Nr 27, november 2010
PRATRÖR FÖR ST OLFSSKOLAN årg. 9 nr 27 11.11.2010 Igen en färsk Olof-tidning! Den utkommer nära nog samtidigt med era betyg – om tidningen sedan är bättre eller sämre får ni ställning till själva. Kanske tävlar de inte i samma genre heller. Men gott betyg kan vi åter ge tidningen, som 8e till stora delar sammanställt; dock ingår här ett och annat tillkommet av andra klasser också. Det är fint då vår fadderbarnsverksamhet åter är i full gång och i detta nummer presenteras fadderbarnet och grunderna för hur ni valt. Det är vad jag hört inte alls ovanligt med flera fadderbarn runt om i världen, så också vår elevkår kan ta ställning till om man kunde hålla sig med två! (T.ex. lär Lundoskolan, som i den här tidningen har ett eget bidrag, hålla sig med tre fadderbarn). Elevkåren har för övrigt låtit omorganisera sig och verkar som bäst vara synnerligen aktiv: det hålls möten stup i ett och man deltar i konferenser på annan ort. Så skall det väl vara för att hänga med och kunna komma med något nytt. En annan grupp elever som fortsättningsvis visat sig vara positivt aktiva är väneleverna. På min undervisning ville de t.o.m. pröva undervisa, och de verksamheter vi fått ta del av under hösten kan säkert av alla få rätt höga betyg. Både Ulappa och Vårdbergsjippot för sjuorna har sitt referat inom pärmarna. Våra jippon är väl annars ändå rätt så få, varför halloweenmaskeraden i caféet var ett trevligt tillskott i vår gråa vardag. Grattis till såväl segraren i tävlingen som alla andra som klätt ut sig! För min del var det mycket svårt att finna en enda vinnare. Jag tror hela skolan kan kalla sig vinnare, för evenemanget gick jättefint! Skolans fotbollslag klarade sig också utmärkt bland våra övriga finlandssvenska skolor. Om lagets avancemang mot medalj kan vi läsa, liksom också om en av skolans många förmågor, denna gång i grenen hockey. Vi har för vana att presentera nya personer i skolhuset och sådana har vi åter flera stycken. Några av dem får i detta nummer spaltutrymme (Petra och Björn), andra återkommer vi till senare. Och vad vore tidningen utan gallupar? Hur pass ni sover har teamet denna gång kollat upp. Den här tiden på året behöver åtminstone jag betydligt mera sömn men hur är det med er yngre? Annat som ingår är recensioner av olika slag. Det är verkligen att vara tacksam över Kulturstigen-verksamheten som Åbo stad arrangerar. På detta sätt kan de olika årskurserna i tur och ordning få uppleva både bra film och teater. Ytterligare kan nämnas att Kent presenterat den nyrenoverade slöjdsalen för ett par reportrar samt att Raimo låtit sig intervjuas om sitt gebit, religionsundervisningen. Ibland tar vi gärna med också ”utomståendes” material. Så har vi tidigare t.ex. haft några föräldrasynpunkter och bidrag från Hem och skola. 9c har en vänklass i Lundo. Med denna klass har vi brevväxlat på svenska, för att träna och förkovra lundobornas svenskkunskaper. De ville denna gång så gärna bidra med en artikel om sin Ålandsresa, dock skriven på finska. Själv vill jag fylla ut denna spalt med närmast lite info och några tankar. Skolbiblioteket har nu automatiserats i den grad att eleverna på egen hand kan sköta utlåningen. Man behöver bara sitt eget bibbakort (samma som stadens) och kortläsaren för att klara av det. Alla vi moddalärare kan instruera ifall så behövs. Returen av böcker sköter dock jag. Elevernas uppgift blir att ställa boken i en av de två returlådor som finns framsatta; inte på hyllorna! Vi försöker hålla oss med gott om tidningar i biblioteks- och cafémiljön och hoppas ni läser dem. Dessutom önskar jag att de kan hållas hela, så vi har dem också vid eventuella framtida bruk. Vår skola har gått med i ett projekt som heter Skolspråk. Med det är avsikten att kartlägga skolans språksituation och följa med hur vi t.ex. klarar av att tala svenska. Meningen är att vi skall dra nytta av att delta och i ett något senare skede få vägledning i hur vi kan ytterligare höja på vårt kunnande. Till projektet och dess innehåll har jag säkert orsak att återkomma senare. Ha det bra och värm varandra i mörkret och kylan! Kenneth Fadderbarn i Dessie Sedan slutet av februari 2010 har S:t Olofsskolan haft ett fadderbarn i Etiopien. Vårt tidigare fadderbarn har redan närmat sig 20 och nu stod ett byte i turen. Organisationen vi valt att samarbeta med heter Finska Missionssällskapet (FMS). Vi valde denna eftersom det Laura Karanko kändes nära och pålitligt. - Som princip har FMS att endast ta 10% av bidraget till annat , så 90% går direkt till fadderbarnet. Inom andra organisationer kan lätt 20-30% tas ifrån det egentliga bidraget, säger Laura Karanko. Hon är missionssekreterare vid Åbo Svenska Församling och har sett vardagen i flera länder i Afrika och Sydamerika, så hon vet också hurdant behovet är att stöda unga där. -Med fadderbarn kan man bygga upp en relation, man kan brevväxla och lära känna varandra. Detta skiljer fadderbarnsverksamheten från andra sorters verksamhet, till exempel enskilda penninginsamlingar, säger Karanko. Adiam Hailemikael, en 10-årig flicka, får ett månatligt bidrag av Elevkåren. Vi valde att stöda en flicka, eftersom flickor har svårare att få utbildning och vi dessutom just föregående år avslutat stödet till en pojke. Pengarna vi understöder henne med har vi jobbat in genom olika verksamhet, t.ex. caféförsäljning under årens lopp. Köper du något i caféet som elevkåren har ordnat går en stor andel till Adiam! Adiam Hailemikael Adiam bor med sin mamma, bror och mormor i staden Dessie, hennes pappa dog av AIDS då hon endast var 6 år gammal. De flesta barnen i Etiopien som har faddrar är föräldralösa och bor hos far- eller morföräldrar. Adiam går i en katolsk skola i sjätte klassen. På helgerna är hon i