1. No category

PRATRÖR FÖR ST OLFSSKOLAN årg. 9 nr 27 11.11.2010
Igen en färsk Olof-tidning! Den utkommer nära nog samtidigt med era betyg – om tidningen
sedan är bättre eller sämre får ni ställning till själva. Kanske tävlar de inte i samma genre
heller. Men gott betyg kan vi åter ge tidningen, som 8e till stora delar sammanställt; dock
ingår här ett och annat tillkommet av andra klasser också.
Det är fint då vår fadderbarnsverksamhet åter är i full gång och i detta nummer presenteras
fadderbarnet och grunderna för hur ni valt. Det är vad jag hört inte alls ovanligt med flera
fadderbarn runt om i världen, så också vår elevkår kan ta ställning till om man kunde hålla sig
med två! (T.ex. lär Lundoskolan, som i den här tidningen har ett eget bidrag, hålla sig med tre
fadderbarn). Elevkåren har för övrigt låtit omorganisera sig och verkar som bäst vara
synnerligen aktiv: det hålls möten stup i ett och man deltar i konferenser på annan ort. Så skall
det väl vara för att hänga med och kunna komma med något nytt. En annan grupp elever som
fortsättningsvis visat sig vara positivt aktiva är väneleverna. På min undervisning ville de
t.o.m. pröva undervisa, och de verksamheter vi fått ta del av under hösten kan säkert av alla få
rätt höga betyg. Både Ulappa och Vårdbergsjippot för sjuorna har sitt referat inom
pärmarna. Våra jippon är väl annars ändå rätt så få, varför halloweenmaskeraden i caféet var
ett trevligt tillskott i vår gråa vardag. Grattis till såväl segraren i tävlingen som alla andra som
klätt ut sig! För min del var det mycket svårt att finna en enda vinnare. Jag tror hela skolan
kan kalla sig vinnare, för evenemanget gick jättefint!
Skolans fotbollslag klarade sig också utmärkt bland våra övriga finlandssvenska skolor. Om
lagets avancemang mot medalj kan vi läsa, liksom också om en av skolans många förmågor,
denna gång i grenen hockey. Vi har för vana att presentera nya personer i skolhuset och
sådana har vi åter flera stycken. Några av dem får i detta nummer spaltutrymme (Petra och
Björn), andra återkommer vi till senare. Och vad vore tidningen utan gallupar? Hur pass ni
sover har teamet denna gång kollat upp. Den här tiden på året behöver åtminstone jag
betydligt mera sömn men hur är det med er yngre? Annat som ingår är recensioner av olika
slag. Det är verkligen att vara tacksam över Kulturstigen-verksamheten som Åbo stad
arrangerar. På detta sätt kan de olika årskurserna i tur och ordning få uppleva både bra film
och teater. Ytterligare kan nämnas att Kent presenterat den nyrenoverade slöjdsalen för ett
par reportrar samt att Raimo låtit sig intervjuas om sitt gebit, religionsundervisningen.
Ibland tar vi gärna med också ”utomståendes” material. Så har vi tidigare t.ex. haft några
föräldrasynpunkter och bidrag från Hem och skola. 9c har en vänklass i Lundo. Med denna
klass har vi brevväxlat på svenska, för att träna och förkovra lundobornas svenskkunskaper.
De ville denna gång så gärna bidra med en artikel om sin Ålandsresa, dock skriven på finska.
Själv vill jag fylla ut denna spalt med närmast lite info och några tankar. Skolbiblioteket har
nu automatiserats i den grad att eleverna på egen hand kan sköta utlåningen. Man behöver
bara sitt eget bibbakort (samma som stadens) och kortläsaren för att klara av det. Alla vi
moddalärare kan instruera ifall så behövs. Returen av böcker sköter dock jag. Elevernas
uppgift blir att ställa boken i en av de två returlådor som finns framsatta; inte på hyllorna! Vi
försöker hålla oss med gott om tidningar i biblioteks- och cafémiljön och hoppas ni läser dem.
Dessutom önskar jag att de kan hållas hela, så vi har dem också vid eventuella framtida bruk.
Vår skola har gått med i ett projekt som heter Skolspråk. Med det är avsikten att kartlägga
skolans språksituation och följa med hur vi t.ex. klarar av att tala svenska. Meningen är att vi
skall dra nytta av att delta och i ett något senare skede få vägledning i hur vi kan ytterligare
höja på vårt kunnande. Till projektet och dess innehåll har jag säkert orsak att återkomma
senare.
Ha det bra och värm varandra i mörkret och kylan!
Kenneth
Fadderbarn i Dessie
Sedan slutet av februari 2010 har S:t Olofsskolan haft ett
fadderbarn i Etiopien. Vårt tidigare fadderbarn har
redan närmat sig 20 och nu stod ett byte i turen.
Organisationen vi valt att samarbeta med heter Finska
Missionssällskapet (FMS). Vi valde denna eftersom det
Laura Karanko
kändes nära och pålitligt.
- Som princip har FMS att endast ta 10% av bidraget till annat , så 90% går
direkt till fadderbarnet. Inom andra organisationer kan lätt 20-30% tas ifrån
det egentliga bidraget, säger Laura Karanko. Hon är missionssekreterare
vid Åbo Svenska Församling och har sett vardagen i flera länder i Afrika och
Sydamerika, så hon vet också hurdant behovet är att stöda unga där.
-Med fadderbarn kan man bygga upp en relation, man kan brevväxla och
lära känna varandra. Detta skiljer fadderbarnsverksamheten från andra
sorters verksamhet, till exempel enskilda penninginsamlingar, säger Karanko.
Adiam Hailemikael, en 10-årig
flicka, får ett månatligt bidrag av
Elevkåren. Vi valde att stöda en
flicka, eftersom flickor har svårare
att få utbildning och vi dessutom
just föregående år avslutat stödet
till en pojke. Pengarna vi
understöder henne med har vi
jobbat in genom olika verksamhet,
t.ex. caféförsäljning under årens
lopp. Köper du något i caféet som
elevkåren har ordnat går en stor
andel till Adiam!
Adiam Hailemikael
Adiam bor med sin mamma, bror
och mormor i staden Dessie, hennes pappa dog av AIDS då hon endast var
6 år gammal. De flesta barnen i Etiopien som har faddrar är föräldralösa och
bor hos far- eller morföräldrar. Adiam går i en katolsk skola i sjätte klassen.
