Här - Uppsala Politicesstuderande – UPS

ORDFÖRANDEN ORERAR
REDAKTÖRERNA RALJERAR
Hej, och samtidigt hej då! En mer tudelad hälsningsfras får
man leta efter men numret du håller i handen är nämligen
det sista som läses innan sommaren och samtidigt det första
som du som reccentior läser vid starten av höstterminen.
Det är även det sista numret som jag får nöjet att skriva
ner mina tankar i denna spalt. Till dig kära recce, som
snart ska uppleva Insparken 2014, välkommen! Du har
kommit till Uppsalas bästa studentförening och mitt råd
till dig är att dra nytta av det så mycket du kan. Det finns
något för alla att engagera sig för i UPS och när studierna
känns tunga finns det inget bättre sätt att prokrastinera på.
Kombinationen av att skjuta upp ett PM-skrivande och
att samtidigt göra någonting roligt och nyttigt för en själv
och andra är oslagbar, det är prokrastinering utan dåligt
samvete. Till er som jag har haft äran att jobba för som
ordförande under ett helt år: tack! Det är något oerhört
stort att vara förtroendevald och ha i uppdrag att göra
sitt allra bästa för en förening med så många engagerade
och härliga medlemmar. Det är med ambivalens som jag
snart lämnar över till en ny ordförande. Det kommer
vara sorgligt att lämna en post som jag älskat och som
utvecklat mig mer än jag kunnat tro, men det kommer vara
oerhört roligt att lämna över till någon ny som kommer
in sprudlande med energi. Avslutningsvis, oavsett om ni
läser detta innan eller efter sommaren finns det bara en
sak att säga till alla er medlemmar när jag kollar på vår fina
förening. Fy fan, vad ni är bra!
Vi skulle kunna börja denna ledartext med att parafrasera
sångtexter om hur vintern rasat ut bland våra fjällar. Vi har
dock av flera anledningar valt att inte göra det. Dels för att
det är gjort av redaktörer i cirka ett århundrade nu, dels
för att det fortfarande snöar i maj. Vi vill istället hälsa dig,
käre läsare, varmt välkommen till ytterligare ett nummer
av Uppsalas dokumenterat bästa studenttidning. Särskilt
välkommen till dig som slår upp denna tidning som ännu
ung och nyfiken recentior. Väl mött! I detta nummer kan
du som vanligt förkovra dig i allsköns läsning om allt
mellan solen och icke-planeten Pluto.
Ansvarig utgivare
Joakim Hessling
Ordförande, Redaktör
Alexander Fredman
Redaktör
Carl Lindberg
Layout
Alexander Fredman
Carl Lindberg
2
Omslag
Bandet Agent Attitude
fotade av Andreas Sundell
Tryckeri
Tregraf tryck,
Uddevalla
Upplaga
350 exemplar
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Inledningsvis kan du på sida 6 och 7 bekanta dig med detta
års insparksgeneraler där de berättar om den kommande
insparken och avslöjar också vilka av dem som är Harry
Potter-fangirls. Bläddrar du vidare till sida 10 och 11 hittar
du två viktiga texter om supporterkultur och dess ibland
våldsamma inslag. På sida 12 till 17 kan du slutligen läsa
om det stundande EU-valet i termer av såväl partigrupper
som unionens asylpolitik.
Med förhoppning om såväl intellektuell som avslappnande
sommarläsning!
Medverkande
Fredrica Werner
Hanna Lycken
Ulrika Sävje
Sofie Lindqvist
Sanna Börjesson
Ludvig Broomé
Elin Dellås
Rasmus Hjulfors Antti
Emma Gunnarsson
Andreas Sundell
Kristin Åkerlund
POLMAGASINET
är en politiskt obunden tidning av och för Uppsala
Politicesstuderande. Tidningen utkommer fyra nummer
per år.
polmagasinet@
uppsalapolitices.se
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Anslagstavlan
4
Världsligt med PK
5
Insparkens generaler
Krönika: Den lilla leken
Polmagasinet testar: Utflykt
6-7
7
8-9
Fotbollens supporterkultur
Att tro på fotbollen
En bättre supporterkultur
10 - 11
11
EU går till val
EU:s partigrupper
14 - 15
Pushbacks i Europa
16 - 17
Krönika: Ett större problem
Mat och förändring
17
18
Kultur
Könsroller och humor
Intervju - UAHC
Vad händer sen - Daniel Olsson
19
20 - 21
23
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
3
ANSLAGSTAVLAN
100 st
extra nummer har tryckts av denna upplaga Polmagasinet
för att skickas ut till nästa termins recentiorer.
Citat från
fadderansökningar
”HEJ!”
”HEJ! Försökte byta rad, men tror att jag råkade skicka
min motivering till varför jag vill vara fadder med orden
“HEJ”. Det kanske verkade lite oseriöst?”
”Taggad på att göra deras inspark oförglömlig och sälja
på dom mina gamla kursböcker.”
”Ett hjärta som bankar för Polkand och förmågan att
stötta reccen när hen inser att det är en vecka kvar tills
man får sova. ”
Hallå där! Joanna Hellström
Text: Fredrica Werner
Du var en av de 16 som åkte ner
till Uganda tillsammans med UF.
Berätta lite om resan.
UF gör resor regelbundet och de som
följer med planerar resan tillsammans.
Du behöver alltså inte vara engagerad
i UF övriga tid, men vara aktiv och
planera resan för att kunna följa med.
Planeringen startade i slutet av oktober
och sedan dess har vi planerat allting,
bokat studiebesök med mera.
Vad gjorde ni på resan?
Vi var borta i totalt 10 dagar och första
veckan var vi i huvudstaden Kampala
och i en stad som heter Hoima. Vi gjorde
studiebesök på universitetet i Kampala
och besökte ett antal NGO:s. Vi besökte
även det största oppositionspartiet FDC.
Det var häftigt att få möjlighet att se så
4
många exempel på lokalt engagemang
och träffa människor som verkligen
brinner för sitt land. Det var väldigt
lärorikt och ett väldigt spännande sätt
att upptäcka och lära känna ett land.
Efter den första veckan hade vi några
valbara dagar kvar och var då åkte jag
tillsammans med en del av gruppen
på gorillatrekking, vilket var en helt
fantastisk upplevelse.
Vad tar du med dig från resan?
Det är många upplevelser och intryck
som kommer att stanna kvar. Jag kommer
att minnas alla häftiga imponerande
människor vi träffade, framförallt många
starka kvinnor. Dessutom är det nog
först nu som jag verkligen insett värdet
av fungerande förvaltningspolitik.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
VÄRLDSLIGT MED PK
Jessica Johansson, Utbyte i Chile
Hola muchachos!
Här kommer en hälsning från ett Chile
kantat av politiska förändringar och
seismologisk ilska. Ett presidentskifte
från
höger
till
center-vänster,
studentprotester, en kraftig jordbävning
i norr följt av en stor stadsbrand i den
färgglada hamnstaden Valparaiso har
gjort vistelsen händelserik. Trots den
till synes stora turbulensen präglas min
vardag av studerande och helgerna av
bilturer till Anderna för trekking och
rafting. Kontrasten mellan Universidad
Central och Uppsala är total; allt
från granatäppelträden på gården
till banderollerna med hammaren
och skäran som en grupp studenter
emellanåt hänger upp. Kontroversiellt
tycker kanske en elev i landet lagom, men
som en klasskamrat uttryckte det: ”det
är på modet att vara revolutionär”. Som
utbytesstudent i Santiago får man snabbt
lära sig kännetecken om Chile. För det
första; att nationaldansen härstammar
från en parningsdans mellan en tupp och
en höna. För det andra; att ”terremoto”
(jordbävning) är ett viktigt ord både på
grund av dess direkta betydelse, men
även eftersom det är namnet på en typisk
drink gjord på sött vin, ananasglass
och grenadine. För det tredje; att alla
”chilenismos”, inhemska omskrivningar
av ord, gör chilenskan till en nästintill
egen version av spanska. Om du vill ha
ett händelserikt utbyte med kontraster,
intressant politik och med en variation i
natur från skidåkning till öken och kust,
så kan jag rekommendera Chile.
För att avsluta, en äkta chilenismo: chao
weones!
Gabriella Rapp, Utbyte i England
Hej Polkandvänner!
