vårens första havsöringar ska fångas vid våra kuster, inte uppe i vattendragen. Öland är ett hett tips. Här har du god chans på stor, fet och silverblank våröring. Text och foto: Ander. Forsberg tt just ölandsöringen lockar så många sportfiskare har flera orsaker. Fisket på Öland har blivit allt bättre och i mars, april och halva maj står det på topp! Då stryker de stora, silverblanka längs kusten. Dessutom är Ölands natur så annorlunda, att en fisktom vårdag, ändå gör besöket till en minnesvärd upplevelse. En bra öringbotten ska vara fläckig som en leopard, säger A öringfiskarena på bohuskusten. Och den liknelsen stämmer bra även för Öland. Botten ska med andra ord bestå aven blandning av sten, grus och sand. Dessutom ska det finnas gott om tång. På sådana ställen trivs småfisk, räkor och annat smått och gott för öringen. Där, på en till tre meters djup, söker öringen sin föda. De hetaste ställena brukar dessutom vara lätt strömsatta. Sådana platser hiUar du kring utskjutan- de strandpartier, och det· behöver inte vara mycket till udde, för att vattnet ska röra på sig lite extra. Men även runt stenpartier och grundbankar kan vattnet flyta lite snabbare. De mindre öringarna påträffas ofta tätt intill strandkanten. Men de skräms lätt på flykten och det är lätt att tro att all fisk går långt ut. De större exemplaren simmar i varje fall längre ut. Försiktigare och skyggare som de har blivit med åren. . GRUNDA STRANDE Eftersom öringen gärna stryker ganska tätt intill land, så kan du nå många fiskar med relativt korta kast. Men det är vi~tigt att du verkligen smyger ner mot strandkanten. Gör du det så går det alldeles utmärkt att fiska med en vanlig gäddutrustning. Men helst bör det var ett tvåhandspö. Med den här tekniken behöver heller inte betena vara VÄND 5 ÖLANDsvAR FORTS särskilt tunga eller långkastande. Vid de långgrunda stränderna bör du ha en utrustning som du kan kasta långt med. Ja till och med väldigt långt, så att du når ut till den stora öringens matbord, som ibland kan ligga en bra bit ut. Spöiängden bör hålla sig runt 10 fot. Många föredrar ett något längre spö och tycker att ett 12 fots spö är idealet. Men det hänger även mycket på hur spöt kan kasta. Det finns många niofotare som kan kasta lika långt som ett lite längre spö. Själv håller jag 11 fot som det bästa valet. Med det spöt når jag alla de fångstgivande platserna runt ölandskusten. Dessutom är det lagom tungt för en heldags kastande. För maximala kast bör spöt ha en djup aktion. Hel eller tre fjärdedels aktion är bäst. Rent praktiskt betyder det att nästan hela spöt böjer sig i kastet och ger ett väldigt skjut. MULTIRULLE Haspelrullen har många goda sidor, men även en del negativa. Den är jättebra när det blåser kraftig motvind på fiskeplatsen. Då fortsätter den att kasta lika fint ändå, även om kasten givetvis blir lite kortare i motvinden. Däremot är den sämre när du använder tunga beten och ska göra långa kast. Då känns det ibland som om pekfingret skulle gå av när linan i kastögonblicket skär in i fingret. MuItirullen är min favorit. Ingen annan rulle kan tävla med den vad gäller känsla och kontakt med betet. Med multiruile är det frågan om "feeling" ända ner i tåspetsarna. Allt som betet kommer i kontakt med under sin färd genom vattnet registreras ögonblickligen i fingerspetsarna. Här är det aldrig fråga om vad draget träffat. Är det fisk så känns det direkt och 6 Öringen vandrar fram och tillbaka längs kusten på jakt efter föda. När den väl passerar fiskeplatsen känns de tomma timmarna plötsligt avlägsna. Nu hug· ger öringen. ' du kan ge järnet. Hårda kast med tunga beten är också lättare att utföra med en multirul1e. Enda nackdelen med multirul1en är att finna vid kast i hård motvind. Det är då de så kal1ade skatbona uppträder för den oerfarna fiskaren. Då kan det var lämpligare att använda haspelrul1en. För tränade kastare