På helgerna är hon i ett aktivitetscenter som FMS upprätthåller. I centret
jobbar finska missionärer, som regelbundet skickar brev om situationen i
Dessie till Finland. Senaste nytt är att FMS bygger skolor, utbildar lärare och
skaffar skolmaterial, så med andra ord ser framtiden i Dessie ljusare ut nu
tack vare FMS stöd.
Kom ihåg att FMS verksamhet är uppbyggd av frivilliga, så en dag kanske det
är du eller någon du känner som får chansen att jobba ute på fältet.
Sini Lamoureux
Sossens Halloween-café blev en succé
Förberedelserna för halloweenfesten började redan på torsdag kväll. Några
av elevkårsstyrelsens och festkommitténs medlemmar samlades i Lindas
hussakök för att baka till caféet. Och ni vet vad som bjöds.
Själva försäljningen ägde rum på den sista rasten på fredagen och så gott
som allt såldes slut. Redan före vi kunde öppna caféet hade en massa elever
samlats i tredje våningen. Som vanligt hade mockarutorna fått vara ännu fler.
Elevkåren gjorde i varje fall denna gång en helt god vinst. Pengarna går till ett
gott ändamål, nämligen till elevkårens fadderbarn i Etiopien. Om fadderbarnet
kan man läsa mera i en annan artikel i detta nummer av Olof.
Vid sidan om caféet ägde maskeradtävling halloweendagen till ära rum. Inom
styrelsen hade vi utsett domare, som under dagens lopp gick omkring i
skolan och fotograferade de som hade klätt ut sig. Många elever hade
verkligen satsat på tävlingen, så det blev många finfina kostymer att välja
mellan. Domarna samlades slutligen för att välja ut den flicka och pojke som
skulle vinna priset, ett 20 euros presentkort till Punanaamio. När domarna
valde vinnarna, letade de efter kostymer som var påhittiga och personliga och
som inte såg ut att vara köpta i ett och samma paket. Till slut valde domarna
ut Isabel från sjuan och Olli från nian som vinnare.
Halloween trivsel i caféet
Här ovan ser vi vinnarna i maskeradtävlingen.
Lotta Siltanen 8e
Aldrig Mozart
Alla åttor var och se på teater måndagen den 1 november i
gympasalen. Pjäsen var regisserad av Anders Alnemark och
spelad av Susanna Helldén. Skådespelet var baserad på en bok av
Michael Morpurgo och dramatiserad av Simon Reade. Den
berättade om Paula, en känd violinist som berättade om sin
barndom. Paula bodde i Venedig med sina föräldrar som ägde en liten frisörsalong. Hennes pappa
hade varit en violinist men vägrade att spela mera. Paula blev mycket nyfiken på varför alla teg om
det och tjatade med mamman, tills hon i hemlighet visade pappas fiol till dottern. En kväll hörde
hon fiolmusik och sprang ut på gatan för att ta reda på varifrån musiken kom. Då träffade hon på
Señor Horovitz som blev god vän med henne. De träffades varje dag och han började lära henne
att spela. Enda problemet var att hon inte hade en fiol, så hon lånade sin pappas i smyg. Hon var
mycket skicklig och lärde sig snabbt och till slut ville Señor Horovitz att hon berättar om sitt
spelande för sina föräldrar.
Paula trodde att hennes föräldrar skulle bli förbannade för att hon hållit en så stor sak i hemlighet,
men de hade redan gissat vad som pågick för att fiolen var borta då och då och de blev bara glada
för att hon till slut berättade. Då fick Paula veta att fiolen på riktigt tillhörde hennes mamma, och
att hon också varit en stor violinist. Hennes föräldrar hade känt Señor Horovitz för länge sedan och
kunde inte tro sina ögon när de såg varandra igen. De hade spelat tillsammans i en orkester på ett
koncentrationsläger när de var väldigt unga.
INTERVJU MED SUSANNA HELLDÉN
Vad är det bästa med att spela teater?
-
Att träffa olika människor och publik. Det är också roligt att berätta
historier.
Hur länge har du hållit på med teater?
- Egentligen hela livet men som professionell skådespelare i 1½ år.
Är barn/ungdomar en mera krävande publik?
-
Ja, mycket! De är så ärliga jämfört med vuxna. De säger sin åsikt rakt
ut och om man är dålig så märks det på reaktionerna av publiken.
Ärligt talat verkade alla måttligt intresserade. Pjäsen var kanske för lång och ensidig för skolelever i
vår ålder, men själva handlingen var bra, om man orkade följa med. Det kunde ha funnits flera
skådespelare och mer rekvisita så skulle många ha följt med bättre. I skolvitsord skulle pjäsen ha
fått 7 ½. Susanna var dock en mycket bra skådespelare.
Susanna Helldén alias violinisten Paula
Siiri, Anna och Ada 8e
Intervju med Nicholas Baran –ett ishockeylöfte
Enligt National Geographic Society är hockey den populäraste sporten i Kanada
och Finland. Nicholas Baran spelar tionde året ishockey. Han säger att den nya
säsongen har startat helt okej. Det har kommit några nya spelare till hans lag
och det tar en tid att lära sig deras spelstilar, svagheter men också styrkor. Han
ser fram emot att få ge allt sitt under säsongen.
1. Varför började du spela ishockey?
- När jag var liten tog min pappa med mig och skrinna, vilket var roligt.
2. I vilka lag har du spelat?
- När jag började så spelade jag i Kiekko 67 och i TPS men efter ett par år
bara i TPS.
3. Vad är det bästa med ishockey?
- Att tackla och göra mål!
4. Vad är ditt favorit lag?
- TPS!
5. Vem är din favorit spelare?
Mikko Rantanen
6. Vilka mål har du i ishockey?
- Att klara mig bra, kanske också i framtiden.
7. På vilka sätt ändrar ishockey din dagsrytm?
- Läxorna måste göras genast efter skolan, eftersom träningarna är sent på
kvällen. Jag måste också fundera på vad jag äter och jag måste såklart
sova tillräckligt.
8. Tänker du ha ishockey som yrke när du är vuxen?
- Det skulle nog vara fint men det är inte så sannolikt. Men vi lever en dag
åt gången så ser vi sen!
Vilhelm Karlsson och
Toni Nurmi 8E
Pucken som går i mål är inringad i mitten av fotot.
Vänelevsverksamheten är skoj för både sjuor och nior!
Hej här är vi vänelever!
