Stockholms vackra skärgård bjuder
stundtals på ett verkligt fint fiske
efter både abborre, gädda, gös och
havsöring. Fiske för Alla visar när, var
och hur du hittar dem.
Text och foto: Carl Johan Gurl, Peter Landergren,
Nlels Vestergaard
16
n kväll i juli åker vi ut
för att möta en av skärgårdens fyra jokrar gösen. Vi ankrar vid en
friliggande grynna och börjar
fiska av djupbranterna i hopp
om göshugg.
Ganska snart smäller det i
vobblern, men det är inte det
karaktäristiska gösbeteendet
som känns. Efter en kort men
intensiv kamp bordar vi en fin
skärgårdsgädda på sju kilo.
Vi hinner inte göra mer än
ytterligare några kast förrän
nästa fisk ger sig till känna.
En grann abborre på närmare
kilot hugger på en mörrumsspinnare. Men var är gösen?
Den brukar ju hugga bra här.
Under det att vi förflyttar
oss till en annan friliggande
grynna börjar det mörkna
alltmer och nu är gösen på
plats. Snart står vi båda med
bockade spön och knarrande
rullar och kan snabbt landa
var sin gös i trekilos klassen.
Ett sådant här fiskepass hör
inte till ovanligheterna i
Stockholms skärgård, snarare
tvärtom.
Det är svårt att ge några
hundraprocentigt säkra tips
när det gäller fiskeplatser och
fisketeknik. Men vi ska försöka ge dig en del råd som kan
resultera i några extra hugg
när du är ute efter de fyra jokrarna.
Den viktigaste förutsättningen finns: bra vatten och många fina tillfällen att fånga din
drömfisk. På köpet får du
härliga naturupplevelser i
Stockholms vackra skärgård.
För att lokalisera bra fiskeplatser ska du studera sjökortet. Detta kombinerat med
erfarenhet bidrar till att du
lyckas bra med fisket.
•
E
17
-~----
-
-
GÖSEN
---~-
----
ga. Gösen kan förfölja sitt byte långa sträckor innan den
bestämmer sig för att hugga.
Detta upplevs som en serie
stötar i betet under inspinningen och det är av största vikt
att inte göra mothugg förrän
du känner gösens tyngd. För
tidigt mothugg verkar skrämma iväg fisken och vi har
märkt att den sällan, i motsats till gäddan, gör ett nytt
angrepp. Du måste låta gösen
nästan svälja betet.
SYDLIG VIND
Gösen fiskar du bäst med
långsam inspinning av betet.
Dragrodd går också bra.
dagar
Högtrycksbetonade
med lite vind och hög temperatur ger bra förutsättningar
för ett gott skymnings och
gryningsfiske.
Vi har dock fångat mycket
gös under eftermiddagar då
det efter en solig förmiddag
blivit molnigt och ljusförhållandena blivit mörkare.
Vindriktningen kan vara av
stor betydelse. Sydliga vindar
har ofta en positiv inverkan
på fisket. Vattentemperaturen
är också viktig. Gösen blir
mer aktiv och huggvillig vid
varmare vatten och förefaller
söka föda över större ytor.
Bra beten för gös är till
exempel ABV HiLo, Nilsmaster, Rapala, Cotton Cordels
Redfin Deep. Vobblerstorlek
liksom färg är viktig. Vi har i
vårt gösfiske haft störst framgång med vobbler i mellanstorIeken men även med en
del av magnummodell. Bra
färger är lysvobbler och f1uoroscerande i grönt, gult, rött
och orange. Gärna i grälla
kombinationer.
Gösfiske kräver tid och stort
tålamod. Fisktomma dagar
kan så småningom följas av
härliga upplevelser med tung
gös i andra änden av linan .•
- -Abborren är en av skärgårdens vanligaste fiskar.
Den är lätt att fånga speciellt
under sommarhalvåret. Den
är en långsamt växande fisk
som kan bli hela 25-30 år. Då
kan den väga upp till fyra
kilo.
