introduktion till ölfatshantering
Ett särtryck från Hembryggaren 3/2011, medlemstidning för Svenska Hembryggareföreningen. www.shbf.se verkar ha försvunnit på grund av nya regler. En stor tub är också klumpig att transportera. Å andra sidan räcker en stor tub mycket länge, under normal användning till många hundra liter öl. INTRODUKTION TILL ÖLFATSHANTERING Har du drömt om att slippa slabba med flaskor och att bli av med bottensatsen? Då kanske det är dags att investera i en fatölsanläggning. Fatöl har en del fördelar över flaskor: kolsyresättning under tryck lämnar ingen jästfällning, det kan gå snabbare och kolsyrenivån kan justeras i efterhand. Den största nackdelen är förstås att utrustningen kostar en del i inköp. Det är också svårare att få plats med ett fat i kylskåpet jämfört med några flaskor. Slutligen behövs det en del kunskap för att hantera utrustningen. Det sistnämnda hoppas jag kunna hjälpa till med i denna artikel. Text och bild: Fredrik Ståhl D et finns en stor mängd olika typer av ölfat för olika ändamål. I denna artikel kommer vi enbart att titta på corneliusfat. Dessa fat har en rad fördelar. De är lätta att plocka isär med vanliga verktyg och de har en stor öppning som gör det lätt att rengöra. De har också en säkerhetsventil som minskar risken för explosioner om något skulle gå snett. Namnet ”cornelius” kommer från en av de ursprungliga amerikanska tillverkarna. Corneliusfaten var ursprungligen avsedda för läsk. Numera har läsktillverkarna gått över till andra lösningar som till exempel bag-in-a-box. Det finns fortfarande en hel del begagnade fat i omlopp, framför allt i USA. Den vanligaste storleken är på ca 18-19 l (5 amerikanska gallon). Volym, höjd och diameter kan variera något, t.ex. så varierar höjden på mina fat mellan 564 och 632 mm, och diametern mellan 215 och 232 mm. Utsidan av botten och ibland även toppen är täckt av gummi för att skydda mot stötar. Begagnade fat brukar vara av denna storlek. Bild 1. Olika corneliusfat: gammalt 19 l, gammalt 19 l med gummitopp, nytt 18 l, nytt 9 l. Det går också att köpa nytillverkade fat. De finns även i andra storlekar, speciellt intressant är kanske 9 l som passar bra t.ex. för testbrygder eller som komplement till de större faten. Tyvärr kostar ett niolitersfat nästan lika mycket som ett nittonliters eftersom det enda som skiljer i tillverkningen är att det går åt lite mer rak plåt för ett större fat. VID KÖP AV BEGAGNADE FAT är det viktigt att försäkra sig om att faten är trycktestade. Köp från en återförsäljare du litar på, det är inte roligt med ett läckande fat eller sådana som ser ut som om någon kört över det med traktorn. Ett nytt fat har väldigt lång hållbarhet så länge man inte misshandlar det extremt, så se det som en investering för livet! ÄVEN DIMENSIONERNA PÅ locket kan variera så det är en bra idé att märka upp delarna ordentligt. Det är inte roligt att upptäcka att locket inte går att få tätt när man tappat fatet fullt med öl. Jag brukar märka fatet och locket med en unik siffra och förvara alla packningar och ventiler i en burk märkt med samma siffra när inte fatet används. Bild 2. Lock och fatventiler. Kopplingar Corneliusfaten förekommer i två utföranden; med kulkoppling (typ Coca Cola) eller bajonettkoppling (typ Pepsi). Båda fungerar bra men är inte kompatibla med varandra, så håll dig till en av typerna för enkelhets skull. Gamla fat med bajonettkoppling lär vara något lägre så det kan vara värt att tänka på om du har ont om plats. Bild 3. Kulkopplingar och fatventiler. Svart för öl, grått för kolsyra. Bild 4. Bajonettkopplingar och fatventiler. Tre pinnar för öl, två pinnar för kolsyra. 