1. No category

TUSEN
BILDER
TUSEN
ORD
INNE
R
HA
:
TO
M
TB
O
I
S
ÄR Å!
IG
ED
L D IT M
ÄR KS
L
H
C
R
TI
VA D E T K O
,
las e
BO
N
a G dar
n
e
DI
An ektl
oj
pr
T
IN
INTRODUKTION
Fruktskulpturer, frizoner och mycket, mycket mer…
av Anna Glas & Carl Åkerlund
E
6
SEX GYLLENE REGLER
INNE
för att skapa en trygg mötesplats
fri från heteronormen och cis-normen
18
ÖVNINGAR
24
PERFORMANCE: Vardag in absurdum
26
LJUDKONST & SKRIVANDE: Lyssningsövning
SERIETECKNING: Seriestafett
29
31
SKRIVANDE: Skriva dialog
SKRIVANDE: Frågelistor
MUSIK: Du har en låt
37
39
44
VÅ R A VÄ N N E R
Vad inspirerar dig? Hur kan konst utmana
heteronormen? Vi har låtit några inspirerande
konstnärer svara på frågor om kreativitet,
skapande, dofter och motstånd
6
HÅLL
49
READ
COME JOIN THE
FUN!!!
HÅLL
73
ÖVNINGAR
FOTOGRAFI: Bilden av mig själv
73
BLANDADE MATERIAL: Puzzled
MUSIK: Upphittad rytm
77
82
FOTOGRAFI: Piece of cake
BLANDADE MATERIAL: Normkritisk bildanalys
92
94
C R A Z Y I D E A S C O M E T RU E
98
av Antonnika Perttula
HÅLL
BLANDADE MATERIAL: Heart in a box
88
N Å G R A B I L D E R AV T U S E N
102
av Elin Mörkberg
BREV FRÅN KONSTKOLLOT
116
av Amanda Jarpe
118
BOKTIPS
6
INNE
Fruktskulpturer, frizoner
och mycket, mycket mer…
Under de två år som Tusen Bilder Tusen Ord hittills
har funnits har vi som jobbat i projektet skrivit,
berättat och pratat om det med otroligt många människor. Oftast har vi kort och gott beskrivit det som
”RFSL Ungdoms konstprojekt”. När ett ord upprepas
och används flitigt är det lätt att börja fråga sig vad
som egentligen menas med det. I det här fallet är ordet
ifråga ”konstprojekt”.
Konst kan ju vara så mycket, medan projekt låter
så platt och trist. Fast något måste det ju kallas. Det
är bara svårt att hitta ett eller två ord som på en gång
kan samla alla upplevelser och möten, alla skratt,
tårar och inspirerande samtal, all ilska, gemenskap,
kreativitet och prestationsångest, allt skapande och
normkritiskt tänkande och så mycket annat. Med den
här boken har vi försökt fånga och visa lite mer av
allt det som har kunnat rymmas i vårt konstprojekt.
Det här är vårt försök att dela med oss av den inspiration som vi har fått av alla som har deltagit i Tusen
Bilder Tusen Ord (hädanefter T B T O ).
Boken du håller i din hand innehåller enkla och
användbara tips och strategier för att skapa trygga
mötesplatser och kreativa verksamheter. Här finns
inspirerande intervjuer med hbtq-konstnärer och ett
urval av de övningar som våra fantastiska konstnärer
8
har hållit. Övningarna är skrivna för att kunna användas av dig som leder en grupp, men många av dem går
lika bra att använda på egen hand eller i en grupp
som saknar en bestämd ledare. Boken innehåller också
personliga berättelser från två deltagare och en mer
djuplodande text av Elin Mörkberg som följde projektet
för en uppsats i socialt arbete. Fotografen Märta
Thisner har tillsammans med formgivarna Studio SM
tagit fram en serie bilder som återanvänder material
och dokumentation från projektet, och placerar deltagarnas verk i olika offentliga och privata miljöer.
Här finns dessutom massor av peppiga tips till dig som
vill göra liknande projekt, själv håller på med konst
eller är intresserad av konstpedagogik.
Hur allting började
När TBTO initierades skedde det mot bakgrund av att
ett flertal rapporter oberoende av varandra larmade
om den psykiska ohälsan bland unga hbtq-personer. 1
Rapporter som visade att hbtq-ungdomar överlag
mår sämre än jämnåriga heterosexuella och cis-personer2 – samtidigt som gruppen i hög utsträckning
saknar trygga och säkra mötesplatser. Vid sidan av
1) Se rapporten "Hon Hen Han" (Ungdomsstyrelsen 2010) för en översikt av området.
2) CIS-PERSON: En person vars juridiska kön, biologiska kön och könsidentitet är linjära, hänger
ihop och alltid har hängt ihop enligt normen. Exempelvis en person som föds med snopp, ser sig själv
som kille och har könet "man" registrerat som kön i folkbokföringen. Ordet rör könsidentitet och
könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att göra. Cis är latin för "på samma sida".
9
10
11
detta hade många medlemmar i RFSL Ungdom efterlyst
möjligheter att träffas och göra konst. Då forskning
har visat på de hälsofrämjande effekterna av att arbeta
kreativt och uttrycka sig konstnärligt kunde vi enkelt se att det fanns både ett behov och en efterfrågan
hos målgruppen – ett tomrum som vi ville fylla med
tusen bilder och tusen ord. Konsten ger en möjligheter
att formulera sig själv, att ostört kunna rita upp egna
bilder av sig själv och av världen, att skapa parallella
universum och alternativa verkligheter.
I TBTO har ingen behövt ”komma ut”, tvingats
definiera sig, blivit ifrågasatt för hur man väljer att
klä sig eller vem man blir kär i. Det här är saker som
många av våra deltagare måste utstå överallt annars
i samhället: i skolan, idrottsföreningen, sitt religiösa
samfund, i möte med fritids- och vårdpersonal eller
hemma bland släkt och familj. Därför behövs det
också fler frizoner. Platser där man kan känna sig
trygg och inte behöver vara på sin vakt hela tiden,
där deltagarna får möjlighet att växa och bli större.
Något bättre än bra konst
De lokala grupperna har varit grunden i vår verksamhet. Grupperna har träffats varannan söndag för att
ha workshops. Vi har varit i ateljéer och kulturhus,
på teatrar, ungdomsgårdar och i skolor som varit
tomma för helgen. Terminerna har inletts med grupp-
12
stärkande aktiviteter som lagt grunden till en trygg
mötesplats med fokus på konstnärliga uttryck. En
och samma gruppledare har varit med under hela terminen, medan en ny konstnär varje träff hållit i en
workshop inom sitt område. Gruppledarens roll har
varit att skapa trygghet, finnas till hands för deltagarna och ibland att hjälpa konstnären. Deltagarna
har fått prova på allt ifrån fotografi, performance, ljudkonst och skrivande, till sådant som collage, serieteckning, måleri och fruktskulpturer.
Två somrar i rad har vi haft konstkollo, intensivare versioner av gruppverksamheterna vi har haft
under terminerna. Under fem dagar har ett trettiotal
hbtq-ungdomar från hela Sverige samlats och ägnat
hela dagarna åt att måla, skriva, fota, rita serier och
göra performance. Framåt midnatt har ledarna gått
och lagt sig medan många deltagare suttit uppe nätterna igenom och pysslat och pratat och lärt känna
varandra – och sig själva – bättre.
Vi är nu inne på det andra av tre projektår och än
så länge har vi haft sex grupper och två konstkollon,
satt ihop sju utställningar, knutit till oss magnifika
konstnärer och arrangerat över fyrtio olika workshops
med olika tekniker och teman. Grupperna som hittills
har funnits i Göteborg, Kalmar, Karlstad, Stockholm,
Umeå och Örebro har varit väldigt olika men de har
också haft en del gemensamt. Det har aldrig varit
frågan om att göra snygg och bra konst – vad i hela
13
friden det än betyder. Det har däremot handlat om
kreativa processer i gruppen, i ens huvud och kropp
och i den egna tillvaron. Det har handlat om att få
vara och att få växa, att inte behöva förklara sig och
aldrig behöva be om ursäkt för den man är.
För att kunna kasta sig ut och dela med sig av sig
själv i det konstnärliga skapandet måste deltagarna
kunna känna sig säkra i gruppen. Alla gruppledare
för T B T O har jobbat med strategier för att skapa
trygghet, få alla att känna sig inkluderade och för att
projektet ska kunna verka identitetsstärkande. I det
arbetet kan vi inte heller tillräckligt betona vikten av
alla konstnärers engagemang i deltagarnas skapandeprocesser. Men viktigast av allt är förmodligen de
många sätt på vilka deltagarna själva har stärkt och
peppat varandra.
