Nr 7/2006 SEPTEMBER. Foto Carlotta Manaigo RODEO MAGAZINE BODIL MALMSTEN OCH FATTARU FASHIONFEMINISM HOMBRES CHARLOTTE GAINSBOURG ETT MED NATUREN Bäst i höst: W R W O W DE .R O UP ODE PÅ VA PD OM WE RJ AT AG BB E ER AZ EN DA AS IN G! E. SE MODET, MUSIKEN, FILMERNA OCH BÖCKERNA Le Bureau.se hear me out at rbk.com “I used to just be reckless, living every day like it was my last. Now I got four people that pay attention to everything I do. It would be hard for me to discipline my kids if I can’t discipline myself.” -Allen Iverson RODEO MAGAZINE Nr 7/2006 september Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Wirfält [email protected] Seniorredaktör Daniel Björk [email protected] Redaktionschef och moderedaktör Agnes af Geijerstam [email protected] Art Director Andreas Bergman [email protected] Filmredaktör Mattias Dahlström Konstredaktör Power Ekroth Litteraturredaktör Björn af Kleen Musikredaktör Martin Gelin Klubbredaktör Adam Holmberg Klubbredaktör Göteborg Jonas Dahlström Klubbredaktör Malmö Jonas Grönlund Skönhetsredaktör Johanna Swanberg Spelredaktör Thomas Wiborgh Redaktionssekreterare Veronica Wahlbeck Marknadsassistent Danielle Krasse Naturlagar ”Lyx”, sa den holländske arkitekten och professorn Rem Koolhaas, ”är att inte shoppa”. Kan tyckas förmätet från en snubbe som ritat tre butiker åt italienska Prada och teoretiserat kring dem i en 600-sidig soffbordsbok, men Koolhaas har en poäng. Man kan förstås köpa grejer tills man dör, men den ständiga nykonsumtion som modevärlden förknippas med framstår inte längre som särskilt sofistikerad. Hösten 2006 är istället den underliggande trend som känns mest intressant ett mode som inte har särskilt mycket med just säsongsbundna trender att göra. Begrepp som långsiktighet ligger nära till hands, för att betona tidlösa kvaliteter som eftertänksamhet och ödmjukhet. En 30 år gammal bok som CHEAP CHIC , där Yves Saint Laurent intervjuas om klassiker som håller i längden och New York-legendariska journalisten Fran Lebowitz hyllas för sin garderob som bara består av en uppsättning enkla och utbytbara svarta, vita och vinröda skjortor, känns vid en läsning mer modern än det mesta som tryckts i ett glossigt modemagasin det senaste året. Det beror delvis på att boken handlar om riktiga människor och vad de har på sig, deras skäl och modevärderingar. CHEAP CHIC får dagens mode att kännas som om det har hamnat alltför långt ifrån sin grund i personligt uttryck, och i stället är i klorna på en liten modemaffia som mer drivs av ett behov att kommunicera med andra modetidningars stylister än med en publik. En modemaffia som koketterar med att värderingar inte hör hemma inom modet. Men det personlighetslösa, världsfrånvända ”vem bryr sig om minkar eller om mina kläder tillverkas av 7-åringar?”-modet är otidsenligt. Tecknen på att saker förändras blir tydliga när lyxvarumärken som Chanel rustar inför framtiden med ekologiska material som ledord. Inte för att Karl Lagerfeld bestämt att Chanelbutikerna världen över ska förvandlas till någon sorts ekovaruhus, utan mer som en service till kunderna. Ett mode med värderingar, politiska sådana, är för de flesta en oväntad kursändring – men gör det uppenbart att de här kretsarna håller på att vakna. De som vill konsumera lyx i framtiden ska i alla fall kunna göra det med rent samvete, resonerar Chanel. Det kanske verkar cyniskt, men inte mer så än American Apparel, den Los Angelesbaserade klädkedja som håller på att ta över världen med ekologiskt och sweatshopfritt producerade t-shirts. Valrörelsen går in i sin slutspurt när det här skrivs. Än så länge har just ord som ”ekologiskt” lyst med sin totala frånvaro i debatten. Höjer vi blicken över den nationella horisonten är det annorlunda. David Guggenheims sönderhyllade dokumentär EN OBEKVÄM SANNING spelar fortfarande för fulla hus i USA och tar Al Gores föreläsningar om global uppvärmning till en miljonpublik. Kofi Annan och Jay-Z håller presskonferens om en MTV-fi lm som ska uppmärksamma bristen på rent dricksvatten i stora delar av världen. Intellektuella bastioner som New York Review of Books och unga litteraturmagasinet N+1 ägnar båda huvudartiklarna i sina senaste nummer åt klimatförändringen. I London öppnar Wholefoods världens största matvarubutik för organic food, samtidigt som David Camerons konservativa tar hjälp av Greenpeace och Friends of the Earth för ett program för minskning av växthusgaser. I Sverige har vi Aftonbladet, som misstänkliggör all ekologisk matproduktion genom en mycket vinklad och negativ granskning av föreningen KRAV. En granskning som också helt blundar för att ekologisk mat kanske inte enbart handlar om hälsa, utan även om miljöpåverkan. När Chanel är mer progressiva än Aftonbladet är något ruttet i staten Sverige. Senare i höst börjar SVT sända PLANETEN, där två års inspelningar i 25 länder och intervjuer med ett 50-tal forskare sammanställts i en fyra timmar lång programserie. Men redan nu i september visas en långfi lmsversion på bio. Se den innan du går och röstar den sjuttonde, PLANETEN är det debattinlägg vi saknat. Visuellt är fi lmen överväldigande, briljant klippt av Johan Söderberg som gjort The Knifeoch Madonna-videor samt LUCKY PEOPLE CENTER INTERNATIONAL och redan klassiska kortfi lmsserien READ MY LIPS. PLANETEN kommer kallas ensidig, och visst, den rullar fram som en naturens egen ångvält. Här fi nns inga argument för att ta bilen till jobbet, för att köpa en ny tröja eller något annat som innebär fortsatt förbrukning av fossila bränslen och energiintensiv industriproduktion. Här fi nns inga argument för att köpa särskilt mycket nytt över huvud taget. PLANETEN ställer istället den fråga som politikerna borde gjort i sommar: det kanske har blivit dags att fundera över vår livsstil? Att tänka efter och bli lite ödmjuk? Rodeoredaktionen MEDARBETARE Kristian Bengtsson, Therese Bohman, B Smart, Ellen af Geijerstam, John Gripenholm, Johanna Karlsson, Katrine Kielos, Bodil Malmsten, Carlotta Manaigo, Farnaz Sajadi, Fredrik Skogkvist ANNONSER 08-555 880 55 Försäljnings- och marknadschef Johannes Wikström [email protected] Säljare Tommy Cronebäck Alexandra Valin Grundare Per Tegelöf och Simona Varchi I samarbete med Christopher Barnekow och Jakob Lindberg/Smith Tryck GD Media, Papper 56 g EXO 76 ADRESS Kaptensgatan 6 114 57 Stockholm Telefon 08-555 880 50 E-mail [email protected] www.rodeomagazine.se DISTRIBUTION Ulf Stordal, [email protected] Rodeo kommer ut tio gånger om året, registrerad upplaga 59 500/ månad. Nästa nummer är ute den 25 september. OMSLAG Foto Carlotta Manaigo ISSN 1652-4799 Det här mediet är RS-Kontrollerat Chansa inte. Annonsera i kontrollerade medier. Tidningsstatistik AB Tel. 08-507 424 00 NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 8 FREDPERRY.COM/SUBCULTURE Medarbetare&brev/SEPTEMBER BODIL MALMSTEN Med Priset på vatten i Finistère och Nästa som rör mig har Bodil Malmsten cementerat sin position som en av landets främsta författare. Sedan fem år tillbaka bor och arbetar hon i Bretagne, men håller fortfarande kontakten med Sverige genom sin blogg fi nistere.se. Det var där vi fick veta hur mycket Bodil gillar sin systersons band Fattaru. Så vad gjorde vi? Bad Bodil intervjua Mackan, Mingus och Stuffe om deras nya skiva såklart. Mer på sidan 34. CARLOTTA MANAIGO Efter studier på Rhode Island School of Design pendlar fotografen Carlotta Manaigo mellan Italien och USA. Ibland hamnar hon dessutom i Paris, där hon plåtade månadens modejobb tillsammans med stylisten Ellen af Geijerstam ute vid Versailles. Carlotta letar alltid efter “vardagens intima ögonblick”, och har tidigare medverkat i magasin som Nylon, Blow Up och japanska Studio Voice. THERESE BOHMAN Therese Bohman bor i Göteborg och skriver bland annat om litteratur i Aftonbladet samt ingår i redaktionen för webbtidningen otidskrift. se. Hon är väldigt intresserad av läppglans och 1800-talspoesi. I det här numret har hon fått lära sig allt om samtida teater av dansaren, skådespelaren och blivande tv-stjärnan Christian Hillborg. Läs Therese intervju med honom på sidan 16. Har du tröttnat på att vi inte har koll på film? Vi vill såklart veta, hör av dig! Hej, jag har sett Strangers with Candy och tyckte den var en av de sämsta filmerna nånsin. Jag orkade inte ens se hela utan gick efter en timme; så dålig var den. Hur kan ni kalla den “sommarens film”? Det skulle kanske vara Pirates of the Caribbean eller Superman returns eller nån annan film, men kallar ni den här sommarens film? Det var fan ren skräp. Total flopp. Hur kan man göra sån skit och kalla den film? Herregud. Var det Mattias Dahlström som hade skrivit så? Då har han mycket dåligt omdöme och dålig smak. Filmen var hemsk. jag skulle inte rekommendera någon att se den. Jag ska råda folk att se annat istället för den här usla filmen. Hello? Wake up. PG Hej PG, Tråkigt att du inte gillade filmen. Det jag tycker om med Strangers with Candy, både filmen och serien den bygger på, är hur den driver med så kallade “after school specials”, de väldigt moraliskt uppbyggliga filmer som produceras en masse i USA. Men även om man inte är bekant med förlagorna tycker jag det finns annat som är roligt, till exempel när Jerri Blank glömmer bort att hon inte sitter i finkan längre och försöker göra en nyfunnen high school-kompis till sin bitch. Pirates of the Caribbean eller Superman skulle mycket väl ha kunnat bli sommarens film. Om jag bara hade fått se dem i tid. Men det fick jag inte för filmbolagen, i stället valde jag en lite mindre film som inte 900 fantasiljoner människor ändå går och ser. Mattias Borde kanske skicka det här direkt till Alejandro Leiva Wenger istället, hur får man tag på honom? Jag vill bara säga tack för texten Ägget och Tupac i senaste numret av Rodeo, den var så fi n. En bror till en annan. Varför skriver han inga romaner längre, sluta dansa och skriv en ny bok Alejandro! Tycker Lisa Lisa, Du kan kontakta Alejandro Leiva Wenger via Albert Bonniers Förlag, 08-696 86 20. Fast vi tror inte att dansandet står ivägen för skrivandet, sist vi pratade med Alejandro sa han att han skrev varje dag. Den där boken kommer, oroa dig inte. Tack för artikeln i Rodeo nr 6 om Thomas Pynchon! Får jag rekommendera en bok som det skrivits väldigt litet om: Missilen av Carl-Johan Brenner (pseud, -99). Med tanke på dagens händelser i Mellanöstern borde många läsa den! Många hälsningar, Magdalena NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 10 MOTOROLA and the stylized M logo are registered in the US Patent & Trademark Office. All other product or service names are the property of their respective owners. © 2006 Motorola, Inc. All rights reserved. Gold. It’s to die for. The MOTORAZR V3i by Dolce & Gabbana. Now fashion officially has a cutting-edge. hellomoto.com Rekommenderat/SEPTEMBER NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 12 Text Agnes af Geijerstam Det är knappast någon nyhet att modet återupprepar sig. Eller att man lätt hittar inspiration hos historiens klädskapare. I höst är det bara att åka till Paris och gå in på modemuseet invid Louvren för att få detta bevisat en gång för alla. Där fi nns 160 kreationer signerade Cristobal Balenciaga utställda fram till januari, och blir man inte lite lätt tårögd, alternativt svagt dreglande av habegär är frågan var ens modesinne har gömt sig. Dagens Balenciagadesigner Nicholas Ghesquière i all ära – hans föregångare visste verkligen vad man kan göra med tyg. Cristobal Balenciaga föddes 1895 i en liten fi skeby i spanska Baskien. Hans mor var sömmerska och det dröjde inte länge förrän bygdens starka kvinna, markisinnan de Casa Torres, hade lagt beslag på honom som sin personliga klädskapare. Hon skickade honom till Madrid för en formell skräddarutbildning, och Balenciaga blev snabbt framgångsrik i hemlandet, både kungafamiljen och aristokratin klädde sig i hans alster. 1937 flydde han inbördeskriget till Paris och bara två år senare hyllades han som en revolutionär i modevärlden. Kunder trotsade världskrig för att resa till hans ateljé. När kriget tog slut blev han ett alternativ för de som föredrog flytande linjer framför Diors timglasform. Midjor som flyttades upp och ner, puffi ga kjolar och ståkragar som gav societetskvinnorna den illusion av svanhals de alltid drömt om. Eller hans ”armbandsärmar”: aningen för korta, för att juvelerna skulle synas. Balenciagautställningen pågår till 28 januari 2007 på Les Art Decoratifs, 107 Rue de Rivoli, Paris. www.lesartsdecoratifs.fr 13 Rodeo Nu/ SEPTEMBER I SLUTET AV 80-TALET kunde man köpa tshirts på varje storstadsmarknad med gigantiska Gucciloggor och sinnrikt ihopvuxna G:n. På något sätt markerade dessa fejktröjor, som inte ens var kopior på riktiga Gucci-tshirts utan bara påhittade tryck, slutet på yuppieeran. Inget var äkta längre. Tjugo år senare befi nner sig väl logohysterin i ungefär samma läge. Kanske kan Guccis logo-tees för hösten, som såvitt vi förstår kopierar de fejkade Guccifejktröjorna från 80-talet, ses som en kommentar till detta. Eller så är de bara de sista rosslande andetagen. www.gucci.com DEN AMERIKANSKA KOMEDISERIEN Yacht Rock, som det senaste halvåret levt ett eget liv genom nedladdning, är bara den lysande toppen av ett isberg av nollbudgetproduktioner från Los Angeles mindre glamorösa filmkvarter. När Yacht Rock först visades förra sommaren var det som en av tio kortfilmer på Channel 101, en ”tv-kanal” som en gång i månaden förvandlas till minifilmfestval och tar över Cinespacebiografen på Hollywood Boulevard. Publiken i salongen röstar på vilka filmer de vill se som serier, fem vinnare får uppdraget att spela in en ny episod till nästa månads visningar – och dessutom varsin Prime Timeplats på Channel 101:s hemsida (där programmen kan laddas ner). Bland tidigare succéer fi nns dolda kameran-parodin Kicked in the Nuts, tecknade kloningskomedin House of Cosbys (som ledde till en stämning från verklighetens Bill Cosby) och, förstås, Laser Fart – ett actiondrama om en kille som pruttar laserstrålar. www.channel101.com DANSKA STJÄRNSKOTTET Peter Jensen är senast i raden att göra en kapselkollektion för Fred Perry under det brittiska märkets Blank Canvasparaply. Resultatet är nedslimmade pikétröjor, förminskade kragar, förstorade lagerkransar på bröstet och snyggt matchande slipsar och flugor. Dessutom har Jensen gjort en superfi n, djupt v-ringad tröja samt dito cardigan. Allt kommer i starka signalfärger och mer diskret beige. KUKEN ÄR DEN NYA DÖDSKALLEN HATTCOMEBACK Hösten 2006 är det dags för två huvudbonader att hämnas sitt förflutna. Dels plommonstopet i form av Balenciagas hysteriska blandning av ridhjälm och hatt, dels Louis Vuittons pösmunkiga fiskarhattar. Plommonstopet har länge dragits med ett skimmer av löje, kanske Helan & Halvans fel, kanske Dupontarnas? Märkligt, Malcolm McDowell i A CLOCKWORK ORANGE och Liza Minelli i CABARET är skäl nog att den klassiska modellen ska förtjäna en återkomst. Fiskarhatten har kanske inte lika stor potential men ser åtminstone varm ut. Och kombinerad med ett ordentligt flor blir den ju världens mest fashionabla biodlarhatt. Agnes af Geijerstam Efter en lång, utdragen, och för vissa av oss plågsam, dödskamp är dödskallen äntligen förpassad till där den hör hemma: 90-talet. Visst, dödskallen känns som ett 2000talsfenomen, men den har sina rötter i det sena 90-talets mörka avantgardemode, ta bara en titt på Alexander McQueens inspirationer. 