3 POÄNGEN MED SNABBKOPPLINGARNA är att man ska kunna flytta kolsyra och tappkran mellan faten och ta loss slangarna för rengöring regelbundet. Bajonettkopplingarna har två pinnar på gasventilen och tre pinnar på ölventilen, så med sådana är det omöjligt att koppla fel. Kulkopplingarna har lite olika dimension men de är nästan lika så det går att koppla fel med våld, och har man väl klämt dit en gaskoppling på fatventilen för öl så kan det vara svårt att få loss den igen. Så ta för vana att kolla en extra gång att du sätter kopplingen på rätt ventil. Gasventilen är oftast märkt genom ett spår i muttern, och gaskopplingen är gjord av grå plast medan ölkopplingen är svart. Stigarrör Under ölventilen sitter ett stigarrör som går ner i botten av fatet. Om röret går hela vägen ner i botten kan man kapa det någon centimeter för att undvika att få med för mycket av bottensedimentet. Jag brukar inte behöva göra det, ibland får jag en del sediment men det försvinner oftast efter första decilitrarna. Det finns även ett kort stigarrör under gasventilen. Det är viktigt att detta rör inte når under ytan på ölet, eftersom det då kan tryckas öl bakåt upp i kolsyreregulatorn. Röret är nästan alltid onödigt långt vilket gör att man inte kan fylla fatet helt. Så jag brukar kapa det till ca 1 cm längd för att kunna utnyttja hela fatet. 1 1 2 svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering Slangar och tappkran För att tappa upp ölen krävs någon typ av kran. Den enklaste lösningen är den så kallade Partykranen, en billig kran i plast som man greppar i handen och öppnar med tummen. Notera att kranen kan skruvas isär och gummipackningen dras loss för rengöring. Kranen kopplas till fatet via en ölslang. Beroende på hur högt tryck det är i fatet och hur varmt ölet är behövs olika lång slang. Även slangens tjocklek har betydelse. En längre och tunnare slang bromsar flödet mer. Om slangen är för kort eller grov så kommer ölet att skumma mycket när man häller upp det. Enklast är att börja med en lång slang och korta den tills det blir ett bra flöde. Spara de olika slanglängderna eftersom de kan behövas när du ändrar temperaturen eller trycket för olika öltyper. Tänk på att öppna kranen fullt, annars kommer skum att piskas upp när ölet pressas genom den lilla öppningen. Å andra sidan kan man utnyttja detta för att lägga en fin skumkrona på ölet. Bild 5. Partykran. Kolsyretuber För att få kolsyra i ölet behövs en kolsyretub. Tuber på mellan 2 och 6 kg kan köpas hos återförsäljare av ölfat, hos brandskyddsfirmor eller gasföretag (till exempel AGA eller Air Liquide). Brand- och gasföretag kan också återfylla eller byta ut tomma tuber. Fördelen med gasföretagen är att de säljer livsmedelsklassade gasflaskor, men det kan också bli något dyrare. En nackdel med de stora tuberna är att det är en hög initialkostnad att köpa dem, eftersom hantering av tryckkärl är under strikt reglering i Sverige. Tidigare kunde man få en begagnad kolsyresläckare trycktestad, omgjord för gas och fylld på den lokala brandfirman, men den möjligheten svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering ETT ANNAT ALTERNATIV ÄR att använda SodaStreampatroner. Även där betalar man en depositionsavgift för tuben första gången. De gamla stålpatronerna som rymmer 300 g kolsyra håller på att fasas ut till förmån för nya patroner i lättmetall som rymmer 425 g. Fördelar med Sodastreampatronerna är att de är lätta och smidiga, och de går också att byta in mot fyllda i vanliga butiker. Nackdelar är att det behövs en speciell adapter, och att priset per gram kolsyra är högt (det