LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982
LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Ringgatan 4 i Linköping Klicka här för bilder Medan jag var i USA gjorde Ulla klart med ägaren till Ringgatan 4 Göran Karner och hans adliga hustru om att vi ville köpa villan och att affären skulle genomföras så snart jag kommit hem från USA. I Linköping följde nu en spännande tid med att sätta vår prägel på den charmiga villan som ägarparet Karner nu lämnat för en nybyggd villa utmed Borens strand. Vi fick bra kontakt inte minst sedan Göran efter vårt tillträdde gjort en insats och själv åtgärdat en läcka i en plåtskarv på taket. En skada han glömt nämna för oss innan vi skrev kontrakt. Vi hade också ett gemensamt intresse i fjällvärlden – han hade i många år varit ledare för fjällvandringar med deltagare från Motala och Linköping. Ulla opereras Inte minst Ulla tycktes trivas i villan med det moderna köket. Hon hade dock en jobbig period och tvingades operera bort livmodern. Hon repade sig dock snabbt och kunde återgå till jobbet som dagmamma åt vårt ettåriga barnbarn Albin. Han dominerade verkligen våra måltider där han satt i barnstolen vid kortsidan av matbordet. Var det något som inte passade honom gällde det att ducka för både mat och tallrikar som kunde komma flygande. Therese avlade lärarexamen Vår näst äldsta dotter Therese lämnade oss redan under tiden i Västerhaninge då hon efter skolan flyttade till Flättna för att lära sig rida och sköta hästar. Hon flyttade sedan ihop med pojkvännen Olof – allmänt kallad Nalle. Festen när hon avlagt småskollärarexamen höll vi dock för henne på Ringgatan. Det blev festligt värre i huset när hon anlände från Lärarseminariet. Visserligen lade ett oväntat besök till festligheterna viss sordin på stämningen. Olofs föräldrar var sedan många år skilda och kontakten med den före detta maken och Olovs far var så gott som obefintlig. Men han ansåg sig ha full rätt att delta i den stora dagen för hans sons flickvän. © 2014 Bengt Eklöv Sida 1 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Karoline och Charlotte tog studenten Lika festligt var det med nybakade, glädjeyra studenter när Charlotte och Karoline tog studenten. Jag minns hur de med tjo och glam sprang uppför trappan och in i huset sedan de hoppat ned från traktorvagnen de åkt i kortege med. Trädgården Ulla fick utlopp för sitt trädgårdsintresse och det var ej fröjd att se henne lägga sin själ i att vårda de många blomrabatterna. Jag var inte lika road av att hjälpa till med att rensa dem från ogräs. Våra fyrbenta familjemedlemmar njöt också av att kunna vara ensamma ute i trädgården där de antingen jagade varandra och sedan bara låg där och flämtade. Vi hade tre hundar – airdaleterriern Trollet som vi skaffade under Västerhaningetiden, dandie din monte-terriern Sudden som kom till oss från en kennel i Stjärnorpstrakten och slutligen flatcoated retrivern Lady. Vår huskatt trivdes också tillsammans med hundarna och hade dessutom tagit på sig ansvaret att jaga bort kråkor och kajor från fruktträden. Flättna Den vackra och badtokiga tiken Lady hade flickorna fått med sig från familjen i Flättna där Therese, Karoline och Charlotte tillbringade mycket tid med ridning och hästskötsel. Gården i Flättna låg naturskönt på en holme mellan Nyköping och Oxelösund och jag själv tillbringade också mycket tid med kameran när Ulla och jag hälsade på våra döttrar. Grävlingsbesök Vanligen började jag dagen med att gå ut med Trollet och Lady på en tidig morgonpromenad utmed Stångån, som stilla flöt fram nedanför Ringgatan. När jag gått över ån vid Tanneforsfallen fick jag syn på en grävling där jag nyss passerat med hundarna på andra sidan ån. Den hade bråttom och skuttade fram i vår riktning och hann före oss över bron nära Ringgatan och försvann uppför sluttningen vid sida av trappan upp till Ringgatan. Väl hemma igen var hundarna som vanligt lösa på tomten medan jag genom© 2014 Bengt Eklöv Sida 2 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 förde min morgonrakning. Plötsligt bröts morgontystnaden av ett intensivt skällande och när jag