ett aktivitetscenter som FMS upprätthåller. I centret jobbar finska missionärer, som regelbundet skickar brev om situationen i Dessie till Finland. Senaste nytt är att FMS bygger skolor, utbildar lärare och skaffar skolmaterial, så med andra ord ser framtiden i Dessie ljusare ut nu tack vare FMS stöd. Kom ihåg att FMS verksamhet är uppbyggd av frivilliga, så en dag kanske det är du eller någon du känner som får chansen att jobba ute på fältet. Sini Lamoureux Sossens Halloween-café blev en succé Förberedelserna för halloweenfesten började redan på torsdag kväll. Några av elevkårsstyrelsens och festkommitténs medlemmar samlades i Lindas hussakök för att baka till caféet. Och ni vet vad som bjöds. Själva försäljningen ägde rum på den sista rasten på fredagen och så gott som allt såldes slut. Redan före vi kunde öppna caféet hade en massa elever samlats i tredje våningen. Som vanligt hade mockarutorna fått vara ännu fler. Elevkåren gjorde i varje fall denna gång en helt god vinst. Pengarna går till ett gott ändamål, nämligen till elevkårens fadderbarn i Etiopien. Om fadderbarnet kan man läsa mera i en annan artikel i detta nummer av Olof. Vid sidan om caféet ägde maskeradtävling halloweendagen till ära rum. Inom styrelsen hade vi utsett domare, som under dagens lopp gick omkring i skolan och fotograferade de som hade klätt ut sig. Många elever hade verkligen satsat på tävlingen, så det blev många finfina kostymer att välja mellan. Domarna samlades slutligen för att välja ut den flicka och pojke som skulle vinna priset, ett 20 euros presentkort till Punanaamio. När domarna valde vinnarna, letade de efter kostymer som var påhittiga och personliga och som inte såg ut att vara köpta i ett och samma paket. Till slut valde domarna ut Isabel från sjuan och Olli från nian som vinnare. Halloween trivsel i caféet Här ovan ser vi vinnarna i maskeradtävlingen. Lotta Siltanen 8e Aldrig Mozart Alla åttor var och se på teater måndagen den 1 november i gympasalen. Pjäsen var regisserad av Anders Alnemark och spelad av Susanna Helldén. Skådespelet var baserad på en bok av Michael Morpurgo och dramatiserad av Simon Reade. Den berättade om Paula, en känd violinist som berättade om sin barndom. Paula bodde i Venedig med sina föräldrar som ägde en liten frisörsalong. Hennes pappa hade varit en violinist men vägrade att spela mera. Paula blev mycket nyfiken på varför alla teg om det och tjatade med mamman, tills hon i hemlighet visade pappas fiol till dottern. En kväll hörde hon fiolmusik och sprang ut på gatan för att ta reda på varifrån musiken kom. Då träffade hon på Señor Horovitz som blev god vän med henne. De träffades varje dag och han började lära henne att spela. Enda problemet var att hon inte hade en fiol, så hon lånade sin pappas i smyg. Hon var mycket skicklig och lärde sig snabbt och till slut ville Señor Horovitz att hon berättar om sitt spelande för sina föräldrar. Paula trodde att hennes föräldrar skulle bli förbannade för att hon hållit en så stor sak i hemlighet, men de hade redan gissat vad som pågick för att fiolen var borta då och då och de blev bara glada för att hon till slut berättade. Då fick Paula veta att fiolen på riktigt tillhörde hennes mamma, och att hon också varit en stor violinist. Hennes föräldrar hade känt Señor Horovitz för länge sedan och kunde inte tro sina ögon när de såg varandra igen. De hade spelat tillsammans i en orkester på ett koncentrationsläger när de var väldigt unga. INTERVJU MED SUSANNA HELLDÉN Vad är det bästa med att spela teater? - Att träffa olika människor och publik. Det är också roligt att berätta historier. Hur länge har du hållit på med teater? - Egentligen hela livet men som professionell skådespelare i 1½ år. Är barn/ungdomar en mera krävande publik? - Ja, mycket! De är så ärliga jämfört med vuxna. De säger sin åsikt rakt ut och om man är dålig så märks det på reaktionerna av publiken. Ärligt talat verkade alla måttligt intresserade. Pjäsen var kanske för lång och ensidig för skolelever i vår ålder, men själva handlingen var bra, om man orkade följa med. Det kunde ha funnits flera skådespelare och mer rekvisita så skulle många ha följt med bättre. I skolvitsord skulle pjäsen ha fått 7 ½. Susanna var dock en mycket bra skådespelare. Susanna Helldén alias violinisten Paula Siiri, Anna och Ada 8e Intervju med Nicholas Baran –ett ishockeylöfte Enligt National Geographic Society är hockey den populäraste sporten i Kanada och Finland. Nicholas Baran spelar tionde året ishockey. Han säger att den nya säsongen har startat helt okej. Det har kommit några nya spelare till hans lag och det tar en tid att lära sig deras spelstilar, svagheter men också styrkor. Han ser fram emot att få ge allt sitt under säsongen. 1. Varför började du spela ishockey? - När jag var liten tog min pappa med mig och skrinna, vilket var roligt. 2. I vilka lag har du spelat? - När jag började så spelade jag i Kiekko 67 och i TPS men efter ett par år bara i TPS. 3. Vad är det bästa med ishockey? - Att tackla och göra mål! 4. Vad är ditt favorit lag? - TPS! 5. Vem är din favorit spelare? Mikko Rantanen 6. Vilka mål har du i ishockey? - Att klara mig bra, kanske också i framtiden. 7. På vilka sätt ändrar ishockey din dagsrytm? - Läxorna måste göras genast efter skolan, eftersom träningarna är sent på kvällen. Jag måste också fundera på vad jag äter och jag måste såklart sova tillräckligt. 