfor Fl 10 200 0 Fl äs ta 0 800 1200 600 1000 400 800 200 600 0 400 70 Närsalter i vattendrag, 2012 60 k Medelhalterna av näringsämnen från ytvattnet av samtliga sjöar som ingår i den totalfosfor µg/ltotalfosfor µg/l 50 samordnade recipientkontrollen. I jämförelse med tidigare är det samma sjöar som Närsalter vattendrag, 2012 har problemi höga halter näringsämnen; Ullungen, Florsjön, Bodasjön, Västersjön 70 40 och Östersjön. Varpen-Häggestavågen är en av de nya stationerna i kontrollpro60 grammet 2012 som visar på relativt höga halter 30 näringsämnen. Den ligger närmast Totalkväve 50 Bollnäs Energiverk av de tre stationerna i Varpen och är samtidigt avsides, vilket 20 innebär att den inte påverkas av utspädningen från Ljusnans näringsfattiga huvudTotalfosfor 40 10 flöde från norr. ån (s 20 nn Tä Totalkväve ö Tä Lju dra nn sn ) ån ed (n al l or ra H Lins ) ed e l Sö evi ll r- ken Ve m å Sv n Bo rn Laf eg fo or rs se en n sk J rv Lj us La ärvs ne nd ö St afo r s Hoa öm rs n m (s ar or r öd rra V ) ) em Su ån Leå nn (n n er or r s )rr Ho tah a) -V an o em (n lm o Ve ån rra m (sö ) Ve ån ( dra m sö ) ån dr (n a) o H rra ä ss ) ) ja å Lö n Sö tå de F n rh lor am ån Fä nså rg n er iå n 30 0 10 0 1200 1000 800 1200 600 1000 400 800 200 600 0 400 ljusnan-voxnan 2013 Totalfosfor 17 200 0 totalkväve µg/l totalkväve µg/l Siktdjupet används bland annat som en mätare på mängden klorofyll i vattnet och klorofyllhalten är i sin tur ett mått på mängden växtplankton. Ofta är siktdjupet som sämst under sommaren när det är som mest växtplankton i vattnet. I allmänhet har näringsrika sjöar sämre siktdjup än de näringsfat tiga. Dåligt siktdjup kan även orsakas av höga halter organiskt material och partiklar på grund av kraftig avrinning från land. Det gör att även om sjön inte är påverkad av några större utsläpp från mänsklig verksamhet kan ändå siktdjupet vara dåligt. Sambandet mellan siktdjup, klorofyll och organiskt material syns i figuren ovan. Siktdjupet är sämst vid Varpen- 100 totalkväve µg/l totalkväve µg/l Klorofyllet påverkar sikten 10 U sjön. Detta syns tydligt i analyserna av bottenvattnet från flera av de övergöd da sjöarna, till exempel Ullungen och Bodasjön. Här är halterna av totalfosfor vid botten betydligt högre än vid ytan. 120 Syre och fosfor i sjöar, 2012 µg/l fosfor syrehalt mg/l syrehalt mg/l 12 µg/l fosfor Följden blir att balansen i sjöar och vattendrag rubbas och det kan till exempel uppstå algblomningar och syrefria bottnar. Det leder i sin tur till en ohälsosam miljö för både fiskar, djur och människor. µg/l (klorofyll) 10 syrehalt m 80 6 60 Syrehalt i bottenvattnet (årslägsta) Fosfor i bottenvattnet vid årslägsta syre 40 Fosforhalt i ytvattnet (medel) 20 4 2 0 U llu ng Vo en xs Ö jön st e H rsjö är je n ås Fl jön or Bo sjö da n Vä sjö st er K sjö yr n k n/ sj Vä ön Br xbo än å då n st jä Vä L st of rn er ss sjö jö n/ n Be L rg B e vi Sm e ån rg ke a ls n vi ke /B jön n/ jör n N or nä rla s Va nd rp en O sp. -H rsj äg ön ge Va rp Flä sta en st v -B as al jön de rs n Va Ma äs rp rm e Be n en rg -G u vi ke llh n/ Si bo 0 µg/l fosfor 8 70 Närsalter i sjöar, 2012 60 totalfosfor µg/l 40 30 800 600 Totalkväve 20 400 Totalfosfor 10 200 0 Fl äs ta s Br jö än då n st jä O rn rs Be M jön ar rg m vi ke Sm en n/ N alsj or ö rla n n Vä ds p Be Va ste rg rp rsj vi en ön ke -G n/ Bj ullh ö H rnn Be ärje äs Va rgv ås jö rp i en ken n -B /S al ibo de rs n Vo äs xs Lo jön fs s Ky jön r k Va s rp U jö en llu n -H ng äg en ge st Vä av F st l er ors sjö jö n/ n L Bo eå da n sjö Ö n st er sjö n 0 Färgeriåns meandrande flöde genom jordbruksmarken. Ån är det vattendrag med avrinnings områdets högsta halter av näringsämnen. NÄRSALTER VATTENDRAG Närsalter i vattendrag, 2012 70 1200 60 1000 totalfosfor µg/l 50 800 40 30 600 Totalkväve 400 20 Totalfosfor 10 200 0 Tä nn ån (s ö Tä Lju dra nn sn ) ån ed (n al or ra H Lins ) ed e Sö evi ll r- ken Ve m å Sv n Bo rn Laf eg fo or rs se en n sk J rv Lj us La ärvs ne nd ö S af H trö ors oa m n m N (s ar or öd rra Ve ) m Su ån Leå nn (n n er or N or Ho sta ra) h rVe an olm m (no Ve ån rra m (sö ) Ve ån ( dra m sö ) ån dr (n a) o H rra äs ) sja å Lö n Sö t de F ån rh lor am ån Fä nså rg n er iå n 0 totalkväve µg/l I vattendragen syns en gradient av ökande medelhalter totalfosfor och