Ladda ner - RFSL Ungdom
TUSEN BILDER TUSEN ORD INNE R HA : TO M TB O I S ÄR Å! IG ED L D IT M ÄR KS L H C R TI VA D E T K O , las e BO N a G dar n e DI An ektl oj pr T IN INTRODUKTION Fruktskulpturer, frizoner och mycket, mycket mer… av Anna Glas & Carl Åkerlund E 6 SEX GYLLENE REGLER INNE för att skapa en trygg mötesplats fri från heteronormen och cis-normen 18 ÖVNINGAR 24 PERFORMANCE: Vardag in absurdum 26 LJUDKONST & SKRIVANDE: Lyssningsövning SERIETECKNING: Seriestafett 29 31 SKRIVANDE: Skriva dialog SKRIVANDE: Frågelistor MUSIK: Du har en låt 37 39 44 VÅ R A VÄ N N E R Vad inspirerar dig? Hur kan konst utmana heteronormen? Vi har låtit några inspirerande konstnärer svara på frågor om kreativitet, skapande, dofter och motstånd 6 HÅLL 49 READ COME JOIN THE FUN!!! HÅLL 73 ÖVNINGAR FOTOGRAFI: Bilden av mig själv 73 BLANDADE MATERIAL: Puzzled MUSIK: Upphittad rytm 77 82 FOTOGRAFI: Piece of cake BLANDADE MATERIAL: Normkritisk bildanalys 92 94 C R A Z Y I D E A S C O M E T RU E 98 av Antonnika Perttula HÅLL BLANDADE MATERIAL: Heart in a box 88 N Å G R A B I L D E R AV T U S E N 102 av Elin Mörkberg BREV FRÅN KONSTKOLLOT 116 av Amanda Jarpe 118 BOKTIPS 6 INNE Fruktskulpturer, frizoner och mycket, mycket mer… Under de två år som Tusen Bilder Tusen Ord hittills har funnits har vi som jobbat i projektet skrivit, berättat och pratat om det med otroligt många människor. Oftast har vi kort och gott beskrivit det som ”RFSL Ungdoms konstprojekt”. När ett ord upprepas och används flitigt är det lätt att börja fråga sig vad som egentligen menas med det. I det här fallet är ordet ifråga ”konstprojekt”. Konst kan ju vara så mycket, medan projekt låter så platt och trist. Fast något måste det ju kallas. Det är bara svårt att hitta ett eller två ord som på en gång kan samla alla upplevelser och möten, alla skratt, tårar och inspirerande samtal, all ilska, gemenskap, kreativitet och prestationsångest, allt skapande och normkritiskt tänkande och så mycket annat. Med den här boken har vi försökt fånga och visa lite mer av allt det som har kunnat rymmas i vårt konstprojekt. Det här är vårt försök att dela med oss av den inspiration som vi har fått av alla som har deltagit i Tusen Bilder Tusen Ord (hädanefter T B T O ). Boken du håller i din hand innehåller enkla och användbara tips och strategier för att skapa trygga mötesplatser och kreativa verksamheter. Här finns inspirerande intervjuer med hbtq-konstnärer och ett urval av de övningar som våra fantastiska konstnärer 8 har hållit. Övningarna är skrivna för att kunna användas av dig som leder en grupp, men många av dem går lika bra att använda på egen hand eller i en grupp som saknar en bestämd ledare. Boken innehåller också personliga berättelser från två deltagare och en mer djuplodande text av Elin Mörkberg som följde projektet för en uppsats i socialt arbete. Fotografen Märta Thisner har tillsammans med formgivarna Studio SM tagit fram en serie bilder som återanvänder material och dokumentation från projektet, och placerar deltagarnas verk i olika offentliga och privata miljöer. Här finns dessutom massor av peppiga tips till dig som vill göra liknande projekt, själv håller på med konst eller är intresserad av konstpedagogik. Hur allting började När TBTO initierades skedde det mot bakgrund av att ett flertal rapporter oberoende av varandra larmade om den psykiska ohälsan bland unga hbtq-personer. 1 Rapporter som visade att hbtq-ungdomar överlag mår sämre än jämnåriga heterosexuella och cis-personer2 – samtidigt som gruppen i hög utsträckning saknar trygga och säkra mötesplatser. Vid sidan av 1) Se rapporten "Hon Hen Han" (Ungdomsstyrelsen 2010) för en översikt av området. 2) CIS-PERSON: En person vars juridiska kön, biologiska kön och könsidentitet är linjära, hänger ihop och alltid har hängt ihop enligt normen. Exempelvis en person som föds med snopp, ser sig själv som kille och har könet "man" registrerat som kön i folkbokföringen. Ordet rör könsidentitet och könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att göra. Cis är latin för "på samma sida". 9 10 11 detta hade många medlemmar i RFSL Ungdom efterlyst möjligheter att träffas och göra konst. Då forskning har visat på de hälsofrämjande effekterna av att arbeta kreativt och uttrycka sig konstnärligt kunde vi enkelt se att det fanns både ett behov och en efterfrågan hos målgruppen – ett tomrum som vi ville fylla med tusen bilder och tusen ord. Konsten ger en möjligheter att formulera sig själv, att ostört kunna rita upp egna bilder av sig själv och av världen, att skapa parallella universum och alternativa verkligheter. I TBTO har ingen behövt ”komma ut”, tvingats definiera sig, blivit ifrågasatt för hur man väljer att klä sig eller vem man blir kär i. Det här är saker som många av våra deltagare måste utstå överallt annars i samhället: i skolan, idrottsföreningen, sitt religiösa samfund, i möte med fritids- och vårdpersonal eller hemma bland släkt och familj. Därför behövs det också fler frizoner. Platser där man kan känna sig trygg och inte behöver vara på sin vakt hela tiden, där deltagarna får möjlighet att växa och bli större. Något bättre än bra konst De lokala grupperna har varit grunden i vår verksamhet. Grupperna har träffats varannan söndag för att ha workshops. Vi har varit i ateljéer och kulturhus, på teatrar, ungdomsgårdar och i skolor som varit tomma för helgen. Terminerna har inletts med grupp- 12 stärkande aktiviteter som lagt grunden till en trygg mötesplats med fokus på konstnärliga uttryck. En och samma gruppledare har varit med under hela terminen, medan en ny konstnär varje träff hållit i en workshop inom sitt område. Gruppledarens roll har varit att skapa trygghet, finnas till hands för deltagarna och ibland att hjälpa konstnären. Deltagarna har fått prova på allt ifrån fotografi, performance, ljudkonst och skrivande, till sådant som collage, serieteckning, måleri och fruktskulpturer. Två somrar i rad har vi haft konstkollo, intensivare versioner av gruppverksamheterna vi har haft under terminerna. Under fem dagar har ett trettiotal hbtq-ungdomar från hela Sverige samlats och ägnat hela dagarna åt att måla, skriva, fota, rita serier och göra performance. Framåt midnatt har ledarna gått och lagt sig medan många deltagare suttit uppe nätterna igenom och pysslat och pratat och lärt känna varandra – och sig själva – bättre. Vi är nu inne på det andra av tre projektår och än så länge har vi haft sex grupper och två konstkollon, satt ihop sju utställningar, knutit till oss magnifika konstnärer och arrangerat över fyrtio olika workshops med olika tekniker och teman. Grupperna som hittills har funnits i Göteborg, Kalmar, Karlstad, Stockholm, Umeå och Örebro har varit väldigt olika men de har också haft en del gemensamt. Det har aldrig varit frågan om att göra snygg och bra konst – vad i hela 13 friden det än betyder. Det har däremot handlat om kreativa processer i gruppen, i ens huvud och kropp och i den egna tillvaron. Det har handlat om att få vara och att få växa, att inte behöva förklara sig och aldrig behöva be om ursäkt för den man är. För att kunna kasta sig ut och dela med sig av sig själv i det konstnärliga skapandet måste deltagarna kunna känna sig säkra i gruppen. Alla gruppledare för T B T O har jobbat med strategier för att skapa trygghet, få alla att känna sig inkluderade och för att projektet ska kunna verka identitetsstärkande. I det arbetet kan vi inte heller tillräckligt betona vikten av alla konstnärers engagemang i deltagarnas skapandeprocesser. Men viktigast av allt är förmodligen de många sätt på vilka deltagarna själva har stärkt och peppat varandra. Hyrbilar, trötta morgnar och kärlek TBTO har varit många olika saker för oss som har jobbat med projektet. Det har varit tidiga morgnar i en hyrbil längs en europaväg, med ögonlock tunga som pianon och uppgivenheten nära till hands – men så har dagens workshop dragit igång och gett en världens energikick. Det har funnits trötta och ledsna söndagsmorgnar då ingen vilja har funnits till att gå upp ur sängen, än mindre till att träffa någon och vara social, men så finns det plötsligt möjlighet att 14 skriva av sig det som tyngde och bara det kan vara en tillräcklig vitamininjektion ibland. Ibland har vi undrat vad vi håller på med, om det gör någon skillnad. Att då få höra en deltagare säga att hen för första gången känner sig bra och omtyckt, för vad hen verkligen är, röjer undan alla sådana tvivel. Att vandra runt på en utställning som är skapad av deltagarna och se all styrka och kreativitet, all ledsamhet och glädje som ryms i konstverken – det har fått oss att känna stolthet över allt som har hänt och skapats inom projektet. Ni har gett oss oändliga mängder av tankar, ord, bilder och möten. Det är vad vi har försökt ta med oss när vi har gjort den här boken. Inte bara det härliga, utan allt. Mod, ilska, styrka, trams och pepp. Alla ni som har varit med i TBTO: det är ni som har gjort projektet till vad det är. Den här boken är er bok. Till dig som inte har varit med i TBTO: Det här är din bok också. Det här är din möjlighet att ta del av och göra vårt konstprojekt till ditt eget eller inspireras av det vi har gjort. Den här boken handlar om några av de finaste sakerna som vi har varit med om. Vi hoppas att du som läsare kan känna det och ta till dig av några av anledningarna därtill när du bläddrar dig vidare! Anna Glas, projektledare Carl Åkerlund, projektledare och redaktör 15 16 17 18 19 SEX GYLLENE REGLER F Ö R E N T RY G G A R E M Ö T E S P L AT S F R I F R Å N H E T E RO - O C H C I S - N O R M E R Under de senaste åren har det startas ett antal olika verksamheter runtom i landet som arbetar för att göra tillvaron tryggare och roligare för unga hbtq-personer, bland andra Café B-Free i Karlstad, Elda i Göteborg, Egalia i Stockholm och HaBiTat Q i Malmö. Nyckeln till att verksamheter ska kunna vara öppna och inkluderande för alla oavsett könsuttryck, könsidentitet och sexuell läggning, är att hitta effektiva strategier för att motverka heteronormens och cis-normens negativa inverkningar. Den här listan med sex gyllene tips är en sammanställning av de viktigaste sådana strategierna som 20 vi har använt oss av inom TBTO. Några av tipsen handlar mer specifikt om hur man kan göra i grupper som jobbar konstnärligt på olika sätt. Några tips handlar istället om mer generella metoder och förhållningssätt som man kan använda för att skapa tryggare mötesplatser för unga hbtq-personer i allmänhet. Det går i vilket fall alldeles utmärkt att anpassa våra gyllene regler till olika sorters verksamheter, oavsett om deltagarna jobbar med konst eller ej.1 1) I slutet av boken finns tips på böcker och material för dig som vill läsa mer om bland annat tryggare mötesplatser och normkritiska strategier. 1 KONTINUERLIG L E DA R N Ä RVA RO Att det finns en person som är ledare för gruppen och att denna person är med på alla träffar. Gruppledaren ska fungera som en trygg person som var och en ska kunna vända sig till. Vid varje träff kommer det en ny konstnär som ska hålla i den dagens workshop. Det är gruppledarens ansvar att presentera workshopledaren och gruppen för varandra. Gruppledaren kan fungera som en resurs för workshopledaren om det är något som behöver göras under dagen, men gruppledaren kan också delta i workshopen eller gå undan och prata med någon deltagare om det behövs. 2 RUNDOR Vi använder oss av rundor i början och slutet av varje träff, såväl som flera gånger under varje workshop när vi ska diskutera eller samtala inom gruppen. Varje träff inleds med en runda där var och en (både ledare och deltagare) får berätta hur man mår dagen ifråga, vad man heter och vilket ens pronomen är. Varje TBTOträff är det en ny person med, nämligen konstnären som håller i dagens workshop, så därför är detta ett stående inslag. Det är helt avgörande att man blir kallad sitt rätta namn och blir tilltalad med rätt pronomen, vilket är vad pronomenrundan syftar till. Med en må-runda skapas också förståelse för om någon har en dålig dag och därför har svårare att vara sitt allra mest peppiga jag. 21 K O N S T E N AT T TA L A E L L E R AT T INTE GÖRA DET Vid redovisningar av övningar och under andra samlingar är det viktigt att alla deltagare kan känna sig inkluderade i diskussionerna. Samtidigt måste gruppledare och workshopledare vara lyhörda för om någon inte vill presentera något eller prata inför gruppen. Som deltagare måste man kunna känna att det är helt okej att säga pass om man inte har något att säga för stunden. Som ansvarig för gruppen bör man å andra sidan vara beredd att på nytt bjuda in den som har passat tidigare i samtalet när diskussionen börjar komma igång. Det kan ofta vara så att någon som säger pass i början av samtalet ändå kastar sig in i diskussionen när snacket kommer igång och blir lite friare. 4 22 3 GRUPPÖVERENSKOMMELSER Vi har en kontinuerlig verksamhet som sträcker sig över minst en termin. När gruppen träffas första gången sätter alla tillsammans ihop de gruppöverenskommelser som ska gälla under träffarna. Det är viktigt för att alla ska ha en gemensam bild av hur man ska förhålla sig till varandra. Det är dessutom viktigt att det sker en kontinuerlig uppföljning på gruppöverenskommelserna. Vad funkar mindre bra? Vad behöver vi ändra på eller lägga till? Det är också gruppledarens ansvar att vissa regler kommer dit från början: till exempel att alla måste lyssna när någon pratar och att man inte får avbryta varandra under rundor, att kalla alla vid sina rätta namn och pronomen, och så vidare. R E P R E S E N TAT I O N BLAND W O R K S H O P L E DA R E Vi anlitar konstnärer som på olika sätt är hbtq-identifierade till att hålla workshops. Detta är viktigt för att deltagarna ska kunna känna att ledarna delar vissa erfarenheter med en själv och har en viss förkunskap om ens livssituation. Det är dessutom viktigt med en bredd i representationen bland workshopledare för att dessa i viss mån fungerar som förebilder. Det gäller att hitta en bredd ifråga om ålder, kön, etnicitet, hudfärg och funktionsförmåga bland workshopledarna, så att olika erfarenheter ska kunna speglas i verksamheten. Det handlar också om att olika berättelser och maktstrukturer ska kunna synliggöras och utmanas. Ett viktigt mål med TBTO är att deltagarna ska kunna känna att det är möjligt att ta plats och göra konst oavsett vem man är – då är det också viktigt att alla ska kunna träffa förebilder att spegla sig i och lära sig av. Alla workshopledare är självklart också på förhand informerade om de gruppregler som gäller och att de måste följas. 5 DO IT YO U R S E L F 6 Vår verksamhet präglas av ett DIY-tänk, Do It Yourself, vilket går ut på att vi skapar en känsla av att alla kan skapa, att det viktigaste inte är hur duktig man eller hur snyggt det blir. Det viktigaste under våra träffar är att det är en bra och trygg känsla i gruppen så att alla kan våga ta ut svängarna i skapandeprocessen, såväl som under samtal i gruppen. Ibland kan sådana samtal bli väldigt personliga och då är dessa gyllene regler viktiga för att man ska kunna känna sig trygg med att prata fritt om sin konst och våga dela med sig av sig själv. 23 24 25 Ö V N I N En av de viktigaste delarna i Tusen Bilder Tusen Ord har varit de många olika övningar som deltagarna har fått jobba med i varje workshop. Här har vi samlat några av de övningar som TBTOkonstnärerna har använt sig av. De här övningarna är skrivna för att kunna användas av dig som leder en grupp, men det går lika bra att använda dem på egen hand eller i en grupp som saknar en bestämd ledare. 26 G A R N A TÄ N K PÅ AT T … 6 Innan man använder sig av dessa övningar behöver man läsa ”Sex gyllene regler för en tryggare mötesplats”, där vi har samlat de metoder och strategier som är viktigast i vår verksamhet. Tryggheten på mötesplatsen måste alltid komma först, sedan kan kreativiteten börja spira! 6 Det är ibland lätt för deltagare att fastna i tankar om vad som är bra eller dåligt och det är många som har svårt att komma loss då. Försök på olika sätt att uppmuntra deltagare som fastnat att inte fokusera så mycket på resultatet, att pröva sig fram och att istället se hur det känns att röra sig fritt i sitt skapande, att göra om, ändra och bryta upp det man har skapat. 6 Håll det enkelt hela tiden. Det kan till exem- pel innebära att försöka skapa en känsla av att det man håller på med under workshopen är som vilken vardaglig grej som helst. 27 ÖVNINGAR PERFORMANCE: Vardag in absurdum WO R K S H O P L E DA R E : Caroline Näslund Den här övningen riktar strålkastarna mot sådant som man gör i sin vardag men sällan reflekterar över. Målet med övningen är att hitta handlingar som kanske har blivit till mönster och att försöka titta på dessa vanor och rutiner ur ett nytt perspektiv. Varje grupp ska välja minst en sådan handling och sedan försöka göra en performance utifrån den. Övningen handlar helt enkelt om att göra konst av sin vardag. 28 M AT E R I A L 6 Olika typer av rekvisita eller kostym (det går lika bra att göra övningen utan) GÖR SÅHÄR Låt deltagarna samarbeta i grupper om två eller tre för att tillsammans komma på idéer till en gemensam performance. Deltagarna får sedan femton minuter på sig att välja en vana, rutin eller vardagshandling som det kan vara intressant att sätta en twist på, repetera in absurdum eller att sätta i en ny kontext. Låt deltagarna diskutera och brainstorma inom smågrupperna: 6 Vad gör vi i vår vardag utan större eftertanke? Spåna fritt. 6 Vad skulle hända om man vände på den handlingen och gjorde tvärtom? Finns det någon sådan handling som kan vara intressant att sätta i en annan kontext? 6 Hur kan detta iscensättas i en performance? Gå runt i grupperna och lyssna på diskussionerna. Hjälp deltagarna att komma på idéer om någon skulle ha svårt att komma på något, eller ställ följdfrågor om hur deltagarna tänker att handlingen de har valt ska iscensättas. Om det behövs kan du ge exempel som kan göra uppgiften tydligare: Hur skulle det till exempel se ut om vi började gå till jobbet baklänges? Om en speakerröst högt läste upp alla SMS som man skrev under en vecka? Efter en kvart är det dags för grupperna att gå vidare och börja göra sina performance. GÖR EN PERFORMANCE! de repeterar. Kör någon fast kan du hjälpa till på olika sätt: ställ följdfrågor och föreslå enklare lösningar. Efter femton minuter ska alla grupper återsamlas och visa upp sina performance för varandra. UPPTRÄD OCH DISKUTERA Låt alla grupper presentera sina verk för varandra. Om några har valt en särskild plats för sin performance får hela gruppen gå dit. Diskutera efter varje performance: 6 Vad tänkte de andra deltagarna när de såg verket? Gå en runda och låt alla berätta. Nu har deltagarna ytterligare femton minuter på sig för att göra sin performance. Låt grupperna arbeta i varsina rum eller på avstånd så att de inte stör varandra. Om grupperna ska använda sig av rekvisita är det viktigt att begränsa tiden de har på sig för att välja kläder och material. Annars är risken att all tid och fokus går åt till att bara välja sådant. 