8. Tänker du ha ishockey som yrke när du är vuxen? - Det skulle nog vara fint men det är inte så sannolikt. Men vi lever en dag åt gången så ser vi sen! Vilhelm Karlsson och Toni Nurmi 8E Pucken som går i mål är inringad i mitten av fotot. Vänelevsverksamheten är skoj för både sjuor och nior! Hej här är vi vänelever! Vänelevsverksamheten har kommit till för att sjuorna skall bli lika ”mogna” som vi vänelever. Skämt åt sidan! Poängen med verksamheten är att sjuorna skall känna sig tryggare i skolan och lära känna varandra bättre. Vi vänelever finns även för att sjuorna skall kunna komma och prata med oss, speciellt om de har problem som de inte kan eller vill prata om med lärare eller föräldrar. Nu skall vi berätta om ”7:orna goes wild”, ett evenemang som skedde redan ganska tidigt efter skolstarten. Vi ordnade lekarna i Vårdbergsparken en solig torsdagseftermiddag, just för att sjuorna skulle lära känna varandra bättre. Därför delade vi in dem på måfå, så att de också skulle bekanta sig med elever utanför egen klass. Vi delade dem i 8 olika grupper, eftersom vi hade 8 olika stationer. På vissa stationer måste sjuorna gnugga geniknölarna medan de på andra stationer fick aktivera kropparna. En av stationerna gick ut på att man skulle ta sig från startpunkten till slutändan på läskkorgar, utan att trilla på marken. Detta var både roligt men också en träning i att samarbeta och våga ha lite kroppskontakt. Tyvärr kunde endast en grupp ta hem vinsten, fastän alla jobbade väldigt hårt. Förhoppningsvis tyckte sjuorna om detta lika mycket som vi vänelever, och vi hoppas få ordna liknande evenemang också i framtiden. Även Ulappa var en lyckad händelse där sjuorna fick ta ut allt spring de hade i benen under de vilda lekarna vi ordnade. (Om den verksamheten kan ni läsa i en annan artikel som ingår i detta nummer av Olof!) Vi äldre elever brukar då och då hoppa in på sjuornas lektioner för att leka och skoja men också prata allvar med dem. Vi gör det så ofta vi kan men tyvärr hinner vi inte varje vecka, eftersom vi då missar så många lektioner och det blir allt svårare att hänga med i de olika ämnena. Vi presenterar avslutningsvis några sjuors tankar om våra lekar med frågorna: 1. Vad tyckte du om 7:orna goes wild? 2. Vad var det bästa med det? 3. Vad var det sämsta? Samarbete på korgar Vänelevsanda i Vårdbergsparken Mikki 7d Lotta 7d 1. Personligen tyckte jag inte om det 2. Keppikännit 3. Det var råddigt 1. Helt kiva 2. Att det var bara sjuorna 3. Det var råddigt Vänelev Arzan 1. Superbra idé & jättekul 2. Blandade grupper och att de lärde känna varandra 3. Att några inte lyssnade 1. Vad tyckte du om Ulappa? 2. Vad var det bästa med det? 3. Vad var det sämsta? Linda 7b Benjamin 7b 1.Det var kul och klassandan var bra 1. Det var spännande 2.Att få leka 2. Att få grilla korv och slänga bananen i grillen 3.Bulldog 3. Att fara hem Anna ”Voittaja” Eriksson 1. ”Jävla rolit” att få leka och lära känna sjuorna 2. MAAT 3. Att missa skolan Skiven av: (FV) Söta Fredrika och Päälikkö CHARLotta Bilder © Josephine FÖRFATTARE PÅ SNABBVISIT Ritta Jacobsson är en trevlig och pratsam författare, som vi i 7d hade turen att få träffa i samband med hennes Finlandsturné i finskspråkiga skolor. Förutom att hon berättade för oss om den bokserie (Afroditeböckerna) vi just läst i moddan fick vi reda på mycket om hur det är att vara författare. • Hur fick Afrodite serien sin början? Idéerna till Afroditeböckerna är tagna ur verkliga händelser • Var fick du alla dina idéer till böckerna? Det skulle inte bli en serie. En otäck händelse gav mig inspiration till Afrodite och döden. Så efter det fortsatte jag. • Ritta intervjuas i biblioteket Varför ville du bli författare? Varför just deckare? Jag berättade mycket historier för mina barn när de var små. Deckare brukar jag oftast läsa och så brukar jag på televisionen se på danska deckarserier. • Hur många böcker tänker du skriva om Afrodite? Jag vet inte ännu, men hittills har jag skrivit fem och det kommer ut en sjätte bok i alla fall. • Vilken var den allra första boken du skrev? Jag har skrivit många berättelser under min livstid men den första boken som publicerades var ”Med Fia i fjällen”. • Varför heter flickan just Afrodite? Afrodite är inte något vanligt namn och jag brukar undvika vanliga namn på mina huvudpersoner. Men klasskompisarna går med vanliga namn. • Du fick med boken Afrodite och döden spårhundspriset för bästa ungdomsdeckare år 2006. Vad betyder det för dig? Jag fick ingen prissumma men mera popularitet. Jag var väldigt glad då, och det betydde mycket för mej och min familj. • Hurdan är du som person? Jag hade velat vara som Afrodite, en modig och pålitlig tjej som alltid har fötterna på marken. Själv är jag ändå väldigt sprallig och pratig. • Vad ville du bli som stor när du var liten? När jag var liten så drömde jag om att bli flygvärdinna eller författare. Lärarna i skolan uppmuntrade mig till att bli författare. Jag bestämde mig för att lyda dem för att jag inte ville gå runt i trånga gångar och servera mat åt folk osv. Rebecca, Vanja, Jenny och Laura 7d Nu är slöjdsalen förnyad! Under denna termin 2010-2011 på hösten har slöjdsalen haft en stor renovering. Stora delar av den har gått igenom en grundlig förändring. I slöjdsalen har man dragit nytta av utrymmet och tagit bort onödiga väggar för att få mera plats för att jobba. T.ex. har man tagit bort vessan från maskinrummet för att få plats med eventuella nya maskiner. I själva slöjdsalen har det skett stora förändringar, då man har byggt nya väggar, golvet är nytt och målat och det finns gummi så att man inte halkar. Också taket var förr ganska trasigt men nu finns det nya plattor i taket och det är bättre för hälsan när det inte mer dammar bergull. Man har också skaffat nya hyvelbänkar och förstås är alla verktyg i salen helt nya. En av de största förändringarna har skett i målarrummet var allt är nytt. Man har nya dragskåp, nya ställningar för saker som torkar, nya väggar och tak. En mycket välkommen sak är att man har skaffat nya penslar. Man har också fått ett nytt rum med tre datorer. I