brukar det här inte vara något problem. Och förresten så behöver du inte trassla upp särskilt många skatbon, innan du lärt sig att stäl1a in rul1en på rätt sätt. Haspelrullen bör var av "high speed·typ". Då är det lättare och bekvämare att variera betets gång och hastighet i vattnet. Multirullen ger suveräna kastlängder och är det naturliga valet när man satsar på tunga och lång. kastande beten, för att nå de yttersta områdena. Även den finns i "high speed" utförande och en del är till och med tvåväxlade. HÖG HASTIGHET Med en standardrul1e är det jobbigt att hål1a hög fart på betet. Och hög fart behövs ibland. Speciel1t när vattnet blivit lite varmare på senvåren. Då vill öringen gärna ta ett lite snabbare bete. Med hög inspinningshastighet klarar du även betet över de grunda matplatserna utan att fastna i tången. Speciellt viktigt är det med de riktigt smala och tunga betena. Den typen av beten sjunker snabbt och måste vevas hem i hög fart för att inte gå fast. Därför bör rul1en al1tså vara av "high speed typ". Med en sådan högutväxlad rul1e är det både bekvämare och lättare att variera hastigheten. Det är också mindre tröttsamt att fiska en hel dag med en sådan rul1e. Välj gärna en tvåväxlad multirul1e. Det finns både automatiska och manuel1a, där du med en spak kan skifta mel1an låg och hög utväxling. För att kunna nå ut till den stora öringens matbord måste du använda långkastande beten. Sådana är olika modeller av långsmala skeddrag, som dessutom är lättkastade även i motvind. Vikten bör ligga mel1an 20-40 gram. SKEDDRAG Tyvärr har en del av dessa en benägenhet att sjunka ganska snabbt, vilket gör att du lätt får bottennapp. Med en snabb inspinning går det att undvika bottennappen, men då kan det gå lite för fort för öringen. Pröva då ett skeddrag med lite större bäryta, men som ändå går att kasta långt. Ett sådant drag kan spinnas hem lite långsammare, vilket ibland är nödvändigt tidigt på våren för att öringen skal1 vara intresserad. Eftersom fisket sker i relativt öppet vatten behöver linan inte vara allt för grov. Det är också ganska små risker att fisken skal1 gå fast i nåt bråte. Runt 0,30 mm är ett vettigt val. Har du sedan en bra rul1e, med rätt inställd slirbroms, så håller den linan för de al1ra grövsta fiskarna. Grövre lina gör också att kastlängderna reduceras ordentligt och det kan om det vill sig il1a, resultera i att fisket slår slint. Många gånger tar öringen betet direkt vid nedslaget, VÄND TIO SÄKRA TIPS FÖR HAVSÖRINGSFISKET 1 Leta efter bottnar med sten, grus, sand och tång. Fiska vid, små som stora, uddar. Strömsatta partier är bra. 2 Använd ett tvåhandsspö med så kallad hel- eller trekvartsaktion, d.v.s. ett spö som kastar långt. Längden ska vara 10-12 fot. 3 Multiplikatorrullen ger längst kast och tveklöst bäst kontakt med betet, vilket är viktigt för att hinna ge mothugg i rätt ögonblick. 4 Det är långkastande beten, dvs långsmala skeddrag, som gäller. 5 Fastnar betet i botten, så byt till ett skeddrag med större bäryta. 6 Försök ha så rak lina som möjligt mellan spö och bete. Så lite löslina på vattnet som möjligt alltså. Öringen hugger ofta just när betet hamnat j vattnet. Löslina på vattnet gör det svårt att kroka fisken. 7 Ofta gör öringen ett anfall mot betet just innan det lyfts ur vattnet. Pass på! 8 Variera hastigheten på betet. Sällan långsamt, snarare snabbt, snabbare, snabbast. 9 Börja med korta kast nära land. Sedan längre. Sprid kasten j solfjäderform. 1G Prova en upphängare/tafs med en tubfluga - som Micky Finn eller Chillimps - i spetsen. 