totalkväve ju längre ned i avrinningsområdet man kommer. Lägst halter finns uppe i fjällvärlden i Tännån och högst i Färgeriån, väster om Söderhamn. Normalt samvarierar halterna av fosfor och kväve, vilket syns tydligt i figuren. j 1000 totalkväve µg/l 50 1200 Florsjön fungerar som en när saltsbuffert där fosfor och kväve ansamlas. Halterna vid sjöns inlopp (Färgeriån) är betydligt större än vid utloppet (Florån). NÄRSALTER FLORSJÖN Närsalter i Florsjön, 1976–2012 totalfosfor µg/l 60 Kväve 50 40 30 Fosfor 20 10 0 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2004 2006 2008 Fosforhalter uppströms och nedströms Florsjön 18 ljusnan-voxnan 2013 140 120 totalfosfor µg/l Florsjön ligger mellan Florån och Färgergiån. Forsforhalterna, som provtas åtta gånger per år, är betydligt högre vid inloppet till sjön (Färgeriån) än i utloppet (Florån). Sjön tar hand om en del närings ämnen och fungerar utjämnande på flödet av näringsämnen. Men det går inte att se några tydligt minskande trender. Under vårflödena är halterna vanligtvis som högst, några extrema värden fanns i mars och augusti 2012. j Stn. 24015 (uppströms Florsjön) Stn. 24025 (nedströms Florsjön) 100 80 60 40 20 0 2008 2009 2010 2011 2012 2010 2012 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 totalkväve µg/l Halter av totalkväve och totalfosfor i ytvattnet i Florsjön. Ännu syns inga tydliga trender till minskade halter, men det kan ta lång tid innan åtgärderna ger resultat. Observera ojämnt intervall på x-axeln på grund av oregelbunden provtagning. j 70 Häggestavågen. Det beror på statio nens avsnörda placering i förhållande till Ljusnans huvudflöde, inte långt från Bollnäs Energiverk. Klorofyllhal terna är höga på grund av de relativt höga närsalthalterna (se figur sid, 17), men även halterna av organiskt mate rial är höga. Tillsammans bidrar det till ett dåligt siktdjup på platsen, medan siktdjupet i Brändåstjärn är förhål landevis bra. Låga halter i själva Ljusnan Foto: Staffan Myller (båda) Färgeriån/Florån, Söderhamnsån och Lötån i Söderhamns kommun har avrinningsområdets högsta halter av näringsämnen. Dessa vattendrag rinner genom marker som är naturligt näringsrika, med förhållandesvis stor andel skogs- och jordbruksmark och relativt stor påverkan från både kommunala och enskilda avlopp. Men det finns även andra faktorer ökar övergödningen. Genom avrin ningsområdena för Östersjön–Florsjön går bland annat en stor landsväg och forskning visar att vägsaltning kan öka läckaget av näringsämnen. Vattendragen med de lägsta halterna av näringsämnen, som exempelvis Kommuner samarbetar Ett näringsläckage till ett vattendrag kan få konsekvenser någon annanstans när det transporteras vidare. Att sa marbeta över administrativa gränser kan vara ett effektivt sätt att ta tag i problemen. Ett exempel på samverkan över kommungränserna startades 2007 i ett avrinningsområde som hör till Söderhamns och Bollnäs kommun. Arbetet har drivits av Ljusnan- och Hälsinglands skogs- och kustvattenråd och flera åtgärder har genomförts, ex empelvis prioriterad tillsyn av enskilda avlopp. Dessutom har en kommunal vatten- och avloppsledning byggts och gjort det möjligt för många fastigheter, som tidigare hade enskilda avlopp, att koppla upp sig mot denna. Figurerna visar att det än så länge inte går att upptäcka några minskade halter av fosfor i vare sig Florsjön eller i tillrinnande vattendrag. Men eftersom fosforläckage i mark kan fortsätta rela tivt länge, även efter källan åtgärdats, krävs tålamod för att resultaten ska synas. Kalkfilter i Glössbo En annan större insats som gjorts av Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund i samma område är en satsning på en kalkfilterbrunn som en åtgärd mot fos forläckage från jordbruksmark. Projek tet drivs i samarbete med IVL Svenska miljöinstitutet, som under flera års tid arbetat för att hitta kostnadseffektiva lösningar för att fånga upp läckande fosfor. Det behövdes en lämplig plats i avrinningsområdet, en något sluttande jordbruksmark med en lagom stor så kallad avbördningsyta (område som Tre kalkfilterbrunnar placerade vid ett dike för att minska fosforläckaget från omgivande jordbruksmark. Fosforn kan sedan återföras till odlingsmarken. Foto: Gunnar Jonsson (båda) Representanter från Vattenmyndigheten