I januari tog jag mitt pick och pack och
begav mig till University of East Anglia i
Norwich, en och en halv timmes tågfärd
från London. Det var kärlek vid första
ögonkastet med såväl universitetet som
staden. Det tog inte många dagar innan
det kändes som hemma och familjen
bestod av människor från världens alla
hörn. Jag kom hit med två mål; anamma
den brittiska accenten och leva livet.
Nummer två går ganska bra måste jag
säga. Här ägnas mina dagar åt alltifrån
studier till tävling i hamburgarätande
och wine Wednesdays (Wednesday
kan även bytas mot någon av de andra
veckodagarna). Nyss hemkommen från
tre veckors resande i England och på
Irland ska jag nu återanpassa mig till
verkligheten och studierna. Även om
den stundande tentaperioden inte känns
allt för lockande så kan jag inte låta bli
att känna, när jag diskuterandes “just
war theory” och interventioners vara
eller icke vara, och när jag knallar hem
barbent i den sommarvarma natten
fastän det bara är april, att livet nog är
rätt fett ändå och att mål nummer två
snart är uppfyllt. Hur det går med mål
nummer ett återstår att se, men en kan
ju alltid drömma. Vi ses i höst!
Kakor, kärlek och förhoppningar om en
fin sommar.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
5
INSPARKENS GENERALER
Text: Hanna Lycken och Ulrika Sävje
Insparken för alla nya pol kand-studenter är en av pol kand-årets höjdpunkter.
För recentiorerna väntar en vecka fylld med nya människor, lekar, utklädnader
och gemenskap. För faddrarna väntar detsamma, blandat med en viss mängd
ansvar. De som har huvudansvaret över veckan är UPS egna insparksgeneraler.
Äntligen har solen hittat till Uppsala och
med festligheter som valborg, vårbaler
och inte minst UPS sommargasque
kommer maj månad garanterat bli något
utöver det vanliga. Därefter kommer det
ack så efterlängtade sommarlovet och allt
som hör det till. Några av oss har kanske
redan tankarna på nästa termin. Eller
snarare veckan som kommer innan: den
magiska tid då vänskapsband ska knytas
och fester ska festas. Det handlar förstås
om UPS inspark 2014. T2:orna ska
äntligen få bli faddrar och med öppna
6
armar hälsa nästa års reccar välkomna
till Uppsala och pol kand. Några som
definitivt har fokus på denna vecka är de
fyra personer som redan ägnat många
timmar åt att planera och spåna på idéer
och aktiviteter. Generalerna för årets
inspark 2014 heter Erika Wallin, Linnea
Skärdin, Emilie Tilstam och Kristin
Åkerlund.
När allt började i augusti förra året visste
ingen av de blivande generalerna vad
de skulle vänta sig av insparksveckan.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Det enda stod klart var att insparken
skulle vara något nytt, spännande och
med största sannolikhet bli enormt
roligt. Linnea utbrister “Det skulle bli
den fetaste veckan i mitt liv”. Förra
insparkens tema, “Svenska klassiker”,
hade tillsammans med ett schema för
veckan skickats ut till alla blivande pol
kandare innan veckan började. Erika
såg det som en trygghet att schemat
var så fullspäckat, det gav en känsla av
att vi skulle bli omhändertagna hela
dagarna. “Det kändes lite som att åka
på charter” fyller Linnea i, vilket visade
sig vara väldigt passande med tanke
på att hon under insparken hamnade
i chartergruppen. Temat för detta års
inspark är som bekant “Mästarnas
mästare”, och generalerna kommer
under veckan bokstavligen att vara
mästare, nämligen “Kick-Ass”. Det är
mycket som ska behållas ifrån förra årets
inspark, som bygdegårdsövernattningen,
takfesten
och
förhoppningsvis
korvgrillningen under pubrundan, vilket
var Kristins favoritögonblick under
förra årets inspark. Men de har även
tankar om en del förändringar. De vill
bland annat att alla dagar och aktiviteter
ska ha en tydligare röd tråd, vilket de
haft mycket i åtanke under valet av tema.
Som hängivna fans ville Kristin och
Erika till exempel ha Harry Potter-tema,
då varje dag skulle illustrera en bok.
DEN LILLA LEKEN
Av: Sofie Lindqvist
På Valborgsmässoafton år 1955 stod en
figur med aningen lustigt utseende vid
Gunillaklockan utanför Uppsala Slott.
Hans röda hår kan ha vajat lojt i vinden
och han kan tänkas ha stått med en lapp
i sin hand. Eller så behövdes vid tillfället
ingen lapp; just denne herre var en hejare
på raljerande tal som det han nu skulle
hålla. Mannen vid Gunillaklockan var
nämligen ingen mindre än den beryktade
Tage Danielsson. Den som någon gång
spenderat julaftonskvällen framför KarlBertil Jonssons Julafton och därmed
tagit del av Tage Danielssons genialiska
berättarkonst, kan ana vilket fantastiskt
tal det måste ha varit. I sitt tal till våren
beskrev magister Danielsson den
euforiska känsla de alla delade över att
vintern äntligen var förbi: ”Våren, den
dåren, vill lära oss leka. Vi vill trotsa
Detta blev dock nedröstat av de andra
generalerna. En annan förändring är att
ge reccarna mer ansvar, utan att de för
den delen blir mindre omhändertagna.
Det är svårt för generalerna att dela upp
ansvaret mellan sig när arbetet är så stort,
det blir automatiskt så att alla gör allt.
“Det är lite som samarbetet mellan FNdelegater” menar Emilie i äkta pol kand
anda. På frågan vilka roller de har inom
gruppen är alla överens om att Emilie är
den som har flest bollar i luften och även
är den som alltid kommer sent. Erika
är idésprutan och visionären, medan
Linnea är den realistiska som får ner de
ibland för stora visionerna på jorden,
men är samtidigt den som är mest fest.
Kristin är den roliga, den som får alla
att skratta! Att veckan kommer att bli
bra råder det ingen tvekan om. Årets
generaler är redan peppade till max,
och har fullt fokus på hur insparken
kan bli så bra som möjligt för de nya
reccarna. Några sista användbara tips
från generalerna till reccarna (och
faddrarna?) är främst att hålla reda på
var man är och var man bor. Huruvida
det sker med en utskriven karta eller en
app på mobilen spelar mindre roll, så
länge mobilen har batteri, i annat fall är
karta att föredra. Har man cykel gäller
det dessutom att hålla koll på var man
ställde den, då minnet ibland sviker
sådär framåt småtimmarna. Allmänna
tips inför det första året i Uppsala är att
prova på så mycket som möjligt: jobba
på nation, gå på dam-/herrsupé och
engagera sig i någon förening! Det är
aldrig så läskigt som man tror och om
andra kan så kan du minst lika bra! “Var
en ‘yes-hen’ hela året!”
naturen och flyga som lärkan och tro
fullt och fast att vi ej ramlar ner.”.Bland
studenterna som hänförda och
säkerligen aningen berusade lyssnade till
Tage Danielsson stod min mormor och
morfar. Som traditionen bjöd, såväl då
som nu, hade de tidigare under dagen
stått under Carolina Redivivas balkong
med sina studentmössor i handen och
som nu satt stadigt på hjässorna. När
magister Danielsson rundat av sitt
vårtal och tagit emot rungande applåder
skingrades folkskaran och firandet
fortsatte på olika håll.
På Tage Danielssons och min mormor
och morfars tid fanns varken skvalborg, kvalborg eller finalborg. Inte heller tävlade politices kandidatprogram i
forsränningen på Fyrisån och inte heller
stod Östgöta Nationredo att välkomna
Den Svenska Björnstammen till Uppsala. Östgöta Nation som för övrigt var
Tage Danielssons hemmanation och har
namngett sin pub efter mångsysslaren
Nog har nya inslag tillkommit genom
åren. Men traditionerna som överlevt
sedan Tage Danielssons tid är många:
champagnefrukosten, forsränningen,
sillunchen, champagnegaloppen. Vilket
party det har varit!
“Våren, den dåren, vill
lära oss leka. Vi vill
trotsa naturen och
flyga som lärkan och
tro fullt och fast att vi
ej ramlar ner.”
När jag själv flyttade till vår anrika studentstad förra året framförde min mormor sina gratulationer. Det var väl trevligt att studietraditionerna fördes vidare.
Och nu är en av de mest traditionsenliga
dagarna av traditionsenliga dagar här
igen.