Vänelevsverksamheten har kommit till för att sjuorna skall bli lika ”mogna”
som vi vänelever. Skämt åt sidan! Poängen med verksamheten är att sjuorna
skall känna sig tryggare i skolan och lära känna varandra bättre. Vi vänelever
finns även för att sjuorna skall kunna komma och prata med oss, speciellt om
de har problem som de inte kan eller vill prata om med lärare eller föräldrar.
Nu skall vi berätta om ”7:orna goes wild”, ett evenemang som skedde redan
ganska tidigt efter skolstarten. Vi ordnade lekarna i Vårdbergsparken en solig
torsdagseftermiddag, just för att sjuorna skulle lära känna varandra bättre.
Därför delade vi in dem på måfå, så att de också skulle bekanta sig med
elever utanför egen klass. Vi delade dem i 8 olika grupper, eftersom vi hade 8
olika stationer.
På vissa stationer måste sjuorna gnugga geniknölarna medan de på andra
stationer fick aktivera kropparna. En av stationerna gick ut på att man skulle
ta sig från startpunkten till slutändan på läskkorgar, utan att trilla på marken.
Detta var både roligt men också en träning i att samarbeta och våga ha lite
kroppskontakt. Tyvärr kunde endast en grupp ta hem vinsten, fastän alla
jobbade väldigt hårt. Förhoppningsvis tyckte sjuorna om detta lika mycket
som vi vänelever, och vi hoppas få ordna
liknande evenemang också i framtiden.
Även Ulappa var en lyckad händelse där sjuorna
fick ta ut allt spring de hade i benen under de
vilda lekarna vi ordnade. (Om den verksamheten
kan ni läsa i en annan artikel som ingår i detta
nummer av Olof!)
Vi äldre elever brukar då och då hoppa in på
sjuornas lektioner för att leka och skoja men
också prata allvar med dem. Vi gör det så ofta vi
kan men tyvärr hinner vi inte varje vecka,
eftersom vi då missar så många lektioner och det
blir allt svårare att hänga med i de olika ämnena.
Vi presenterar avslutningsvis några sjuors tankar
om våra lekar med frågorna:
1. Vad tyckte du om 7:orna goes wild?
2. Vad var det bästa med det?
3. Vad var det sämsta?
Samarbete på korgar
Vänelevsanda i Vårdbergsparken
Mikki 7d
Lotta 7d
1. Personligen tyckte jag inte om det
2. Keppikännit
3. Det var råddigt
1. Helt kiva
2. Att det var bara sjuorna
3. Det var råddigt
Vänelev Arzan
1. Superbra idé & jättekul
2. Blandade grupper och att de lärde känna varandra
3. Att några inte lyssnade
1. Vad tyckte du om Ulappa?
2. Vad var det bästa med det?
3. Vad var det sämsta?
Linda 7b
Benjamin 7b
1.Det var kul och klassandan var bra 1. Det var spännande
2.Att få leka
2. Att få grilla korv och slänga bananen i grillen
3.Bulldog
3. Att fara hem
Anna ”Voittaja” Eriksson
1. ”Jävla rolit” att få leka och lära känna sjuorna
2. MAAT
3. Att missa skolan Skiven av: (FV) Söta Fredrika och
Päälikkö CHARLotta
Bilder © Josephine
FÖRFATTARE PÅ SNABBVISIT
Ritta Jacobsson är en trevlig och pratsam författare, som vi i 7d hade turen att få träffa i samband
med hennes Finlandsturné i finskspråkiga skolor. Förutom att hon berättade för oss om den bokserie
(Afroditeböckerna) vi just läst i moddan fick vi reda på mycket om hur det är att vara författare.
•
Hur fick Afrodite serien sin
början?
Idéerna till Afroditeböckerna
är tagna ur verkliga
händelser
•
Var fick du alla dina idéer till
böckerna?
Det skulle inte bli en serie.
En otäck händelse gav mig
inspiration till Afrodite och
döden. Så efter det fortsatte
jag.
•
Ritta intervjuas i biblioteket
Varför ville du bli författare?
Varför just deckare?
Jag berättade mycket historier för mina barn när de var små. Deckare brukar jag oftast läsa
och så brukar jag på televisionen se på danska deckarserier.
•
Hur många böcker tänker du skriva om Afrodite?
Jag vet inte ännu, men hittills har jag skrivit fem och det kommer ut en sjätte bok i alla fall.
•
Vilken var den allra första boken du skrev?
Jag har skrivit många berättelser under min livstid men den första boken som publicerades
var ”Med Fia i fjällen”.
•
Varför heter flickan just Afrodite?
Afrodite är inte något vanligt namn och jag brukar undvika vanliga namn på mina
huvudpersoner. Men klasskompisarna går med vanliga namn.
•
Du fick med boken Afrodite och döden spårhundspriset för bästa ungdomsdeckare år 2006.
Vad betyder det för dig?
Jag fick ingen prissumma men mera popularitet. Jag var väldigt glad då, och det
betydde mycket för mej och min familj.
•
Hurdan är du som person?
Jag hade velat vara som Afrodite, en modig och pålitlig tjej som alltid har fötterna
på marken. Själv är jag ändå väldigt sprallig och pratig.
•
Vad ville du bli som stor när du var liten?
När jag var liten så drömde jag om att bli flygvärdinna eller författare. Lärarna i skolan
uppmuntrade mig till att bli författare. Jag bestämde mig för att lyda dem för att jag inte
ville gå runt i trånga gångar och servera mat åt folk osv.
Rebecca, Vanja, Jenny och Laura 7d
Nu är slöjdsalen förnyad!
Under denna termin 2010-2011 på hösten har slöjdsalen haft en stor renovering. Stora
delar av den har gått igenom en grundlig förändring. I slöjdsalen har man dragit nytta
av utrymmet och tagit bort onödiga väggar för att få mera plats för att jobba. T.ex.
har man tagit bort vessan från maskinrummet för att få plats med eventuella nya
maskiner. I själva slöjdsalen har det skett stora förändringar, då man har byggt nya
väggar, golvet är nytt och målat och det finns gummi så att man inte halkar. Också
taket var förr ganska trasigt men nu finns det nya plattor i taket och det är bättre för
hälsan när det inte mer dammar bergull. Man har också skaffat nya hyvelbänkar och
förstås är alla verktyg i salen helt nya. En av de största förändringarna har skett i
målarrummet var allt är nytt. Man har nya dragskåp, nya ställningar för saker som
torkar, nya väggar och tak. En mycket välkommen sak är att man har skaffat nya
penslar. Man har också fått ett nytt rum med tre datorer. I datarummet kan man göra
olika planeringar till sina arbeten. Renoveringens kostnader var ca 280 000 euro men
det var värt det, säger slöjdläraren Kent, som är jättenöjd. Slöjdsalen är nu ljus och
trevlig och säkert kommer alla elever också att gilla de helt nya arbetsutrymmena.