Hyrbilar, trötta morgnar och kärlek
TBTO har varit många olika saker för oss som har
jobbat med projektet. Det har varit tidiga morgnar
i en hyrbil längs en europaväg, med ögonlock tunga
som pianon och uppgivenheten nära till hands – men
så har dagens workshop dragit igång och gett en
världens energikick. Det har funnits trötta och ledsna
söndagsmorgnar då ingen vilja har funnits till att
gå upp ur sängen, än mindre till att träffa någon och
vara social, men så finns det plötsligt möjlighet att
14
skriva av sig det som tyngde och bara det kan vara
en tillräcklig vitamininjektion ibland. Ibland har
vi undrat vad vi håller på med, om det gör någon
skillnad. Att då få höra en deltagare säga att hen
för första gången känner sig bra och omtyckt, för
vad hen verkligen är, röjer undan alla sådana tvivel.
Att vandra runt på en utställning som är skapad
av deltagarna och se all styrka och kreativitet, all
ledsamhet och glädje som ryms i konstverken –
det har fått oss att känna stolthet över allt som har
hänt och skapats inom projektet.
Ni har gett oss oändliga mängder av tankar, ord,
bilder och möten. Det är vad vi har försökt ta med
oss när vi har gjort den här boken. Inte bara det härliga, utan allt. Mod, ilska, styrka, trams och pepp.
Alla ni som har varit med i TBTO: det är ni som har
gjort projektet till vad det är. Den här boken är er bok.
Till dig som inte har varit med i TBTO: Det här
är din bok också. Det här är din möjlighet att ta del
av och göra vårt konstprojekt till ditt eget eller inspireras av det vi har gjort. Den här boken handlar om
några av de finaste sakerna som vi har varit med om.
Vi hoppas att du som läsare kan känna det och ta
till dig av några av anledningarna därtill när du
bläddrar dig vidare!
Anna Glas, projektledare
Carl Åkerlund, projektledare och redaktör
15
16
17
18
19
SEX
GYLLENE
REGLER
F Ö R E N T RY G G A R E M Ö T E S P L AT S
F R I F R Å N H E T E RO - O C H C I S - N O R M E R
Under de senaste åren har det startas
ett antal olika verksamheter runtom i
landet som arbetar för att göra tillvaron tryggare och roligare för unga
hbtq-personer, bland andra Café
B-Free i Karlstad, Elda i Göteborg,
Egalia i Stockholm och HaBiTat Q i
Malmö. Nyckeln till att verksamheter
ska kunna vara öppna och inkluderande för alla oavsett könsuttryck,
könsidentitet och sexuell läggning,
är att hitta effektiva strategier för
att motverka heteronormens och
cis-normens negativa inverkningar.
Den här listan med sex gyllene
tips är en sammanställning av de
viktigaste sådana strategierna som
20
vi har använt oss av inom TBTO.
Några av tipsen handlar mer specifikt
om hur man kan göra i grupper som
jobbar konstnärligt på olika sätt.
Några tips handlar istället om mer
generella metoder och förhållningssätt som man kan använda för att
skapa tryggare mötesplatser för unga
hbtq-personer i allmänhet. Det går
i vilket fall alldeles utmärkt att
anpassa våra gyllene regler till olika
sorters verksamheter, oavsett om
deltagarna jobbar med konst eller ej.1
1) I slutet av boken finns tips på böcker och material
för dig som vill läsa mer om bland annat tryggare
mötesplatser och normkritiska strategier.
1
KONTINUERLIG
L E DA R N Ä RVA RO
Att det finns en person som är
ledare för gruppen och att denna
person är med på alla träffar.
Gruppledaren ska fungera som en
trygg person som var och en ska
kunna vända sig till. Vid varje träff
kommer det en ny konstnär som
ska hålla i den dagens workshop.
Det är gruppledarens ansvar att
presentera workshopledaren och
gruppen för varandra. Gruppledaren kan fungera som en resurs för
workshopledaren om det är något
som behöver göras under dagen,
men gruppledaren kan också delta
i workshopen eller gå undan och
prata med någon deltagare om
det behövs.
2
RUNDOR
Vi använder oss av rundor i början
och slutet av varje träff, såväl som
flera gånger under varje workshop
när vi ska diskutera eller samtala
inom gruppen. Varje träff inleds med
en runda där var och en (både ledare
och deltagare) får berätta hur man
mår dagen ifråga, vad man heter och
vilket ens pronomen är. Varje TBTOträff är det en ny person med, nämligen konstnären som håller i dagens
workshop, så därför är detta ett
stående inslag. Det är helt avgörande
att man blir kallad sitt rätta namn
och blir tilltalad med rätt pronomen,
vilket är vad pronomenrundan syftar
till. Med en må-runda skapas också
förståelse för om någon har en dålig
dag och därför har svårare att vara
sitt allra mest peppiga jag.
21
K O N S T E N AT T TA L A
E L L E R AT T
INTE GÖRA DET
Vid redovisningar av övningar
och under andra samlingar är det
viktigt att alla deltagare kan känna
sig inkluderade i diskussionerna.
Samtidigt måste gruppledare och
workshopledare vara lyhörda för
om någon inte vill presentera något
eller prata inför gruppen. Som
deltagare måste man kunna känna
att det är helt okej att säga pass
om man inte har något att säga för
stunden. Som ansvarig för gruppen
bör man å andra sidan vara beredd
att på nytt bjuda in den som har
passat tidigare i samtalet när
diskussionen börjar komma igång.
Det kan ofta vara så att någon som
säger pass i början av samtalet
ändå kastar sig in i diskussionen
när snacket kommer igång och
blir lite friare.
4
22
3
GRUPPÖVERENSKOMMELSER
Vi har en kontinuerlig verksamhet
som sträcker sig över minst en termin.
När gruppen träffas första gången
sätter alla tillsammans ihop de gruppöverenskommelser som ska gälla
under träffarna. Det är viktigt för att
alla ska ha en gemensam bild av hur
man ska förhålla sig till varandra.
Det är dessutom viktigt att det sker en
kontinuerlig uppföljning på gruppöverenskommelserna. Vad funkar
mindre bra? Vad behöver vi ändra
på eller lägga till? Det är också
gruppledarens ansvar att vissa regler
kommer dit från början: till exempel
att alla måste lyssna när någon
pratar och att man inte får avbryta
varandra under rundor, att kalla
alla vid sina rätta namn och pronomen, och så vidare.
R E P R E S E N TAT I O N
BLAND
W O R K S H O P L E DA R E
Vi anlitar konstnärer som på olika
sätt är hbtq-identifierade till att
hålla workshops. Detta är viktigt
för att deltagarna ska kunna känna
att ledarna delar vissa erfarenheter
med en själv och har en viss förkunskap om ens livssituation.
Det är dessutom viktigt med en
bredd i representationen bland
workshopledare för att dessa i viss
mån fungerar som förebilder. Det
gäller att hitta en bredd ifråga om
ålder, kön, etnicitet, hudfärg och
funktionsförmåga bland workshopledarna, så att olika erfarenheter
ska kunna speglas i verksamheten.
Det handlar också om att olika
berättelser och maktstrukturer
ska kunna synliggöras och utmanas.
Ett viktigt mål med TBTO är att
deltagarna ska kunna känna att
det är möjligt att ta plats och göra
konst oavsett vem man är – då är
det också viktigt att alla ska kunna
träffa förebilder att spegla sig i
och lära sig av. Alla workshopledare
är självklart också på förhand
informerade om de gruppregler som
gäller och att de måste följas.
5
DO
IT
YO U R S E L F
6
Vår verksamhet präglas av ett
DIY-tänk, Do It Yourself, vilket
går ut på att vi skapar en känsla av
att alla kan skapa, att det viktigaste
inte är hur duktig man eller hur
snyggt det blir. Det viktigaste
under våra träffar är att det är en
bra och trygg känsla i gruppen
så att alla kan våga ta ut svängarna
i skapandeprocessen, såväl som
under samtal i gruppen. Ibland
kan sådana samtal bli väldigt
personliga och då är dessa gyllene
regler viktiga för att man ska
kunna känna sig trygg med att
prata fritt om sin konst och våga
dela med sig av sig själv.
23
24
25
Ö
V
N
I
N
En av de viktigaste delarna
i Tusen Bilder Tusen Ord har
varit de många olika övningar
som deltagarna har fått
jobba med i varje workshop.
Här har vi samlat några
av de övningar som TBTOkonstnärerna har använt sig av.
De här övningarna är skrivna
för att kunna användas av dig
som leder en grupp, men det
går lika bra att använda dem på
egen hand eller i en grupp som
saknar en bestämd ledare.
26
G
A
R
N
A
TÄ N K PÅ AT T …
6 Innan man använder sig av dessa övningar
behöver man läsa ”Sex gyllene regler för
en tryggare mötesplats”, där vi har samlat de
metoder och strategier som är viktigast i
vår verksamhet. Tryggheten på mötesplatsen
måste alltid komma först, sedan kan
kreativiteten börja spira!