datarummet kan man göra olika planeringar till sina arbeten. Renoveringens kostnader var ca 280 000 euro men det var värt det, säger slöjdläraren Kent, som är jättenöjd. Slöjdsalen är nu ljus och trevlig och säkert kommer alla elever också att gilla de helt nya arbetsutrymmena. Slöjdsalen står klar efter höstlovet och sen får eleverna testa den, tyvärr kommer en del maskiner senare. Det nya målarrummet Det nya maskinrummet Den nya slöjdsalen Den nya svetsningssalen Patrick & Jere 8E Gallup om sömn Dagens tonåringar borde sova ca 9 till 11 timmar per natt. Tyvärr sover tonåringar för lite p.g.a. sena teveprogram, spel och Internet. Ungdomarnas biologiska klocka är programmerad att gå till sängs och vakna senare än vad andra grupper gör. Det gör att deras naturliga dygnsrytm inte passar ihop med skolans tider. Denna brist på sömn har negativa följder på nästan allt som tonåringen gör under dagen. Och det har väldigt negativ påverkan på kroppens sinnen, med exempelvis koncentrationssvårigheter i skolan. En del skolor i Finland har tänk på att flytta skoltiden till t.ex. 9 eller 10, men man tror att det skulle orsaka att tonåringarna skulle lägga sig ännu senare. (fakta delvis hämtat från Aftonbladet 13.9.2010) Vi ställde olika frågor gällande sömn och nedan ser vi hur ca 170 elever svarat Hur mycket sover du i medeltal på vardagarna? 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 6 eller mindre 6 till 8 8 till 10 10 eller mera Hur mycket sover du sammanlagt natten till lördag och natten till söndag? 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 14 eller mindre 14 till 18 18 till 22 22 eller mera Vilken tid lägger du dig på veckoslutet? 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 22 eller 22 till 24 tidigare 24 till 2 2 eller senare Tycker du att du sover för lite? 120 110 100 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 Ja Nej Av diagrammen ser vi att många sover för lite på vardagarna och försöker ta det igen på veckoslutet. Nätterna under veckoslutet räcker tyvärr inte för att återfå de timmarna man tappat under vardagarna. Största delen sover 6-10 timmar på vardagarna. På veckosluten lägger många sig väldigt sent, vilket gör att sömnrytmen förstörs och det blir svårt att vakna på måndagsmorgonen. Många elever håller ändå med om att de sover för lite. Felix och Samuli 8e Dagen i Ulappa I början av hösten åker alltid Sossens alla sjuor i tur och ordning till Ulappa för hela dagen. På fredagen stod vi i 7b i turen. Först samlades vi i skolan klockan 8, där vi fick vår matsäck. Många hade också med sig egen proviant hemifrån. Därifrån gick vi till centrum och åkte bussen till Runsala. När vi kom till Ulappa steg vi av vid ett vägskäl och gick sista biten, eftersom stället ligger en bit från stora vägen. När vi väl kom fram, såg vi ett stort hus och en fotbollsplan som vi hade lekar på. Vi var bara ute för det var så bra väder hela dagen. (Bra väder hade de flesta klasserna men 7a som var först, dvs. på Med raska steg och gott humör till Ulappa vi går! måndagen hade otur.) Vi lekte många lekar bl.a. ”keppikänni”, bulldogg, gurkleken och äppelleken. Sedan så gick vissa och hjälpte Eva att sätta eld på brasan, medan andra fortsatte med lekar, sådana som ringleken, kramleken och ”älskling, älskling”. Efter en stund grillade vi korv och åt vår matsäck. Vi hade lite problem med att grilla, för korvarna blev antingen svarta eller helt kalla inuti. Vissa grillade också sina smörgåsar och bananer. Några smörgåsar och bananer föll in i askan men de flesta åt sin matsäck helt nöjt ändå. Efter maten lekte vi bollen i burken och vår vänelev Filip fick leta fast han inte visste någras namn. När vi spelat bollen i burken hade vi en äggstafett. Då skulle man springa en sträcka med en sked i munnen och med ett ägg på, och man fick förstås inte tappa ägget. Sen lekte vi ”ålderdomshemmet brinner”, var man stod i par i ringar och hade fått ett efternamn. Ett par stod i mitten och skrek ut ett eller flera efternamn eller ålderdomshemmet brinner. Efter lekarna började vi avsluta vår utfärd. Vi gick till busshållplatsen, tog ännu ett foto och åkte till stan. Alla tyckte att dagen var bra och alla hade en väldigt rolig annorlunda skoldag i Runsala. Det bästa var att vi missade franskan, läxorna och att man fick äta godis om man ville. Månne kf var snabbare? Amanda, Emma, Ida och Emelie i 7b Känn ansvar! Varje år brukar äldrekonstapel Toni Andersson komma till skolorna för att berätta om mopedkörkort, droger osv, vilka kan vara vanliga problem för skoleleverna. Toni är ordningspolis och skolpolis för svenska skolorna i Åbo. Han är 28 år och har arbetat som polis sedan år 2005, men han är även utbildad till idrottsledare. Till hans arbetsuppgifter hör att reda ut stölder, bilolyckor slagsmål och t.o.m. dödsfall, som alla ofta orsakas av alkoholmissbruk. Under hans senaste besök i åk 7 berättade han om ansvarsåldern och hur man ska gå tillväga om man vill ha mopedkörkort. Han berättade även om priset på olika brott, om ungdomar och alkohol, droger, tobak och att alltid får kontakta skolpolisen om man behöver hjälp. Vad var det svåraste/jobbigaste när du utbildade dig till polis? - Det svåraste när jag utbildade mig var ett prov på straffrätten och processrätten, vilket vi hade läst i lagboken. Endast 8/25 klarade provet. Hurdan elev var du i skolan, bröt du någonsin mot lagen eller mobbade du någon? - Jag var en alldeles vanlig elev, varken bättre eller sämre än de andra klasskamraterna. Vilka saker är positiva/negativa med ditt yrke? - Fördelar: Det är omväxlande, och vi får under arbetstiden gå på gym osv., men endast några timmar per vecka. Nackdelar: Vi måste jobba nattetid, vilket kan vara ganska jobbigt. Vad gör du på fritiden, och