i Bottenhavets vattendistrikt besöker kalk filterbrunnen i Glössbo. Tännån, har helt andra förhållanden i sina avrinningsområden med betydligt näringsfattigare jordar. Stationerna i själva Ljusnan visar, likt tidigare år, låga halter närings ämnen. Halterna ökar något i ström riktningen och är överlag normala för ett näringsfattigt, skogsdominerat vattendrag. Medelhalten av totalfosfor och totalkväve i Ljusne Strömmar vid mynningen ut mot havet var år 2012 9 µg/l respektive 310 µg/l. Dessa värden är betydligt lägre i jämförelse med äldre resultat, framför allt när det gäller fosfor. Läs mer om långa tids serier på sidan 12. ljusnan-voxnan 2013 19 transporterar vatten), och ett rejält dike. Det hittade man hos Gunnar Jonsson i Glössbo mellan Bollnäs och Söderhamn. Kalkfilteranläggningen anlades med samtycke från Gunnar, som varit starkt engagerad på frivillig basis i projektet. Själva anläggningen består av tre brunnar. Brunnarna innehåller olika typer av kalk för att man ska kunna utröna vilken form som bäst fångar upp fosforn i det tillrinnande dikes vattnet. Kalkfiltret i Glössbo är den nordli gaste anläggningen av totalt tre som skall utvärderas, de övriga två ligger i landets södra delar. Det återstår att se om det nordliga klimatet kommer att påverka fosforupptaget. Förutom hur mycket fosfor som anläggningen tar upp kommer även dess utformning och livslängd att utvärderas. Projektet löper fram till årsskiftet 2013/2014. Än så länge finns inga resultat från 20 ljusnan-voxnan 2013 Glössbo men liknande försök som IVL genomfört, har visat på en 60 procen tig minskning av fosforläckaget. Oavsett resultaten från kalkfilteran läggningen kommer den ensam inte tillnärmelsevis att kunna fånga upp så mycket fosfor som behövs för att övergödningen skall minska tillräckligt. Men det är en alternativ satsning som uppmärksammar både problemet med övergödning och en konkret åtgärd och att ”alla bäckar små” bidrar. Lästips Inverkan av vägsalt (NaCl) på jordens aggregatstabilitet och risker för fosforförluster från åkermark. Ararso Etana & Tomas Rydberg. SLU, Institutionen för Markvetenskap. Projekt 0233057. Stiftelsen för lantbruksforskning. Laddas ned från www.lvvf.se IVLs kalkfilterbrunnar: www.ivl.se/publikationer och sök på titel dikesfilter och dikesdammar Om projektet Östersjön-Florsjön www.lvvf.se Foto: Gunnel Johansson Det var de upprepade algblomningarna i Florsjön som var anledningen till att projektet med kalkfilterbrunnen i Glössbo startades. Bottenvegetationen längs kusten mår ganska bra V äxtligheten på botten är viktiga områden där både fågel och fisk kan hitta mat. Här finns bland annat smådjur som snäckor, räkor och märlkräftor. Bottenvegeta tionen fungerar även som barnkam mare för många arters fiskyngel. En frisk och frodig bottenvegetation är tecken på att området inte är utsatt för någon större negativ miljöpåverkan. Därför används undersökningar av växtligheten på botten som en mätare, en indikator, på miljötillståndet. Under sensommaren 2012 lät förbundet inventera bottenvege tationen1 längs kustremsan mellan Sandarnesfjärden och Vall viksfjärden. Undersökningarna är en ny del i kontrollprogram met. Målet var att ta reda på vilka algarter som finns i området, på vilka djup de förekommer och hur de mår. Underlaget låg sedan till grund för en klassning av områdets ekologiska sta tus. Den visade sig glädjande nog till stora delar var god eller till och med hög. Näckmossa (Fontinalis) en bland flera fintrådiga algarter vid Ljusnestenarna i Vallviksfjärden. Foto: Sveriges Vattenekologer Dykare längs transekt Ett sätt att ta reda på hur ett område mår är att med hjälp av dykare nog grant inventera vegetationens sam mansättning och utbredning längs ett antal så kallade dyktransekter. Därefter kan den ekologiska statusen för området bestämmas, baserat på hur bottenvegetationen ser ut. Totalt un dersöktes sju lokaler fördelade mellan Sandarnesfjärden och Vallviksfjärden. Bottenvegetationens utbredning beror av flera olika faktorer. I Östersjön är det framför allt vattnets salthalt, tillgången på ljus, typ av botten och ex ponering för vågor som bestämmer hur växtligheten ser ut. Hur mycket ljus som når botten kan bero på mänskliga aktiviteter, till exempel gör utsläpp av närsalter ofta vattnet