6 Det är ibland lätt för deltagare att fastna
i tankar om vad som är bra eller dåligt och
det är många som har svårt att komma
loss då. Försök på olika sätt att uppmuntra
deltagare som fastnat att inte fokusera så
mycket på resultatet, att pröva sig fram och
att istället se hur det känns att röra sig
fritt i sitt skapande, att göra om, ändra och
bryta upp det man har skapat.
6 Håll det enkelt hela tiden. Det kan till exem-
pel innebära att försöka skapa en känsla av
att det man håller på med under workshopen
är som vilken vardaglig grej som helst.
27
ÖVNINGAR
PERFORMANCE:
Vardag
in absurdum
WO R K S H O P L E DA R E :
Caroline
Näslund
Den här övningen riktar
strålkastarna mot sådant
som man gör i sin vardag
men sällan reflekterar över.
Målet med övningen är att
hitta handlingar som kanske
har blivit till mönster och
att försöka titta på dessa
vanor och rutiner ur ett
nytt perspektiv. Varje grupp
ska välja minst en sådan
handling och sedan försöka
göra en performance utifrån
den. Övningen handlar helt
enkelt om att göra konst
av sin vardag.
28
M AT E R I A L
6 Olika typer av rekvisita eller
kostym (det går lika bra att göra
övningen utan)
GÖR SÅHÄR
Låt deltagarna samarbeta i
grupper om två eller tre för att
tillsammans komma på idéer
till en gemensam performance.
Deltagarna får sedan femton
minuter på sig att välja en vana,
rutin eller vardagshandling som
det kan vara intressant att sätta
en twist på, repetera in absurdum
eller att sätta i en ny kontext.
Låt deltagarna diskutera och
brainstorma inom smågrupperna:
6 Vad gör vi i vår vardag utan
större eftertanke? Spåna fritt.
6 Vad skulle hända om man
vände på den handlingen och
gjorde tvärtom? Finns det någon
sådan handling som kan vara
intressant att sätta i en annan
kontext?
6 Hur kan detta iscensättas
i en performance?
Gå runt i grupperna och lyssna
på diskussionerna. Hjälp deltagarna att komma på idéer om
någon skulle ha svårt att komma
på något, eller ställ följdfrågor om
hur deltagarna tänker att handlingen de har valt ska iscensättas.
Om det behövs kan du ge exempel
som kan göra uppgiften tydligare:
Hur skulle det till exempel se ut
om vi började gå till jobbet
baklänges? Om en speakerröst
högt läste upp alla SMS som man
skrev under en vecka? Efter en
kvart är det dags för grupperna
att gå vidare och börja göra sina
performance.
GÖR EN PERFORMANCE!
de repeterar. Kör någon fast kan
du hjälpa till på olika sätt: ställ
följdfrågor och föreslå enklare
lösningar. Efter femton minuter
ska alla grupper återsamlas och
visa upp sina performance för
varandra.
UPPTRÄD OCH DISKUTERA
Låt alla grupper presentera sina
verk för varandra. Om några
har valt en särskild plats för sin
performance får hela gruppen
gå dit. Diskutera efter varje
performance:
6 Vad tänkte de andra deltagarna
när de såg verket? Gå en runda
och låt alla berätta.
Nu har deltagarna ytterligare
femton minuter på sig för att
göra sin performance. Låt grupperna arbeta i varsina rum eller på
avstånd så att de inte stör varandra. Om grupperna ska använda
sig av rekvisita är det viktigt att
begränsa tiden de har på sig för
att välja kläder och material.
Annars är risken att all tid och
fokus går åt till att bara välja
sådant.
6 Be gruppen att berätta om
sin performance. Varför valde
de att förhöja just den vardagshandlingen? Varför på just det
sättet? Blev de förvånade över
reaktionerna från publiken eller
tankarna som väcktes hos de
andra deltagarna?
Påminn grupperna om att det är
helt upp till dem själva hur de
vill lösa uppgiften och att det inte
finns något rätt eller fel sätt. Gå
runt i grupperna under tiden som
Efter att samtliga grupper framfört sina performance kan man
samtala gemensamt i gruppen
om vilka andra vardagshandlingar
som det skulle kunna vara intressanta att sätta en knorr på.
ÖVNINGAR
29
ÖVNINGAR
G Å V I DA R E
Fortsätt att samtala i gruppen
om vad vardagshandlingar och
rutinmässiga saker i tillvaron
egentligen har för betydelse.
Vad är det vi gör när vi äter lunch
tillsammans? Vad är en rutin?
När man överdriver en handling
eller sätter ett nytt regelverk
kring den, som i övningen, hur
påverkar det våra möjligheter att
se på handlingen med nya ögon?
En sådan här övning är ett bra
tillfälle för att tänka fritt, försöka
se sig själv utifrån och dissekera
sina vardagshandlingar. Vad skulle
hända om deltagarna började göra
en sån här performance mitt i
vardagen? Be deltagarna reflektera över sina vardagshandlingar
under den kommande veckan,
över varför de gör som de gör.
Finns det någon rutin som man
skulle kunna utgå ifrån för att
göra en performance i vardagen?
TÄ N K PÅ AT T …
Det kan vara jobbigt att framföra
en performance inför andra om
man är ovan vid att göra saker
inför en grupp. Värm alltid upp
med ett par lekar eller drama-
30
övningar som skapar trygghet i
gruppen, till exempel ”Fyra hörn”
eller ”Snabba statyer”. Var flexibel – om någon till exempel inte
vill genomföra sin performance
på plats så kan du fråga om deltagaren vill framföra det på något
annat sätt, till exempel i enskildhet men på ett sätt som går att
dokumentera så att gruppen får
möjlighet att se och diskutera
dokumentationen vid nästa träff.
BAKGRUND
Övningen har utvecklats i samarbete med Lottie Puusa, dramalärare vid Tessinskolan i Nyköping.
Övningen är också inspirerad av
bland annat Fluxusgruppen.
Fluxuskonstnären Alison Knowles
åt till exempel exakt samma lunch,
en tonfisksmörgås, varje dag
under flera års tid. Knowles bjöd
även in andra att äta med henne,
men bara på villkor att de åt en
exakt likadan lunch vid exakt
samma tid. Därmed åt Fluxuskonstnärerna inte längre bara en
tonfiskmacka: de tog handlingen
“att äta en tonfiskmacka“ och
satte den under lupp.
L J U D K O N S T & S K R I VA N D E :
M AT E R I A L
Lyssningsövning
6 Skrivblock, ett till varje
deltagare
6 Pennor
WO R K S H O P L E DA R E :
Imri Sandström
Ljud omger oss hela tiden,
det finns ingen tystnad, vi
rör oss konstant mellan olika
ljudmiljöer. Att lyssna är,
kan vara, en kreativ process.
I den här övningen kommer
gruppen att få gå mellan olika
rum, utomhus och/eller
inomhus. Längs vägen gäller
det att stanna på olika platser,
lyssna och skriva ner det man
hör. Syftet med övningen är
att lyssna, att undersöka olika
sätt att lyssna och att hitta
sina egna språk för ljuden.
Att sätta ord på sin ljudmiljö
är att beskriva och att synliggöra
sin omvärld, att inta den definierande positionen. Att fokusera
på lyssnandet tar också bort en
från slentrianartade iakttagelser.
Genom att noggrant lyssna och
försöka beskriva det man hör blir
det möjligt att på ett lekfullt sätt
komma bort från stereotypa adjektiv och ord som vanligtvis används
för att beskriva världen.
Lyssnande är en grundläggande
del i den kreativa processen, i
musik- eller ljudarbete, men också
i skrivande. En av de viktigaste
poängerna med övningen berör
just detta: att testa på att använda
sin kreativitet i förhållande till lyssnande och språk. Själva texterna
som bildas av deltagarnas anteckningar blir också intressanta i sig,
en sorts textbaserad ljudpoesi.
ÖVNINGAR
31
ÖVNINGAR
GÖR SÅ HÄR
LÄS UPP
Det kan vara bra att inleda med
att tala om ljud på olika sätt.
Vi lever i en värld där det visuella ofta tas för givet och där ljud
anses vara lite svårare och mer
abstrakt, så deltagarna har kanske
inte reflekterat så mycket över
vilken roll ljud spelar i vardagen
eller i olika konstformer. Tala
om vad ljud är (som rörelse och
vibrationer) och berätta eller prata
med deltagarna om ljud i film
eller om musik.