har du några hobbyer? - Jag spelar aktivt fotboll och innebandy, och jag brukar ofta se på filmer. Vilka är de vanligaste brotten som du reder ut i skolorna? - Jag måste vanligen sköta om fall av mobbning, skadegörelse och snatteri/stöld. Ofta sker det även snatteri och skadegörelse i lågstadiet, medan fysisk mobbning vanligen sker bland de starkare eleverna på högstadiet. Hur ofta har du behövt använda dina "vapen", såsom pepparsprej, batong eller "elpistol"? - Under mina 5-6 år som polis har jag kanske använt pepparsprej 2-3 gånger. Ungefär lika ofta har vi behövt använda batong och andra vapen används mycket sällan. Oftast går det ju att diskutera med personerna, så vi försöker undvika alla typer av våld från första början. Man kan kontakta Toni på hans e-post: Rasmus och Timo 7d Tony Andersson pratar inför klass [email protected] Häxan från Portobello av Paulo Coelho En internationell bästsäljare! Ett så kallat mästerverk. Mycket god kritik runt om i världen! Men varför tycker jag då att det var en dålig bok, som jag verkligen inte vill läsa en enda gång till? Jag tycker att Häxan från Portobello var tråkig och svårförstådd, fast den också hade sina ljuspunkter. Egentligen så tyckte jag faktiskt om handlingen och personerna, men något i sättet som Coelho berättar på fick det att bli tråkigt att läsa och mycket invecklat. Jag vet att han är en älskad och prisad författare men på något sätt så kunde jag helt enkelt inte komma Författaren in i den här boken. Jag läser massor och brukar nästan alltid hålla med kritiker då de berömmer böcker. Kanske är jag för ung för att förstå hela boken, eller så hade jag helt enkelt för höga förväntningar på den?! Häxan från Portobello handlar om Athena, med det riktiga namnet Sherine Khalil, och som blivit adopterad från Transsylvanien till London som liten. Nu söker hon efter sitt riktiga jag. Hon hör till den katolska kyrkan men då hon skilt sig och förstår att hon inte längre får delta i alla de kyrkliga aktiviteterna, som t.ex. nattvarden på grund av sin skilsmässa, så lämnar hon kyrkan. Då hon flyttar in i en hyrlägenhet träffar hon Pavel Oidbielski som lär henne Vertex, alltså att man dansar tills man faller i en sorts trans. Athena börjar sprida läran om Vertex på sin arbetsplats, och då chefen märker hur personalens stämning blivit bättre, får hon åka till Mellanöstern, där hon återigen hittar ett sätt att leta efter sig själv: hon lär sig kalligrafi med hjälp av en gammal beduin, Nabil Alaihi. Då hon vet tillräckligt får hon för sig att åka till Transsylvanien för att leta efter sin mor. De träffas, och det räcker för Athena. Hon åker tillbaka till London, dock efter att ha lämnat en hel del pengar åt sin mor. I London fortsätter hon med att sprida Vertex och snart blir hon kända för sin förmåga att i transen efter dansen spå. Snart får hon både hat- och tackbrev. Hon blir dock för känd och drar sig ur det hela genom att helt enkelt försvinna. Boken slutar med att Athena fortsätter sitt liv, dock efter att hon rapporterats död i en av Englands stora tidningar. Athena var en intressant person fast jag fick den bilden av henne att hon inte riktigt visste vad hon ville. Hon ville leva i lugn och ro, men ändå fortsatte hon med allt. Kanske livet är ett evigt sökande – åtminstone för en del! Vivian Stolt 9c Framgångar i skolfotisen I slutet av augusti då vi fick veta laget i sin helhet som skulle representera S:t Olofsskolan i skolfotboll hade vi höga förväntningar inför de två turneringar som vi skulle delta i. Förväntningarna var inte på topp helt utan orsak. I den första turneringen, Snickers Cup, kunde alla Åbos högstadier delta. Förloraren i varje match var ute ur turneringen och efter två matcher var vi i finalen. Finalen förlorade vi dock med 2-1 och fick silver. Den andra turneringen var större och sammanlagt 36 svenskspråkiga skolor från olika delar av Svenskfinland deltog. Efter de goda resultaten i Snickers Cup väntade spelarna ivrigt på nästa turnering som började för vår del med första omgången i Dalsbruk i början av september. Det fanns fyra lag med men bara två gick vidare. Emot oss hade vi Pargas, Kimito och Dalsbruk. Turneringen började bra och vi kom tillbaks till Åbo med tre vinster, sexton mål gjorda och noll släppta! Till andra omgången åkte vi med små förändringar i laget på grund av skador och sjukdomar. Andra omgången spelade vi i Esbo, ett par veckor efter första omgången. Här mötte vi Helsinge skola från Vanda och Sökövikens skola från Esbo. Igen två vinster, den första med 4-0 och andra med 4-1. Tredje omgången var mellan tre skolor och var avgörande för vilka två lag som fortsatte till finalen från södra Finland. Första matchen spelade vi mot vår nuvarande rektors gamla skola, Botby. Matchen var spännande och rektorn var på plats. (Vi antar att han redan lärt sig hurra på oss!) Botby fick ett mål men Sossen tog igen och vann tillslut med 2-1. Andra matchen var mot Hangö, som vi vann 4-2. Som tur hade vi inte lång väg hem för omgången spelades i Kuppis i Åbo. Finalomgången spelades den 8.10 i Helsingfors. Efter en ca två timmars bussfärd kom vi till en stor hall som vi skulle spela i. I omklädningsrummet var lagandan bra och avslappnad. Då vi uppvärmde på ena kanten av planen spelades den andra semifinalen, Botby mot Donnerska. Matchen slutade 3-0 och Donnerska avancerade till final. Sedan var det vår tur. Emot oss fick vi Närpes som vi inte hade sett spela tidigare. Vi började matchen lite nervöst men vann till slut med 3-0. Så blev det dags för final. Första halvleken var mållös men båda lagen spelade bra och målchanser skapades i båda ändorna. I början av andra halvleken lyckades Donnerska sätta in ett par snabba mål och spelmoralen för oss var förlorad och vi