grumligare. Växterna är beroende av ljuset för att överleva och ju mer partiklar i vattnet desto mindre ljusnan-voxnan 2013 21 Bottenvegetationen längs kusten ljus kan nå ner till bottnarna. Detta begränsar växternas djuputbredning. Därför kan fastsittande algers maxima la djuputbredning i ett område fungera som en indikator på hur påverkad miljön är av exempelvis närsalter som fosfor och kväve. Fleråriga arter som till exempel blåstång, speglar dessutom miljötillståndet över en längre tid. Makroalgsamhället status 2012 SÖDERHAMN EKOLOGISK STATUS hög status god status måttlig status otillfredsställande status dålig status Söderhamnsfjärden Ottergrundet (X50) Prästholmen (X51) Gott om fleråriga arter Sandarnesfjärden Resultaten visade att det fanns gott om fleråriga alger på lokalerna vid Vall viksfjärden, ner till 3–10 meters djup. Den rikliga växtligheten, även på de maximala djup som undersöktes, tyder på att det troligen finns alger ännu djupare ned. Fleråriga arter som blåstång (Fucus vesiculosus), ishavstofs (Battersia arctica) och fjäderslick (Polysiphonia fucoides) täckte även en stor del av de grundare bottnarna, upp till cirka 3 meters djup. Bottnarna närmare ytan påverkas av is och vågor och här dominerade istället fintrådiga, ettåriga alger som hårsärv och näckmossa. Långhörningen (X12) Midsommar (X11) LJUSNE Ljusnefjärden Ljusnestenarna (X52) Storjungfrun Kultebolandet (X10-02) Vallviksfjärden 0 3 6 km Tupparna (ögrupp, TU2) Frodig blåstång vid Ottergrundet i områdets norra delar. l makroalger inventeras med hjälp av dyktransekt Foto: Sveriges Vattenekologer En metod att undersöka makroalgernas utbredning är att använda sig en en så kalla dyktransekt. Det går till så att en dykare undersöker bottenvegetationen utmed ett måttband som markerar transekten. Måttbandet läggs ut i en förutbestämd kompassriktning utifrån en startpunkt på stranden. En ny skattning av bottentyp och vegetation görs av dykaren han eller hon noterar att växtligheten eller bottensubstratet förändrats jämfört med tidigare. Skattningarnas positioner anges med avstånd från land (avläses från måttband) och djup (avläses från djupmätare). 22 ljusnan-voxnan 2013 SANDARNESFJÄRDEN VALLVIKSFJÄRDEN Vegetationstäckning (%) 100 80 60 40 20 SIKTDJUP VID KUSTEN, 1974–2012 Vegetationstäckning (%) 0 0 20 40 60 80 100 10 0-1 m 1-2 m 8 2-3 m Vallviksfjärden/K382 (≈Ljusnestenarna) Ljusnefjärden/K390 Sandarnesfjärden/K333 (≈Långhörningen) Söderhammsfjärden/K336 (≈Prästholmen) Inre Söderhamnsfjärden/K338 siktdjup (meter) 3-4 m 4-5 m 5-6 m 6-7 m 7-8 m Prästholmen (X51) Långhörningen (X12) Ettåriga alger 80 60 40 10-11m Ettåriga alger 8-9 m Ottergrundet (X50) 100 9-10 m Midsommar (X11) Ljusnestenarna (X52) Kultebolandet (X10-02) Tupparna (TU2) 20 0 0 20 40 60 80 100 6 4 2 0 k Mätningar av siktdjupet i samma område. Här syns tydligt att siktdjupet är bäst i Vallviksfjärden och Ljusnefjärden som ligger nära Ljusnestenarna och Tupparna. I Söderhamnsfjärden är siktdjupet sämre och det avspeglas också i statusen för makroalger vid Prästholmen. Det syns en mycket svag trend till förbättrat siktdjup vid de flesta av stationerna de senaste 40 åren. 0-1 m 1-2 m 2-3 m 3-4 m 4-5 m 5-6 m 6-7 m i Ettåriga och fleråriga alger på lokalerna i Sandarnesfjärden (tre lokaler) och Vallviksfjärden (fyra lokaler). Algernas utbredning och andelen fleråriga alger var överlag större vid Vallviksfjärden, men vid Sandarnesfjärdens yttersta lokal fanns fleråriga arter ända ned till dryga 9 meters djup. 7-8 m 8-9 m 9-10 m Resultaten från lokalerna vid San darnesfjärden varierade mycket och därför var den ekologiska statusen svår att bedöma. Vid Prästholmen, längst in i fjärden, bedömdes statusen vara otill fredsställande. Där fanns bara alger på relativt grunda djup och de ettåriga arterna dominerade. Lite längre ut vid Långhörningen, rådde måttlig status medan det vid Ottergrundet längst ut i skärgården, bedömdes råda hög status. Där fanns det gott om fleråriga alger som ishavstofs och fjäderslick ända ner till maxdjupet om 9,3 meter. Några av stationerna har inventerats tidigare men jämför man resultaten mellan åren syns ingen generell trend till ökad eller minskad djuputbredning av makroalger. Vid flera av lokalerna fanns alger ända ned till transekternas djupaste punkt