När hela gruppen samlas igen är
det dags att läsa upp texterna för
varandra. Gå en runda och börja
med texterna från den första
ljudmiljön. Efter att alla som vill
har läst upp den texten så går ni
vidare och tar texterna från nästa
ljudmiljö, och så vidare. Många
av de beskrivna ljuden brukar
komma tillbaka i deltagarnas
beskrivningar, men på olika sätt
och med olika ord. Deltagarna
brukar i regel också ha lagt märke
till många olika saker.
Gå runt till olika ljudmiljöer och
stanna i cirka tio minuter på varje
ställe. Det kan exempelvis vara ett
torg, en foajé, en matbutik, en
toalett och en parkering. Välj
gärna platser som är olika varandra. Deltagarna ska lyssna och
skriva ner allt som hörs. Efter
att ha stannat och skrivit färdigt
på den sista ljudmiljön går hela
gruppen tillbaka, under fortsatt
tystnad, lyssnandes. Se till att ha
beskrivit hela övningen tydligt och
svarat på deltagarnas frågor innan
gruppen ger sig ut på ljudvandringen. Det är viktigt att ha rett ut
alla frågetecken innan man sätter
igång, så att alla kan vara tysta och
fokuserade under lyssningarna.
32
DISKUTERA
Diskutera i gruppen utifrån deltagarnas olika sätt att beskriva
ljuden:
6 Härleds det beskrivna ljudet
till specifika ljudkällor, hamnar
ljudet eller källan i fokus?
6 Är själva ljuden beskrivna?
Är de onomatopoetiskt beskrivna, det vill säga imiterar de
ljuden?
6 Hur kan man tala om ljud?
Vilka ord brukar man använda
när man gör det?
6 Finns det olika sätt att lyssna?
6 Hur kan lyssnandet vara en del
av den kreativa processen?
SERIETECKNING:
Seriestafett
TIPS
Övningen kan byggas på med att
skriva en kort text utifrån ett antal
ord som deltagarna får välja ut ur
sina texter.
Det kan också vara intressant att
låta en av de beskrivna ljudmiljöerna vara i ett “tyst” rum. Listan
på hur det låter därinne kan bli
öronbedövande lång.
BAKGRUND
Olika former av lyssningsvandringar är vanliga bland människor
som arbetar med ljud.
De kan se ut på många olika sätt.
Kompositören Pauline Oliveros
anordnar till exempel med sitt
“Deep Listening Institute”
workshops och hela läger med
fokus på lyssnande.
WO R K S H O P L E DA R E :
Kakan & Kexet
Seriestafetten är en övning
där två eller fler personer
skapar en serie ihop på en
begränsad tid. Tillsammans
skapar deltagarna ett gäng
serier som kan ta vägen precis
var som helst! Syftet med
denna övning är att komma
igång med att rita fort,
innan tanke och prestation
hinner sätta in och störa
skapandeprocessen.
M AT E R I A L
6 Pennor och papper
6 Något att ta tid med, till exempel
en klocka eller en mobiltelefon
ÖVNINGAR
33
ÖVNINGAR
34
ÖVNINGAR
35
ÖVNINGAR
GÖR SÅ HÄR
S TA F E T T E N K A N B Ö R J A !
Seriestafetten kan göras i par
eller grupp. Den bör helst göras
kring ett bord eftersom deltagarna
ska skicka runt papper till varandra under övningen.
Så snart gruppen har bestämt
tema och tid kan seriestafetten
börja! När tidtagningen är igång
ritar alla deltagare varsin serieruta. En serieruta kan innehålla
vad som helst som man kommer
att tänka på kring temat. Det finns
inga regler här, inga måsten – allt
är rätt! Det enklaste kan vara att
rita innehållet i serierutan först
och sedan rama in det. När tiden
är slut skickar deltagarna sitt
papper ett steg åt höger och tiden
sätts igång igen. Deltagarna fortsätter rita på det papper som de
nu har framför sig, och serierna
byggs därmed på hela tiden.
Börja med att dela ut ett papper
och en penna till var och en av
deltagarna. Någon måste ansvara
för tidtagningen, men man kan
gärna turas om att göra det.
Gruppen kommer sedan överens
om ett gemensamt tema. Det är
inte ett måste att utgå ifrån ett
tema, men det kan underlätta
första gången man är med i seriestafetten. Ett tema kan vara vad
som helst: objekt, djur, platser,
minnen eller känslor. Det kan vara
så vitt skilda saker som ”cykel”,
”hund”, ”mataffär”, ”senaste
gången jag blev förvånad”, ”dålig
mage” eller ”svartsjuka”.
Bestäm sedan hur länge man ska
ha på sig för att rita en serieruta
innan det är dags att skicka vidare.
Det är bra att sätta en kort tid den
första gången, två – tre minuter är
ganska lagom.
När man får tillbaka det papper
som man själv började på, och
stafetten har gått laget runt, så är
övningen slut. Skicka runt serierna och titta på vad alla har skapat tillsammans, eller sätt upp alla
serier som en utställning om det
finns en lämplig vägg eller yta att
göra det på. Man kan också
gärna sammanställa alla serier
i ett fanzine.
DISKUTERA
Efter att deltagarna har tittat på
serierna kan gruppen samlas i en
36
6
KAKAN OCH KEXET
Rita d
Måla utan att lyfta pennan –
s
iti
er
fte
Lyssna på radiodokumentärer
6
ae
former och stilar.
Kr
6
ett enkelt sätt att hitta nya
rå
t,
samtidigt som du ritar. Fokus
te
in
de
un
på annat gör att prestation-
rt
skraven kan släppa
Sud
ene
Gyll
n.
te!
da in
n.
örja
e
id
i tecknandet.
lib
rege
agbok
– ett e
nkelt
samm
sätt at
anfatt
t
a uppl
evelse
och äv
r,
en bra
terapi
tips!
6
6
Rita det du skrattat åt idag.
6
Du behöver inte skapa det
Testa nya tekniker och material
roliga själv, utan det du
– rita med kol, vattenfärg, på
upplevt som roligt idag
datorn, klipp i tidningar
är roligt.
och så vidare.
Rita citat eller låttexter
som inspirerar dig för
att de är så fantastiskt
bra eller dumma.
ra
d
an
Di
nu
6
Lek med anatomin. Det du
et
pp
6
lev
els
e
Glö och
h
m
ald isto
ria
rig
är
de
vi
t!
tecknar behöver inte vara
ör
ad
f
t
r
realistiskt.
tt
gö
kti
i a r.
u
g
g!
t d ste llva
e
t
d
a
g
a
i
å
t
s
p
Vi
vik gör
Kom
t
t
ihåg
Låt d
du
–e
att d
ig ins
du so
et en
p
irera
m
Alla d
dast
sätte
s, här
u ins
är
r
m
g
p
a
r
f
i
ö
!
ä
r
e
r
n
tur in
ras av
sern
vad e
a
fluer
r
har i
n ser
ats av
sin
ie är
de ar
inte r
n
a
!
n
dra s
u
ädd f
ng
å var
ör att
er sni rita
det g
p
du ko
p
lä
ör än
piera
då all
pa före on – a av
r,
t
a and
Att h
nå på
lef , rit ch
ra ock
ärma
e
å
t
r
s
ä
o
r
p
å.
r des
i
a
myck
sutom
ra ssn tar nste gör ler
et bra
t
t
ett
sätt a
u
o
ly pra mö
el
tt hit
Kl du
egen
t d ok
,
u
e
ta sin
k
skapa
b
d
d
n
c
r
en
ndefo
re ara kiss atio
rm.
tid r nä , st
s
r
p
i
r
e
S
.
n
st!
ell icka er. n i e insp are
r bä
ä
n
d
r
i
r
p rso ra
Du
fö a vi
s!!!
pe onte änd t rit
Pus
m anv ll at
ti
6
6
6
6
6
TIPSAR & TRIXAR!
37
ÖVNINGAR
ring för att prata om övningen.
Gå en runda och låt alla berätta:
6 Är prestation ett positivt eller
negativt laddat begrepp för dig?
6 Vad hände med din prestation
under övningen?
6 Hur fungerar tidspress för dig,
positivt eller negativt?
BYT TEMA!
Se vad som händer när man byter
tema! Försök att växla mellan
breda teman som till exempel
”kärlek”, och smala teman som till
exempel ”små blå avlånga saker”.
Diskutera i gruppen hur olika
resultaten blir. Vad beror det på?
Vad känns mest inspirerande att
jobba med? Det finns förstås inget
rätt svar på sådana frågor, syftet
är helt enkelt att ge deltagarna tillfälle att prata om och formulera
sig kring vad som inspirerar dem.
L ÅT D E T TA T I D
Prova att göra seriestafetten på
olika lång tid. Öka och minska
tiden deltagarna har på sig för
varje serieruta, se vad som händer
om man bara har 30 sekunder på
sig. Det är samtidigt viktigt att
inte välja en alltför lång tid
38
eftersom syftet med övningen är
att få deltagarna att släppa på de
krav och den prestationsångest
som kan finnas kring kreativitet
och skapande. Alltså, tänk inte –
bara rita!