Slöjdsalen står klar efter höstlovet och sen får eleverna testa den, tyvärr kommer en
del maskiner senare.
Det nya målarrummet
Det nya maskinrummet
Den nya slöjdsalen
Den nya svetsningssalen
Patrick & Jere 8E
Gallup om sömn
Dagens tonåringar borde sova ca 9 till 11 timmar per natt. Tyvärr sover tonåringar för lite p.g.a. sena teveprogram, spel och Internet. Ungdomarnas biologiska klocka är programmerad att gå till sängs och vakna senare än vad
andra grupper gör. Det gör att deras naturliga dygnsrytm inte passar ihop
med skolans tider. Denna brist på sömn har negativa följder på nästan allt
som tonåringen gör under dagen. Och det har väldigt negativ påverkan på
kroppens sinnen, med exempelvis koncentrationssvårigheter i skolan. En del
skolor i Finland har tänk på att flytta skoltiden till t.ex. 9 eller 10, men man
tror att det skulle orsaka att tonåringarna skulle lägga sig ännu senare. (fakta
delvis hämtat från Aftonbladet 13.9.2010)
Vi ställde olika frågor gällande sömn och nedan ser vi hur ca 170 elever svarat
Hur mycket sover du i medeltal på vardagarna?
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
6 eller
mindre
6 till 8
8 till 10
10 eller
mera
Hur mycket sover du sammanlagt natten till lördag och natten till söndag?
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
14 eller
mindre
14 till
18
18 till
22
22 eller
mera
Vilken tid lägger du dig på veckoslutet?
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
22 eller 22 till 24
tidigare
24 till 2
2 eller
senare
Tycker du att du sover för lite?
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Ja
Nej
Av diagrammen ser vi att många sover för lite på vardagarna och försöker ta det igen på veckoslutet. Nätterna under veckoslutet räcker tyvärr
inte för att återfå de timmarna man tappat under vardagarna. Största
delen sover 6-10 timmar på vardagarna. På veckosluten lägger många
sig väldigt sent, vilket gör att sömnrytmen förstörs och det blir svårt att
vakna på måndagsmorgonen. Många elever håller ändå med om att de
sover för lite.
Felix och Samuli 8e
Dagen i Ulappa
I början av hösten åker alltid Sossens alla sjuor i tur och ordning till Ulappa för hela dagen. På
fredagen stod vi i 7b i turen.
Först samlades vi i skolan klockan 8, där vi fick vår matsäck. Många hade också med sig egen
proviant hemifrån. Därifrån gick vi till centrum och åkte bussen till Runsala. När vi kom till Ulappa
steg vi av vid ett
vägskäl och gick sista
biten, eftersom stället
ligger en bit från stora
vägen.
När vi väl kom fram,
såg vi ett stort hus och
en fotbollsplan som vi
hade lekar på. Vi var
bara ute för det var så
bra väder hela dagen.
(Bra väder hade de
flesta klasserna men 7a
som var först, dvs. på
Med raska steg och gott humör till Ulappa vi går!
måndagen hade otur.)
Vi lekte många lekar
bl.a. ”keppikänni”, bulldogg, gurkleken och äppelleken.
Sedan så gick vissa och hjälpte Eva att sätta eld på brasan, medan andra fortsatte med lekar, sådana
som ringleken, kramleken och ”älskling, älskling”.
Efter en stund grillade vi korv och åt vår matsäck. Vi hade lite problem med att grilla, för korvarna
blev antingen svarta eller helt kalla inuti. Vissa grillade också sina smörgåsar och bananer. Några
smörgåsar och bananer föll in i askan men de flesta åt sin matsäck helt nöjt ändå.
Efter maten lekte vi bollen i burken och vår vänelev Filip fick leta fast han inte visste någras namn.
När vi spelat bollen i burken hade vi en äggstafett. Då skulle man springa en sträcka med en sked i
munnen och med ett ägg på, och man fick förstås inte tappa ägget. Sen lekte vi ”ålderdomshemmet
brinner”, var man stod i par i ringar och hade fått ett efternamn. Ett par stod i mitten och skrek ut ett
eller flera efternamn eller ålderdomshemmet brinner.
Efter lekarna började vi avsluta vår utfärd. Vi gick till busshållplatsen, tog ännu ett foto och åkte till
stan.
Alla tyckte att dagen var
bra och alla hade en
väldigt rolig annorlunda
skoldag i Runsala. Det
bästa var att vi missade
franskan, läxorna och att
man fick äta godis om
man ville.
Månne kf var snabbare?
Amanda, Emma, Ida
och Emelie i 7b
Känn ansvar!
Varje år brukar äldrekonstapel Toni Andersson komma till skolorna för att berätta om
mopedkörkort, droger osv, vilka kan vara vanliga problem för skoleleverna. Toni är ordningspolis
och skolpolis för svenska skolorna i Åbo. Han är 28 år och har arbetat som polis sedan år 2005, men
han är även utbildad till idrottsledare. Till hans arbetsuppgifter hör att reda ut stölder, bilolyckor
slagsmål och t.o.m. dödsfall, som alla ofta orsakas av alkoholmissbruk.
Under hans senaste besök i åk 7 berättade han om ansvarsåldern och hur man ska gå tillväga om
man vill ha mopedkörkort. Han berättade även om priset på olika brott, om ungdomar och alkohol,
droger, tobak och att alltid får kontakta skolpolisen om man behöver hjälp.
Vad var det svåraste/jobbigaste när du utbildade dig till polis?
- Det svåraste när jag utbildade mig var ett prov på straffrätten och processrätten, vilket vi hade
läst i lagboken. Endast 8/25 klarade provet.
Hurdan elev var du i skolan, bröt du någonsin mot lagen eller mobbade du någon?
- Jag var en alldeles vanlig elev, varken bättre eller sämre än de andra klasskamraterna.
Vilka saker är positiva/negativa med ditt yrke?
- Fördelar: Det är omväxlande, och vi får under arbetstiden gå på gym osv., men endast några
timmar per vecka. Nackdelar: Vi måste jobba nattetid, vilket kan vara ganska jobbigt.