tittade ut genom det lilla badrumsfönstret såg jag Lady och Trollet ursinnigt skällande på grävlingen som stående på bakbenen fräste åt dem från andra sidan nätstaketet. När jag kom ut försvann den lojt skuttande Ringgatan ned mot ån. Fotolabb i källaren Tidigt inredde jag naturligtvis ett fotolabb i ett källarutrymme med tillgång till vatten och avlopp i rummet som från början varit garage. Nu fanns i stället garage i ett fristående uthus på tomten. Labbet kom tidigt till användning för framställning av bilder till en miniutställning i hotellfoajén på Hotel Ramada i Göteborg, där jag bodde vid deltagandet i Kulturnatta i Göteborg med mitt bildkåseri ”Linköpingsbo som gäst hos Vilhelmina södra sameby”. För övrigt ett minnesvärt deltagande till vilket Göteborgs Fotoklubb engagerat mig. Jag minns inte många gånger jag fick köra föreställningen – först långt in på efternatten kunde jag helt slutkörd krypa ned i sängen på hotellet. Min första hastighetsbot Som ett led i trädgårdsarbetet ingick anläggandet av en ny infart till garaget. Vi fick tips om att det gick att gratis hämta kalksten från kalkstensbrottet vid Omberg. Mågen Björn och jag var där och lastade min släpvagn och hans lilla firmalastbil med alldeles för mycket sten med en rejäl överlast som följd. Under hemfärden åkte Björn strax ifrån mig då jag inte fick hålla mera än 70 km/tim med mitt släp. På E4 inte så långt från Linköping kom jag ifatt ett annat fordon med släp och jag körde om utan att tänka på att nu gick det nog inte så litet för fort. Och mycket riktigt strax efter omkörningen blev både jag och den jag körde om stoppade av en civil polisbil sedan den först kört om. Vi fick besked om att en helikopter klockat oss båda för att ha kört för fort. Polismannen utfärdade boten och jag höll andan tills han for sin väg utan att reagera för min överlast. Infarten blev bra men plattorna var p.g.a. boten inte gratis. © 2014 Bengt Eklöv Sida 3 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Ulla och jag fyller 50 Huset var fyllt till bristningsgränsen när Ulla och jag firade gemensam 50årsdag – jag gladde mig särskilt åt att min tidigare chef Thore Sundqvist med makan Gun deltog. När alla ätit sig mätta och belåtna blev de rejält överraskade när vi bad dem embarkera en Bankekindsbuss, som parkerat utanför villan. Färden gick sedan under livliga skrattsalvor åt min kusin Olles vitsar till föreningshuset Eklunda i Bestorp. Sedan gästerna avnjutit en drink och ett bildkåseri med mina bilder från fjällen och eklandskapet, började dansen till av mig inspelad dansmusik med framför allt storband. Och det var överlag ganska trötta gäster som fram på nattkröken åter embarkerade bussen för återfärd till Linköping. 50-årsfesten var på en lördag och nästa veckoslut gick flyttbilen till Borensberg, där vi köpt en villa i anslutning till att jag lämnade Luxor för att bli datakonsult i EDEBE, strax därefter uppköpt av WM-data. Jag fick själv välja bostadsort med kontor i hemmet var som helst söder om Uppsala. Min blivande chef besökte oss och dömde ut villan på Ringgatan som möjlig för EDEBE att betala ersättning för kontor i hemmet. Likaså skulle inte skattemyndigheterna godkänna skatteavdrag för kontoret. Vi hade i stället hittat en villa i Borensberg med en tillbyggnad innehållande lämpligt kontorsrum, allrum, bastu och ett litet rum som gjort för ett fotolabb. Luxor Ove Gedda var Luxors kontaktperson på industridepartementet och det var han som genomförde anställningsintervjun sedan jag blivit kontaktad på nytt i Stockholm. Han var också assistent till Arne Callans på departementet som var styrelseordförande i Luxor AB. Jag skulle få mycket att göra med Ove som var stationerad på Luxor under en övergångstid när dess nye VD ”skolade in sig”. VD hade sitt rum med ingång från en alkov på övervåningen i fabrikens huvudbyggnad. Det stod VD på hans dörr men på dörren till ett rum på motsatt sida i alkoven stod Chef, vilket säger allt om att det var fabrikören Axel Holstensson som egentligen bestämde i Luxorkoncernen före statens övertagande. © 2014 Bengt Eklöv Sida 4 