G Å V I DA R E
Gör gärna övningen flera gånger
på raken. Om det är en grupp
som träffas flera gånger kan varje
träff inledas med en seriestafett.
Övningen kan alltså fungera som
startövning till vilken typ av workshop som helst, men den är också
fin bara som den är.
TÄ N K PÅ AT T …
Det viktigaste syftet med övningen
är att komma igång att rita utan
att prestationsångesten hinner
kicka in, den smyger sig gärna
på i tid och otid. Det är därför
viktigt att anpassa övningen efter
gruppens erfarenheter av prestation. En sak som tidspress kan
vara motiverande för vissa men
rent förödande för andra. Det är
viktigt att vara vaksam på hur
deltagarna reagerar under övningens gång, om någon kritiserar
sitt skapande eller inte ritar.
Använd diskussionsfrågorna till
att komma fram till hur eller om
övningen passar bra för gruppen.
Ibland kan det behövas en paus
för diskussion i mitten av
övningen, ibland kan det räcka att
diskutera efter avslutad övning.
BAKGRUND
Övningen kommer ifrån vårt kära
Dotterbolag som vi, Kakan och
Kexet, är en del av. Dotterbolaget
är ett feministiskt serienätverk
för kvinnor och transpersoner.
S K R I VA N D E :
Skriva dialog
WO R K S H O P L E DA R E :
Jennie
I denna övning får deltagarna
skriva en kortare dialog
mellan två personer. För att
släppa loss kreativiteten är
dialogen inramad av en
slumpmässigt vald situation
och av ett samtalsämne.
M AT E R I A L
6 Papper i två olika färger,
en ljusare och en mörkare
6 Papper att skriva på
6 Pennor
GÖR SÅHÄR
Dela ut de färgade lapparna, fem
lappar av varje färg till alla deltagare. På lappar av den ena färgen
ska deltagarna skriva olika
situationer som två personer kan
befinna sig i, en situation per lapp.
Det kan till exempel vara “de
ÖVNINGAR
39
ÖVNINGAR
väntar på bussen” eller “de sitter
i en båt som håller på att sjunka”.
På lappar av den andra färgen
skriver deltagarna ner samtalsämnen som två personer kan prata
om. Det kan vara allt mellan himmel och jord, inga samtalsämnen
är för tråkiga eller orealistiska,
exempelvis “de pratar om rymden”
eller “de planerar sitt bröllop”.
När alla har skrivit klart viker
man ihop lapparna och samlar in
dem i två olika behållare:
situationslappar i den ena och
samtalsämneslappar i den andra.
Därefter får deltagarna dra en
lapp ur varje behållare. Om man
får sin egen lapp kan man förstås
byta. Övningen handlar nu om att
på relativt kort tid, max 10 minuter, skriva en dialog mellan två
personer utifrån förutsättningarna
givna av de två lapparna.
ÅT E R S A M L I N G
När alla har skrivit färdigt, eller
när tiden är slut, kan ni gå en runda där alla som vill får tillfälle att
läsa upp sina texter. Uppmuntra
deltagarna att läsa, oavsett hur de
tycker att övningen har gått.
Peppa gruppen genom att prata
om hur man kan lära sig mycket
40
om sitt eget skrivande bara genom
att läsa upp för andra.
DISKUTERA
Efter att deltagarna läst upp sina
texter kan det gärna få finnas utrymme för åhörarna att ge spontan
respons. Var det något särskilt
man reagerade på när man hörde
en text? Prata om hur man tolkade texten och vad det var man
reagerade på. Gå sedan vidare och
prata om hur övningen gick:
6 Vad var svårare med att skriva
dialogen och vad var enklare?
6 Hur kan dialoger låta i verkligheten och vad krävs för att
skrivna dialoger ska kännas
verklighetstrogna? Är det viktigt
att det känns verklighetstroget?
6 Finns det andra saker som är
viktiga när man läser och
skriver?
TÄ N K PÅ AT T …
En tydlig ram för dialogerna kan
också ha en motsatt effekt för
vissa deltagare. Om nån har svårt
att skriva kan du påminna om att
det alltid är tillåtet att bryta mot
övningens regler, men att målet
är att man ska testa andra sätt att
skriva än de man är van vid.
S K R I VA N D E :
M AT E R I A L
Frågelistor
6 Papper
WO R K S H O P L E DA R E :
6 Massor av bilder: tidningar,
urklipp, vykort, foton, etcetera
6 Pennor
Sara Hallström
FÖRBEREDELSER
Övningen går ut på att göra
en lista i form av ett antal
frågor utifrån de tankar som
en bild kan väcka. Att börja
med att samla in något på
ett ganska vardagligt vis, till
exempel i form av en lista,
kan vara ett sätt att avdramatisera skrivandet – utan att
för den skull ta bort något av
allvaret i att uttrycka sig.
Genom att dela med sig av
sina tankar och frågor med
varandra kan man också tala
om hur ett gemensamt
skrivande och berättande
kan se ut och vad det kan ge.
Den här övningen är uppdelad
i två delar. Det går lika bra att
göra dem efter varandra vid samma workshoptillfälle som att göra
dem var och en för sig.
I den första delen får deltagarna
välja ut en bland flera bilder som
ligger utspridda på ett bord eller
en stor yta, för att sedan använda
den valda bilden att skriva utifrån.
Det måste finnas många bilder att
välja mellan, fler bilder än det är
deltagare. Förbered urvalet av
bilder innan workshopen genom
att välja ut och ta med bilder
hemifrån eller klippa ut ur tidningar och böcker. Det går också
bra att inleda övningen med att
låta deltagarna gå igenom tidningar, broschyrer och dylikt för att
själva klippa ut bilder. Bilderna får
gärna vara mångtydiga, lockande,
märkliga, enkla, fula, vackra,
komplexa och olika varandra.
ÖVNINGAR
41
ÖVNINGAR
42
ÖVNINGAR
43
ÖVNINGAR
STEG ETT
– F R Å G E L I S TA N
När deltagarna har valt varsin
bild ska de titta på den och skriva
ner cirka tio frågor till bilden.
Övningen handlar snarare om de
scener, liv och situationer som
bilderna utgör, än vad fotografen
har tänkt eller hur den har belyst
bilden. Frågorna kan vara av
vilken karaktär som helst, gärna
ganska “fria”, det vill säga att om
deltagarna vill så kan de fantisera
vilt. Om det finns personer på
bilderna kan man också ställa
frågorna direkt till dessa. Genom
att samla alla sina frågor på ett
papper får deltagarna sedan en
sorts “frågelista”.
Deltagarna ska själva komma på
sina frågor. Om någon har svårt
att komma igång kan du ge exempel på olika frågor. Det kan vara
så vitt skilda frågor som:
Är detta ett lyckligt hem?
Hur kom de dit? Har du något
gemensamt med den här platsen?
Är drottningens tänder av guld?
Vem har ställt dit den röda skon?
Är du hungrig? Vad kostar
hennes kläder? Varför är det
våldsamt? Varför gråter ni?
44
Vem ska hållas ansvarig? Vem är
det som fyller år? Vad arbetar
de med? Hur ser deras dans ut?
Vem kammar ditt hår?
FRÅGA BILDEN!
Varje deltagare väljer sedan ut två
frågor från sin lista. Låt alla göra
sitt urval innan du ger några ytterligare instruktioner.
När alla har valt två frågor ska de
skriva varsin text utifrån sina två
frågor. Den enda regeln är att texten ska ta avstamp i bilden och att
den ska innehålla bägge frågorna
någonstans. De kan vara var som
helst i texten – frågorna behöver
till exempel inte inleda eller avsluta
texten om man inte vill det.
ÅT E R S A M L A S
Efter femton minuter, eller när
det känns som att alla är färdiga,
är det dags för gruppen att återsamlas. Gå en runda och låt alla
deltagare visa vilken bild de har
valt och berätta om hur det kom
sig att de valde just den.
När deltagarna har visat och berättat om sina bilder kan alla som vill
läsa upp sin text och/eller frågorna
de skrev till bilden i en runda.
S T E G T VÅ –
” H U R Ä R D E T AT T … ”
Ö P P N A S VA R
Gruppen kan sedan gå vidare
genom att göra ytterligare en
uppgift utifrån en frågelista, denna gång med helt nya frågor som
inte har med bilderna att göra.
Det är alltså bara genom uppspaltandet av frågor i listform som de
olika momenten liknar varandra.
Låt deltagarna skriva tio frågor
var, frågor som alla börjar med
orden: “Hur är det att...” Deltagarnas uppgift är alltså att
skriva ut hela frågan med en
valfri fortsättning som de själva
hittar på.
