grekland För evigT
RESASANTORINI grekland för evigt Santorini har förvandlats från ruffig vinodlarö till rena sinnebilden av det grekiska paradiset. I centrum står Kostis Psychas, som byggt upp ett av världens trendigaste hotell – ett projekt som föddes ur en djup sorg... Text konrad olsson Foto dan kullberg D et bor en världskändis på Santorini. Strax utanför byn Oia, på öns norra spets, där bebyggelsen väller ner över bergskanten som smält sockervadd, spenderar han sina dagar med att blicka ut över Egeiska havet, se fiskebåtar och segelfartyg dra förbi, för att sedan slumra in på terrassen till den ögonbedövande vackra solnedgången. Då och då kommer trendledande magasin från New York, Paris eller London på besök, fotograferar och sätter kändisen på omslag. Men inte blir han mallig för det, inte ens när Sports Illustrated plåtar honom med några av världens vackraste kvinnor till deras omtalade baddräktsnummer. Den här kändisen är nämligen en swimmingpool, installerad på en klippkant hundra meter över havsytan på hotell Perivolas. Sedan den byggdes i mitten av 1990-talet, och för första gången uppmärksammades av Washington Post, har den figurerat i flera dussin tidskrifter världen över – från Vogue till Food & Travel – och varit på Handfast hotellägare. Kostis Psychas har själv byggt Hotell Perivolas. Rå idyll. Grekiska ön Santorini är egentligen resterna av en av världens mest våldsamma vulkaner. 142 143 RESASANTORINI Blåvit drömärld. Hotell Perivolas ligger insprängt i en vulkanklippa strax utanför byn Oia. Världsberömt vatten. Poolen på Perivolas har varit på omslaget av Condé Nast Traveller hela tre gånger. Hotellets pool är en av världens mest fotograferade, och har varit på flera dussin tidningsomslag. reseoraklet Condé Nast Travellers omslag tre gånger. Den är, med sin hisnande infinity-effekt, en av världens mest plåtade pooler. Den är också det första jag lägger märke till när jag anländer till Perivolas en månupplyst junikväll 2009. Eller stryk det. Det första jag lägger märke till är den svindelframkallande utsikten över lagunen bortom poolkantens slut. Hela hotellet tycks utgå från den vyn. Hotellrestaurangen, solstolarna på terrasserna och de 20 rummen, byggda i gamla grottor insprängda i berget, har alla utsikten som sitt självklara blickfång. Och så poolen förstås, hotellets mittpunkt, som speglar månskenet i ett förföriskt skimmer. Man skulle kunna tro att poolen bara är ett enkelt effektsökeri, ett sätt för ett trendhotell att slå mynt av öns förvandling från historiskt handelscentrum till ett av Greklands hetaste resmål. Men Perivolas är varken ett medvetet designkoncept eller nystartat boutiquehotell, utan en familjeaffär sprungen ur sorg, framväxt under årtionden och byggd med bara händer av dess egensinnige ägare. N i måste ursäkta mig, men vi har tappat bort ett jetplan.« Det är morgonen efter ankomsten och Majda Anderson, hotellets pr-chef och bokningsansvariga, har problem med två av de anländande gästerna. Deras privatplan har ännu inte landat på ön. 144 Majda är dryga 40, född i San Francisco och förälskade sig i Santorini i mitten av 1980-talet. Sedan 15 år bor hon heltid här och har sett öns förvandling från ruffig vinodlarö till sinnebilden av det grekiska paradiset. Ingenstans är husen så vita, himlen så blå och miljön mer dramatisk. Inte så konstigt att den blivit en tillflyktsort för såväl charterjunkies som kändisar och trendiga kärlekspar. »Vi hade faktiskt en av killarna i u2 här för ett tag sedan«, säger Majda när privatjetproblemet verkar löst. »Men jag kände inte igen honom – han var en av de okända. Det var först när jag frågade om den musik de spelade i rummet som det kom fram vem han var.