Och för den som oroar sig över att prioritera fest framför studier finns tröst
att finna. Som magister Danielsson påpekade för över femtio år sedan:
”Och förfasar man sig över den lilla
leken ska man komma ihåg: det är bara
idag som vi upphäver lag – det är bara
idag som vi prompt vill försöka vända
på steken. Vi vill inte fly bort från det
statsmaskinella, men vi tror att det kan
göra kuggarna gott att få leka så smått.”
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
7
POLMAGASINET TESTAR UTFLYKT
Text och foto: Ulrika Sävje, Sanna Börjesson, Elin Dellås och
Ludvig Broomé
När våren har kommit och sommaren har bestämt för att stanna finns det
inget tråkigare än att sitta inomhus. Så vad kan man göra istället? Polmagasinet
guidar dig genom utomhuslivets utflyktplatser!
Gamla Uppsala
För den som vill fly studentbubblan är Gamla
Uppsala ett utmärkt utflyktsmål. Det tar cirka 20
minuter med cykel från Ekonomikum. De flesta
som besöker Gamla Uppsala kommer för att se
de berömda Uppsala högar, vilka är cirka 1500 år
gamla gravplatser för kungar och andra mäktiga
människor. Totalt anses det ha funnits mellan 2000
och 3000 gravar på området. De tre största högarna
kallas för Kungshögarna och har tillskrivits gudarna
Oden, Tor och Frej. För den som vill lära sig mer om
platsen, som att den under vikingatiden användes till
hedniska offerfester finns Gamla Uppsala museum.
Här kan man även läsa om berättelser och myter
kring högarna. Museet har öppet varje dag 11-17
och kostar 70 kronor i inträde. Är man mindre
intresserad av historia fungerar Gamla Uppsala
även utmärkt som picknickplats. Det är ett fint
område och från toppen av högarna har man utsikt
över hela Uppsala. Efter ett par vändor upp på de
cirka 70 meter höga högarna har du dessutom fått
veckans rumpträning gjord!
Fotboll på Studenternas IP
Landets fjärde största stad är en högst medioker idrottsstad,
sett till både framgångar och intresse. Lockas akademikertäta
Uppsala måhända mer av biblioteken än av IP:n? I vilket fall
finns nu en plan för att fylla tomrummet. Ortens favoritlag,
Sirius, ska bli ett storlag. Sportchef ”Rit-Ola” Andersson
har plockats in direkt från Champions League-studion
för att fixa framgångarna. Hittills har de rört om rejält i
sportgrytan genom att damma till både Djurgården och IFK
Göteborg i Cupen. Publikintresset är det dock tänkt att vi
studenter ska stå för. Nytt för i år är nämligen gratis inträde
8
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
för alla med giltigt nationskort. Ropen skalla, Superettan åt
alla! Polmagasinet har förstås varit på plats (21/4) och kan
rapportera om en trivsam upplevelse nere från Studenternas.
Utöver den strålande vårsolen fanns där flera glädjeämnen,
hemmalagets torsk till trots; nigerianen Moses i anfallet
ser definitivt ut att kunna förhindra en ny ökenvandring i
gärdsgårdsserierna. Moses finter ackompanjerades av vacker
körsång från Siriusklacken och som grädde på moset var
varmkorven i paus utsökt. Gå på fotboll, det blir kul!
Gränby 4H
Ett stenkast från Gränby Centrum ligger
Gränby 4H gård som en kontrast mot
allt vad gallerior, shopping, betong och
bussterminaler innebär. Stress hör inte
hemma här; hästarna Pirot, Wixie, Allis och
Nello betar lugnt i sin gröna hage. Även kor,
grisar, höns, ankor, getter och kaniner finns
på gården. Det luktar landet; kodynga och hö,
äckligt, men ändå gott på ett smyghärligt och
somrigt sätt. Under vårt besök bjuds även
på lite extra spektakel. För under en klarblå
himmel på en av vårens första somriga dagar
firas det med barnkalas, ballonger, saft och
bullar vid det lilla klubbhuset på gårdens
mitt. Idag finns det flera 4H gårdar utspritt
över vårt avlånga land. Organisationen är
skapad för barn och ungdomar med visionen
att utveckla engagerade och ansvarstagande
människor med respekt för omvärlden.
Visst kan du kombinera ditt besök med att
lära dig om jordbruk och praktiskt arbete
på gården i Gränby. Om istället du föredrar
att dra fram picknickfilten, nya numret av
Polmagasinet och att lägga dig under en
ek invid en ankdamm så finns även den
möjligheten.
Stadsskogen
Med lite varmare väder kommer äntligen
perioden när du kan ta kvällspromenader utan
att det resulterar i att man behöver vårdas
för frostskador. Om det inte är valborgskväll
förstås. Så, med planen att undfly plugget
ett tag drar jag på mig ett par bekväma skor
och skuttar ut på Karlsrogatan i vårvärmen.
Men här kommer samma fråga som vanligt,
vart ska jag egentligen? Det här med att hitta
promenadvägar i en ny stad är inte alltid
så lätt. Den här gången styr jag stegen mot
stadsskogen. Att promenera runt här känns lite
som att vara tillbaka på dagis igen; på ett positivt
sätt. Det luktar träd, jord och barr och fåglarna
kvittrar förstrött i kvällssolen. Det är något så
väldigt lugnande med att promenera i en skog,
världen utanför försvinner lite. Man kan tappa
bort sig lite i sina egna tankar, men tack vare
breda promenadstigar så slipper du tappa bort
dig i skogen också. Fungerar som både tidig
kvällsaktivitet och morgonspringrunda.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
9
ATT TRO PÅ FOTBOLLEN
Text: Ludvig Broomé
Foto: Henrik Kullberger
En supporter åkte på bortamatch och kom aldrig hem. Fotbollen tenderar
att locka fram både det bästa och sämsta hos människor. Vi är många som
fortsätter att gå på matcher, men vart är svensk fotboll egentligen på väg?
Jag tänkte inte dra den här parallellen
men hamnade här ändå: varför biter
religionen sig fast, trots att det står ställt
bortom allt rimligt tvivel att nästan
alla världsreligioner ’har fel’? En del
av svaret ligger förstås i människans
natur. Ett av våra mest grundläggande
behov är att kunna identifiera oss med
vår omgivning. Att känna gemenskap
och tillhörighet. Här är du välkommen,
oavsett vem du är och var du kommer
ifrån. I alla fall så länge du delar vår tro.
I Sverige har antalet troende minskat
kraftigt det senaste seklet. Samtidigt har
en annan folkrörelse vuxit sig allt starkare.
Fotbollen. Allsvenskan hade nästan 2
miljoner besökare den senaste säsongen
och då har vi ändå en riktig blåbärsliga i
internationella sammanhang. Jag ska inte
påstå att det finns ett samband mellan
det ökade engagemanget för fotbollen
och det minskade för religionen. Det
vore hädelse. Däremot vågar jag påstå
att många av de behov religionen
tillfredsställer faktiskt går att få på sitt
lags läktare istället. Jag överdriver inte
ens. Det finns tiotusentals människor
runtom i landet som skulle skriva under
på religionsliknelsen.
Det har gått snart tio år sedan gick jag på
min första match. Jag kände redan då att
jag för alltid ska vara en del av det här.
Den där underbara känslan har ibland
10
lämnat mig den senaste månaden. Det är
jobbigt, för supporterskapet har gett så
oerhört mycket mening i mitt liv. Kanske
mer än något annat. Jag medger, det jag
säger är inte rationellt. Ganska töntigt
dessutom. Men så är vi människor inte
alltid rationella heller (och jag är lite
töntig). Det spelar liksom ingen roll om
du har en powerpoint som bevisar att
jorden är äldre än den heliga skriften
påstår, du kommer inte att övertyga
någon. Det spelar liksom ingen roll att
du säger att 11 spelares jakt efter en vit
sfär är något banalt, du kommer inte att
övertyga mig.
“Det är omtumlande
att få sitt livs kanske
största källa till glädje
reducerad till ’våldets
och hatets grogrund’”
Precis som vissa av världsreligionerna
har fotbollen ett stort problem. Ett
fåtal extremister begår vedervärdiga
handlingar som drar hela rörelsens
namn i smutsen. Den starka tron och
passionen används för att legitimera
våldsdåd mot dem som inte delar ens
uppfattning. Den där pyttelilla skaran
tvingar nästan oss andra att be om
ursäkt för något vi själva drabbas av.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Min liknelse bör tas med en nypa salt.
