RESASANTORINI
grekland
för evigt
Santorini har förvandlats från ruffig vinodlarö till rena sinnebilden av det
grekiska paradiset. I centrum står Kostis Psychas, som byggt upp ett av
världens trendigaste hotell – ett projekt som föddes ur en djup sorg...
Text konrad olsson Foto dan kullberg
D
et bor en världskändis på Santorini. Strax utanför
byn Oia, på öns norra spets, där bebyggelsen väller ner över bergskanten som smält sockervadd,
spenderar han sina dagar med att blicka ut över
Egeiska havet, se fiskebåtar och segelfartyg dra
förbi, för att sedan slumra in på terrassen till den ögonbedövande
vackra solnedgången. Då och då kommer trendledande magasin
från New York, Paris eller London på besök, fotograferar och sätter
kändisen på omslag. Men inte blir han mallig för det, inte ens när
Sports Illustrated plåtar honom med några av världens vackraste
kvinnor till deras omtalade baddräktsnummer.
Den här kändisen är nämligen en swimmingpool, installerad på
en klippkant hundra meter över havsytan på hotell Perivolas. Sedan
den byggdes i mitten av 1990-talet, och för första gången uppmärksammades av Washington Post, har den figurerat i flera dussin tidskrifter världen över – från Vogue till Food & Travel – och varit på
Handfast hotellägare.
Kostis Psychas har själv
byggt Hotell Perivolas.
Rå idyll. Grekiska ön
Santorini är egentligen
resterna av en av världens
mest våldsamma vulkaner.
142
143
RESASANTORINI
Blåvit drömärld. Hotell
Perivolas ligger insprängt
i en vulkanklippa strax
utanför byn Oia.
Världsberömt vatten.
Poolen på Perivolas
har varit på omslaget av
Condé Nast Traveller
hela tre gånger.
Hotellets pool är en av världens mest fotograferade,
och har varit på flera dussin tidningsomslag.
reseoraklet Condé Nast Travellers omslag tre gånger. Den är, med
sin hisnande infinity-effekt, en av världens mest plåtade pooler.
Den är också det första jag lägger märke till när jag anländer till
Perivolas en månupplyst junikväll 2009. Eller stryk det. Det första
jag lägger märke till är den svindelframkallande utsikten över lagunen bortom poolkantens slut. Hela hotellet tycks utgå från den
vyn. Hotellrestaurangen, solstolarna på terrasserna och de 20 rummen, byggda i gamla grottor insprängda i berget, har alla utsikten
som sitt självklara blickfång. Och så poolen förstås, hotellets mittpunkt, som speglar månskenet i ett förföriskt skimmer.
Man skulle kunna tro att poolen bara är ett enkelt effektsökeri,
ett sätt för ett trendhotell att slå mynt av öns förvandling från historiskt handelscentrum till ett av Greklands hetaste resmål. Men
Perivolas är varken ett medvetet designkoncept eller nystartat boutiquehotell, utan en familjeaffär sprungen ur sorg, framväxt under
årtionden och byggd med bara händer av dess egensinnige ägare.
N
i måste ursäkta mig, men vi har tappat bort ett jetplan.«
Det är morgonen efter ankomsten och Majda Anderson, hotellets pr-chef och bokningsansvariga, har
problem med två av de anländande gästerna. Deras privatplan har
ännu inte landat på ön.
144
Majda är dryga 40, född i San Francisco och förälskade sig i
Santorini i mitten av 1980-talet. Sedan 15 år bor hon heltid här och
har sett öns förvandling från ruffig vinodlarö till sinnebilden av det
grekiska paradiset. Ingenstans är husen så vita, himlen så blå och
miljön mer dramatisk. Inte så konstigt att den blivit en tillflyktsort
för såväl charterjunkies som kändisar och trendiga kärlekspar.
»Vi hade faktiskt en av killarna i u2 här för ett tag sedan«, säger
Majda när privatjetproblemet verkar löst. »Men jag kände inte igen
honom – han var en av de okända. Det var först när jag frågade om
den musik de spelade i rummet som det kom fram vem han var.«
Vi vandrar upp och ner längs hotellets labyrintsystem av trappor,
in och ut ur de runda rummen. Vissa av hotellets grottor till rum är
över 300 år gamla, och här fanns tidigare åsnestall, vintunneförvaring och bostäder för öns mindre bemedlade invånare.
