Stabsterrängbil 935 L (Stabstgb 935)
Stabstgbil 935 L lanserades under 1959-1960
Karossen är framtagen av AB Hägglund &Söner
Museets stabsterrängbil 935 är från 1959.
Smålands Militärhistoriska
Sällskap
Teknisk Fakta
Typbeteckning Stabstgbil 935
Fordonslag L
Fabrikat Volvo, L 22041/1959
Karosseri: Skåp, 2 dörrar varav 1 reservdörr på vänster sida,
taklucka.
Motoreffekt 115 hk.
Drivmedel Bensin
Antal axlar 3 st
Drivaxlar 3+1
Bärande däck 6 st varav alla är bromsande
Fördelningsväxellåda
Tjänstevikt 6240 kg (Fullt utrustad)
Totalvikt 6420 kg (Fullt utrustad)
Medlemsbrev 5
September 2010
12
Bästa läsare
Sedan sistlidna Medlemsbrev har det hänt otroligt mycket i DIN
förening. Basutställningen har tagit form och är så pass utbyggd att
man utan vidare kan ha visningar i den. Detta lät sig göras fredagen den 17 september då vi hade vad vi kallar sponsordagen. Mer
om detta evenemang kan du ta del av på annan plats i brevet och
på vår hemsida.
Medlemsantalet i föreningen stiger sakta men säkert. Det är inte
trängsel i dörröppningen, men ändå. Det tyder på att det vi gör
dels i föreningen och i stiftelsen tilltalar den militärhistoriskt intresserade allmänheten. Som ordförande känns det inspirerande
och kreativiteten flödar och ger näring till vidare arbeten med dels
vårt museum men även för att tillfredsställa dina önskemål som
medlem. För mig som ordförande och för min styrelse känns det
angeläget att medlemmarna i Smålands Militärhistoriska Sällskap
får valuta för sin avgift. Vi i styrelsen tar gärna emot förslag till aktiviteter, men även till innehåll i medlemsbreven, hemsidan och i
vår utställningsverksamhet.
Hemsidan
Sedan en liten tid tillbaka har vi en ny hemsida. Den är på inget
vis färdig, det du ser är bara början på en sida med innehåll som
skall spegla vårt Småländska militärhistoriska arv. Ett arv som på
inget vis är en angelägenhet för vissa personer eller organisationer
att ta vara på, att föra dessa kunskaper vidare. Det är allas angelägenhet, du som medlem har ett eget ansvar för att vi kan bibringa
dessa kunskaper vidare till barn och ungdom. Vi har registrerat
ett eget domännam www.smhs.eu. Gå in på sidan och ta till dig
den information som vi genom detta media sprider vidare till en
bredare allmänhet. Vi som arbetar med sidan tar gärna emot texter
och bilder.
Chefen för Smålands museum Erica
Månsson och museets föremålschef
Lars Palm syntes i vimlet.
Måltiden intogs bland de utställda föremålen.
Skjutning med
laddövningsapparat för 10,5
cm haubits
m/40 var mäkta
populärt.
Sponsordagen
I mitten av april i år startade arbetet med vår basutställning, på
denna korta tid har vi kunnat åstadkomma ett enormt arbete. Om
2
Fullmäktiges ordförande Bo
Mazzetti-Nissen tackar för
maten samt lyckönskar museet.
11
man inte har en obegränsad stor penggasäck att ösa ur och med
högt ställda ambitionsnivåer, vad gör man då? Styrelsen stötte och
blötte frågan inte bara en gång utan vi levde med denna praktiskt
taget dygnet om. Vi drog upp vissa planer vad gäller presumtiva
sponsorer. Styrelseledamöternas egna nätverk inventerades. Sedan kartlade vi vilka av dessa i våra nätverk som skulle bearbetas.
Sagt och gjort, resultatet lät inte vänta på sig.
Sponsorer och gynnare samlas inför vad
Ordförande Mats
som komma skall. Det låg en tät spänning
Nässert hälsar välkommen
i luften.
till museet.
Älmhults kommunalråd Elisabeth
Peltola och kommunstyrelsens
ordförande Bo Mazzetti-Nissen
fick äran att öppna dörren in till
utställningshallen.