Vad gör du på fritiden, och har du några hobbyer?
- Jag spelar aktivt fotboll och innebandy, och jag brukar ofta se på filmer.
Vilka är de vanligaste brotten som du reder ut i
skolorna?
- Jag måste vanligen sköta om fall av mobbning,
skadegörelse och snatteri/stöld. Ofta sker det
även snatteri och skadegörelse i lågstadiet,
medan fysisk mobbning vanligen sker bland de
starkare eleverna på högstadiet.
Hur ofta har du behövt använda dina "vapen",
såsom pepparsprej, batong eller
"elpistol"?
- Under mina 5-6 år som polis har jag kanske
använt pepparsprej 2-3 gånger. Ungefär lika ofta
har vi behövt använda batong och andra vapen
används mycket sällan. Oftast går det ju att
diskutera med personerna, så vi försöker undvika
alla typer av våld från första början.
Man kan kontakta Toni på hans e-post:
Rasmus och Timo 7d
Tony Andersson pratar inför klass
[email protected]
Häxan från Portobello av Paulo Coelho
En internationell bästsäljare! Ett så kallat mästerverk. Mycket god kritik
runt om i världen! Men varför tycker jag då att det var en dålig bok, som
jag verkligen inte vill läsa en enda gång till?
Jag tycker att Häxan från Portobello var tråkig och svårförstådd, fast den
också hade sina ljuspunkter. Egentligen så tyckte jag faktiskt om
handlingen och personerna, men något i sättet som Coelho berättar på fick
det att bli tråkigt att läsa och mycket invecklat. Jag vet att han är en älskad
och prisad författare men på något sätt så kunde jag helt enkelt inte komma
Författaren
in i den här boken. Jag läser massor och brukar nästan alltid hålla med
kritiker då de berömmer böcker. Kanske är jag för ung för att förstå hela boken, eller så hade
jag helt enkelt för höga förväntningar på den?!
Häxan från Portobello handlar om Athena, med det riktiga namnet Sherine Khalil, och som
blivit adopterad från Transsylvanien till London som liten. Nu söker hon efter sitt riktiga jag.
Hon hör till den katolska kyrkan men då hon skilt sig och förstår att hon inte längre får delta i
alla de kyrkliga aktiviteterna, som t.ex. nattvarden på grund av sin skilsmässa, så lämnar hon
kyrkan. Då hon flyttar in i en hyrlägenhet träffar hon Pavel Oidbielski som lär henne Vertex,
alltså att man dansar tills man faller i en sorts trans. Athena börjar sprida läran om Vertex på
sin arbetsplats, och då chefen märker hur personalens stämning blivit bättre, får hon åka till
Mellanöstern, där hon återigen hittar ett sätt att leta efter sig själv: hon lär sig kalligrafi med
hjälp av en gammal beduin, Nabil Alaihi. Då hon vet tillräckligt får hon för sig att åka till
Transsylvanien för att leta efter sin mor. De träffas, och det räcker för Athena. Hon åker
tillbaka till London, dock efter att ha lämnat en hel del pengar åt sin mor. I London fortsätter
hon med att sprida Vertex och snart blir hon kända för sin förmåga att i transen efter dansen
spå. Snart får hon både hat- och tackbrev. Hon blir dock för känd och drar sig ur det hela
genom att helt enkelt försvinna. Boken slutar med att Athena fortsätter sitt liv, dock efter att
hon rapporterats död i en av Englands stora tidningar.
Athena var en intressant person fast jag fick den bilden av henne att hon inte riktigt visste vad
hon ville. Hon ville leva i lugn och ro, men ändå fortsatte hon med allt. Kanske livet är ett
evigt sökande – åtminstone för en del!
Vivian Stolt 9c
Framgångar i skolfotisen
I slutet av augusti då vi fick veta laget i sin helhet som skulle representera
S:t Olofsskolan i skolfotboll hade vi höga förväntningar inför de två
turneringar som vi skulle delta i. Förväntningarna var inte på topp helt utan orsak. I den första
turneringen, Snickers Cup, kunde alla Åbos högstadier delta. Förloraren i varje match var ute
ur turneringen och efter två matcher var vi i finalen. Finalen förlorade vi dock med 2-1 och
fick silver. Den andra turneringen var större och sammanlagt 36 svenskspråkiga skolor från
olika delar av Svenskfinland deltog.
Efter de goda resultaten i Snickers Cup väntade spelarna ivrigt på nästa turnering som började
för vår del med första omgången i Dalsbruk i början av september. Det fanns fyra lag med
men bara två gick vidare. Emot oss hade vi Pargas, Kimito och Dalsbruk. Turneringen började
bra och vi kom tillbaks till Åbo med tre vinster, sexton mål gjorda och noll släppta!
Till andra omgången åkte vi med små förändringar i laget på grund av skador och sjukdomar.
Andra omgången spelade vi i Esbo, ett par veckor efter första omgången. Här mötte vi
Helsinge skola från Vanda och Sökövikens skola från Esbo. Igen två vinster, den första med
4-0 och andra med 4-1.
Tredje omgången var mellan tre skolor och var avgörande för vilka två lag som fortsatte till
finalen från södra Finland. Första matchen spelade vi mot vår nuvarande rektors gamla skola,
Botby. Matchen var spännande och rektorn var på plats. (Vi antar att han redan lärt sig hurra
på oss!)
Botby fick ett mål men Sossen tog igen och vann tillslut med 2-1. Andra matchen var mot
Hangö, som vi vann 4-2. Som tur hade vi inte lång väg hem för omgången spelades i Kuppis i
Åbo.
Finalomgången spelades den 8.10 i Helsingfors. Efter en ca två timmars bussfärd kom vi till
en stor hall som vi skulle spela i. I omklädningsrummet var lagandan bra och avslappnad. Då
vi uppvärmde på ena kanten av planen spelades den andra semifinalen, Botby mot Donnerska.
Matchen slutade 3-0 och Donnerska avancerade till final. Sedan var det vår tur. Emot oss fick
vi Närpes som vi inte hade sett spela tidigare. Vi började matchen lite nervöst men vann till
slut med 3-0. Så blev det dags för final. Första halvleken var mållös men båda lagen spelade
bra och målchanser skapades i båda ändorna. I början av andra halvleken lyckades Donnerska
sätta in ett par snabba mål och spelmoralen för oss var förlorad och vi fick nöja oss med
silver. Botby tog brons via straffar och Donnerska tog alltså hem guldet. Efter finalen togs
foton och medaljer och t-shirts delades ut. Bussresan hem avklarades ändå med bra humör
med silvermedaljen hängande runt halsen.