6 Be gruppen att berätta om sin performance. Varför valde de att förhöja just den vardagshandlingen? Varför på just det sättet? Blev de förvånade över reaktionerna från publiken eller tankarna som väcktes hos de andra deltagarna? Påminn grupperna om att det är helt upp till dem själva hur de vill lösa uppgiften och att det inte finns något rätt eller fel sätt. Gå runt i grupperna under tiden som Efter att samtliga grupper framfört sina performance kan man samtala gemensamt i gruppen om vilka andra vardagshandlingar som det skulle kunna vara intressanta att sätta en knorr på. ÖVNINGAR 29 ÖVNINGAR G Å V I DA R E Fortsätt att samtala i gruppen om vad vardagshandlingar och rutinmässiga saker i tillvaron egentligen har för betydelse. Vad är det vi gör när vi äter lunch tillsammans? Vad är en rutin? När man överdriver en handling eller sätter ett nytt regelverk kring den, som i övningen, hur påverkar det våra möjligheter att se på handlingen med nya ögon? En sådan här övning är ett bra tillfälle för att tänka fritt, försöka se sig själv utifrån och dissekera sina vardagshandlingar. Vad skulle hända om deltagarna började göra en sån här performance mitt i vardagen? Be deltagarna reflektera över sina vardagshandlingar under den kommande veckan, över varför de gör som de gör. Finns det någon rutin som man skulle kunna utgå ifrån för att göra en performance i vardagen? TÄ N K PÅ AT T … Det kan vara jobbigt att framföra en performance inför andra om man är ovan vid att göra saker inför en grupp. Värm alltid upp med ett par lekar eller drama- 30 övningar som skapar trygghet i gruppen, till exempel ”Fyra hörn” eller ”Snabba statyer”. Var flexibel – om någon till exempel inte vill genomföra sin performance på plats så kan du fråga om deltagaren vill framföra det på något annat sätt, till exempel i enskildhet men på ett sätt som går att dokumentera så att gruppen får möjlighet att se och diskutera dokumentationen vid nästa träff. BAKGRUND Övningen har utvecklats i samarbete med Lottie Puusa, dramalärare vid Tessinskolan i Nyköping. Övningen är också inspirerad av bland annat Fluxusgruppen. Fluxuskonstnären Alison Knowles åt till exempel exakt samma lunch, en tonfisksmörgås, varje dag under flera års tid. Knowles bjöd även in andra att äta med henne, men bara på villkor att de åt en exakt likadan lunch vid exakt samma tid. Därmed åt Fluxuskonstnärerna inte längre bara en tonfiskmacka: de tog handlingen “att äta en tonfiskmacka“ och satte den under lupp. L J U D K O N S T & S K R I VA N D E : M AT E R I A L Lyssningsövning 6 Skrivblock, ett till varje deltagare 6 Pennor WO R K S H O P L E DA R E : Imri Sandström Ljud omger oss hela tiden, det finns ingen tystnad, vi rör oss konstant mellan olika ljudmiljöer. Att lyssna är, kan vara, en kreativ process. I den här övningen kommer gruppen att få gå mellan olika rum, utomhus och/eller inomhus. Längs vägen gäller det att stanna på olika platser, lyssna och skriva ner det man hör. Syftet med övningen är att lyssna, att undersöka olika sätt att lyssna och att hitta sina egna språk för ljuden. Att sätta ord på sin ljudmiljö är att beskriva och att synliggöra sin omvärld, att inta den definierande positionen. Att fokusera på lyssnandet tar också bort en från slentrianartade iakttagelser. Genom att noggrant lyssna och försöka beskriva det man hör blir det möjligt att på ett lekfullt sätt komma bort från stereotypa adjektiv och ord som vanligtvis används för att beskriva världen. Lyssnande är en grundläggande del i den kreativa processen, i musik- eller ljudarbete, men också i skrivande. En av de viktigaste poängerna med övningen berör just detta: att testa på att använda sin kreativitet i förhållande till lyssnande och språk. Själva texterna som bildas av deltagarnas anteckningar blir också intressanta i sig, en sorts textbaserad ljudpoesi. ÖVNINGAR 31 ÖVNINGAR GÖR SÅ HÄR LÄS UPP Det kan vara bra att inleda med att tala om ljud på olika sätt. Vi lever i en värld där det visuella ofta tas för givet och där ljud anses vara lite svårare och mer abstrakt, så deltagarna har kanske inte reflekterat så mycket över vilken roll ljud spelar i vardagen eller i olika konstformer. Tala om vad ljud är (som rörelse och vibrationer) och berätta eller prata med deltagarna om ljud i film eller om musik. När hela gruppen samlas igen är det dags att läsa upp texterna för varandra. Gå en runda och börja med texterna från den första ljudmiljön. Efter att alla som vill har läst upp den texten så går ni vidare och tar texterna från nästa ljudmiljö, och så vidare. Många av de beskrivna ljuden brukar komma tillbaka i deltagarnas beskrivningar, men på olika sätt och med olika ord. Deltagarna brukar i regel också ha lagt märke till många olika saker. Gå runt till olika ljudmiljöer och stanna i cirka tio minuter på varje ställe. Det kan exempelvis vara ett torg, en foajé, en matbutik, en toalett och en parkering. Välj gärna platser som är olika varandra. Deltagarna ska lyssna och skriva ner allt som hörs. Efter att ha stannat och skrivit färdigt på den sista ljudmiljön går hela gruppen tillbaka, under fortsatt tystnad, lyssnandes. Se till att ha beskrivit hela övningen tydligt och svarat på deltagarnas frågor innan gruppen ger sig ut på ljudvandringen. Det är viktigt att ha rett ut alla frågetecken innan man sätter igång, så att alla kan vara tysta och fokuserade under lyssningarna. 32 DISKUTERA Diskutera i gruppen utifrån deltagarnas olika sätt att beskriva ljuden: 6 Härleds det beskrivna ljudet till specifika ljudkällor, hamnar ljudet eller källan i fokus? 6 Är själva ljuden beskrivna? Är de onomatopoetiskt beskrivna, det vill säga imiterar de ljuden? 6 Hur kan man tala om ljud? Vilka ord brukar man använda när man gör det? 6 Finns det olika sätt att lyssna? 6 Hur kan lyssnandet vara en del av den kreativa processen? SERIETECKNING: Seriestafett TIPS Övningen kan byggas på med att skriva en kort text utifrån ett antal ord som deltagarna får välja ut ur sina texter. Det kan också vara intressant att låta en av de beskrivna ljudmiljöerna vara i ett “tyst” rum. Listan på hur det låter därinne kan bli öronbedövande lång. BAKGRUND Olika former av lyssningsvandringar är vanliga bland människor som arbetar med ljud. De kan se ut på många olika sätt. Kompositören Pauline Oliveros anordnar till exempel med sitt “Deep Listening Institute” workshops och hela läger med fokus på lyssnande. WO R K S H O P L E DA R E : Kakan & Kexet Seriestafetten är en övning där två eller fler personer skapar en serie ihop på en begränsad tid. Tillsammans skapar deltagarna ett gäng serier som kan ta vägen precis var som helst! Syftet med denna övning är att komma igång med att rita fort, innan tanke och prestation hinner sätta in och störa skapandeprocessen. M AT E R I A L 6 Pennor och papper 6 Något att ta tid med, till exempel en klocka eller en mobiltelefon ÖVNINGAR 33 ÖVNINGAR 34 ÖVNINGAR 35 ÖVNINGAR GÖR SÅ HÄR S TA F E T T E N K A N B Ö R J A ! Seriestafetten kan göras i par eller grupp. Den bör helst göras kring ett bord eftersom deltagarna ska skicka runt papper till varandra under övningen. Så snart gruppen har bestämt tema och tid kan seriestafetten börja! När tidtagningen är igång ritar alla deltagare varsin serieruta. En serieruta kan innehålla vad som helst som man kommer att tänka på kring temat. Det finns inga regler här, inga måsten – allt är rätt! Det enklaste kan vara att rita innehållet i serierutan först och sedan rama in det. När tiden är slut skickar deltagarna sitt papper ett steg åt höger och tiden sätts igång igen. Deltagarna fortsätter rita på det papper som de nu har framför sig, och serierna byggs därmed på hela tiden. Börja med att dela ut ett papper och en penna till var och en av deltagarna. Någon måste ansvara för tidtagningen, men man kan gärna turas om att göra det. Gruppen kommer sedan överens om ett gemensamt tema. Det är inte ett måste att utgå ifrån ett tema, men det kan underlätta första gången man är med i seriestafetten. Ett tema kan vara vad som helst: objekt, djur, platser, minnen eller känslor. Det kan vara så vitt skilda saker som ”cykel”, ”hund”, ”mataffär”, ”senaste gången jag blev förvånad”, ”dålig mage” eller ”svartsjuka”. Bestäm sedan hur länge man ska ha på sig för att rita en serieruta innan det är dags att skicka vidare. Det är bra att sätta en kort tid den första gången, två – tre minuter är ganska lagom. När man får tillbaka det papper som man själv började på, och stafetten har gått laget runt, så är övningen slut. Skicka runt serierna och titta på vad alla har skapat tillsammans, eller sätt upp alla serier som en utställning om det finns en lämplig vägg eller yta att göra det på. Man kan också gärna sammanställa alla serier i ett fanzine. DISKUTERA Efter att deltagarna har tittat på serierna kan gruppen samlas i en 36 6 KAKAN OCH KEXET Rita d Måla utan att lyfta pennan – s iti er fte Lyssna på radiodokumentärer 6 ae former och stilar. Kr 6 ett enkelt sätt att hitta nya rå t, samtidigt som du ritar. Fokus te in de un på annat gör att prestation- rt skraven kan släppa Sud ene Gyll n. te! da in n. örja e id i tecknandet. lib rege agbok – ett e nkelt samm sätt at anfatt t a uppl evelse och äv r, en bra terapi tips! 6 6 Rita det du skrattat åt idag. 6 Du behöver inte skapa det Testa nya tekniker och material roliga själv, utan det du – rita med kol, vattenfärg, på upplevt som roligt idag datorn, klipp i tidningar är roligt. och så vidare. Rita citat eller låttexter som inspirerar dig för att de är så fantastiskt bra eller dumma. ra d an Di nu 6 Lek med anatomin. Det du et pp 6 lev els e Glö och h m ald isto ria rig är de vi t! tecknar behöver inte vara ör ad f t r realistiskt. tt gö kti i a r. u g g! t d ste llva e t d a g a i å t s p Vi vik gör Kom t t ihåg Låt d du –e att d ig ins du so et en p irera m Alla d dast sätte s, här u ins är r m g p a r f i ö ! ä r e r n tur in ras av sern vad e a fluer r har i n ser ats av sin ie är de ar inte r n a ! n dra s u ädd f ng å var ör att er sni rita det g p du ko p lä ör än piera då all pa före on – a av r, t a and Att h nå på lef , rit ch ra ock ärma e å t r s ä o r p å. r des i a myck sutom ra ssn tar nste gör ler et bra t t ett sätt a u o ly pra mö el tt hit Kl du egen t d ok , u e ta sin k skapa b d d n c r en ndefo re ara kiss atio rm. tid r nä , st s r p i r e S . n st! ell icka er. n i e insp are r bä ä n d r i r p rso ra Du fö a vi s!!! pe onte änd t rit Pus m anv ll at ti 6 6 6 6 6 TIPSAR & TRIXAR! 37 ÖVNINGAR ring för att prata om övningen. Gå en runda och låt alla berätta: 6 Är prestation ett positivt eller negativt laddat begrepp för dig? 6 Vad hände med din prestation under övningen? 6 Hur fungerar tidspress för dig, positivt eller negativt? BYT TEMA! Se vad som händer när man byter tema! Försök att växla mellan breda teman som till exempel ”kärlek”, och smala teman som till exempel ”små blå avlånga saker”. Diskutera i gruppen hur olika resultaten blir. Vad beror det på? Vad känns mest inspirerande att jobba med? Det finns förstås inget rätt svar på sådana frågor, syftet är helt enkelt att ge deltagarna tillfälle att prata om och formulera sig kring vad som inspirerar dem. L ÅT D E T TA T I D Prova att göra seriestafetten på olika lång tid. Öka och minska tiden deltagarna har på sig för varje serieruta, se vad som händer om man bara har 30 sekunder på sig. Det är samtidigt viktigt att inte välja en alltför lång tid 38 eftersom syftet med övningen är att få deltagarna att släppa på de krav och den prestationsångest som kan finnas kring kreativitet och skapande. Alltså, tänk inte – bara rita! G Å V I DA R E Gör gärna övningen flera gånger på raken. Om det är en grupp som träffas flera gånger kan varje träff inledas med en seriestafett. Övningen kan alltså fungera som startövning till vilken typ av workshop som helst, men den är också fin bara som den är. TÄ N K PÅ AT T … Det viktigaste syftet med övningen är att komma igång att rita utan att prestationsångesten hinner kicka in, den smyger sig gärna på i tid och otid. Det är därför viktigt att anpassa övningen efter gruppens erfarenheter av prestation. En sak som tidspress kan vara motiverande för vissa men rent förödande för andra. Det är viktigt att vara vaksam på hur deltagarna reagerar under övningens gång, om någon kritiserar sitt skapande eller inte ritar. Använd diskussionsfrågorna till att komma fram till hur eller om övningen passar bra för gruppen. Ibland kan det behövas en paus för diskussion i mitten av övningen, ibland kan det räcka att diskutera efter avslutad övning. BAKGRUND Övningen kommer ifrån vårt kära Dotterbolag som vi, Kakan och Kexet, är en del av. Dotterbolaget är ett feministiskt serienätverk för kvinnor och transpersoner. S K R I VA N D E : Skriva dialog WO R K S H O P L E DA R E : Jennie I denna övning får deltagarna skriva en kortare dialog mellan två personer. För att släppa loss kreativiteten är dialogen inramad av en slumpmässigt vald situation och av ett samtalsämne. M AT E R I A L 6 Papper i två olika färger, en ljusare och en mörkare 6 Papper att skriva på 6 Pennor GÖR SÅHÄR Dela ut de färgade lapparna, fem lappar av varje färg till alla deltagare. På lappar av den ena färgen ska deltagarna skriva olika situationer som två personer kan befinna sig i, en situation per lapp. Det kan till exempel vara “de ÖVNINGAR 39 ÖVNINGAR väntar på bussen” eller “de sitter i en båt som håller på att sjunka”. På lappar av den andra färgen skriver deltagarna ner samtalsämnen som två personer kan prata om. Det kan vara allt mellan himmel och jord, inga samtalsämnen är för tråkiga eller orealistiska, exempelvis “de pratar om rymden” eller “de planerar sitt bröllop”. När alla har skrivit klart viker man ihop lapparna och samlar in dem i två olika behållare: situationslappar i den ena och samtalsämneslappar i den andra. Därefter får deltagarna dra en lapp ur varje behållare. Om man får sin egen lapp kan man förstås byta. Övningen handlar nu om att på relativt kort tid, max 10 minuter, skriva en dialog mellan två personer utifrån förutsättningarna givna av de två lapparna. ÅT E R S A M L I N G När alla har skrivit färdigt, eller när tiden är slut, kan ni gå en runda där alla som vill får tillfälle att läsa upp sina texter. Uppmuntra deltagarna att läsa, oavsett hur de tycker att övningen har gått. Peppa gruppen genom att prata om hur man kan lära sig mycket 40 om sitt eget skrivande bara genom att läsa upp för andra. DISKUTERA Efter att deltagarna läst upp sina texter kan det gärna få finnas utrymme för åhörarna att ge spontan respons. Var det något särskilt man reagerade på när man hörde en text? Prata om hur man tolkade texten och vad det var man reagerade på. Gå sedan vidare och prata om hur övningen gick: 6 Vad var svårare med att skriva dialogen och vad var enklare? 6 Hur kan dialoger låta i verkligheten och vad krävs för att skrivna dialoger ska kännas verklighetstrogna? Är det viktigt att det känns verklighetstroget? 6 Finns det andra saker som är viktiga när man läser och skriver? TÄ N K PÅ AT T … En tydlig ram för dialogerna kan också ha en motsatt effekt för vissa deltagare. Om nån har svårt att skriva kan du påminna om att det alltid är tillåtet att bryta mot övningens regler, men att målet är att man ska testa andra sätt att skriva än de man är van vid. S K R I VA N D E : M AT E R I A L Frågelistor 6 Papper WO R K S H O P L E DA R E : 6 Massor av bilder: tidningar, urklipp, vykort, foton, etcetera 6 Pennor Sara Hallström FÖRBEREDELSER Övningen går ut på att göra en lista i form av ett antal frågor utifrån de tankar som en bild kan väcka. Att börja med att samla in något på ett ganska vardagligt vis, till exempel i form av en lista, kan vara ett sätt att avdramatisera skrivandet – utan att för den skull ta bort något av allvaret i att uttrycka sig. Genom att dela med sig av sina tankar och frågor med varandra kan man också tala om hur ett gemensamt skrivande och berättande kan se ut och vad det kan ge. Den här övningen är uppdelad i två delar. Det går lika bra att göra dem efter varandra vid samma workshoptillfälle som att göra dem var och en för sig. I den första delen får deltagarna välja ut en bland flera bilder som ligger utspridda på ett bord eller en stor yta, för att sedan använda den valda bilden att skriva utifrån. Det måste finnas många bilder att välja mellan, fler bilder än det är deltagare. Förbered urvalet av bilder innan workshopen genom att välja ut och ta med bilder hemifrån eller klippa ut ur tidningar och böcker. Det går också bra att inleda övningen med att låta deltagarna gå igenom tidningar, broschyrer och dylikt för att själva klippa ut bilder. Bilderna får gärna vara mångtydiga, lockande, märkliga, enkla, fula, vackra, komplexa och olika varandra. ÖVNINGAR 41 ÖVNINGAR 42 ÖVNINGAR 43 ÖVNINGAR STEG ETT – F R Å G E L I S TA N När deltagarna har valt varsin bild ska de titta på den och skriva ner cirka tio frågor till bilden. Övningen handlar snarare om de scener, liv och situationer som bilderna utgör, än vad fotografen har tänkt eller hur den har belyst bilden. Frågorna kan vara av vilken karaktär som helst, gärna ganska “fria”, det vill säga att om deltagarna vill så kan de fantisera vilt. Om det finns personer på bilderna kan man också ställa frågorna direkt till dessa. Genom att samla alla sina frågor på ett papper får deltagarna sedan en sorts “frågelista”. Deltagarna ska själva komma på sina frågor. Om någon har svårt att komma igång kan du ge exempel på olika frågor. Det kan vara så vitt skilda frågor som: Är detta ett lyckligt hem? Hur kom de dit? Har du något gemensamt med den här platsen? Är drottningens tänder av guld? Vem har ställt dit den röda skon? Är du hungrig? Vad kostar hennes kläder? Varför är det våldsamt? Varför gråter ni? 44 Vem ska hållas ansvarig? Vem är det som fyller år? Vad arbetar de med? Hur ser deras dans ut? Vem kammar ditt hår? FRÅGA BILDEN! Varje deltagare väljer sedan ut två frågor från sin lista. Låt alla göra sitt urval innan du ger några ytterligare instruktioner. När alla har valt två frågor ska de skriva varsin text utifrån sina två frågor. Den enda regeln är att texten ska ta avstamp i bilden och att den ska innehålla bägge frågorna någonstans. De kan vara var som helst i texten – frågorna behöver till exempel inte inleda eller avsluta texten om man inte vill det. ÅT E R S A M L A S Efter femton minuter, eller när det känns som att alla är färdiga, är det dags för gruppen att återsamlas. Gå en runda och låt alla deltagare visa vilken bild de har valt och berätta om hur det kom sig att de valde just den. När deltagarna har visat och berättat om sina bilder kan alla som vill läsa upp sin text och/eller frågorna de skrev till bilden i en runda. S T E G T VÅ – ” H U R Ä R D E T AT T … ” Ö P P N A S VA R Gruppen kan sedan gå vidare genom att göra ytterligare en uppgift utifrån en frågelista, denna gång med helt nya frågor som inte har med bilderna att göra. Det är alltså bara genom uppspaltandet av frågor i listform som de olika momenten liknar varandra. Låt deltagarna skriva tio frågor var, frågor som alla börjar med orden: “Hur är det att...” Deltagarnas uppgift är alltså att skriva ut hela frågan med en valfri fortsättning som de själva hittar på. Det är helt upp till deltagarna att själva formulera frågorna, men om någon har svårt att komma igång kan du ge exempel på hur en sådan fråga skulle kunna se ut: Hur är det att få en blomma uppkallad efter sig? Hur är det att inte känna? Hur är det att vara främmande? Hur är det att leva sin utopi? Hur är det att inte få tala? Hur är det att älska pengar? Hur är det att bryta mot reglerna? Hur är det att ta hand om någon? Hur är det att hata? Och så vidare… Låt deltagarna välja en fråga var från sin lista. Skriv den utvalda frågan på en ny lapp, och blanda alla lapparna. Deltagarna får sedan dra varandras frågor: om någon får sin egen fråga är det bara att lägga tillbaka den och dra en ny. Den fråga man får försöker man sedan skriva ett svar till. Det gäller att skriva ett svar i en mycket vid bemärkelse. Det kan till exempel vara en reflektion, en undersökning eller en associativ tanke runt det som frågan gäller. Det kan variera från grupp till grupp hur mycket tid som behövs till en sådan här övning. Anpassa tiden utifrån gruppen. I regel brukar vara 10 –15 minuter vara lämpligt, men man kan också låta övningen ta längre tid än så. S A M TA L A När tiden är slut återsamlas gruppen. Gå en runda och låt deltagarna berätta vilken fråga de hade och hur det kändes att göra uppgiften. De som vill kan också få läsa upp sina texter. Det här kan vara ett sätt för deltagarna ÖVNINGAR 45 ÖVNINGAR att skriva texter som inte behöver bli ”litterära” eller ”färdiga” på en gång, utan som börjar i undersökandet. Samtala om vad deltagarna tänkte på under övningen och uppläsningarna, och om vad skrivande kan vara: 6 Måste man veta exakt vad man vill berätta när man börjar skriva? 