Att vara muslim i USA efter 9/11 är
av ofantligt annorlunda proportioner
än att vara fotbollssupporter i Sverige
efter dödsfallet i Helsingborg. Men
grundkonceptet är detsamma. Det är
omtumlande att få sitt livs kanske största
källa till glädje reducerad till ”våldets och
hatets grogrund”.
Tiden efter fyrabarnspappan Stefans
död har varit märklig. Jag har fått
ompröva mycket av det jag med
vigör försvarat under åren. Min
grundlagsskyddade rätt att få uttrycka
hat till exempel. Jag vill inte riktigt
peta på grundlagen, men normerna
på läktaren skulle må bra av ett rejält
lyft. Speciellt den sjukliga mansrollen
som är så tydlig i fotbollssammanhang.
Fulla och skrikiga män i grupp är
sällan en trevlig kombination. Fulla
och skrikiga män i grupp som har
en ”fiende” är en om möjligt ännu
otrevligare kombination. Retoriken
kan vara rysligt grabbig och hätsk.
Tusentals sjunger om att slåss. Är det
då verkligen konstigt att några omsätter
orden till handling? Definitionsmässigt
ja, eftersom sånger är lagliga medan
våld inte är det. Polis och rättsväsende
har länge stått med byxorna nerdragna
inför huliganproblematiken. Politiker
och media är oftast totalt aningslösa om
problemets kärna. Men det vore fegt att
inte medge att även vi supportrar kan
bättre. Vi ”goda” supportrar måste axla
ansvar för det råa hatet vi förmedlar
via sånger och svordomar. Vilken bild
av supporterskapet är det vi vill ge
till kommande generationer? ”Efter
matchen ska ni dö”, ”Det står en hora
på linjen”, ”Ni kan skratta utan tänder”.
Bara några smakprov på vad som sjungs
på min ståplatsläktare. Det finns betydligt
värre exempel, tro mig. Fler verkar tänka
som mig. Hat- och våldsramsorna har
inte fått fäste på läktaren som under
tidigare år. Kanske är det ett embryo till
attitydsförändring vi ser? Jag tror faktiskt
det. Det uppriktiga hatet är nämligen
knappast en bärande komponent i
supporterskapet. Det är bara en krydda
vi använt för att egga upp stämningen.
Det som vecka in och ut får oss att
vallfärda till arenorna är naturligtvis inte
hatet. Därför vill jag låna de avslutande
orden från en annan passionerad AIKsupporters bröllopstal, Prins Daniels:
”Störst av allt är kärleken”. Som av en
händelse är orden hämtade ur bibeln.
Jag tänker fortsätta tro på det här.
EN BÄTTRE SUPPORTERKULTUR
Text: Elin Dellås
När något som inte får hända händer
så krävs förklaringar. Polisen ska
hitta en lösning, politiker ska vara
handlingskraftiga och tidningar ska
resonera kring den faktiska orsaken.
Vissa hävdade att det kunde vara
fotbollen, andra pratade om en
våldsbejakande manlighet. I takt med
att mitt twitterflöde övergick från
hedersbetygelser till hetsiga debatter
om mäns tendens till våld började
jag fundera över den kopplingen
mellan våld och manlighetsnorm.
Mellan manlighetsnorm och fotboll.
Det verkar finnas en tanke om att
fotbollsvåld skulle skilja sig från annan
sorts våld. Att fotbollen är det centrala,
snarare än den främsta gemensamma
nämnaren för våldsbrott, det vill säga
att förövaren är en man. Fotbollen är
mansdominerad. Det är främst män
som spelar fotboll, män som tittar på
fotboll och män som bestämmer över
fotboll. Manlighetsnormen som dessa
fotbollsmän, precis som alla andra
män, fostras in i är hård. Från tidig
ålder bombas män med förebilder som
använder våld. Måhända våld för den
goda sakens skull, men fortfarande våld.
Att våldsnormen inte skulle vara en
faktor att ta hänsyn till inom fotbollen
känns inte särskilt rimligt. Så jag vände
mig till någon som jobbar heltid med
jämställdhet och normkritik inom fotboll.
Sofia Karlsson är projektsamordnare för
jämlikhetsprojektet Fotboll för alla inom
AIK. ”Vi ville bygga upp ett material
som riktade sig precist mot fotbollen,
för vår erfarenhet var att även när man
pratar om genus så säger man att: ‘Nej,
men vi håller på med fotboll, det har
inget med oss att göra.’ Men då ville vi
visa att det gör det visst, fotbollen är lika
mycket återskapande och härbärgerande
av normer.” För att komma åt dessa
normer gör projektet nu filmer om hur
de traditionella normerna reproduceras i
ungdomsfotbollen. Det är material som
ska kunna användas av tränare och AIK
för att vägleda övningar och träningar.
Förhoppningen är att detta sedan ska
spridas vidare uppåt i organisationen.
“En supporterkultur
som andas genus,
antirasism och prohbtq”
Sofia påpekar att de flesta som spelar
fotboll som unga inte blir proffs, de
blir supportrar. Om fotbollen aktivt
befäster manlighetsnormer i tidig
ålder, så kommer de hänga kvar när
dessa män senare står på läktaren. Om
manlighetsnormen är våldsbejakande, så
är inte fotbollsvåld särskilt förvånande.
”Manlighet är ju en riskfaktor för våld.
Så när man befinner sig i en miljö där
det är väldigt många män och väldigt
mycket känslor är det klart att den här
närheten till kraftiga uttryck på olika
sätt kan upplevas som att det finns ett
hot om våld. Vilket kan handla om ens
egna föreställningar, men det sker ju
också grejer”. Det går inte att misstolka:
fotbollen är inte problemet, snarare
koncentrationen av män och hur de har
lärt sig att bete sig.
Jag tror att vi gör ett misstag om vi
tänker att fotbollen är en värld av
särskilt våldsamma män eller särskilt
våldsamma mansnormer. Bilden av
den klassiska fotbollssupportern måste
problematiseras. Sofia är i sin roll
både normkritisk, men också del av
supporterkulturen. Hon påpekar att
alla samband inte är legitima, ”Man kan
inte dra paralleller mellan bengaliska
eldar och att någon dör i Helsingborg”.
Precis som Sofia säger måste vi våga
se helheten där den finns. Helheten
där en våldsbejakande manlighetsnorm
reproduceras även inom fotbollen. En
norm som krävde ytterligare ett offer i
Helsingborg. Ser man fotbollskulturen
som något som ska vara en del av
kultursamhället i Sverige, istället för
något som ska bekämpas, kan den bli
en del i ett viktigt normarbete i hela
samhället. Jag tror att en supporterkultur
som andas genus, antirasism och prohbtq kan göra mer för nedbrytandet
av
våldsbejakande
uteslutande
manslighetsnormer än alla feministiska
teaterpjäser tillsammans. Men då måste
supporterkulturen erkännas av resten av
samhället. Om vi vill vi få bort våldet
måste vi våga se att våldsbenäghet är
något vi lär våra män, oavsett om det är
fotbollsrelaterat eller inte.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
11
EU
GÅR TILL
VAL
12
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Valet till EU-parlamentet har fått en allt större betydelse för
svenska medborgares vardagsliv som en oundviklig följd
av Sveriges integrering med EU. Inför vårens val finns det
mycket av såväl sakfrågor som formalia att hålla i huvudet.
Samarbetet i partigrupper ställer sig kanske några frågande
inför. Likaså komplexiteten i en viktig fråga som unionens
asylpolitik. Vilket ansvar bär EU och vilken roll vill man spela?
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
13
EU:S PARTIGRUPPER
Text: Rasmus Hjulfors Antti
I skrivande stund är det ungefär en
månad kvar till EU-parlamentsvalet
den 25:e maj. Medias intresse är än så
länge rätt lågt, den generella tempen på
valet rätt kall. I förra EU-valet röstade
45,5% av röstberättigade svenskar,
jämfört med ungefär 85% i senaste
riksdagsvalet. Novus gjorde tidigare i år
en undersökning om svenskarna tänkt
rösta eller inte i EU-valet. Av de som
svarat att de inte tänkt rösta, uppgav
20 procent att de inte bryr sig. Hela 42
procent svarade att man inte känner sig
insatt i frågorna.
