Stabsterrängbil 935 L (Stabstgb 935) Stabstgbil 935 L lanserades under 1959-1960 Karossen är framtagen av AB Hägglund &Söner Museets stabsterrängbil 935 är från 1959. Smålands Militärhistoriska Sällskap Teknisk Fakta Typbeteckning Stabstgbil 935 Fordonslag L Fabrikat Volvo, L 22041/1959 Karosseri: Skåp, 2 dörrar varav 1 reservdörr på vänster sida, taklucka. Motoreffekt 115 hk. Drivmedel Bensin Antal axlar 3 st Drivaxlar 3+1 Bärande däck 6 st varav alla är bromsande Fördelningsväxellåda Tjänstevikt 6240 kg (Fullt utrustad) Totalvikt 6420 kg (Fullt utrustad) Medlemsbrev 5 September 2010 12 Bästa läsare Sedan sistlidna Medlemsbrev har det hänt otroligt mycket i DIN förening. Basutställningen har tagit form och är så pass utbyggd att man utan vidare kan ha visningar i den. Detta lät sig göras fredagen den 17 september då vi hade vad vi kallar sponsordagen. Mer om detta evenemang kan du ta del av på annan plats i brevet och på vår hemsida. Medlemsantalet i föreningen stiger sakta men säkert. Det är inte trängsel i dörröppningen, men ändå. Det tyder på att det vi gör dels i föreningen och i stiftelsen tilltalar den militärhistoriskt intresserade allmänheten. Som ordförande känns det inspirerande och kreativiteten flödar och ger näring till vidare arbeten med dels vårt museum men även för att tillfredsställa dina önskemål som medlem. För mig som ordförande och för min styrelse känns det angeläget att medlemmarna i Smålands Militärhistoriska Sällskap får valuta för sin avgift. Vi i styrelsen tar gärna emot förslag till aktiviteter, men även till innehåll i medlemsbreven, hemsidan och i vår utställningsverksamhet. Hemsidan Sedan en liten tid tillbaka har vi en ny hemsida. Den är på inget vis färdig, det du ser är bara början på en sida med innehåll som skall spegla vårt Småländska militärhistoriska arv. Ett arv som på inget vis är en angelägenhet för vissa personer eller organisationer att ta vara på, att föra dessa kunskaper vidare. Det är allas angelägenhet, du som medlem har ett eget ansvar för att vi kan bibringa dessa kunskaper vidare till barn och ungdom. Vi har registrerat ett eget domännam www.smhs.eu. Gå in på sidan och ta till dig den information som vi genom detta media sprider vidare till en bredare allmänhet. Vi som arbetar med sidan tar gärna emot texter och bilder. Chefen för Smålands museum Erica Månsson och museets föremålschef Lars Palm syntes i vimlet. Måltiden intogs bland de utställda föremålen. Skjutning med laddövningsapparat för 10,5 cm haubits m/40 var mäkta populärt. Sponsordagen I mitten av april i år startade arbetet med vår basutställning, på denna korta tid har vi kunnat åstadkomma ett enormt arbete. Om 2 Fullmäktiges ordförande Bo Mazzetti-Nissen tackar för maten samt lyckönskar museet. 11 man inte har en obegränsad stor penggasäck att ösa ur och med högt ställda ambitionsnivåer, vad gör man då? Styrelsen stötte och blötte frågan inte bara en gång utan vi levde med denna praktiskt taget dygnet om. Vi drog upp vissa planer vad gäller presumtiva sponsorer. Styrelseledamöternas egna nätverk inventerades. Sedan kartlade vi vilka av dessa i våra nätverk som skulle bearbetas. Sagt och gjort, resultatet lät inte vänta på sig. Sponsorer och gynnare samlas inför vad Ordförande Mats som komma skall. Det låg en tät spänning Nässert hälsar välkommen i luften. till museet. Älmhults kommunalråd Elisabeth Peltola och kommunstyrelsens ordförande Bo Mazzetti-Nissen fick äran att öppna dörren in till utställningshallen. Fredagen den 17 september kl två om eftermiddagen var det dags att bjuda alla sponsorer, sympatisörer och övriga gynnar. Detta för att visa vad vi kunnat åstadkomma med de olika stöd som museet hittills har erhållit. Denna mellan regnskurarna stundvis soliga eftermiddag infann sig ett 35-tal personer. Med välkomstord av ordförande där jag hälsade välkommen. Tackade för de stöd vi erhållit och vad det har betytt, jag tackade även min styrelse och de personer som släppt till av sin tid att bygga det vi hittills gemensamt åstadkommit. Därefter fick