1. No category

Malin Lindroth:
Om 20 år blir detta
stans hippaste gata
Jag tycker bäst om gator som inte är för snygga.
36
Min gata.INLAGA KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd 36-37
Atmosfären på Södra Vägen är lite
densamma som på Andra Långgatan
innan gatan blev så där hipp och
självmedvetet osnygg som den är i dag,
skriver författaren Malin Lindroth.
Foto: Amelie Herbertsson
Vardagsgatorna. De man passerar på väg någon annanstans, inte sällan i ösregn och med matkassar i händerna.
En sådan gata är Södra Vägen, och då tänker jag mest på
den lilla stump av Södra Vägen som löper från Lisebergs
lilla entré fram till Korsvägen.
Jag passerar den nästan varje dag med spårvagn eller
cykel. Den finns där som ett sista stygn som förbinder Mölndal med Göteborg. Kliv av spårvagnen vid
Getebergsäng och vänd ansiktet i riktning mot Världskulturmuseet så är du där.
På andra sidan Korsvägen finns latteställen och coola
boutiquer, men varför brådska dit? Ger man den här
gatstumpen en chans kan man hitta en hel del fint.
För att ligga så nära Liseberg och Avenyn är Södra Vägens mest södra del en ovanligt ostylad gata. Lägenhetshusen på vänstra sidan ser ut som husen man ritade när
man var barn med tegel och balkonger, och i bottenplan
ligger verksamheter med fantastiska namn som Starlette
Café och Incas Frimärksbod.
Området kring Getebergsäng har varit bebyggt sedan
1870 – först med trävillor för ämbetsmän och tjänstemän,
lite senare med friliggande landshövdingeliknande hus.
Ännu längre tillbaka i tiden lär det ha funnits en galgbacke i backen bakom tegelhusen och gott om galgkrogar
runtomkring. I dag är området ett ställe där man antingen
bor eller driver små verksamheter.
Atmosfären är lite densamma som på Andra Långgatan
för femton, tjugo år sedan, innan gatan blev så där hipp
och självmedvetet osnygg som den är i dag. Det bästa är
mixen av roliga, otroliga affärer. Här finns inget Espresso
House och ingen Akademibokhandel. Däremot kan man
hyra en projektor för överkomligt pris, eller epilera benen
på Arte Belle Hudvårdsklinik.
Skyltfönstret i butiken som säljer begagnade skivor och
böcker är fyllt med den mest vildsinta röra jag sett: prydnadskranier, dalahästar, Prismas spanska ordbok, en bok
om Marilyn Monroe och en cykelhjälm samsas i ett enda
vackert kaos. Hobbyboden bredvid
har ställt ut en plastbox med billiga prydnadstomtar på gatan.
Det tar högst tio minuter att
promenera från Getebergsäng
till Korsvägen. Under tiden
hinner jag fundera på detta med
centrum och periferi. Jag minns
en tid när jag var ganska ung och
trodde att livet på skräpiga gator alltid var mer autentiskt
än livet på paradgatorna.
Nu vet jag inte längre. Jag är visserligen ohyggligt trött
på vår tids nästan tvångsmässiga rörelser in mot centrum
– eller det vi tror är centrum – både i staden och i våra
liv, men har ingen lust att vara lika tvångsmässig i mitt
romantiserande av utkanterna.
Kanske är det därför jag gillar miljöer som den här,
gator som ringlar mellan snyggt och fult där man får en
känsla av att det faktiskt är möjligt att ströva fritt mellan
centrum och periferi.
Ju närmre Världskulturmuseet man kommer
desto snyggare blir Södra Vägen. När man har passerat
Universeum där de vackra trävillorna förut låg – jag saknar
dem varenda gång jag passerar! – och närmar sig Korsvägen börjar Södra Vägen bli som vilken innerstadsgata
som helst.
Dröj här en stund, på randen till centrum. Ät en
jättegod middag på Sattva – en doldis bland stans vegetariska restauranger – eller bläddra bland vinylskivorna
på musikantikvariatet Pennies From Heaven.