På Periovolas har man tagit fasta på den speciella arkitekturen i
fattigbostäderna – eftersom man använde lera gav det bättre stabilitet att bygga i runda former. Och planlösningen är densamma som
förut: allrum mot dörren, kök åt sidan, sovrum längst in. Här finns
inga teveapparater, ingen konst på väggarna. Det är, som Majda
förklarar, »utsikten som är konsten. Många gäster lämnar aldrig
hotellet, utan sitter kvar med en bok och en kikare...«
Jag tittar in i sviten, som har egen pool och en enorm jacuzzi i
145
RESASANTORINI
Perivolas grottor till rum var
tidigare åsnestall, vinförvaring och
bostäder. Här den stora sviten, där
Kostis Psychas installerat en gigantisk jacuzzi längst in i rummet.
Grottorna till rum är över 300 år gamla, och var
tidigare åsnestall, vintunneförvaring och bostäder.
En simtur i utsikten.
det 140 kvadratmeter stora rummet. Och jag tänker att allt det här
– den bländvita putsen på väggarna, de cerisa textilierna, det skvalpande poolvattnet – måste vara ett inredningens svar på himlen.
Ett harmoniskt, motståndslöst och fluffigt tillstånd av... ingenting.
»Allt är Kostis verk«, säger Majda, och syftar på hotellets ägare
Kostis Psychas. »Det är han som byggt upp hotellet, inrett alla
rum, och det är han som visionerade och byggde poolen. Han är
en perfektionist. Just nu håller han på med ett nytt byggprojekt på
grannön. Han är där hela förmiddagarna och kan vara lite svår att
få tag på, men jag ska se om han har tid att träffa er.«
S
antorini ligger längst söderut i den grekiska övärlden Kykladerna, och häver sig likt en krumryggad halvmåne runt
en stor bukt. För 3 600 år sedan, när ön var mer ordinärt
rundformad, exploderade här ett av världshistoriens mest våldsamma vulkanutbrott, vilket efterlämnade den stora kratern i mitten – eller kitteln, »caldera«, som de infödda kallar den. Det finns
de som hävdar, måhända osannolikt men mytologiskt kittlande, att
Santorini är resterna av Platons legendariskt sjunkna ö Atlantis.
De tio senaste åren har ön återigen exploderat, nu i form av
nya byggprojekt, hotellkomplex och en spirande lågpriskommers
i öns huvudbyar Fira och Oia (uttalas »Ia«). Men ännu hittas här
146
RESASANTORINI
Pittoresk stämning i den
lilla fiskehamnen nedanför
Oia. De hurtiga tar trappan
upp till byn. Bara 300 steg...
På Santorini exploderade en gång ett av världs
historiens mest våldsamma vulkanutbrott.
Restaurang Dimitris anses av många
vara öns bästa.
148
guldkorn i heta hotellsatsningar och mysiga restaurangstråk, och i
den lilla fiskehamnen, trehundra trappsteg nedanför Oia, råder ett
brokigt vimmel av backpackers, fiskare och fyrhjulingar. Jag äter en
ljuvlig lunch på Dimitris, allmänt ansedd som öns bästa fiskrestaurang, och står sedan förväntansfull på den slitna gamla kajkanten
när jag ser en supersnabb racerbåt komma farande över calderan.
»Hello, nice to meet you«, säger Kostis Psychas på grekbruten
engelska när han förtöjt båten. »Hoppa in, jag vill visa er något.«
Plötsligt finner jag mig i baksätet av en 8,5 meter lång Scorpionbåt som bränner ut över bukten i en hårfladdrande hastighet.
»Min pappa var en kapten i den grekiska flottan, och brukade
passera Santorini under sina resor. Han kom hit första gången 1971,
blev helt förälskad och köpte ett litet hus där uppe för att ha som
sommarställe«, ropar Kostis genom motorljudet och pekar upp
mot hotellet, som svävar på vulkanklippan ovanför oss.
Innan jag hunnit reagera accelererar han och vi åker iväg till
grannön Thirasia. Här, i en hundraårig gammal gruvruin vid
strandkanten, håller Kostis på att bygga en 500 kvadratmeter stor
villa, som närmast påminner om ett undangömt James Bond-näste.