Älmhults kommun kommunalråd Elisabeth Peltola samt kommunfullmäktiges ordförande Bo MazettiNissen öppna ståldörren in till basutställningen. Det blev allmän rundvandring medans man intog småländsk lingondricka under allmän förbrödring. I inbjudan stod att en enkel förtäring skulle bjudas. Vad är mer lämpligt att bjuda i militära sammanhang är en riktig krigarmåltid, alltså ärtor med fläsk, pannkakor och kaffe med TBH. När denna måltid hade sjunkit undan blev det fotmarsch till museets fordonshall. Där diverse fordon och annan tung materiel kunde förevisas. Efter några timmar kunde en belåten skara vända åter hemmåt. Bilder hittar du på olika platser i brevet. EU Föreningen lämnade in en EU-ansökan om ett näst intill treårigt EU-projekt för att kunna utveckla vårt besökscenter där vi skall visa och åskådliggöra vårt småländska militära arv. Tyvärr så föll inte detta i god jord. När jag skriver detta har jag ännu inte fått något justerat protokoll så jag vet inte vad i projektet som inte föll ledarmöterna på läppen. Med lingondricka i handen gavs det tid till mingel. 10 Min ambition i livet har aldrig varit att ge upp. Nu arbetar jag på en ny ansökan. Den skall vara inlämnad före 1 november. Denna 3 gång så styckar vi upp föregående ansökan på tre mindre projekt. Då kanske styrelsen kan ta till sig på ett annat sätt vad vill vill åstadkomma och vad slutprodukten skall bli. Du får en rapport i Medlemsbrev 6 som kommer i juletid vad denna nya anskökan landande. Arbetsdagar Vi har till och från arbetsdagar i museet. Vi är en liten tapper skara som träffas, arbetar och har trevligt. Jag skulle villja utveckla detta bland annat genom att införa någon form av faddersystem. Den som känner sig manad kan bli fadder för ett objekt. Tanken är att du som fadder skall vårda och sköta objektet, du skall kunna objektets funktioner och hur det har använts. Du skall när vi har visningar eller är ute på träffar kunna förevisa och svara på frågor om objektets användande. Du som skulle tycka detta var trevligt och roligt hör av dig till mig så kan vi diskutera din medverkan. Sökes På hemsidan har vi en flik som heter Sökes. Där kan du se vad vi just nu är på jakt efter. Du som vet var det kan finnas objekt som din förening söker hjälp museet att finna dessa. Eller att du själv kanske har något liggande i dina gömmor. En annan sak vi söker aktivt efter är att hitta 4-5 begagnade byggbodar. Dessa skall vi ställa upp och bygga samman. Då får vi tillgång till dels arkiv, ett par arbetsplatser och personal med fikaplats. Om någon har kontakter inom byggsektorn? Hör om man har några utrangerade byggbodar som vi kan få till skänks. Hjälp oss hör av dig. Biblioteket Vi är några i styrelsen som håller på och bygger upp ett referensbibliotek. Vi är snart upp i 400 titlar. Här för leden ringde en man efter det att han läst i tidningarna om museet och erbjöd oss ett 20-tal böcker. Dessa skall nu registreras i den bokdatabas som jag gjort. Tyvärr så har vi ingen bra plats att förvara våra arkiv. Det mesta ligger hemma i min bostad, till hustruns förtret. Vi har en 4 I detta bergrum förvarades resterna efter kärnvapenprovet. Sponsordagen Fredagen den 17 september klockan två om eftermiddagen samlades ett 35-tal personer utanför byggnad 10 där vår utställningshall är inrymd. Ordförande hälsade välkommen passade samtidigt på att tacka de närvarande sponsorerna för att de stött vårt arbete. Ordförande berättade om det arbete som ständigt pågår. Även tack till styrelsen och övriga personer som lägger massor av sina timmar av sin dyrbara fria tid detta för att förverkliga museet. Därefter intogs lokalerna och den utställning som börjar att ta form. Med en hederlig småländsk dryck, lingondricka, i handen var det allmän rundvandring i utställningen. En riktig krigarmåltid bestående av ärtsoppa, pankakor och avslutades med kaffe och kaka. Även några pavor med bubbel öppnades och intogs för att gratulera museet för framtida arbeten som väntar. Här följer en bildkavalkad tagna under dagen. Text: Mats Nässert Foto: Jolanta Nässert 9 Jag var sex år gammal och nu 2010 är jag 59 år. Tänk om man förstått det som hände veckorna 31 och 32 år 1957 och sparat tidningsklipp när Nausta kommit på tal. Naustajärvi rinner norrut in i Pärlälvens biflöde till Lilla Luleälven. I Pärlälven fiskades flodpärlmusslans pärlor kring 1870 fram till 1920-talet. Kapten Lang var kapten på Svenska turistföreningens ångslup Dagmar. Hon gick på sträckan Björkholmen till Kvikkjokk. Lasten var tusrister och varor till ortsborna. Sommaren 1960 såg jag Dagmar lastad på en järnvägsvagn vid lastkajen i Jokkmokk station. Vad som hände sedan är döljt i dunkel. Med raketuppskjutningarna vid Kronogård 1962-63 (lite osäker om årtalen) var kunnandet om hur man tillverkar svenska kärnvapen helt utvecklade vid denna tid? Man lät bygga kärnreaktorn i Studsvik, officiellt som forskningsreaktor, men inofficiellt för att ta fram plutonium till kärnvapen. Kurirflyget som startade i Stockholmstrakten kan ha utförts med J 35 Draken som flögs direkt till Nausta sedan till F 21 i Luleå eller annan flygbas. Sommaren 1957 var det bara signalspaning som kunde täcka stora områden och annan nations höghöjds flyg över raketfältet som eventuellt kunde veta vad som pågick. Denna min text är helt hämtad ur mitt minne och vad jag hört berättats för mig. Jag har inte gjort några källforskningar så sanningshalten kan jag inte gå i god för. Talar man med de äldre Jokkmokksborna så är det helt klart att något pågick i Nausta sommaren 1957. Likaså att man utförde ett antal sprängningar av mycket kraftiga laddningar. Att man i trakten av Vaxholm i en bergbunker förvarade avfall, rester efter en kärnexplosion är också helt klarlagt, efter detta att man pratat med äldre militär personal vid KA 1. Någon gång på 1980-talet efterlyste SKB dessa rester för att ta hand om det på ett riktigt sätt. Bunkern spärrades sedan med betong så att man inte kan komma in i anläggningen. Mystiken tätnar. Text fritt ur hjärtet: Lars ”Humlan” Thilén Foto: Mats Nässert 8 ide om hur vi skall lösa detta. Men då behöver kassan förstärkas med några sköna tusenlappar. Vi i styrelsen arbetar på frågan. Presentation I förra Medlemsbrevet presenterade vi ett objekt ur museets samlingar. Det var museets hjultraktor T 24. Tanken är att i varje utgåva av Medlemsbrevet skall vi presentera något objekt ur museets samlingar. Med tiden får vi en liten katalog med objekt ur museet. Tanken är sedan att sammanföra samtliga presentationer till en liten enkel skrift om de föremål som finns i museet. Föremål du kan ta del av i vår utställningsverksamhet men även de föremål som finns i vårt magasin. Vi har ett skapligt fint magasin. Detta skall kunna fungera som ett vad man i museivärlden kallar för visningsmagasin. När alla föremål som ligger i magasinet är sorterade efter materielslag och funktion skall det kompleteras med informationsskyltar. Då kan den som vill ta sig en titt i magasinet. Har du betalat Det är några som inte erlagt sin avgift till föreningen. Du som har ett rött X på kuvertet i anslutning till ditt namn har inte erlagt din skärv. Vill du fortsätta att få Medlemsbrev, deltaga i aktiviteter och sammankomster betalar enklast genom att sätt 200 kronor på bankgiro 642-1358. Slutord Jag som ordförande har synnerligen höga ambitioner och är resultatinriktad. Jag har några ledord som följt mig genom livet ett är ”det kostar lika mycket att göra en sak bra som att göra den dålig”. Mitt valspråk, det är inte bara konungar som har valspråk, är ”att se en uppgift i varje svårighet och inte en svårighet i varje uppgift”. Har man dessa teser som eldskrift för sina ögon kan man faktiskt i lysande stunder övervinna de värsta betongmurar. Det underlättar om man har en bra styrelse med engagerade ledarmöter, ledarmöter som brinner för sin uppgift. Jag vågar påstå att den styrelse som jag leder har dessa egenskaper. Man tar sina uppgifter på 5 blodigaste allvar. Sådan ger resultat, resultat som gagnar museet, föreningen och verksamheten. Du som medlem kan vara stolt och känna tillförlit