Snart nog är man framme i centrum.pFoto: AMELIE
HERBERTSSON
37
2012-09-18 14.06
Södra Vägen är 1,4 km lång.
Den hette först Landsvägen
och sedan Södra Landsvägen
innan den 1882 fick sitt
nuvarande namn.
Här38
en gatuvy från 1957.
Min gata.INLAGA KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd 38-39
39
2012-09-18 14.06
Pär-Arne Jigenius:
Hit kom iskarlen
en gång i veckan
Magasinsgatan – det låter som en trist fabriksgata
i någon förort. Men här handlar det inte om något vanligt
varumagasin utan om ”Krono-Magazinet” som började
byggas 1643. Förr i tiden betalades en del skatter in i form
av spannmål som lagrades i kronans magasin. Vid missväxt
kunde behövande ta del av detta som utsäde och föda.
Det var praktisk konjunktur- och socialpolitik långt före
Keynes och Borg.
Min mamma drev Kafé Wembley på Magasinsgatan 7
och det var mitt dagis under barndomen i slutet av 1940-talet. Det
låter strindbergskt, men då kom
fortfarande iskarlen minst en
gång i veckan med ett stort
isblock så att kaféet kunde
servera kall mjölk och grädde.
Min enda frekventa kontakt
med djurlivet bestod i att ge ASG:s
ardennerhästar några sockerbitar när de körde ut varor
med häst och vagn.
På denna tid var Magasinsgatan en allaktivitetsgata.
Bara i vårt hus fanns, utöver kaféet, en grönsaksaffär, en
frisersalong, en modist och senare en pälsaffär. Tvärsöver
gatan låg en ”Glädje och Sorg”, Bergendahls boktryckeri,
en tobaksaffär och en tapetaffär, vars innehavare var god
fotograf. Det resulterade långt senare i boken Tapethandlare Svenssons Göteborg.
Ett tidsfördriv var att smita in på gården till Hotell
Neptun. Där fanns en rensbod där gårdskarlen rensade
och ansade fisk; fisken skulle vara redo för grytan innan
den fick komma in i restaurangköket.
Granne med Neptun låg Systembolaget på Magasinsgatan 3. På gatan hördes ofta gubbar överlägga om finansiella och motbokstekniska frågor innan någon skickades
bort till ”Trean”.
40
Min gata.INLAGA KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd 40-41
Vägen till Otterhälleskolan gick via Övre Kyrkogatan förbi
små 1700-talshus som klängde på berget. Denna folkskola
representerade bokstavligen talat de fria perspektiven; vid
klart väder såg man Vinga fyrplats. Under höststormarna
riskerade ungarna att blåsa bort från skolgården.
Några dagar i veckan fylldes luften på Magasins-
gatan av en märklig och påträngande arom. I grannhuset
fanns Mauritz Svenssons kafferosteri, Em-Ess Kaffe.
Kafferosteriet är borta sedan länge, men ett rotskott har
levt vidare i form av Mauritz Kaffe på Fredsgatan. I dessa
yttersta dagar hotas den verksamheten av chockartad
hyreshöjning.
Det fanns inte många bostäder – och inte många barn
– i dessa kvarter, ofta rörde det sig om tjänstebostäder
av skiftande karaktär. Gårdskarlen på Andrew Olssons
Skeppsfourneringsfirma hade flera barn, vaktmästaren
eller vicevärden i Sparbankens palats av röd sandsten hade
en son, likaså hustomten på Bergendahls Boktryckeri.
Den ståtligaste tjänstebostaden hade biskopen; hans son
Martin var min klasskamrat i folkskolan. Martin Giertz
valde en något annorlunda bana än fadern och blev en
framgångsrik vinagent.
Jag har kunnat följa tre distinkta faser i Magasinsgatans
utveckling. Under 1940- och 50-talen var gatan dominerad
av en mängd småskaliga och vardagliga aktiviteter. Det
var liv och rörelse. På eftermiddagarna kom en ström av
skärgårdsbor som skulle ner till Stenpiren och ”ångbåten”.
Men först behövde man styrka sig, om det nu skedde på
Wembley, Neptun eller ”Trean”, beroende på religion
och plånbok.