Max och Martin
9c
Övre raden från vänster till höger: Martin Tenko, Niklas Hagelberg, Sebastian Sabelström, Arthur
Bergman, Nicolas Baran, Arsalan Azizi, Max Sundin och Magnus Brunsberg. Mellersta raden från
vänster: Sean Rehn, Kasper Lattu, Mikael Ketonen, Anton Grönholm, Alec Engblom och Jonatan
Nordberg. Nedre raden från vänster: Aleksis Rentto och Idris Hotaki
Agility
Agility är banhoppning för hundar. Man började med det 1978. På banorna gäller det att så
snabbt som möjligt och felfritt komma igenom. Hundarna delas i tre klasser: små under
35 cm, mellanstora 35-43 cm och de största som är större än 43 cm. Det finns olika typer av
hinder: balans-, hopp- och övriga hinder. Till balanshinder hör A-hinder, balansen och gungbrädan. A-hindret ser från sidan ut som ett A där hunden kliver upp och ner, balansen är en
smal bräda som går också först uppåt, sedan rakt ungefär fyra meter och så ner.
Gungbrädan är en bräda, som hunden skall gå upp på och själv kippa ner. Till hopphinder
hör normala hinder, muren, däcket och långhopp. Övriga hinder är slalom, tunneln, bord och
platta tunneln. Slalom är käppar som hunden skall ”springa” slalom mellan. På bordet skall
hunden stanna för några sekunder och sedan får den fortsätta på banan. Platta tunneln
börjar som en tunnel men ändras till en ”påse” som man kan gå igenom i slutet.
Alla raser får delta i tävlingarna också blandraser. Agility är inte bara motion för hunden utan
också för husse. Man måste springa bredvid hunden och visa noggrant vad den skall utföra
vid nästa hinder, men när hunden senare lär sig bättre så räcker det med att ropa hindrets
namn. Att ha agility som hobby en gång i veckan kostar väldigt lite, men senare om man vill
börja med hobbyn seriösare, så går det att komma flera gånger i veckan och om man tycker
om tävlingar så kan det bli dyrare.
Vi har nyligen börjat med agility och vi tycker att det är super kul. Vi har övat på A-hindret,
tunneln, vanliga hopp och däck som inte är så svårt för hundarna. Vi har också hållit på med
gungbrädan, balanshindret och slalom som kräver koncentration och talang. På balanshindret
brukar några hundar bli lite rädda. Det är också en utmaning för hundarna att hållas lugna på
gungbrädan; de måsta behålla lugnet så att de kan få nerfällt gungbrädan lugnt och stadigt.
På sommaren och våren har vi träningarna ute på en sandplan med flera andra hundar. På
hösten och vintern tränar man inne i en hall. Agility kan vara svårt för vissa hundar för att det
finns så många andra hundar i närheten hela tiden och det kan störa deras koncentration.
Kamu har varit duktig på alla hinder, men på några har han varit
lite osäker som t.ex. på gungbrädan och balanshindret men han
blir allt bättre hela tiden. Vi tränar i Auran Nuuskut och det
kostar 3 euro per
gång. Där finns det
trevliga
frivilligarbetare som
stöder och hjälper på
träningen. Ibland
finns det två tränare
samtidigt. Om det
finns många hundar
på plats, flyter
träningen bäst.
Våra hundar Kamu och Rambo på hoppövningar
Alexandra och Charlotta
LIGHTS ON THE RIGHTS - SEMINARIUM
I allianshuset i Böle den 15 september diskuterades och ifrågasattes frågorna om bl.a. nedsänkt
rösträtt, resurser i skolorna och ungdomslagen. Organistatörerna var Finlands Svenska
Skolungdomsförbund (FSS) och Suomen Lukiolaisliitto (SLL). För att delta i en paneldiskussion var
specialmedarbetaren för Stefan Wallin, Mikko Ollikainen inbjuden. Han är
kommunalfullmäktigeordförande i Malax och ställer upp i riksdagsvalet 2011 (SFP).
OBESSU, Organisation Bureau of European School Students Union representerades av Milica
Bojic från Serbien, Bojic öppnade seminariet med en presentation av OBESSUs verksamhet.
OBESSU har sitt huvudkvarter i Bryssel och är ett utskott i det Europeiska Ungdomsförbundet.
Hon förklarade att alla ungdomar i Europa har samma rättigheter till utbildning, något som inte varit
alltför klart, speciellt i Balkan. Hon visade oss också en video som var tagen i olika länder, där
studenter protesterade mot olikhet och studerandes otillräckliga rättigheter. Det kom fram att i
Frankrike och Italien brukar man organisera stora massprotester då de studerande är missnöjda,
medan man i Finland högst far på kaffe och bulle med undervisningsministern för att ifrågasätta
saker och ting.
Ordförande från FSS och SLL, Alina Böling och Teppo Säkkinen berättade om ungdomslagen,
som trädde i kraft 01/03/2006. Idén med ungdomslagen är att stödja ungdomarnas utveckling och
självständighetsprocess, främja ett aktivt medborgarskap hos de unga och stärka deras identitet i
samhället.
8 §. Ungas deltagande och hörande av unga.
De unga skall anordnas möjlighet att delta i behandlingen av ärenden som gäller ungdomsarbete
och ungdomspolitik på lokal och regional nivå. De unga skall därtill höras i ärenden som berör
dem.
Det som står ovan, är ett utdrag från Finlands
ungdomslag. Detta betyder att ungdomar kan kräva
att få sin röst hörd i t.ex. skolan, och skolan skulle
bryta mot lagen om den fullständigt struntade i den.
Så ungdomarnas röst i samhället borde kunna
väga mera än vad den gjort tidigare.
Nästa år torde Åbo ha ett ungdomsfullmäktige för
13-18-åringar, för yngre skulle det organiseras ett
s.k. Barnens Parlament. Liknande arrangemang
finns redan i städer som Vasa, Jyväskylä,
Helsingfors, Vanda och Nummi-Pusula.
För att avsluta seminariet hölls en paneldiskussion Fr.v Valter Söderman OBESSU, Mikko
Ollikainen, Ville Majamaa SLL och Paula
med representanter från FSS, SLL, OBESSU.
Ollikainen deltog också. Det blev häftiga
Palin FSS
diskussioner om hur staden plockar bort mer och mer pengar ifrån skolor och
utblidningsinstitutioner.