6 Hur skiljer det sig åt om man jobbar själv eller tillsammans med andra när man skriver? 6 Hur är det att börja skrivandet med en fråga? G Å V I DA R E Att göra en lista kan vara ett sätt att strukturera upp tankar, att samla in något, att hitta sina spänningsfält, att sätta ord på vad man känner eller att inte behöva göra det perfekt från början. Prata om olika sätt att använda sig av listor. Brukar någon av deltagarna skriva listor? Hur kan man använda listor på andra sätt för att göra olika typer av texter? Vad finns det för exempel på texter som utgörs helt av listor? MUSIK: Du har en låt WO R K S H O P L E DA R E : Frida Selander Syftet med denna övning är att visa att alla går omkring och bär på låtar, och att det inte är jättesvårt att skriva en egen. Det handlar om att leta efter saker som man själv tycker om, att ha kul och lattja med ljud och ord. I slutändan kommer alla deltagare att ha gjort varsin låt, utan att man knappt har tänkt på det. M AT E R I A L Alla behöver: 6 Gitarr 6 Penna 6 Papper 6 Mobiltelefon 46 Övningen vill visa att melodier, klanger och text finns i oss alla, det gäller bara att släppa fram det. Det behöver inte bli en hit eller radiosingel. Alla kan göra en låt, däremot är det inte säkert att alla vill göra en låt eller finner någon glädje i det. Det är dock värt att pröva, för det kan vara riktigt kul och kännas bra för själen. Under övningen kommer alla deltagare att få sitta var och en för sig själv och få utforska gitarren, sin egen röst och textförfattande. H I T TA PÅ E T T AC K O R D Börja med att prata lite om gitarren. Att man inte behöver veta vad de olika tonerna heter eller hur de hör ihop. Det går att pröva sig fram till vad man själv gillar. Berätta om olika sätt att slå an en sträng. Visa att man kan trycka ner toner var som helst på den långa halsen, flera samtidigt eller enstaka var för sig. Alla får ta varsin gitarr och gå och sätta sig på egen hand, i ett eget rum eller på något annat sätt lite avskilt. Nu ska deltagarna utforska gitarren. Den får användas och spelas på hur man vill, det finns inga rätt eller fel. Målet är att hitta två olika ackord eller klanger som man tycker låter bra. Det kan räcka med att trycka ner fingret på en sträng och slå an på gitarren för att hitta ett sådant ackord eller en sådan klang. Meningen är att sitta en stund med gitarren och leta, leka, experimentera och lyssna. DÄ R F I N N S E N M E L O D I Gå sedan vidare med att låta deltagarna sammanfoga de två ackorden eller klangerna. Uppmuntra deltagarna att göra detta på olika sätt och att byta mellan dem. I detta moment ska varje deltagare dessutom lägga till sin röst. Det gäller helt enkelt att nynna till ackorden, att försöka hitta en melodi eller en rytm. Precis som i första momentet så kan det gärna få vara väldigt enkelt. Man kan till exempel växla mellan två toner i nynnandet, eller sjunga på en och samma ton över båda ackorden. Tonen kommer att kännas olika med olika ackord. ETT SMS BLIR TEXT Be alla deltagare att välja ut ett SMS som de tycker om från sina mobiler. Detta SMS ska sedan ÖVNINGAR 47 ÖVNINGAR 48 ÖVNINGAR 49 ÖVNINGAR användas som text till ackorden och melodin eller rytmen. Det gäller helt enkelt att sjunga eller tala texten till ackorden. Sedan har alla varsin låt! Om deltagarna vill spelar man upp sina låtar för varandra. Det kan kännas omöjligt att spela för andra, men uppmuntra alla till att spela upp och försök att inte göra en så stor grej av det. S A M TA L A Låt deltagarna sätta sig två och två och intervjua varandra: 6 Vad har du för relation till gitarren? Berätta om din historia med instrumentet! 6 Vad har du för relation till din röst, till att sjunga eller använda den på olika sätt? 6 Berätta om en favoritlåt. Vad är det som du tycker om med den? Samlas sedan i helgrupp och låt paren berätta om varandra för resten av gruppen. Det blir också ett sätt att lära känna varandra lite bättre inom gruppen. 50 G Å V I DA R E Dels kan man jobba vidare på låten som kom fram av övningarna. Ska det till något mer? Ett till ackord eller mer text? Dels kan man göra samma övning igen fast med variation. Det går till exempel att blanda de ackord man själv hittat på med ackord som man kan sen tidigare. Man kan också använda ett kort SMS som titel och skriva en text utifrån den. Framförallt gäller det att bara sitta och testa sig fram med gitarren och att under avslappnande former undersöka sin egen röst. Att leka runt och att ge det tid. TÄ N K PÅ AT T … Det kan vara svårare för de som är vana att spela gitarr att hitta nya, okända ackord. De kan ofta vara låsta vid all den kunskap de har sedan tidigare. Då får man hjälpa till lite, försöka klura ut vad deltagarna kan och försöka hitta vad som fortfarande kan vara outforskat för dem. VÅ R A VÄ N N E R VÅ R A VÄ N N E R ZAFIRE VRBA Konstnär och hantverkspedagog Bor: Solna Ålder: 31 år Favoritdoft: Myrra eller syrener Vad inspirerar dig? Pantertanter, queera tonåringar, gränsöverskridande pensionärer, joddling och neonfärger. ter högt. Sen kändes det kul att blanda in rekvisita, eld, ritualer och scenkläder. Det blev mer som performance och efterhand hittade jag andra galna konstnärer som jag jobbar med ibland. Hantverk har jag sysslat med på varje ledig stund sen jag lärde mig sy på maskin som 13-åring. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Använd humor men ta dig själv och din konst på allvar. Du behöver ingen särskild utbildning för att kunna göra konst eller för att kalla dig konstnär. Ganska ofta jobbar jag i olika verkstäder eller skolor och lär ut sömnad, snickeri och trixar med symaskiner som inte vill funka. Eller så syr jag nya scenkläder i min egen textilverkstad. Förhoppningsvis hinner jag också repa en kommande performance och öva på min lilla miniorgel. Hur började du med det du håller på med? Vad håller du på med just nu? Jag skrev mycket poesi och har alltid gillat att stå på scen, så jag började läsa mina tex- Jag jobbar med ett par performanceverk och en film om lust. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Vad gör du om 15 år? Jag experimenterar med grafik, gör konst av människors röster och har ett par barn tillsammans med ett gäng vänner. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Allra bäst trivs jag i sammanhang som är åldersblandade och helnyktra. Vad är hantverkspedagogik? Hantverk är ett perfekt verktyg för att uttrycka sig, att umgås kring, för att lära sig saker eller träna sin koncentration och motorik. Vi hantverkspedagoger jobbar i alla tänkbara material och på många olika ställen som skolor, dagliga verksamheter, äldreboenden eller fängelser. Själv jobbar jag på fritidsgården Egalia och på en gymnasieskola i Stockholm. Vad driver dig att hålla på med det du gör? Jag är först och främst nyfiken och tycker om att göra konkreta saker för att förändra, förbättra, protestera eller hylla. Jag brukar drivas av olika känslor och försöker att använda hela känslospektrumet. Hopp, frustration, hat, kåthet, glädje eller vrede är alla utmärkta källor till energi, och jag tror på att blanda hejvilt. På så vis blir det möjligt att göra konst och vara aktivist utan att bli varken utarbetad eller uttråkad! VÅ R A VÄ N N E R Sandra Mujinga Student på konsthögskola Bor: Malmö Ålder: 22 Favoritdoft: Regn Vad inspirerar dig? Musik och ljud. Actionfilmer. Enkla sångtexter, upprepningar som ett grepp. Material och teknik, textil, arkitektur och kläder (speciellt oanvändbara och roliga plagg som till exempel turtleneck, haha…). Nick Cave (konstnären), Yinka Shonibare, Leigh Bowery. Ordspråk och normer. Jag blir också väldigt inspirerad av pinsamma tystnader. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Ta dina intressen på allvar. Börja någonstans, var som helst, med något du är intresserad av och gräv och gräv djupare. Hur började du med du håller på med? När jag gick på Einar Granum (konstskola i Norge) så hade vi en kurs med den norska performancekonstnären Tori Wrånes. Kursen var bara en vecka, men den var fantastisk! Alla var så engagerade och vi gjorde bland annat en performance som varade i nio timmar. Vi var drygt tio personer som alla åkte skidor som black metal-folk. Jag hade inte åkt skidor på länge och det kom till en punkt där jag var nära att vända och åka hem, men jag gjorde ändå inte det. Efter det insåg jag att om en performance kunde få mig att åka skidor i nio timmar så var det definitivt en konstform jag var tvungen att utforska mer. Hur ser en arbetsdag ut för dig? En kanna kaffe när jag vaknar, och teori. Jag tycker bäst om att läsa på morgonen för då är jag inte så rastlös. Brukar försöka vara på skolan senast klockan tio. Man kan säga att jag jobbar mer fysiskt resten av dagen, i min ateljé eller ute någonstans på jakt efter material, filmer eller för att fota. Sen gillar jag att avsluta dagen med att läsa en bra bok. Vad håller du på med just nu? Jag jobbar med två performance-projekt. På sistone har jag också jobbat mer och mer med ljud, allt från att vara dj till att göra egen musik och att experimentera med sång. Till hösten ska jag satsa mer på att göra skulpturer. Jag saknar att jobba stort och fysiskt, att inte sitta med näsan i en bok eller framför datorn hela tiden. Vad gör du om 15 år? Förhoppningsvis har jag haft en massa samarbetsprojekt och rest runt i världen, haft tid att verkligen fördjupa mig och engagera mig i vad det än kan vara. Vem vet, kanske jobbar jag som lärare med unga konstnärer. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Att få rutin på saker och sen förlita sig på och hålla fast i den rutinen så länge som möjligt. Att kunna jobba med projekt så länge jag vill, allt behöver inte bli färdigt. Det är också viktigt för min del att engagera mig i andra saker som inte nödvändigtvis har att göra med konsten, till exempel att spela basket! Hur kan konsten utmana heteronormen? Allt från att beröra generella frågor om kön till rent konkret. På ett undersökande plan så tror jag att det handlar om att ställa sig kritisk till sådant som verkar ”självklart”. Jag nämnde tidigare Leigh Bowery som var och är en väldigt inflytelserik performancekonstnär, kläddesigner, etcetera, på åttio- och nittiotalet. Han jobbade med att synliggöra sig själv i egenskap av att vara en öppen homosexuell man med aids, vilket han sen också dog av. Det här var under Thatcher-regimen i Storbritannien, då HIV-positiva osynliggjordes. Med kläder och olika redskap eller rekvisita försökte han abstrahera sin kropp, till exempel genom att omforma sina bröst med gaffatejp, använda en människa som ett smycke eller som en väska. Han väckte frågor om kroppen, normalitet, kön och sexuell läggning. Jag vill mena att han uttryckte styrka med starka uttryck. Sen har vi också Michael Onona från Marocko som representerar något helt annat med sina poetiska målningar, nämligen sårbarhet. Både kvinnorna och männen som han målar av är nakna – kanske för att visa hur människan ser ut bakom sina masker? Men hur sårbara hans motiv än kan framstå så blir de ändå presenterade på ett respektfullt sätt. Så det är kanske det, att konsten är ett rum där man kan diskutera både styrka och sårbarhet. Hur går det till när du börjar med ett konstverk? Jag har flera anteckningsböcker där jag skriver ner allt från det som inspirerar mig till sådant jag drömmer, hur banala saker det än kan vara. När det är något som verkligen fångar min uppmärksamhet gör jag en massa tankekartor, storyboards, skriver ned associationer och research. Jag har ofta svårt att bestämma mig, men tror att jag har blivit bättre på att kasta mig ut i saker. Att våga satsa och ta vara på all konstruktiv kritik jag får. Det var väldigt viktigt för mig att experimentera så mycket jag kunde det första året på konsthögskolan, att våga ”göra fel”och gå vidare. VÅ R A VÄ N N E R Alexandra Bor: Falagara Stockholm Jag arbetar med visuell kommunikation, och ord! Ålder: 30+ Favoritdoft: Red Harissa, CdG. Och från naturen: oregano. Vad inspirerar dig? Bland annat den fantastiska tecknaren Jillian Tamaki, bildmagikern Anna Giertz, genikonstnären Dynasty Handbag, übersmarta illustratörsundret Beata Boucht, supercoola Fulskribenten Malin Holgersson och the queen of glass Åsa Jungnelius. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Var nyfiken! Fiska inte efter andras godkännande – gör sådant du tror på själv. Var kompromisslös utan att vara tjockskallig. Var öppen för förslag! Samarbeten kan ge oväntade resultat. Skapa dig en egen väg och försök att inte fastna i självkritik. Hur började du med du håller på med? Tecknandet har alltid varit ”mitt kall”. När jag var en liten knatte berättade min mamma att man kan arbeta som konstnär – och jag bestämde mig för att bli det. Min formella utbildning fick jag sedan på Konstfack. VÅ R A Hur ser en arbetsdag ut för dig? Det varierar mellan intensivt ös när jag har många deadlines och total förlamning när jag plötsligt har tid över för egna projekt. För att komma in i arbetsro måste jag vara ensam ett par dagar, koncentrera mig på att tänka hela tankar. Vad håller du på med just nu? Jag är i insamlingsfasen för ett eget bokprojekt, så jag letar inspiration och idéer i text och bild, skriver och tränar. Vad gör du om 15 år? Fyller 50 år. Shit! För att komma in i arbetsro måste jag vara ensam ett par dagar, koncentrera mig på att tänka hela tankar. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Tillåtande miljöer där kritiken är relevant och kommer ur en vilja att hjälpa en framåt. Redaktionen på tidskriften Ful har varit en sådan plats för mig – såväl en varm famn som en kick i baken. VÄ N N E R Hur kommer man runt prestationsångest? Tänk på vad du innerst inne vill själv och jämför dig inte med andra, man gör det man kan för stunden. Mer än så kan man inte göra – och det är OK! Det tar tid att utvecklas. Ge saker tid. Var sann mot dig själv. Och tillåtande! Självkritiken kommer alltid att finnas där, man får välja om man ska se på den som ett gift eller som en sporre. Var schysst mot dig själv! Hur jobbar du som illustratör med hbtq-frågor? Jag är medveten om att jag är med och formar/utvecklar bildspråket och att jag har ett ansvar – jag ifrågasätter rådande ideal och vill vända upp och ned på invanda föreställningar om hur saker och ting ”ska”se ut. Hbtq-frågor är inget jag explicit arbetar med men jag behåller mina normkritiska brillor på 24-7 och är noggrann med att inte reproducera och sprida fördomar och tankefel av gammal vana. Det är min ambition. Skådespelare Favoritdoft: och Dramatiker Sommarens första Bor: Göteborg regnvåta asfalt Ålder: 34 skådespelare, regissör eller kollega. Om jag skriver brukar jag oftast krisa i några veckor, gå och tänka mycket, be folk kritisera mina idéer. Sen vaknar jag till liv någon kväll vid elvatiden och kan inte sluta skriva på flera, flera timmar. Om jag undervisar eller regisserar brukar jag vara väldigt noga med planering innan start, bra uppvärmningar, lyssna in var alla är innan vi tar itu med dagens schema. Vad håller du på med just nu? Vad inspirerar dig? I princip alla som kämpar på med saker de tror på och uttrycker det i behov och viljor. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Gör det Du vill. Pröva. Älska att misslyckas. Det finns inga sanningar. Hur började du med du håller på med? Jag transade som Carola i 7-årsåldern på farfars 60-årskalas. Alla älskade det. Jag älskade att stå på scen. Sen slutade jag visserligen transa, men stannade på och i närheten av scenen. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Om jag repeterar som skådespelare så är jag på teatern 9-17 och gör mitt bästa för att vara en bra medspelare hela tiden, vare sig jag är Jag repeterar en föreställning om kroppskomplex som heter Fetto. Samtidigt skriver jag på en ny pjäs för Riksteatern – Järnnatt – som tar vid lite på samma spår som mina tidigare pjäser …efter Fredrik och No Tears For Queers. Vad gör du om 15 år? Vet inte – krisar med det just nu. För 15 år sen tänkte jag att jag ville – då om 15 år – ha hunnit bli skådespelare, fått ge ut pjäser, spelat en monolog, undervisat, gett ut en skiva, regisserat, jobbat med film och radio. Nu har jag gjort allt det. Därför – en kris. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Tydlighet och öppenhet. Och människor som är bra på att säga ja och pröva, och som inte är ängsliga eller rädda för att misslyckas. Hur har du jobbat med hbtq-frågor i teater och drama? Både i text och gestaltning har jag använt mig av mina egna erfarenheter av att vara icke-straight. Jag har också använt mig av samhällets normer, sociala regler och politiska dogmer för att få nya berättelser, som istället berättar om mig och mitt, att synas på scen. Jag har velat att det arbetet ska få synas på fler platser än i storstäderna, och där har Riksteatern och Regionteater Väst varit perfekta plattformar med sina turnerande uppdrag. Jag har projektlett en 3-årig satsning på teater för ungdomar om kön och identitet, Projekt:ID, där 7 produktioner med helt olika aspekter av identitet har spelats i hela landet. De tre senaste somrarna har jag även jobbat som en av huvudlärarna på Teaterhögskolan i Stockholms sommarkurs ”Hbtq – Normkritisk Gestaltning”, just för att få vara med och bredda idéer om vilka som får stå på en scen, vilka historier som berättas och i vilka forum man får göra det. Deltagarnas liv, erfarenhet och viljor har fått stå i centrum – inte massa gamla idéer om hur teater skall genomföras eller vem som skall få spela vad. Om du fick en miljon till ett projekt som skulle få unga hbtq-personer att må bättre, vad skulle du då hitta på? Jag skulle ge pengarna till de hbtq-personer som vill driva och göra sina egna projekt, inte mina. Sen skulle de få mig som bollplank om de ville. Mer open sources, liksom. Namn Namn:: Maja Karlsson Musikmakare Bor: Bor: Malmö Ålder: 33 Favori tdoft: Kaffe Vad inspirerar dig? Folk som inte behöver vara omtyckta och folk som jobbar hårt för vad de tror på och folk med egensinnig begåvning. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? 1. Våga göra konstiga saker. 2. Orka jobba med och förbättra dina grejor – om du vill kommunicera med världen. VÅ R A Hur började du med du håller på med? En kompis hade en dator som jag planlöst började spela in musik på. Efter ett tag sade en annan kompis att jag ju hade gjort en hel skiva, och jag upptäckte att det var sant. Plötsligt var jag en som gjorde skivor. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Då jobbar jag på museum och sysslar inte alls med konst. Det händer istället på kvällar och under semestern. Ibland tar jag tjänstledigt för att åka iväg och göra en konsert. Vad håller du på med just nu? Då och då gör jag konserter med låtar från min senaste skiva. Den senaste månaden har jag hållit mitt första föredrag och lett min första workshop. Vad gör du om 15 år? Mer föredrag, mer workshops. Om allt går som jag hoppas så håller jag också kurser i självförsvar för hbtq-människor. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Mitt eget gosiga hem och att titta på Buffy the Vampire Slayer. Eller, när tillfälle finns, besöka en stad som har tagits över av hbtq-folket. VÄ N N E R Vad betyder det för dig att tillhöra någon slags hbtq-sammanhang? I min vardag finns för lite queer. Jag märker ibland, i ”vanligt” heterofikasnack, att jag inte är i mitt eget sammanhang. Det är vid särskilda tillfällen, som på en pridefestival, som jag känner att wow, så här borde det vara oftare. Första gången jag var på Copenhagen QueerFestival och såg världens blandning av skägg, läppstift, dreads och lackstövlar bestämde jag mig för att komma ut. Så att sammanhanget finns någonstans är livsviktigt. Hur går det till när du skriver en låt? Det börjar oftast med en fras, som är både melodi och text. Den har en viss attityd, men den har först inget sammanhang. Oftast kan jag aldrig ändra den textraden, även om den var jättedum, för inga andra ord låter lika ”perfekt” som de första. Resten av arbetet blir att bygga en låt runt denna grundfras. Att hitta musik, melodi och mer text som gör att denna första fras verkar vettig och motiverad. En udda liten rad ska hitta sitt sammanhang. VÅ R A VÄ N N E R Andrea Merkx Video- och performancekonstnär Bor: New York Ålder: 32 Favoritdoft? En vän till mig brukade beskriva något som hon kallade “kombodoft”, det samlade intrycket av varje persons individuella doft efter alla lager av parfym, hårprodukt, balsam, schampo, tvål, hudkräm och tvättmedel. Vad inspirerar dig? Jag är väldigt inne på sent 70-tal och tidigt 80-tal, på musikvideos, science fiction och stadsplanering. Jag tror att jag i min musik såväl som i min konst har blivit väldigt inspirerad av i princip allting, men kanske mest av mina vänner och av människor omkring mig som helt enkelt… gör saker. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Konst kan betyda massor av olika saker, men främst av allt tror jag att det innebär att man verkligen måste vara beredd att tillbringa oerhört mycket tid själv med att arbeta på sin egen grej, och man måste antingen älska att göra den där grejen eller vara galen eller tillräckligt egoistisk för att faktiskt tro på att ens arbete är viktigt. Hur började du med det du håller på med? Jag läste och skrev mycket poesi i high school, sen började jag på college och studerade konst, gjorde grafik och startade ett rockband. Efter college sa en vän åt mig att flytta till Chicago, så jag gjorde det och han hjälpte mig att få jobb hos en grym konstnär med att täcka byggnader med screentryck. Sen hade jag en massa andra konstiga jobb, som byggarbetare och andra grejer, och efter det började jag plugga igen för att ta min konsthögskoleexamen. Några år senare hjälpte en vän mig att göra några videos till en performance, eller liksom, hur ska jag säga… filmerna var mitt performance, och på det spåret har jag fortsatt. Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig? Jag vet att det här låter banalt, men jag har lagt ner mycket tid på att försöka att inte ha vanliga arbetsdagar. Vad håller du på med just nu? Just nu lyssnar jag på Pet Shop Boys, “Actually”. Jag sitter också och klappar Pearl, katten (hon är egentligen inte vår katt utan hänger bara med oss till slutet av sommaren, men man kan lugnt säga att min flickvän och jag ofta sitter kattvakt). I höst kommer jag att undervisa, assistera konstnärer, packa andras konst i lådor, installera utställningar på gallerier och arbeta på några videoprojekt. Vad gör du om 15 år? Till dess hoppas jag ha listat ut hur jag ska kunna överleva enbart på min konst. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Jag älskar verkligen att stå på scen. Det är ett sammanhang där jag känner mig fullständigt utlämnad, men på scen vet jag åtminstone vad jag ska göra av mig själv den närmaste halvtimmen. Det jag älskar allra mest, det är att till och med när det går dåligt så finns det ändå en publik där som reagerar. Feedbacken är helt omedelbar och jag älskar uppriktigheten och tydligheten i det. Det finns verkligen något fantastiskt i att ha arbetat hårt med att repetera, och sedan upptäcka att man är bra på det man gör när man – bara för ett ögonblick – fångar publiken. Hur ser du på förhållandet mellan hbtq-frågor och performancekonst? Jag är inte säker på att det finns någon direkt koppling mellan performancekonst och hbtqfrågor. Jag är definitivt inte beredd att antyda att performance är gay eller att hbtq-personer gör performancekonst – även om båda de sakerna kan stämma. Det är en svår fråga för mig att svara på, främst för att stora delar av min konst inte direkt berör hbtq-frågor. Jag skulle kanske kunna säga något jättesmart om att mycket performancekonst har tagit plats i utkanten av dans-, teater- och konstvärlden, eller video- och filmvärlden, vilket på sätt och vis gäller mycket hbtq-kultur också, även om det bara handlar om gemensamma erfarenheter av att ha marginaliserats. Sedan drygt tio år spelar jag i ett band, men jag har aldrig känt att det är samma sak att uppträda med mitt band som att uppträda själv, som konstnär. Förhållandet mellan mig och publiken är så annorlunda under mina performance än när jag spelar med bandet. Till och med när jag spelat med band på gallerier ser förväntningarna helt annorlunda ut. En förklaring till den här skillnaden är att “rockband”har tydligare definierade roller än konstnärer. Performancekonst kan anta oräkneliga former och uttryck, men den vanligaste gemensamma nämnaren är en kommunikation mellan konstnären och åskådaren. Jag vet inte om sexualiteten eller den könade närvaron hos de personerna nödvändigtvis avgör vilka teman som kommuniceras i högre utsträckning än vad den enkla gesten att spela ett instrument inför en publik betyder att något är musik, men jag har lärt mig att det åtminstone spelar roll. Ett exempel: Jag har lagt upp en musikvideo på youtube, en cover på The Cure. Den här videon har verkligen blivit måltavla för en arg kommentarfältsdebatt om huruvida jag är kille eller tjej och om hur jag uppenbarligen är gay, oavsett vilket. Youtube-tittarna har reagerat mer på de icke-heteronormativa detaljerna i mitt uttryck än på hur korkad videon egentligen är, och konstigt nog är den uppe i över 50 000 visningar. Det finns alltså en mer direkt koppling mellan mig som lesbisk och vad det betyder för åskådaren än vad jag någonsin hade för avsikt, och det har verkligen öppnat mina ögon. Hur kan man använda konst för att förändra världen? Förhållandet mellan konsten och åskådaren kan fungera på så många olika sätt. Det kan vara övertygande, omvälvande, få personer att känna något, få dem att inte känna något – men jag har svårt att se hur konstnärer, alldeles själva, kan åstadkomma omfattande samhälleliga förändringar. Vi lever i ett samhälle som är så tätt sammanlänkat att det är svårt att tro att det skulle finnas en enskild person eller ett enskilt objekt som på egen hand verkligen skulle kunna förändra saker, men vi kan definitivt göra vårt bästa för att fylla våra verk med de värdesystem vi stödjer och förespråkar, vilket jag också tycker att vi bör göra. Jag upplever att mina politiska värderingar följer med mig även när jag försöker vara neutral, och jag tycker att det är viktigt att stå för det. Mina föreställningar om hur världen skulle kunna förändras är en oerhört viktig del av vad jag gör, men det mesta jag gör handlar om att reagera på hur världen är. Ett enklare sätt att säga det på skulle kunna vara: “Jag tror att jag förmodligen förändrar världen genom att göra min konst, åtminstone litegrann.” JOJO STENBERG Ljudkonstnär, med mera! Bor: Skärholmen, Stockholm. Ålder: 35 Favoritdoft: Socker, snö och min hund Alfons Vad inspirerar dig? Vänner, Arthur Russell, ord och meningar som DET STORA ÄPPLET TOG EN TUGGA AV MIG, tv-serier, parkbänkar, melankoli, längtan, ansikten, saker som är roliga på sätt som inte går att förklara, monotoni, fåglar, röster OCH trumpeter. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Gör det för din skull. Att tänka på andras förväntningar kan vara sönderstressande. Om du tycker det är bra så är det bra. Om det gör dig glad så är det värt allt i hela världen. Hitta andra som också vill skapa, som känner likadant och peppa varandra. VÅ R A VÄ N N E R Hur började du med du håller på med? Vad driver dig i ditt arbete med Egalia? Jag sökte mig till en radiolinje för att jag ville jobba med berättelser. Nu vill jag mest skapa stämningar. Att det är så himla roligt! Jag har världens bästa jobb. Att tillsammans med ungdomar och volontärer få skapa en plats som vilar på den fluffigaste, snällaste stämningen du kan tänka dig. Att få bli utmanad varje dag i möten med andra människor, deras berättelser och behov. Det är väldigt ofta jag hör vuxna hbtq-personer säga: ”Tänk om Egalia hade funnits när jag var tonåring, vilken skillnad det hade gjort.” Och så är det verkligen. Egalia gör jättestor skillnad för besökarna, för hur de orkar med vardagen med hetero- och cisantaganden överallt de går. På Egalia är det andra normer som gäller, som inte bygger på att någon tar sig rätt att utöva makt över någon annan. Egalia är för många besökare den enda platsen där de kan vara öppna med och avslappnade kring att de är hbtq. Att arbeta med Egalia är att varje dag få bekräftelse på att man sysslar med något extra viktigt. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Jag jobbar heltid på RFSL Stockholm med ungdomsverksamhet, bland annat fritidshänget Egalia. Det är konst att vara projektledare. Men ljuden gör jag på det som kallas för fritiden. Vad håller du på med just nu? Jag gör musik till en film som inte finns. Det är tänkt att musiken ska spelas upp bland folk som sedan ska berätta för varandra om vilken film de upplevde. Jag har tre spår klara. Och så gör jag mitt eget Sommarprat-program. Vad gör du om 15 år? Wow, om 15 år lever fortfarande min hund Alfons och vi är ute och promenerar så långt och så länge vi vill. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Bland folk som känner mig eller är intresserade av att lära känna mig. Sammanhang där lekfullhet är rådande och där kreativitet står före prestation. Det är viktigt att man får vara med även om man inte alltid kan prestera socialt eller konstnärligt. Och i miljöer där man tillåts vara sig själv och samtidigt förändra sig och utvecklas. Få saker stressar mig så mycket som folk som säger: Men det där är ju inte du… Vad spelar särskilda hbtq-mötesplatser för roll för dig personligen? Stor roll! När jag inte jobbar väljer jag sammanhang där jag känner att jag blir läst som den jag är. Platser där jag blir förstådd och inte ifrågasatt kring saker som rör min könsidentitet och min sexualitet. Som tur är blir dessa sammanhang bara fler och fler. Jag spenderar den mesta tiden i miljöer där jag känner mig trygg. Men när jag minns att det inte alltid har varit så, eller när jag möter andra som har svårt att hitta dessa platser slås jag av Ensamheten i att inte ha rum där man får vara trygg i att vara sig själv. Sen minns jag tillbaka och då pustar jag ut hela vägen till jobbet. VÅ R A Bitte Andersson Serietecknare Bor: Stockholm Ålder: 30 Favoritdoft: Överläpp (utsöndrar var och ens personliga doft) VÄ N N E R tänk på att ju fler gånger du ”misslyckas” desto mer lär du dig om vad du gillar och vill göra. Skit i vad andra tycker är snyggt eller coolt och följ ditt hjärta. Vad inspirerar dig? Lågbudgetsaker, till exempel b-film, fanzines, serier, lokal-TV och sådant. Just nu är mina favoritfilmer: Desperate Living (1977), Born in Flames (1983) och The Adventures of Iron Pussy (2003). Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? 1. Slopa självkritiken! Gör först, kritisera sedan, annars stannar många roliga projekt på idéstadiet. 2. Din berättelse är viktig! Även om den känns pinsam, knäpp eller tråkig för dig kan den ha värsta aha-effekten eller igenkänningsfaktorn för någon annan. 3. Du behöver inte vara tekniskt duktig (till exempel på att teckna) för att kunna göra superbra konst. Ibland blir uttrycket till och med starkare av att det inte är så perfekt rent visuellt, se till exempel Åsa Grennvall och Aline Kominsky Crumb. 4. Om du väl tar dig över tröskeln att våga sätta igång blir det ofta bättre än du kunnat tro och så blir du jättestolt och sugen på att göra mer. 5. Ofta lär man sig mest när det känns som att det ”går dåligt”. Försök att inte tappa sugen, utan Hur började du med du håller på med? Mina storasystrar hade en del vuxenserier hemma när jag var liten som jag bläddrade i med skräckblandad förtjusning. Min pappa och min syster målade och tecknade mycket och jag fick alltid pennor och sådant i födelsedagspresent och julklapp. Jag fick mycket uppmärksamhet i skolan för att jag ritade ”fint”, men idag vet jag inte om det var bra eller dåligt. Ibland kan det bli hämmande att fastna i en ”fin” tecknarstil och inte våga experimentera. När jag träffar folk som började teckna sent i livet kan jag bli avundsjuk på deras lekfulla och kravlösa förhållande till tecknandet. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Går upp när jag sovit klart och tar itu med det som är mest brådskande. Att göra-listan är en blandning mellan betalda tecknaruppdrag, ideella upp- drag, skoluppgifter (Grafisk design och illustration på Konstfack) och mitt egna hobbyprojekt – en amatör-actionfilm om ett misslyckat lesbiskt pudelrockband på roadtrip bland spöken, ninjor, fängelseupplopp och motorcykelgäng. Till filmen gör jag mycket kostym, rekvisita och specialeffekter – värsta pysselfesten alltså. är läskigt med till exempel heterobröllop, arbetsplatser och skolor där nästan alla är vita, hetero, medelklass, smala och funktionella. Öppna kanalen i Stockholm (lokal-TV) har inspirerat mig mycket. Där ser folk inte sådär läskigt perfekta ut som i övrig massmedia och programmen handlar om fler saker än matlagning, inredning och kändisar. Vad håller du på med just nu? Vilka berättelser är det du vill lyfta fram i dina serier? Just nu är det mycket pridesaker – en jättebanderoll till min thaiboxningsklubb, en illustration till RFSL:s brottsofferjours nya hemsida och en illustration till Aftonbladet som ska göra någon pridespecial. När lugnet lägger sig ska jag planera en stor motorcykelgängsfilminspelning med en massa MC-tanter och fundera över en längre serie jag tänkt rita som examensprojekt i skolan till våren. “En amatör-actionfilm om ett misslyckat lesbiskt pudelrockband på roadtrip bland spöken, ninjor, fängelseupplopp och motorcykelgäng” Vad gör du om 15 år? Hoppas kunna försörja mig som illustratör och ändå ha tid över att rita serier och göra lite specialeffekter och scenografi ibland. Hoppas också ha ett stort nätverk av normbrytande konstnärer och aktivister omkring mig att göra roliga projekt tillsammans med. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Bokhandeln Hallongrottan och alla andra sammanhang där minoriteter är i majoritet. Tycker det Berättelser som kan inspirera människor att bejaka fler sidor hos sig själva än de som samhället förespråkar, och att skita i könsroller och sådant. Jag upplever att massmedia och reklamen får många att känna sig fula, misslyckade, tjocka, gamla, och så vidare, så att vi ska vilja köpa en massa saker för att ”förbättra” oss själva, till exempel skönhetsprodukter, bilar, prylar och kläder. Jag vill rita serier som är roliga om folk som inte är så perfekta, men gillar sig själva ändå och så hoppas jag att det smittar av sig på läsarna. Om ditt femtonåriga jag skulle rita en serie till den du är idag, vad skulle den handla om? Tyvärr skulle den nog vara ganska tragisk och skildra en massa obehagliga sexuella upplevelser som terapi. Eller så skulle den handla om något slags superhjälte-alterego som är värsta tuffa punktjejen och bara slår alla läskiga nazister och fulla våldskillar på käften. Fast i verkligheten ritade jag en bilderbok för barn när jag var 16 år. Den handlade om en superhjälte (som såg ut som mig, haha) som räddade en massa barn från en läskig drake. Men den var inte så arg och våldsam, mer glad och gullig. Birgitta Stenberg Författare och konstnär Bor: På en liten ö som heter Åstol, på västkusten utanför Marstrand. Ålder: 79 Favoritdoft? Jag tycker om Guerlains gamla parfym ”Jicky”, som man använde under tidigt 50-tal. När två tjejer var ihop hade den mer feminina tjejen ”Mitsouko” (också från Guerlain), och den lite tuffare hade ”Jicky”. Och jag hade ”Jicky”. På den tiden åkte alla till Paris, inte till New York, och sån där lek med parfymer var väldigt vanligt ett tag. Det fanns hela doftspråk kan man säga, och alla möjliga saker som man använde att uttrycka sig med, eftersom hela gay-kulturen var så klandestin, den var ju förbjuden. Kläder var också speciella. De butchiga tjejerna klädde sig ofta som killar, gärna med slips. Det var både kul, tufft och rörande. Numera är det vanligt att man skapar sig själv som avvikare via sina kläder oavsett vad man håller på med, särskilt bland musiker och uppträdande, men på den tiden var det nog nästan bara vi som sysslade med att profilera oss som annorlunda. VÅ R A VÄ N N E R Vad inspirerar dig? Vad gör du om 15 år? Hela världen. Allt jag kommer över, vad jag hör och ser. Jag har inga idoler. Det händer att folk frågar ”Vad heter dina favoritförfattare?” men jag kan ju inte räkna upp hundratals namn. När man är frilans och kan syssla med enbart skrivande så blir det lätt att man tankemässigt fastnar i skrivandets sfär av upplevelser. Man går där och samlar på ord och idéer hela tiden, ser ut att lyssna till omgivningens samtal men hör i själva verket inte ett ord. Det är svårt att veta. Skulle jag överleva min 80-årsdag, och det är inte alla som gör det, då är det väl bara att rulla på som förut. Men jag vet inte om det finns så mycket kvar att fira då. Jag menar inte för min egen del – men för jordklotet, det är illa däran. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Res ut och se världen. Se annan konst än den som finns hemma, på orten. Hur började du med det du håller på med? Jag var fyra år och skrev mina egna sagor, och jag visste redan då att jag skulle bli författare. När jag var tolv år började jag ta kopior på mina brev ifall att jag skulle bli någonting någon gång. Tala om egotrippad framförhållning! Hur ser en arbetsdag ut för dig? Det vet jag inte, det växlar hela tiden. Vad håller du på med just nu? Jag ska skriva en ny Billy-bok, det blir den sjuttonde i barnboksserien som jag skriver till Mati Lepps härliga teckningar. Då och då håller jag på att krafsa ner en diktsamling, kanske… Det blir min fjärde i så fall. Dessutom skriver jag teater just nu. “ Det har hänt mig några få gånger i livet att jag har skrivit som i trans, sådär så man nästan är säker på att det är en annan kraft som skriver genom ens händer… men den där kraften skriver tyvärr inte särskilt bra så det går sällan att använda de texterna. ” Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? När jag vet att jag har hittat rätt i vad jag skriver. Men både trygg och inspirerad samtidigt, det är jag nog aldrig. Inspirerad ja, men det får man ju tukta också. Det har hänt mig några få gånger i livet att jag har skrivit som i trans, sådär så man nästan är säker på att det är en annan kraft som skriver genom ens händer… men den där kraften skriver tyvärr inte särskilt bra så det går sällan att använda de texterna. VÅ R A VÄ N N E R Går det att vända jobbiga och svåra erfarenheter till något stärkande genom sitt skrivande? Javisst, och man bör skriva om det. Lämna det bakom sig på papper. Inte gå där och mala på det. Har man skrivit det färdigt så är det färdigt. Det blir en befriande distans. Jag tycker att alla borde skriva om det som gör ont. Även om de inte kan använda det bör de skriva ner det. Nu är jag klar med min självbiografiska serie på sex böcker, projektet som jag redan på femtiotalet gick in för att skriva. Jag ville skildra hur livet ser ut för en varelse som jag i ett patriarkat som detta. Till min förvåning blev jag lite förvirrad av att nu inte ha det uppdraget längre. Jag åkte in en sorts depression när jag var klar med serien. Att leva som jag gjort förut... då när jag skulle dokumentera var det nödvändigt att närvara i sådant som borde skildras. Nu har jag liksom ingen adress för sådant. Jag får ensam stå för det jag upplever och det är svårt. Serien har på något sätt hållit mig i handen. Hur kommer man loss när man kört fast i sitt skrivande? Det finns ju så många olika metoder. Jag brukar råda folk att om de har möjlighet, skaffa ett speciellt ställe där de skriver. Att inte ha det bordet fullt av fakturor och andra saker, utan ”här skriver jag”, att ge den delen av sig själv en synlig plats i livet. Om man kan bör man skapa en daglig vana att sitta där, helst vid en viss tid. Om man har ett jobb och småbarn så kan man skriva på natten, blir man bara van så går det oftast bra. Och ibland så kan man ju ta till drastiska metoder: Märta Tikkanen placerade ungarna framför teven och satt bakom den och skrev. Det funkade perfekt, läs henne, hon är väldigt bra! Och om man en dag fastnat i sin text så bör man sitta där ändå! Bara låta den invanda tiden gå, medan man tänker på det man vill skriva. Då brukar det lossna av sig självt. Hur kan man använda skrivandet för att utmana heteronormen? Genom att skildra det evinnerliga kvinnoförtryckets alla uttryck. Det ska man göra oavbrutet. Det är ju den stora fienden i världen. Det är fortfarande “Här skriver jag!” ATHENA FARROKHZAD dödsstraff på att vara hbtq på många ställen i världen. I heteronormen ingår ju också det här med kvinnans underordnade position. När en kvinna protesterar och skapar sig ett eget liv så är det fortfarande i många länder ytterst besvärande för den patriarkala familjen. Hon tar ju ifrån mannen inte bara en potentiell hustru som kan ge honom barn som är lika honom, utan också en trösterska, en kocka, en städerska, en älskarinna, man kan göra uppräkningen hur lång som helst. Hon blir ett hot som kan straffas med döden, också innanför våra gränser. Och nu, i och med den snabbt framväxande nazismen i EU, är det viktigare än någonsin att fortsätta kampen för jämställdhet. Poet, litteraturkritiker och lärare på BiskopsArnös författarskola Bor: I ett kollektiv i Stockholmsförorten Bagarmossen Ålder: 28 Favoritdoft: Avgaser i solljus De som gör litteraturen politisk och politiken litterär. Det började som ett skämt, sen blev det allvar, sen blev det pannkaka, sen blev det kväll. De som aldrig glömmer bort att det är svagheten de slåss för när de manifesterar styrka. Det började med att dikten uppenbarade sig som ett sätt att lära känna språket, världen och jaget. De som upplöser kategorier som skapar över- och underordning samtidigt som de står på de underordnades sida. Det började där det alltid börjar, med drömmar om rosor och eld. Vad inspirerar dig? De som ser platsen varifrån dikten skrivs samtidigt som de skriver dikten. De som riskerar allt för att nagla fast den stilla punkten i konstant förskjutning. Ditt bästa tips till unga personer som vill hålla på med konst? Det bästa är att att skaffa allierade att vara lojal med in i döden. Det bästa är att vara kritisk mot sina allierade som en del av lojaliteten. Det bästa är att ordna en egen fest om man inte är bjuden. Det bästa är study hard party on young critic. Det bästa är omöjligt att (be)skriva. Hur började du med du håller på med? Det började i begynnelsen, med ordet. Det började i barndomen, med vemodet och övermodet. Hur ser en arbetsdag ut för dig? Vissa dagar ligger jag kvar i sängen och gråter för att det är fel färg på himlen och på regeringen. Vissa dagar frostar jag av frysen och raffinerar mitt deadlinebetingade flyktbeteende. Vissa dagar vandrar jag nerför Avenyn under en fiktiv stadsvandring med mitt poesikollektiv G=T=B=R=G. Vissa dagar förbereder jag undervisning, läser gamla greker, håller i lektion, skriver recension, dör och återuppstår i ett mejl. Vissa dagar svarar jag på frågor till en bok om tusen ord och tusen bilder. Vad håller du på med just nu? Just nu håller jag på med begäret och bristen. Just nu håller jag på att frosta av frysen. VÅ R A Just nu skriver jag att det finns en slakt som alltid ska pågå för ett tecken ingen kan minnas. Just nu förbereder jag en poesiresa till Palestina. Just nu håller jag på att ordna en fest dit ni alla är bjudna. Vad gör du om 15 år? Jag hoppas att jag ägnar mig åt dikter som jag inte kan föreställa mig kommer att kunna finnas. Jag hoppas att jag bidrar till ett samhälle där våra händer är våra och det vi skapar också blir vårt. Jag hoppas att himlen och regeringen skiftar färg. VÄ N N E R Rum där det finns en tanke om rummet som föregår, och vad det gör för skillnad i rummet. Vad betyder queerlitteratur för dig? Queerlitteratur är en kvinna i krinolin som läser Sapfo. Queerlitteratur är en duellerande man vars vapendragare tittar suktande efter honom. Queerlitteratur är former som läcker som såll. Queerlitteratur är ett hopplöst hittepå. Queerlitteratur är det mest allmängiltiga som finns. Varför är det viktigt för dig att vara kreativ tillsammans med andra? Jag hoppas att jag jobbar med er som läser den här boken. Det är viktigt för att individen är ett ljug. Jag hoppas att jag hoppas, vad som än händer. Det är viktigt för att individen är olycklig. Vilka sammanhang får dig att känna dig trygg och inspirerad? Rum där någon lyssnar fast jag talar tyst. Rum där någon påminner mig om att lyssna till den som talar tyst. Rum där det kryllar av lojala och kritiska allierade. Rum där jag får höra något om dikten som sätter dikten och mig på spel. Det är viktigt för att individen kan vara våghalsig. Det är viktigt för att individen får lära känna kollektivet som konstnär. Det är viktigt för att individen längtar efter att sluta vara individ. VÅ R A VÄ N N E R M AT E R I A L FOTOGRAFI: Bilden av mig själv 6 Digital kompakt- eller systemkamera (det måste vara en digitalkamera för att det ska gå att göra hela övningen vid ett och samma tillfälle) WO R K S H O P L E DA R E : 6 Dator Paula Urbano 6 Projektor eller skrivare, för redovisning av bilderna I den här övningen får deltagarna arbeta med att utforska sin identitet genom att gestalta vem de skulle vilja vara i form av ett fotografi. Övningen går ut på att fundera över bilden av sig själv – kanske idealisera den lite, drömma, ta ut svängarna och presentera sitt inre jag. Kanske den bilden säger mer om vem man egentligen är än om man hade försökt att presentera sig själv så som man brukar uppfattas eller beskriva sig själv. GÖR SÅ HÄR Det är bra om deltagarna har fått höra uppgiften en vecka innan för att hinna fundera på den, eventuellt ta med rekvisita om man vill använda det, eller hinna göra andra förberedelser. Börja med att bjuda deltagarna på inspiration genom visa och berätta lite om verk av olika konstnärer som arbetat mycket med självporträtt och/eller kring teman som makt, identitet, genus, sexualitet och etnicitet. Det kan till exempel vara Robert Mapplethorpe, Frida Kahlo, Claude Cahun, Nan Goldin, Cindy Sherman, Catherine Opie och Del LaGrace Volcano. Därefter är det dags att utföra själva uppgiften, som går ut på ÖVNINGAR 75 ÖVNINGAR att genom fotografi leka med sin självbild och fånga en vision eller en skymt av den person som man skulle vilja vara. Poängtera tydligt att det handlar om att avbilda sig själv som man skulle vilja vara, och inte bara att göra ett självporträtt rätt och slätt. F O TA ! Dela upp i grupper om tre eller fyra deltagare. Deltagarna ska hjälpa varandra inom gruppen med att assistera och fotografera varandra. De behöver ha gott om tid på sig att utföra själva uppgiften, gärna två till tre timmar. Uppmana deltagarna att gå på den första idén de får och att inte vara självkritiska och dissa alla idéer, för då blir det inte lika roligt och man hinner aldrig klart. Ge alla grupper en stund på sig att komma igång och komma på idéer. Gå därefter runt och se hur det går. Om någon inte kommer på några idéer får du som workshopledare hjälpa till med inspirerande tips. REDIGERING OCH REDOVISNING När grupperna har återsamlats ska alla lägga in sina bilder på en dator som ska användas för redovisning. Om det finns tid och resurser kan deltagarna få en stund på sig för att redigera bilderna. Att redigera kan vara ett frivilligt moment, beroende på om du eller någon mer kan hjälpa till med det tekniska, om deltagarna själva kan redigera och om det finns datorer åt alla som vill göra det. Att redigera i det här sammanhanget kan innebära att exempelvis ljusa upp eller dylikt. Det är viktigt att förmedla en känsla till deltagarna av att foto är enkelt, roligt och något som alla kan göra, så det gäller att inte fastna i det tekniska. Om det finns risk för en massa tekniskt strul är det bättre att strunta i redigeringsmomentet och gå vidare till nästa moment, som också är det viktigaste: själva redovisningen och diskussionen kring bilderna. S AMTAL O C H BI L DANALYS Nu kommer gruppen snart att diskutera fotografierna. Utgå då 76 ifrån den här enkla modellen för bildanalys: 1. Beskriv vad du ser. 2. Tolka vad du ser (symboler, färgkoder, komposition, rekvisita, miljö, med mera). 3. Tyck till. Syftet med att använda denna modell är dels att fotografen ska kunna förstå hur andra uppfattar ens foto och varför de tycker som de gör, dels att deltagarna ska kunna medvetandegöra sig om hur de tittar på och tolkar bilder. Titta tillsammans på ett av fotona och prata sedan om det. I början får bara de prata som inte har varit med och tagit fotot. Börja med att gemensamt sammanfatta bilden utifrån steg ett i bildanalysen. Sätt tillsammans ord på de delar av bilden som det går att objektivt konstatera. Man kan till exempel fråga sig: Hur är personen på porträttet? Här gäller det att försöka bortse från hur personen på fotot är i vanliga fall, om man känner varandra. Det enda som räknas är det som syns på bilden och inte vad man vet om personen, eller om dem som har tagit den, sedan tidigare. Vad har personen på sig? Kan vi säga säkert vad den gör, eller är det oklart? Gå sedan en runda och låt samma grupp av deltagare, det vill säga de som inte har varit med och tagit bilden, prata om den utifrån steg två och därefter steg tre. Innan man har vant sig vid att tänka och prata utifrån en sådan här modell kan det vara lätt att vilja hoppa direkt till steg tre. Då får du påminna deltagarna om vikten av att förmedla sin tolkning i rätt ordning. När rundan är färdig får personen som är med på bilden uttala sig om hur den har tänkt och kommentera de reaktioner som bilden har skapat. Tolkningarna kan ibland stämma överens på pricken med vad den avporträtterade hade för avsikt, men ibland hamnar de långt ifrån. Påminn deltagarna om att det inte handlar om vad som är rätt eller fel, utan om att lära sig av hur olika personer tolkar bilder och hur man som fotograf kan lära sig att påverka det. ÖVNINGAR 77 ÖVNINGAR G Å V I DA R E Testa gärna att göra övningen flera gånger i samma grupp och jämför sedan bilderna med varandra. Om man träffas under en längre tid kan man till exempel jämföra bilder från olika tillfällen och prata om vad som har förändrats över tid. BAKGRUND Jag har lärt mig övningen av Tomas Koppfelt, som bland annat undervisar på Konstfack och Stockholms Dramatiska Högskola. 78 B L A N D A D E M AT E R I A L : Puzzled 6 En längre linjal 6 Skärare 6 Saxar och tidningar att klippa ur WO R K S H O P L E DA R E : Cecilia Bivald 6 Akrylfärger och penslar 6 Lim 6 Bläckpennor och tuschpennor Övningen går ut på att låta alla bidra med en del av helheten. Alla deltagare gör varsin pusselbit som sedan fogas samman med de andra deltagarnas, så att flera mindre konstverk bildar ett större gemensamt. På så sätt får deltagarna översätta sina tankar till bilder, men de får också prova på vad det innebär att vara kreativ tillsammans med andra. M AT E R I A L 6 Ett stort ark tjockare papper eller kartong 6 Blyertspenna 6 Ett glas eller en kopp G Ö R S Å H Ä R Ta ett stort ark tjockare papper eller kartong. Skapa ett rutnät genom att rita lodräta och vågräta linjer med hjälp av en linjal. Ta sedan något runt, som ett glas eller en kopp, som du placerar mitt på rutornas linjer. Följ glasets eller koppens kant med en blyertspenna för att rita halvcirklar. Gör vissa halvcirklar inåt mot rutan och andra utåt mot nästa angränsande ruta, som på bitar i ett pussel. Skär eller klipp sedan ut pusselbitarna och markera med en pil på varje bit vilken sida som är uppåt, så att alla motiv hamnar vända åt samma håll när de ska pusslas ihop. Vänd sedan på pusselbitarna så att blyertsstrecken med pilarna hamnar på baksidan. ÖVNINGAR 79 ÖVNINGAR 80 ÖVNINGAR 81 ÖVNINGAR VÄ L J E T T T E M A ! Den här övningen kan med fördel anpassas till flera olika teman. Börja med att låta gruppen hitta på ett tema som alla vill arbeta utifrån, om inte du som workshopledare redan har valt ett tema på förhand. Det kan vara teman som antirasism, rymden, hemlängtan eller revolution. Gå sedan en runda och låt alla berätta om vilken bild som först dyker upp när de hör ämnet. Det kan till exempel vara en bild, en känsla eller en symbol som man förknippar med temat. 82 ”Vad är en revolutionär bild?” eller ”Hur ser din hemlängtan ut?”. Det går också bra att låta deltagarna diskutera kring frågorna i helgrupp eller i mindre grupper. L ÅT S K A PA N D E T B Ö R J A ! Dela ut pusselbitarna till deltagarna och visa vilken sida som är uppåt så att alla bilder får samma riktning. Spara gärna den nedersta högra biten i pusslet, så kan alla skriva sina namn där när pusslet är klart. Valet av temat är viktigt för övningen. Ett svårbegripligt tema blir svårt att arbeta efter, ett snävt skapar trånga gränser, ett alldeles för löst kan göra det svårt att hitta en ingång. Kom ihåg att temat ska fungera som en inspiration och inte ett hinder. Se till att det finns ordentligt med utrymme åt alla deltagare. Ställ fram allt material så att det är nära till hands för samtliga. Uppmana deltagarna att gärna använda sig av olika material och uttryck för att skapa sina konstverk: färg, pappersutklipp, pennor och så vidare. Sedan är det dags för alla att fundera på hur de vill utforma sina pusselbitar. För att lättare komma fram till hur man vill gestalta temat på sin egen pusselbit kan du gärna ge olika frågor till deltagarna att fundera över. Anpassa frågorna till temat, till exempel: Ibland kan det vara svårt att få rätt antal pusselbitar så att det matchar antalet deltagare. Tänk på att anpassa efter antalet deltagare när du mäter upp bitarna. Blir det ändå ojämnt kan ni också använda en bit för att till exempel skriva namnet på övningen, grup- pens namn om det finns ett, eller anteckningar kring vad deltagarna har pratat om och gjort under övningen. lättare att ta sig förbi känslor och tankar som ”jag kan inte måla” eller ”jag tecknar nog fult” och istället ge plats åt skaparglädje. PUSSLA SAMMAN BAKGRUND När gruppen är färdig och alla deltagare har gjort klart sin bit är det dags att ta en runda och låta var och en berätta hur man har tänkt när man har gjort sin bild. Pussla sedan ihop pusslet och se hur flera mindre konstverk skapar ett stort. Puzzled är ett konstprojekt skapat av Cecilia Bivald för TBTO. Prata inom gruppen om hur det känns att se alla bilder tillsammans med varandra, sammanfogade i ett pussel. Vad händer när vi pusslar ihop bilderna på det här sättet? Hur känns det att se sin bild tillsammans med alla andras? Skulle det gå att göra ett pussel tillsammans på några andra sätt? TÄ N K PÅ AT T … För att skapa en avslappnad stämning är det bra om deltagarna har massor av lekfulla material att välja emellan. Att kunna klippa och klistra från tidningar, använda stämplar eller tyg, och inte bara pennor och penslar, kan göra det ÖVNINGAR 83 ÖVNINGAR MUSIK: Upphittad rytm WO R K S H O P L E DA R E : Maja Karlsson Övningen handlar om att börja skapa med enkla medel, att släppa prestationer och prestige, att lyssna på gruppen och att hitta gruppens gemensamma rytm. I övningen spelar gruppen tillsammans på upphittade rytminstrument. Det handlar om att, utan spärrar, börja göra musik av det som helt enkelt finns runtomkring en. Syftet är också att öppna öronen för olika ljud och att bli fokuserad på gruppens gemensamma skapande. M AT E R I A L 6 En del av övningen handlar om att deltagarna ska hitta egna rytminstrument, i omgivningen eller lokalerna som används. 84 Det är samtidigt bra om du också tar med dig instrument, så att det finns en variation av saker att spela på, och så att gruppen inte står utan instrument om de inte hittar några. Ta med dig lika många instrument som workshopen har deltagare. Det kan vara bambupinnar, plåtburkar eller diskborstar såväl som congas, maracas, ägg och vindspel. GÖR SÅ HÄR Deltagarna börjar med att hitta egna rytminstrument i lokalen eller omgivningarna, och sedan gäller det att spela tillsammans utifrån tre olika metoder som beskrivs nedan. Deltagarna får öva sig på att inspirera/dirigera gruppen såväl som på att fokusera och lyssna in andra. Övningen är ett bra sätt att få igång en grupp, att snabbt komma till skapande och komma bort från tankar om individuell duktighet. H I T TA E T T I N S T R U M E N T Låt deltagarna ta fem minuter på sig för att hitta sina rytminstru- ment. Räkna gärna upp förslag som stenar, grenar, stolar, bestick eller ett prassligt klädesplagg. Utbudet beror förstås en del på vilken typ av lokal som workshopen äger rum i och hur omgivningarna ser ut. En tidsgräns på fem minuter är bra så att deltagarna inte hinner tänka för mycket eller fastnar i att försöka hitta något ”bra” eller ”ännu bättre” instrument. STEG ETT – G E M E N S A M RY T M I det första steget ska gruppen få känna in en gemensam rytm och höra de olika ljuden. Det lättaste är om ledaren börjar vara ”dirigent”. Be först någon i gruppen att hålla en enkel grundrytm på sitt instrument. Tänk till exempel ”sekundvisare”. Medan deltagarna försöker hitta saker att spela på kan du som ledare plocka fram dina medtagna instrument och lägga fram dem på golvet. När alla har kommit tillbaka kan du berätta för deltagarna att det också finns instrument att låna för den som inte hittat något, men uppmuntra deltagarna att använda sina egna ”påhittade” eller ”upphittade” instrument. Nu finns i vilket fall valet att antingen använda sitt upphittade instrument eller att lägga det i högen på golvet och plocka ett annat. När deltagarna har valt instrument sätter sig alla i en halvcirkel. Nu är det dags att börja spela. Den som är ”dirigent” ska stå i halvcirkelns centrum och peka på olika delar av gruppen, varvid de som sitter i den ”utpekade” delen av halvcirkeln ska börja spela på sina instrument. Poängtera att det går bra att peka lite diffust och ibland på ett större område med båda händerna, och att det inte är så noga hur många du pekar på åt gången. Stäng av och på olika delar av halvcirkeln genom att dirigera vilka som ska spela hur mycket och när. Växla mellan mycket ljud och mindre ljud genom att låta olika stora delar av orkestern vara igång. I början är det bra att inte göra för snabba växlingar, då de flesta behöver en stund för att känna in hur det är att göra en gemensam rytm. ÖVNINGAR 85 ÖVNINGAR Ofta finns det stora skillnader på hur högt instrumenten låter. Se till att alla får höras genom att inte bara låta hela orkestern spela samtidigt. När gruppen har spelat tillsammans ett tag kan det också kännas okej att peka på enskilda instrument. Samtidigt gäller det att komma ihåg att en central del av övningen är att variera sig, lyssna på skillnaderna inom gruppen och att alla ska få vara med, spela tillsammans och höras. Stå inte för länge och dirigera som ledare, men tillräckligt länge för att alla instrument ska ha fått spela och höras och för att gruppen ska hinna falla in i en gemensam rytm. Det brukar handla om ett par minuter. Därefter är det dags att låta alla som vill prova att vara dirigent. Betona att det är ett lätt jobb. ”Du behöver bara stänga av och på instrumenten och de olika delarna av orkestern genom att peka.” Inför varje byte av dirigent kan deltagarna lägga sina instrument på golvet i mitten och välja nya. Förutom att signalera av/på kanske dirigenten också vill kunna ge signaler som starkare/svagare. 