EU-frågan om snuset ledde till en
uppslutning av General- och Rapéälskare
i givakt bakom den svenska fanan,
men generellt hamnar bevakningen
av vad EU-parlamentet röstar om i
skymundan. Det är stora beslut som
rör medlemsländernas 505 miljoner
invånare, men sällan upplevs frågor
få direkta konsekvenser för gemene
man. Till exempel känns det orimligt
att snus skulle försvinna från Statoilmacken på grund av någon maltesisk
mutkolv. Frågorna är stora och diffusa.
EU-parlamentet är stort. Och diffust.
Att partierna i parlamentet sitter i
partigrupper är något de flesta känner
till. Att räkna upp partigrupperna och
vad de står för är däremot något som
skulle få till och med den mest Trivial
pursuit-spelande statsvetarstudenten att
svettas.
733 av parlamentets 766 medlemmar
(751 efter valet) är med i en av de
sju
partigrupperna.
Europeiska
folkpartiets
grupp,
som
är
konservativa
kristdemokrater,
är
störst med 274 mandat. Näst störst är
Gruppen Progressiva förbundet av
socialdemokrater i Europaparlamentet,
S&D, med 195 mandat. Partigrupper
sitter tillsammans i parlamentet enligt
modellen vänsterpartier åt vänster
och högerpartier åt höger. De svenska
parlamentarikerna sitter alltså inte
tillsammans. Enligt en statistisk
undersökning av omröstingarna i
parlamentet så röstar parlamentarikerna
generellt enligt partigrupp och inte enligt
nationalitet. Hur mycket inflytande
svenskarna har på grupplinjen i sina
grupper är svårt att veta men Sveriges 20
mandat i parlamentet mot Tysklands 96
mandat kanske kan ge en fingervisning.
Medlemmarna i partigrupperna måste
dock inte rösta enligt gruppens vilja.
Under 2013 röstade Vänsterpartiets
enda parlamentariker som sin grupp,
GUE-NGL, i 77,93% av voteringarna,
vilket var den lägsta siffran bland svenska
partier. Piratpartiets två parlamentariker
var trognast av svenskarna och röstade
med sin grupp EFA/De gröna i 95%
av frågorna. I snitt röstade alla svenska
partier enligt grupplinjen i 86,5% av
omröstningarna.
Hur mycket parlamentarikerna röstar
för grupplinjen skiljer sig alltså mellan
partierna och säkerligen mellan
partigrupperna. En rimlig slutsats är
att de parlamentariker vi har röstat in,
också röstar för sina gruppers politik.
Detta är värt att ta med i beräkningen
vid röstningen i vallokalen.
Fakta om EU-parlamentets partigrupper
Ett parti måste inte ingå i en partigrupp men det har flera fördelar. Dels för att kunna samordna sig och få större möjlighet
att påverka, men partigrupperna har också andra fördelar. För att få starta en partigrupp krävs att minst 25 ledarmöter ingår i
gruppen och att de representerar minst en fjärdedel av unionens medlemsländer. Väl startad får en grupp bidrag för att kunna
ha ett eget presidium. Partigrupperna får utreda och ge utlåtande på förslag innan de läggs fram till omröstning. De har också
mer talartid beroende på storlek på gruppen och inflytande över vilka som ska sitta med i parlamentets presidium, utskott och
delegationer.
Partier utanför parlamentet idag:
SD har inte tagit ställning till vilken partigrupp de vill ingå i, men har sagt att om de kommer in kan de tänka sig gå med i
EFD eller vara med och bilda en ny grupp med bland annat franska Nationella fronten.
F! har inte tagit ställning men har ett långsiktigt mål att skapa en feministisk partigrupp om de kommer in.
Junilistan ingick i en numera upplöst grupp, Självständighet/Demokrati, som var en föregångare till Gruppen Frihet och
demokrati i Europa (EFD).
14
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
Europeiska folkpartiets grupp (EPP)
Gruppen Progressiva förbundet av
socialdemokrater (S&D)
274 mandat
195 mandat
Konservativa
kristdemokrater
Socialdemokrater
Svenska partier i gruppen:
Moderaterna och Kristdemokraterna
Svenska partier i gruppen:
Socialdemokraterna
Gruppen Alliansen liberaler och
demokrater för Europa (Alde)
Gruppen De gröna / Europeiska fria
alliansen (G/EFA)
83 mandat
58 mandat
Liberaler
Gröna partier
Svenska partier i gruppen:
Folkpartiet och Centern
Svenska partier i gruppen:
Miljöpartiet och Piratpartiet
Gruppen Europeiska konservativa och
reformister (ECR)
Gruppen Europeiska enade vänstern /
Nordisk grön vänster (GUE/NGL)
57 mandat
35 mandat
Konservativ
utbrytargrupp från EPP.
Socialister och
kommunister.
Inga svenska ledamöter i gruppen
Svenska partier i gruppen:
Vänsterpartiet
Gruppen Frihet och demokrati i Europa
(EFD)
Parlamentariker som inte ingår i någon
partigrupp
31 mandat
33 mandat
Högerpopulister
Inga svenska ledamöter i gruppen
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
15
Foto: http://commons.wikimedia.org/wiki/User:Geo_Swan
PUSHBACKS I EUROPA
Text: Emma Gunnarsson
Den 20 januari i år dog tolv människor, varav nio var barn, då deras lilla båt
sjönk utanför den grekiska ön Farmakonisi. Den grekiska kustbevakningen
hävdar att vädret var dåligt då de upptäckte dem och att man därför ville
bogsera in dem till Farmakonisis kust. Överlevande vittnar dock om hur de
istället fördes i riktning mot Turkiet, i så hög hastighet att bogserlinan drog upp
ett hål i skrovet redan efter tio minuter.
Båtens passagerare var afghaner och
syrier som flytt undan oron och terrorn
i sina hemländer och som via Turkiet
ville komma till Grekland, kanske vidare
till EU, för att söka en fristad. Denna
händelse verkar tragiskt nog inte vara
något ovanligt undantag. Mer än 150
människor har enligt The Guardian
omkommit i liknande operationer
utanför Grekland. De kallas pushbacks,
dessa operationer där gränsbevakare
hindrar migranter och flyktingar att
korsa gränsen, och för dem tillbaka dit
de kom ifrån. Enligt Pro Asyl har över
2000 människor utsatts bara på den
grek-turkiska gränsen. Den totala siffran
måste dock vara högre då både Italien,
Rumänien, Bulgarien och Cypern
alla antingen har bevisats utföra eller
misstänks för att utföra omfattande
pushbacks. Alla dessa länder i EU:s
utkanter är hårt pressade av mycket
16
stora strömmar av flyktingar. Då deras
system för mottagande och prövning av
asylärenden många gånger inte mäktar
med blir väntetiderna långa.
“Man har rätt till en
rättssäker prövning
av sin ansökan och
också till att asylen
beviljas om skäl till
det finns.”
Under tiden som den sökande väntar
tvingas hen leva på gatan eller i olika
förvar och flyktinganläggningar. Ibland,
som i Grekland, kan ansökan inte
ens prövas och beslut uteblir därför
helt. Den sökande tvingas då under
obegränsad tid leva kvar under ovärdiga
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
förhållanden och i plågsam ovetskap om
sin framtid. De flesta av de flyktingar
som kommer till Europas gränsländer
försöker ta sig in på olaglig väg.
Stater måste naturligtvis då ha rätt att
kontrollera sina gränser och hindra de
människor som olagligen vill korsa dem.
Problemet är bara att de skyddssökande
allra oftast inte har något val. Alla EUländer har gemensamma visumkrav mot
i princip alla konflikthärjade länder och
därför måste flyktingar från dessa länder
ansöka om visum om de lagligt vill ta sig
in i Europa. Om en ambassad misstänker
att man söker visum för att sedan söka
asyl beviljas det dock ofta inte eftersom
man då ämnar bosätta sig och inte bara
besöka landet. De allra flesta flyktingar
som vill ta sig in i Europa är därmed
hänvisade till de illegala vägar som går
via EU:s gränsländer.
Artikel 18 i EU-stadgan om
de grundläggande mänskliga
rättigheterna fastslår rätten att
man som flykting ska få söka asyl.