för din styrelse och de arbeten styrelsen gör. Allt för verksamheten och museets bästa. En förening utan medlemmar har dålig legimitet din förening har idag ett närmare 50 medlemmar. Det vore trevligt om vi under året kunde passera 50-strecket. Du som nu är medlem kan hjälpa till, börja med att inventera din närmaste omgivning, familj, vänner och arbetskamrater. Du kan ge bort ett medlemskap som present, till jul eller födelsedag. Om du ger bort ett medlemskap meddela kassören detta så skickar vi ett medlemsbevis som du kan ge till den som skall få medlemskapet. Till sist vill jag tacka alla medlemmar stödjande som aktiva för era insatser. Aktiva som släpper till sina timmar till organisationens fromma. Till dig som stödjer föreningen för att du med din medlemsavgift gör det möjligt att bedriva den verksamhet vi kan åstadkomma och att vi kan ge ut Medlemsbrev. Jag tror att våra Medlemsbrev har ett värde då vi når ut till dig som medlem men även till att sprida vår verksamhet till övriga organisationer, gynnare, sponsorer och sympatisörer. Vi mötes i museet Mats Nässert eder ordförande Nausta i augusti 1957 Jag var sex år och vi bodde i kapten Langs hus på andra sidan Jokkmokks järnvägsstation. Sensommaren var varm så varmt att det förekom ovanligt mycket värmeåskväder. Värmeåskväder är i sig inget ovanligt i fjällvärden. Men vid två tillfällen var det så ovanligt kraftiga knallar, nästan som sprängskott, utan att det var åska på nära håll. Min mor var vid detta tillfället gravid, när det knallade så kraftigt så att barnet sparkade ovanligt mycket. Vi, min syster, jag och mor samlades i våningssängens nedre bädd. Genom fönstret såg vi åskmolnen i väster bortom Jokkmokk. körde förbi en stor skylt efter ytterliggare någon kilometer blev vi stoppade av militärpolis på mc. Jag minns att han frågade mannen som körde bilen om han inte sett varningsskylten? Far och föraren av bilen nekade till att de sett skylten. Då sa jag att vi visst sett skylten. Tyst unge sa far! Vi fick vända och det blev böter men inget fiske denna dag. De hade pratat om en sjö Naustajaure. Många år senare läser jag om Nausta och provsprängningar som det svenska försvaret (Krigsmakten som det då hette) genomförde på en udde i Nausta i augusti 1957. Med tiden blev Nausta omtalat då och då och en bild byggdes upp. I skydd av åskovädren gjordes provsprängningar och dessa var hemliga. Nausta är troligen det en av två kronotorp på kronans mark i skogsmyrområdet mellan Piteälven och Luleälven i väglöst land innan 40-talet, idag 2010 har det namnet Vidsels raketskjutfält. Vi är några som minns raketuppskjutningarna från 1962-64. En dokumentär visades i TV vårvintern 2010 om en man som var med och byggde vägen till Nausta, han hade även bott där som ung. Han berättade om byggandet av provsprängningstornet. Arbetslaget inser att tornet är för klent och tar kontakt med ledningen för bygget. Från ledningen får man till svar att ett flyg skall släppa ner en behållare med nya anvisningar. Nu förstår jag varför far var så intresserad av Nausta fem mil från bostaden i Jokkmokk och av sprängningarna samt vad dessa kan ha berott på. Det sägs att en av sprängningarna var en kärnladdning med lågaktiv strålning detta står klart för mig sommaren 2010. Ordförande i SMHS gör en studieresa i trakterna av Vaxholm där i en liten bärganläggning förvarades resterna med avfall från en kärnsprängning. Området hade under alla år tillträdesförbud av olika utsagor sägs att uppsamlat radioaktivtmaterial från Nausta har förvarats där. Långt senare verkställdes ett tillfredsställande slutförvar. Far och hans arbetskamrater tog min syster och mig på en fisketur, det var en lördagseftermiddag. Färden gick längs Älvsbyvägen, efter några mil svängde vi in på en grusväg som gick västerut. Vi En intressant fråga uppkommer, hade vi små kärnladdningar i landet? Mannen i TV-programmet beskriver en provsprägning som om han hade tystnadsplikt om detaljer kring sprängningen. Var det en liten atombomb som sprängdes eller ej? 6 7
© Copyright 2024