och det gör att den 10-11m Fleråriga alger faktiska maxutbredningen inte kan bestämmas. Hårsärv (Zannichellia palustris) bland fintrådiga alger på cirka 3 meters djup ute vid Tupparna i områdets södra delar. Vattenkemin ger stöd Kväve, fosfor, klorofyll och provtas också utanför Söderhamn och Ljusne. Vattenkvaliteten är bäst i den södra delen av området, utanför Ljusne. Utanför Söderhamn/Sandarnesfjärden finns en gradient från kusten ut mot havet mot bättre vattenkvalitet. I och med att Söderhamnsfjärden är både grund och långsmal är utspädnings effekten och vattenomsättningen med vatten från öppet hav inte lika tydlig här som i Vallviksfjärden. Vattnet i de båda fjärdarna påver kas av utsläpp från reningsverk och industrier. Söderhamnsfjärden får också ett tillskott av näringsrikt vatten från Söderhamnsån och Lötån, medan Foto: Sveriges Vattenekologer Fleråriga alger 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 ljusnan-voxnan 2013 23 Foto: Sveriges Vattenekologer Nässeldjur och fintrådiga alger på de djupare delarna av lokalen vid Ljusne stenar. 24 ljusnan-voxnan 2013 1. Inventeringen utfördes i mitten av augusti 2012 av dykande marinbiologer enligt stan dardmetodiken för nationell miljöövervakning av vegetationsklädda bottnar vid svenska ostkusten. Metoden beskriver vegetationens artsammansättning och utbredning från ytan ned till vegetationens djupaste gräns Recipientkontroll av vegetationsklädda havsbottnar i södra Hälsinglands kustvatten år 2012, Sveriges Vattenekologer AB, februari 2013. Finns för nedladdning på www.lvvf.se rst o tte Blåstången kan bli mer än 10 år gammal på större djup, och i Östersjön är blåstång den enda stora alg som bildar täta bestånd på grunt vatten. Den har därför stor betydelse som bland annat “barnkam mare” för djurlivet i Östersjön. Blåstången skyddar sig mot betning och påväxtalger ge nom att utsöndra gifter (t.ex. fenoler) och slem. j ck Recipientkontroll av vattenkvaliteten vid kustområdet utanför Söderhamn och Ljusne 2012. Ljusnan- Voxnans Vattenvårdsförbund, mars 2013. Finns för nedladdning på www.lvvf.se :S hu Tillståndet för makroalger kan ge ett samlat svar på hur vattenkvaliteten varit under ett längre tidsperspektiv. Provtagningar av vattenkemi ger istäl let en ögonblicksbild av påverkan från olika utsläppskällor. Därför är analys av vattenkemi lämpligare för att snabbt kunna utvärdera de insatser som görs för att till exempel minska utsläpp av näringsämnen. Vattenkemin berättar om förutsättningar för biologiskt liv i teori, inte i praktik. Därför kan det på många ställen vara befogat att mäta både vattenkemi och biologi, medan det på andra ställen inte är det. Kanske finns redan långa tidsserier av vatten noter & Lästips to Prioritera rätt mätningar kemi som bekräftar att förutsättningar na för biologiskt liv är mycket dåliga. Med andra ord är det viktigt att först reda ut det primära syftet med miljökontrollen. På så vis kan både kontroll och eventuella åtgärder ske på ett så resurseffektivt sätt som möjligt. Fo Vallviksfjärden istället påverkas av ett stort, näringsfattigt flöde från Ljusnan. Detta ger sammantaget stora skillnader i makroalgernas livsvillkor. I undersökningarna av vatten kvaliteten i kustområdet mäts siktdju pet, som påverkas av grumligheten i vattnet. Grumligheten kan till exempel orsakas av växtplankton som trivs när halten av näringsämnen ökar. Siktdju pet har stor påverkan på makroalger nas utbredning, ju mindre siktdjup, desto mindre solljus som kan hjälpa makroalgerna i sin tillväxt. Det är stora skillnader i siktdjup mellan stationerna utanför Ljusne/Vallviksfjärden och de utanför Söderhamn/Sandarne. Det syns också i resultaten från inventerin gen av makroalger. Djurlivet på botten berättar hur vattnet mår Djurlivet på botten, så kallad bottenfauna, används som indi kator på miljötillståndet i sjöar och vattendrag. Som ett led i miljöövervakningen i avrinningsområdet provtog förbundet bottenfauna i fyra sjöar och ett vattendrag. Resultaten visar att miljön i dessa vatten är förhållandevis bra, endast i Voxsjön rådde något sämre förhållanden. O lika typer av miljöproblem, som till exempel övergödning eller försurning, påverkar sammansättningen av bottenfauna så att arter som tål föroreningar bättre dominerar. Jämfört med