Det är helt upp till deltagarna
att själva formulera frågorna,
men om någon har svårt att komma igång kan du ge exempel på
hur en sådan fråga skulle kunna
se ut: Hur är det att få en blomma
uppkallad efter sig? Hur är det
att inte känna? Hur är det att
vara främmande? Hur är det att
leva sin utopi? Hur är det att inte
få tala? Hur är det att älska
pengar? Hur är det att bryta mot
reglerna? Hur är det att ta
hand om någon? Hur är det att
hata? Och så vidare…
Låt deltagarna välja en fråga var
från sin lista. Skriv den utvalda
frågan på en ny lapp, och blanda
alla lapparna. Deltagarna får
sedan dra varandras frågor: om
någon får sin egen fråga är det
bara att lägga tillbaka den och
dra en ny.
Den fråga man får försöker man
sedan skriva ett svar till. Det gäller att skriva ett svar i en mycket
vid bemärkelse. Det kan till exempel vara en reflektion, en undersökning eller en associativ tanke
runt det som frågan gäller.
Det kan variera från grupp till
grupp hur mycket tid som behövs
till en sådan här övning. Anpassa
tiden utifrån gruppen. I regel
brukar vara 10 –15 minuter vara
lämpligt, men man kan också låta
övningen ta längre tid än så.
S A M TA L A
När tiden är slut återsamlas
gruppen. Gå en runda och låt
deltagarna berätta vilken fråga de
hade och hur det kändes att göra
uppgiften. De som vill kan också
få läsa upp sina texter. Det här
kan vara ett sätt för deltagarna
ÖVNINGAR
45
ÖVNINGAR
att skriva texter som inte behöver
bli ”litterära” eller ”färdiga” på
en gång, utan som börjar i undersökandet. Samtala om vad deltagarna tänkte på under övningen
och uppläsningarna, och om vad
skrivande kan vara:
6 Måste man veta exakt vad
man vill berätta när man börjar
skriva?
6 Hur skiljer det sig åt om man
jobbar själv eller tillsammans
med andra när man skriver?
6 Hur är det att börja skrivandet
med en fråga?
G Å V I DA R E
Att göra en lista kan vara ett sätt
att strukturera upp tankar, att
samla in något, att hitta sina
spänningsfält, att sätta ord på vad
man känner eller att inte behöva
göra det perfekt från början.
Prata om olika sätt att använda
sig av listor. Brukar någon av
deltagarna skriva listor? Hur kan
man använda listor på andra sätt
för att göra olika typer av texter?
Vad finns det för exempel på texter
som utgörs helt av listor?
MUSIK:
Du har en låt
WO R K S H O P L E DA R E :
Frida Selander
Syftet med denna övning är
att visa att alla går omkring
och bär på låtar, och att det
inte är jättesvårt att skriva
en egen. Det handlar om att
leta efter saker som man själv
tycker om, att ha kul och lattja
med ljud och ord. I slutändan
kommer alla deltagare att ha
gjort varsin låt, utan att man
knappt har tänkt på det.
M AT E R I A L
Alla behöver:
6 Gitarr
6 Penna
6 Papper
6 Mobiltelefon
46
Övningen vill visa att melodier,
klanger och text finns i oss alla,
det gäller bara att släppa fram det.
Det behöver inte bli en hit eller
radiosingel. Alla kan göra en låt,
däremot är det inte säkert att alla
vill göra en låt eller finner någon
glädje i det. Det är dock värt att
pröva, för det kan vara riktigt kul
och kännas bra för själen. Under
övningen kommer alla deltagare
att få sitta var och en för sig själv
och få utforska gitarren, sin egen
röst och textförfattande.
H I T TA PÅ E T T AC K O R D
Börja med att prata lite om gitarren. Att man inte behöver veta vad
de olika tonerna heter eller hur
de hör ihop. Det går att pröva
sig fram till vad man själv gillar.
Berätta om olika sätt att slå an en
sträng. Visa att man kan trycka
ner toner var som helst på den
långa halsen, flera samtidigt eller
enstaka var för sig.
Alla får ta varsin gitarr och gå och
sätta sig på egen hand, i ett eget
rum eller på något annat sätt lite
avskilt. Nu ska deltagarna utforska gitarren. Den får användas och
spelas på hur man vill, det finns
inga rätt eller fel. Målet är att
hitta två olika ackord eller klanger
som man tycker låter bra. Det kan
räcka med att trycka ner fingret
på en sträng och slå an på gitarren för att hitta ett sådant ackord
eller en sådan klang. Meningen
är att sitta en stund med gitarren
och leta, leka, experimentera och
lyssna.
DÄ R F I N N S E N M E L O D I
Gå sedan vidare med att låta deltagarna sammanfoga de två ackorden eller klangerna. Uppmuntra
deltagarna att göra detta på olika
sätt och att byta mellan dem. I
detta moment ska varje deltagare
dessutom lägga till sin röst. Det
gäller helt enkelt att nynna till
ackorden, att försöka hitta en
melodi eller en rytm. Precis som i
första momentet så kan det gärna
få vara väldigt enkelt. Man kan till
exempel växla mellan två toner i
nynnandet, eller sjunga på en och
samma ton över båda ackorden.
Tonen kommer att kännas olika
med olika ackord.
ETT SMS BLIR TEXT
Be alla deltagare att välja ut ett
SMS som de tycker om från sina
mobiler. Detta SMS ska sedan
ÖVNINGAR
47
ÖVNINGAR
48
ÖVNINGAR
49
ÖVNINGAR
användas som text till ackorden
och melodin eller rytmen. Det
gäller helt enkelt att sjunga eller
tala texten till ackorden. Sedan
har alla varsin låt!
Om deltagarna vill spelar man
upp sina låtar för varandra. Det
kan kännas omöjligt att spela för
andra, men uppmuntra alla till att
spela upp och försök att inte göra
en så stor grej av det.
S A M TA L A
Låt deltagarna sätta sig två och
två och intervjua varandra:
6 Vad har du för relation till
gitarren? Berätta om din historia
med instrumentet!
6 Vad har du för relation till din
röst, till att sjunga eller använda
den på olika sätt?
6 Berätta om en favoritlåt. Vad är
det som du tycker om med den?
Samlas sedan i helgrupp och låt
paren berätta om varandra för
resten av gruppen. Det blir också
ett sätt att lära känna varandra lite
bättre inom gruppen.
50
G Å V I DA R E
Dels kan man jobba vidare på
låten som kom fram av övningarna. Ska det till något mer? Ett
till ackord eller mer text? Dels
kan man göra samma övning igen
fast med variation. Det går till
exempel att blanda de ackord man
själv hittat på med ackord som
man kan sen tidigare. Man kan
också använda ett kort SMS som
titel och skriva en text utifrån den.
Framförallt gäller det att bara sitta
och testa sig fram med gitarren
och att under avslappnande
former undersöka sin egen röst.
Att leka runt och att ge det tid.
TÄ N K PÅ AT T …
Det kan vara svårare för de som
är vana att spela gitarr att hitta
nya, okända ackord. De kan ofta
vara låsta vid all den kunskap de
har sedan tidigare. Då får man
hjälpa till lite, försöka klura ut
vad deltagarna kan och försöka
hitta vad som fortfarande kan
vara outforskat för dem.
VÅ R A
VÄ N N E R
VÅ R A
VÄ N N E R
ZAFIRE VRBA
Konstnär och hantverkspedagog
Bor: Solna
Ålder: 31 år
Favoritdoft: Myrra eller syrener
Vad inspirerar dig?
Pantertanter,
queera tonåringar,
gränsöverskridande
pensionärer, joddling
och neonfärger.
ter högt. Sen kändes det kul att blanda in
rekvisita, eld, ritualer och scenkläder. Det
blev mer som performance och efterhand
hittade jag andra galna konstnärer som jag
jobbar med ibland. Hantverk har jag sysslat
med på varje ledig stund sen jag lärde mig sy
på maskin som 13-åring.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Använd humor men ta dig själv och din
konst på allvar. Du behöver ingen särskild
utbildning för att kunna göra konst eller
för att kalla dig konstnär.
Ganska ofta jobbar jag i olika verkstäder eller
skolor och lär ut sömnad, snickeri och trixar
med symaskiner som inte vill funka. Eller så
syr jag nya scenkläder i min egen textilverkstad. Förhoppningsvis hinner jag också repa
en kommande performance och öva på min
lilla miniorgel.
Hur började du med det du håller på med?
Vad håller du på med just nu?
Jag skrev mycket poesi och har alltid gillat
att stå på scen, så jag började läsa mina tex-
Jag jobbar med ett par performanceverk och
en film om lust.
Ditt bästa tips till unga personer som
vill hålla på med konst?
Vad gör du om 15 år?
Jag experimenterar med grafik, gör konst
av människors röster och har ett par barn
tillsammans med ett gäng vänner.