Detta står också angivet i artikel
14 i FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna. Man
har rätt till en rättssäker prövning
av sin ansökan och också till
att asylen beviljas om skäl till
det finns. Vilka skäl som räknas
som tillräckliga bestäms delvis
av landet självt, men guidning
finns att få från internationella
regelverk. Till exempel finns en
absolut internationell norm, nonrefoulement, som förbjuder alla
länder att skicka tillbaka människor
till länder där de riskerar att utsättas
för tortyr och andra allvarliga
kränkningar. De människor som
utsatts för pushbacks har delvis
varit migranter, det vill säga
människor som lämnat sitt hemland
på grund av andra skäl än att söka
skydd, men det har också varit
asylsökande flyktingar och som då
alltså omfattas av artiklarna ovan.
Rättssäkra bedömningar kring
eventuella flyktingars skyddsbehov
är uppenbart omöjliga vid en
pushback då inte ens människans
status som migrant eller flykting
fastslås. Därmed strider dessa
operationer såväl mot EU:s
gemensamt uppsatta åtaganden
gällande mänskliga rättigheter,
som mot folkrätten.
Under 2013 uppdaterades EU:s
gemensamma regler kring asyl
och flyktingfrågor, som då
blev mer enhetliga. Man har nu
tydligare uttryckta gemensamma
miniminormer för bland annat
mottagande,
bedömning
av
skyddsbehov och proceduren för
prövningen. Det finns också regler
kring i vilket land prövningen
ska ske, vilka är formaliserade i
Dublinförordningen. Grundbulten
i denna var, och är, ”första-landetprincipen”. Denna princip innebär
att om en flykting haft någon
form av kontakt med myndigheter
i ett första land, måste asylen
också sökas där. Reser flyktingen
vidare för att sedan söka asyl i
ett andra land kommer hen att
föras tillbaka till det första landet.
En teoretisk tolkning av detta
regelverk genererar inga brott
mot internationell rätt, eftersom
flyktingen ska garanteras en
rättvis prövning med fastställda
minimikrav i det första landet.
I praktiken leder dock förstalandet-principen till att vissa länder
får ta ansvar för oproportionerligt
många flyktingar. På grund av
sitt geografiska läge kommer
många flyktingar till deras gränser,
och på grund av EU-ländernas
överföringar, kan flyktingarna
inte spridas över Europa. De blir
fast i länder vars asylsystem redan
är överbelastade och där deras
asylansökningar inte alltid prövas.
Förvisso skrevs några undantag
in till första-landet-principen.
Till exempel får en medlemsstat
numera inte överföra någon till ett
annat medlemsland, om hen där
riskerar grova kränkningar. Själva
grundproblemet lyser dock här
beklagligt tydligt med sin närvaro.
Kränkningarna måste bedömas
som så grova, att mottagarländerna
inte frivilligt vill begå dem. Annars
skulle länderna kunna börja begå
småfel för att på så sätt tvinga
fram ett förbud mot att flyktingar
överförs till dem. Förvisso har
kränkningarna i Grekland bedömts
som så grova att överföringar dit
har stoppats, men många länder
kvarstår som legala att föra över
flyktingar
till.
Första-landetprincipen fortsätter att gälla som
grundregel med få undantag
och visumkraven på världens
oroshärdar består. Därmed verkar
det som att de länder som utgör
portarna in i Europa kommer
fortsätta överbelastas och därmed
tvinga fram fler tragiska händelser,
liknande den vid Farmakonisis
kust.
ETT STÖRRE PROBLEM
Av: Emma Gunnarsson
De står i varje gathörn på gågatan. De spelar
dragspel på resecentrum. De tigger i skift utanför
Lutis. Alla vet nog vilka jag pratar om; Uppsalas
växande antal tiggare, varav många enligt Dagens
nyheters gedigna artikelserie har romsk bakgrund.
Vi berörs nog alla illa när vi går förbi dem där
de sitter, även om inte alla lägger något i deras
pappkopp. Jag tillhör just den gruppen; vi som inte
vill ge dem vår växel, hur illa till mods vi än är när
vi gått förbi. Vi är måhända motsägelsefulla, men
jag vill ändå hävda att vi inte är sämre människor
än de som ger. Vi känner inte mindre empati,
men känner att det här problemet inte står i vår
makt att lösa. Att ge några slantar är att behandla
ett symptom. Vi vill behandla orsaken: sociala
orättvisor i Europa.
Uppgiften faller istället på staten, och vi tänker
vidare att om problemet kan åtgärdas på
strukturnivå med hjälp av skatten vi betalar, är
vår växel till tiggaren nere på hörnet närmast
patetisk. Även statens kapacitet är dock begränsad.
Åtgärder inom Sverige utgör bara behandlingen
på ett symptom vars orsak istället hittas i andra
länder i Europa. Romer lever på vissa platser i en
ren misär omöjlig att ta sig ur, varför de, tack vare
EUs fria rörlighet, istället tar sig till våra gator i
förvissningen om ett lite bättre liv. En stor del av
uppgiften faller därför på EU. Sant är också att
EU gjort planer och satsat pengar, men frågan är
om det räcker. Med tanke på hur fundamentala
mänskliga värden systematiskt kränks inom EUs
gränser, är frågan förvånande lågprioriterad.
Dålig samordning, ingen inkludering av romerna
själva och svalt intresse från många medlemsstater
präglar hela arbetet. När varje EU-institution
och varje medlemsstat som säger sig försvara
mänskliga rättigheter egentligen borde reagera
med indignerad beslutsamhet. Jag är uppriktigt
sorgsen när jag går förbi dem, sittandes med sin
tomma pappkopp. Jag har inte gett dem något,
men en sak är i alla fall säker; varje valarbetare jag
kommer att träffa under kommande valrörelse,
kommer att få svara på hur just deras parti vill lösa
detta alarmerande problem.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
17
MAT OCH FÖRÄNDRING
Text: Ulrika Sävje
Många av oss drömmer om att förändra världen på ett eller annat sätt. Det kan
vara allt i från att rädda utrotningshotade djur, göra det lättare för flyktingar att få
asyl eller att få festivaler att boka fler kvinnliga akter. En av Markus Berenssons,
tidigare pol kand-student i Uppsala och numera aktiv i Centerpartiet, drömmar
var att göra Sveriges städer mer levande. I linje med detta var han en av de
mest drivande i frågan att legalisera food trucks i Stockholms stad.
Markus intresse för food trucks tros
ha börjat då han för ett par år sedan
praktiserade i USA där han upplevde
att food trucks ökade utbudet,
variationen och tillgängligheten av god
och billig snabbmat. En av favoriterna
blev koreanska BBQ-tacos, så kallade
kimchi tacos, vilka sägs ha uppstått när
mexikanska och koreanska food trucks
stod bredvid varandra i LA. Innan Markus
hamnade på sin nuvarande position som
biträdande borgarrådssekreterare på
stadsmiljöroteln i Stockholms stadshus
visste han inte varför det inte fanns
några food trucks i Sverige. Han trodde
att det berodde på nationalekonomiska
faktorer så som utbud och efterfrågan
snarare än att det handlade om regler.
Under våren 2012 uppmärksammades
dock frågan då några aktörer, främst El
Taco Truck, började ifrågasätta varför
de inte fick sälja mat från bilar och
gjorde detta trots avsaknad av tillstånd.
Markus bestämde sig då tillsammans
med sin chef Per Ankersjö för att driva
frågan om att legalisera vagnarna.
De började med att sälja in idén till media
om att food trucks måste legaliseras. De
trodde att frågan var något som många
skulle engagera sig i, vilket i sin tur skulle
sätta press på de allianskollegor som
inte alls tyckte att frågan var viktig. De
föreslog att food trucks skulle få frihet
att verka i staden och på så sätt kunna
levandegöra centrala men outnyttjade
platser. Med rörliga food trucks
skulle ett större utbud följa med de
koncentrerade folkströmmarna under
18
dagen, då folk endast rör sig i vissa
områden under vissa tider, och därmed
berika stadslivet. Andra argument för
food trucks var att det kunde vara en
bra väg in i företagande för ungdomar
och invandrare i och med att det inte
kräver ett så stort startkapital. Efter att
ha skapat debatt kring ämnet var nästa
steg att faktiskt få igenom frågan. Detta
sker vanligtvis i budgeten och därefter
skickas uppdrag om att ta fram konkreta
förslag till stadens förvaltningar.