Sedan kom nedgångens årtionden. Skeppsfourneringsaffären, ”Glädje och Sorg” och de flesta andra verksamheter lades ner. Magasinsgatan hade ingen attraktionskraft
och blev en ganska sunkig gata.
Förre chefredaktören och pressombudsmannen
Pär-Arne Jigenius i entrén till gamla hotell Neptun.
Hit på gården slank han in i sin barndom för att
se gårldskarlen rensa och ansa fisk till
hotellrestaurangen. Foto: Amelie Herbertsson
41
2012-09-18 14.06
Fick sitt namn på 1600-talet
Magasinsgatan är 400 meter lång och kallades i
mitten av 1600-talet Arentsgatan; J v Arents var en
holländsk byggmästare som var med och
anlade Göteborg.
Från och med 1666
var gatans namn
Magasinsgatan då
staten låtit bygga ett stort kronomagasin på kvarteret Neptunus.
I mitten av 1700-talet låg Göteborgs mest ansedda
restauranger på Magasinsgatan, Stockholmskällaren och källaren Tre Remmare. I början av 1800talet drev skotten George Tod stadens bästa hotell
i fastigheten Magasinsgatan 5.
Nu har pendeln svängt. På Magasinsgatan finns åter
förstklassiga restauranger och kaféer, fast de kallas numera
för Coffee House eller Espresso Bar. Nu handlar det inte
om opretentiösa butiker och verkstäder. I stället kan man
skåda in i gymmens gåtfulla värld där människor ligger
och lyfter skrot eller springer på stället. På gamla Neptuns
entré där gubbarna slank in för ”två vita och en brun” står
det numera ”Friskis & Svettis”.
Den uppmärksamme flanören som står i korsningen
Magasinsgatan/Kyrkogatan kan på det ena husets fasad
se en granitplatta med följande text:
När huset revs och mitt föräldrahem och Kafé Wembley
försvann såg jag till att stenen togs till vara och sattes upp
på det nya husets fasad. Det visade sig att det inte handlade
om en tunn granitplatta utan om en rejäl stenbumling
som skulle fällas in i den nya väggen.
Vänder man blicken åt motsatt håll ser man en fastig-
På Magasinsgatan 19 ligger stadens gamla artilleristallar bakom stiliga 1800-talsfasader. 1898
flyttade Göteborgs Hyrverk in i lokalerna med sina
hästdroskor. I dag är hallarna garage, men det finns
ett förslag om att göra om dem till ny konsthall.
I södra delen av kvarteret, mot Magasinsgatan
och Södra Larmgatan byggdes stall och ridhus
för Göta Artilleriregemente som då låg vid Kungshöjd. I artilleristallet från 1835 fanns 63 spiltor för
arméhästarna. I dag är det butiker och kontor i det
gamla stallet.
42
Min gata.INLAGA KORRIG.13 augusti för TRYCK.indd 42-43
het som en gång inrymde Molins viktualiehandel och
bageri. Här jobbade en av 1800-talets främsta skulptörer,
Johan Peter Molin, i unga år som bagare i pappans firma.
Under 1990-talet arbetade jag som pressombudsman i
Stockholm. Låt mig avsluta denna text om Magasinsgatan
med en minnesbild från Stockholm. Jag hade talat på ett
seminarium vid Stureplan och på återvägen lyckades jag
köpa Bengt Lidners samlade verk på Rönnells Antikvariat. I Kungsträdgården såg jag Molins berömda fontän
och insåg att detta var värt att begrunda. Jag satte mig
i solskenet på en bänk, studerade fontänen och började
sedan läsa Lidners Biografi af Hans Enka. De upprymda
kändisar med Leif G W Persson i spetsen som tumlade ut
från Operabaren kunde inte ana att mannen på bänken i
andanom befann sig i korsningen Magasinsgatan/Kyrkogatan i Göteborg, i sällskap med en skald från 1700-talet
och en skulptör från 1800-talet.
Göteborgs gamla artilleristallar ligger på Magasinsgatan 19
bakom stiliga 1800-talsfasader. Foto: Per Wissing
43
2012-09-18 14.07