2000-talet har inte hittat sin grej förrän nu, men här kan det avslöjas. Det är kuken. Det är kuken som alla vill ha kring halsen, det är kuken som snart kommer finnas på Lucien Pellat-Finets kaschmirtröjor, det är kuken som är modets nya fixstjärna. Vivienne Westwood är den stora föregångaren inom kukmodet. Hon har sedan tidigare gjort kukhalsband, och valde i våras att sätta en bevingad kuk på inbjudningarna till sin modeshow i februari, samtidigt som hon förklarade att den grekiska penisen var en symbol för tur – även om just den här kuken var en appell för en oskyldigt dömd fånge i USA, något som visar kukens positiva kopplingar. Nyligen har även Martin Margiela hakat på med kukdetaljer på sina accessoarer. Det måste ses som det slutgiltiga beviset på kukens coolness, samtidigt som svenska streetmärket Midnight Divisions kukberlocker kanske är ett tecken på dess crossoverpotential. Räkna alltså med att kuken snart är, om inte på allas läppar, så åtminstone dinglade mellan brösten på Mary Kate Olsen. Daniel Björk BARA VARA VANLIG Fråga mig om min favoritfotograf. Fråga vem jag gillar mest, just nu. Jag kommer säga Alasdair McLellan, hur han leker med skuggor och ljus och då och då får sina killar att posera som Irving Penns kvinnor. Sedan kommer jag säga att referenser ur modehistorien egentligen är helt ointressanta. Alasdair McLellans bilder har en sorts evig, lite melankolisk skönhet, en besatthet av rena linjer och vackra drag. Kunde lika gärna varit någon gammal grekisk staty. Nu har han gjort en fotobok med sin kompis Kim Jones. De åkte till Sao Paulo och hängde med sex killar som vill bli bäst i världen på fotboll. Umbro betalade resan, kläderna på bilderna är från Umbro by Kim Jones höstkollektion blandade med killarnas egna. Men boken handlar egentligen inte om sport eller kläder. “Det är en hyllning till det vanliga”, säger Kim. Till vanliga, lite melankoliska och vackra killar, bör väl tilläggas. Johan Wirfält Bilderna ur Kim Jones och Alasdair McLellans BEYOND THE BRAZILIAN MYTH ställs ut på Beneath i Stockholm från 21 september. www.umbrobykimjones.com KELIS BOSSAR MED JEANS De senaste månaderna har jag, utan framgång, plöjt Stockholms secondhandbutiker på jakt efter ett par snickarbyxor. Looken jag är ute efter är nån sorts bretonsk Huckleberry Finn. Vädjan till Myrorna, Stadsmissionen, etc: häng ut allt ni får in. Hösten antyder, åtminstone för tjejer, en comeback för snickarbyxmodet. Marc Jacobs skickade ut Jessica Stam i ett par på catwalken och i september kommer den hybridbyxa Miss Sixty designat åt Kelis, en kollektionsvariant av jeansen från BOSSY-videon i våras. Högre midja ser du inte på den här sidan Carin Westers vårlinje 2007. Och, här är bonusen, det finns en avtagbar överdel som gör att du kan förvandla dem till snickarbyxor. Johan Wirfält www.misssixty.com www.fredperry.com / www.peterjensen.co.uk NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 14 Nu/SEPTEMBER Kulturkameleont CHRISTIAN HILLBORG SPELAR VILSEN CHRISTIA ÖVERKLASSKILLE I KANAL 5:S DRAMA HOMBRES. ROLLEN REPETERADES PÅ BRATKLUBBARNA RUNT STUREPLAN. Text Therese Bohman Foto Kristian Bengtsson Efter vad som känts som en aldrig sinande ström av dokusåpor på de kommersiella tv-kanalerna har Kanal 5 gjort det oväntade och slår i höst till med en egen dramaserie. HOMBRES är regisserad av duon Daniel di Grado och Musse Hasselvall. Christian Hillborg, som har en av huvudrollerna, är fortfarande solbränd efter att ha tillbringat försommaren på Mallorca för att spela in serien. På pressbilderna, i rollen som överklasskillen Manne af Ejderhorn, ser han ganska läskig ut. Men i verkligheten har han jeans och tröja, är glad och berättar, fullkomligt absorberad, om de aktiviteter han deltagit i under Göteborgs dans- och teaterfestival. Jag säger att jag knappt vet något om teater. Det hindrar honom inte från att prata passionerat om olika seminarium och använda ordet “performance” väldigt många gånger. Christian verkar röra sig obehindrat mellan sammanhangen, mellan högt och lågt, teater, dans, tv och film. I våras gick han ut Teaterhögskolan i Stockholm, han har jobbat som dansare, satt upp egna föreställningen FAR FROM ME – om relationen till sin pappa – samt haft “tjugo olika jobb”. I höst ska han spela apkung i en barnteaterföreställning av DJUNGELBOKEN. Han älskar teater och allt som har med teater att göra – “som den kulturtant jag är”. Jag törs inte avbryta honom. Efter kanske en timme av upplysande och intensiv monolog, om bland annat vad som utmärker god scenkonst, säger han att vi kanske borde prata lite om HOMBRES, som enligt Christian är en “riktig dramaserie, inte dokusåpa eller mockumentär eller meta-någonting...” – vilket i sin tur för oss in på ämnet fiktion vs. verklighet. Christian är övertygad om att en stor del av dokusåpornas attraktionskraft ligger i att “man vill se människor dö”. – Inte i blodig bemärkelse alltså, men skadeglädje ÄR fortfarande den enda sanna glädjen... Man vill se människor förlora och misslyckas, det är dokusåpornas lockelse. Det är som att gå och se en tjurfäktning, det är ditt livs performance. Ingenting du ser kan någonsin mäta sig med det, för det är någon som dör, på riktigt. Christians teori kan appliceras på HOMBRES : Serien handlar om fyra killar som, drivna av drömmen om det stora klippet, tillsammans förskingrar 354 miljoner kronor. För att sedan, när pengarna ska hämtas ut från kontot på Mallorca som de överförts till, få lära sig den smärtsamma läxan att det perfekta brottet inte existerar. – Manne som jag spelar är en överklasspojke, en brat, som försöker göra sig ekonomiskt oberoende för att frigöra sig från sin far. Han är killen man ser i kompisgäng och undrar “Varför är han med?”, eftersom ingen riktigt verkar gilla honom. Han är lite dampig... sådär rastlös, är snäll och vill väl egentligen, men har alla odds emot sig. Jag ville inte ge en stereotyp bild av en brat, utan av en kille som visserligen haft en ekonomisk trygghet, men ändå dras med en känsla av utsatthet. Christian gjorde brat-research inför HOMBRES genom att hänga på Sturecompagniet, glida fram till främmande människor och säga “Tjena, kommer du ihåg när vi åkte jetski i Sandhamn?”, vilket alltid fungerade. – Stureplan är verkligen ett zoo... och samtidigt ett svart hål, en så sorglig och ensam plats. Det tror jag är den sannaste bilden av en brat, ensamheten. En kille vid en korvkiosk 05:30 på söndagsmorgonen, i vita nersölade partykläder. Då är det synd om människorna...När stureplan.se har gått hem. HOMBRES har premiär i slutet av september. www.kanal5.se Jacka Filippa K, t-shirt Simplicité Compliquée NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 16 Copyright © 2006 Nokia. Alla rättigheter förbehållna. Nokia och Nokia Connecting People är registrerade varumärken som tillhör Nokia Corporation. Byggd för utmaningar Musik Telefon Träning Knacka i stället för att knappa! Får du ett sms samtidigt som du tränar och lyssnar på musik, knackar du bara på mobilen och får meddelandet uppläst. Du kan planera dina träningspass och följa upp resultaten. Och fotografera med en 2 megapixel-kamera. Läs mer på nokia.se Nu/ SEPTEMBER WRANGLER MÖTER MARC JACOBS FÅ DOFTER GER sådana hat/kärleksminnen som de som överdoserades av en själv och klasskamraterna i högstadiet. Trésor. Fahrenheit. Eau de Givenchy. Giorgio. Och inte minst: tungbomben Poison från Christian Dior. Sedan lanseringen 1985 har parfymen ynglat av sig tre gånger. Den fjärde, Pure Poison Elixir, kommer i höst och noter av apelsinblomma, tangerin och kakaoböna ger en helt ny doft. Det där gamla invanda Poisonhatet kom plötsligt av sig. När framtidens modevetare studerar 00-talet kommer det sammanfattas som årtiondet då globala varumärken inte riktigt räknades som globala varumärken om de inte samtidigt gjorde kollektioner i samarbete med hippa designer. Oftast gäspar man bara när man hör talas om det senaste i raden, men ibland kommer något som känns passande eller till och med spännande. Wranglers jeans och jeansjacka, ritade av Marc Jacobs, är både och. Den smala passformen är som hämtad från New York-klubbarna Marc brukade frekventera som tonåring i början av 80-talet, den patinerade denimen som ett låtsat minne från det sena amerikanska 50-tal han ständigt refererar i sina kollektioner. Borde funka i framtiden också. Johan Wirfält www.marcjacobs.com www.dior.com HÖTORGET HAR LÄNGE varit en rätt blank yta på Stockholms modekarta (även om en del folkrockare envist tjatar om alpaccatröjorna i peruanernas stånd på marknaden). Nu blir torget i city istället ett självklart stopp, då den första delen av nya PUB öppnat i och med Awesome Rags. Med fokus på raffi nerat casualwear och subtil lyx skyltar butiken bland annat med varumärken som Missoni Sport, Thomas Burberry och Cacharel. www.pub.se MODEBRANSCHEN ÄR FULL av slisk, det vet ju du. I Hard Candy samlas allt det där i Jeff, en 32-årig fotograf som via en chatsida raggar date med 14-åriga Hayley. Hon följer med honom hem. Sedan börjar allvaret. Bakbundna händer. Psykisk och fysisk terror. Hard Candy är ett snyggt och skrämmande drama om störda människor. I rollerna syns Patrick Wilson, Sandra Oh och unga hoppet Ellen Page, filmen har svensk premiär den 15 september. Men som trogen rodeoläsare kan du se den på förhandsvisningen redan den 13 september på Grand, Sveavägen 45 i Stockholm, kl 18.30. Allt du behöver göra för två biljetter är att klippa ut den här texten och ta med den till Astoria, Kungsgatan 37, där biljetterna kan hämtas ut i kassan under ordinarie öppetider. HUR SLIPPER MAN snacka med idioter? Man går in för den tillknäppta journalistlooken, ingen normalfuntad ger sig ju in i diskussioner med en hämmad akademiker! Mer tillknäppt än Christopher Reeve som Clark Kent blir det inte, och det är också de glasögonen vi helst vill ha den här säsongen – stora, töntiga journalistbrillor. Finns hos Dunhill och Giorgio Armani, men även i överflöd på second hand-marknaden. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE FRÅGA DANIEL! The Guardian har Hadley Freeman, GQ har Glenn O’Brien, Rodeo har Daniel Björk – fram till nu Sveriges mest outnyttjade resurs som stilexpert. För de där riktigt trängande modeundringarna: Är det värt att lägga 20 000 kronor på en tröja av vikunja? Varför har min flickvän slutat med klackar till förmån för ballerinaskor? Är verkligen kaschmirpyjamas de bästa reskläderna? Tveka inte en sekund, maila honom på [email protected]! MÅNADENS LOOK: Har tänkt på en grej, nu när det är sommar och allt. Hur kommer det sig att folk år 2006 fortfarande vill klä sig som barn? Var i London i veckan och där är det ännu mer påtagligt. Vuxna män med randiga t-shirts, pojkfrisyrer, gympapåse och velcroskor. Vill även nämna att dessa män var minst i 40-årsåldern. Snyggast just nu är ju boho-looken från Polo. Skägg fortfarande hett. Tätt efter gympapåsen :-) /M En av de verkligt stora trenderna för våren och sommaren var att kvinnor skulle klä sig i barnkläder i form av små flickklänningar som fick bäraren att se ut som om hon är på väg hem från sitt eget dop, alternativt hade blivit uppklädd av en gammelmormor som inte tycker att det är särskilt stor skillnad på 8 och 28 år. Logiskt sett diskvalificerar därför inte själva barnlooken sin bärare från att vara moderiktig. Det måste till något annat, och detta annat är att det inte går att skilja barnmännen från de riktiga barnen. Medan flickor i dag inte kläs i vita små barnklänningar av spets, är randiga t-shirts, pojkfrisyrer, gympapåse och velcroskor en spot on-beskrivning av 9-åriga pojkars mode. Det är avsaknaden av originalitet som är horribel, inte den prepubertala looken. Anja-Lisa, 20-nånting. Guldskärp till hängslen, jacka med swarowskikristaller och en polsk t-shirt: Lita aldrig på en modeassistent, helt enkelt. Foto Fredrik Skogkvist Mer gatumode hittar du på Fotobloggen på www.rodeomagazine.se! HUDATTACK En anledning för alla hudvårdsentusiaster att se fram emot hösten är att en svalare årstid motiverar användande av fler produkter. Om din sommar varit som min – bestående av solskyddsfaktor och på sin höjd mascara – är det ungefär nu som man börjar längta efter ett kraftfullt artilleri på handfatskanten. Säg hej till höstens nykomling: Dermalogica PreCleanse! Ansiktsrengöring att använda före ansiktsrengöringen må vara något som man inte visste att man behövde, men en liten dos ska, enligt företaget, ”penetrera smutslagren på ett nytt effektivt sätt”. Eftersom det är en olja löser den lättare vattenfast smink, krämrester och hudens egna poänglösheter, och banar på så sätt väg för den vanliga rengöringen. Attack! Johanna Swanberg www.dermalogica.com Rodeo 18 FOTO: PETRUS OLSSON / ADAMSKY HIGH WAISTS AND OTHER NEW CUTS FROM : FORNARINA, DENIMBIRDS, LEVI’S ENGINEERED, LEVI’S RED TAB, LEVI’S BLUE, DIESEL, NUDIE, TIGER JEANS, LVC, EVISU, LEE, WRANGLER BLUE BELL, REPLAY, SBU, EDWIN, ACNE, IJIN, CHEAP MONDAY, 76 VINTAGE, POUR. VISIT YOUR LOCAL STORE OR SOLO.SE Nu/SEPTEMBER CHARLOTTE GAINSBOURG TRODDE ATT HON VAR FÖR BLYG FÖR ATT SJUNGA. MEN SÅ TRÄFFADE DEN FRANSKA SKÅDISEN AIR OCH SPELADE IN EN SKIVA SOM HAR VÄLDIGT LITE MED PAPPA SERGE ATT GÖRA. Text Agnes af Geijerstam 1984 ligger Charlotte Gainsbourg klädd i pyjamasjacka och trosor på en stor säng med svarta sidenlakan, hon är 13 år och sjunger med gällt barnslig röst. Hon har sällskap av sin far Serge Gainsbourg, som också är upphovsman till låten och videon, LEMON INCEST. Sammanhanget till trots lyckas hon se fullständigt cool ut, androgynt men bestämt tonårstrulig. Samma utseende som modevärlden älskar lika mycket som filmvärlden, knappast bildskönt men med en karaktär man inte glömmer, en personlighet som verkligen går igenom duken, skärmen eller tidningssidan. Videon till LEMON INCEST ansågs förstås skandalös, men idag 35åriga Charlotte Gainsbourg verkar inte ha tagit någon större skada. Kanske är man van som dotter till Frankrikes största snuskhummer till nationalikon och den brittiska skådespelerskan Jane Birkin, vars stön i JE T’AIME, MOI NON PLUS fick världen att snörpa på munnen strax innan Charlotte föddes. Hennes bakgrund har inte medfört några större divalater, snarare är hon ofta ödmjuk på gränsen till självförnekande. Hon verkar inte heller ha några problem med att hela tiden bli kopplad till sin berömde far, när jag intervjuar Charlotte dyker han snart upp utan jag frågar. Serge Gainsbourg dog när hon bara var 20 år och sedan dess har hon tagit hand om hans parislägenhet (den står kvar i sitt ursprungliga skick, kanske tänkt att bli museum någon gång). LEMON INCEST följdes av en hel skiva, men sedan tog det 20 år för Charlotte Gainsbourg att återkomma till musikvärlden. När hon nu gör det på albumet 5:55 är det i sällskap med Air (som skrivit musiken) och Jarvis Cocker och Divine Comedys Neil Hannon (som skrivit texterna). Det är småglittrigt, omfamnade – franskt, kanske? – även om låtarna för det mesta är på engelska. Och som någon sa: ”Hon kan inte heller sjunga, så hon viskar fram sången precis som sin mamma.” – När jag gjorde mitt första album var jag ju bara ett barn, säger Charlotte. Det var i grunden min fars arbete och när han dog, dog liksom allt med honom. Jag kände inte att jag själv hade rätt att göra musik, jag var för blyg och såg mig inte som en sångerska. Men med tiden hände småsaker som fick mig att ändra mig. Jag älskade Portisheads första album och pratade lite med ett skivbolag redan då. Sedan använde Madonna min röst i inledningen av en låt [WHAT IT FEELS LIKE FOR A GIRL från 2001]. Jag fick perspektiv, upptäckte rösten till någon annans musik och blev mer självsäker. På en Radiohead-konsert sprang hon in i Air. – Jag hade tänkt att jag ville jobba med dem rätt länge, jag tyckte så mycket om deras soundtrack till VIRGIN SUICIDES. Musiken skapade en atmosfär där jag kände mig säker, skyddad. Texterna kom till i flera steg. Neil Hannon dök upp i Paris och både sjöng och skrev tillsammans med Charlotte, för att sedan bli avlöst av Jarvis Cocker. Bästa låten på skivan, THE OPERATION, är en svalt ironisk betraktelse över plastikoperationer. – Jag visste tidigt att jag ville sjunga på engelska, franskan innebar för många referenser till min