« Vi vandrar upp och ner längs hotellets labyrintsystem av trappor, in och ut ur de runda rummen. Vissa av hotellets grottor till rum är över 300 år gamla, och här fanns tidigare åsnestall, vintunneförvaring och bostäder för öns mindre bemedlade invånare. På Periovolas har man tagit fasta på den speciella arkitekturen i fattigbostäderna – eftersom man använde lera gav det bättre stabilitet att bygga i runda former. Och planlösningen är densamma som förut: allrum mot dörren, kök åt sidan, sovrum längst in. Här finns inga teveapparater, ingen konst på väggarna. Det är, som Majda förklarar, »utsikten som är konsten. Många gäster lämnar aldrig hotellet, utan sitter kvar med en bok och en kikare...« Jag tittar in i sviten, som har egen pool och en enorm jacuzzi i 145 RESASANTORINI Perivolas grottor till rum var tidigare åsnestall, vinförvaring och bostäder. Här den stora sviten, där Kostis Psychas installerat en gigantisk jacuzzi längst in i rummet. Grottorna till rum är över 300 år gamla, och var tidigare åsnestall, vintunneförvaring och bostäder. En simtur i utsikten. det 140 kvadratmeter stora rummet. Och jag tänker att allt det här – den bländvita putsen på väggarna, de cerisa textilierna, det skvalpande poolvattnet – måste vara ett inredningens svar på himlen. Ett harmoniskt, motståndslöst och fluffigt tillstånd av... ingenting. »Allt är Kostis verk«, säger Majda, och syftar på hotellets ägare Kostis Psychas. »Det är han som byggt upp hotellet, inrett alla rum, och det är han som visionerade och byggde poolen. Han är en perfektionist. Just nu håller han på med ett nytt byggprojekt på grannön. Han är där hela förmiddagarna och kan vara lite svår att få tag på, men jag ska se om han har tid att träffa er.« S antorini ligger längst söderut i den grekiska övärlden Kykladerna, och häver sig likt en krumryggad halvmåne runt en stor bukt. För 3 600 år sedan, när ön var mer ordinärt rundformad, exploderade här ett av världshistoriens mest våldsamma vulkanutbrott, vilket efterlämnade den stora kratern i mitten – eller kitteln, »caldera«, som de infödda kallar den. Det finns de som hävdar, måhända osannolikt men mytologiskt kittlande, att Santorini är resterna av Platons legendariskt sjunkna ö Atlantis. De tio senaste åren har ön återigen exploderat, nu i form av nya byggprojekt, hotellkomplex och en spirande lågpriskommers i öns huvudbyar Fira och Oia (uttalas »Ia«). Men ännu hittas här 146 RESASANTORINI Pittoresk stämning i den lilla fiskehamnen nedanför Oia. De hurtiga tar trappan upp till byn. Bara 300 steg... På Santorini exploderade en gång ett av världs historiens mest våldsamma vulkanutbrott. Restaurang Dimitris anses av många vara öns bästa. 148 guldkorn i heta hotellsatsningar och mysiga restaurangstråk, och i den lilla fiskehamnen, trehundra trappsteg nedanför Oia, råder ett brokigt vimmel av backpackers, fiskare och fyrhjulingar. Jag äter en ljuvlig lunch på Dimitris, allmänt ansedd som öns bästa fiskrestaurang, och står sedan förväntansfull på den slitna gamla kajkanten när jag ser en supersnabb racerbåt komma farande över calderan. »Hello, nice to meet you«, säger Kostis Psychas på grekbruten engelska när han förtöjt båten. »Hoppa in, jag vill visa er något.