Vilka sammanhang får dig att känna dig
trygg och inspirerad?
Allra bäst trivs jag i sammanhang som är
åldersblandade och helnyktra.
Vad är hantverkspedagogik?
Hantverk är ett perfekt verktyg för att
uttrycka sig, att umgås kring, för att lära
sig saker eller träna sin koncentration och
motorik. Vi hantverkspedagoger jobbar i
alla tänkbara material och på många olika
ställen som skolor, dagliga verksamheter,
äldreboenden eller fängelser. Själv jobbar
jag på fritidsgården Egalia och på en gymnasieskola i Stockholm.
Vad driver dig att hålla på med det du gör?
Jag är först och främst nyfiken och tycker
om att göra konkreta saker för att förändra,
förbättra, protestera eller hylla. Jag brukar
drivas av olika känslor och försöker att använda hela känslospektrumet. Hopp, frustration, hat, kåthet, glädje eller vrede är alla
utmärkta källor till energi, och jag tror på
att blanda hejvilt. På så vis blir det möjligt
att göra konst och vara aktivist utan att bli
varken utarbetad eller uttråkad!
VÅ R A
VÄ N N E R
Sandra
Mujinga
Student på konsthögskola
Bor: Malmö
Ålder: 22
Favoritdoft: Regn
Vad inspirerar dig?
Musik och ljud. Actionfilmer. Enkla sångtexter, upprepningar som ett grepp. Material och teknik, textil, arkitektur och kläder
(speciellt oanvändbara och roliga plagg
som till exempel turtleneck, haha…). Nick
Cave (konstnären), Yinka Shonibare, Leigh
Bowery. Ordspråk och normer. Jag blir
också väldigt inspirerad av pinsamma tystnader.
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
Ta dina intressen på allvar. Börja någonstans, var som helst, med något du är intresserad av och gräv och gräv djupare.
Hur började du med du håller på med?
När jag gick på Einar Granum (konstskola
i Norge) så hade vi en kurs med den norska
performancekonstnären Tori Wrånes. Kursen var bara en vecka, men den var fantastisk! Alla var så engagerade och vi gjorde
bland annat en performance som varade i
nio timmar. Vi var drygt tio personer som
alla åkte skidor som black metal-folk. Jag
hade inte åkt skidor på länge och det kom
till en punkt där jag var nära att vända och
åka hem, men jag gjorde ändå inte det.
Efter det insåg jag att om en performance
kunde få mig att åka skidor i nio timmar så
var det definitivt en konstform jag var
tvungen att utforska mer.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
En kanna kaffe när jag vaknar, och teori.
Jag tycker bäst om att läsa på morgonen för
då är jag inte så rastlös. Brukar försöka
vara på skolan senast klockan tio. Man kan
säga att jag jobbar mer fysiskt resten av
dagen, i min ateljé eller ute någonstans på
jakt efter material, filmer eller för att fota.
Sen gillar jag att avsluta dagen med att läsa
en bra bok.
Vad håller du på med just nu?
Jag jobbar med två performance-projekt.
På sistone har jag också jobbat mer och
mer med ljud, allt från att vara dj till att
göra egen musik och att experimentera med
sång. Till hösten ska jag satsa mer på att
göra skulpturer. Jag saknar att jobba stort
och fysiskt, att inte sitta med näsan i en bok
eller framför datorn hela tiden.
Vad gör du om 15 år?
Förhoppningsvis har jag haft en massa
samarbetsprojekt och rest runt i världen,
haft tid att verkligen fördjupa mig och
engagera mig i vad det än kan vara. Vem
vet, kanske jobbar jag som lärare med unga
konstnärer.
Vilka sammanhang får dig
att känna dig trygg och inspirerad?
Att få rutin på saker och sen förlita sig på
och hålla fast i den rutinen så länge som
möjligt. Att kunna jobba med projekt så
länge jag vill, allt behöver inte bli färdigt.
Det är också viktigt för min del att engagera mig i andra saker som inte nödvändigtvis har att göra med konsten, till exempel att spela basket!
Hur kan konsten utmana heteronormen?
Allt från att beröra generella frågor om
kön till rent konkret. På ett undersökande
plan så tror jag att det handlar om att ställa
sig kritisk till sådant som verkar ”självklart”. Jag nämnde tidigare Leigh Bowery
som var och är en väldigt inflytelserik performancekonstnär, kläddesigner, etcetera,
på åttio- och nittiotalet. Han jobbade med
att synliggöra sig själv i egenskap av att
vara en öppen homosexuell man med aids,
vilket han sen också dog av. Det här var
under Thatcher-regimen i Storbritannien,
då HIV-positiva osynliggjordes. Med kläder
och olika redskap eller rekvisita försökte
han abstrahera sin kropp, till exempel genom att omforma sina bröst med gaffatejp,
använda en människa som ett smycke eller
som en väska. Han väckte frågor om kroppen, normalitet, kön och sexuell läggning.
Jag vill mena att han uttryckte styrka med
starka uttryck.
Sen har vi också Michael Onona från
Marocko som representerar något helt
annat med sina poetiska målningar, nämligen sårbarhet. Både kvinnorna och männen som han målar av är nakna – kanske för
att visa hur människan ser ut bakom sina
masker? Men hur sårbara hans motiv än
kan framstå så blir de ändå presenterade på
ett respektfullt sätt. Så det är kanske det,
att konsten är ett rum där man kan diskutera både styrka och sårbarhet.
Hur går det till när du börjar
med ett konstverk?
Jag har flera anteckningsböcker där jag
skriver ner allt från det som inspirerar mig
till sådant jag drömmer, hur banala saker
det än kan vara. När det är något som verkligen fångar min uppmärksamhet gör jag
en massa tankekartor, storyboards, skriver
ned associationer och research. Jag har ofta
svårt att bestämma mig, men tror att jag
har blivit bättre på att kasta mig ut i saker.
Att våga satsa och ta vara på all konstruktiv
kritik jag får. Det var väldigt viktigt för
mig att experimentera så mycket jag kunde
det första året på konsthögskolan, att våga
”göra fel”och gå vidare.
VÅ R A
VÄ N N E R
Alexandra
Bor:
Falagara Stockholm
Jag arbetar
med visuell
kommunikation,
och ord!
Ålder: 30+
Favoritdoft:
Red Harissa,
CdG. Och
från naturen:
oregano.
Vad inspirerar dig?
Bland annat den fantastiska tecknaren
Jillian Tamaki, bildmagikern Anna Giertz,
genikonstnären Dynasty Handbag, übersmarta illustratörsundret Beata Boucht,
supercoola Fulskribenten Malin Holgersson
och the queen of glass Åsa Jungnelius.
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
Var nyfiken! Fiska inte efter andras godkännande – gör sådant du tror på själv.
Var kompromisslös utan att vara tjockskallig. Var öppen för förslag! Samarbeten kan
ge oväntade resultat. Skapa dig en egen väg
och försök att inte fastna i självkritik.
Hur började du med du håller på med?
Tecknandet har alltid varit ”mitt kall”.
När jag var en liten knatte berättade min
mamma att man kan arbeta som konstnär
– och jag bestämde mig för att bli det. Min
formella utbildning fick jag sedan på
Konstfack.
VÅ R A
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Det varierar mellan intensivt ös när jag
har många deadlines och total förlamning
när jag plötsligt har tid över för egna
projekt. För att komma in i arbetsro måste
jag vara ensam ett par dagar, koncentrera
mig på att tänka hela tankar.
Vad håller du på med just nu?
Jag är i insamlingsfasen för ett eget bokprojekt, så jag letar inspiration och idéer
i text och bild, skriver och tränar.
Vad gör du om 15 år?
Fyller 50 år. Shit!
För att komma in i
arbetsro måste jag
vara ensam ett par
dagar, koncentrera
mig på att tänka
hela tankar.
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
Tillåtande miljöer där kritiken är relevant
och kommer ur en vilja att hjälpa en
framåt. Redaktionen på tidskriften Ful
har varit en sådan plats för mig – såväl en
varm famn som en kick i baken.
VÄ N N E R
Hur kommer man runt
prestationsångest?
Tänk på vad du innerst inne vill själv och
jämför dig inte med andra, man gör det
man kan för stunden. Mer än så kan man
inte göra – och det är OK! Det tar tid
att utvecklas. Ge saker tid. Var sann mot
dig själv. Och tillåtande! Självkritiken
kommer alltid att finnas där, man får välja
om man ska se på den som ett gift eller
som en sporre. Var schysst mot dig själv!
Hur jobbar du som illustratör
med hbtq-frågor?