far. Fram till nu har Charlotte Gainsbourgs karriär handlat om skådespeleri. Inledningsvis castades hon som rebellisk tonåring, och efter rollen i familjedramat LA BÛCHE belönades hon med en fransk Césarutmärkelse. De senaste åren har hon gått från lovande till att vara en av de absolut främsta skådespelerskorna i sin generation. Med maken Yvan Attal, regissör och skådespelare, ses hon numera som en symbol för den unga franska filmscenen, och i vinter spelar hon och Gael García Bernal huvudrollerna i landsmannen Michel Gondrys THE SCIENCE OF SLEEP. ÄR DET SKILLNAD PÅ ATT HÖRA SIN RÖST PÅ SKIVA OCH SE SIG SJÄLV PÅ FILM? – Jag är aldrig nöjd med hur jag ser ut och vill oftast inte se den färdiga filmen. Jag blir generad, tycker mer om filmen ju mindre min roll är. Det är annorlunda med musiken, jag känner mig inte alls generad med min röst. Dessutom har jag varit med under hela processen. När man agerar ser man ju bara den slutgiltiga produkten. Jag känner mig ofta helt frikopplad från arbetet bakom. Ödmjukheten till trots har Charlotte Gainsbourg onekligen lyckats med en hel del. Ska man vara amatörpsykologisk kanske hennes talang är tillräckligt stor för att inte behöva ett uppblåst ego. – Någon gång kanske jag till och med kan göra samma sak med film, alltså vara med i hela processen som regissör. När jag var liten och såg min mor agera kändes det fantastiskt att vara i den betraktande rollen. Likaså när jag ser min pojkvän arbeta. Han njuter så mycket av att regissera. Men jag vet inte om jag tillräckligt tekniskt lagd. Vi får se. Charlotte Gainsbourgs album 5:55 (Warner) finns ute nu. THE SCIENCE OF SLEEP har svensk premiär 1 december. Charlotte forever NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 20 FOTO: PETRUS OLSSON / ADAMSKY TUBE LEGS AND OTHER NEW CUTS FROM : FORNARINA, DENIMBIRDS, LEVI’S ENGINEERED, LEVI’S RED TAB, LEVI’S BLUE, DIESEL, NUDIE, TIGER JEANS, LVC, EVISU, LEE, WRANGLER BLUE BELL, REPLAY, SBU, EDWIN, ACNE, IJIN, CHEAP MONDAY, 76 VINTAGE, POUR. VISIT YOUR LOCAL STORE OR SOLO.SE Nu/ SEPTEMBER POJKEN MED KRISTALLTRÖJORNA 24-åriga britten Toney the T-shirt Jeweller är den nya stjärnan på alla blingälskares himmel. Med förebilder som Tupac, och inspirerad av hip hop-världens hovjuvelerare Jacob Arabo, pryder denna unga man t-shirts med swarovskikristaller efter egen design eller dina personliga önskemål. Efter en intensiv promotion genom MySpace har Toney numera ett kundregister som innefattar allt från grimesnubbarna i Londoncrewet Boy Better Know till amerikanska celebriteter som Busta Rhymes, Jagged Edge och Jermaine Dupri. Senast blingade Toney till Kanye Wests College Drop Out-t-shirt. Priserna på tröjorna börjar på 50 Euro och leveranstiden är enligt Toney ”max en vecka”. Farnaz Sajadi www.toneyandco.com / www.myspace.com/toneyandco NYKTER NÖRD APC, DE PARISISKA medelklassbohemernas favoritmärke, startar eget i Stockholm. Designern Jean Touitou samarbetar med svenska distributören Nitty Gritty som öppnar butiken i anslutning till sina lokaler på Krukmakargatan. Delar av höstkollektionen fi nns redan inne hos Nitty Gritty, med must-haves som kabelstickade fiskartröjor och en sober, mörkblå klänning med långa ärmar och henleykrage. Vad krävs det av en rappare för att få vara med i en livstilstidning i dag? Well, det är en bra förutsättning om han inte är som andra rappare. Lupe Fiasco har fattat det här. Hela hans image är att ”inte vara som andra rappare”. Han rappar inte om sexiga brudar, crack och vapen. Han omger sig inte av sexiga brudar, crack och vapen. Han är en god muslim, dricker inte ens sprit. Klär sig i japanskt streetwear, samlar på actionfigurer. Blablabla. Rappare i livstilstidningar måste alltid vara sådär. Det är som när tidningen The Believer kvoterar in Bun B och ägnar halva intervjun åt att vara förvånad över att han faktiskt läser litteratur. Så fuck that. Låt oss snacka om Lupe Fiascos musik i stället, för den är väldigt bra. FOOD & LIQUOR är ett av årets bästa hip hop-album, Lupe rappar roligt, originellt och smart. När jag ringer upp honom i Chicago pratar han med den där lugna, men nasala rösten som jag känner igen från skivan. – FOOD & LIQUOR handlar om det bra och det dåliga i livet. Mat är alltid bra, sprit är alltid dåligt, även om man inte är muslim. Jag har alltid slitits mellan mina begär och vad som faktiskt är bra för mig. Det var fem år sen jag började skriva låtar till den här skivan, och då åkte jag runt med en massa smycken i en fet bil. I dag har jag lite mer distans till hip hopkulturen. Jag har insett att man inte behöver tolka alla texter bokstavligt. ÄR DET FRUSTRERANDE ATT ALLA BARA SNACKAR OM DIN ”NÖRDIGA” SKATEIMAGE I STÄLLET FÖR MUSIKEN? – Ja, men jag har medvetet överdrivit min nördpersona som artist. Det är som med Kanye West, alla snackar bara om hans Louis Vuittonryggsäckar och hans störighet, i stället för att fokusera på vad som faktiskt gör honom till en unik artist. Om det är något jag lärt mig av att jobba med Kanye så är det att inspireras av hans arbetsflit och hårda disciplin. Jag har aldrig träffat någon som är mer fokuserad i studion än Kanye. Hans image är sekundär. Martin Gelin, foto Tim Barber www.apc.fr / www.nittygritty.se EFTER LITTERATURKANON: Sverige behöver en gråtrunk-kanon. 1. INXS Need You Tonight 2. Pink Floyd Wish You Were Here 3. PET SHOP BOYS Always on my mind 4. FINE YOUNG CANNIBALS She drives me crazy 5. TINA TURNER You’re Simply The Best I OKTOBER SLÅR SIG konstboksförlaget Phaidon och den gamla stockholmsbibeln Wallpaper ihop för att publicera guideböcker till 20 städer runt om i världen. Självklart är de riktade till de där piffiga människorna med mycket pengar, som gärna tar sig en weekend och behöver snabba råd för att inte känna sig alltför borttappade. Men samtidigt är de ett välkommet tillskott och komplement till guideboksutbudet. Vem vill inte veta var i Istanbul man hittar den fi naste broderade vintagekappan? www.phaidon.com Lupe Fiascos FOOD & LIQUOR (Warner) finns ute nu. LÅNGSAMHETENS LOV 1978 stängdes italienska jetsetklubben Baia degli Angeli i en drograzzia. Utanför portarna stod Daniele Baldelli och sörjde sina favoritfontäner, swimmingpooler, heroin och New York-hits. Han lämnade adriatiska kusten för Lazise i norra Italien där han började spela på klubben Cosmic. Men istället för att kopiera hur Baias diskjockeys Tom Sison och Bob Day lärt honom spela funk, soul och disco sänkte han tempot till ett mer droganpassat lyssningsläge. Långsamma afrikanska körer, bolero, 45-varvstolvor spelade på 33, ett försegat Brasilien och tysk elektronik med fördröjningseffekter. Transkriberat till idag skulle musiken beskrivas som “balearisk”, det som i Skandinavien numera brukar betyda att dj:n ibland lägger in en bra Toto-låt. I höst kommer SLOW MOTION DISCO, ett samlingsalbum med originallåtar från Club Cosmic, vars långsamma och mer svävande sound är grunden för de nydiscomän som precis börjat dra ner sina tidigare så catchy releaser och dj-set till proggrocktempo. ELASTE 1, en teasertolva för albumet med bland annat Clive Stevens & Brainchilds slowdiscojuvel MYSTERY MAN, finns ute nu. Johanna Karlsson Ep:n ELASTE 1, och SLOW MOTION DISCO som släpps i oktober, kan beställas från Compost Records. www.compost-records.com NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 22 HEAVY METAL DESIGN BY DANIEL JAKOBSSON 1498:- UR&PENN STORES 0850666400 STORM PRODUCTS 086119114 WWW.AXCENT.SE AVAILABLE AT ALL FOR OTHER RETAILERS PLEASE CONTACT Stil/ SEPTEMBER 7 8 10 6 11 12 9 5 13 4 14 3 23 27 28 24 26 29 30 2 1 NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE 22 Rodeo 24 15 17 Höstkänslor Det brukar vara en blandning av lättnad och vemod när sommarrean är över och de första höstgrejerna dyker upp i butikerna, lite som ett bevis på att tiden går. Vi gick en runda hos Sveriges trevligaste designers och butiker och fick med oss en massa saker som kan göra tanken på vinter lite mer uthärdlig. Den där puffiga koftan, kaschmirtröjan, stövlarna, boken, tidningen, skivan och parfymen som ger en snabb dos nyförälskelse. Det är mycket grått, lite mönster, rejäla skor. Ingen behöver frysa i höst. 16 25 18 19 1. Klänning Karin&Pias 2. Stickad kofta We 3. Kaschmirtröja J Lindeberg 4. Röda skor Buddahood 5. Röd klänning Hope 6. Brun jacka Vivienne Westwood/ Le Shop 7. Väska Adidas 8. Grå kjol Whyred 9. Tidning A Magazine by Jun Takahashi 10. Jeans Nakkna 11. Grå byxor med låg gren Wester 12. Skor Acne 13. Grå/svart kofta Velour 14. Randig tröja Umbro by Kim Jones 15. Jeans G-Star 16. Svart plyschoverall Björn Borg 17. Svarta stövlar Miu Miu/Nitty Gritty 18. Hängselbyxor Acne 19. Skor Nike Zoom Moire ID Studio 20. Parfym Comme des Garçons/Cow 21. Klockor Burberry 22. Telefon Motorola MotoRAZR V3 by D& 23. Bruna skor Miss Sixty; 24. Bok Warhol’s World/Konst-ig 25. Stickad tröja The inoue brothers x can/Beneath 26. Tidning Kids Wear 27. Bok Special Topics in Calamity Physics av Marisha Pessl 28. Bok Dom blåa är fejk av Helena Baude 29. Skiva Hot Chip Mixture 2 (promo cd) 30. Skiva Electrelane Singles, B-sides & Live. Foto bsmart Modeller Charlotte och Peter 21 20 25 Rodeo DEN N VÄSTERLÄNDSKA FEMINISMEN R BYTT DEN POLITISKA KAMPEN HAR MOT INTERNA GRÄL OM VILKA DER DET Ä ÄR OKEJ ATT SLÅ KLÄDER SLÅSS I. MEN MOD MODET ÄR EN FIENDE SOM INTE GÅR ATT BESEGRA. KATRINE KIELOS VÄNTAR PÅ ATT KVINNORÖRELSEN SKA SLÄPPA SIN UTSEENDEFIXERING. Text Katrine Kielos Under det för världen så traumatiska 1968 samlades en grupp unga kvinnor i Atlantic City i New Jersey. Uttagningarna till Miss America pågick för fullt, även om det land som skulle kora sin skönhetsdrottning för tillfället slets sönder i brinnande generations- och raskrig. The show must go on tyckte arrangörerna, men inte den lilla gruppen av unga feminister. De hade rest till Atlantic City för att demonstrera mot det passiva kvinnoideal som hyllades i skönhetstävlingen. Av en ren slump slet en handfull demonstranter av sig sina bh:ar. Ingen vet varför. Men händelsen har i förljugen form blivit en av grundpelarna i mytbildningen kring feminismen. Inga bh:ar brändes den dagen, ingen vet var ryktet kom ifrån eller varför media svalde det så helhjärtat. Men röken från det påstådda bh-bålet 1968 skymmer än idag sikten för västerländsk NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE feminism. Det är dags att bränna myten, inte bh:n. Ingen politisk ideologi har ett lika problematiskt förhållande till mode som feminismen. Ingen ideologi fö h har producerat en ens jämförbar mängd böcker i ämnet och inga politiska aktivister har blivit lika hårt bedömda utifrån vad de valt för kläder. Att modet varit en stridsfråga för kvinnorörelsen är logiskt då dess många svängningar historiskt slagit mer aggressivt mot kvinnor. Modet har krossat kvinnorevben i korsetter och snört kvinnofötter till blodiga missbildade klumpar. Den analys som fått fäste, främst sedan 70-talet, är att mode och skönhetsidealen för kvinnor är skapade av män för män: Kate Moss perfekta skepnad signalerar till världens män att detta är vad de kan förvänta sig av kvinnor. Modet dikterar kvinnokroppen och männen dikterar modet. En kvinnas förhållande till mode är inte konsumtion, det är arbete. Om kvinnans roll i samhället är att vara ett attraktivt objekt, blir kläder och skönhetsprodukter enbart verktyg och aldrig något lustfyllt. Det har skrivits spaltmeter om det här, feministiska ikoner som Susan Faludi, Naomi Wolf och Nina Björk har slagit knut på sig själva i sina försök att finna en väg för kvinnan ut ur modets tyranni. Men det har visat sig svårt. Modet är en omöjlig fiende att attackera, den byter ständigt skepnad och vill till sin natur främst stryka tidsandan medhårs. När andra vågens feminism blev till tidsanda på 1970-talet ville modet vara med. Otaliga kollektioner skapades inriktade på den nya ”fria” kvinnan. ”The Liberated Wool Sweater” lovade i glansiga annonser att den förkroppsligade kvinnans frigörelse: bekväm men uppseendeväckande. Radikala feministen Gloria Steinems raka hår och överdimensionerade glasögon kopierades av miljoner, inklusive stora amerikanska designer som Halston. Den berömda bilden där Steinem och hennes medkämpe Dorothy Pitman höjer nävarna gemensamt skulle kunna ha platsat i vilket modemagasin som helst, glamourfaktorn är skyhög. Men var Steinems kroppsnära polo utan bh ett mindre förtryckande ideal än tidigare generationers kurviga pinuppor? Stilen var precis lika svårburen, och krävde precis som tidigare ideal en väldigt specifik kroppsbyggnad. Gloria Steinem råkade ha den. Feminismen har velat frigöra kvinnan från modets ok men har ständigt opererat i en kontext av mode. Man har reagerat på modet och då skapat nytt mode, inte slutet på modet. Man har reagerat på idealen och då skapat nya ideal. Modet är en spegel och spegeln råkade älska bh-lösa kvinnor med knutna nävar. Modet älskar allt som ligger i tiden, en förförande, otrogen och ombytlig älskare som feminismen aldrig har kunnat hantera. Modern forskning visar att människor genom hela historien och i alla kulturer har dekorerat sig enligt de rådande idealen. Anledningarna till varför och hur har Rodeo 26 ”Röke n SIKTEFRÅN DET N FÖR P VÄSTÅESTÅDDA b h bränRnLÄNDSK F-bålet 19 E a myt 6 en, MIINISM. D8 SKYMMER E NTE B H:N”T ÄR DAGSÄN IDAG ATT varit lika komplexa som mänskliga sociala koder brukar vara. Feminismen har försökt förespråka naturlighet och definierat denna i negativa termer: naturligt är vad än som inte råkar förespråkas av Vogue just nu. Men en feminism i ständig opposition till mainstreammodet blir mer en klubb för putsande på det egna utanförskapets fjädrar, än den stora breda politiska kraft som krävs för verklig förändring. Det största problemet med feminismens utseendefixering är att den utesluter stora grupper. Den tidigare modehatande feministen Susan Brownmiller ändrade sig och skrev i boken FEMININITY ”att det finns fler kvinnor som är beredda att stödja ett tillägg till den amerikanska konstitutionen om lika rättigheter för kvinnor, än vad det finns kvinnor som är beredda att kasta ögonskuggan”. De amerikanska feministerna har fortfarande inte fått igenom det där tillägget till konstitutionen och nidbilden av den bhbrännande vita medelklassfeministen är något man ständigt måste förhålla sig till. Skådespelerskorna Ashley Judd och Whoopi Goldberg drog på sig tröjor med texten: ”This is what a feminist looks like.” Man ville få ett slut på den feministiska utseendefixeringen och fokusera på politisk förändring. Man misslyckades. Grunden för feminismens kritik av modet var att det var en bransch dominerad av män men inriktad på kvinnor, med ett enormt inflytande över kvinnors dagliga liv. I ljuset av ny forskning krackelerar denna bild av modeindustrin. 