-Det är klart att pengarna tas från de som inte har makt, dvs. från barn och ungdomar samt
åldringarna, sade Valter Söderman som representerade OBESSU.
Ollikainen menade att han tyvärr inte kunde försvara frågan, eftersom det inte är han som har hand
om finansering och resurser. Något som kom fram är att regeringen just nu håller på och går
igenom ett lagförslag om att 16-åringar skulle få rösta redan 2016!
Poängen med detta seminarium var att framhäva rättigheterna som de studerande har och upplysa
de unga om att de faktiskt kan kräva mera.
Sini Lamoureux & Elsa Rinne
Sovay av Celia Rees
Det är år 1794 och den franska revolutionen är på gång i
Frankrike. Sovay är dotter till en rik domare i England, där man
är orolig för att revolutionen ska sprida sig också dit. Staten blir
misstänksam mot alla som inte tänker och tycker likadant som
de styrande. Sovays pappa tycker att revolutionen i Frankrike är
en bra sak, men han håller tyst med sina tankar för han är rädd
för att bli arresterad. Tyvärr så har hans hemlighet på något sätt
kommit fram och en dag får Sovay veta att han är efterlyst för
högförräderi. Hon tänker varna honom, men han har försvunnit.
Senare får hon veta att hennes bror, Hugh också försvunnit, så
hon börjar undersöka saker och ting. Då träffar hon på Sir
Robert Dysart, en gammal fiende till hennes pappa. Hon kommer över information som är
farlig att ha i sina händer och Dysart försöker stoppa henne för att hon inte skall avslöja
något. En kväll är hennes bror hemma och han berättar att deras pappa är i Paris, men är
för sjuk för att återvända till England. Då Dysart en kväll ordnar en fest på sitt slott, orsakar
en kedja av händelser att Sovay och Hugh måste fly till Paris...
Sovay är skriven av författaren Celia Rees. Hon är en engelsk författare från Solihull. Hon
har varit lärare i engelska i 17 år och påbörjade sin karriär som författare då hon
fortfarande var lärare. Hon har skrivit många romaner och några noveller. De flesta av
hennes böcker är historiska och utspelar sig på 15-1800-talet. De handlar ofta om t.ex.
pirater eller häxor.
Huvudpersonerna i den här boken är Sovay, och senare i boken också hennes bror, Hugh.
Bokens ”skurk” är Sir Robert Dysart, som på alla sätt försöker sabotera Sovay och hennes
bror.
Jag tyckte att boken började bra. Den kom genast i gång med lite drama och man blev inte
uttråkad genast på första sidan. Men början skilde sig nog från resten av boken, vilket
kanske var en helt bra sak. Jag tror nämligen inte att jag annars skulle ha orkat läsa en hel
bok om en rik dotter som bestämt sig för att råna. Jag förstod inte heller riktigt varför hon
fortsatte råna. Första gången hade hon en klar orsak, men efter det så var det lite oklart
varför hon fortsatte.
Då Sovay börjat leta efter sin pappa och bror blir boken mera som en deckare, men så
småningom börjar det hända lite mera. På ett ställe tycker jag det går lite till överdrift då
Sovay nästan blir mördad, ett laboratorium börjar brinna och Sovay med vänner flyr med
en varmluftsballong.
Som helhet var nog boken bra. Jag skulle gärna läsa flera böcker av Celia Rees. Eftersom
boken utspelar sig i 1700-talets England och Frankrike får man en väldigt bra bild om hur
det såg ut på den tiden i Europa. Författaren beskriver noggrant hur människorna såg ut
med sina peruker och hurudant den tidens mode var. Jag fick en klar bild om hur smutsiga
Londons gator var och hur det luktade, då inte ens de rika tvättade sig värst ofta. Jag
skulle rekommendera boken främst åt flickor, jag tror att pojkar inte skulle förstå
romantiken. För romatisk var den också till vissa delar, då alla unga män i hennes närhet
försökte flirta med henne.
Emilia Huhtala 8e
Intervju med Björn
Vi intervjuade Björn Bonsdorff som är både före detta elev och ny i huset. Vi ville
fråga honom om hans skolgång här i Sossen och förstås lite om hans jobb just nu.
Han berättade som bakgrund att han har avklarat värnplikten och att han inte riktigt
ännu vet vad han skall börja studera men på förslag var ekonomi eller statskunskap.
Året i Sossen är i varje fall ett mellanår.
Den första frågan vi ställde Björn var hur han trivs i vår skola. Han svarade att han
trivs riktigt bra och det gjorde han också som elev. Sedan frågade vi om hans
arbetsuppgifter. Han berättade att han för det mesta är med i klassen och hjälper de
som behöver hjälp samt stöder elever och övervakar prov. Han fungerar alltså som
skolgångsbiträde. Vi var också intresserade av hurdant det var på hans tid i skolan. Han berättade om att det var ganska lika, fast eleverna härjade på ett annat sätt än nu
och skolan var trångare. Under hans tid infördes även systemet med 70 minuters
lektioner, vilket Björn tyckte var bra.
En av frågorna var vad han sysselsätter sig med på fritiden. Som många andra tycker
han om att vara med sina vänner. Han spelar musik och han tycker om att resa och
om god mat. Sista frågan var varför han valde att bli skolgångsbiträde. Han tyckte att
det kändes som ett kreativt jobb med möjligheter att se framsteg samt få bra
arbetserfarenhet. Han ville avslutningsvis få fram att året har verkat bra hittills.
Katarina och Mari
Björn korrekturläser vår text i bibban
Petra vår nya bildkonstslärare!
Vi intervjua Petra Fincke, som är ganska ny i vår
skola. Vi ställde henne sju frågor om både bakgrund
och vad hon gör nu.
Varför blev du bildkonstlärare?
- Jag har alltid gillat konst och jag vill föra
konsten framåt
Var det något som inspirerade när du var ung?
- Jag brukade rita och berätta vad som hände i
sagan
Var var du lärare förr och i vilka skolor?
- Kattan, Luostarivuori och i Pargas
Är tillvalsteckning populärt?
- Jag själv brinner för mitt ämne och hoppas att
eleverna också tycker att bildkonst känns lockande
och intressant – också i fortsättningen .
Petra –vår teckalärare
Vilka årskurser har du?
- Jag har alla årskurser i högstadiet
Vad annat gör man än tecknar?