vattenkemi berättar bottenfaunan om vad som hänt i sjön Provtagning bottenfauna eller vattendraget under en längre tidsperiod. Om till exempel. syreförhål landena varit dåliga någon gång under året då inte vattenprovtagning äger rum, kan ändå bottenfaunan ”skvallra” om syrebristen. De känsliga, botten levande djuren har då antingen flyttat på sig eller i värsta fall dött. Runt om i Europa finns en lång tradi tion att använda bottenfauna som indikator för miljöförändringar i vatten och flera länder har utvecklat egna bottenfaunaindex. Nattsländor dominerar Prover av bottenfauna togs i fyra sjöar; Voxsjön, Varpen, Marmen samt två stationer i Bergviken (Björnnäsudden och Norrlandsporten). Prov i rinnande vatten togs vid stationen i Linsell, mel lan Hede och Sveg. Provresultatet från Ljusnans ström mande vatten vid Linsell bestod till största delen av nattsländor, men också Förbundets provtagare Per Wallenborg silar bottenfaunaprover i Bergviken. Foto: Daniel Rickström Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund har recipientkontrollprogram för undersökningar av miljötillståndet i avrinningsområdets sjöar och vattendrag. Från och med år 2012 ingår inventering av bottenfauna i programmet . Bottenfauna kallas bottenlevande, ryggradslösa djur i sjöar och vattendrag. Det kan handla om bäcksländor, mygglarver, maskar, snäckor med flera. Bottenfauna undersöks vid sex stationer – fem i sjöar och en i rinnande Provtagningen gjordes under hösten och vid varje station togs fem prover för att få ett representativt urval. I rinnande vatten sparkas bottenfauna helt enkelt loss med foten från botten och samlas sedan upp i en håv. Sjöar provtas med en så kallad Ekmanhämtare. ljusnan-voxnan 2013 25 Index och bedömningsgrunder Bottenfaunasamhällets status i sjöar 2012 I Sverige har Naturvårdsverket sedan flera år så kallade bedömningsgrunder för bottenfauna där olika index jämförs mot resultaten av undersökningarna. Beroende på olika faktorer, som till exempel vilka indikatorarter som hittas, och hur sammansättningen av arter ser ut, ger bedömningsgrunderna en så kallad ekologisk kvalitetskvot som sedan graderas med en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status. Vid statusklassningen görs också en expertbedömning där exempelvis kända förhållanden i och kring sjön/vattendraget vägs in tillsammans med erfarenheter från andra sjöar i regionen. Bottenfauna – statusklassning Varpen-Gullh (253) SÖDERHAMN Voxsjön (21090) MarmenMarmaverken (350) BergvikenBergviken- Norrlandsporten Björnnäsudden (300) (290) Station* BQI-index Ekologisk kvalitetskvot Ekologisk status Varpen, Gullhammaren 3,1 1,02 Hög Voxsjön 1,6 0,52 Måttlig Bergviken, Björnnäsudde 2,3 0,75 Hög Bergviken, Norrlandsporten 2,6 0,88 Hög Marmen, Marmaverken 1,9 0,63 God k Den ekologiska statusen i sjöarna visade stora skillnader i Bollnästrakten där Voxsjön endast fick måttlig status, medan VarpenGullhammaren fick hög. k Statusklassning av sjöar i Ljusnan-Voxnans avrinningsområde med hjälp av Bentiskt kvalitetsindex. BQI: Benthic Quality Index är ett index baserat på antalet nyckelarter eller nyckelgrupper med varierande tolerans för olika närings- och syrehalter. Höga värden anger att arter som behöver rent vatten och höga syrehalter dominerar. * Stationen vid Linsell ligger i ett vattedrag och saknas därför i karta och tabell. Ekologisk kvalitetskvot: BQI index dividerat med ett referensvärde. Referensvärden och klassgränser varierar beroende av vilken region som undersökningen är utförd i. Ju högre värde på EK-kvoten, desto bättre klassning. en del dagsländor. Antalet bäcksländor var däremot lågt. Nattsländorna fungerar framför allt som filtrerare av plankton medan dagsländor lever som skrapare. Att den större andelen av bottenfaunasamhäl let bestod av filtrerare beror troligen på att planktonproduktionen i Ljusnans sjömagasin ovan stationen i Linsell var god. Det låga antalet bäcksländor beror förmodligen på den svaga strömhas tigheten på platsen. De trivs i syrerikt vatten med större strömhastighet där de lever av föda som ansamlas på bara stenar i flodfåran. Olika typer av bottenfauna Ingen försurning Bottenfaunan vid Linsell verkade inte särskilt påverkad av försurning. Det märktes genom att den försurningskän sliga nattsländan, Ceratopsyche