27 Rodeo Linda M Scott, professor i kvinnostudier vid Illinois universitet, vittnar om hur hon själv blev förvånad över sina forskningsresultat – så etablerad är uppfattningen om modet som ”de kvinnohatande bögarnas sammansvärjning”. Scotts forskning visar istället hur modeindustrin är mindre av ett gubbvälde än andra industrier. Med detta inte sagt att den inte kan vara förtryckande, bara att dess status som den patriarkala ondskans främsta axelmakt inte är berättigad. Databranschen är exempelvis mycket mer mansdominerad, men inte höjs krav från kvinnorörelsen på att avskaffa denna. Istället förespråkar man ökat kvinnligt deltagande på alla nivåer. Feminismen borde diskutera liknande strategier gällande modet. Det är dags att inse och acceptera modets natur som den spegling av samhället den är. Ska vi attackera den politiska verklighet och de värderingar som möjliggör för modet att förespråka ett passivt kvinnoideal, eller ska vi fortsätta hacka på dessa värderingars allra ytligaste reflekteringar? Vad är mest effektivt? Feminister har i drygt hundra år vittnat från varierande samhällen, kulturer och samhällsklasser. Bara en sak har vittnesmålen haft gemensamt och det är den världsomfattande systematiska underordningen av kvinnan. Istället för att helhjärtat kasta sig ut i politisk handling har västerländsk feminism fastnat i interna gräl om vad som är en passande klädsel för kampen. Möjligen en naturlig reaktion för en ung politisk rörelse. När feminismen blir identitet vill anhängarna uttrycka denna i kläder: som en konsekvent stil man bär gemensamt och som skiljer ut en från mängden, kläders främsta funktion är ju som identitetsmarkör. Saken är bara att feminismen har förändrats. Trots rörelsens radikala budskap så har vi i Sverige blivit mer mainstream än någon någonsin hade kunnat tro. Vi är inte längre en subkultur för ett fåtal renläriga intellektuella, och det är bra. Men därför fungerar inte heller feminismen längre som en passande utanförskapsidentitet att glida in i när besvikelsen över världen blir för stor. Idag kallar sig Göran Persson feminist i röd sossepampslips. Och Ebba von Sydow använder samma ord om sig själv i blommig Betsey Johnson-klänning. Vi har inte tid att diskutera hur en feminist ser ut, vi har gjort det i trettio år utan framgång. Vi har inte råd att fortsätta utestänga de som inte ser ut som en feminist borde. Att vara feminist handlar om att se kvinnors strukturella underordning i samhället och vilja göra något åt det, varken mer eller mindre. Det är en övertygelse som inte kräver någon särskild outfit. Menar feminismen allvar med att bli en politisk rörelse för kvinnor oberoende av samhällsklass och kultur, slöja eller stilettklack, så måste man göra sig av med utseendefixeringen. När tidsanda och politik förändras kommer modet nämligen att följa med. INTRODUCING THE WORLD’S FIRST Much wider. You see that upper lens? Ultra wide-angle lens. We know what you’re thinking: to get That’s an ultra wide-angle (23mm two cameras in, we left something out. equivalent) camera. It’s perfect for Not a chance. The V570 has 5.0 capturing landscapes, portraits MP (for prints up to 50x76 cm), or the entire table on a fun night a 6.4 cm high-resolution screen, out. And it makes the Kodak blurry picture detection, Schneider-Kreuznach C-Variogon EasyShare V570 dual lens digital camera the thinnest ultra wide- optical zoom lenses and powerful angle digital camera anywhere. But it’s video capabilities: VGA 30 fps video only one reason why this with digital image camera is completely stabilization, zoom and utterly unique. during video, MPEG-4 compression and on- Here’s a second. The camera editing. lower lens. A completely separate camera. With the upper lens It also has an on-camera panorama it delivers a 5x optical zoom stitch mode, which combines up range. That’s two separate to three photos for one great cameras working together panoramic shot. It comes with in one stunningly original, a Kodak EasyShare photo jaw-droppingly beautiful design. frame dock 2. It’s digital, just And it’s only made possible by rearranged. Experience the world’s the power of advanced Kodak Retina dual lens technology. Always choose Kodak memory cards. first dual lens digital camera for yourself Standard lens. at kodak.com ©Eastman Kodak Company, 2006. Kodak EasyShare and Retina are trademarks of Eastman Kodak Company. Schneider-Kreuznach and C-Variogon are trademarks of Jos. Schneider Optische Werke GmbH, used under licence by Eastman Kodak Company. DUAL LENS DIGITAL CAMERA. SMILE. WIDER. Valtest 2006 MODERATERNAS SEGLARSKOR OCH MILJÖPARTISTERNAS GRANINGEKÄNGOR ÄR HISTORIA. DAGENS POLITISKA KLÄDKODER ÄR MER SUBTILA ÄN SÅ. VÄLJ DITT MODE OCH RODEOS PARTITEST GER DIG NYCKLEN TILL HUR DU SKA RÖSTA. Text Rodeoredaktionen 1: VAD ÄR FRIHET FÖR DIG? 1. Att alla människor har lika möjligheter att [lång utläggning] och att jag faktiskt kan få klä mig i folkdräkt på nationaldagen utan att en massa lösa element kommer och gnäller om att nationalism skulle vara något negativt. Jag gillar omväxlingen, annars klär jag mig oftast i jeans. 2. Att känna att jag kommer vara ensam om att ha Buffaloskor på mig de närmaste två åren! 3. Att slippa känna pressen från andra att bli av med oskulden före man gifter sig. 4. Dan Lissvik som sjunger i göteborgsbandet The Studio. 5. Frihet, ja det är ju ett väldigt viktigt ord för mig. Jag skulle säga att det handlar om ansvar, och att vara fri från andra människor. Att folk förstår att jag som individ är fullständigt kapabel att göra mina egna val. 6. Att bada naken i en stilla skogssjö. 7. Jag tar på mig vad jag vill, när jag vill, okej? Att folk har invändningar mot att jag tar av mig tröjan på dansgolvet är ju helt oacceptabelt. 8. Jag brukar säga att ”frihet till” är viktigare än ”frihet från”. 2: VAD BYTER DU OM TILL NÄR DU KOMMER HEM? 1. Sidennegligé från Agent Provocateur och högklackade tofflor med maraboufjädrar. 2. Jeans, något av paren som inte känns riktigt rätt just nu. 3. Jag är alltid naken hemma. 4. Komma hem? Jag är alltid hemma med mina barn, jag går aldrig ut. 5. Gummistövlar och oljerock, men det har jag i och för sig alltid på mig. 6. Mjukisdress från Filippa K:s nya relaxade linje. 7. Byta om? Jag har alltid mina Cheap Monday-brallor på mig, de är jävligt bekväma i stadiet mellan ingånga och total desintegration. 8. Mina pyjamasbyxor av peruansk bomull. 3: HUR SER DIN GARDEROB UT? 1. Väldigt välstädad, hon Olga eller vad hon nu heter gör ett ovanligt bra jobb för att vara från Moldavien. Eller var det Bulgarien? 2. Alla mina kläder ligger i flyttlådor. 3. Den är stor och ljus, 3X4 m ungefär, men klädkammare än nog ett bättre ord. Jag brukar byta om bakom Alvar Aalto-skärmen. Vet inte om jag vågar säga det här, men jag fyndade den faktiskt hos den där killen i Helsingborg innan han blev dyr. Får alltid dåligt samvete när jag betalar underpriser för riktigt bra design. 4. Välstädad men lite mörk, jag har ju ingen glödlampa i den. 5. Jag föredrar att använda mina snyggaste kläder i inredningen. Garderober känns gammaldags, ruffa klädställningar spridda i lägenheten ska det vara. 6. Garderob? Min nya walk-in-closet har faktiskt både sminkbord och skohyllor! Speciellt stolt är jag över mina jeans. Sist jag räknade hade jag 138 par, sorterade efter märke och tvätt. 7. Har faktiskt inte tittat där inne på ett tag. 8. Jag älskar den! Jag la in rosa heltäckningsmatta sist jag dekorerade om lägenheten, och den matchade faktiskt med mina nya doftkuddar i spets! 4: VILKEN ÄR DIN BÄSTA ACCESSOAR? 1. Min lilla mobiltelefon, för att den har en sån bra kamera och går ner i fickan trots att jag har tighta jeans. Man vet ju aldrig när man kan använda sig av sitt civilkurage och ta en bild som får en brottsling på fall! 2. Min dokumentportfölj, ibland när jag är på väg till jobbet brukar jag dagdrömma att jag är Dag Hammarskjöld som skyndar över torget nedanför FN-skrapan. 3. Min slipsnål som jag fick när jag konfirmerades. Och, 29 Rodeo for the record, jag konfirmerade mig faktiskt för att jag är troende, inte för att jag ville ha presenter. 4. Det bär emot att kalla dem accessoarer, men böcker har tydligen blivit det nu för tiden? Min tummade pocket av George Orwells NERE FÖR RÄKNING I PARIS OCH LONDON i såfall. 5. En vintage axelremsväska i grå filt från Miu Miu. Tror den är från -98, året då minimalismen regerade. 6. Min nya cykelhjälm i miljövänlig plast! Peter Singer har en precis likadan! 7. Gevären från Purdey och Holland & Holland. Jag vandrar förstås i skog och mark när det inte är fasanjakt också, men man kommer aldrig så nära naturen som när man är ute med settern en tidig höstmorgon. 8. Får jag säga min barnvagn? I alla fall är det den bästa barnvagnen jag någonsin har sett, och jag prövade ju med rätt många innan jag hittade den här. Precis samma färg som min jeep, och det roligaste är att jag hittade en registreringsskylt till den! Som det står Leon på! Precis som min son! 5: VAD TYCKER DU OM FÖR PARFYM? 1. Gaultier le Male. 2. Bond no. 9 Chinatown, eller den nya Comme des Garçons-parfymen om jag känner för att vara lite vanlig. Letar också efter parfymer som inte tillverkas längre. Det är roligt att inte lukta precis som alla andra. 3. Ser fram emot Intimately-parfymerna som David och Victoria Beckham just släppt. Jag har hört att de faktiskt personligen har varit med och tagit fram dem. Tycker de luktar lite denim. 4. Jag gillar barnparfymer. Brukar köpa upp mig på ett lager när jag är i USA. Vad doftar egentligen bättre än en bebis? 5. Tror den är från Calvin Klein, fick den i present. 6. Du, jag använder inte sånt. 7. Den där Clean, den är fräsch. Eller L’eau d’Issey pour Homme 8. Après L’Ondée från Guerlain. Som trädgården efter ett sommarregn. 6: SKOLUNIFORM, VAD SÄGER DU? 1. Min morfar växte upp på den brittiska landsbygden, i Dorset närmare bestämt. För honom var uniformen en välsignelse, han fortsatte följaktligen att bära blazers hela sitt liv. Jag tror aldrig jag såg gubben i något annat än tweed, ja herregud. Ja, hur som helst, det gick ju hyfsat för honom och jag kan faktiskt inte förstå varför vi inte skulle kunna lära oss något av historien ibland? 2. Jajamensan! Det behövs ordning och reda i skolan, barn ska inte ha tighta jeans! Jag vill ha betyg i uppförande också, det behövs mer ordning och reda för att barnen ska lära sig något, lärarna har ingen auktoritet. Har jag sagt att det behövs mer ordning och reda förresten? 3. Alltså, skoluniform kan ju vara så sjukt snyggt, själv skulle jag mer än gärna ha haft på mig knästrumpor och plisserad ullkjol och pullover och slips om jag fick. Nu är jag ju 28 år, så det är aningen sent, men jävlar vad snygg jag hade varit när jag var 16. 4. Jag skulle hellre se klädkoder, som att man inte får visa magen i klassrummet. Helst kanske pojkar och flickor kunde gå i olika skolor, så de verkligen fick rum att utveckla sina egna naturliga egenskaper utan en massa spel. 5. Tanken är god, ingen ska bedömas utifrån sina föräldrars möjligheter att köpa dyra märkesplagg. Samtidigt har vi sett hur viktigt det är för barn att uttrycka sig genom olika klädstilar. Vi kan inte ta ifrån dem det. 6. Tanken är god, det är inte barnens fel om föräldrarna inte har råd med Polo Boys-kollektionen. Samtidigt måste föräldrarna kunna ta ansvar för ungarna, det är inget som staten ska lägga sig i. 7. Förtryck skulle jag säga. Unga är också människor. Dumma, okej, men de har fortfarande rätt att ha på sig vad de vill. 8. Om den var av ekologisk bomull från Peru kanske jag skulle överväga det. 7: VILKEN SPORT IDENTIFIERAR DU DIG MED? 1. Telemark, har precis stickat klart vinterns nya knäsockor. Det blev ett isländsk mönster den här gången. 2. Jag går på yoga på gymmet, är det sport? Annars brukar vi åka vattenskidor på sommaren, är det sport? Det är i alla fall bara då jag tar av mig mina jeans! 3. Skulle sagt tennis förra året, men nu verkar det som om folk i allmänhet har börjat spela det. Så helt klart lacrosse. Det är dessutom omöjligt att få ihop ett lag, så jag behöver aldrig utföra själva sportandet. 4. Fotboll såklart. Född gnagare. Det var nästan värt att de åkte ur, annars hade vi ju aldrig fått uppleva resan AIK gjort tillbaka – som ett lag. 5. Fotboll såklart. Jag hejar på AIK! Tror jag i alla fall. Det går väl ganska bra för dem just nu? 6. Speedway. I folkets park. Med korv. Oljefläckar. Och lukt av brända däck. 7. Lerduveskytte. 8. Jag är faktiskt inte så intresserad av sport. Man kan vara en vinnare utan att besegra en motståndare i tävling. 8: VAD KLÄR DU UT DIG TILL PÅ MASKERAD? 1. Sue Ellen i DALLAS. 2. Kim Jong-Il. 3. Grek i toga. Hoppas alltid på att det ska vara någon mer på festen i samma kläder. 4. Öh, framtiden! Mycket silverfolie och sånt. Med inslag av denim. 5. Det jag skulle vilja ha på mig en torsdagkväll på Spy Bar men inte riktigt vågar: en burlesk Betty Page. 6. Jag tycker det skulle vara roligt att vara spårvagnskonduktör anno 1953. 7. En pirat, som Gertrude Stein på surrealisternas maskerad i PICASSOS ÄVENTYR . 8. Hund, som Gert Fylking. Han är rolig. 9: TITTA NER PÅ DINA SKOR, VAD SER DU? 1. Svarta Prada, köpte dem på Nathalie Schuterman-rean för halva priset. Orkade inte vänta tills det blev 70%, de skulle säkert funnits kvar men trängseln då är ju som när IKEA öppnar något nytt varuhus i Asien. 2. Brittiska jodphurs, från Crockett & Jones om du undrar. Oj, den högra har visst trampat i någon sorts djuravföring. 3. Platåstövlar med viss ravekänsla från Marc Jacobs, alternativt ett par från Dries. Han har gjort så sjukt fina skor i höst. 4. Stella McCartney-skor, inget djur har dött för att de ska kunna tillverkas. 5. Svarta Vagabond, köpte dem på Nilsonrean för halva priset. 6. Spetsiga boots, och jag vet att det är lite ute just nu, men de är så snygga till långa jeans. 7. Tighta Pumaskor med korslagda kardborreband. De är lite fashion faktiskt! 8. Vita canvassneakers, tror de är franska arméns surplus. Köpte dem på Weekday. Flest B: Flest E: Folkpartisten Kristdemokraten Du har lite svårt att välja sida. Ena dagen vet du precis vad du tycker om både semibohemisk nygrunge (det var verkligen dags), och kameraövervakning (ingrepp i din frihet). Andra dagar vill du helst att andra ska göra dina val åt dig, sätta upp regler och krav som ger dig friheten att slippa välja. Du vill ha någon att lita på, någon som benhårt står för sina åsikter, någon som vågar säga som det är. Dessa dagar litar du blint till modepressen, även om du har lite svårt att bestämma dig för vilken publikation du tycker bäst om. Följden blir en något schizofren stil, speciellt när du blandar inspiration från parismodebloggen Facehunter med senaste numret av Veckorevyn (uppfattningen att jeans är det ultimata plagget håller du dock fast vid). Folkpartiet verkar lida av samma förvirring, något som åtminstone appellerar starkt till ditt undermedvetna. Du vill att din inre godhet ska lysa upp din person, att alla ska förstå, oavsett vad du har på dig. Du vill att människor ska inse att det yttre egentligen inte betyder någonting, att alla kan nås av gud, oavsett om man har tatuerat ”Fucked for Life” över bröstet eller bär en sån där festutstyrsel som visar brösten och benen. Samtidigt är det ju för allas bästa om de knäpper skjortan och drar åt slipsen. Kroppen är tänkt att täckas tycker du, och konstaterar nöjt att höstens kläder innebär ett stort utbud av stora bylsiga saker man kan ha lager på lager. Äntligen är det okej att dölja rumpan med tröjan igen. Sen kan man ju vara lite galen undertill. Flest C: Du framhäver gärna att du inte bryr dig om vad du har på dig. Du bryr dig så lite att det blir rundgång och ibland går det så långt att du är mer moderiktig än någon annan. Dessutom förankrar du din person i att vara en outsider, åtminstone i att tillhöra en grupp av outsiders. Helst skulle du vilja utstråla den sortens obrydda coolhet som du har sett på bilder av gamla beatniks. Det gäller bara att du håller tillbaka din anarkistiska sida lite, den passar ändå inte så bra i dagens vänsterparti. Socialdemokraten Att i onödan ändra ett vinnande koncept är inte bara dumt, det är nästan brottsligt. Därför har du inte heller ändrat din klädsel sedan du nådde puberteten och kom till insikt om din personlighet. Du gillar makt, och vem gör inte det egentligen? Problemet är att du är lite för säker på din position, ditt självförtroende har närts en aning för mycket genom åren, och du har svårt att riktigt se dina brister klart. Du fnyser förorättat om någon kommer på idén att ifrågasätta din person. För att inte tala om dina kläder. Socialdemokratin handlar ju om viktigare saker. Flest D: VARJE SVARSALTERNATIV MOTSVARAR EN BOKSTAV. RÄKNA IHOP DEM OCH VIPS – DU KAN SE NEDAN VILKET PARTI DU SKA RÖSTA PÅ DEN 17 SEPTEMBER! FRÅGA 1: 1=b 2=a 3=e 4=f 5=h 6=g 7=d 8=c FRÅGA 4. 1=b 2=c 3=e 4=f 5=a 6=g 7=d 8=h FRÅGA 7. 