fick nöja oss med silver. Botby tog brons via straffar och Donnerska tog alltså hem guldet. Efter finalen togs foton och medaljer och t-shirts delades ut. Bussresan hem avklarades ändå med bra humör med silvermedaljen hängande runt halsen. Max och Martin 9c Övre raden från vänster till höger: Martin Tenko, Niklas Hagelberg, Sebastian Sabelström, Arthur Bergman, Nicolas Baran, Arsalan Azizi, Max Sundin och Magnus Brunsberg. Mellersta raden från vänster: Sean Rehn, Kasper Lattu, Mikael Ketonen, Anton Grönholm, Alec Engblom och Jonatan Nordberg. Nedre raden från vänster: Aleksis Rentto och Idris Hotaki Agility Agility är banhoppning för hundar. Man började med det 1978. På banorna gäller det att så snabbt som möjligt och felfritt komma igenom. Hundarna delas i tre klasser: små under 35 cm, mellanstora 35-43 cm och de största som är större än 43 cm. Det finns olika typer av hinder: balans-, hopp- och övriga hinder. Till balanshinder hör A-hinder, balansen och gungbrädan. A-hindret ser från sidan ut som ett A där hunden kliver upp och ner, balansen är en smal bräda som går också först uppåt, sedan rakt ungefär fyra meter och så ner. Gungbrädan är en bräda, som hunden skall gå upp på och själv kippa ner. Till hopphinder hör normala hinder, muren, däcket och långhopp. Övriga hinder är slalom, tunneln, bord och platta tunneln. Slalom är käppar som hunden skall ”springa” slalom mellan. På bordet skall hunden stanna för några sekunder och sedan får den fortsätta på banan. Platta tunneln börjar som en tunnel men ändras till en ”påse” som man kan gå igenom i slutet. Alla raser får delta i tävlingarna också blandraser. Agility är inte bara motion för hunden utan också för husse. Man måste springa bredvid hunden och visa noggrant vad den skall utföra vid nästa hinder, men när hunden senare lär sig bättre så räcker det med att ropa hindrets namn. Att ha agility som hobby en gång i veckan kostar väldigt lite, men senare om man vill börja med hobbyn seriösare, så går det att komma flera gånger i veckan och om man tycker om tävlingar så kan det bli dyrare. Vi har nyligen börjat med agility och vi tycker att det är super kul. Vi har övat på A-hindret, tunneln, vanliga hopp och däck som inte är så svårt för hundarna. Vi har också hållit på med gungbrädan, balanshindret och slalom som kräver koncentration och talang. På balanshindret brukar några hundar bli lite rädda. Det är också en utmaning för hundarna att hållas lugna på gungbrädan; de måsta behålla lugnet så att de kan få nerfällt gungbrädan lugnt och stadigt. På sommaren och våren har vi träningarna ute på en sandplan med flera andra hundar. På hösten och vintern tränar man inne i en hall. Agility kan vara svårt för vissa hundar för att det finns så många andra hundar i närheten hela tiden och det kan störa deras koncentration. Kamu har varit duktig på alla hinder, men på några har han varit lite osäker som t.ex. på gungbrädan och balanshindret men han blir allt bättre hela tiden. Vi tränar i Auran Nuuskut och det kostar 3 euro per gång. Där finns det trevliga frivilligarbetare som stöder och hjälper på träningen. Ibland finns det två tränare samtidigt. Om det finns många hundar på plats, flyter träningen bäst. Våra hundar Kamu och Rambo på hoppövningar Alexandra och Charlotta LIGHTS ON THE RIGHTS - SEMINARIUM I allianshuset i Böle den 15 september diskuterades och ifrågasattes frågorna om bl.a. nedsänkt rösträtt, resurser i skolorna och ungdomslagen. Organistatörerna var Finlands Svenska Skolungdomsförbund (FSS) och Suomen Lukiolaisliitto (SLL). För att delta i en paneldiskussion var specialmedarbetaren för Stefan Wallin, Mikko Ollikainen inbjuden. Han är kommunalfullmäktigeordförande i Malax och ställer upp i riksdagsvalet 2011 (SFP). OBESSU, Organisation Bureau of European School Students Union representerades av Milica Bojic från Serbien, Bojic öppnade seminariet med en presentation av OBESSUs verksamhet. OBESSU har sitt huvudkvarter i Bryssel och är ett utskott i det Europeiska Ungdomsförbundet. Hon förklarade att alla ungdomar i Europa har samma rättigheter till utbildning, något som inte varit alltför klart, speciellt i Balkan. Hon visade oss också en video som var tagen i olika länder, där studenter protesterade mot olikhet och studerandes otillräckliga rättigheter. Det kom fram att i Frankrike och Italien brukar man organisera stora massprotester då de studerande är missnöjda, medan man i Finland högst far på kaffe och bulle med undervisningsministern för att ifrågasätta saker och ting. Ordförande från FSS och SLL, Alina Böling och Teppo Säkkinen berättade om ungdomslagen, som trädde i kraft 01/03/2006. Idén med ungdomslagen är att stödja ungdomarnas utveckling och självständighetsprocess, främja ett aktivt medborgarskap hos de unga och stärka deras identitet i samhället. 8 §. Ungas deltagande och hörande av unga. De unga skall anordnas möjlighet att delta i behandlingen av ärenden som gäller ungdomsarbete och ungdomspolitik på lokal och regional nivå. De unga skall därtill höras i ärenden som berör dem. Det som står ovan, är ett utdrag från Finlands ungdomslag. Detta betyder att ungdomar kan kräva att få sin röst hörd i t.ex. skolan, och skolan skulle bryta mot lagen om den fullständigt struntade i den. Så ungdomarnas röst i samhället borde kunna väga mera än vad den gjort tidigare. Nästa år torde Åbo ha ett ungdomsfullmäktige för 13-18-åringar, för yngre skulle det organiseras ett s.k. Barnens Parlament. Liknande arrangemang finns redan i städer som Vasa, Jyväskylä, Helsingfors, Vanda och Nummi-Pusula. För att avsluta seminariet hölls en paneldiskussion Fr.v Valter Söderman OBESSU, Mikko Ollikainen, Ville Majamaa SLL och Paula med representanter från FSS, SLL, OBESSU. Ollikainen deltog