Vi kan dela in abborren i
grundvattenabborrar
och
djupvattenabborrar. Grundvattenabborrarna uppehåller
sig under sommar och höst på
ringa vattendjup, gärna vid
växtlighet, som beväxta gryn- .
nor och undervattensåsar.
Djupvattenabborrarna
däremot finner vi ofta under
sommaren ute på frivattnet på
jakt efter lämpligt byte.
Den mest tillgängliga är
grundvattenabborren som under sommaren bjuder på ett
spännande fiske. Kasta vid
grynnor, i djupkanterna liksom vid undervattensåsar, vid
sund och i anslutning till
djupbranter längs öar.
Fiska av området noggrant
då abborrens vistelsedjup varierar under dagen, beroende
på dess matlust.
Abborren är inaktiv under
natten, men jagar både morgon och kväll bara det är tillräckligt ljust. På dagen sommartid är abborren mycket
aktiv.
Stilla sommarkvällar kan
det löna sig att observera små-
fiskens beteende. Ibland händer det att den stora frivattenlevande abborren går in nära
land på jakt. Den avslöjar sig
genom att skapa panik och
förvirring bland småfiskstimmen. Avfiskningen runt dessa
resulterar då ofta i fin grov
abborre.
Lämpliga don är en lätt
haspelutrustning med cirka
0,25 millimeter grov lina.
Bra beten är vobbler i små
storlekar och naturligtvis
spinnare i alla möjliga varianter, liksom de allt populärare jiggarna. Färger som går
bra är naturfärger men också
gula, röda, orange med
flera.
•
----
--I
Stockholms skärgård kan
du under rätta värderleksförhållanden, speciellt i juli och
augusti, fiska mycket framgångsrikt efter gös. Som vid
allt annat fiske är det viktigt
med bra lokalkännedom.
Naturligtvis varierar gösens
uppehållsplatser med årstiderna. Under sommaren finner du den lättats vid friliggande grynnor, djupbranter,
undervattensåsar och över huvud taget på djupa lokaler
med varierad stenstruktur och
viss växtlighet där gösen kan
finna skydd och bra jaktmarker.
Bra platser brukar vara sydvända lägen. Under riktigt
varma sommarkvällar finner
du den tidvis jagande mitt ute
på fjärdarna, speciellt i skymning och gryning och ibland
även mitt i natten.
Precis som för annan rovfisk spelar naturligtvis också
tillgången på bytesfisk och
var den uppehåller sig stor
roll. Gösen står ibland gömd
på friliggande grynnor i bakhåll för sitt byte. Den bevakar
också revir.
Gösen jagar helst i skymningen eller gryningen. Det är
då som den är lättast att fån-
18
GÄDDAN
- -Om gäddan har det skrivits mängder av tips och råd,
både i artiklar och böcker. Att
fiska och fånga mindre gäddor, det· vill säga under fem
kilo, är något många sportfiskare får uppleva.
Däremot är det betydligt
svårare att regelbundet komma i kontakt med den stora
gäddan över sju kilo. Det
kräver stor erfarenhet. och
skicklighet. Ofta grundad un.der många års intensivt fiskande.
Vi delar in vårt fiske i tre
perioder; vår, sommar och
höst.
VARGÄDDAN
Vårgäddan hittar vi före och
efter leken på våren i närheten
av lekvikarna. Den står då på
ungefär tre till fem meters
djup. Eftersom vattentemperaturen oftast är låg, skall
man ha som regel att fiska betet relativt långsamt.
Fångsterna kan bli mycket
stora, men om fisken är romstinn gäller det att inte ta för
mycket fisk. Släpp tillbaka
den du inte behöver. Bra beten
denna tid kan vara stora
vobbler i naturliga färger och
.skeddrag.