1=g 2=b 3=a 4=c 5=h 6=f 7=d 8=e FRÅGA 2. 1=a 2=b 3=c 4=d 5=e 6=f 7=g 8=h FRÅGA 5. 1=d 2=a 3=b 4=e 5=c 6=f 7=h 8=g FRÅGA 8. 1=h 2=a 3=d 4=b 5=f 6=c 7=g 8=e FRÅGA 3. 1=d 2=f 3=h 4=g 5=a 6=b 7=c 8=e FRÅGA 6. 1=d 2=b 3=a 4=e 5=c 6=h 7=f 8=g FRÅGA 9. 1=h 2=d 3=a 4=g 5=c 6=b 7=e 8=f Centerpartisten Liksom folkpartisten är du förvirrad. Du känner inte igen dig i moderaternas snack om ett nytt arbetarparti. Du tror på traditioner, drömmen är inte en nybyggd tvåplansvilla från de dyrare sidorna i huskatalogen. Att dagens ungdomar stjäl dina kläder är också ett störningsmoment. Förr i tiden var det ju lätt att se vem man kunde lita på, och det var inte de med tovigt hår, om man säger så. Nu smyger det runt en massa subversiva element i nystrukna skjortor och renskrubbade kinder, och låtsas. Egentligen vill de inget hellre än att kasta ner en i förtryck och arvsskatter. Så det får väl bli den där skrikiga damen i de förskräckliga dräktjackorna. Hon har åtminstone förstått att räddningen ligger hos de fria bönderna. De som länge har vetat att vad som krävs för landets framtid är en skock säsongsanställda polacker med rimlig lön. Om du inte känner igen dig i ovanstående kan du även vara en käck city-bög som tycker det är dags för lite lägre skatter. Flest F: Vänsterpartisten Flest G: Miljöpartisten Till din stora förtjusning hittade du i förra veckan Style Will Save Us, en ekologisk nätmodetidning (om än amerikansk). Du älskar nämligen mode och har inga problem med att lägga mycket pengar på plagg som uppfyller dina krav på hållbar utveckling. Annars brukar du åka till Tyskland för inspiration. Dels gillar du den fria atttityden i Berlin, men du känner dig också trygg när du kommer ner till Bayern och inser att folk faktiskt ringer polisen när grannen slänger glas i tunnan avsedd för brännbart avfall. I diskussioner kan du kritisera den reaktionära känslan som genomströmmar delar av miljörörelsen, men innerst inne vill du återvända till en tid när saker var naturliga. Säkra. När man kunde baka sitt surdegsbröd och lukta som en människa luktar. Flest H: Moderaten Du är fräsch. Du luktar fräscht, nyschamponerat fräscht långt hår, nytvättade khakibyxor från Mulberry, lagom tight tröja. Som direkt ur duschen i ditt nyrenoverade badrum, komplett med sjösten på golvet och spots i taket. Och doftljus, massor av dyra doftljus. Du har ingen som helst lust att bekosta en massa ofräscha människor. Det är ju faktiskt ett val man gör själv, fräsch eller ofräsch, och det är upp till var och en att förverkliga sig själv. Flest A: Blankröstaren Okej, du har fattat vad som gäller i höst. Eller, du hade redan fattat det förra hösten, ingen har fingret i vinden som du, och du vill gärna påpeka det för resten av världen. Frågan är bara: vilken är den mest moderiktiga ideologin? Vilket är det mest moderiktiga partiet? På senaste tiden har det ju varit en del snack om något som kallas pophögern, men du har inte förstått vad det skulle ha med dig att göra. Du vill inte sorteras in i ett fack. Ibland känner du att det rätta skulle vara att strunta i politiken, men det kan ju också tillföra ett visst djup till din personlighet om du kombinerar dina kläder med åsikter. En ytlig ekonomisk kalkyl av din konsumtion kanske skulle signalera att du faller mot högerkanten, men samtidigt föraktar du egentligen det konservativa. Ditt levebröd är förändring. Det enda som kan sägas är att du bör lita på din magkänsla. Den brukar ju inte svika. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 30 Number 228 in a series of DIESEL “how to...” guides to successful living. For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com Storstadsdrömmar NÄR VI VILLE HÖRA NYA LÅTAR FRÅN FATTARU I VÅRAS LADDADE VI NER DEM FRÅN BODIL MALMSTENS BLOGG. FÖRFATTAREN FRÅN FINISTÈRE ÄR MOSTER TILL EN FJÄRDEDEL AV SVERIGES BÄSTA RAPGRUPP. FÖR RODEO INTERVJUAR HON STUFFE, MACKAN OCH MINGUS – OM LIVET EFTER FEMTIOFEM, ANARKISM OCH NYA SKIVAN MINA DRÖMMARS STAD. Text Bodil Malmsten Foto John Gripenholm NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Rodeo 34 Jag är 61 år och moster till Kristoffer ”Stuffe” Malmsten. Annars hade jag aldrig fått intervjua Fattaru med anledning av deras nya skiva. Sådant kallas för nepotism och betyder att man kan komma upp sig i världen genom släktskap med rätt personer. Jag lovar intervjua Fattaru och under två månader sommaren 2006 blir jag galen på dem – var och en för sig och gruppmässigt. De bor i Stockholms södra förorter och jag i Finistère i Bretagne, Frankrike, men eftersom vi lever i den internationella datagemenskapen ska det inte vara något problem. Tar jag för givet. Bifogar mina frågor i ett Worddokument till Stuffes mailadress men får inget svar. Jag väntar. Deadline för julinumret av Rodeo kommer och passerar. Tiden går, Stuffe är i Hultsfred eller på Kreta, han simmar med delfiner, spelar basket eller rapmusik, är utom räckhåll för datasamhället, har inte tillgång till mail. Till sist och äntligen. Mail från Stuffe! Där det står att han inte är någon datanörd och inte har något Wordprogram. Och det säger du nu! Jag blir vansinnig och hade inte Marcus och Mingus, Stuffe och Morgan (DJ Kojak) varit så genialiska, roliga, intelligenta och begåvade hade jag sagt upp mosterskapet och lagt ner intervjuprojektet. Jag är just inne på att genomföra intervjun per SMS när jag slutligen får tag på hela gruppen (även om Morgan inte säger något) på en hemsk linje i Stuffes mobil ett ögonblick före en spelning i Karlstad den 13 juli år 2006. Slutsats: Fattaru ska intervjuas personligen, ansikte mot ansikte, öga mot öga och med gåspenna. Inte per internet utan på en dansbana i Hälsingland genom en mikrofon med Lovikkavante eller i en källare i Värmland eller på Storsjöyran i Östersund. NI HAR GJORT EN NY SKIVA, MINA DRÖMMARS STAD. VAD VILL VÄRLDEN VETA OM DEN? Stuffe: Den har både sololåtar och klassiska Fattarulåtar. Det beror på att en bra idé kommer snabbt och inte alltid lämnar utrymme för samarbete eller kompromisser. Det har inte varit några konflikter. Tvärtom, vi imponeras snarare av varandras låtar. Marcus: Den har fått ta sin tid. Jag ser den som ”bara en skiva”. När man redan gjort två album så kan man känna att nästa bara är ännu en fet skiva med fet musik. VAD ÄR BÄST MED DET NYA MATERIALET? Marcus: Att det känns helt igenom bra. Rakt och ärligt. Stuffe: …ingenting på skivan är krystat, allt har kommit av sig själv och sånt brukar skina igenom. LÅTEN KLASSFOTO, DENNA BLIVANDE KLASSIKER, VARIFRÅN KOMMER DEN? HUR BLEV DEN TILL? MAN campa I. NÄR n ka N MA ft” D so ÅN GET TILLST A AV ATT bara ha det BR ”EUFORI ÄR IN IT SK R MAN St uf fe INSETT DET MÅ 35 Rodeo Stuffe: Det finns inget foto. Klassen är alla klasser jag gått i. Jag tror att den är sann, eller åtminstone uppriktig. Låten är mina skolår som jag mindes dem en kväll 2003. Som i alla minnen är sanningen här säkert färgad av gamla antaganden och rykten. KLASSFOTO är den enda låt jag skrivit utan musik. Den hittade jag senare. Och just det, KLASSFOTO är en direkt reaktion på sista spåret på Andre Benjamins THE LOVE BELOW, som just hade kommit ut. Även där hörs en fyra minuter lång obruten associationskejda. Ingen refräng. Ingen eftertanke. Ingen censur. VARFÖR GÖR NI MUSIK? Marcus: För att det är så roligt. Stuffe: För att vi kan. Jag är uppvuxen med en pappa som är ljudtekniker och spelar bas i ett litet bluesband, så jag har alltid haft en Fender att fingra på och garderoben full av rullbandare och förstärkare. Sladdbarn, sa en kompis. Mingus och Marcus pappa [Melvyn Price] är jazzmusiker, trumslagare och trombonist. Deras storebror [Magnum Coltrane] är Sveriges tuffaste soulbrorsa, han gjort fyra, fem heta album. Musiken har alltid varit med. Här måste jag tillägga att Stuffes mamma, min syster Åsa, också har sin del i hans musikbakgrund. I början av 60-talet bodde hon i New York, det kom vykort där det stod: ”Här går vi på ett ställe som heter The Factory och dansar till ett band som heter Velvet Underground.” Sen flyttade ”JAG M samhälle ÄNRÄKER ATT SVERIGE ÄR DET KANSKE R JAG ÅKER UT PÅ LAETT segregerat NDET OCH SP INTE ELAR grupperinÄgRa VÄRRE DÄR EGENTL IGEN, MEN . rna ÄR SÅ T YDLIGA” M acka n hon till Jamaica, då kom det vykort där det stod: ”Här dansar vi till en musik i baktakt som kallas för reggae och lyssnar på en som heter Bob Marley.” KALLAR MAN ER MUSIK FÖR RAPMUSIK? Mingus: Ja, uteslutande, rapmusik är det mest passande ordet. Hip hop är så omfattande. Musiken är där för rappen. Om man inte är intresserad av rappen så finns det ingen större anledning att lyssna. Stuffe: Oavsett om vi rappar över funk, roots eller elektro så blir det rapmusik. Men arrangemanget är alltid hip hop. Mingus: Rap, det är det vi gör. NÄMN BÄSTA LÅT UR MUSIKHISTORIEN SOM JAG KÄNNER TILL. EJ NÅGON AV ERA EGNA. Marcus: Många av The Streets låtar är jävligt bra. Stuffe: Just nu är världens bästa låt JUST LIKE A BABY av Sly Stone. Häromdan var Nina Simones BALTIMORE bäst. Imorrn kanske en Dwele-låt är bäst. Det skiftar rätt ofta, NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE men i ögonblicket är det helt sant. Mingus: KEEP YA HEAD UP med Tupac är världens bästa låt för tillfället. SOM JAG KÄNNER TILL VAR DET. NY FRÅGA: VAD ÄR LYCKA? Marcus: Äh, det är väl frihet. VAD BETYDER FRIHET HÄR? Marcus: När inte merparten av ens tid går ut på grejer man måste göra. Stuffe: Lycka är flyktigt. Eufori är inget tillstånd man kan campa i. När man insett det mår man skitbra av att bara ha det soft. Mingus: Lycka är GOOD TIMES med Sam Cooke eller MOVE ON UP med Curtis Mayfield. VAD INNEBÄR DÖDEN? Stuffe: Det var länge sen jag såg på döden som nånting skrämmande. Döden är vila, inget mer. Mingus: Döden är målet. Här säger Mingus exakt detsamma som franske 1500talsfilosofen Michel de Montaigne, berömd för sina essäer. ”Målet för vår färd är döden. … Om döden skrämmer oss, hur är det möjligt att ta ett enda steg framåt utan feber.” (I översättning Jan Stolpe.) Det visar sig att Mingus är Fatturus Montaigne, Stuffe är Shakespeare med sitt moderna sätt att hantera språket, Marcus är Strindberg – en oppositionell känsla – och Morgan säger det med musik. HUR STOR ROLL SPELAR DET EGNA UTSEENDET? Marcus: Det är ganska stressigt för folk. Rätt överdrivet just nu, i allmänhet. Stuffe: Oavsett om man ser sig själv som fåfäng eller inte så är man medveten om att ens utseende är en del av ens uttryck. Jag är hyfsat fåfäng, men så länge det inte blir för tvångsmässigt känns det inte som något negativt. Mingus: Det egna utseendet är typ tjugofem procent. Rodeo 36 Resten är intellekt och själ. TROR NI PÅ ETT LIV EFTER FEMTIOFEM? Stuffe: Lätt, man har ett liv så länge man lever. Även om man bara tänker på döden så är man i allra högsta grad levande. Idag ser jag på fotbolls-VM och amerikansk slutspelsbasket, och jag är övertygad att det kommer vara lika spännande för mig om femtio år. ATT LÄSA – BEHÖVS DET? Stuffe: Om man vill. Om man föredrar en fet film eller en skiva istället så är det inte nödvändigt att just läsa. Bra historier finns i alla format. Däremot går inte alla berättelser att konvertera till andra medier. Noveller blir bra filmer till exempel, medan romaner oftast blir usla filmer. Mingus: Ja, läsning är viktigt. Man måste få igång hjärnan, och böcker tvingar en att skapa sina egna bilder. Det är nödvändigt för att utveckla abstrakt tänkande. HUR ÄR EN BRA BOK? Stuffe: En bra bok är den man ger till sin allra bästa kompis, när man är färdig med den. HUR SKA SAMHÄLLET VARA? Mingus: Anarki, egentligen. Marcus: Jag håller med brorsan. Eftersom det i varje led finns nån människa som är korrupt, så är det svårt att få den här typen av demokrati att fungera. Stuffe: Jag tror att alla skulle må bra av att lugna ner sig lite. Folk borde sluta noja över karriärer och föda barn när de känner för det. Människorna borde vara mindre defensiva och mindre föraktfulla. Det är dålig stämning i vårt samhälle. Det finns en myriad av mobbare i våra kommersiella medier, och deras ord tar för mycket utrymme. ÄR SVERIGE ETT SEGREGERAT SAMHÄLLE? Marcus: Ja. Det märker jag när jag åker ut på landet och spelar. Det kanske inte är värre där egentligen, men man upplever det så för grupperingarna är så tydliga där. Stuffe: Det Stockholm som jag vuxit upp i är inte segregerat, men det Stockholm jag möter på jobbet och i vuxenvärlden är det. Mingus: Vi har en värre segregation efter klass än vi har efter ursprung. Här hade jag ett parti med frågor av typen “Medelhavet eller Mälaren?”, “Engelska eller franska?” att välja mellan. Men när jag äntligen fick kontakt med Fattaru visar det sig att de tycker att frågorna är ytliga och att svaren inte skulle säga någonting om dem. Varför de inte svarade på någon av mina frågor om kärlek och relationer, vänskap och förälskelse fick jag ingen förklaring till. EN SISTA FRÅGA: OM NI SKULLE DÖ, VAD VILL NI ATT MÄNNISKOR MINNS AV ER? Marcus: Mina feta låtar och mitt goda uppsåt. Mingus: Rättfärdigheten förkroppsligad! Stuffe: Jag tror inte att man bryr sig så mycket när man väl är död, men medan jag lever så föredrar jag att folk ser mig som en hygglig snubbe. Man vill ju inte gå till historien som den där snåla jäveln som aldrig hjälper folk att flytta, eller som låter folk slagga på golvet. Fattaru är aktuella med en ep med KLASSFOTO, STOCKHOLMSNATT och 100 SPÄNN. Albumet MINA DRÖMMARS STAD släpps i oktober. Läs mer av Bodil Malmsten på www.finistere.se. Hela intervjun med Fattaru hittar du på www.rodeomagazine.se intresserad AV ”OM MAN INTE ÄR T INGEN STÖRRE rappen FINNS DE ssna” ANLEDNING ATT ly Ming us 37 Rodeo Foto Carlotta Manaigo Mode Ellen af Geijerstam Föregående sida: Klänning Prada, jacka Haider Ackermann, stövlar Marc Jacobs Denna sida: Kjol och skjorta Ann-Sofie Back Jeans Dior Homme, bälte Camden Market, London, t-shirt Wasteland L.A, långärmad t-shirt Marc Jacobs. Klänning Marios Schwab, skor Sophia Kokosalaki Kjol Azzedine Alaïa, skjorta Sophia Kokosalaki Kjol och topp Yves Saint Laurent, skor Sophia Kokosalaki Modell Sarah/Nathalie Hår Karin Bigler/Blunt Make Jessica Nedza/Blunt Kjol Dice Kayek, skjorta Levi’s, stövlar Marc Jacobs Diesel New Art Över 4000 bidrag senare är Nordeuropas största konsttävling Diesel New Art avgjord! Juryn bestående av Anna Lundh (vinnare DNA 2005), Bella Rune (konstnär och curator), Jenny Wilson (artist och konstnär), Johan Wirfält (chefredaktör Rodeo) och Michael Storåkers (ordförande McCann Nordic) har korat fyra vinnare, som förutom prispengarna även ges möjlighet att delta i den turnerande DNA-utställningen under hösten. Verken och konstnärerna kommer också att presenteras i en katalog som distribueras i Österrike, Slovenien, Danmark, Norge och Sverige. Mer information om tid och plats för utställningen publiceras inom kort på Rodeos web, www.rodeomagazine.se, samt på www.diesel-new-art.com. VINNARE AV DNA PHOTOGRAPHY, SVERIGE 2006 KATARINA LUNDGREN VINNARE AV DNA DIGITAL, SVERIGE 2006 JOSE LUIS MARTINAT En balanserande sten, fotografi Bedrock City, animerad film Katarina Lundgren tog examen från Valands konsthögskola 2006, efter en lång studietid inom olika områden och institutioner som Örebro konstskola och Nyckelviksskolan. Hennes verk handlar om vardagliga saker, hon vill lyfta fram vanligheten och därmed fånga det subtila i våra omgivningar. Bilden, som är tagen på ett kalhygge söder om Norrtälje, visar en ”älgfälla” som en av hennes vänner berättade om. Kommer ni ihåg Familjen Flinta? Jose Luis Martinat mindes dem när han började tänka på sin barndom. Martinat går femte året på Malmö konsthögskola, och har i Bedrock City manipulerat Flintstones och tagit bort alla personer ur serien. Resultatet är en animerad film som pendlar mellan att vara en arkeologisk studie och något nästan postapokalyptiskt. VINNARE AV DNA ACTION, SVERIGE 2006 BJÖRN