höjdes dessutom när de införde den nya standarden). En SodaStreampatron räcker till att kolsyra och tappa upp några ölfat, beroende på hur hårt kolsyrad ölen ska vara. Köp gärna en extra patron som reserv så du inte plötsligt står utan kolsyra när törstiga vänner kommer på besök. En SodaStreampatron med adapter kan också vara bra som komplement när den stora tuben tar slut eller då man vill ta med ett ölfat till en fest t.ex. Bild 6. Komplett anläggning med SodaStrampatron, förutom fat. Regulator Trycket i en kolsyretub är mycket högt, ca 50 bar vid rumstemperatur. Det är så högt att en stor del av koldioxiden är flytande i tuben. För att sänka trycket till rätt nivå måste man ha en regulator. En sådan kan köpas på samma ställe som du köpt faten – se listan över återförsäljare i slutet av artikeln. Bild 7. Regulator med två manometrar. 4 Regulatorn skruvas antingen direkt på gastuben eller, för SodaStreampatroner, på en adapter som i sin tur skruvas på gasflaskan. Det finns en ratt eller skruv där man kan ställa in det tryck man vill ha i fatet. Trycket visas på en manometer. Här i Sverige anges trycket oftast i bar, medan den engelskspråkiga världen använder PSI (pounds per square inch). 2 Ett särtryck från Hembryggaren 3/2011, medlemstidning för Svenska Hembryggareföreningen. www.shbf.se Många regulatorer har ytterligare en manometer som visar trycket i gastuben. Det har man ingen större nytta av eftersom det finns flytande koldioxid i tuben ända tills den nästan är tom. Så trycket faller inte förrän strax innan kolsyran tar slut. För att få reda på hur mycket kolsyra det är kvar är det bättre att väga tuben. De flesta kolsyretuber har en instämplad tomvikt, ”tara”, så mängden kolsyra som finns kvar är helt enkelt skillnaden mellan den uppmätta vikten och tomvikten. Ett tips är att även väga regulatorn och skriva upp vikten så att man slipper skruva loss regulatorn varje gång man vill kolla hur mycket kolsyra det är kvar. man behöva knacka lite lätt på locket med en gummiklubba innan det släpper. Öl- och gasventilerna kan lossas med en ring- eller skiftnyckel. DET ÄR EN GOD IDÉ att rengöra fatet med ett rengöringsmedel, till exempel PBW, målarsoda eller oparfymerat maskindiskmedel mellan varje användning så att inte smuts och avlagringar byggs upp. Mer envisa avlagringar kan lösas upp genom att låta fatet stå med rengöringslösning över natten. De flesta fat går också att ställa upp och ner så att lösningen kommer åt ordentligt i toppen av fatet. Dra också ur stigarröret med en liten 7 Regulatorn kopplas till gaskopplingen via en armerad kolsyreslang. Glöm inte slangklämmorna för att undvika att slangen lossnar, hela gastuben kan tömmas om du inte upptäcker det! Tänk också på att fixera gastuben stadigt så den inte kan falla och skada regulatorn. Tuben ska alltid stå eller hänga upprätt så att inte flytande kolsyra kommer in i regulatorn. Demontering och rengöring Det första man bör göra när man fått sitt nyinköpta ölfat är att demontera det och inspektera alla kopplingar och packningar. Glöm inte att släppa ut trycket först genom att dra i nyckelringen i säkerhetsventilen! En del fat lär ha en säkerhetsventil som inte går att öppna manuellt. I så fall får man trycka försiktigt på gasventilen för att lätta på trycket den vägen. Tryck inte på ölventilen om du inte vill få en dusch av öl. När trycket är utjämnat kan man öppna lockbygeln och pressa ner locket för att få loss det. Ibland kan 3 borste eller en tygbit eftersom det lätt bildas avlagringar där. Det är förstås extra viktigt att rengöra och kontrollera allt när man köpt ett begagnat ölfat. I det fallet