nevae fanns i stort antal. Även den mycket försurningskänsliga bäcksländan, Dinocras cephalotes påträffades. Ceratopsyche nevae är dessutom mycket syrekrävande och arten an Foto: Medins Biologi BOLLNÄS vänds som indikator för näringsfattiga miljöer, där syretillgången i allmänhet är god. I och med att det fanns gott om denna nattslända på lokalen tyder det på att det inte råder några prob lem med övergödning på platsen och miljöstatusen klassades totalt sett som hög. Situationen i sjöarna bra Alla sjölokaler hade en bottenfauna som visade att vattnet var relativt näringsfattigt och tofsmyggan Chao- Tofsmyggans larv slipper bli uppäten av fisk när syreförhållandena är dåliga. Skrapare är bottendjur som betar av den alg- och bakteriefilm som ansamlas på stenar och grus. Sönderdelare lever av ned brutet organiskt material som faller till botten. 26 ljusnan-voxnan 2013 Foto: Medins Biologi Filtrerare fångar in och äter plankton och andra partiklar som kommer flytande i det strömmande vattnet. borus flavicans som tål låga syrehalter dominerade i flera av sjöarna. Orsaken till att tofsmyggan kan dominera är att den undkommer att bli uppäten av fisk som, i motsats till tofsmyggan, inte klarar de dåliga syreförhållandena. Samtidigt förekom flera syre krävande och övergödningskäns liga arter, både bland fjädermyggor och fåborstmaskar. Detta styrks av provtagningen av vattenkemin i sjöarna (vid samma stationer som bottenfaunan) som visade på goda Foto: Medins Biologi I sjöarna förekom även syrekrävande fåborstmaskar. syreförhållanden i bottenvattnet. Det innebär att den stora förekomsten av tofsmyggor kan bero på något an nat än syrebrist vid övriga stationer. Undantaget var Voxsjön där sambandet mellan förekomsten av tofsmyggelarver och syrebrist stämde bättre. Här var det i augusti helt syrefritt vatten vid botten. Sammantaget leder detta till att sjöarna bedömdes vara mycket lite eller inte alls påverkade av övergöd ning. Följaktligen klassades deras miljöstatus som god eller hög i samt liga sjöar. Undantaget var Voxsjön som klassades som måttlig. Vid klassningen av miljöstatusen bedömdes även påverkan av giftiga ämnen, till exempel tungmetaller, näringstillgången samt syreförhål landen. Förutom själva mätresultaten användes också expertbedömningar som underlag för klassningen. k Vid Linsell påträffades den försurnings känsliga bäcksländan Dinocras cephalotes. Bottenfaunan säger mycket men inte allt Lästips Undersökningar av bottenfaunan kan ge ett samlat svar på hur vattenmiljön mår. De bottenfaunaprover som tas är väldigt små i jämförelse med sjöns totala area. Det innebär att det kan råda andra förhållanden på andra ställen i sjön. Vattnets innehåll av exempelvis näringsämnen och syre styr livsvillkoren för bottenfaunan, men det finns även andra faktorer som påverkar, som till exempel strömhas tigheten i rinnande vatten. Slutsatsen blir att det är viktigt med kompletterande undersökningar i vat ten där det råder osäkerhet kring hur bottenfaunan egentligen mår. Styrkor och svagheter finns i alla typer av undersökningar och bedömningen av ett vattens totala status bör baseras på det sammantagna resultatet, inte på enskilda parametrars. Ljusnan-Voxnan, bottenfauna 2012. Medins Biologi. Ladda hem på www.lvvf.se ljusnan-voxnan 2013 27 Flera medlemmar, mera vattenarbete – en vinst för alla Förbundet arbetar aktivt för att få flera medlemmar. Fler med lemmar innebär ett mer omfattande vattenarbete och kontrol len av våra vatten blir bättre. Det tjänar både vattenmiljön och samhällsutvecklingen på. J u fler medlemmar förbundet får, desto starkare blir vår organisa tion, och desto mera nytta kan vi göra för våra vatten. Det tjänar alla på, inte minst de som använder vatten som resurs i sin verksamhet. Om vi inte vet hur vattnen mår, kommer det bli svåra re att få tillstånd att använda det för olika produktionsändamål eftersom det finns ett så kallat ”icke försämringskrav” i EU:s vattendirektiv, som vi måste följa. Men om vi har kontroll på vattenkvaliteten ökar möjligheten att Ofta kan det vara praktiskt att slippa sköta provtagningen själv. 