PERBORG VINNARE AV DNA DRAW, SVERIGE 2006 ANNA KOLBACK The Collectors, installation Anne Bonny och alla dom andra, animated film Björn Perborg tog examen från Valands konsthögskola i Göteborg 2003. Han arbetar i flera medier: skulptur, måleri, performance och video. The Collectors är en komplex installation bestående av 17 dokumentskåp fyllda med anteckningar, bilder och tidningsartiklar som berättar den enastående historien om bröderna Collyers liv. Homer och Langley Collyer levde som eremiter i ett trevåningshus i Harlem, New York i början av 1900-talet. I huset samlade de ihop en enorm mängd böcker, tidningar och skräp, samtidigt som de levde utan telefon, gas eller el. Anna Kolback uppfattar ibland feminism som ett dött ämne trots att det är så viktigt i dagens samhälle. Hon har en examen i design från HDK i Göteborg och arbetar som illustratör och grafisk designer. Hennes animation Anne Bonny och alla dom andra handlar om den legendariska kvinnliga piraten som föddes 1697. Filmen berättar en annorlunda och rolig historia om hur det kan gå för dottern till en advokat och en hemhjälp. N U B LI R VI E N ÄN N U M E R U P P K NÄP PT GALLE R IA. I september kan du uppleva en världspremiär i Västermalmsgallerian. På nya Twilfit köper du underkläder på ett sätt du aldrig gjort tidigare. Välkommen till en butik som bara handlar om konsten att njuta av livet. S Ö K LY C K A N I V Ä S T Musik /SEPTEMBER Redaktör Martin Gelin [email protected] ABSTRAKT GUBB Paris Hilton DO YA THINK I’M SEXY Paris samplar Arthur Russell och gör årets bästa Rod Stewart-cover. Ratatat CLASSICS Jag är för gammal för instrumental hipstermetal. Men uppklippt, instrumental hipstergubb är gött. William Basinski VARIATIONS FOR PIANO AND TAPE 44 minuter repetitivt piano från Boards of Canada-männens husgud. MÅNADENS SKIVA: FIBES, OH FIBES! Emotional (Pluxemburg) SVENSK TECHNOKANON Det var en vanlig fredagkväll i slutet av juli på klubben Nacht i Stockholm. Technodj:n Kornél spelade sina fina, hemsnickrade Booka Shade-remixar och publiken, klädda i Nakkna-tält, tejpade ögonbryn och det där gamla Fischerspooner-sminket, jublade euforiskt i varje break. Så kom det en låt jag inte hört förut. På 1990-talet skulle det kanske ha kallats progressive house, eller något med prefixet dub, men den här kvällen kallade vi det bara techno. Väldigt bra, stökig techno. ”Det här är nya Petter”, förklarade min kompis. Låten hette SOME POLYPHONY och var mycket riktigt skapad av Petter Nordkvist, en 21-årig stockholmskille som snart släpper sitt debutalbum på brittiska skivbolaget Border Community (som senast fick lite uppmärksamhet för den trevliga Nathan Fake-skivan). På bordercommunity.com kan man kan ladda ner såväl Petters gamla minialbum SIX SONGS som nya ep:n SOME POLYPHONY, samt det kommande albumet (när det kommer). Petter, tillbaka i Stockholm efter en obligatorisk vända till Berlin, har även haft ett finger med i John Dahlbäcks technobolag Pickadoll. www.noll8.nu NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Jag har bråkat en del om göteborgsgruppen Zeigeist den här sommaren. Jag gillar inte Zeigeist. Jag vrider på mig när jag hör dem förklara hur deras oinspirerade syntpop är en revolt mot rockestetiken. Som om vi fortfarande behövde en sådan protest, som om The Knife aldrig hänt, som om Zeigeists IKEA-electro inte redan vore vår nya rocknorm. Samma argument går visserligen att föra mot den välkammade Hall & Oates-rock som ett annat göteborgsband, Fibes, Oh Fibes!, gjort till sitt varumärke. Om det finns något mer hipsterkorrekt än Zeigeist just nu så är det ju onekligen den här typen av slickt producerad, segelbåtsgungande, blåögd soulrock. De senaste åren har den kollektivt omfamnats av popvärlden – brittiska Hot Chip gör Fleetwood Mac-covers, franska Phoenix imiterar Michael McDonald-riff och Chris Rea spelas dagligen på svenska storstadsklubbar. Men den här musiken är fortfarande orörd av idioter. Det har ännu inte kommit någon kvasikonceptuell konstskolemänniska som försökt förvandla skäggrocken till kitsch. Det här är Kelis Kelis was here (EMI) Kelis har alltid känts som en av våra roligaste popstjärnor. Enda problemet är att hon aldrig levererat bra album, bara enstaka, fantastiska singlar. Med KELIS WAS HERE bjussar hon inte bara på årets bästa Grace Jones-image, utan dessutom den mest förvirrat fascinerande popskivan sedan Nelly Furtados LOOSE. Det är catchy, skitkaxig r’n’b med mer hip hop-attityd än någon rappare just nu. Typiskt Kelisstöddiga FUCK THEM BITCHES, gapiga Nasduetten BLINDFOLD ME och ettriga AWW SHIT är briljanta. Soulballaderna och de tramsiga låtarna med Will.I.Am är inte lika kul. Kelis är ju bäst när hon vrålar “I’m the boss” på något tjutande electrobeat. Trentemøller The Last Resort (Poker Flat/import) Danske Anders Trentemøller är mest känd för sina remixar. Han gör musik som faktiskt fortfarande känns lite provocerande. Precis när de brats som tagit över svensk masskultur börjar överge västkustrocken (förslagsvis för att hälla Xider på varandra till tonerna av Zeigeist), då tar Göteborgs skägghipsters tillbaka musiken, gör den till sin egen. Men EMOTIONAL är faktiskt större än skäggrock. Fibes snor friskt från såväl Pharrell Williams (eller är det Prince?) som Spandau Ballet (eller är det PM Dawn?). I mitt anteckningsblock står det även Eric Gadd och South Park-sångaren Trey Parker, men det är inte viktigt just nu. Framför allt är låtarna på EMOTIONAL sjukt raffinerade, med snygga keyboardsolon och stråkarrangemang som inte kan ha blivit till på annat sätt än genom hårdstudier av Hall & Oates tidiga 1980-talsalbum och Seals & Crofts GET CLOSER . EMOTIONAL är inte bara ett elegant lyft från debutskivans lite väl blödiga blåspop utan också en stor triumf för mogen rock i Sverige. Det är gött. bubblande, minimalistisk techno som flörtar med trance, som på majestätiska omarbetningen av The Knifes WE SHARE OUR MOTHER’S HEALTH. Debutalbumet är en ambitiös dubbel-cd proppad med de bästa technoljuden sedan Booka Shade-skivan, men vi får även se en annan sida av Trentemøller – mjukare, lugnare kompositioner som ekar av skivbolaget Basic Channels 1990-talsdub. THE LAST RESORT är lika delar dekadent dansgolv och snåriga beats från någon ödslig skog. Outkast Idlewild (Sony/BMG) IDLEWILD är ännu ett steg i Outkasts uppgörelse med fördomarna om den amerikanska Södern. ”Vi vill visa att Södern är mer än vattenmeloner och grusvägar” säger Big Boi i Vibe och gör ett swingjazzigt filmsoundtrack med Andre 3000. Det är en ädel kamp, men Outkast vet tyvärr inte hur man gör sån här musik. Andres fäbless för dekadenta swingartisten Cab Calloway känns naturlig, men musiken blir sällan mer än taffliga AMERICAN IDOLförsök att imitera något vagt gammaldags. Det är bara när stjärnskottet Penelope Magnet, som skrev Britney Spears TOXIC, gästar som IDLEWILD väcks till liv ur sin sommardåsiga swingdvala. Bob Dylan Modern Times (Sony BMG) Precis som med Sonic Youth och Brian Eno gillar jag Bob Dylan bäst när han är som mest lättillgänglig. MODERN TIMES är förstås inte alls särskilt modern, utan traditionelle Dylan som rockjournalister vill ha honom – det är mycket rötter, soul, svidande pianon och bibliska metaforer. SPIRIT IN THE WATER är en fin, åtta minuter lång kärleksballad och WHEN THE DEAL GOES DOWN en rörande uppgörelse med döden. Det är en mjuk, poppig skiva som inte ligger så långt ifrån åtta år gamla TIME OUT OF MIND. Rodeo 46 eu.wrangler.com Film /SEPTEMBER Redaktör Mattias Dahlström [email protected] UPPFÖLJARE UTAN NUMMER Talladega Nights: the Ballad of Ricky Bobby (kommande biofilm) Efter ANCHORMAN : Will Ferrell och Adam McKay med ännu en självgod hjälte som trivs i rampljuset. Babel (kommande biofilm) Efter 21 GRAM : Alejandro Gonzalez Iñarittú fortsätter berätta parallellhistorier lite knepigare än vad som egentligen är nödvändigt, nu från hela världen. The Science of Sleep (kommande biofilm) Efter ETERNAL SUNSHINE OF THE SPOTLESS MIND : Michel Gondry med en till film om stor kärlek som suddar ut gränserna mellan dröm och verklighet. MÅNADENS FILM: FARVÄL FALKENBERG Regi: Jesper Ganslandt Skådespelare: Holger Eriksson, David Johnson, John Axel Eriksson Det börjar lite som om Larry Clark regisserat en uppföljare till STAND BY ME som utspelar sig tio år senare. Eller som om Terence Malick gjort en version av SISTA NATTEN MED GÄNGET med dv-kamera i “den där lilla staden vid havet”, som Falkenberg beskrivs i filmen. Eller som om – inget alls förresten, för FARVÄL FALKENBERG är alldeles för egen och unik för att man ska börja med referenslekar, det är bara en tråkig arbetsskada. Fem tjugonåntingkillar genomlever en sommar på stället där de har vuxit upp tillsammans. De slöjobbar, spelar tv-spel, badar, gör inbrott, pratar mest av allt. Oförberedda och ovilliga att möta vuxenlivet, trots att det redan står och stampar i farstun och är på väg in i köket. Så de gör sitt bästa för att fly. Om så bara för ett ögonblick. En sista sommar. Det går som det brukar. Till slut kommer det man flyr ifrån ikapp och fäller en så man stöper i backen. Hårt. För den stora sorgen slår till i FARVÄL FALKENBERG, fan vad obevekligt den gör det. Men Ganslandt väjer inte en millimeter, söker inte en enda enkel nödutgång. Han och fotografen Fredrik Wenzel låter kameran darra med i den bottenlösa förtvivlan då man bara måste bort, bort, bort, hänger kvar nästan för länge när den omåttliga saknaden och oförståelsen slår över i det desperat nervösa skrattet och rotar bland de blekta minnesbilderna för att hitta förklaringar. För att slutligen nå fram till en bräcklig försoning. UPPRÄTTELSEROCK Ibland är efterspelet till en komedi mycket roligare än filmen. YOU, ME & DUPREE är inte mycket mer än en av grejerna Owen Wilson gör när han inte har något vettigare för sig (typ ännu ett Ben Stiller-samarbete): En ordinär historia om en slacker som flyttar in hos bästa kompisen och sabbar dennes trygga medelklassliv. YOU, ME & DUPREE hade kunnat få några veckor på bio och sedan förpassats till dvduthyrarnas komedihyllor. I stället har den lett till den roligaste filmbeefen sedan Sean Penn idiotförklarade sin regissör Oliver Stone under en promotionturné för U-TURN. Steely Dan, världens kanske mest sofistikerade popduo, upptäckte nämligen att Owen Wilsons karaktär i filmen inte bara påminde om huvudpersonen i deras låt COUSIN DUPREE. Han hade till och med fått samma namn. Så Donald Fagen och Walter Becker skickade ett mejl där de påpekade att de inte fått någon credit, eller ens en korg med minimuffins, som tack. Inte till Owen, utan till brorsan Luke. De förklarade att Owen fastnat i käftarna på ”some pretty bad Hollywood shlockmeisters” och kallade filmen för en ”hokey ’DOWN AND OUT IN BEVERLY HILLS’ ripoff story”. Förhoppningsvis kommer röran resultera i något mer än några underhållande tidningsnotiser. En förorättad studiomusikerpopduo på jakt efter upprättelse mot en Hollywoodstjärna. Där är en komedi jag verkligen skulle vilja se. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Nacho Libre Regi: Jared Hess Skådespelare: Jack Black, Ana de la Reguera, Héctor Jiménez Nacho Libre är mannen Jack Black var född att spela. Munk och kock på en klosterskola där han varje dag tvingas bjuda stackars barn på den ena mer oätliga sörjan efter den andra. Men i hemlighet planerar han att bli proffsbrottare, för att kunna ge ungarna bättre mat. Jared Hess hade väldigt lätt bara kunnat ställa in skorna efter det och med autopiloten påslagen låtit Nacho springa omkring i alldeles för tajt brottardräkt, jagad av dvärgar som tror de är vargar. Det hade, i ärlighetens namn, räckt väldigt långt. Men när Hess låter Nacho ta alla sina saftiga smällar för barnens skull uppnår han också den där oemotståndligt hjärtevärmande effekten man annars bara får av Bone, Thugs ’n’ Harmony-ballader. NACHO LIBRE är en feel good-film man inte mår illa av. Ovanligt nu för tiden. Att återvända Regi: Pedro Almodóvar Skådespelare: Penelope Cruz, Carmen Maura Penelope Cruz är ett mysterium. Antingen har hon bara dåligt omdöme eller så är det något med flygplansmaten. För lika fantastisk hon är i allt hon gör i Europa, lika medelmåttig blir hon så fort hon tar planet över till Hollywood för att göra ännu en actionkomedi. Här, eh, återvänder hon till Almodóvar, vars ALLT OM MIN MAMMA var den film som i förlängningen gav henne den tvivelaktiga äran att få åka båt med en deffad Matthew McConaughey i SAHARA . Almodóvar rullar upp en spökhistoria där en mor hemsöker sina två döttrar för att hjälpa dem. Den är klart godkänd, men når inte riktigt upp till hans stora filmer. Cruz, däremot, är riktigt bra. Igen. Dark Horse Regi: Dagur Kári Skådespelare: Jacob Cedergren, Nicolas Bro, Morten Suurballe Besynnerlig liten film det här. Som en söt godisbit med surt innehåll. Dagur Kári, som gjorde NÓI ALBÍNÓI häromåret, låter DARK HORSE börja som en charmig slackerkomedi med kraftiga franska nya vågen-influenser, särskilt tidiga Godard. Daniel glider runt i Köpenhamn med skatteverket i hälarna och målar graffiti mot betalning. När han träffar Franc börjar han för första gången inse att det kanske finns ett annat slags liv. Och – utan att man egentligen har märkt det – har Kári försiktigt och varsamt styrt över sin film till att bli ett fint litet drama om hur oerhört svårt det kan vara att växa upp. Oavsett om man skyr eller omfamnar vuxenlivet. Rodeo 48 SCANBOX PRESENTERAR: Aaron ECKHART Maria BELLO Adam Sam Katie Rob William H. BRODY ELLIOTT HOLMES LOWE MACY and Robert DUVALL “EN SVIDANDE ROLIG KOMEDI” Ken Tucker, New York “DRÅPLIG OCH HÄRLIGT POLITISKT INKORREKT” Jonathan Alter, NEWSWEEK R TACK FÖ ! RÖKER ATT DU BIOPREMIÄR 25 AUGUSTI “Helt enkelt underbart!” “Altman samlar en drömensemble!” New York Times Rolling Stone BIOPREMIÄR 8 SEPTEMBER ” TOTALT SKRÄMMANDE! NÄR DEN FÅNGAT DIG, GRIPER DEN TAG I DIG OCH SLÄPPER INTE GREPPET.” — FILM THREAT Tro inte att du känner någon du bara träffat på nätet ...verkligheten kan vara så grym. SMS:A HARD TILL 72320 OCH SE TRAILERN FÖR VANLIG SMS-TAXA! BIOPREMIÄR 15 SEPTEMBER 245x370TYFSetcNY.indd 1 11-08-2006 14:38:46 Spel /SEPTEMBER Redaktör Thomas Wiborgh [email protected] HÖSTSPEL Devil May Cry 3 Spöregn, långa läderrockar och murriga jordtoner. DEVIL MAY CRY är action för ångesttyngda höstdagar. GTA: Liberty City Stories New York är brunt, kalt och deprimerande. Världen utanför ditt fönster kommer genast att se ljusare ut. World of Warcraft Spelet som aldrig tar slut. Åtminstone inte så länge du betalar månadsavgiften. MÅNADENS SPEL NEW SUPER MARIO BROS MÅNADENS KLASSIKER ENEMY ZERO När årets mest efterlängtade retroupplevelse släpptes hade Rodeo redan gått på sommarlov. NEW SUPER MARIO BROS är därför inte särskilt nytt längre, men det är ett tidlöst plattformsspel som kommer att vara lika aktuellt om två år som för två månader sedan. Mario, spelindustrins fixstjärna under flera decennier, har inte medverkat i ett tvådimensionellt spel sedan 1992. Därefter tog spelmediet steget in i 3D, och Mario ledde vägen. Men nu har han alltså återvänt, och NEW SUPER MARIO BROS är en grafisk uppdatering av allt som gjorde Nintendos plattsformsspel till de bästa i världen. Det sprudlar av charm och uppfinningsrikedom utan att någonsin tumma på den millimeterprecision som är genrens signum. Sedan ICO och SHADOW OF THE COLOSSUS släpptes har Fumito Ueda blivit en av världens mest omtalade spelskapare, men få känner till spelet som inledde hans karriär. Som nyanställd på det japanska företaget Warp var Ueda med och designade ENEMY ZERO, ett äventyr vars främsta försäljningsargument var den avancerade grafiken. Men det var inte grafiken, utan ljudet, som fick spelet att sticka ut från mängden. Oscarsbelönade kompositören Michael Nyman skrev det ödsliga pianotemat, ett samarbete av ett slag som inte tillhörde vanligheterna för tio år sedan. Spelaren utforskade en till synes övergiven rymdstation, men insåg snart att den var full av fientligt sinnade rymdvarelser. Osynliga rymdvarelser. Det enda sättet att spåra dem var att lyssna på de högfrekventa ljud som de gav ifrån sig, och sedan skjuta i blindo. 