Fredagen den 17 september kl två om eftermiddagen var det dags
att bjuda alla sponsorer, sympatisörer och övriga gynnar. Detta för
att visa vad vi kunnat åstadkomma med de olika stöd som museet
hittills har erhållit. Denna mellan regnskurarna stundvis soliga eftermiddag infann sig ett 35-tal personer. Med välkomstord av ordförande där jag hälsade välkommen. Tackade för de stöd vi erhållit
och vad det har betytt, jag tackade även min styrelse och de personer som släppt till av sin tid att bygga det vi hittills gemensamt
åstadkommit. Därefter fick Älmhults kommun kommunalråd Elisabeth Peltola samt kommunfullmäktiges ordförande Bo MazettiNissen öppna ståldörren in till basutställningen. Det blev allmän
rundvandring medans man intog småländsk lingondricka under
allmän förbrödring. I inbjudan stod att en enkel förtäring skulle
bjudas. Vad är mer lämpligt att bjuda i militära sammanhang är en
riktig krigarmåltid, alltså ärtor med fläsk, pannkakor och kaffe med
TBH. När denna måltid hade sjunkit undan blev det fotmarsch till
museets fordonshall. Där diverse fordon och annan tung materiel
kunde förevisas. Efter några timmar kunde en belåten skara vända
åter hemmåt. Bilder hittar du på olika platser i brevet.
EU
Föreningen lämnade in en EU-ansökan om ett näst intill treårigt
EU-projekt för att kunna utveckla vårt besökscenter där vi skall
visa och åskådliggöra vårt småländska militära arv. Tyvärr så föll
inte detta i god jord. När jag skriver detta har jag ännu inte fått
något justerat protokoll så jag vet inte vad i projektet som inte föll
ledarmöterna på läppen.
Med lingondricka i handen gavs det tid till mingel.
10
Min ambition i livet har aldrig varit att ge upp. Nu arbetar jag på
en ny ansökan. Den skall vara inlämnad före 1 november. Denna
3
gång så styckar vi upp föregående ansökan på tre mindre projekt.
Då kanske styrelsen kan ta till sig på ett annat sätt vad vill vill
åstadkomma och vad slutprodukten skall bli. Du får en rapport
i Medlemsbrev 6 som kommer i juletid vad denna nya anskökan
landande.
Arbetsdagar
Vi har till och från arbetsdagar i museet. Vi är en liten tapper skara
som träffas, arbetar och har trevligt. Jag skulle villja utveckla detta
bland annat genom att införa någon form av faddersystem. Den
som känner sig manad kan bli fadder för ett objekt. Tanken är
att du som fadder skall vårda och sköta objektet, du skall kunna
objektets funktioner och hur det har använts. Du skall när vi har
visningar eller är ute på träffar kunna förevisa och svara på frågor
om objektets användande. Du som skulle tycka detta var trevligt
och roligt hör av dig till mig så kan vi diskutera din medverkan.
Sökes
På hemsidan har vi en flik som heter Sökes. Där kan du se vad vi
just nu är på jakt efter. Du som vet var det kan finnas objekt som
din förening söker hjälp museet att finna dessa. Eller att du själv
kanske har något liggande i dina gömmor.
En annan sak vi söker aktivt efter är att hitta 4-5 begagnade byggbodar. Dessa skall vi ställa upp och bygga samman. Då får vi tillgång till dels arkiv, ett par arbetsplatser och personal med fikaplats. Om någon har kontakter inom byggsektorn? Hör om man har
några utrangerade byggbodar som vi kan få till skänks. Hjälp oss
hör av dig.
Biblioteket
Vi är några i styrelsen som håller på och bygger upp ett referensbibliotek. Vi är snart upp i 400 titlar. Här för leden ringde en man
efter det att han läst i tidningarna om museet och erbjöd oss ett
20-tal böcker. Dessa skall nu registreras i den bokdatabas som jag
gjort. Tyvärr så har vi ingen bra plats att förvara våra arkiv. Det
mesta ligger hemma i min bostad, till hustruns förtret. Vi har en
4
I detta bergrum förvarades resterna efter kärnvapenprovet.
Sponsordagen
Fredagen den 17 september klockan två om eftermiddagen samlades ett 35-tal personer utanför byggnad 10 där vår utställningshall är inrymd. Ordförande hälsade välkommen passade samtidigt på att tacka de närvarande sponsorerna för att de stött vårt
arbete. Ordförande berättade om det arbete som ständigt pågår.
Även tack till styrelsen och övriga personer som lägger massor
av sina timmar av sin dyrbara fria tid detta för att förverkliga museet. Därefter intogs lokalerna och den utställning som börjar att
ta form. Med en hederlig småländsk dryck, lingondricka, i handen
var det allmän rundvandring i utställningen. En riktig krigarmåltid
bestående av ärtsoppa, pankakor och avslutades med kaffe och
kaka. Även några pavor med bubbel öppnades och intogs för att
gratulera museet för framtida arbeten som väntar. Här följer en
bildkavalkad tagna under dagen.