« Plötsligt finner jag mig i baksätet av en 8,5 meter lång Scorpionbåt som bränner ut över bukten i en hårfladdrande hastighet. »Min pappa var en kapten i den grekiska flottan, och brukade passera Santorini under sina resor. Han kom hit första gången 1971, blev helt förälskad och köpte ett litet hus där uppe för att ha som sommarställe«, ropar Kostis genom motorljudet och pekar upp mot hotellet, som svävar på vulkanklippan ovanför oss. Innan jag hunnit reagera accelererar han och vi åker iväg till grannön Thirasia. Här, i en hundraårig gammal gruvruin vid strandkanten, håller Kostis på att bygga en 500 kvadratmeter stor villa, som närmast påminner om ett undangömt James Bond-näste. Kostis förklarar att detta är nästa steg i Perivolas utveckling – att hyra ut lyxvillan till de gäster som tycker att hotellet är för trångt. Jag visas runt bland byggbråte och halvfärdiga rum och Kostis RESASANTORINI Res till Santorini Santorini ligger längst söderut i den grekiska övärlden Kykladerna, och en halvtimmes flygfärd från Aten. hotell perivolas Tel: +30 22860 71308 Webb: www.perivolas.com Pris: Varierar mellan 420 och 1 600 euro beroende på säsong. Hotellet tar inte emot barn under 16 år och alla rum är dubbelrum. Oia Hotell Perivolas Fira egeiska havet Skymning i paradiset. Området kring Oia är skyddat för exploatering och nybyggnation. »Jag designar inte, utan prövar mig fram. Passar det inte river jag och bygger nytt.« kan inte sluta prata om bygget: om solpanelerna på taket, restaureringen av tegelfasaden och hur väggarna är ett arv från gamla kyrkbyggen – med pressad cement, precis som på hotell Perivolas. Och jag inser snabbt att Kostis, 52 år gammal, med en uppsyn som en åldrad surfare, är den typ av outtröttlig entreprenör som ständigt är på väg in i nya projekt och till synes hopplösa idéer. »Fast jag vill sluta nu, det här får vara sista gången«, framhärdar han. »Jag blundar alltid i början av ett projekt, tycker att allt är lätt och måste sedan korrigera en massa misstag. Nu är jag trött på att jobba, trött på att spendera pengar hela tiden...« U nder sina tidiga vuxenår spenderade Kostis Psychas, då båtingenjör bosatt i Aten, varje sommar på Santorini. Hans föräldrar hade 1979 förvandlat sitt semesterhus till ett hotell med fyra rum, och när Kostis inte sportdök och surfade med polarna hjälpte han till med verksamheten. »Men 1984 gick min far hastigt bort, och jag bestämde mig för att stanna och driva hotellet vidare«, berättar han när vi senare på eftermiddagen träffas i Perivolas hotellrestaurang. Solen är på väg ner, vi sippar på varsitt glas isvatten och hotellets gäster ligger bekvämt utspridda på terrasser, avsatser och poolkanter. »Eftersom jag inte ville att platsen skulle exploateras började jag 150 köpa upp marken runtom. Sedan byggde jag långsamt ut hotellet. Jag har aldrig designat något, utan prövat mig fram, byggt och grävt ut. Passar det inte river jag och bygger nytt. Först efteråt skaffar jag ritningar och tillstånd. Poolen var till exempel först byggd närmare berget, innan jag fick idén att ha den nära klippkanten.« Och så är vi tillbaka till poolen, som gav hotellet sitt genombrott och nu ligger stilla och orörd i den sena eftermiddagssolen. Jag frågar vad det är som drivit honom i alla år, och han svarar först lite slentrianmässigt att »det är en livsstil«. Sedan tystnar han, tänker en stund, och fortsätter: »Hotellet är en familjeangelägenhet. Det var ett lätt beslut att driva det vidare när min far dog. Men den svåraste tiden kom när min mor gick bort för tio år sedan. Hon drev hotellet tillsammans med mig, skötte bokningar och hanterade gäster. Hon var verkligen ställets själ. Det var en svår tid. Jag tror att allt byggande har varit ett sätt att bearbeta sorgen...« Kostis får något sorgligt i blicken och jag har svårt att ställa några följdfrågor. Jag ursäktar mig lite fumligt, tackar för hans tid och säger att han säkert har mycket att göra. »Nej, nej...« svarar han. »Det är skönt att bara sitta här. Det är så sällan jag får tid till det.« Så vi sitter kvar, med ett lätt fågelkvitter som enda ljudkuliss, och beundrar ordlöst solen när den sänker sig i ett eldigt skimrande hölje bakom öspetsen. Paradiset har aldrig varit vackrare.
© Copyright 2024