1997 var det både nyskapande och väldigt obehagligt. (Nintendo , Nintendo DS) SOMMAREN SOM FÖRSVANN Jag vet inte riktigt vad som hände. Plötsligt är det augusti, och trots att alla jag känner pratar om den varmaste sommaren sedan typ 40-talet, är jag inte särskilt brunbränd. Har knappt doppat tårna i en algblommande insjö, eller ätit förkolnad flintastek från engångsgrillar i Rålambshovsparken. Istället har jag spelat tv-spel. Massor av tv-spel. Det som skiljer sommaren 2006 från tidigare somrar är framförallt kvaliteten på de bärbara spelen. För bara några år sedan var portabla spel en deprimerande kombination av primitiv grafik och hysteriskt korta batteritider. Idag springer jag igenom färgsprakande tolkningar av Marios allra bästa tvådimensionella stunder och upplever GTA i tre dimensioner. Det är minst sagt svårt att slita sig. För att kunna dra ner persiennerna och stanna inomhus med 30 grader utanför dörren krävs nog ett utpräglat hat mot sommaren. Att ta med en Nintendo DS Lite eller PSP till en uteservering däremot, är en i sammanhanget fullständigt oskyldig handling. Och det är där – på balkonger, uteserveringar och båtdäck – som jag har blivit sittande i sommar. Med ögonen på en kristallklar liten skärm och tankarna långt borta. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE (1997, Saturn) Forbidden Siren 2 Prey Hitman: Blood Money Sony, Playstation 2 Apogee, PC, Xbox 360 Eidos, multi Japansk skräck var länge explosiv och actionbetonad, synonym med RESIDENT EVIL och sämre kopior. Sedan vände Konami upp och ned på begreppen med SILENT HILL, en lika stillsam som ångestfylld resa genom en övergiven spökstad. FORBIDDEN SIREN -serien är i allra högsta grad ett spel i SILENT HILL-skolan, en interaktiv version av de senaste årens japanska skräckfilmer. Här hasar gengångarna långsamt framåt och de mest skrämmande scenerna är ofta bara suggestiva antydningar om att något är väldigt fel. Föregångaren till det här spelet drogs med en del problem, som inte heller uppföljaren är helt befriad från. Men om man är beredd att bortse från rent tekniska snedsteg finns det mycket att hämta i FORBIDDEN SIREN 2. Science fiction-spelet PREY är inte så mycket en resa i rymden som en resa i tiden. Det har existerat i olika former i snart 10 år, men släpps först idag. Det är snyggt – grafiken ritas upp av DOOM 3 -motorn – men det är också våldsamt föråldrat. Där spel som HALO och HALF-LIFE har visat vägen med intelligent historieberättande springer PREY rakt framåt med en gigantisk kanon och skjuter på allt som rör sig. Korridorerna är fulla av frustande rymdmonster, droppande slem och väldigt ospännande bandesign. Huvudpersonen Tommy påminner mest om 90-talets actionindian Turok, och det är inget gott betyg. Den danskutvecklade HITMAN -serien är vare sig kritikerrosad eller särskilt kontroversiell i jämförelse med Rockstars mörkaste stunder, men har ändå fått en stor och trogen publik. I rollen som den klonade yrkesmördaren 47 är det dags att återigen avrätta människor så tyst och osynligt som möjligt i utbyte mot tjocka sedelbuntar. Det är framförallt antalet tillvägagångssätt som blivit fler genom åren. Att avgöra om brutal eldkraft eller slugt spetsande av en drink passar bäst vid varje givet tillfälle är också den stora förtjänsten hos HITMAN. För att motivera ytterligare ett spel krävs att IO Interactive gör något nytt med sin yrkesmördare. Men som examensjobb betraktat är HITMAN: BLOOD MONEY väl godkänt. Rodeo 50 Konst /SEPTEMBER MÅNADENS UTSTÄLLNING: BERNHARD WILLHELM OCH CARSTEN FOCK Black is also available in White Allmänna Galleriet 925, Stockholm Till 16 september I de flesta fall är crossovers och samarbeten mellan mode och konst enbart ett utbyte av de värsta stereotyperna och flosklerna, vilket Moderna Museets utställning FASHINATION häromåret var ett pinsamt exempel på. Mötet mellan konstnären Carsten Fock och designern Bernhard Willhelm har dock förutsättningar att bli något helt annat, då de har respekt för varandras yrkesstolthet. De låter bli att blanda sig i den andres gebit och ger istället varandra fritt spelrum. Willhelm står för snitt och former, Fock för motiv, slogans och koncept. Focks måleri och teckning är fyllt av träffsäkra och nästan parodiska mixar av grafiska detaljer, ansikten och telefonklotterartade krumelurer med referenser till konsthistorien, popkultur och personliga händelser. Fock har en förkärlek för filtpennan och har tidigare arbetat mycket med den sorts estetik som många av oss kommer ihåg från skoltiden. Willhelm i sin tur har lyckats med konststycket att bryta en massa moderegler, och samtidigt bli en av modevärldens stjärnor. Fock och Willhelm har tidigare samarbetat med kollektionen Super, vars inspiration kom från superhjältar. På Allmänna Galleriet 925 ska de bland annat visa ”sydda målerier”. Det ser fantastiskt snyggt ut på ett tongue-in-cheek-subversivt sätt. Redaktör Power Ekroth [email protected] HÖSTENS KONSTHALLAR Bonniers Konsthall Äntligen är det dags för splitter nya Bonniers Konsthall att slå upp portarna på Torsgatan i Stockholm. Öppningsutställningen består av de senaste 20 årens stipendiater från Maria Bonnier Dahlinstiftelsen, namn som Petra Lindholm (video), Ann Böttcher (teckningar), Sven Nilsson och Björn Perborg (båda installationer). Göteborgs Konsthall Live Action Både inne i konsthallen och utanför på Avenyn kommer en internationell performancekonstfestival att tilldra sig den 15-17 september. Ungefär tjugo konstnärer från hela världen deltar, bland annat Alastair MacLennan, känd för sina långvariga verk (ibland håller de på ett dygn, ibland upp till sex dagar). Ersta Konsthall Kulturkoftornas vardagsrum och vattenhål, den lilla baren El Mundo på Söder i Stockholm, har öppnat en av de minsta konsthallarna i mannaminne: Ersta Konsthall. Under september finns tidskriften Squid och galleriet Ak28 utställda. Konst + vin + trevligt sällskap = toppen! SKOLSTART Utvilade och rosenkindade efter sommaren är vi redo för en hektisk höstsäsong och i september kör det igång på allvar. I Stockholm har galleriscenen sett en hel del geografiska förskjutningar. Magnus Karlsson, Roger Björkholmen och Natalia Goldin var bland de första att flytta till nya lokaler och Goldin ska flytta snart igen, dock inom samma hus. Konsthallen Index har nyligen flyttat till Kungsholms strand, där de regerar i ensamt majestät än så länge. Galleri Nordenhake, Alp Gallery, och FlachGeiger letar för fullt efter nya lokaler, var Iaspis kommer att hamna efter det ovälkomna flyttbeskedet är också osäkert. Internationellt riktas i höst extra uppmärksamhet längre österut. En, ehm, triad av biennaler öppnar under månaden, Singapore är först ut den 1 september Shanghai kommer strax därefter, den fjärde. Den 8 september är det dags i Gwangju i Korea, och temat kring biennalen är just den feber och entusiasm som numera råder även kring regionens kulturella kapital. För oss med begränsade reskassor finns också möjlighet att se mycket ostasiatisk konst i Sverige i höst. Kimsoojas ställer ut på Magasin 3 och Hyun-Jiu Kwak på Mia Sundberg Gallery, båda i Stockholm i september. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Tris Vonna-Michell Gülsün Karamustafa Allen Grubesic Milliken Gallery, Stockholm Till 10 september Public/Private Dunkers Kulturhus, Helsingborg 1 september-29 oktober New Work Natalia Goldin Gallery, Stockholm 14 september-22 oktober Trött på små, trista och dekorativa målerier? Britten Tris Vonna-Michell går fortfarande på konstakademin i Frankfurtam-Main, men har trots det och trots sin späda ålder (han är född 1982) hunnit få ett rykte om sig som en ny ”hot-shot”, och historier om hur han trollbundit sin publik florerar i konstvärlden. Vonna-Michell är en klassisk berättare. Han blandar fiktiva händelser med reella, både tunga efterkrigshistorier och sköna detaljrika personliga saker om vartannat, som han berättar med hjälp av viss rekvisita. På utställningen presenteras fem historier i form av fem olika installationer, som kommer förändras efterhand, då de aktiveras genom konstnärens återkommande performance i galleriet. Gülsün Karamustafa – Istanbuls konstscens Grand Old Lady – håller sinnet ungt och arbetar med alla tänkbara tekniker. Ofta är hennes utgångspunkt staden Istanbul, med dess kontrastrikedom som en outsinlig inspirationskälla för nya verk. Till utställningen på Dunkers visar hon två videoinstallationer, TAILOR MADE och MEMORY OF A SQUARE. Båda fokuserar på växelverkan mellan individ och stad. I TAILOR MADE får vi se sångare och magdansöser verksamma i området kring Karamustafas ateljé. De går på en catwalk, videon fungerade som ett inlägg i debatten om det fria ordet. I MEMORY OF A SQUARE kretsar handlingen kring en familj och torget Taksim som varit scen för tre militära kupper från 20-talet till sent 80-tal. Första gången Allen Grubesic ställde ut hos Natalia Goldin fixade han till galleriets väggar och golv så att man skulle kunna se hans videoinstallation på bästa möjliga vis. Nu har han bitit tag i ett mycket större utrymme och kommer att visa målningar, video, teckningar, objekt, skulpturer och installationer. Dessutom: höstens roligaste vernissagekort med en skyline full av Twin Towers. Det som förenar alla verk i utställningen är Grubesics intresse för hur kommunikation fungerar idag, direkt mellan individer eller via medier, och vilket språk som används. Mycket humor, inget politiskt korrekt, många direktupplevelser och estetiskt grymt snygga saker utlovas i utställningen – där ytan inte är motsatsen till, utan just det som både förmedlar och innebär, meningen. Rodeo 52 Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se Tack för ett fantastiskt år! Välkommen att fira med oss den 28:e oktober! FRIENDS SINCE 1999 Västmannagatan 79, Stockholm Öppettider www.slatgoclemenza.com Onsdag 12 - 18 Torsdag 12 - 18 Fredag 12 - 18 Lördag 12 - 16 Litteratur /SEPTEMBER Redaktör Björn af Kleen [email protected] FAVORITFÖRLAG I HÖST Modernista Romandebutanten Martina Lowden är höstens hajp. Att hon besökt en fest jag arrangerat är min främsta merit som litteraturkritiker. Ung kvinna följs alltid av gammal farbror. Andres Lokkos 900-sidiga antologi REVISIONISM väntas därför i november. Reverb Översätter PLEASE KILL ME och Jeff Changs bok om 70-talets hip hop-scen i Bronx. Men bryr sig målgruppen? Gustav Gelin, är jag informerad, plöjer numer huvudsakligen nobelpristagare. Ruin Publicerar dansk missnöjesessä och nyöversätter en rysk semiklassiker i societsmiljö. Hippt, men för skitnödiga 80-talister only. MÅNADENS BOK TOURISM Nirpal Singh Dhaliwal Journalisten Nirpal Singh Dhaliwals debutroman TOURISM är en rasfixerad Londonskildring med spelplats Hackney. Författaren skiktar upp den urbana underjorden där varje statusgrupp och hierarki bestäms av hudfärg. Påminner en del om Tom Wolfes förortsreportage från 70talet, minus den försonande ironin. Huvudpersonen i TOURISM heter Puppy, han skriver slarviga skivrecensioner och sover hos tillfälliga flickvänner. Hans bästis Michael är från Trinidad. Vi möter honom med Puppys blick: asfaltssvart skinn, europeiska ögon, slanka asiatiska lemmar, västafrikanskt skelett. Läsaren undervisas i raslära post 9/11. På en sylta serveras de mackor av en slavisk kvinna. Visserligen fattar hon inte beställningarna men i synnerhet Michael är ändå rätt tolerant Agneta Pleijel Drottningens chirurg UR LED ÄR TIDEN I många år var författare ointresserade av samtiden (upptagna med att utforska sina inre). Men de publika framgångarna för bland andra chick lit- och deckarförfattare har gjort samtidsskildringen mer beprövad. Bekymret är att bokbranschen inte spottar ur sig titlar i samma tempo som samtiden vänder blad, varpå de flesta sedesskildringar känns passé redan när de lämnar tryckpressen. I sommar har jag läst Plum Sykes BERGDORFBLONDINER, cynisk roman om att ta livet i sig i silvriga Manolos, och Jerker Dalmans seriealbum EXTRA ALLT, dråpligt om att man till exempel inte behöver glidmedel eftersom man kan använda svetten mellan skinkorna. Tidningen Vice-aktiga teman som inte vidare väl korresponderar med den nyviktorianska, pimpinetta tidsandan som bjuder att både logotyper och känslor stannar på insidan. Bokbranschen är i behov av framtidsanalytiker. NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE Trots att Agneta Pleijel är en av landets mer kända författare, internationellt översatt, påtänkt akademiledamot och tidigare PEN-ordförande, hade jag inte tidigare läst en bokstav av henne. För att något justera den skeva könsbalansen på denna sida började jag pliktskyldigt bläddra i kostymdramat DROTTNINGENS CHIRURG – snart rodnade jag åt min egen ignorans och bildningsbrist, Pleijels roman är mustig och beroendeframkallade som en Tom Waits-ballad. Huvudpersonen Herman Schützer är framgångsrik förlossningskirurg i 1700talets Stockholm. Upplysningsivrare som den sympatiske doktorn är, löper genom romanen en tidsenlig konflikt mellan rationell vetenskapstro och vidskeplig religiositet. Bäst är dock de många groteska förlossningsscenerna. Lite som en girig sopgubbe kryssar mellan osande containrar sög jag i mig alla detaljer om sprängfyllda gallblåsor, skrumpnande tarmar, döda dvärgar, snittade bukar och fucked up föderskor som äter jord, bits och ylar. Jag har inte besökt de gotiska inställd till invandrade östeuropéer, ”they make niggers look smart”. 