SOMMARGÄDDAN
När vattnet blir uppvärmt söker sig gäddan ut mot de friliggande grynnorna. Gäddans
aktivitet ökar också med vat-
tentemperaturen. I Juni månad, speciellt innan midsommar, kan du ha ett fint fiske.
Då har gäddan ännu inte
flyttat ut till djupare lokaler,
vilket den gör efter den här tiden. Du fiskar fortfara·nde
med framgång på inte alltför
djupt vatten, det vill säga på
tre till sex meter.
Undervattensgrund
och
åsar, liksom sund i anslutning
till grundare områden är då
bra fiskeplatser. Här finns
också gäddans bytesfisk. Vid
valet av bete kan du använda
samma typ som under våren,
men nu skall betet fiskas
snabbare. Naturfärger går bra
men även fantasifärger är effektiva.
Då vattentemperaturen i juli och augusti stiger ytterligare
är det värt att förlägga fisket
till de mer friliggande grynnorna med stora vattendjup
runt omkring, till exempel
mitt ute på fjärdar. Nu fungerar de verkligt färgsprakande
dragen allra bäst, samt de vibrationsskapande spinnarna.
HÖSTGÄDDAN
När vattentemperaturen under hösten sjunker har gäddorna åter vandrat in till
grundare områden. De fiskas
nu bäst med relativt långsam inspinning, med vobbler
av mellan- till magnumstorlek och åter gärna i naturfärger.
•
HAVSÖRINGEN
--Havsöringsfisket har under
åttiotalet blivit allt bättre mycket tack vare de utsättningar
som skett, och genom restaureringar av havsöringsåar. I
Stockholms skärgård är medelvikten på fisken fyra till
fem kilo, vilket gör fisket extra
spännande.
Fisket börjar i regel i början
av oktober, när vattnet har
kylts ner till tio-tolv grader. Då
kommer öringen in på grundvattnet och uppehåller sig här
under vintern och går inte ut
igen förrän på senvåren.
De finaste fångsterna görs
ofta i samband med isläggning och islossning. Havsöringens huvudföda utgörs av
strömming. Det har därför visat sig att relativt stora skeddrag eller vobbler uppskattas
av öringen. Vi har haft framgång med skeddragen. Tröndersila, Snake, och Salamander i färgerna silver/blått,
koppar/rött och silver/grönt.
Bland vobbler föredar vi
Bomber, Rapala och Cotton
Cordels Red Fin Deep.
Öringen blir vanligare ju
längre ut i skärgården vi kommer. Därför är det en fördel
att ha tillgång till båt. Bra
ställen är i allmänhet strömmande sund, grynnor och
tångbeväxta flader med närhet till större djup. Eftersom
havsöringen jagar strömming
skall man ge akt på grynnor
och över huvud taget ställen i
närheten av strömmingens
uppehållsplatser.
EN TILL
På läsidan om grynnor kan
strömmingarna ställa sig i så
kallade stackar. Då kan det löna sig att fiska runt dessa
strömmingsstim med skeddrag
och vobbler som skiljer sig något från den naturliga förebildenö. Får du en fisk på ett
ställe lönar det sig ofta att fiska vidare. Inte sällan tar man
en till.
Fisket efter havöring kräver hårt arbete och det är
viktigt att man inte ger upp
utan hela tiden varierar sitt fiske. Det gäller att prova många
olika beten samt att variera
inspinning och hastighet.
Ett belysande exempel från
våren 1988 kan vi berätta
om: vi hade fiskat efter havsöring under två majdagar utan
att varken känna eller se någon fisk. Vi hade tröttnat och
övergått till att fiska gädda.
Efter att ha fiskat aven grynna startåde vi motorn och
drog på. En av oss hade vobblern kvar i vattnet och vevade
febrilt för att få upp betet ur
böljorna.
Vobblern stoppades då
den forsade fram i ytan av
en urstark öring på 5,2 kilo. Det visar att du skall
prova alla tänkbara metoder.
Havsöringen är dock värd
all möda då belöningen är silverblank och skön.
•
19