86 Liknande idéer brukar födas spontant och kroppsspråket blir också ofta lätt att förstå utan förklaring, men det kan vara en idé att slänga ut tips ifall gruppen inte kommer på det själv. S T E G T VÅ – FRIA SLAG I det andra steget lämnar ”orkestern” den stadiga rytmen bakom sig. Nu kan dirigenten styra orkestern slag för slag genom tydliga armrörelser mot deltagarna. Här gäller det för gruppen att vara fokuserad och verkligen hänga med i vad dirigenten gör. Som dirigent är det bra om du visar ”trumslagen” eller ”anslagen” genom att börja med armen högt upp och slå neråt ”tungt” som ett yxhugg, så att orkestern ska ha en chans att följa dina slag. Genom att använda båda armarna omväxlande kan dirigenten på detta sätt använda sin orkester som ett stort instrument, och ”trycka på de olika tangenterna” genom sina armrörelser. Man kan tänka att det är lite som att ta ett ackord på ett piano. Börja väldigt långsamt för att etablera kopplingen mellan armrö- relserna och deltagarnas spelande. Ju mer du som dirigent känner att responsen hos deltagarna finns där, desto mer kan du leka med vildare rörelser. När du känner att gruppen verkligen hänger med, kan det vara dags att låta deltagarna ta över som dirigent – en i taget, de som vill. Kom också ihåg att låta deltagarna byta instrument. Tanken med denna del av övningen är att gruppen nu spelar ett spontant skapat verk, med ett mer precist användande av instrumenten som inte bara är ett trummande – utan att det egentligen är så krångligt. Gruppen har i steg ett kommit igång med att få ljud i sina instrument, lärt sig att vara uppmärksamma på en dirigent och fått lite känsla för gruppspel. När deltagarna nu efter steg två spelar ännu mer fokuserat efter dirigentens rörelser skapar gruppen något utan prestige. De som spelar tolkar bara rörelser och den som dirigerar sätter bara igång andras ljud. Vi vet knappt vem det är som gör musiken, men den händer ändå. STEG TRE – SPELA KÄNSLOR I den tredje och sista delen av övningen är det dags att gå ännu längre bort från en traditionell uppfattning om musik och rytm. Nu ska dirigenten med mimik, rörelser och kanske talade instruktioner få orkestern att framföra olika känslor. Dirigenten kan till exempel peka på en del av orkestern och samtidigt ha ett väldigt glatt ansiktsuttryck eller säga ”ni är ledsna” om ett eller flera instrument. Dirigenten kan hoppa mellan olika instrument eller hoppa mellan olika känslor. Exempel på känslor som gruppen kan få i uppgift att ”spela” kan vara ledsen, arg, frustrerad, försiktig, ängslig, rädd, kåt och ivrig. Återigen får såklart alla som vill prova på att vara dirigent efter att du som ledare inlett med att instruera hur dirigenten ska agera i detta moment. Och byt instrument! Denna tredje del är den mest diffusa och det kan lätt hända att det blir pannkaka. Det är viktigt att komma ihåg och påminna gruppen om att det inte gör något. En poäng med detta moment är att ”känna” mer på ljuden i de här ÖVNINGAR 87 ÖVNINGAR instrumenten och kanske spela på dem på andra sätt eller med en annan intention än rakt upp-ochner trummande. En annan poäng är att avrunda övningen på ett lekfullt sätt och utan en tanke på att det ska vara ”snyggt” eller ”bra”. Ännu en poäng är att inför eventuellt mer musikskapande i gruppen visa på möjligheten av subtila och känsliga variationer i skapandet av ljud. DISKUTERA 88 När övningen är slut eller efter vart och ett av momenten kan det vara ett bra läge att stämma av med gruppen hur det går, vilka tankar och reflektioner som finns kring musikskapande i allmänhet och övningen i synnerhet. Efter steg ett kan det vara bra att fråga hur det kändes, för att stämma av om alla är med på noterna och för att hjälpa alla hitta modet att spela. Är det någon som känner av någon låsning kring musikskapande? Hur kan man inom gruppen hjälpas åt att göra övningen än mer prestigelös och lustfylld för alla deltagare? Efter steg två kan det vara intressant att prata om vem som egentligen ”gjorde” musiken? Vad innebär det egentligen att göra musik? Prata också gärna om hur det känns att vara dirigent. När övningen är slut kan gruppen också diskutera mer allmänt kring vissa frågor. Starta gärna ett samtal utifrån frågor som: Vad är rytmens roll i musik? Måste rytmen hålla takten? Måste den finnas? Hur känns den? U P P H I T TA D E L J U D Ett roligt sätt att bygga vidare på ”Upphittad rytm” kan vara övningen ”Upphittade ljud”: Utan att ha någon särskild utrustning delas orkestern upp i grupper som får ta med sina instrument på upptäcktsfärd i omgivningarna, vare sig det är natur eller stad. Under en viss tid ska man hitta ljud – lövprassel, förbisusande bilar, en porlande bäck, en diskmaskin – som man ska härma med sina instrument. När grupperna kommer tillbaka ska de berätta om och spela upp sina ljud för alla andra. Denna övning bygger också på idén att deltagarna ska uppfinna och använda instrument på subtila eller oväntade sätt. En annan poäng med ”Upphittade ljud” är att övningen ställer in del- tagarnas öron på att höra musikaliteten i världen omkring sig. TÄ N K PÅ AT T … Även om en av poängerna med denna övning är att släppa prestige- och kvalitetskrav för att istället helt enkelt plocka upp en diskborste och gnida den mot ett parkettgolv, så kan det vara svårt att släppa vissa känslomässiga spärrar och föreställningar om att musik ska framföras på ett korrekt sätt. Ibland är det någon deltagare som känner sig för dålig för att våga banka fram en rytm och ibland är det tvärtom någon som har en självbild som musiker och därför har svårt att bara ”leka med pinnar”. De tre stegen är också avsedda att göra det lätt för deltagarna att bara sätta igång, genom att gruppen börjar så enkelt som möjligt utan att först behöva hitta vissa ”speciella” takter eller till exempel sambabetoningar. Trots det kan det vara bra att som ledare ytterligare betona prestigelösheten, att säga rakt ut att poängen är att musik kan låta hur som helst. Ett bra talesätt kan vara: ”Om människor får vara hur de vill som personer, då måste också musik få vara hur som helst.” När det kommer till att låta deltagare ta över som dirigent, betona lekfullheten. Var en prestigelös förebild när du börjar som dirigent. Hellre än att försöka vara proffsig eller duktig och få rytmen att låta snyggt bör du visa hur okomplicerat och ofarligt det är. Och låt självklart dirigentrollen vara frivillig. Se till att det finns ett sätt att få folk tysta och fokuserade mellan spelandet. När alla har var sitt instrument i famnen blir det lätt ett ständigt sorl och plinkande i rummet. Förutom att sådant gör det svårt att hålla fokus kan det också vara väldigt ansträngande och utmattande för många. Man kan till exempel komma överens inom gruppen om att ingen får spela utan att en dirigent har satt igång spelandet, eller något liknande. ÖVNINGAR 89 ÖVNINGAR FOTOGRAFI: Piece of cake WO R K S H O P L E DA R E : Sara Lindquist Ibland hamnar man i situationer som är besvärliga och jobbiga. Det kan vara svårt att lösa konflikter på ett helt tillfredsställande sätt och få precis som man vill. I fotografins värld kan man däremot själv ta makten över händelseförloppet. För att komma på motståndsstrategier, hur man hellre skulle vilja ha det i livet och lösningar på konflikter kan det hjälpa att försöka visualisera alternativa lösningar och att uttrycka sin egen vilja och sina förhoppningar i bilder. 90 M AT E R I A L 6 Digital kompakt- eller systemkamera (det måste vara en digitalkamera för att det ska gå att göra hela övningen vid ett och samma tillfälle) 6 Dator 6 Projektor eller skrivare, för redovisning av bilderna 6 Olika typer av kostym och rekvisita 6 Papper och penna I den här övningen ska alla deltagare fundera över någon situation i sitt liv som har känts jobbig eller svår att lösa och därefter hitta ett drömscenario som alternativ till hur den situationen hade kunnat se ut. Sedan gäller det att gå loss med kameran och försöka uttrycka det drömscenariot med ett fotografi. GÖR SÅ HÄR Låt deltagarna sätta sig två och två. De ska nu berätta för varandra om en besvärlig situation som de har varit i och som de gärna skulle göra om i egen regi. Det kan till exempel handla om ett händelseförlopp som har utspelat sig i ens skolmiljö, något gräl man har haft med sina föräldrar eller något som har hänt en ute på stan. Uppmana deltagarna att ”intervjua” varandra och ställa följdfrågor kring de olika situationerna som de kommer på. Genom att ställa följdfrågor kan det vara lättare att hitta på scenarion och lösningar. Uppmuntra dem också att gå på den första idén de får istället för att vara självkritiska och dissa sina förslag. När alla har valt varsin situation gäller det att tänka kring hur det hade gått att lösa den på ett enkelt sätt, hur det som kändes så svårt hade kunnat vara lätt som en plätt, ”a piece of cake”. GÖR EN SKISS När deltagarna har bestämt sig för en situation var så är det dags att visualisera hur den ska gestaltas. Be deltagarna att reflektera kring några frågor för att det ska bli lättare: 6 Vilken plats ska situationen iscensättas på? 6 Hur många personer är involverade? 6 Hur ska de stå i förhållande till varandra? 6 Ska det vara en närbild där kanske bara några kroppsdelar syns, eller är det en bild långt ifrån med hela kroppar? Dela ut papper och pennor och låt varje deltagare rita upp en skiss över situationen. PIECE OF CAKE När alla har ritat sina skisser är det dags att dela upp deltagarna i grupper om tre eller fyra personer. Sedan ska de tillsammans inom gruppen assistera och fotografera varandra. De behöver ha gott om tid på sig att utföra själva uppgiften. Varje deltagare behöver minst 45 minuter på sig, så låt det åtminstone ta 2–3 timmar. Ge alla grupper en stund på sig att komma igång och börja arbeta. Gå därefter runt och se hur det går för alla. Om någon deltagare eller grupp behöver hjälp för att kunna ta sitt foto kan du som workshopledare ge inspirerande tips eller kanske teknisk hjälp. ÖVNINGAR 91 ÖVNINGAR När alla har tagit sina foton är det dags att återsamlas, föra över bilderna till datorn och redovisa. För att hela gruppen sedan ska kunna se och prata om alla bilder behöver ni antingen en projektor kopplad till datorn, eller en färgskrivare för att skriva ut bilderna. S A M TA L O C H B I L DA N A LYS Nu kommer gruppen snart att diskutera fotografierna. Utgå då ifrån den här enkla modellen för bildanalys: 1. Beskriv vad du ser 2. Tolka vad du ser (symboler, färgkoder, komposition, rekvisita, miljö, med mera) 3. Tyck till Syftet med att använda denna modell är dels att fotografen ska kunna förstå hur andra uppfattar ens foto och varför de tycker som de gör, dels att deltagarna ska kunna medvetandegöra sig om hur de tittar på och tolkar bilder. 92 Titta tillsammans på ett av fotona och prata sedan om det. I början får bara de prata som inte har varit med och tagit fotot. Börja med att gemensamt sammanfatta bilden utifrån steg ett i bildanalysen: sammanfatta de delar av bilden som det går att objektivt konstatera. Man kan till exempel fråga sig: Hur är personen på porträttet? Här gäller det att försöka bortse från hur personen på fotot är i vanliga fall, om man känner varandra. Det enda som räknas är det som syns på bilden och inte vad man vet om personen sedan tidigare eller om dem som har tagit den. Vad har personen på sig? Går det att säga säkert vad den gör, eller är det oklart? Gå sedan en runda och låt samma grupp av deltagare, det vill säga de som inte har varit med och tagit bilden, prata om bilden utifrån steg två och därefter steg tre. Innan man har vant sig vid att tänka och prata utifrån en sådan här modell kan det vara lätt att vilja hoppa direkt till steg tre. Då får du påminna deltagarna om vikten av att förmedla sin tolkning i rätt ordning. Efter att rundan är färdig får personen som är med på bilden uttala sig om hur man har tänkt och kommentera de reaktioner som bilden har skapat. Tolkning- arna kan ibland stämma överens på pricken med vad den avporträtterade hade för avsikt, men ibland hamnar de långt ifrån. Påminn deltagarna om att det inte handlar om vad som är rätt eller fel, utan om att lära sig av hur olika personer tolkar bilder och hur man som fotograf kan lära sig att påverka det. G Å V I DA R E Gå sedan vidare och prata om hur deltagarna upplevde själva övningen: 6 Hur kändes det att själv bestämma över situationen ifråga? 6 Hur var det att göra övningen? ÖVNINGAR 93 ÖVNINGAR BLANDTEKNIK: Heart in a box WO R K S H O P L E DA R E : Karin Jonsson I den här övningen får varje deltagare undersöka och uttrycka olika sidor och lager av sin identitet, sin insida och utsida, genom att arbeta med ett föremål som har flera olika ytor. Det kan exempelvis vara en liten papperspåse, en ask eller låda. Varje sida av föremålet får symbolisera olika sidor av deltagarens identitet. Syftet med övningen är att visa på hur man som person är föränderlig, att man består av flera olika lager och kan visa olika sidor av sin personlighet i olika sammanhang. 94 M AT E R I A L 6 Föremål med många olika sidor. Till exempel blompåsar i papper, skokartonger, diskade tetrapack, trälådor, flyttlådor eller dylikt. Ett likadant föremål till varje deltagare. 6 Färg, penslar, kol, tuschpennor, tygbitar, tidningar, ståltråd, skrot, lim, paljetter, etcetera. GÖR SÅ HÄR Precis som ens personlighet har föremålen, till exempel en skokartong, olika sidor. Vissa sidor är synliga vid en första anblick, tydliga och uttalade, medan andra är dolda under lager av annat. Med olika material ska deltagarna måla, klä in eller på andra sätt utsmycka föremålet som de jobbar med, så att det uttrycker den egna personen. Det är viktigt att deltagarna har möjlighet att sätta sig på en plats där tankarna får flöda fritt och att det finns rikligt med material att arbeta med. Det måste finnas mycket tid till att göra övningen så att det finns utrymme till eftertanke och reflektion under processen. REFLEKTIONSFRÅGOR Ge deltagarna frågor att reflektera kring på egen hand innan de börjar arbeta med sitt föremål: 6 Vad visar jag? Vad döljer jag? 6 Hur känner jag? Hur uppfattar andra mig? 6 Vad vill jag välja att visa? Vad vill jag behålla osynligt för andra? När alla hittat sin plats och det material de vill börja arbeta med så är det bara att sätta igång och fylla ytorna. Det finns inga rätt eller fel. Poängtera att det gäller att undersöka de olika delarna och sidorna av föremålet. Man kan alltid måla över de bilder och texter som man väljer att ha med, för att man ändrar sig eller för att man vill ha flera lager. S A M TA L A O M V E R K E N När alla är klara, eller tiden är slut, är det dags att återsamlas i helgrupp för att prata om övningen och kanske visa upp det man har gjort. Det ska förstås vara helt och hållet frivilligt. Kanske är det en sådan dag då alla ens yttre sidor känns sårbara och insidan är tung och svart, kanske vill man inte visa eller berätta något alls och då är det också helt okej. S A M TA L A O M Ö V N I N G E N När gruppen har pratat om och visat verken för varandra kan det vara ett bra tillfälle att prata mer allmänt om övningen. Ställ frågor till deltagarna om hur skapande påverkar oss som människor, och hur de själva känner och tänker kring det: 6 Hur känns det att befinna sig i skapandeprocessen? 6 Hur känns det att förmedla något om sig själv på det här sättet? En övning som denna sätter lätt igång olika processer i deltagarna, både i tanken och i kroppen. Eftersom många av verken och därmed också samtalen kan bli ganska personliga är det särskilt viktigt att deltagarna känner sig trygga med varandra. TÄ N K PÅ AT T Uppgiften tjänar på att få ta sin tid, men sätt gärna en begränsad tid till enskilda moment i övning- ÖVNINGAR 95 ÖVNINGAR en. Du kan till exempel med jämna mellanrum uppmana alla deltagare att byta material, teknik eller sida i formen att jobba på. COLLAGE: Normkritisk Bildanalys BAKGRUND När jag var liten såg jag en film där en person hade fått ett stort skrin av en indian, om jag minns rätt. Skrinet var täckt av måleri på både utsidan och insidan, och skulle symbolisera personens liv, tankar och känslor. Många år senare satt jag på en föreläsning om barn- och ungdomspsykiatri där de berättade om en liknande metod som alla deltagare får göra på en av deras träffar, vilket inspirerade mig till att utforma den här övningen. 96 WO R K S H O P L E DA R E : Julia Björnberg Jenny Grönvall och Ellen Suneson Varje dag möter man bilder – på internet, i det offentliga rummet, i tidningar och så vidare – bilder som förmedlar olika budskap och kommunicerar saker som man ibland reflekterar över och ibland inte. Alla sådana bilder spelar en viktig roll i skapandet av normer och vår förståelse av oss själva. Bilder som föreställer personer och kroppar återskapar ofta idéer om hur personer ska se ut och vara. Syftet med den här övningen är att med en kritisk blick bättre kunna förstå hur normer förmedlas genom bilder, och att ge redskap för att synliggöra och bemöta dessa. Därför får deltagarna göra en detaljerad associationskarta som kan hjälpa en att se sådant som det annars kan vara svårt att lägga märke till. M AT E R I A L 6 Bilder/foton att utgå ifrån. Det viktiga är att bilderna föreställer en eller flera personer. 