28 ljusnan-voxnan 2013 ta ansvar och leva upp till de miljökrav som ställs på en verksamhet beroende av vatten. Miljöengagemanget växer hos fler och fler verksamhetsutövare, dels vill man göra rätt för sig, dels ser man fördelarna med att kunna visa upp ett gott miljöarbete för exempelvis kunder som ställer allt hårdare krav på sina leverantörer. Sedan ser man också fördelarna med att ligga i framkant med miljöarbetet och vara garderad om kraven på miljöåtgärder skärps. –Ordspråket ”Alla bäckar små…” passar in bättre här än någon annanstans. Om alla som nyttjar vattnet tar sitt miljöansvar så ser framtiden ljus ut för vår viktigaste naturresurs. Daniel Rickström, vattenvårdsförbundet Nödvändigt arbete Den som bedriver verksamhet eller vid tar åtgärder som kan tänkas innebära negativa konsekvenser för människors hälsa eller miljö är enligt miljöbalken skyldig att hålla sig underrättad om hur miljön påverkas av verksamheten. Den kan antingen ske genom att man själv ansvarar för kontrollen av, i det här fallet vattnet, eller att man ingår i den typ av kontrollprogram som vattenvårdsförbundet sköter. Det finns många fördelar med att ingå i ett samordnat recipientkontrollprogram. Det blir billigare, man får en mer sam manhängande miljöutvärdering och behöver inte lägga en massa tid på upphandlingar, uppföljning m.m. Detta sköts istället av förbundet. Även om en verksamhet inte påverkar miljön så pass mycket att miljöbalken tillämpas kan tillsynsmyn digheterna samverka med förbundet och informera om det frivilliga ansvar för miljökontroll man kan ta. Samordnad recipientkontroll Nya Medlemmar Kommuner och kommunala bolag Bollnäs Energi AB Sedan årsskiftet 2011/2012 vi fått fem nya medlemmar som vi hälsar varmt välkomna: Bollnäs kommun Härjedalens kommun Ljusdals kommun Ovanåkers kommun Söderhamns kommun Bollnäs Energi AB Bollnäs Ovanåkers Renhållnings AB Helsinge Vatten AB Ljusdal Vatten AB Söderhamn Nära AB Hamrafjällets Lift AB Ljusdal Vatten AB Marma Rundvirke AB Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening (stöttande medlem) Företag och övriga Arizona Chemical Sweden AB Boliden AB Hamrafjällets Lift AB Härjedalens Miljöbränsle AB Josef Lindberg i Sandarne AB Ljusnans Fiskodling AB Ljusnans Vattenregleringsföretag Marenordic AB Marma Rundvirke AB Neova AB Setra Sågade Trävaror AB, Färila Sågverk Skogens Kol AB Stora Enso AB Stora Enso Timber Skogägareföreningen Mellanskog ek.för. Statens Fastighetsverk Sveaskog Fastighets AB Svenska Mineral AB Söderhamns Stuveri & Hamn AB Vallviks Bruk AB Woxna Graphite AB Stödmedlemmar Bollnäs Norra Fiskevårdsområdesförening Färila Fiskevårdsområdesförening Lantbrukarnas Riksförbund Söderala Fiskevårdsområdesförening Söderhamns Kust- och Skärgårdsförening Tännäs Fiskecenter AB medlemsskap Det finns två olika typer av medlemsskap i förbundet: Stödmedlem – betalar endast medlemsavgiften Medlem (samordnad recipientkontroll) – betalar medlemsavgift samt en avgift för att delta i recipientkontrollen. Denna avgift är kopplad till storleken på verksamhetens påverkan. Foto: Daniel Rickström Foto: Jakob Wackerhausen/iStockphoto Medlemmar ljusnan-voxnan 2013 29 ur ”Min bäck, min å” av Hans Lidman 30 ljusnan-voxnan 2013 Foto: Shutterstock ”Hon bryter fram under stenblocket, högt uppe vid trädgränsen, hon väller upp ur björnmossan mitt i milsdjup skog. Hon är klar och blank , hon är ögat som speglar det som finns inunder, längre ner, bortom. Hon är begynnelsen”. Kansli och kontakt Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund Södra Hamngatan 50 826 50 SÖDERHAMN Telefon: 0270-766 22 Mobil: 073-050 04 57 E-post: [email protected] ljusnan-voxnan 2013 31 Ljusnan-Voxnans Vattenvårdsförbund Södra Hamngatan 50 826 50 SÖDERHAMN Ljusan-Voxnan 2013 redovisar miljötillståndet i LjusnanVoxnans avrinningsområde med tillhörande kustområden utanför Söderhamn och Ljusne. Rapporten beskriver resultaten från den samordnade recipientkontrollen under 2012. I Ljusnan är halterna av näringsämnen fortsatt låga och betydligt lägre än för några decennier sedan. Den ekologiska statusen klassas ändå som måttlig eller sämre på många håll eftersom området är kraftigt påverkat av fysiska förändringar, som vandringshinder och rensningar. De biologiska undersökningarna av exempelvis bottenfauna och bottenvegetation har nu fått större utrymme i provtagningen. Resultaten från dessa visar på relativt bra förhållanden. 32 ljusnan-voxnan 2013
© Copyright 2024