kan man också behöva byta packningar om de inte går att få rena. Det är inte ovanligt att de är hopplöst genomsyrade av root beer eller något annat otäckt. Nya oringar kan köpas hos några av återförsäljarna av fat. Desinficering Efter att allt är ordentligt rengjort är det dags att desinficera. Jag brukar använda en desinficeringslösning av typen StarSan eller Jodofor. Undvik klorin eftersom rostfritt stål kan skadas av det. Spreja eller blötlägg först alla packningar, ventiler, stigarrör och lock Om det bara kommer skum, minska trycket ytterligare 0,1 bar och prova igen. Om det rinner för långsamt och inte skummar alls, öka trycket med 0,1 bar och prova igen. På detta sätt kan du hitta det tryck som ger en bra upphällning av just denna öl vid denna temperatur. Det lägre trycket gör att kolsyran långsamt går ur ölet, så efter ett tag bör man höja trycket igen för att återställa kolsyran. Det går att trimma in anläggningen så att man inte behöver sänka trycket, förhoppningsvis får vi tillfälle att återkomma till det i en senare artikel. i lösningen. Montera sedan allting på fatet och dra fast ventilerna försiktigt med en ringeller skiftnyckel. Ta inte i för hårt eftersom det är möjligt att skada gängorna. Det är o-ringarna som ska täta, inte gängorna. FÖR ATT SKÖLJA BORT desinficeringslös- ningen brukar jag använda kokhett vatten. Efter en första sköljning kan man fylla någon liter i fatet, stänga det och skaka om. Trycket ökar då i fatet eftersom luften värms upp. Luta fatet med botten nedåt och tryck med ett trubbigt verktyg på ölventilen så att hett vatten sprutar ut. Luta fatet med toppen nedåt och upprepa med gasventilen. Se bara till att vara försiktig med det heta vattnet – använd handskar! Med StarSan behöver man inte skölja, fast jag brukar göra det ändå eftersom det bildar så mycket skum som inte går att hälla ur fatet. Om det inte blir tryck i fatet med hett vatten så är det läckage någonstans. Koppla på kolsyreslangen och blås i lite kolsyra för att se var det läcker. Det klassiska sättet att lokalisera läckor är att spreja såpvatten, men desinficeringslösning fungerar lika bra. Ibland kan det vara svårt att få alla ventiler täta på begagnade fat, så man kan behöva prova med tjockare eller dubbla o-ringar. Se till att det verkligen blir tätt, det är inte kul när ölen sipprar ut på golvet under natten! Upptappning Nu har det blivit dags att tappa den färdigjästa ölen från jäskärlet. Det kan vara lite grumligt och får i så fall klarna färdigt på fatet. Det enda som händer är att det blir lite mer sediment och grumlighet i de första glasen. Tappa försiktigt och håll slangänden under ytan hela tiden för att undvika onödig luftning som kan skada ölet genom oxidering, något som kanske inte märks förrän långt senare. En del fyller först fatet med kolsyra för att vara helt säkra på att undvika oxidering. SÄTT PÅ LOCKET OCH SE TILL att det sluter tätt. Ibland måste man lirka och bända lite med fingrarna för att det ska sätta sig. Koppla på kolsyran och vrid på regulatorn till 1 bar eller så. Efter ett litet tag har det slutat pysa och det är tryck i fatet. Dra i säkerhetsventilen för att släppa ut trycket och låt sedan trycket återställas. Upprepa proceduren ett par tre gånger. Syftet är att det mesta av 5 svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering 6 luften som är kvar i fatet ska ersättas med koldioxid för att minimera risken för oxidering av ölet. Kolsyrning Nu är det dags att kolsyra ölet. Ett sätt att ange mängden koldioxid som är löst i ölet är att ange hur stor gasvolym som finns löst i en given volym öl. Om ölet har 2,4 volymer