“En av favoriterna
blev koreanska BBQtacos, så kallade
kimchi tacos, vilka
sägs ha uppstått när
mexikanska och
koreanska food
trucks stod bredvid
varandra i LA.”
Markus drev food truck-frågan internt i
Centerpartiet inför budgetförhandlingen
på hösten 2012. Han fick med sig sina
kollegor på att legaliseringen skulle vara
ett av Centerpartiets krav, vilket gav
resultat och det beslutades att ”ett större
antal” tillstånd skulle skapas. Uppdraget
att ta fram tillstånden hamnade då hos
tjänstemännen på trafikkontoret. Då
förvaltningarna ibland har egna agendor
såg Markus till att ligga på Trafikverket
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
för att få klart tillstånden. Han tog även
hjälp av en food truck-företagare i hur
det önskades att tillstånden skulle se ut
för att minska risken att det skulle bli en
byråkratisk skrivbordsprodukt som inte
skulle möta behoven. Resultatet blev
dock ändå en besvikelse då budgetens
”ett större antal” tillstånd endast
resulterade i 20 stycken.
Food trucks visade sig dock bli en
riktig succé vilket gjorde nästföljande
års budgetförhandling lättare. Markus,
tillsammans med sitt parti, krävde då
att minst 80 ytterligare tillstånd skulle
utfärdas, vilket lämnar ett par års
tillväxtutrymme då det var fler än antalet
aktörer som anmält intresse. På grund
av food trucks stora framgång fick
de igenom detta i budgeten, och även
arbetet på Trafikverket gick smidigare.
Markus känner sig nöjd med resultatet,
även om han anser att det är konstigt
att överhuvudtaget ha en begränsning
av antalet tillstånd, då något sådant inte
sätts på antalet restauranger eller butiker.
Han anser att Stockholm har gynnats av
legaliseringen och fortsätter att jobba
för att göra Stockholm till en lite roligare
stad med en ännu mer flexibel inställning
till gatumat, gatukonst, uteserveringar
och tillfälliga evenemang i stadsrummet.
Att andra kommuner intresserat sig
för, och legaliserat, food trucks är även
något som glädjer honom. Ett ytterligare
plus är att han numera kan njuta av sin
favoritlunch: Bun Bun-truckens rätt
Bánh mì.
Foto: Niklas Johansson/SVT “Full patte”
KÖNSROLLER OCH HUMOR
Text: Fredrica Werner
Bianca Kronlöf har klätt av sig i sömnen
och får direkt en tillsägning av systern
Tiffany då de vaknar, grannen kan
ju tro att det är incest om hon ligger
naken. Det är ju skönt att vara naken
kontrar Bianca. Men nej, hon måste ta
på sig kläderna igen insisterar systern.
Scenen genererar ett skratt samtidigt
som undertonen är tydlig. Bianca har en
objektifierad kvinnokropp och inte en
manskropp som är naken för att det är
skönt.
Bianca och Tiffany Kronlöf är systrarna
bakom ”Så jävla PK”, låten som gjorde
succé på YouTube för ett drygt år sedan.
Nu har de den egna humorserien Full
Patte på SVT Flow. Totalt kommer det
åtta tiominutersavsnitt och efter att
ha sett de två första ser jag fram emot
resten. Det är humor och politik i en
befriande kombo där det skämtas vilt
om sex, Alliansen, prestationshets och
mycket mer. Systrarna tar plats utan att
på något sätt göra anspråk på att vara
”grabbiga”. De är två individer som
gillar majonnäs och ogillar att betala
räkningar. Könsroller utmanas och det
drivs med manliga stereotyper. Sex och
sexualitet tar stor plats i serien. Roligast
är sången tillägnad alla CIS-heteromän
med raden ”Tillåt mig att presentera
klittan den sitter mitt i fittan och om du
har svårt att hitta kan du gitta annars böj
dig fram och slicka”
En av få manliga roller i de första två
avsnitten är Tiffanys hemsläp, HansChristian. Han vaknar oskyldigt upp vid
fotänden av systrarnas säng och efter
det blir han kvar i lägenheten där han
serverar frukost åt systrarna (ja, korv
och majonäs) och finns hela tiden i
bakgrunden. Han är ett objekt och ingen
egen individ, en roll som sällan innehas
av en man. Det gör att det blir humor,
men det gör också Hans-Christian till
ett av de mest politiska inslagen i serien.
Hans-Christian blir i serien den där
tjejen som blir uppraggad av någon kille
och är sådär jobbig dagen efter för att
hon inte vill gå hem. En bekant sa en
gång till mig att han ser ner på tjejer som
följer med honom hem från krogen. Det
är ingen tjej han skulle vilja vara med,
som han uttryckte det. Kvinnan blir i det
här fallet återigen den som följer MED
honom hem och inte tvärtom. Kvinnan
reduceras till en kåt tjej och ses av vissa
som en slampa och i bästa fall som lite
grabbigt skön och frisläppt. Hon blir
dock aldrig en enskild individ som är
sugen på att ha sex och därför drar med
någon hem från krogen, vilket är just det
som min manliga bekant ses som.
Att föra fram något informativt och
tolerant är nödvändigt för att bli tagen
seriöst i samhällsdebatten. Att försvara
varför en är feminist är ingen ovanlig
företeelse och det ses som vilken debatt
som helst. Ibland vill jag bara vara och
inte uttala ordet patriarkat. Ni som inte
förstår ordet kan googla det, så kan vi ta
den politiska debatten någon annan dag.
Det är detta som Full Patte sätter fingret
på och förmedlar med skratt. Det är
inte första gången som vi ser två tjejer
göra något roligt eller prata om sex och
könsroller. Som Bianca själv nämner i en
intervju med Aftonbladet vore det att
förbise tidigare prestationer. Däremot
är det första gången vi ser Bianca och
Tiffany göra en politisk komediserie i
Sveriges Television. DET är både viktigt
och roligt.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
19
INTERVJU - UAHC
Text och foto: Andreas Sundell
En lokal i en källare, energiska spelningar och ett gör-det-själv-driv som inte
går att ta miste på. Få i Uppsala vet nog om att Uppsala har en levande
hardcorekultur. Vi har träffat de drivande bakom Uppsala Hardcore, UAHC i
lokalen Psykosen på Rickomberga innan ett rep med Uppsala-bandet Agent
Attitude.
Vilka är ni och vad är UAHC?
- Det är bara ett gäng idioter som
sätter upp spelningar, helt enkelt gör
hardcoregrejer. Vi spelar i band, ordnar
fester och spelningar. Egentligen är det
mer ett nätverk för folk som pysslar med
hardcore.
Hur blev UAHC till?
- Det är gammalt som fan, namnet
är nog 20, kanske 30 år. Det är inget
medlemskap eller så, bara folk som
engagerar sig under namnet. Om man
dyker upp är man med. Namnet som gigarrangör är kanske från 2000-talet. Vi är
rätt slappa och vi har inga regler eller så.
Loggan och namnet har personer och
band använt i generationer.
Vad utmärker UAHC?
- Uppsala är nog punkigare. Psykosen
gör det mer underground istället
för ungdomsgårdar. Det är svårt att
förklara, men är man på en spelning
känner man av det. Det är mycket folk
som kommer och går i Uppsala, då det
är en studentstad. Det är ett alternativ
utanför studentlivet till exempel om
man inte kommer in på nationerna. Vi
har nästan bara all-ages spelningar. Det
är en rätt ung scen och vi gör det för
att det är kul, andra ställen har kanske
mer som ett måste. Vi har kanske minst
”äkta” punkare i hur man ser ut och är.
Spretigaste scenen i Sverige.
Vad är Hardcore för er?
- I Uppsala är det nog väldigt individuellt,
20
kanske mer i än andra städer. Att inte
vara med på vad samhället säger. Man
ska få tycka om, vara, se ut som man
vill, få göra som man vill och sätta egna
regler. Man gör det man vill på egna
premisser.
Hur är kontakten med andra städer?
- Ibland har vi kontakt med andra städer,
till exempel nu när jag och en kille från
Umeå hjälps åt för att sätta upp Sverigespelningar åt USA-bandet Gas Rag.
Genom att spela i band i många år har
vi byggt upp ett kontaktnät och hjälps
åt från stad till stad. Många av Uppsalas
band är väletablerade i Sverige och
Europa just nu, så som Agent Attitude,
Undergång och Diskonto.
