Nu ska det redas ut. Hur var det egentligen i mc-tidernas begynnelse? Vem var först i landet? Och hur gick det sen? Var kommer den svenska urknutten ifrån. Och glidarna. När föddes den företeelsen? Sen föddes supersporthojen. För att inte tala om hojar som är tillverkade för att sprätta dynga i skogen. Häng med på en resa genom motorcykeldecennierna och framförallt på ett botaniserande i olika hojkulturer. men vi startar väl från början? Den svenska motorcyklismens historia omfattar lite mer än 100 år. I begynnelsen var motorcyklar leksaker för äventyrliga rikemän. En av dessa hette Emil Salmson. Han vann den första svenska mc-tävlingen. DEL 1: Det var en gång en Motorvelociped TEXT: Birger Tommos FOTO: Tommos/Arkiv D en som vill veta något om motorcykeln och motorcyklismens historia i Sverige måste först fråga sig när det överhuvudtaget ﬁ nns något som kan kallas för en motorcykel och – inte minst – något som någon verkligen kallade för en motorcykel. Svaren är inte så enkla som man kanske tror. På det hela taget gör man faktiskt klokast i att se det sena 1800-talet som ett slags den moderna fordonshistoriens urhav. Ur detta grumliga vatten reste sig långsamt tre distinkta fordonstyper. Det var bilen, motorcykeln och cykeln. Frågan om vad som kom först är rätt meningslös att ställa även om konventionell visdom brukar ge bilen företrädet. Ett klumpigt och i praktiken oanvändbart ångdrivet fordon från 1700-talets slut anses ofta vara den första bilen även om själva ordet bil såklart inte användes för över 200 år se- 46 dan. Snarare bör man se det som att det i begynnelsen experimenterades vilt med hjul, rattar, ramar, styren, reglage, trampor och motorer i alla tänkbara kombinationer. Under 1800-talet sista del satte sig sedan liksom allt. Den moderna cykeln anses stamma från 1890-talet, världens första motorcykel likaså och vid samma tidpunkt påbörjas fabrikstillverkning av bilar i Frankrike. I det svenska språket talar man om cykeln från 1891, om bilen från 1902 och om motorcykeln från 1904. Ordet velociped användes även ﬂitigt under denna tid så den första motorcykeln som kom till Sverige kallades följaktligen för en motor-velociped när den presenterades 1895. Det var en Hildebrand & Wolfmüller från Tyskland. En spännande konstruktion med en slags vesparam vilket gjorde att den även kunde köras av kvinnor med kjol, det enda tänkbara plagg en kvinna kunde visa sig i på den tiden. Med sina 1488 cc och runt 2,5 hästkrafter serietillverkades denna motorcykel i München mellan 1894 och 1897 i minst 800 exemplar. Vem var först? Gert Ekström är intendent på Tekniska Museet och Sveriges utan tvivel främste kännare på området. Han tvekar inte att beteckna Hildebrand & Wolfmüller för den första motorcykeln i världen även om det samtida svenska språkbruket inte riktigt hängde med i utvecklingen. Gert känner såklart till att många hävdar att den första motorcykeln var antingen MichauxPerreauxs ångmaskinsdrivna velociped från 1869 eller Daimlers bensinmotorsdrivna tvåhjuling med dubbla stödhjul från 1885. Ingen av dessa var dock i praktiken annat än experimentmodeller som Nummer 6 / 2006 aldrig serietillverkades för försäljning i större skala. Gert tror vidare att tre eller kanske rent av fyra stycken Hildebrand & Wolfmüller importerades till Sverige. Vilka köpte dessa motor-velocipeder? Kan vi här spåra Sveriges förste motorcyklist? Två Hildebrand & Wolfmüller är faktiskt bevarade, båda i Stockholm. Nordiska Museet har en i förråd och Tekniska Museet har en utställd. Ingen av dessa ger intryck av att ha använts speciellt mycket. Den på Nordiska är skänkt 1910 av en viss Per From, en pionjär inom svensk cykeltillverkning som dessutom var en duktig tävlingscyklist. Den