6 A4-papper, ett per person 6 Ett stort pappersark, cirka 1 x 2 meter 6 Blyerts- och färgpennor 6 Saxar och lim Den här övningen passar väldigt bra att göra utifrån deltagarnas egna bilder, till exempel i sam- band med att gruppen ställer ut sina bilder, efter en fotoworkshop, när man går och tittar på en utställning eller bara utifrån ett urval bilder i tidningar eller från internet. GÖR SÅ HÄR Dela in deltagarna i mindre grupper om tre till fem personer i varje grupp. Det är allra bäst om det finns någon person i varje grupp som kan leda processen och känner till hur övningen ska gå till, annars riskerar grupperna att köra fast. Om det inte finns flera personer till hands som kan leda övningen får du som workshopledare gå runt mellan de olika grupperna och se till att arbetet flyter på genom att svara på deltagarnas frågor, ställa egna följdfrågor, komma med tips och förslag eller inspirera deltagarna till att hitta olika lösningar. När deltagarna är indelade i mindre grupper gäller det att inom varje sådan grupp välja ut en enda bild som deltagarna vill analysera. Det är viktigt att alla i gruppen kan relatera till bilden. Det fungerar alltså inte att rösta och låta majoriteten vinna, gruppen måste ÖVNINGAR 97 ÖVNINGAR komma överens och se till att alla deltagare är med på tåget. VÄ L J E N D E TA L J När gruppen har valt bild tar deltagarna varsitt mindre papper. Fundera sedan, var och en för sig, på hur bilden upplevs. Välj därefter ut en detalj från bilden som förmedlar just den känslan, och rita av den detaljen. Det kan vara en hur stor eller liten del av bilden som helst. När deltagarna har ritat varsin teckning ska de limma fast den på det stora pappersarket. Gå en runda i gruppen och låt alla berätta vilken känsla de har gått på när de har ritat sin teckning. Alla deltagare ska också, under sin tur i rundan, välja tre adjektiv som förklarar varför den detaljen är viktig för bildens betydelse. Det kan till exempel vara ord som förtydligar detaljens betydelse för bilden, ord som ”stark”, ”otydlig”, ”brinnande” eller ”hotfull”. Var och en skriver ner de tre adjektiven vid sidan om sin teckning. A S S O C I AT I O N S K A RTA Snart ska deltagarna börja diskutera. Medan de lyssnar på varandras berättelser och går igenom 98 diskussionsfrågorna till övningen ska alla samtidigt anteckna fritt på det stora pappersarket. Det kan vara ord, hela meningar eller skisser. Tanken är att den första impulsen och associationen direkt ska ner på pappret. Ingen tanke eller formulering är oviktig eller för banal! Tvärtom är det just det till synes banala och enkla som ska fram i den här övningen. DISKUTERA 6 Finns det likheter, skillnader eller samband mellan hur deltagarna tänkt kring uppgiften? Dra streck mellan anteckningar och skisser som deltagarna tycker hör ihop på något sätt. 6 Har intrycket av bilden förändrats på något sätt efter diskussionen jämfört med deltagarnas första intryck? Be deltagarna att berätta för varandra hur de ser på och känner inför bilden. Fortsätt alltjämt att anteckna, skissa och skriva på det stora pappersarket medan diskussionen pågår. Uppmana deltagarna att lyssna och skissa samtidigt, eller att anteckna vad andra säger. D I S K U T E R A V I DA R E När associationskartorna är klara samlas deltagarna för att gå runt och titta på de olika kartorna och prata om dem. Gå sedan vidare genom att diskutera i helgrupp: 6 Hur skulle man kunna förändra detaljen för att förändra bildens betydelse på något sätt? Hur viktig är detaljen för hur bilden upplevs? 6 Vilken betydelse har sådana här bilder för hur man tänker om makt, normer och självbild? 6 Hur påverkar sammanhanget bilden? Vad skulle ske om bilden visades på ett museum, i ett reportage eller som en annons i en modetidning? G Å V I DA R E Att kartlägga genom att göra en associationskarta är ett sätt att förstå och se på saker med nya ögon. När man plockar ut de små sakerna, detaljerna, så kan man förstå sammanhangen på nya sätt. Man kan använda den här metoden i vilken situation som helst, till exempel genom att lägga tid på att titta närmare på händelser i sin vardag. Är det en konversation på internet eller på bussen som man reagerat på? Vill man analysera en scen i en biofilm? Var det något som någon sa på skolan eller arbetsplatsen? När man ställer de små detaljerna i relation till de stora sammanhangen ser man hur små saker kan ha stor betydelse. I ett större perspektiv kan man säga att detta är en strategi för att se och hantera normerande maktstrukturer. TÄ N K PÅ AT T … Det är viktigt att alla är delaktiga genom att diskutera, skriva eller rita eftersom den här analysmetoden bygger på att allas olika perspektiv kommer fram. Påminn gärna deltagarna om att det inte går att säga, skriva eller rita fel. Tvärtom är det en viktig del av övningen att alla bidrar med allt de kommer att tänka på. ÖVNINGAR 99 CRAZY IDEAS COME TRUE Klockan är nio på kvällen. Jag sitter på golvet och plockar bort de vita nålarna som jag precis satt upp för att hålla foton på plats på den stora svarta utställningsväggen. Jag tar bort ungefär hundra nålar och sätter om fotona på väggen – förhoppningsvis rättvända den här gången. Det är en annan deltagare från TBTO och jag som har tillbringat 13 timmar med att montera den fina konsten som alla vi i Göteborgsgruppen har gjort till vår utställning under hbtqfestivalen 2011. Eftersom det är vår fantastiska konst som vi ställer ut så är det extra viktigt att allt kring utställningen känns helt rätt och perfekt. En timme senare är vi färdiga. Delar av oss är nu klistrade på golvet och uppsatta på väggarna och i trappan och nästa morgon kommer folk att komma in och se på allt det fina som förhoppningsvis kommer att väcka en massa känslor och tankar. Det är våra berättelser de kommer titta på. Det är Tusen Bilder Tusen Ord. Två dagar tidigare fotar jag i mina hemtrakter inför att jag ska göra en serie av självporträtt. Jag har olika kläder på mig och har roligt framför kameran, jag rollspelar med mig själv och glädjer mig över att jag snart ska få visa bilderna för en publik. Att det som jag har så svårt att sätta ord på är så lätt att säga med några få bilder. Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig. Ytterligare en vecka tidigare ligger jag på mage i gräset mitt i Slottsskogen. Det regnar. Den ivriga guiden (VD:n i Sveriges Queeritologiska Förening) leder en turistgrupp framåt på Queersafarin för att visa hur en skogshuggarbutch och en 100 dragking möter varandra på revirgränsen mellan deras naturliga omgivningar. Strax därpå beundrar ett turistpar ett queerbarn i trädet och undrar om det tål blixt. Senare samma dag mumlar en studiegrupp ett mantra med händerna på Simone de Beauvoirs Det andra könet: ”Man föds inte till kvinna, man blir det.” Rockflata och Skejtarboi hänger bakom dem på Masthuggsterassen. Allt detta spelas in med en filmkamera för att det ska bli En Riktig Film. Crazy ideas come true. Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig. När Kakan och Kexet från Dotterbolaget besöker oss beto- nar de att alla kan rita serier. Till en början tar jag inte åt mig av det och har ändå prestationsångest. Men den listiga duon lurar mig och några timmar senare har jag flera sidor av egna serier framför mig. Jag känner den där känslan igen, den som har börjat bosätta sig i mig sedan jag började i TBTO-gruppen några månader tidigare. Som koffeinrus: idéer, aha!-upplevelser, möjligheter. Och att jag kan! Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig. Det har alltid känts som att jag har så mycket att säga. Att jag har så många åsikter som jag skulle vilja dela med folk men som jag inte fått ut the way I wanted it. Jag har nöjt mig med att fantisera om att folk skulle läsa mina tankar, att de skulle förstå hur och vad jag ser i världen. Text och prat har inte hjälpt. Klara bilder i huvudet har blivit blandgröt på papper. Tills TBTO kom in i mitt liv och lärde mig att uttrycka huvudets innehåll på andra sätt. TBTO lärde mig att inse hur mycket jag har att berätta och att berätta det på tusentals olika sätt. Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig. Antonnika Perttula 101 102 103 N Å G R A B I L D E R AV T U S E N av Eli n Mörkberg Under våren 2011 följde jag Tusen Bilder Tusen Ord som deltagande observatör på fyra workshops som hölls i Umeå, Kalmar, Göteborg och Örebro. Under den här tiden hade jag dessutom förmånen att få intervjua elva av de personer som deltog i projektet. Observationer och intervjuer blev inte bara grunden för den här texten utan även för min C-uppsats i socialt arbete. Alla som medverkade är avidentifierade och har fingerade namn. De har blivit tillfrågade om det fingerade namnet känns okej, samt vilket pronomen de vill bli benämnda med. Intrycken från alla dessa möten och platser är brokiga, och att sammanfatta dem är inte helt lätt. Innehållet i de workshops jag observerade skilde sig åt en hel del: jag såg deltagarna ägna sig åt så olika konstnärliga uttryck som att spela in ljud, skriva, handarbeta och skapa en performance. Hur och var intervjuerna kunde utföras varierade också; någon gång satt jag och den jag intervjuade på en bänk i solen under en snabb halvtimme på lunchen, med någon annan kunde jag sitta i ett avskilt rum under nästan två timmar. De människor jag träffade hade sökt sig till projektet av många olika anledningar och det de fick ut av projektet varierade också. Det fanns dock en sak som var återkommande under samtliga observationer och intervjuer, och det var deltagarnas stora engagemang i projektet. Alla jag intervjuade talade om TBTO i mycket positiva ordalag, och majoriteten uttryckte önskemål om att projektet skulle fortsätta och sprida sig till fler orter. Koncentrationen på alla workshops var intensiv och för mig som observatör var det påtagligt med vilken seriositet deltagarna gick in i projektet, samtidigt som träffarna också innehöll mycket humor och skratt. I den här texten kommer jag att ge några bilder av TBTO utifrån de möten och intervjuer jag har gjort. Texten kommer att fokusera på projektet som en trygg mötesplats, ett ”safe space” eller en frizon. Jag kommer också att beskriva vilken roll kreativitet kan spela i ett sådant här projekt och för de som deltar i det. 104 Säkra platser En säker plats, eller en ”safe space”, är en plats där människor som bryter mot rådande majoritetsnormer kan känna sig trygga. Tryggheten som skapas på en sådan plats ger andningsutrymme i en ibland våldsam värld, men det är också en plats där motstånd formas. En säker plats kan vara allt från en föreningslokal till en parad, ett kärleksförhållande, en arbetsplats, en festival, en dagdröm, en hemlig klubb, en demonstration, en bar eller en lägenhet. Fritidsverksamheterna Egalia i Stockholm och HaBiTat Q i Malmö är tillsammans med TBTO exempel på säkra platser i sin mer organiserade form. Dessa platser kan alltså utgöras av planerade verksamheter eller fysiska utrymmen, men de skapas också i relationer och i den egna fantasin. De säkra platserna utgör en viktig del av hbtq-historien, som forum där gemensamhet stärks och motstånd genereras. Centralt är att de som vistas på en sådan plats slipper att ständigt konstrueras som ”de andra”. Istället får deltagarna för en gångs skull känna sig begripliga och självklara. Det är en av anledningarna till att en säker plats gör det möjligt att hitta sin egen röst utanför majoritetssamhället. Den styrka och bekräftelse som återfinns på sådana platser ger kraft till motstånd när deltagarnas röster läcker ut, sprids och så småningom kanske också tar plats i det omgivande samhället. De deltagare jag intervjuade beskrev alla på olika sätt TBTO som en säker plats. Många av dem använde ordet ”frizon” för att beskriva hur de upplevde projektet. Hur blev då TBTO en säker plats, och vad hade det för effekter för deltagarna? En frizon från allt utanför ”Man har ju nånting gemensamt” säger Annika. ”Man kan liksom vara sig själv där. Det är inte som i skolan till exempel, där är det ju normer och allt det där.” Annika berättar att hon kände sig trygg redan innan projektet dragit igång när hon läste om att projektet riktade sig till hbtq-personer, att det gjorde att hon redan innan första träffen visste att hon skulle kunna vara sig själv i gruppen. Petter tycker också att det är viktigt att alla i gruppen är hbtq-identifierade: ”På ett eller annat sätt är alla i precis samma 105 situation och det ger trygghet, för man vet att det inte är några fördomar på samma sätt som man kan stöta på i skolan, eller vart som helst egentligen. Det är lite en frizon från allt utanför.” Att vistas på en plats där alla delar erfarenheter och upplevelser av att bryta mot de normer som reglerar kön och sexualitet innebär för många möjligheten att kunna slappna av. Det innebär också att slippa fundera över vad det är möjligt att prata om. ”På TBTO är det lite öppnare och det råder en hänsynsfull och respekterande stämning”, säger Kajsa, som menar att hen visserligen kan prata om det mesta med sina vänner, men att vissa saker är det ändå lättare att prata om i TBTO-gruppen. Som exempelvis könsidentitet och sexualitet, och ”saker som jag har tänkt på som är lite jobbiga. Folk blir liksom inte rädda på det där sättet, som annars när man pratar om såna saker.” Mika beskriver också hur det går att börja på en helt annan nivå på TBTO: ”Det känns som att man kan gå mycket längre när man inte behöver börja från grunderna. ’Jaha, visste du inte att alla människor inte identifierar sig som tjej eller kille?’, man måste inte börja där, utan det är liksom avklarat redan, så det räcker med att jag säger ’jag är genderqueer, och jag vill bli tilltalad hen.’ Och sen så kan vi fortsätta med andra grejer!” Den säkra platsen står här i kontrast till en heteronormativ omgivning där varje brott mot könsnormer leder till frågor och tal om könsidentitet. Att inte behöva prata om eller förklara sitt kön och/eller sin sexualitet är en effekt av att vara på en plats där den är självklar, där man slipper bli exotiserad och obegripliggjord. Som Paulina uttrycker det: ”Även om jag är queer så vill jag inte bara sitta och prata om sånt. Alltså jag känner att man är så mycket mer som person, jag vill inte vara ’hon som är queer’ utan jag vill vara mig själv.” Normkritiska metoder I TBTO används metoder som till delar inspirerats av Egaliamodellen och av normkritisk pedagogik, en relativt ny pedagogisk inriktning. Att arbeta normkritiskt kan kort beskrivas som att sätta ljuset på normerna istället för att försöka förklara eller skapa tolerans för ”avvikarna”. Att TBTO präglas av ett normkritiskt synsätt innebär bland annat att många workshops har 106 inslag av att belysa normer. Det betyder också att inga förutfattade meningar ska finnas om hur deltagarna ser på sin sexualitet eller sitt kön. Eftersom det normkritiska arbetssättet innebär att heteronormen och normer om kön inte tas för givna blir en normkritisk miljö tryggare för hbtq-ungdomar. På TBTO innebär pedagogiken bland annat att träffarna alltid inleds med en runda där alla presenterar sig, berättar hur de mår och vilket pronomen de önskar bli benämnda med den dagen. Den första träffen har alla också kollektivt beslutat vilka regler som ska gälla i gruppen under terminen. Att gruppen har en ledare som är med under hela terminen är också något som syftar till att göra gruppen till en trygg plats. Johanna tycker att det är jätteviktigt med pronomenrundan. Hon är själv cis-person och hade inte reflekterat över att det kunde finnas transpersoner i gruppen, vilket hon insåg när ledaren pratade om vikten av att inte ta en persons könstillhörighet eller pronomen för givet. Mika anser också att de normkritiska metoderna är viktiga och menar att ”även om man själv är h eller b, så kan man ju vara transfobisk”. Pronomenrundan och gruppreglerna fungerar alltså stärkande samtidigt som det synliggör vissa normer. Kajsa tar upp gruppledarens viktiga roll som någon som samlar gruppen och någon som tar ansvar och sätter ribban för exempelvis vilka skämt eller vilken jargong som är okej och inte. Stämningen på TBTO präglas enligt Kajsa av att det inte finns så många fackindelningar eller fördomar: ”Det kommer inga ’roliga’ skämt om killar med nagellack liksom... Eller: ’De här emo-kidsen du vet, haha.’” Kreativiteten, tryggheten, uttrycken Att vakta sin tunga, att behöva förklara sig, att behöva rätta de som säger fel eller att bli utsatt för olika typer av hatbrott är saker som självklart hämmar kreativiteten. Till synes neutrala miljöer: en fotokurs, kommunala musikskolan, en dansklass eller en skrivarcirkel riskerar att bli exkluderande, vare sig det handlar om funktionalitetsnorm, vithetsnorm, eller normer om könsidentitet och sexualitet. I miljöer där dessa saker aktivt motverkas kan uttrycken däremot bli många fler. ”Vi kan utveckla oss själva på ett kreativt sätt i en grupp där det inte finns begränsande normer. Så kan man utvecklas kreativt, och man kan med kreativiteten utveckla sig själv” som Johan uttrycker det. 107 Kajsa tycker att det är självklart att människor mår bättre av att vara kreativa. Hen menar att man genom kreativiteten upptäcker och lär känna sig själv och sina egna gränser, ”Och då mår man ju bättre, man blir ju tydligare liksom.” Att utveckla sin kreativitet och sin uttrycksförmåga handlar också om att utveckla sig själv. Med hjälp av de kreativa uttrycken får deltagarna större möjligheter att själva formulera sin identitet. Inom ramarna för en ”säker plats” som TBTO kan denna identitet dessutom uttryckas på ett friare sätt. Johanna beskriver hur gruppen snabbt blev trygg, och berättar att gruppen fick i hemläxa att skriva en text om någonting man varit med om eller om någon som betyder mycket för en. ”Och sen så skulle vi fota hur vårat liv som hbtq-person har varit och så göra som en serie av det i fyra bilder. Och det blir ju väldigt personligt.” Detta leder dels till en större förståelse för varandras olikheter, dels till en ökad känsla av gemenskap. När deltagarna öppnar sig genom kreativa uttryck kan också kreativiteten bidra till skapandet av en tryggare grupp. Det i sin tur bidrar till att skapa en plats där mer går att uttrycka. Att få slippa bli betraktad som ”avvikare” och slippa förklara sig eller rätta människor som säger fel är en positiv effekt som deltagarna upplever med TBTO. En annan är att kunna prata om sin identitet på fler sätt än vad som är möjligt i andra sammanhang, och även att kunna inkludera fler sidor av sig själv i de kreativa uttrycken. Det blir alltså möjligt att formulera sin identitet som hbtq-person, men också att slippa göra det och på så sätt få mer utrymme till att formulera andra saker. Därigenom kan berättelser skapas som kanske inte hade kunnat skapas någon annanstans. Kreativiteter Kreativitet är ett begrepp med många definitioner, liksom uppfattningarna om vad människor egentligen gör när de är kreativa. Flera forskare menar att det är viktigt att skilja ”äkta kreativitet” från konst som ”dekoration” eller en trevlig hobby. Kreativitet har potential att vara långt mer omstörtande än så. Kreativitet är enligt dem helt enkelt den process genom vilken något nytt skapas. Dessa forskare menar också att vi inte borde 108 tala om ”kreativa personer”, utan endast om kreativa handlingar. Kreativitet handlar inte om att skapa konstnärliga produkter utan om själva den (ny-)skapande processen. Lev Vygotskij, forskare i pedagogik, beskriver kreativitet som ”sådan mänsklig aktivitet som skapar någonting nytt, oavsett om det skapade är ett ting i den yttre världen eller en konstruktion av intellektet eller känslan, en konstruktion som bara existerar och ger sig till känna i människans inre”. Kreativitet är något som kan äga rum i en individs medvetande eller i ett socialt samspel i en grupp. Det som skapas kan vara helt abstrakt – en idé, en tanke eller en känsla – och det kan också vara något konkret. När jag frågar deltagarna om vad de tycker att kreativitet betyder, uttrycker de också en syn på kreativitet som inte handlar om att prestera perfekta resultat. Utifrån svaren verkar det kunna vara nästan vad som helst, både idéer, tankar och yttre sociala processer. Vilken betydelse kreativiteten tillskrivs i TBTO varierar mellan de olika deltagarna, men gemensamt är att de betraktar kreativitet, skapande och fantasi som yttre och inre handlingar och inte som något som behöver leda fram till en slutlig produkt. Mille menar att kreativitet inte behöver innebära att producera en pryl eller sak. Snarare anser hen att det handlar om att inspirera andra och sig själv att tänka i nya banor. Mille berättar till exempel att när hen går förbi en mossig sten i skogen så kan hen inte låta bli att arrangera den så att den ser ut som ett troll. Kanske går någon förbi och ser verket, men även om ingen skulle göra det så är det ändå roligt att veta att det sitter ett litet troll ute i skogen. Johan berättar att när hen gör kreativa saker bakar hen kakor, lagar mat, eller är kreativ med sin kropp och sitt utseende. Det kan vara allt från att färga håret blått som hen gjorde för ett tag sedan, eller blont som det är nu. När Karin hör ordet kreativitet tänker hon på skapande och att få göra någonting. Det handlar om att hennes intressen, åsikter och allt som har med henne att göra kanaliseras i någonting hon gör. Jonna tänker att kreativitet är glädje, att kliva lite utanför ramarna och att släppa lös sin potential, medan Annika tycker att det handlar om att sätta ner känslor och intryck på papper, i sömnad eller vad man nu är intresserad av. Kajsa tänker på det som problemlösning, ett sätt att tänja på uppsatta gränser. 