Text: Mats Nässert
Foto: Jolanta Nässert
9
Jag var sex år gammal och nu 2010 är jag 59 år. Tänk om man
förstått det som hände veckorna 31 och 32 år 1957 och sparat
tidningsklipp när Nausta kommit på tal.
Naustajärvi rinner norrut in i Pärlälvens biflöde till Lilla Luleälven.
I Pärlälven fiskades flodpärlmusslans pärlor kring 1870 fram till
1920-talet. Kapten Lang var kapten på Svenska turistföreningens
ångslup Dagmar. Hon gick på sträckan Björkholmen till Kvikkjokk.
Lasten var tusrister och varor till ortsborna. Sommaren 1960 såg
jag Dagmar lastad på en järnvägsvagn vid lastkajen i Jokkmokk
station. Vad som hände sedan är döljt i dunkel.
Med raketuppskjutningarna vid Kronogård 1962-63 (lite osäker
om årtalen) var kunnandet om hur man tillverkar svenska kärnvapen helt utvecklade vid denna tid? Man lät bygga kärnreaktorn
i Studsvik, officiellt som forskningsreaktor, men inofficiellt för att
ta fram plutonium till kärnvapen. Kurirflyget som startade i Stockholmstrakten kan ha utförts med J 35 Draken som flögs direkt till
Nausta sedan till F 21 i Luleå eller annan flygbas.
Sommaren 1957 var det bara signalspaning som kunde täcka stora
områden och annan nations höghöjds flyg över raketfältet som
eventuellt kunde veta vad som pågick.
Denna min text är helt hämtad ur mitt minne och vad jag hört
berättats för mig. Jag har inte gjort några källforskningar så sanningshalten kan jag inte gå i god för. Talar man med de äldre Jokkmokksborna så är det helt klart att något pågick i Nausta sommaren 1957. Likaså att man utförde ett antal sprängningar av mycket
kraftiga laddningar. Att man i trakten av Vaxholm i en bergbunker
förvarade avfall, rester efter en kärnexplosion är också helt klarlagt, efter detta att man pratat med äldre militär personal vid KA
1. Någon gång på 1980-talet efterlyste SKB dessa rester för att
ta hand om det på ett riktigt sätt. Bunkern spärrades sedan med
betong så att man inte kan komma in i anläggningen. Mystiken
tätnar.
Text fritt ur hjärtet: Lars ”Humlan” Thilén
Foto: Mats Nässert
8
ide om hur vi skall lösa detta. Men då behöver kassan förstärkas
med några sköna tusenlappar. Vi i styrelsen arbetar på frågan.
Presentation
I förra Medlemsbrevet presenterade vi ett objekt ur museets samlingar. Det var museets hjultraktor T 24. Tanken är att i varje utgåva av Medlemsbrevet skall vi presentera något objekt ur museets
samlingar. Med tiden får vi en liten katalog med objekt ur museet.
Tanken är sedan att sammanföra samtliga presentationer till en liten enkel skrift om de föremål som finns i museet. Föremål du kan
ta del av i vår utställningsverksamhet men även de föremål som
finns i vårt magasin.
Vi har ett skapligt fint magasin. Detta skall kunna fungera som
ett vad man i museivärlden kallar för visningsmagasin. När alla
föremål som ligger i magasinet är sorterade efter materielslag och
funktion skall det kompleteras med informationsskyltar. Då kan
den som vill ta sig en titt i magasinet.
Har du betalat
Det är några som inte erlagt sin avgift till föreningen. Du som
har ett rött X på kuvertet i anslutning till ditt namn har inte erlagt
din skärv. Vill du fortsätta att få Medlemsbrev, deltaga i aktiviteter
och sammankomster betalar enklast genom att sätt 200 kronor på
bankgiro 642-1358.
Slutord
Jag som ordförande har synnerligen höga ambitioner och är resultatinriktad. Jag har några ledord som följt mig genom livet ett är
”det kostar lika mycket att göra en sak bra som att göra den dålig”.
Mitt valspråk, det är inte bara konungar som har valspråk, är ”att
se en uppgift i varje svårighet och inte en svårighet i varje uppgift”.
Har man dessa teser som eldskrift för sina ögon kan man faktiskt i
lysande stunder övervinna de värsta betongmurar. Det underlättar
om man har en bra styrelse med engagerade ledarmöter, ledarmöter som brinner för sin uppgift. Jag vågar påstå att den styrelse
som jag leder har dessa egenskaper. Man tar sina uppgifter på
5
blodigaste allvar. Sådan ger resultat, resultat som gagnar museet,
föreningen och verksamheten. Du som medlem kan vara stolt och
känna tillförlit för din styrelse och de arbeten styrelsen gör. Allt för
verksamheten och museets bästa.