Kostis förklarar att detta är nästa steg i Perivolas utveckling – att
hyra ut lyxvillan till de gäster som tycker att hotellet är för trångt.
Jag visas runt bland byggbråte och halvfärdiga rum och Kostis
RESASANTORINI
Res till
Santorini
Santorini ligger längst söderut
i den grekiska övärlden Kykladerna, och en halvtimmes
flygfärd från Aten.
hotell perivolas
Tel: +30 22860 71308
Webb: www.perivolas.com
Pris: Varierar mellan 420 och
1 600 euro beroende på säsong.
Hotellet tar inte emot barn
under 16 år och alla rum är
dubbelrum.
Oia
Hotell
Perivolas
Fira
egeiska havet
Skymning i paradiset.
Området kring Oia är
skyddat för exploatering
och nybyggnation.
»Jag designar inte, utan prövar mig fram.
Passar det inte river jag och bygger nytt.«
kan inte sluta prata om bygget: om solpanelerna på taket, restaureringen av tegelfasaden och hur väggarna är ett arv från gamla kyrkbyggen – med pressad cement, precis som på hotell Perivolas.
Och jag inser snabbt att Kostis, 52 år gammal, med en uppsyn
som en åldrad surfare, är den typ av outtröttlig entreprenör som
ständigt är på väg in i nya projekt och till synes hopplösa idéer.
»Fast jag vill sluta nu, det här får vara sista gången«, framhärdar
han. »Jag blundar alltid i början av ett projekt, tycker att allt är lätt
och måste sedan korrigera en massa misstag. Nu är jag trött på att
jobba, trött på att spendera pengar hela tiden...«
U
nder sina tidiga vuxenår spenderade Kostis Psychas, då
båtingenjör bosatt i Aten, varje sommar på Santorini.
Hans föräldrar hade 1979 förvandlat sitt semesterhus till
ett hotell med fyra rum, och när Kostis inte sportdök och surfade
med polarna hjälpte han till med verksamheten.
»Men 1984 gick min far hastigt bort, och jag bestämde mig för
att stanna och driva hotellet vidare«, berättar han när vi senare på
eftermiddagen träffas i Perivolas hotellrestaurang. Solen är på väg
ner, vi sippar på varsitt glas isvatten och hotellets gäster ligger bekvämt utspridda på terrasser, avsatser och poolkanter.
»Eftersom jag inte ville att platsen skulle exploateras började jag
150
köpa upp marken runtom. Sedan byggde jag långsamt ut hotellet.
Jag har aldrig designat något, utan prövat mig fram, byggt och
grävt ut. Passar det inte river jag och bygger nytt. Först efteråt skaffar jag ritningar och tillstånd. Poolen var till exempel först byggd
närmare berget, innan jag fick idén att ha den nära klippkanten.«
Och så är vi tillbaka till poolen, som gav hotellet sitt genombrott
och nu ligger stilla och orörd i den sena eftermiddagssolen.
Jag frågar vad det är som drivit honom i alla år, och han svarar
först lite slentrianmässigt att »det är en livsstil«. Sedan tystnar han,
tänker en stund, och fortsätter: »Hotellet är en familjeangelägenhet. Det var ett lätt beslut att driva det vidare när min far dog. Men
den svåraste tiden kom när min mor gick bort för tio år sedan.
Hon drev hotellet tillsammans med mig, skötte bokningar och
hanterade gäster. Hon var verkligen ställets själ. Det var en svår tid.
Jag tror att allt byggande har varit ett sätt att bearbeta sorgen...«
Kostis får något sorgligt i blicken och jag har svårt att ställa några
följdfrågor. Jag ursäktar mig lite fumligt, tackar för hans tid och
säger att han säkert har mycket att göra. »Nej, nej...« svarar han.
»Det är skönt att bara sitta här. Det är så sällan jag får tid till det.«
Så vi sitter kvar, med ett lätt fågelkvitter som enda ljudkuliss, och
beundrar ordlöst solen när den sänker sig i ett eldigt skimrande
hölje bakom öspetsen. Paradiset har aldrig varit vackrare.