109 Hen ser kreativitet som motsatsen till instängdhet. När Lo hör ordet tänker hon på att skapa: ”Att man gör nånting och det behöver inte vara bra, det behöver inte vara dåligt, och det behöver liksom inte vara nånting speciellt, bara man uttrycker det som man känner inuti. Det tycker jag är kreativitet.” ”Det här är ett piano, vad kan du hitta på med det?” Kreativitet främjas enligt många forskare av en miljö där resultatet inte är det viktiga. En nyfiket tillåtande och uppmuntrande stämning är viktig för skapandet av den kreativa platsen. Det är något som man har tagit fasta på i projektet, och många av deltagarna lyfter fram just detta när de pratar om de kreativa handlingarna som de utför inom TBTO. Flera berättar också att de har skrivit in i gruppens regler att resultatet inte är det viktiga. Om det att vara kreativ inte handlar om att ”rita fint” eller producera konst, utan istället handlar om att spränga gränser, så innebär det att kreativitet kräver en omgivning präglad av tillit och respekt för att nya tankar eller brott mot regler och normer ska uppmuntras. TBTO har ett uttalad Do It Yourself-perspektiv på kreativa uttryck. I informationstexten som gick ut när grupperna skulle starta upp stod det bland annat: ”I det här projektet blir ingen bedömd och det spelar ingen roll hur ens konst ser ut, utan det viktigaste är gruppen där alla får vara sig själva, utvecklas och uttrycka sig.” En stor del av deltagarna tar också upp att stämningen är just uppmuntrande och peppande. Workshopledarna beskrivs ha en stor roll i detta. Petter menar att både gruppledare och workshopledare påverkar stämningen på träffarna: ”Det är bra stämning, så man behöver inte vara nervös för det man säger eller det man gör. Man kan vara den man är utan att behöva tänka på vad andra tycker egentligen.” Johanna menar att det är stor skillnad på TBTO och skolan. Hon talar om musik-, bild- och slöjdlektionerna som tillfällen där givna uppgifter ska lösas, och att det känns som att de mest handlar om att man ska lära sig olika tekniker. Johanna pratar om att kreativiteten inte alls utvecklas i de sammanhangen eftersom det bara handlar om att utföra de uppgifter som läraren ger en: ”Det är ingen som säger: ’det här är ett piano, vad kan du 110 hitta på med det?’” På TBTO däremot upplever Johanna att deltagarna får hitta sin egen väg. Hon tror att det handlar om att det inte är så styrt, utan frisläppt och öppet. Johanna pratar först om att hon inte är så bra på att skapa, men återkommer sedan till ämnet och rättar sig, kreativitet handlar inte om att vara bra eller dålig. Det handlar om att uttrycka sig. Fö r va n d l i n g a r o c h g u l d k o r n När Petter talar om sin inre kreativa plats, där han bland annat befinner sig när han skriver, beskriver han det som att han nästan försvinner iväg: ”Jag har inte så mycket koll på vad det är för känslor jag har precis när jag skriver. Då brukar jag bara försvinna bort i huvudet. Men det brukar många gånger kunna kännas väldigt skönt och lugnt efteråt för att man har fått ur sig nånting, så det känns lite lättande.” Många deltagare beskriver något liknande när de pratar om sina kreativa processer. Att befinna sig i sitt skapande är att befinna sig utanför verkligheten, någonstans där känslor kan få utlopp. Fantasin fungerar som en inre plats för uttryck och avslappning. På den kreativa platsen sker också olika former av förvandlingar, ibland i fantasin och ibland när nya mönster på ett oväntat sätt vävs samman av delar från den existerande kulturen. Milles berättelse om en träff där de hade en workshop i blandteknik kan läsas som en väldigt konkret beskrivning av detta: ”Jag tog en stor vit bild med konturen av en människa, det såg ut som några penseldrag bara men ändå väldigt tydligt en människa. I människan satte jag meningar klippta ur tidningar, böcker, liksom tog dem från det sammanhanget och byggde ett helt nytt sammanhang. Det var ingen flytande text, varje mening var för sig, det blev liksom en helt annan innebörd.” Mika talar om en liknande process, men en inre sådan, när hen berättar om en workshop de har haft i TBTO. Uppgiften var att förändra en berättelse som de sett eller hört genom att skriva in sig själva i den. Mika berättar att hen själv brukar skriva om berättelser och förändra bilder i sin fantasi. Hen beskriver hur vi hela tiden bombarderas med heteronormativa reklambilder och drömbilder om hur en kropp ska vara. Mika gör om sådana bilder i sitt huvud och ändrar till exempel könen på modellerna. Det kan handla om att fantisera kring bilder: Hur skulle det kännas om mannen i den här reklamen var kvinna? Hur skulle folk reagera? Kajsa beskriver ytterligare en typ av förvandling, som handlar om hur 111 negativa känslor kan förvandlas till värdefullt material: ”Det har liksom känts som att när en riktigt hemsk känsla har kommit ut i en låt så har den plötsligt blivit ett guldkorn. Det är så himla härligt att det som jag tyckte var så jobbigt och bar på och som bara skavde, att jag kunde göra en låt av det och så blev det plötsligt något annat.” Utställningen – En plats för motstånd ”Jag tycker att det är bra att man visar att det finns olika sidor” säger Lo när jag frågar henne hur hon ser på slututställningen som gruppen ska producera. Hon förklarar vidare: ”Jag tycker att det är intressant med olika konstformer, att man kan uttrycka sig på olika sätt och att samtidigt få fram samma budskap om att det finns så många olika typer av människor.” Deltagarnas inställning till utställningen som ett tillfälle att synas och möta en publik varierar. Flera av dem betonar vikten av att få vara anonym och framhåller att man inte behöver vara med i utställningen om man inte vill: ”Man kan sitta och göra hur mycket som helst under en workshop och välja att inte ställa ut ett dyft om man inte vill. Och man kan välja om man vill vara anonym eller inte”, säger till exempel Petter. Samtidigt betonar många vikten av utställningen. Johanna menar att den ger projektet en känsla av seriositet: ”Att det inte bara rinner ut i sanden, att man känner att det liksom leder till nånting. Att vi inte bara är här och leker, utan att vi producerar nånting.” Utställningen betraktas också av flera deltagare som ett viktigt tillfälle att nå ut med ett normkritiskt budskap och alternativa bilder. Det kan handla om att visa motbilder till stereotypa porträtteringar av hbtq-personer som man möter i exempelvis media, men också om personliga och utlämnande bilder som visar olika aspekter av liv och identitet. Att utställningen ska vara interaktiv och väcka tankar hos publiken är något som verkar vara viktigt för många av deltagarna. Helst ska publiken få aha-upplevelser, bli fundersamma eller kanske förvirrade. Utställningen ska ha ett positivt budskap och utstråla glädje, samtidigt som den ska vara normkritisk och behandla djupa och svåra frågor. Det poängteras av flera deltagare att just denna dubbelhet är viktig. 112 Den här synen på utställningen som en politisk handling för synliggörande gör sig också påmind när jag observerar workshopen där utställningen planeras. Vid det här tillfället deltar grupper från två av städerna samtidigt, och genom att skapa pappmodeller av utställningsrummen får de visualisera hur utställningarna ska utformas. Idéerna utarbetas genom övningar, i de ursprungliga grupperna och i tvärgrupper. Under dagen genomförs flera rundor där deltagarnas olika uppslag presenteras. De kastar ut idéer, mer eller mindre allvarligt menade. Någon tycker att heterosexuella besökare ska tvingas komma ut, en annan föreslår en fiskedamm av något slag. ”Det är viktigt att hbtq-personer som kommer dit känner samhörighet”, påpekar någon. ”Mycket regnbågsfärgade saker måste vi ha”. En av grupperna planerar att låta publiken komma in i och ut ur utställningsrummet genom garderobsdörrar. En prideparad i miniatyr bestående av barbiedockor med avklippt hår eller kanske avklippta fötter diskuteras: ”Jag har inga läderkläder till dem” säger någon. ”Vi får ha syjunta och sy barbiekläder!” säger någon annan. Även här blir det tydligt hur deltagarna på ett kreativt sätt omtolkar och förvandlar den omgivande heteronormativa kulturen. 113 Sammanfattning – D e n b e f r i a (n)d e k r e a t i v i t e t e n I deltagarnas kreativa processer, på deras inre fantasiplatser, upplever de avslappning och befrielse. Men de lyckas också omforma negativa känslor, och inte minst den heteronormativa omgivningen. För många av deltagarna har kreativiteten i projektet skapat möjligheter att uttrycka alternativa världsbilder genom att föra fram uttryck och bilder som annars inte syns i ett heteronormativt samhälle. En kreativ handling kan enligt deltagarna vara att färga sitt hår blått, att göra ett stentroll i skogen eller att för sin inre blick omskapa en könsstereotyp omgivning. Även skapandet av ett nytt ord för den egna identiteten när detta saknas, är enligt deltagarnas definitioner i allra högsta grad kreativa handlingar. En plats som är säker för unga hbtq-personer leder till en breddning av de möjliga kreativa uttrycken. Att kunna uttrycka sig friare leder till både personlig och konstnärlig utveckling för individen. Att TBTO upplevdes som en starkt positiv kraft i deltagarnas liv var uppenbart. Det primära syftet med projektet är också att stärka individers psykiska hälsa, men projektet har fler positiva effekter. Förutom det ökade välmåendet för de som deltar i projektet bidrar ett projekt som TBTO till att skapa ett mänskligare och mer demokratiskt samhälle där fler får tillgång till vad som borde vara grundläggande rättigheter: att få vara kreativ och att själv formulera och uttrycka sin identitet. När fler får möjlighet att göra detta tillkommer ytterligare en positiv effekt: mångfalden av uttryck ökar, vilket leder till ett intressantare samhälle och inte minst ett mycket mer spännande konstliv. Elin Mörkberg följde TBTO under våren 2011 inför sin c-uppsats i Socialt arbete på Malmö Högskola: ”Tusen Bilder Tusen Ord – ett socialt kreativitetsprojekt med unga hbtq-personer.” 114 115 116 117 BREV FRÅN KONSTKOLLOT Vårdinge By, natten mot 10 juli 2011 Jag åkte till konstkollot med förhoppningen att hitta likasinnade människor, få utveckla mitt eget skapande och avsluta varje dag med att bada i sjön. Men… Nu vet jag att jag fick så mycket mer än så. Jag fick fem dagar tillsammans med mer mat än vad jag egentligen orkar äta. Jag fick fem dagar tillsammans med grodöversvämmade grusvägar och en efterhängsen katt. Jag fick fem dagar med helt fantastiska föreläsare, kolloledare och deltagare. Jag fick fem dagar tillsammans med en känsla jag aldrig känt förut. Fem dagar som bestod av de finaste människorna jag någonsin träffat i hela mitt liv, som tillsammans skapade vad som för mig är en plats jag aldrig någonsin vill åka ifrån. En helt ny värld där jag inte känner behovet av att försöka passa in i några mallar, en värld där jag duger precis som jag är. En värld där jag inte känner behovet av att dölja mina kurvor för att bli accepterad som människa, en värld som jag vill leva i – alltid! Inte nog med att jag öppet kan prata om flickvänner utan att få kränkande blickar på mig, det är inte bara det. Det är som att jag kunde ha varit precis vad som helst, sett ut hur som helst, haft vilka åsikter som helst och ändå blivit kramad god natt av främlingar som snabbt blev kära vänner. 118 Att lämna allt det här, det kommer garanterat bli det jobbigaste jag gör i sommar. Men samtidigt så tror jag inte att något skulle kunna överträffa det här, ingenting annat hade kunnat ge mig de erfarenheter, det självförtroendet och de nytänkande banor jag nu har. Jag har fått en helt ny värld presenterad för mig; en värld där jag får vara. Jag behöver inte oroa mig för någonting alls. Ingenting i hela världen kan få makten att sänka mig, och ingenting i hela världen kan få mig att känna mig fel. Jag vill nog mest bara säga Tack. Tack för inspirationen, tack för den nyfunna tryggheten, tack för alla varma famnar, tack för uppmuntrande ord, tack för tårar som rullade ner för min kind när ”Hallelujah” sjöngs och när ”I’m yours” spelades, nere vid sjön en varm och myggig kväll, tack för att jag vågade bada utan en tröja över min bikini för första gången på flera år. Eller: Tack för att jag fick fem dagar i ett ständigt lyckorus tillsammans med er. Tack! Amanda Jarpe 119 Queer konst av olika slag En omfattande encyklopedi över allt möjligt queer i konsten, från antiken till ”The Queer Encyclopedia of the Visual Artists” av (red) Claude J. Summers (2004) Den här boken innehåller verk från tretton olika konstnärer och fyra längre texter som på olika sätt handlar om historia, kön och sexualitet. Boken publicerades i samband med en utställning med samma namn. ”Lost and found: Queerying the archive” av (red) Mathias Danholt m.fl. (2009) En bok full av feministiska strategier, konst och intressanta texter. Med avstamp i 70-talets feministiska konst följer boken den konstnärliga kampen mot patriarkatet och heteronormen in i vår tid. Vad gör du om hjälpen du får från kompisar, föräldrar eller terapeuter inte gör någon skillnad och du fortfarande mår lika dåligt? Då kan det vara dags att försöka med några mindre accepterade metoder för att börja må bättre! Sådana ”Hej grymma värld – 101 alternativ till självmord för tonåringar, knäppskallar och andra utbölingar” av Kate Bornstein (2011) För dig som vill göra aktivism och må bättre Kolbeinn Karlsson ritar sagolika, queera berättelser om troll, skogsandar och skäggiga män som blir gravida som belöning för sin kärlek. Bilderna och berättelserna öppnar dörrar till andra världar och utmanar de snäva normerna som råder i vår verklighet. Gertrude Stein var en amerikansk författare som levde större delen av sitt liv i exil i Paris med sin älskade Alice B. Toklas. Hon skrev texter som utmanade alla föreställningar om vad litteratur kan vara, och i deras hem hade hon salonger dit alla viktiga konstnärer i Paris kom. Det här är andra delen av hennes självbiografi. ”BRYT! Tredje upplagan” av RFSL Ungdom (2011) Metodmaterial En självbiografisk serie om Alison och hennes pappa, som under hela hennes uppväxt är väldigt kylig och krävande. När Alison, som själv är lesbisk, går på college upptäcker hon att hennes pappa är homosexuell. Strax därpå dör han och lämnar efter sig massor av frågor kring varför han valt att leva ett dubbelliv. ”Husfrid” av Alison Bechdel (2009) ”Trollkungen” av Kolbeinn Karlsson (2009) ”Allas självbiografi” av Gertrude Stein (1936) I den här listan har vi samlat tips på några b öck er v i ty c k er är bra, viktiga eller rentav fantastisk a ”Konstfeminism” av (red) Anna Nyström m.fl. (2005) 120 Det här är berättelsen om Sebastian och Andreas, som vi får följa under några intensiva månader i Stockholm och Paris. En poetisk och hudlös historia, bortom könens snäva gränser, om en relation som pendlar mellan förälskelse och förödmjukelse. ”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats” av Eli Levén (2010) Poesins historia är en tät, linjär och normativ historia om heterosexualitet. I den här antologin försöker några poeter undersöka vad queer poesi kan vara och utmana diktens form och innehåll. Texter från festivalen Queerlitt i Göteborg 2007–2009. ”Omslag” av (red) Athena Farrokhzad & Linn Hansén (2010) Skönlitteratur idag. Här kan du slå upp dina favoritkonstnärer, lära dig om konstnärer du aldrig hört talas om och få reda på varför Sankt Sebastian är en ikon för så många queera konstnärer. 121 Liv Strömqvists alldeles egna ABC-bok. Från A till Ö diskuteras alla möjliga olika ämnen: kristdemokratiska barn och nazisttjejer, nördar, queerposörer och Robert Gustafsson. Ett seriealbum fyllt med politisk satir som ger dig svar på frågor du aldrig vågat ställa. ”Ja till Liv!” av Liv Strömqvist (2011) Serier En inspirationsbok om hur du kan göra praktik av queerfeminismen. Boken följer några hbtq-aktivister i USA som på kreativa sätt försöker synliggöra och bryta ner normer. ”Vi är Misfits!” av Christoph Emanuelle Fielder & Elin Emil Sandström Lundh (2009) alternativ får du tips om i den här roliga och varma boken. D THE N I E JO !!! M CO FUN A RE Ett material om rasism och sexism. Boken ger en mängd olika konkreta tips och verktyg för att bemöta diskriminering i föreningslivet. ”Makthandboken – för unga feminister som (be)möter rasism och sexism i föreningslivet” av Interfem (2011) Egalia är ett fritidshäng i Stockholm för hbtq-ungdomar mellan 13-20 år. I den här broschyren kan du läsa om de metoder och strategier som verksamheten bygger på och drivs utifrån. ”Egaliamodellen” av RFSL Stockholm (2010) BRYT! är ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet. Ett material för dig som vill jobba med likabehandling inom en organisation, på en skola eller arbetsplats. Den tredje upplagan innehåller mer fokus än tidigare på normer kring funktionsförmåga, etnicitet, hudfärg, religiositet och kön. Denna bok är en del av RFSL Ungdoms projekt Tusen Bi l der Tusen O rd som finansieras av Allmänna Arvsfonden Projektledare: Anna Glas & Carl Åkerlund Redaktör: Carl Åkerlund Skribenter: Anna Glas, Amanda Jarpe, Elin Mörkberg, Antonnika Perttula och Carl Åkerlund. Övningarna är skrivna av respektive konstnär och bearbetade av redaktören. Grafisk formgivning: STUDIO SM Foto: Märta Thisner Språkgranskning: Frida Darj och Tone Lejon TACK! Alla deltagare och konstnärer som har medverkat i TBTO samt hbtq-fritidshängen Bfree, Bubbel, Egalia, Elda och HaBiTat Q. Tack också till Lava i Stockholm, Fritidsgården Uno i Karlstad, Kulturcentrum för Barn och Unga i Umeå, Kulturens Hus i Örebro, Värmlands Museum i Karlstad, Virserums konsthall och andra verksamheter som har stöttat oss med lokaler och på andra sätt. Tack Stefan Ingvarsson, Linnea Ewald Ornstein, Sebastian Thelander Sjöstrand, Johanna Skobe, Rosita Elias Stotzky och alla ni andra som har peppat, inspirerat och hjälpt till på andra sätt. © Författarna, fotografen och RFSL Ungdom Tryck: Elanders Fälth & Hässler, 2011 ISBN: 978-91-977914-5-8 Tusen Bilder Tusen Ord är ett konstprojekt för hbtq-ungdomar som bygger på tanken att man mår bättre av att få uttrycka sig och vara kreativ i trygga miljöer. Den här boken består av inspirerande övningar i olika konstformer, enkla och beprövade strategier för att skapa tryggare mötesplatser, en undersökande text om projektet, deltagares egen konst samt intervjuer med en rad olika konstnärer om hur man till exempel undviker prestationsångest och hur konsten kan utmana heteronormen. Boken vänder sig till dig som själv vill hålla på med konst, är intresserad av konstpedagogik eller vill göra liknande projekt och skapa tryggare mötesplatser.
© Copyright 2024