på Tekniska inköptes 1937, säljaren var en fabrikör Modin från Medelpad. From och Modin är rimligen de första mc-ägarna i Sverige vi har säkra namn på men deras eventuella aktiviteter i sadeln vet vi i praktiken ingenting om. Istället är det ett annat namn som Gert Nummer 6 / 2006 vill slå ett slag för. Emil Salmson heter han och mycket tyder på att även han har ägt en Hildebrand & Wolfmüller. Det ﬁna med Emil är att han körde motorcykel tillräckligt mycket för att utan större tvekan kunna utses till Sveriges första motorcyklist. Dekaltrimning Emil är rent av något av ett fenomen. Han tävlade på cykel, motorcykel och i bil. Han var dessutom VD för en cykelfabrik, Wiklunds, som även sålde importerade motorcyklar och bilar. De första motorcyklarna som Wiklunds importerade var av det belgiska märket FN. I Sverige ﬁck FN-motorcyklarna nya dekaler innan de skulle säljas och heter därför Nordstjernan här. Emil föddes 1875 som Frans Heinrich Emil Salmson i Malmö. Släkten Salmson är inom parantes välkänd inom svensk konsthistoria genom Hugo Salmson (1843-94) och rymmer i sina led dessutom en fransk bilkonstruktör, bilen hette rent av Salmson och tillverkades fram till 1957. Under sin tid i Malmö var Emil medlem i Malmö Velocipedklubb. Han räknades som klubbens bäste cyklist och vann under 1890-talet priser i över 100 cykeltävlingar. Uppgiften om de över 100 priserna lockar kanske den skeptiske lagde till att skaka på huvudet. Källan i detta fall är dock Svenskt Biograﬁskt Lexikon, en publikation som knappast är känd för överdrifter och påhitt. 1902 börjar Emil sitt arbete på Wiklunds i Stockholm och snart är han direktör. En något udda direktör berättas det. För att prova cyklarnas kvalité brukade han nämligen ta en ur högen på fabriksgolvet och cykla rakt in i väggen med den. Höll hojen var den godkänd. 47 Hildebrand & Wolfmüller från 1890-talet, världens första motorcykel. Notera hur kolven är direktkopplad till bakhjulet via en teknisk lösning som påminner om framdrivningen av ånglok. Tyvärr en lösning som gav ryckig gång vid låga hastigheter. Motorcyklister i tidstypiska kläder. Notera flygarhjälmen. Djurgården, Stockholm på 1910-tal. Emil skriver mc-historia En bild från 1903 visar Emil på en cykeltävlingsbana. Fotot är taget på Idrottsparken i Stockholm som låg där Stadion ligger idag. Emil kör en av Wiklunds FNmotorcyklar med Nordstjernandekal. Till vänster om honom, men såklart till höger i bilden, far en annan belgisk motorcykel fram, en Minerva. Föraren av Minervan heter Gunnar Langborg och arbetade på Velocipedaktiebolaget Lindblads som importerade Minerva till Sverige. Emil och Gunnar ordnade en tävling mellan Nordstjernan och Minerva för att få fart på intresset och försäljningen av motorcyklar några dagar efter att bilden togs. För att säkra segern åt Minerva bjöd Gunnar över belgaren de Jong, som rimligen måste vara den Sylvian de Jong som grundade fabriken där Minervamotorcyklarna tillverkades. Den belgiske stjärnan hade en specialtrimmad maskin. Driftsäkerhet kom dock att fälla avgörandet i tävling- 48 1910-talets mc-åkare kunde tänka sig en sväng även på vintern men uppenbarligen har en av maskinerna inte riktigt klarat av kylan och snön. en. Emil var klart långsammast men han slapp de otaliga motorstopp som drabbade belgaren och kunde på så sätt vinna Sveriges första motorcykeltävling. En FN från 1903 såg ungefär ut som en cykel med en liten motor om 188 cc inklämd i ramen och var faktiskt rätt lik den motorvelociped som tillverkades samma år av Söderbloms Gjuteri AB i Eskilstuna. Liksom FN hade Söderblom byggd sina första motorcyklar redan 1902. En notering som gör Eskilstuna till platsen där den första svenska motorcykeln såg