koldioxid, så skulle kolsyran i 1 liter öl ta upp en volym av 2,4 liter om den togs bort från ölet och blev gas vid rumstemperatur och vanligt lufttryck. Hur mycket kolsyra ölet ska ha är förstås en smaksak, och av tradition har olika öltyper olika mängder kolsyra. KOLDIOXID LÖSER SIG LÄTTARE ju kallare ölet är, så vilket tryck som behövs beror på temperaturen. Bestäm dig först för vilken mängd kolsyra ölet ska ha, och slå sedan upp trycket i tabellen. Om man vill snabba på processen något kan man ha ett högre tryck från början, men se upp så det inte blir för mycket kolsyra. Det kan ta lång tid att bli av med kolsyran om det blir för mycket. Om man låter fatet stå med det inställda trycket går koldioxiden sakta ner i ölet tills det blivit jämvikt. Det kan ta en vecka eller så och fungerar alldeles utmärkt om man inte har bråttom. Om man vill påskynda processen så kan man skaka eller rulla fatet. Börja med ett rejält tryck, till exempel 3 bar. Koppla loss kolsyreslangen så det inte kommer upp öl i regulatorn, och lägg fatet på golvet och rulla det fram och tillbaka ett tag. Ställ det sedan upp och tryck i mer kolsyra. Upprepa med lägre och lägre tryck (närmare det önskade trycket enligt tabellen) tills inte mer kolsyra löser sig i ölen. På detta sätt kan man få ölen kolsyrad på 15-30 minuter beroende på hur hårt kolsyrad den ska vara. Nackdelen är att det kräver lite mer arbete samt att omskakningen är lite mer omild mot ölet och kan piska upp skum och röra upp bottensediment. Servering Det bästa är förstås om man har möjlighet att förvara fatet så att ölen håller rätt serveringstemperatur. Det kan stå i ett kallförråd, en jordkällare eller i ett kylskåp. Ju kallare temperatur, desto bättre blir ölets hållbarhet. Om man planerar att spara ölen länge och bara smaka på den då och då bör man koppla bort ölkranen mellan gångerna för att minska risken för att infektioner ska gå ner i fatet via kranen. DESINFICERA FÖRST ÖLKRANEN, kopp- Referenser: Återförsäljare Bryggbolaget www.bryggbolaget.se Humlegården www.humle.se MaltMagnus www.maltmagnus.se PGW www.pgw.se Brouwland www.brouwland.com Petit Agentur www.petit-agentur.no Brygladen www.brygladen.dk Mer läsning Ed Westemeier, A Bottler’s Guide to Kegging, Zymurgy Vol 18 No 2 (Summer 1995) Kirk R. Fleming, Discover the Joys of Kegging – Set up a Simple Home Draft System, Brewing Techniques Vol 5 No 1 (Jan/Feb 1997) http://www.bodensatz.com/staticpages/index. php?page=Soda-Kegs Kolsyrningstabeller http://www.humle.se/library/kolsyretabell. html lingar och slangar. Koppla på ölkranen och sänk trycket i ölfatet till ca 0,5 bar genom att dra i säkerhetsventilen. Prova att tappa upp lite öl i ett glas med kranen helt öppen. UNGEFÄRLIG KOSTNAD UtrustningNyttBegagnat + Sodastream Corneliusfat 18 / 19 l Nya packningar Kolsyretub 425 g / 5 kg Regulator Petriadapter Picknickkran, slang och ölkoppling Kolsyreslang och gaskoppling Summa 1 000 kr - 1 600 kr 500 kr - 150 kr 100 kr 3 350 kr 500 kr 50 kr 250 kr 500 kr 500 kr 150 kr 100 kr 2 050 kr Obs: En del återförsäljare erbjuder hela nybörjarpaket till rabatterat pris. Svenska Hembryggareföreningen är föreningen för alla oss som brygger vårt eget öl och för dig som vill lära dig. SHBF är en ideell förening som sprider kunskap om öltillverkning i hemmet, håller kurser i helmaltsbryggning och ordnar träffar för hembryggare över hela landet. Som medlem får du tidningen Hembryggaren fyra gånger om året och har möjlighet att delta i SM i hembryggning som hålls varje år. Bli medlem på www.shbf.se svenska hembryggareföreningen - introduktion till fatölshantering 4
© Copyright 2024