9/11 var ur statussynvinkel en brytpunkt för svarta: ”Niggers might rob you and rape your girlfriend, but they won’t land a fucking plane on you. Another stunt like that, and we’ll be in the clear.” Det undgår inte läsaren att romanen försöker attackera anglosaxisk rasfixering genom att gestalta den. I Sverige görs trevande försök i samma genre. Gringo driver med fördomar genom att trycka dem. Kanske är det ett friskhetstecken. Svenskar har debatterat “svenskhet” i terapeutiskt syfte i 300 år. Ska andra regler gälla för invandrade svenskar? Nirpal Singh Dhaliwal lär ha konstnärliga själsfränder i Sverige. Låt er höras av. temakvällarna på Kolingsborg, men behövs högläsning kanske Agneta Pleijels nya skulle passa. Whoa. Henrik Berggren och Lars Trädgårdh Är svensken människa? ÄR SVENSKEN MÄNNISKA? heter Henrik Berggren och Lars Trädgårdhs rakt igenom fängslande inventering av svenskheten. I tre delar analyserar historikerna nationallitteratur och politisk ideologi från 1800-talet fram till idag, för att nå vissa coola poänger om den svenska självbilden och vår idé om svenskens idealtillstånd. Mest intressant är hur stark och dominerande den intellektuella uppfattningen kring förra sekelskiftet var att svensken är en naturmänniska som bör viga sitt liv åt självförsörjande jordbruk. I USA och England syftade den allmänna demokratiseringen av samhället till att höja folket till aristokratiska livsstilsideal. I Sverige syftade demokratiseringen till att jämställa adeln med folket. Jantelagen blev grundprincip visar boken. Svaret på frågan i titeln om svensken är människa är att alltså nej. Hon är bondjävel. Ken Dornstein The Boy Who Fell out of the Sky. A True Story. Ung misslyckad, möjligen sinnessjuk, författare sprängs i luften i ett terroristdåd ombord ett flygplan ovan Skottland, Lockerbiekatastrofen 1988. Ken Dornstein, lillebror till den avlidne, beslutar sig tio år senare för att plöja broderns efterlämnade anteckningsböcker som gömmer pretentiösa romanutkast och desperata dagboksnotiser. Han intervjuar broderns flickvänner, skolkamrater, gör ambitiös research kring flygplansbombningen – och syr ihop en autentisk biografi över David Dornstein. Det är en sorglig story. Och skandalös. Om jag vore en keff konstnär som kolade skulle jag inte vilja att min lillebror hängde ut mina usla skisser till allmän beskådan på Sergels torg. Det skulle visserligen postumt skänka mig det kändisskap jag drömt om. Men genombrottet skulle inte bero på min konstnärlighet, utan på min död. Ken Dornsteins bok om David är ett svek. Ett fascinerande sådant. Rodeo 54 Klubb /SEPTEMBER MÅNADENS KLUBB GRODAN COCKTAIL CLUB/NEAT Grodan Redaktör Adam Holmberg [email protected] FINASTE KLUBBHÅRET Det händer saker i stan. Restaurang Grodan på Grev Turegatan ska förvandlas till ett palats för elektronisk dansmusik. Cocktail Club och Neat slår ihop påsarna på fredagarna och skapar en klubb där allt ska få plats. Mode, visuals, snygga människor, höga drinkar, utländska dj:s och annat livsnödvändigt kommer att trängas på Grodans båda våningar. På lördagarna blir det som vanligt Cocktail Club med grymma bokningar, i september utlovas akter som Minilogue, Oliver Huntemann och Alex Under. En onsdag i månaden blir det även mäktig electrohousefest med residenterna Angello och Ingrosso. Och redan den 31 augusti blir det stort premiärkalas när electrobruden Miss Kittin spelar skivor. Full satsning nu alltså. Det är i hjärtat av Östermalm det händer. Luke Pritchard, sångare i The Kooks I videon till NAIVE. Richie Hawtin Technobenan är fortfarande ganska het. Rick Ross Skepparkransen är ett måste i höst. TA MIG TILL SVERIGE Cassie har 363188 vänner på MySpace, hon har en egen blogg och hennes första singel ME & U remixades av världens hippaste datanörd Curtis Vodka innan den ens hade släppts. Vi är ett gäng killar och tjejer som suttit framför hennes skrikiga MySpacesida och trånat i över ett år. Nu har vi fått varsitt exemplar av ett helt fantastiskt debutalbum i handen. Och vi vill höra det överallt. På klubben, i bilen, i iPoden. Nu vill vi se Cassie i Sverige. Vi vill bjuda henne på en läsk i parken och en öl på klubben. Cassie och den makalösa CALL U OUT är allt vi behöver just nu. Eller som hon skriver på sin blogg: “You can’t always start at the top. The key to my madness is, remember my face, because I plan on sticking around for a while.” www.myspace.com/cassiemyspacemusic Lee Make History Tour: Radio Soulwax 1 september, Factory Nacka Strand När jag gick i högstadiet bar min halvfi nska kompis alltid ett par Leebrallor. Nu har jeansmärket grym fest på gång. Belgiens hippaste rockband heter Soulwax och spelar rock som de dessutom remixar till snygga disconummer. Två av bandmedlemmarna brukar även bjuda på eklektiska djset under namnet 2ManyDjs. Den 1 september ska de underhålla dig och dina jeansvänner, uppbackade av franska hipsterduon Justice och två lokala chilenare med hårt ansiktsbehårade skivsamlingar. Skiten är gratis och båtar går från city hela kvällen. Missa inte. Pickpocket Varannan torsdag, Olssons Video De två fi cktjyvarna i Pickpocket blev NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE pånyttfödda under en Daft Punk-konsert i Spanien i somras. Det var tydligen magiskt. Nu kör de som vanligt igång sin torsdagsklubb och bjuder på det elektroniska manglet för vilsna 35-åringar och Stockholms roligaste klubbkids. Gå dit och önska DA FUNK . Atmosphere Fredagar, Restaurang Södermalm Äntligen finns det en ny hip hop-klubb i stan. Varje fredag spills det Hennessy, rumpor skakas och Sveriges bästa hip hopdj:s mixar Usher och Pharrells nya DON’T TAKE IT PERSONAL med massa block partyklassiker. Arrangörerna brinner för den roliga, spontana hiphopen och tidiga housen och har Sugarhill Gang som drömbokning. Den 2 september blir det stor fest – förhoppningsvis med en hes Fatman Scoop på scenen och mängder av snygga människor på golvet. Pom Pom Varannan lördag, Spy Bar Agge och Stefski tar över Victoriasalen på Spy Bar och klär den i glada färger. Musiken blir som vanligt studsig och hipp som fan. Det blir helt enkelt en trevlig fortsättning på vad killarna startade upp på Södra Teatern i vintras och tog till Riche i somras – dancecraze (nu med lite mer dekandens kanske). Även utländska bokningar att se fram emot, det ryktas bland annat om ett besök från brooklyntrion The Rub i samarbete med en gratistidning nära dig. Hot Chip 17 september, Debaser medis Okej, ska sluta tjata snart, men för er som missade Hot Chips spelning på Accelerator senast kommer här en ny chans. Kan bli en fin avslutning på en varm och oförglömlig sommar. Rodeo 56 www.pilgrim.dk F I N E O R G A N I C C L O T H E S A N D H O M E F U R N I S H I N G S AVA I L A B L E AT B E R G M A N S T O R E . C O M Modehoroskopet/ SEPTEMBER VÄDUREN 21 MARS – 20 APRIL Du har hört att stora ögonbryn är inne i höst. Speciellt sedan du stirrade dig blind på modellen Hillary Rhoda och den uppborstade stilen på Pradas visning i våras. Tyvärr innebär det faktum att Merkurius befinner sig i Jungfrun att ditt förflutna gör sig påmint. Mer specifikt att du i ett entusiastiskt ögonblick i ungdomen gjorde processen kort och brände bort hälften av ögonbrynen för gott. Det går helt enkelt inte att få dem buskiga igen. Lösningen uppdagar sig under ett utbrott av kreativitet runt fullmånen 7 september. Du klipper helt enkelt sönder dina gamla ponnypälsskor från Gucci och klistrar fast två bitar i ansiktet. Stjärnorna erbjuder all vägledning du behöver med höstgarderoben. SKYTTEN 23 NOVEMBER – 21 DECEMBER LEJONET 23 JULI – 23 AUGUSTI OXEN 21 APRIL – 21 MAJ Eftersom Venus är i Lejonet bör hemmet prioriteras under september. Och det räcker inte med att köpa de nya NakknaAbsolutglasen. En total makover är vad som behövs. Om stjärnorna inte ljuger (och det gör de ju aldrig) bör du fokusera på det rena, avskalade, ja nästan militäristiska. Överskottsbolaget är platsen, våningssängar i stålrör grejen. Och våga inte lämna minsta spår av doftljus, arty fotoprintar eller kinesiska sidentäcken. Det kan komma att straffa sig framöver. Allt känns så förvirrande inför hösten. Modet, valet, ditt kärleksliv. Du kan inte längre se dig själv någonstans, varken som bohemisk grungare, vänster eller höger. Lösningen visar sig när du i stället snubblar över en bunt gamla i-D och känner lyckan återinfinna sig. Ett par blanka cerisrosa byxor, Puma Clydes med platåsula och en mintgrön bowlingväska från Red or Dead senare inser du att din livstopp inföll 1994 i Camden. Lättad över att slutgiltigt få slippa ifrån modeångesten drar du dig tillbaka och gör dig en förmögenhet på att skriva självhjälpsböcker för shoppingberoende 70-talister. JUNGFRUN 24 AUGUSTI – 23 SEPTEMBER TVILLINGARNA 22 MAJ – 21 JUNI Den 8 september rör sig Mars in i Vågen, och du bör förbereda dig på nya spännande händelser, alternativt en ny spännande människa. Den femtonde är dagen det händer. Bli inte förvånad om den du möter heter Jimmy och jobbar som bilmek i Sveg. Låt inte dina fördomar komma emellan, du tittar nämligen på den sanna kärleken. En mexitegelvilla med tacobuffé är det som behövs för att du ska inse att du aldrig har hört hemma ens 50 mil från närmaste ställe som säljer Margiela. KRÄFTAN 22 JUNI – 22 JULI Du har de senaste året jobbat väldigt hårt på en söt och oskuldsfull look, och en snabb titt i garderoben avslöjar rad efter rad av Cacharelklänningar, babyblå jumperset i kaschmir och rosa hårband. Döm om din irritation när du gör din traditionsenliga tjuvläsning av modemagasinen på Press Stop runt första september. Bara en massa jävla svarta, fladdriga, ogulliga grejer. I ren protest går du in på närmaste leksaksaffär och köper upp dig på prinsesskläder i storlek 10 år. Resultatet blir mer Courtney Love än Barbie, men du är nöjd ändå. VÅGEN 24 SEPTEMBER – 23 OKTOBER Din inre powerkvinna gör sig hörd under slutet av månaden. Respekten du får när du stegar fram, 1,90 lång i dina nya feta Vuitton-stövletter, toppad med ett rejält moussat hårsvall à la 1987, överstiger alla dina förväntningar. Människor viker undan för dig, speciellt män med skräck i blicken. Du inser att det är ensamt på toppen, men låter det inte påverka någonting eftersom de redan har ringt från ett filmbolag och bett dig vara med i nyinspelningen av CONAN BARBAREN. Mot Brad Pitt! Det enda du vill ha i höst är Viktor & Rolfs gjutna silverklänning vilket leder till att din tjuvaktiga sida tar sig fritt spelrum, sannolikt påverkat av Mars. Du börjar helt enkelt plocka på dig silverbestick hos dina föräldrar och bjuder hem dig själv till ytliga vänner med borgerliga böjelser och låter deras ljusstakar och Georg Jensen-smycken följa med när du går. Efter en lyckad sejour i gjuteriverkstan står du så med 14 kilo silver fastnitat runt kroppen. Att du sedan får dras med smeknamnet “Skathelvetet”, ett antal polisanmälningar och uppsagda vänskaper är faktiskt småpotatis i sammanhanget. SKORPIONEN 24 OKTOBER – 22 NOVEMBER Efter en omläsning av Patrik Süskinds PARFYMEN inför premiären av Tom Tykwer-filmatiseringen kommer du att tänka på alla de gånger män sagt till dig att du luktar så gott. Misstankarna hopar sig, är det du eller parfymmakaren Annick Goutal som ska ta åt sig äran? Efter en vecka av ständigt ältande bestämmer du dig för att utmana ödet och strunta i parfym och dusch ett tag. Vänta inte för länge bara, ungefär en vecka räcker, satsa sedan på en klänning som frikostigt exponerar dina doftkörtlar. Förslagsvis ett av Marios Schwabs ärmlösa fodral. Sen är det bara att gå ut och härja. 61 Rodeo Du ler i mjugg när alla börjar tjata om höstmode, du har ju sedan länge insett att det säsongsbundna modet är dött. Vinterkläderna var redan inköpta i juli, färska från fabriken, och du ser fram emot september som månaden då du sätter upp dig på listan för sommarens kommande strandfestoutfits. Akta dig bara i mitten av månaden, då fullmånen kan utlösa en total härdsmälta som gör att du vänder på året. Eller, ta den lätta utvägen och sätt dig på flyget till södra halvklotet, där det är okej med bikinitopp till jeansshorts i december. STENBOCKEN 22 DECEMBER – 20 JANUARI Sommaren är slut, och allt återvänder till rutinen. Du har svårt att förlika dig med att det inte funkar så bra att festa järnet mitt i veckan längre. Inte så konstigt när solen står i Jungfrun och får dig att längta efter något omstörtande i livet. Det som kan rädda dig från ett fullständigt nervsammanbrott är att du söker dig till ”vidderna”. Ta din kropp eller sinne till platser du aldrig har varit förut. En vandring i Sibirien till exempel. Speciellt som Mars befinner sig i Jungfrun kan du där både få insikt i att 15 000 kanske inte är ett rimligt pris för ett par skoletter, även om de är från Balenciaga (vad är dealen med skoletter över huvud taget?) – samt sannolikt möta din livskatalysator. Håll bara utkik efter en man med mycket pomada. Om han erbjuder dig LSD, ta det. VATTUMANNEN 21 JANUARI – 18 FEBRUARI Ekonomiska frågor står i centrum. Du bör i början av månaden djupanalysera din situation, för att sedan kunna behärska det som följer. Du riskerar nämligen att bli av med din inkomst, alternativt se en stor oväntad utgift som kan vara relaterad till förekomsten av päls i höstens mode. Om man ser det ljust har du åtminstone ett varmt ytterplagg när du blir vräkt från din lägenhet. Dessutom passar din stora Alexander McQueenpäls utmärkt som sovsäck. Ta även tillfället i akt och sök dig till mer exotiska lokaler, österut föreslagsvis. FISKARNA 19 FEBRUARI – 20 MARS Det är de små sakerna som spelar roll i september. Accessoarerna alltså. Fokusera på dem. Till exempel huruvida du fortfarande kan bära dina gigantiska halsband från förra vintern. Svaret blir sannolikt nej, och med tanke på att solen befinner sig i Jungfrun bör du lita på dina närmaste. De säger att de är trötta på att få stora metallbitar och gigantiska träpärlor i ansiktet när du vogue-dansar loss. Dessutom får du dålig hållning när du släpar 10 kilo skrot runt halsen. Sista skriket/ SEPTEMBER Nedladdningshetsen MARTIN GELIN TROR ATT BRUSIGA, OMASTRADE MP3:OR OCH OFÄRDIGA PILOTAVSNITT GÖR OSS TILL MER KRÄSNA KULTURKONSUMENTER. Text Martin Gelin Vi hade ingen video när jag var liten, så när jag hörde en riktigt bra låt på MTV brukade jag spela in den med en liten bandspelare som jag tryckte mot tv-apparaten. Jag trodde att vi skulle slippa lyssna på musik på det sättet på 2000talet, när allt är så lättillgängligt och våra ljudsystem så avancerade. Men i år har jag kommit på mig själv med att lyssna väldigt mycket på ofärdig musik i halvdan ljudkvalitet. Allt började med en fantastisk technolåt i vintras: Detroitproducenten Carl Craigs remix på krautduon Delia & Gavins REVELEE . Strax efter att dj:n Tim Sweeney spelat remixen på sin nätradioshow Beats in Space började den hyllas i musikforum över hela världen, och snart spreds den även på mp3-bloggarna. Men ingen hade den riktiga versionen av låten. Den mp3:a som spreds var huggen direkt från radioshowen, komplett med Sweeneys entusiastiska radioröst som proklamerade ”oh, I just love it when the beat kicks in” över musiken. En av mina mest spelade låtar den senaste månaden har varit Justin Timberlake och T.I.s fina singel MY LOVE , som läckte ut på nätet i juli i en halvfärdig version som tydligen var avsedd för rapparen T.I. Över hela låten hör man i alla fall någon mumla ”Atlantic Records, for T.I. Clearance.” Den där ramsan blev snabbt lika minnesvärd som låtens egentliga refräng. Några Stockholmshipsters tyckte att raderna var så catchy att de tryckte upp t-shirts med Atlantic records-citatet över hela bröstet. Min bästa tv-upplevelse den här sommaren var när jag satt och trängdes framför en kompis lilla laptopskärm för att se ett ofärdigt pilotavsnitt av VITA HUSET-mannen Aaron Sorkins nya, hysteriskt NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE efterlängtade, dramaserie STUDIO 60 ON THE SUNSET STRIP. Då och då avbröts programmet av en svart bildruta med textrader som ”här ska vinjettmusiken läggas in”. Alla de där små detaljerna, som avslöjar att ett verk är ofullständigt, fortfarande under produktion, borde vara irriterande. Men i stället ger de en lätt voyeuristisk laddning till upplevelsen – man tar del av något man inte borde ha fått se eller höra. Det bygger också upp förväntningarna ordentligt bland de fanatiker som bockar av dagarna till en filmpremiär eller releasen av en ny skiva, och som bloggar entusiastiskt om att de sett det där STUDIO 60 -avsnittet före alla andra. Sedan länge har ju såväl skivbolag som tv-kanaler medvetet låtit ofärdiga produkter läcka ut just för att skapa den sortens förhandshype. Svenskar är bäst i världen på att ladda ner grejer, vilket uppmärksammas i ett kommande nummer av Vanity Fair (som svenska bloggar redan skrivit om). Den ivrigheten skapar ett kulturklimat som kan verka stressigt, men som i längden bara gör oss till mer medvetna konsumenter. Ingen väljer ju frivilligt att ge uppmärksamhet till en dålig skiva eller serie, än mindre genomlida den i ofärdig, dålig kvalitet, på en liten datorskärm. Det är bara de riktigt bra grejerna som överlever. I bästa fall kan nedladdningshetsen göra oss alla lite mer kräsna, som ett led i den konsumentrevolution som Chris Anderson, chefredaktör för tidningen Wired, beskriver i nya boken THE LONG TAIL . Där hävdar han att det globala, breddade kulturutbudet och den moderna informationstekniken gör det allt svårare för dåliga produkter att överleva, eftersom konsumenterna snabbare än någonsin ”kan sprida ryktet om hur dåligt skräpet är”. I den postmoderna värld som Anderson beskriver, där blockbusterfilmer och miljonsäljande hitsinglar långsamt dör ut till förmån för mer kvalitativ, marginaliserad popkultur, känns det logiskt att folk på fullt allvar hävdar att ”Atlantic records, for T.I. clearance” var sommarens hetaste refräng. Rodeo 62 BIOPREMIÄR 22 SEPTEMBER
© Copyright 2024