dagens ljus, även om samtiden såklart envisades med att tala om en motor-velociped. Mc-kläder 1905 var det dags för Emil att vinna igen men denna gång gällde saken den första svenska automobiltävling. Biltävlingskarriären verkar sedan ha tagit överhanden över motorcykeltävlandet. Emil vann tre gånger något som kallas för KAK:s Vin- terpokal och han satt många år i KAK: s (Kungliga Automobilklubben) styrelse. Detta gör Emil till en viktig person i den svenska bilismens historia. Han var mycket engagerad i bilbranschen och Wiklunds importerar under hans ledning bilmärken som t.ex. Chevrolet och Rolls-Royce. Fast kopplingen till motorcyklar släpper aldrig Emil. Wiklunds importerade nämligen motorcyklar parallellt med bilarna, motorcyklar av det idag allt annat än bortglömda märket Indian. 1940 går Emil bort. Emil var en mycket typisk representant för de första motorcyklisterna i Sverige. Han var välbärgad och allmänt road av fartsporter. För honom var det troligen ingen större skillnad mellan cykel, motorcykel och bil. Fart och ﬂäkt var det som gällde. Kläderna för bil och mc-åkning var vid sekelskiftet ungefär desamma, först på 1910-talet ﬁ nns speciella mc-klädkollektioner. Skinnrockar eller sportiga kavajer med snörstövlar eller benlindor var po- Nummer 6 / 2006 I motorcyklismens barndom var säkerhetsmedvetandet ofta bristfälligt men intrycket kan delvis vara falskt. Bilden är uppenbar t poserande så kanske tog man trots allt på sig lite grövre kläder när fotografen gått därifrån, bild från 1920-tal. Under 1910-talet började kläder direkt avsedda för mc-åkning saluföras. Hjälmanvändandet var dock ovanligt annat än i tävlingskretsar. Tävlingsstar t under 1910-tal. Notera att hjälm saknas. Nils Kindberg 1892 – 1984. Bild från Motor-Encyklopedi. pulärt. Hjälmar kommer först efter 1910 och dessa hjälmar är egentligen avsedda för ﬂygning. På en bild från 1910-talet tagen utanför Djurgårdsbrunns Värdshus i Stockholm stoltserar ett gäng mc-åkare framför kameran, en av dem iförd just en sådan ﬂygarhjälm. Flygande mc-proﬁl Ger t Ekström på Tekniska Museet i Stockholm intill en av de första motorcyklarna i Sverige, en tysk Hildebrand & Wolfmüller från 1894. Ger t är huvudförfattare till boken Svensk Motorcykel Historia som planeras att utkomma i uppdaterad nyutgåva. Nummer 6 / 2006 En annan proﬁ l i det motorcykelsverige som kom i dagen under det tidiga 1900talet var militären och flygaren Nils Kindberg. Nils, född 1892, var med och bildade Svenska Motorcykelklubben 1913. 1920 hade klubben hela 1600 medlemmar. Målet var att samla Sveriges motorcyklister och motorcykelintresserade för att främja motorcykelns användning och utveckling. Klubben ville påverka lagar och teknik men även se till att motorcyklisterna skötte sig i traﬁ ken. Föredrag, utﬂykter, tävlingsverksamhet och utdelning av belöningar ingick i målsättning- arna. Nils själv ﬁck föraremärket i guld 1922. Låter på det hela taget som dagens SMC i tidig tappning, eller hur? Svenska Motorcykelklubben var livaktig men gick 1925 samman med Svenska Motorklubben som då var en organisation i visst sönderfall, trots det blev Svenska Motorklubben namnet på den nya klubben. Orsaken lär ha varit att man ville ha en bredare inriktning som inkluderade snarare än exkluderade bilar vid sidan om motorcyklarna. Svenska Motorklubben existerar ännu och är idag en organisation för bil- och motorcykelsport samt nykterhet. Samma år som denna klubbfusion skedde gjorde Nils en rekordﬂygning tur och retur Malmslätts militärﬂygfält utanför Linköping via Helsingfors och Tallinn. Som sagt, de tidiga motorcyklisterna i Sverige älskade allt som hade med fart att göra. Det är faktiskt lätt att känna igen sig i dessa pionjärer. 49