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Kallad till polisen i Motala Befattningen som ekonomichef i det då nyligen av staten övertagna Luxor blev jag snart brutalt medveten om var en verklig utmaning. Det var inte bara en gång jag önskade att jag aldrig tillträt jobbet. Bland de första åtgärderna var att administrera det då hittills största ackordet i Sverige och den uppgiften hängde i ganska länge. Och snabbt blev jag på det klara med att det krävdes en omfattande upprustning av redovisningen i bolaget. Det fanns TV-apparater i på många ställen mycket stora lager hos agenter och återförsäljare över i stort sett hela världen – i de flesta fall konsignationslager som alltså fortfarande ägdes av Luxor. Vid kontroller uppdagades en hel del luft i redovisade lagersiffror. Jag minns att jag en gång attesterade en kreditering på 19 mkr för att återställa substansen i lagervärden i ett land. Hur resultatet av verksamheten fördelade sig på såväl produkter som marknader kunde inte utläsas av redovisningen på lägre nivå än för totalt TV- resp. radioapparater. Att få ordning på detta krävdes inte bara nya redovisningssystem utan och kanske framför allt en annan organisation och inställning hos alla medarbetare. Hur illa det var ställt fick jag belägg för redan innan första anställningsmånad gått till ända då jag som redovisningsansvarig ombads infinna mig hos polisen i Motala. Där fick jag ta emot en rejäl utskällning av en kriminalkommissarie som lät mig förstå, att den interna kontrollen på Luxor var skandalöst usel. För några dagar sedan hade polisen i Skåne vid en vägkontroll stoppat en långtradare fullastad med TV-apparater från Luxor på väg till kontinenten utan några som helst transporthandlingar. Långtradaren hade helt enkelt kunnat lastas full inne på fabriksområdet och det låg mycket nära till hands att någon i Luxors organisation varit inblandad. Sedan jag högtidligen lovat att prioritera den interna kontrollen i mitt arbete och också tagit emot en rad tips kunde jag med blandade känslor återvända till min arbetsplats. © 2014 Bengt Eklöv Sida 5 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Ny organisation och nytt redovisningssystem Den nya ledningen var tidigt på det klara med att vi behövde extern hjälp för att utforma och implementera en ny matrisorganisation och därtill anpassat redovisningssystem som skulle medge resultatrapportering på såväl produkt- som marknadsområde. Vi anlitade ett par duktiga konsulter från Statskonsult och i redovisningsfrågorna fick jag mycket bra stöd av dåvaande Öhrlings och Bohlins revisionsbyråer. Det fanns då två dominerande redovisningssystem på marknaden och ett av dem hade jag utnyttjat i DAGAB varför jag med tanke på min egen framtid valde konkurrenten EPOK, som tillhandahölls av dataföretaget EDEBE, ett dotterföretag till EUROCkoncernen. Organisationsförändringen innebar ett fastställande av resultatområden på produkt- och marknadsområde och budget- och resultatansvariga chefer utsågs bland de anställda. Redovisningsprojektet avseende införandet av EPOK skulle medföra att verksamhetens resultat skulle kunna rapporteras ned till enskilda produkter och marknader. Försäljningsresultaten skulle mätas som skillnad mellan försäljningspris och ett avräkningspris, som i sig bestod av förkalkylerade material- och tillverkningskostnader. Materialkostnaderna bestod av standard inköpspriser och tillverkningskostnaderna av förkalkylerade lönekostnader och omkostnader. Inköpsfunktionen i företaget skulle helst redovisa ett nollresultat som skillnad mellan verkliga och förkalkylerade inköpspriser. Produktionsfunktionen skulle likaså helst ha ett nollresultat som skillnad mellan verklig och förkalkylerade direkt tillverkningskostnader och skillnaden mellan omkostnadspålägg och verkliga omkostnader. När det gällde produktrapporteringen försökte jag helt enkelt tillämpa det jag lärde mig på Philips TV-fabrik NEFA i Norrköping med IBMprodukten PICS – Produktion Information and Control System. Det inte redovisningssystemet EPOK klarade av var s.k. ”ingår i-analyser” och produkternas innehåll nedbrutet och redovisat på nivå skruv och