En förening utan medlemmar har dålig legimitet din förening har
idag ett närmare 50 medlemmar. Det vore trevligt om vi under året
kunde passera 50-strecket. Du som nu är medlem kan hjälpa till,
börja med att inventera din närmaste omgivning, familj, vänner
och arbetskamrater. Du kan ge bort ett medlemskap som present,
till jul eller födelsedag. Om du ger bort ett medlemskap meddela
kassören detta så skickar vi ett medlemsbevis som du kan ge till
den som skall få medlemskapet.
Till sist vill jag tacka alla medlemmar stödjande som aktiva för
era insatser. Aktiva som släpper till sina timmar till organisationens fromma. Till dig som stödjer föreningen för att du med din
medlemsavgift gör det möjligt att bedriva den verksamhet vi kan
åstadkomma och att vi kan ge ut Medlemsbrev. Jag tror att våra
Medlemsbrev har ett värde då vi når ut till dig som medlem men
även till att sprida vår verksamhet till övriga organisationer, gynnare, sponsorer och sympatisörer.
Vi mötes i museet Mats Nässert eder ordförande
Nausta i augusti 1957
Jag var sex år och vi bodde i kapten Langs hus på andra sidan
Jokkmokks järnvägsstation. Sensommaren var varm så varmt att
det förekom ovanligt mycket värmeåskväder. Värmeåskväder är
i sig inget ovanligt i fjällvärden. Men vid två tillfällen var det så
ovanligt kraftiga knallar, nästan som sprängskott, utan att det var
åska på nära håll. Min mor var vid detta tillfället gravid, när det
knallade så kraftigt så att barnet sparkade ovanligt mycket. Vi, min
syster, jag och mor samlades i våningssängens nedre bädd. Genom fönstret såg vi åskmolnen i väster bortom Jokkmokk.
körde förbi en stor skylt efter ytterliggare någon kilometer blev vi
stoppade av militärpolis på mc. Jag minns att han frågade mannen som körde bilen om han inte sett varningsskylten? Far och
föraren av bilen nekade till att de sett skylten. Då sa jag att vi visst
sett skylten. Tyst unge sa far! Vi fick vända och det blev böter men
inget fiske denna dag. De hade pratat om en sjö Naustajaure.
Många år senare läser jag om Nausta och provsprängningar som
det svenska försvaret (Krigsmakten som det då hette) genomförde
på en udde i Nausta i augusti 1957. Med tiden blev Nausta omtalat då och då och en bild byggdes upp. I skydd av åskovädren
gjordes provsprängningar och dessa var hemliga. Nausta är troligen det en av två kronotorp på kronans mark i skogsmyrområdet
mellan Piteälven och Luleälven i väglöst land innan 40-talet, idag
2010 har det namnet Vidsels raketskjutfält. Vi är några som minns
raketuppskjutningarna från 1962-64. En dokumentär visades i TV
vårvintern 2010 om en man som var med och byggde vägen till
Nausta, han hade även bott där som ung. Han berättade om byggandet av provsprängningstornet. Arbetslaget inser att tornet är för
klent och tar kontakt med ledningen för bygget. Från ledningen
får man till svar att ett flyg skall släppa ner en behållare med nya
anvisningar.
Nu förstår jag varför far var så intresserad av Nausta fem mil från
bostaden i Jokkmokk och av sprängningarna samt vad dessa kan ha
berott på. Det sägs att en av sprängningarna var en kärnladdning
med lågaktiv strålning detta står klart för mig sommaren 2010.
Ordförande i SMHS gör en studieresa i trakterna av Vaxholm där
i en liten bärganläggning förvarades resterna med avfall från en
kärnsprängning. Området hade under alla år tillträdesförbud av
olika utsagor sägs att uppsamlat radioaktivtmaterial från Nausta
har förvarats där. Långt senare verkställdes ett tillfredsställande
slutförvar.
Far och hans arbetskamrater tog min syster och mig på en fisketur, det var en lördagseftermiddag. Färden gick längs Älvsbyvägen,
efter några mil svängde vi in på en grusväg som gick västerut. Vi
En intressant fråga uppkommer, hade vi små kärnladdningar i landet? Mannen i TV-programmet beskriver en provsprägning som
om han hade tystnadsplikt om detaljer kring sprängningen. Var
det en liten atombomb som sprängdes eller ej?
6
7