också. Det blev häftiga Palin FSS diskussioner om hur staden plockar bort mer och mer pengar ifrån skolor och utblidningsinstitutioner. -Det är klart att pengarna tas från de som inte har makt, dvs. från barn och ungdomar samt åldringarna, sade Valter Söderman som representerade OBESSU. Ollikainen menade att han tyvärr inte kunde försvara frågan, eftersom det inte är han som har hand om finansering och resurser. Något som kom fram är att regeringen just nu håller på och går igenom ett lagförslag om att 16-åringar skulle få rösta redan 2016! Poängen med detta seminarium var att framhäva rättigheterna som de studerande har och upplysa de unga om att de faktiskt kan kräva mera. Sini Lamoureux & Elsa Rinne Sovay av Celia Rees Det är år 1794 och den franska revolutionen är på gång i Frankrike. Sovay är dotter till en rik domare i England, där man är orolig för att revolutionen ska sprida sig också dit. Staten blir misstänksam mot alla som inte tänker och tycker likadant som de styrande. Sovays pappa tycker att revolutionen i Frankrike är en bra sak, men han håller tyst med sina tankar för han är rädd för att bli arresterad. Tyvärr så har hans hemlighet på något sätt kommit fram och en dag får Sovay veta att han är efterlyst för högförräderi. Hon tänker varna honom, men han har försvunnit. Senare får hon veta att hennes bror, Hugh också försvunnit, så hon börjar undersöka saker och ting. Då träffar hon på Sir Robert Dysart, en gammal fiende till hennes pappa. Hon kommer över information som är farlig att ha i sina händer och Dysart försöker stoppa henne för att hon inte skall avslöja något. En kväll är hennes bror hemma och han berättar att deras pappa är i Paris, men är för sjuk för att återvända till England. Då Dysart en kväll ordnar en fest på sitt slott, orsakar en kedja av händelser att Sovay och Hugh måste fly till Paris... Sovay är skriven av författaren Celia Rees. Hon är en engelsk författare från Solihull. Hon har varit lärare i engelska i 17 år och påbörjade sin karriär som författare då hon fortfarande var lärare. Hon har skrivit många romaner och några noveller. De flesta av hennes böcker är historiska och utspelar sig på 15-1800-talet. De handlar ofta om t.ex. pirater eller häxor. Huvudpersonerna i den här boken är Sovay, och senare i boken också hennes bror, Hugh. Bokens ”skurk” är Sir Robert Dysart, som på alla sätt försöker sabotera Sovay och hennes bror. Jag tyckte att boken började bra. Den kom genast i gång med lite drama och man blev inte uttråkad genast på första sidan. Men början skilde sig nog från resten av boken, vilket kanske var en helt bra sak. Jag tror nämligen inte att jag annars skulle ha orkat läsa en hel bok om en rik dotter som bestämt sig för att råna. Jag förstod inte heller riktigt varför hon fortsatte råna. Första gången hade hon en klar orsak, men efter det så var det lite oklart varför hon fortsatte. Då Sovay börjat leta efter sin pappa och bror blir boken mera som en deckare, men så småningom börjar det hända lite mera. På ett ställe tycker jag det går lite till överdrift då Sovay nästan blir mördad, ett laboratorium börjar brinna och Sovay med vänner flyr med en varmluftsballong. Som helhet var nog boken bra. Jag skulle gärna läsa flera böcker av Celia Rees. Eftersom boken utspelar sig i 1700-talets England och Frankrike får man en väldigt bra bild om hur det såg ut på den tiden i Europa. Författaren beskriver noggrant hur människorna såg ut med sina peruker och hurudant den tidens mode var. Jag fick en klar bild om hur smutsiga Londons gator var och hur det luktade, då inte ens de rika tvättade sig värst ofta. Jag skulle rekommendera boken främst åt flickor, jag tror att pojkar inte skulle förstå romantiken. För romatisk var den också till vissa delar, då alla unga män i hennes närhet försökte flirta med henne. Emilia Huhtala 8e Intervju med Björn Vi intervjuade Björn Bonsdorff som är både före detta elev och ny i huset. Vi ville fråga honom om hans skolgång här i Sossen och förstås lite om hans jobb just nu. Han berättade som bakgrund att han har avklarat värnplikten och att han inte riktigt ännu vet vad han skall börja studera men på förslag var ekonomi eller statskunskap. Året i Sossen är i varje fall ett mellanår. Den första frågan vi ställde Björn var hur han trivs i vår skola. Han svarade att han trivs riktigt bra och det gjorde han också som elev. Sedan frågade vi om hans arbetsuppgifter. Han berättade att han för det mesta är med i klassen och hjälper de som behöver hjälp samt stöder elever och övervakar prov. Han fungerar alltså som skolgångsbiträde. Vi var också intresserade av hurdant det var på hans tid i skolan. Han berättade om att det var ganska lika, fast eleverna härjade på ett annat sätt än nu och skolan var trångare. Under hans tid infördes även systemet med 70 minuters lektioner, vilket Björn tyckte var bra. En av frågorna var vad han sysselsätter sig med på fritiden. Som många andra tycker han om att vara med sina vänner. Han spelar musik och han tycker om att resa och om god mat. Sista frågan var varför han valde att bli skolgångsbiträde. Han tyckte att det kändes som ett kreativt jobb med möjligheter att se framsteg samt få bra arbetserfarenhet. Han ville avslutningsvis få fram att året har verkat bra hittills. Katarina och Mari Björn korrekturläser vår text i bibban Petra vår nya bildkonstslärare! Vi intervjua Petra Fincke, som är ganska ny i vår skola. Vi ställde henne sju frågor om både bakgrund och vad hon gör nu. Varför blev du bildkonstlärare? - Jag har alltid gillat konst och jag vill föra konsten framåt Var det något som inspirerade när du var ung? - Jag brukade rita och berätta vad som hände i sagan Var var du lärare förr och i vilka skolor? - Kattan, Luostarivuori