bult, vilket vi i stället löste med skräddarsydda stordatorlösningar. Datachefen var mycket duktig på att hitta tekniska lösningar men vi var i stort sett ständigt oense © 2014 Bengt Eklöv Sida 6 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 om användarvänligheten. Det gällde ju att få folket på golvet att acceptera en inrapportering de inte var vana vid och då måste hanteringen vara enkel och säker. Och de som rapporterade in data i systemet måste också få en återrapportering de förstod och hade nytta av. Med några få undantag kunde dock ledningen, konsulter, revisorer och jag glädjas åt en ganska hög acceptans hos berörda. Till undantagen hörde avdelningen för utveckling av datorsystemet ABC 80 och sedermera också ADB 800. Det gick så långt att VD gav mig order om att lämna dem utanför rapporteringssystemet för att inte hindra dem i deras kreativitet. Jag hade också nöjet av att själv delta i utvecklingen av det redovisningssystem som skulle medfölja vid köp av Sveriges första PC. Singapore Klicka här för bilder Revisorn från Öhrlings Revisionsbyrå som engagerat stöttade mig under Luxortiden ansåg att verksamheten i Luxors enda dotterbolag med egen tillverkning och försäljning skulle bli föremål för en granskning. Det hela slutade med att jag ensam fick göra den 14 timmar långa flygresan till Singapore. Än idag ångrar jag att jag inte blev kvar och deltog i en kanotsafari i Malaysias djungler. Det lilla djungelområde som finns i Singapore klarade jag av på en eftermiddag utan se så mycket levande väsen. I tidningen kunde man däremot läsa om problem med apor som tog sig in i bostäderna via balkongerna. Och platschefen böjde sig alltid ned och kollade på avstånd att det inte fanns någon orm under tjänstebilen. På tal om hans tjänstebil så uppmanade han mig att inte anmärka på att han hade en onödigt stor Mercedes. Trafikintensiteten gjorde att man måste i ren självbevarelsedrift ha så mycket plåt som möjligt omkring sig – här gällde regeln att den som kom först också körde först vilket jag nogsamt observerat vid mina strövtåg i staden. Vid en middag hemma hos platschefen upptäckte jag förskräckt en ganska stor ödla som gick på taklisten i vardagsrummet. Den var inget att bry sig om, den gjorde enligt värdfolket stor nytta med att hålla efter småkryp. © 2014 Bengt Eklöv Sida 7 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Singapore är fantastiskt rent – jag träffade på flera kvinnor som handskurade gångbanorna. Och vid byggarbetsplatserna måste lastbilarnas hjul först göras rena från lera innan de åkte ut på gatorna. Under en måltid utomhus sprang dock en stor råtta till min förskräckelse omkring mellan bordsbenen. Tillverkningen för Luxor var förlagd till två byggnader – en med och en utan luftkonditionering. I den sistnämnda arbetade de som inte tålde luftkonditioneringen – de flesta boende i Singapore. Toaletterna bestod av ett rum med en ränna i golvet och i handfatet fick jag först spola bort några kackerlackor. Joseph Huang skäms för mig och försvinner i Sverige Kvällen innan jag skulle återvända hem blev jag utbjuden på restaurang av Luxors kontaktman i Singapore – Joseph Huang. Jag minns den fantastiska servicen, innan jag svalt sista tuggan av en rätt var genast en uppassare framme med en våtvarm servett. Jag glömmer heller aldrig hur genant Joseph tyckte det var att jag inte kunde äta med pinnar utan var tvungen att be om kniv och gaffel för att kunna njuta av det som bjöds. Joseph var också på besök i Sverige och jag hade då ansvaret för att han togs om hand på bästa sätt. Ulla och jag hade honom som gäst i hemmet flera gånger och han fick också uppleva ett svenskt julbord på Gästgivaregården i Gamla Linköping . Han var också mycket intresserad och imponerad av de gamla byggnaderna. När jag så sista helgen han var här ringde hotellet och skulle kolla läget fick jag beskedet att han inte fanns där och inte hade lämnat något meddelande. Sent på söndag kväll ringde han mig från Arlanda dit han tagit sig med hyrbil för att hämta sin hustru. De skulle göra Sverige och Europa på sin bröllopsresa – de hade vigts någon vecka