7 ÖLANDsvAR FORTS eller strax därefter. Här gäller det att vara beredd på mothugg och inte stå och sova. VID STÖVELSKAFTEN Försök att få en så rak linje på linan som möjligt under kastet, och veva hem löslinan redan innan den hinner dala ner på vattnet. Då kommer betet snabbare igång och hinner inte sjunka och fastna. Om du låter spötoppen peka mot nedslagsplatsen, så kan du göra en svepande sidorörelse med spöt, samtidigt som du börjar veva. Då lyfts betet upp i vattnet, och det kommer igång snabbare. För sedan tillbaka spötoppen så att den pekar mot betet. Gör du inte det, utan står med spö och lina i vinkel kommer du att missa många hugg. Speciellt om du använder haspelrulle, som i sig är ganska så okänslig. Det händer ofta att öringen nafsar efter betet utan att vilja hugga. Ibland kan du se hur öringen följer med ända in till stövlarna. Ofta gör den då ett anfall mot betet precis innan det skall lyftas ur vattnet. Uppträder öringen på det sättet ska du inte vara för snabb med att lyfta upp betet ur vattnet. Vrid dig i stället i sidled och dra betet - med spötoppen nära ytan - förbi dig genom vattnet innan du lyfter upp det. Då kan du lättare se om det är någon öring som följer efter. Samtidigt verkar det som om öringen blir stressad när det grundar upp och beslutar sig för att ta. VARIERA DIG När öringen hugger så här nära och på kort lina är det givetvis viktigt att du har bromsen rätt inställd.Haspelrullar med "fighting-broms" är bra sådana gånger. Då kan du mycket enkelt lätta på bromsen när betet kommer nära. 8 Jensen Pirken är ett extremt långkastande drag, men det kan inte användas över de grundaste områdena. Där går det oftast fast i botten. Det går dessutom snabbt att återställa den till ursprungsläget. Trots att öringen är en snabbsimmare så gillar den inte när betet spinns hem allt för snabbt. Men precis som vid all annat fiske gäller det att variera sig. Chanserna till hugg ökar markant om du lever med i fisket och låter hastigheten på betet varierar. Men det är inte bara hastigheten utan även rytmen på inspinningen som är viktig. Ett plötsligt tvärstopp, följt av en snabb start igen, kan få öringen att besluta sig för att hugga. Eller varför inte variera hastigheten i både regelbundna och oregelbundna mönster? Här är det viktigt att komma ihåg att alla beten passar inte för alla hastigheter. Prova dina beten, så att du- vet hur de uppträder vid olika farter. Efter utkastet låter du betet sjunka någon meter innan du startar invevningen. SOLFdÄDER Börja med korta kast och fiska av området nära land först. Lägg kasten i solfjäderform och öka kastlängderna successivt, tills hela området är avfiskat. Var inte rädd för att,använ- Den här kustvobblern av märket Gladsaxe är mycket lättkastad och den är många gånger ett utmärkt val. Detta trots att den inte vobblar nämnvärt. da drag i grälla färger. Rött, gult, grönt och blått är vanliga grundfärger på bra öringbeten. Ofta har du en besvärande sidvind som får linan att lägga sig i en stor båge. Den här bågen gör givetvis att mothugget försvåras, eftersom linan blir som ett gummiband. Ett sätt att minska linbågen är att försöka menda över linan till andra sidan. Lyft spöt precis efter nedslaget, när du har stängt rullen, och svep över linan till motsatta sidan och sänk spötoppen mot vattenytan. Det här hjälper en del och gör att linan ligger lite rakare. Men är kastet väldigt långt hinner mycket lina hamna i vattnet och effekten blir inte lika påtaglig. Strålar solen från en klarblå himmel, kan öringen vara allt för vaksam, för att luras till hugg. Då är chansen betydligt bättre om det finns lite molntussar på himlen och det gör inget om det är gråmulet. Men trots idealiska förhållanden, kan du ibland få kasta i timmar utan att du känner den minst kontakt med någon fisk. Så plötsligt kommer det ena hugget efter det andra och det verkar som om platsen vore full med öring. FÖRR ELLER SENARE Ibland kanske den finns där hela tiden, men sannolikare är det så att öringen vandrar fram och tillbaka längs kusten. Från matbord till matbord, i större eller mindre grupper. Det förklarar i så fall varför man ibland kan fiska så länge på en plats utan att få något, för att plötsligt