och i Pargas Är tillvalsteckning populärt? - Jag själv brinner för mitt ämne och hoppas att eleverna också tycker att bildkonst känns lockande och intressant – också i fortsättningen . Petra –vår teckalärare Vilka årskurser har du? - Jag har alla årskurser i högstadiet Vad annat gör man än tecknar? - Oj, massor! Målar förstås, behandlar färglära och bildkomposition samt grafisk planering med övningar i layout. Går in på bildberättande genom övningar i serieteckning, foto, film och animation, övar bildbehandling på dator. Vidare går vi in på formgivning och bygger olika 3D material. Arkitektur och miljöestetik hör också till teman som jag gärna behandlar med eleverna. Har man samarbete med andra, t.ex. Kulturverkstaden? - Javisst, samarbete med kulturinstanser är alltid givande. För tillfället arbetar vi med Ådjurstemat. Vi har med tillvals åttor och nior varit till Kulturverkstaden vid flera tillfällen och där haft möjligheter att arbeta med lite ”annorlunda” material. Verken kommer att ställas ut på Vindsgalleriet under kulturhuvudstadsåret, närmare sagt i november 2011. De följande veckorna kommer två sjundeklasser att besöka kulturverkstaden och jobba med temat ”Vintermagi”, en utställning som har vernissage i slutet av november, VÄLKOMNA allihopa! Vilka är dina personliga tankar om å-djuret? - Å-djuret var i början främmande för mig men nu håller jag på att fatta. Vi har säker orsak att återkomma till det i ett senare skede, då eleverna mera konkret börjar jobba med det. Det finns t.ex. redan en skiss över hur den del av djuret som man ser hos oss skall se ut. Robert, Daniel och Nicklas R 8e 3D- film Den 15.10 kom den animerade 3D filmen ”Despicable Me ”. Filmen berättar om en tjuv som heter Mr Gro. Hans planer var att stjäla ”förkrympningsbössan” och sedan förkrympa månen osv. Till en början skulle han låna pengar från ”Bank of Evil”, som var en bank för tjuvar. Men han fick inget lån för att han inte ännu hade fått tag på ”förkrympnigsbössan”. Han stal då bössan men när han skulle flyga tillbaka till sitt hus så kom en annan tjuv som hette Vector och han tjuvade ”förkrympningsbössan” av Mr Gro. Gro adopterade tre flickor, Edith, Margo och Agnes, för att få tillbaka ”förkrympningsbössan”. Mr. Gro bodde i ett gammalt förfallet hus. Där fanns ett underjordiskt laboratorium där han planerade alla sina stölder. Han hade små gula dvärgar som inte kunde tala ordentligt och de var roliga. För att komma till sitt laboratorium hade han en stol som hade en knapp och via den slapp han sen till laboratoriet. Vi tyckte att filmen var helt bra. Animationen och 3D- effekterna var bra gjorda. Negativa tankarna om filmen var kanske att den dubbade versionen var ganska dålig. Några scener var ganska tråkiga p.g.a. att det inte hände så mycket eller så talade de bara. Regissörerna heter Chris Renauld och Pierre Coffin. Filmen är skriven av Cinco Paul och Ken Daurio. Vi skulle ge filmen vitsordet: 7+ Robert, Nicklas, Daniel LUOKKARETKI AHVENANMAALLE 9G-luokka aloitti rahankeruun ysiluokalla tehtävää luokkaretkeä varten seitsemännellä luokalla ja jatkoi sitä kahdeksannen luokan ajan. Kahdeksannen luokan keväällä heräsi ajatus reissusta Ahvenanmaalle. Ysiluokan syksyllä sitten tehtiin päätös Ahvenanmaalle lähdöstä ja matka toteutuikin 6.-7.10.2010. Matka maksettiin kokonaan luokan kassasta. Matka alkoi Turun satamasta keskiviikkoaamuna Silja Line Galaxylla. Ahvenanmaalle saavuttaessa lähdettiin oppaan johdolla kiertoajelulle bussilla. Matkaan kuului mm. käynti Taffelin perunalastutehtaalla, Bomarsundin raunioilla, Kastelholman linnalla ja Jan Karlgårdenin alueella. Sää oli tuulinen, mutta aurinkoinen. Kiertoajelun jälkeen majoituttiin Övernäsgårdenin viihtyisään, meren rannalla sijaitsevaan majataloon, jossa syötiin päivällistä, saunottiin ja vietettiin aikaa luokan kesken. Aamulla jätettiin Övernäsgårdenin ja jatkettiin matkaa Maarianhaminan keskustaan, jossa oli vapaata aikaa. Osa porukasta lähti keilaamaan, osa kierteli kaupoissa, jotkut kävivät maistamassa Ahvenanmaan kuuluisaa Ålands pannkakaa. Sää oli todella tuulinen ja pilvinen. Iltapäivälllä lähdettiin Viking Line Isabellalla kohti Turkua, jonne saavuttiin iltakahdeksan aikoihin. Matka oli kaikinpuolin onnistunut ja luokkahenkeä kohottava. Uskomme kaikkien olevan sitä mieltä, että saimme keräämillemme rahoille hyvän vastineen. (alla olevassa kuvassa osa St. Olofskolanin 9c:n kirjeenvaihtokavereista) Raimo och religion Vi intervjuade Raimo Mattsson, som har ett personligt och roligt sätt att undervisa i religion. Alla orkar jobba och koncentrera sig i ett ämne som många ändå anser vara tråkigt. Visste du som liten att du skulle bli religionslärare? Nä, det hade jag inte vetat. Det var ren tillfällighet. Jag har jobbat med många olika yrken: t.ex. som fiskare, tulltjänsteman och byggnadsarbetare i Toronto. Varför Kanada? För att se mig runt i världen. Litet äventyr, för skojs skull. Hur blev du lärare? Jag jobbade för församlingen på olika läger och kom på att jag skulle kunna studera teologi. Tycker du om att gå igenom samma saker på nytt och på nytt? Jag försöker variera för min egen skull. Hurdan brukar elevernas attityd mot ämnet vara? Den brukar vara bra. De orkar lyssna och vill veta mera. Hurdana brukar elevernas kunskaper vara i religion? Det varierar, en del kan mycket och en del mindre. Är du aktiv inom någon församling? Ja, jag är med i frälsningsarmén. Tror du att du firar högtider annorlunda än andra mänskor? Nä, men jag upplever att högtider är en viktig paus i vardagen. Vad har du för fritidsintressen? Jag spelar i ett rockband( har spelat länge) och målar tavlor. Tänker du ännu jobba länge som lärare? Ja det skall jag. Intervjun i full gång By Niklas och Anton
© Copyright 2024