innan Joseph for till Sverige. Som väl var hade han inte råkat ut för någon halka på vägen – han hade ju aldrig upplevt vinterväglag. Hemma hos oss blev Joseph så förtjust i vår adventsstjärna att jag fick ombesörja att en likadan skickades till deras nya hem i Singapore från butiken i Stockholm, som lyckligtvis hade kvar en i lager. © 2014 Bengt Eklöv Sida 8 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 Styrelseordföranden räddar och skäller Mitt i natten blir jag väckt av en telefonsignal. Det var VD som berättade att vi skulle infinna oss i styrelserummet klockan åtta på morgonen. Vi var ditkallade av styrelsen för verkstadsklubben och enligt den som skvallrat för VD skulle vi båda uppmanas lämna våra jobb med omedelbar verkan. Personalen hade fått nog av våra påfund. VD hade dock också ringt Luxors styrelseordförande Arne Callans som också lyckats ta sig till sammanträdet i tid. Fackrepresentanterna fick slokörade lämna rummet sedan de av en rasande Callans uppmanats att skämmas för sitt tilltag och i stället vara tacksamma för våra uppoffrande insatser. Sedan var det vår tur att bli utskällda för att vi inte kunde hantera situationen. Lunchfadäs I kontorsbyggnaden fanns en trivsam representationsmatsal med tillhörande kök där matmor tillagade fantastiskt goda måltider. Gästerna var alltid nöjda med maten de bjöds på, vilket gjorde att vi aldrig gav henne några anvisningar. Det skulle dock straffa sig då ju som bekant även solen har sina fläckar. Vi hade många diskussioner med de två banker som tillhandahöll våra nödvändiga krediter, nästan alltid utnyttjade till bristningsgränsen. Vid ett av flera liknande tillfällen behövde vi diskutera en tillfällig utökning av krediterna och hade därför bjudit in de båda bankcheferna på ett möte, som skulle inledas med en lunch. Som vanligt hade jag överlåtit åt matmor att välja menyn. Den här gången gick det dock mycket snett. Ingen av gästerna åt lever – de valde att stå över till desserten. Stämningen var ganska tryckt vid det efterföljande sammanträdet. Början till slutet Början till slutet på Luxor för både VD och mig var att jag lyssnat på en bekant tjänsteman vid dåvarande Östgötabanken, som erbjöd sig att ta över hela vårt kreditbehov. Han uppvaktade mig under ganska lång tid och till slut kom VD och jag mot bakgrund av de allt kärvare bankkontakterna överens om att föreslå styrelsen ett byte av bank. Styrelseordföranden var © 2014 Bengt Eklöv Sida 9 av 10 LINKÖPING – LUXOR MOTALA 1979-1982 också informerad men hade varken sagt ja eller nej till våra funderingar. Vid det aktuella styrelsesammanträdet råkade vi dock ut för ett rejält bakslag. Styrelseordföranden tyckte förslaget var vansinnigt. Veckan därpå sade den fjärde VD:n jag upplevde under Luxortiden upp sig. Utan tvekan smittade VD:s beslut av sig och jag började själv tycka att det var ganska otacksamt att efter att ha pendlat 8 mil om dagen sitta till långt in på nätterna med att färdigställa rapporter inför de jobbiga styrelsesammanträdena. Även om mitt förändringsarbete ännu inte var färdigt tyckte jag att det skulle kunna vara möjligt för någon annan att ta över och fullfölja. Under det mycket goda och nära samarbetet med konsulterna från EDEBE hade jag också av dem fått veta att jag skulle kunna få det mycket bättre som konsult. Och jag har inte för ett ögonblick ångrat att jag en dag slog till för ett erbjudande som ekonomikonsult i EDEBE, ett data- och konsultföretag i Euroc-koncernen. Dess huvudkontor är något alldeles extra där det ligger på kanten intill ett jättestort kalkbrott. Det är byggt i ett plan med ett antal utomhusgårdar omgivna av kontorsrum. I rekreationsdelen finns till och med stor swimmingpool. Själv skulle jag få ha kontor hemma i min bostad var som helst söder om Uppsala. Jag skulle heller inte behöva redovisa annan tid än den som behövdes för kunddebitering – i övrigt skulle ingen lägga sig i hur jag tillbringade dagarna bara jobbet blev gjort. Som grädde på moset fick jag också helt fri bil – en guldgruva med tanke på mina långväga Lapplandsresor. © 2014 Bengt Eklöv Sida 10 av 10
© Copyright 2024