Hur går det runt ekonomiskt?
- Band turnerar i småbilar. Vi tar ingen
profit; allt går till bandet. Folk är redo
att betala då de är medvetna om det jobb
banden gör, köper t-shirts och liknande.
Det är ett samförstånd, folk som håller
på med punk gör allt själva och man
vet vad som krävs för att det ska gå
runt och kompisar hjälper till. När man
som band har kontakt med skivbolag är
det mer som en kompisrelation. Vissa
band kommer upp i en nivå och slutar
med det. Då kommer diskussionen om
sellouts: vad är punk?
Hardcore är ofta väldigt politiskt.
Hur ser ni på politik och musik?
- Även om man inte har någon uttalad
politisk åskådning blir allt politik. Det
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
går nog inte att vara moderat, rasist
eller sexist och vara punkare. Allt blir
politiskt vare sig man vill det eller inte.
En text blir politisk, allt är politiskt.
Punk är förbannad musik och när folk
är arga blir det så. Sedan kan det finnas
folk som tycker på ett visst sätt, men
ändå gillar punkmusik.
Det är oftast fler killar än tjejer på
spelningarna, framförallt på scenen.
Varför är det så?
- Det är skittrisst om tjejer känner sig
ovälkomna. Det gäller oavsett om det
handlar om svarta, tjejer eller andra.
Det är nog ett samhällsproblem. Det är
i alla fall bättre i publiken, men det är på
väg att förändras och man ser fler tjejer
ta plats. Alla måste tänka på det och
erkänna att det är så.
Vad är ert bästa minne?
- Det är nog nu senaste tiden med
Psykosen, det är ett uppsving nu. Helt
enkelt mest hur det är nu i allmänhet.
Stämningen är gladare och kanske mer
inkluderande nu än för två, tre år sedan.
Sista frågan, vad har ni gjort senaste
tiden och vad händer framöver?
- Två spelningar är inbokade, bland
annat två band från USA och så
kommer det fyllas på framöver. Folk har
en massa småprojekt som kommer och
går. Folk försöker skriva små tidningar
och liknande.
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
21
rätt fack
direkt
Akademikerförbundet SSR är det fackliga
yrkesförbundet för dig som är statsvetare eller
nationalekonom.
Vi värdesätter din utbildning. Vi jobbar med din
framtida profession och vårt förbund är inte för vem
som helst – hos oss är alla 100 % akademiker.
Vi ger dig råd och stöd i frågor om jobb och
arbetsmarknad. I ditt medlemskap ingår även flera
riktigt bra förmåner.
Gå med i rätt fack direkt. Det kostar bara en
hundring för hela studietiden.
Läs mer om oss på www.akademssr.se
Välkommen som medlem!
Du som pluggar minst 180 hp beteendevetenskap, ekonomi,
personalvetenskap, samhällsvetenskap eller socialt arbete
är välkommen som medlem.
VAD HÄNDER SEN - DANIEL OLSSON
Text: Kristin Åkerlund
Det är lätt att vara nyfiken på vad som väntar efter examen. Vad händer
sen är Polmagasinets intervjuserie där utexaminerade pol kandare berättar
om sina karriärsval och nuvarande yrkesliv. Daniel Olsson är en gammal pol
kandare som i sitt arbete för Rådhusgruppen lyckats kombinera sina två stora
intressen kommunikation och politik.
Efter att ha tagit studenten från Viktor
Rydbergs gymnasium i Stockholm valde
Daniel Olsson att flytta söderut för att
studera strategisk kommunikation. Ett
år på det då nystartade programmet
vid Helsingborgs campus, var dock
tillräckligt och han valde att återigen
röra på sig. Denna gång till en stad
där studentlivet är mer utvecklat
och studierna mer välstrukturerade,
nämligen vårt kära Uppsala.
Särskilt långt till skolan hade han
aldrig. Via Gotlands nation fick han
tag i en lägenhet vid eko-parken, trots
att han aldrig lyckades ta sig till någon
Lambskallegasque. Utöver Gotlands
var han även inskriven på Stockholms
nation och beskriver torsdagsnätternas
efterfester som extra minnesvärda. Väl
inkvarterad vid eko-parken påbörjade
han flera olika samhällsorienterade
program innan han slutligen hamnade
på pol kand. ”Efter att ha läst den ganska
praktiska kommunikationsutbildningen
i ett år var det fantastiskt att läsa kurser
som till exempel vetenskapsteori. Det
var ett radikalt uppvaknande att inse
att universitetsstudier inte bara behöver
vara första steget i en jobbkarriär, utan
faktiskt handlar om att få studenter att
förstå kritiskt tänkande.”
Samtidigt som Daniel började sin första
termin på pol kand fann han sin plats
i Utrikespolitiska Föreningen, där han
blev redaktör för tidningen Uttrycks
nystartade webbredaktion. Det var
också genom sitt engagemang där som
Daniel för första gången bekantade
sig med Washington DC. I november
2012 firade han tillsammans med UF in
valnatten på torget framför Vita Huset.
Under sin sista termin återvände Daniel
till Washington för att praktisera på
svenska ambassadens PR-avdelning.
”Kommunikation och politik har alltid
varit två av mina stora intressen och då
var det naturligtvis otroligt att få hamna
vid den tjänsten, i den staden!” Under sin
praktik fick han bland annat i uppdrag av
Svensk-amerikanska handelskammaren
att ansvara för pressarbetet vid deras
seminarium under Almedalsveckan
samma sommar. Väl på Gotland träffade
han sin nuvarande chef som erbjöd
honom en tjänst på Rådhusgruppen.
“Det var ett radikalt
uppvaknande att inse
att universitetsstudier
inte bara behöver
vara första steget i
en jobbkarriär, utan
faktiskt handlar om
att få studenter
att förstå kritiskt
tänkande”
Rådhusgruppen
City
beskriver
sig själva som en PR-, analys- och
kommunikationsbyrå och deras arbete
går ut på att göra utredningar och
analyser åt företag som har intresse av
att påverka särskilda frågor. ”Det hade
varit enkelt att säga att jag jobbar med
lobbying” säger Daniel, men medger att
det är en aning missvisande i en svensk
kontext. Arbetet som lobbyist skiljer sig
ganska mycket från de hemliga möten
och mörka kostymer som kan ses i
House of Cards. ”Mycket av arbetet
går ut på att sätta sig in i politiska
processer och läsa lagförslag, remisser
och utredningar. En grundförutsättning
är att hålla koll på who’s who i svensk
politik, vilket man nog måste vara lite av
en politisk nörd för att uppskatta. Men
det är jäkligt roligt och jag trivs mycket
bra.” Mycket av Rådhusgruppens
arbete förutsätter att de har ett brett
nätverk och kundlistan är väldigt spretig.
”Just nu arbetar jag till exempel med
Naturskyddsföreningen och Svenskt
Näringsliv inför årets Almedalsvecka.”
I framtiden önskar Daniel att han
får jobba kvar i branschen, att hans
Almedalsarrangemang fortlöper utan
större katastrofer och att han får se
Bajen tillbaka i allsvenskan. ”Jag hade
verkligen ingen aning om vad jag hade
för framtidsplaner när jag började
plugga. Det är ett smart drag att
inkludera praktikterminen för att få en
chans att prova på vilket sätt man vill
använda sina kunskaper när man lämnat
Uppsala.”
Hans sista råd till dagens pol-kandare är
att aldrig sluta testa. ”Utnyttja de vägval
du kan göra för nöjes skull för att till
slut hitta något du brinner för. Tiden i
Uppsala kan mycket väl vara de roligaste
i ditt liv. Det hade varit så tråkigt om
hela din lycka hänger på ett tentaresultat
i deskriptiv statistik.”
POLMAGASINET NUMMER 2 2014
23
Fackförbundet ST
FÅR DU FJÄRILAR
I MAGEN NÄR DU TÄNKER
PÅ JOBB INOM STATEN?
De närmaste fem åren kommer hela 160 000 jobb att bli lediga inom statlig
sektor. Och det är inte vilka jobb som helst – de handlar om att styra och
utveckla Sverige.
ST förbereder dig som studerar på en karriär inom statlig sektor. Som
medlem kan du ta del av bland annat karriärtjänster, rådgivning och
föreläsningar speciellt för dig som siktar på en karriär i staten.
Bli medlem för bara 100 kronor för hela studietiden på st.org/student.