upptäcka att platsen är full med fisk. Det här är en av anledningarna till att jag inte brukar jaga runt till olika fiskeplatser under en och samma dag. Då stannar jag heller på ett kortare avsnitt där jag vet att det brukar finnas öring. Ibland finns den på plats när jag kommer. Annars brukar den dyka upp-förr eller senare. På våren är havsvattnet fortfarande rejält kallt och även om solen tittar fram så blir vinden avkyld av det kalla vattnet. Det behövs alltså rejält med kläder för att klara en hel dags vårfiske. Och det är inte dumt att gardera med lite extrakläder. På flera platser klarar du dig med bara stövlar. Men det är lätt att kliva lite för djupt och ett par vadarstövlar är inte dumt. På de långgrunda ställena vinner du många värdefulla GLÖM INTE... • ~GlÖm inte att minimi~attet tör ölandsöringen ar 50 centimeter. (Exakt vad Fiske tör Alla är di~g~na't Uppslagen') Or!ng som understig~~ '!lattet ska återutsättas. Aven om den är skadad' Un~er våren är int~ campingplatserna öppna ~e~. det tinns ändå chan~ tl'.' overnattning i stugor RIng turistbyrån i Kal~ mar, tel• .~480/153 50 eller Olandlbrotäs~ t-:t), tel. 0485/390 00 Bada har öppet vardaga; • mellan 09.00-17.00. kastmetrar om du har ett par vadarbyxor på dig. Men var försiktigt när du ger dig ut. Använd gärna ett tredje ben, det vill säga en vadarstav att känna dig för med. NAGEL-TESTET Se över dina krokar innan fisket börjar. Ge spetsarna enomgång med filen om de inte är vassa nog. Gör nageltesten och se om spetsen fastnar när du drar kroken över nageln. Om du vill kan du sätta en tafs som upphängare någon meter ovanför draget. Knyter du sedan på en fluga, exempelvis en Micky Finn eller en Chi!limps, så brukar öringen ofta föredra den, framför draget. Är det mycket vegetation på botten, kan du till och med ta bort kroken på draget och bara fiska med upphängaren. På så sätt undviker du många bottennapp. En håv måste du ha för att kunna landa fångsten på ett säkert sätt. Använd helst en håv med teleskopiskt skaft. Det underlättar mycket när du fiskar med ett långt spö. Se även till att din håv har ett tillräckligt djupt nät, så att den kan svälja en femkilosfisk. För sådana, och även större, stryker omkring i norra Ölands farvatten. • Till vänster två Jensen Tobis. Ett mycket bra bete som med sina reflekterande sidor lockar fram öringen. Därefter ett knallrött Wiggler som är mycket långkastande och speciellt i användbart i motvind. Sist Möresilda som passar bäst under lugna förhållanden. HÄR FISKAR DU Salardraget, till vänster, fungerar utmärkt när det blåser hård motvind. Stingdraget därefter är fångstgivande men lätt och passar bäst under lugna dagar. Finska Lätke går bra att spinna hem över de grundaste områdena. Sist ett hemmagjort lax-och öringbete från Älvkarleby. 7 1 Sträckan från Bruddestad upp till Grönvik är cirka 2 kilometer lång. Bitvis ligger det mycket stor sten i vattnet. Bilväg via Äleklln. ta gård fram till Bruddestad. 2 Udden kallad Nabben, strax söder om Sandvik, är ett omtyckt ställe. 3 Hornsudde är ett av Ölands populäraste havsöringsställen. Från fyren och halvannan kilometer norrut, är fisket som bäst. Även här ligger det mycket sten i vattnet. 4 Från Rörstensuddens steniga, men mycket fångstgivande, vat· ten, via Hagskog och upp till Haguddens storstensbotten är fisket oftast bra. S Tokenäs udde strax söder om Byxelkrok kan stundtals bjuda på ett bra fiske. Gott om sten i vattnet. 6 BJörnsnabben skjuter ut nordväst om GrankulIavik. En långsmal udde som kan ge fint fiske med västliga kast. 7 Ett av Ölands bästa öringvatten ligger här, strax utanför den berömda 'n'ollskogen. Från Brän· nanabbens udde med grunt och stenigt vatten kan du fiska söderut på en knapp kilometerlång sträcka. 8 f Ängjärnsuddens yttersta spets och något söderut har ofta gett bra resultat. Men området är långgrunt, stenigt och kräver långa kast. 9