- Oj, massor! Målar förstås, behandlar färglära och bildkomposition samt grafisk planering med
övningar i layout. Går in på bildberättande genom övningar i serieteckning, foto, film och
animation, övar bildbehandling på dator. Vidare går vi in på formgivning och bygger olika 3D
material. Arkitektur och miljöestetik hör också till teman som jag gärna behandlar med eleverna.
Har man samarbete med andra, t.ex. Kulturverkstaden?
- Javisst, samarbete med kulturinstanser är alltid givande. För tillfället arbetar vi med Ådjurstemat.
Vi har med tillvals åttor och nior varit till Kulturverkstaden vid flera tillfällen och där haft
möjligheter att arbeta med lite ”annorlunda” material. Verken kommer att ställas ut på
Vindsgalleriet under kulturhuvudstadsåret, närmare sagt i november 2011. De följande veckorna
kommer två sjundeklasser att besöka kulturverkstaden och jobba med temat ”Vintermagi”, en
utställning som har vernissage i slutet av november, VÄLKOMNA allihopa!
Vilka är dina personliga tankar om å-djuret?
- Å-djuret var i början främmande för mig men nu håller jag på att fatta. Vi har säker orsak att
återkomma till det i ett senare skede, då eleverna mera konkret börjar jobba med det. Det finns t.ex.
redan en skiss över hur den del av djuret som man ser hos oss skall se ut.
Robert, Daniel och Nicklas R 8e
3D- film
Den 15.10 kom den animerade 3D
filmen ”Despicable Me ”.
Filmen berättar om en tjuv som heter Mr
Gro. Hans planer var att stjäla
”förkrympningsbössan” och sedan
förkrympa månen osv.
Till en början skulle han låna pengar från
”Bank of Evil”, som var en bank för
tjuvar. Men han fick inget lån för att han
inte ännu hade fått tag på ”förkrympnigsbössan”. Han stal då bössan men när han
skulle flyga tillbaka till sitt hus så kom en annan tjuv som hette Vector och han
tjuvade ”förkrympningsbössan” av Mr Gro. Gro adopterade tre flickor, Edith, Margo
och Agnes, för att få tillbaka ”förkrympningsbössan”.
Mr. Gro bodde i ett gammalt förfallet hus. Där fanns ett underjordiskt laboratorium
där han planerade alla sina stölder. Han hade små gula dvärgar som inte kunde tala
ordentligt och de var roliga. För att komma till sitt laboratorium hade han en stol som
hade en knapp och via den slapp han sen till laboratoriet.
Vi tyckte att filmen var helt bra. Animationen och 3D- effekterna var bra gjorda.
Negativa tankarna om filmen var kanske att den dubbade versionen var ganska dålig.
Några scener var ganska tråkiga p.g.a. att det inte hände så mycket eller så talade de
bara.
Regissörerna heter Chris Renauld och Pierre Coffin. Filmen är skriven av Cinco Paul
och Ken Daurio.
Vi skulle ge filmen vitsordet: 7+
Robert, Nicklas, Daniel
LUOKKARETKI AHVENANMAALLE
9G-luokka aloitti rahankeruun ysiluokalla tehtävää luokkaretkeä varten seitsemännellä
luokalla ja jatkoi sitä kahdeksannen luokan ajan. Kahdeksannen luokan keväällä heräsi ajatus
reissusta Ahvenanmaalle. Ysiluokan syksyllä sitten tehtiin päätös Ahvenanmaalle lähdöstä ja
matka toteutuikin 6.-7.10.2010. Matka maksettiin kokonaan luokan kassasta. Matka alkoi
Turun satamasta keskiviikkoaamuna Silja Line Galaxylla. Ahvenanmaalle saavuttaessa
lähdettiin oppaan johdolla kiertoajelulle bussilla. Matkaan kuului mm. käynti Taffelin
perunalastutehtaalla, Bomarsundin raunioilla, Kastelholman linnalla ja Jan Karlgårdenin
alueella. Sää oli tuulinen, mutta aurinkoinen. Kiertoajelun jälkeen majoituttiin
Övernäsgårdenin viihtyisään, meren rannalla sijaitsevaan majataloon, jossa syötiin päivällistä,
saunottiin ja vietettiin aikaa luokan kesken. Aamulla jätettiin Övernäsgårdenin ja jatkettiin
matkaa Maarianhaminan keskustaan, jossa oli vapaata aikaa. Osa porukasta lähti keilaamaan,
osa kierteli kaupoissa, jotkut kävivät maistamassa Ahvenanmaan kuuluisaa Ålands
pannkakaa. Sää oli todella tuulinen ja pilvinen. Iltapäivälllä lähdettiin Viking Line Isabellalla
kohti Turkua, jonne saavuttiin iltakahdeksan aikoihin. Matka oli kaikinpuolin onnistunut ja
luokkahenkeä kohottava. Uskomme kaikkien olevan sitä mieltä, että saimme keräämillemme
rahoille hyvän vastineen.
(alla olevassa kuvassa osa St. Olofskolanin 9c:n kirjeenvaihtokavereista)
Raimo och religion
Vi intervjuade Raimo Mattsson, som har ett personligt och roligt sätt att undervisa i religion. Alla orkar jobba och koncentrera sig i ett ämne som många ändå
anser vara tråkigt.
Visste du som liten att du skulle bli religionslärare?
Nä, det hade jag inte vetat. Det var ren tillfällighet. Jag har jobbat med många
olika yrken: t.ex. som fiskare, tulltjänsteman och byggnadsarbetare i Toronto.
Varför Kanada?
För att se mig runt i världen. Litet äventyr, för skojs skull.
Hur blev du lärare?
Jag jobbade för församlingen på olika läger och kom på att jag skulle kunna
studera teologi.
Tycker du om att gå igenom samma saker på nytt och på nytt?
Jag försöker variera för min egen skull.
Hurdan brukar elevernas attityd mot ämnet vara?
Den brukar vara bra. De orkar lyssna och vill veta mera.
Hurdana brukar elevernas kunskaper vara i religion?
Det varierar, en del kan mycket och en del mindre.
Är du aktiv inom någon
församling?
Ja, jag är med i
frälsningsarmén.
Tror du att du firar
högtider annorlunda än
andra mänskor?
Nä, men jag upplever att
högtider är en viktig paus
i vardagen.
Vad har du för
fritidsintressen?
Jag spelar i ett rockband(
har spelat länge) och målar tavlor.
Tänker du ännu jobba länge som lärare?
Ja det skall jag.
Intervjun i full gång
By Niklas och Anton