Jag är medveten om att jag är med och
formar/utvecklar bildspråket och att
jag har ett ansvar – jag ifrågasätter
rådande ideal och vill vända upp och ned
på invanda föreställningar om hur saker
och ting ”ska”se ut. Hbtq-frågor är inget
jag explicit arbetar med men jag behåller
mina normkritiska brillor på 24-7 och är
noggrann med att inte reproducera och
sprida fördomar och tankefel av gammal
vana. Det är min ambition.
Skådespelare
Favoritdoft:
och Dramatiker
Sommarens första
Bor: Göteborg
regnvåta asfalt
Ålder: 34
skådespelare, regissör eller kollega. Om jag
skriver brukar jag oftast krisa i några veckor, gå
och tänka mycket, be folk kritisera mina idéer.
Sen vaknar jag till liv någon kväll vid elvatiden
och kan inte sluta skriva på flera, flera timmar.
Om jag undervisar eller regisserar brukar jag
vara väldigt noga med planering innan start,
bra uppvärmningar, lyssna in var alla är innan
vi tar itu med dagens schema.
Vad håller du på med just nu?
Vad inspirerar dig?
I princip alla som kämpar på med saker de tror
på och uttrycker det i behov och viljor.
Ditt bästa tips till unga personer som vill
hålla på med konst?
Gör det Du vill. Pröva. Älska att misslyckas.
Det finns inga sanningar.
Hur började du med du håller på med?
Jag transade som Carola i 7-årsåldern på farfars
60-årskalas. Alla älskade det. Jag älskade att
stå på scen. Sen slutade jag visserligen transa,
men stannade på och i närheten av scenen.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Om jag repeterar som skådespelare så är jag
på teatern 9-17 och gör mitt bästa för att vara
en bra medspelare hela tiden, vare sig jag är
Jag repeterar en föreställning om kroppskomplex som heter Fetto. Samtidigt skriver
jag på en ny pjäs för Riksteatern – Järnnatt
– som tar vid lite på samma spår som mina
tidigare pjäser …efter Fredrik och No Tears
For Queers.
Vad gör du om 15 år?
Vet inte – krisar med det just nu. För 15 år
sen tänkte jag att jag ville – då om 15 år –
ha hunnit bli skådespelare, fått ge ut pjäser,
spelat en monolog, undervisat, gett ut en skiva,
regisserat, jobbat med film och radio. Nu har
jag gjort allt det. Därför – en kris.
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
Tydlighet och öppenhet. Och människor som är
bra på att säga ja och pröva, och som inte är
ängsliga eller rädda för att misslyckas.
Hur har du jobbat med hbtq-frågor
i teater och drama?
Både i text och gestaltning har jag använt
mig av mina egna erfarenheter av att vara
icke-straight. Jag har också använt mig av
samhällets normer, sociala regler och politiska
dogmer för att få nya berättelser, som istället
berättar om mig och mitt, att synas på scen. Jag
har velat att det arbetet ska få synas på fler platser
än i storstäderna, och där har Riksteatern och
Regionteater Väst varit perfekta plattformar
med sina turnerande uppdrag.
Jag har projektlett en 3-årig satsning på
teater för ungdomar om kön och identitet,
Projekt:ID, där 7 produktioner med helt olika
aspekter av identitet har spelats i hela landet.
De tre senaste somrarna har jag även jobbat
som en av huvudlärarna på Teaterhögskolan i
Stockholms sommarkurs ”Hbtq – Normkritisk
Gestaltning”, just för att få vara med och
bredda idéer om vilka som får stå på en scen,
vilka historier som berättas och i vilka forum
man får göra det. Deltagarnas liv, erfarenhet
och viljor har fått stå i centrum – inte massa
gamla idéer om hur teater skall genomföras
eller vem som skall få spela vad.
Om du fick en miljon till ett projekt som skulle
få unga hbtq-personer att må bättre,
vad skulle du då hitta på?
Jag skulle ge pengarna till de hbtq-personer
som vill driva och göra sina egna projekt, inte
mina. Sen skulle de få mig som bollplank om de
ville. Mer open sources, liksom.
Namn
Namn::
Maja Karlsson
Musikmakare
Bor:
Bor:
Malmö
Ålder:
33
Favori tdoft:
Kaffe
Vad inspirerar dig?
Folk som inte behöver vara omtyckta och folk
som jobbar hårt för vad de tror på och folk
med egensinnig begåvning.
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
1. Våga göra konstiga saker.
2. Orka jobba med och förbättra dina grejor
– om du vill kommunicera med världen.
VÅ R A
Hur började du med du håller på med?
En kompis hade en dator som jag planlöst
började spela in musik på. Efter ett tag sade
en annan kompis att jag ju hade gjort en hel
skiva, och jag upptäckte att det var sant.
Plötsligt var jag en som gjorde skivor.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Då jobbar jag på museum och sysslar inte
alls med konst. Det händer istället på
kvällar och under semestern. Ibland tar jag
tjänstledigt för att åka iväg och göra en
konsert.
Vad håller du på med just nu?
Då och då gör jag konserter med låtar från
min senaste skiva. Den senaste månaden har
jag hållit mitt första föredrag och lett min
första workshop.
Vad gör du om 15 år?
Mer föredrag, mer workshops. Om allt går
som jag hoppas så håller jag också kurser
i självförsvar för hbtq-människor.
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
Mitt eget gosiga hem och att titta på Buffy
the Vampire Slayer. Eller, när tillfälle
finns, besöka en stad som har tagits över
av hbtq-folket.
VÄ N N E R
Vad betyder det för dig att tillhöra
någon slags hbtq-sammanhang?
I min vardag finns för lite queer. Jag märker
ibland, i ”vanligt” heterofikasnack, att
jag inte är i mitt eget sammanhang. Det
är vid särskilda tillfällen, som på en
pridefestival, som jag känner att wow, så
här borde det vara oftare. Första gången
jag var på Copenhagen QueerFestival och
såg världens blandning av skägg, läppstift,
dreads och lackstövlar bestämde jag mig
för att komma ut. Så att sammanhanget
finns någonstans är livsviktigt.
Hur går det till när du skriver en låt?
Det börjar oftast med en fras, som är både
melodi och text. Den har en viss attityd,
men den har först inget sammanhang.
Oftast kan jag aldrig ändra den textraden,
även om den var jättedum, för inga andra
ord låter lika ”perfekt” som de första.
Resten av arbetet blir att bygga en låt runt
denna grundfras. Att hitta musik, melodi
och mer text som gör att denna första fras
verkar vettig och motiverad. En udda liten
rad ska hitta sitt sammanhang.
VÅ R A
VÄ N N E R
Andrea Merkx
Video- och performancekonstnär
Bor: New York
Ålder: 32
Favoritdoft?
En vän till mig brukade beskriva något som hon
kallade “kombodoft”, det samlade intrycket av
varje persons individuella doft efter alla lager av
parfym, hårprodukt, balsam, schampo, tvål, hudkräm och tvättmedel.
Vad inspirerar dig?
Jag är väldigt inne på sent 70-tal och tidigt 80-tal,
på musikvideos, science fiction och stadsplanering. Jag tror att jag i min musik såväl som i min
konst har blivit väldigt inspirerad av i princip
allting, men kanske mest av mina vänner och av
människor omkring mig som helt enkelt… gör
saker.
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
Konst kan betyda massor av olika saker, men
främst av allt tror jag att det innebär att man verkligen måste vara beredd att tillbringa oerhört
mycket tid själv med att arbeta på sin egen grej,
och man måste antingen älska att göra den där
grejen eller vara galen eller tillräckligt egoistisk
för att faktiskt tro på att ens arbete är viktigt.
Hur började du med det du håller på med?
Jag läste och skrev mycket poesi i high school, sen
började jag på college och studerade konst, gjorde
grafik och startade ett rockband. Efter college
sa en vän åt mig att flytta till Chicago, så jag
gjorde det och han hjälpte mig att få jobb hos en
grym konstnär med att täcka byggnader med
screentryck. Sen hade jag en massa andra konstiga
jobb, som byggarbetare och andra grejer, och efter
det började jag plugga igen för att ta min konsthögskoleexamen. Några år senare hjälpte en vän
mig att göra några videos till en performance,
eller liksom, hur ska jag säga… filmerna var mitt
performance, och på det spåret har jag fortsatt.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
Jag vet att det här låter banalt, men jag har lagt
ner mycket tid på att försöka att inte ha vanliga
arbetsdagar.
Vad håller du på med just nu?
Just nu lyssnar jag på Pet Shop Boys, “Actually”.
Jag sitter också och klappar Pearl, katten (hon är
egentligen inte vår katt utan hänger bara med oss
till slutet av sommaren, men man kan lugnt säga
att min flickvän och jag ofta sitter kattvakt). I höst
kommer jag att undervisa, assistera konstnärer,
packa andras konst i lådor, installera utställningar
på gallerier och arbeta på några videoprojekt.
Vad gör du om 15 år?
Till dess hoppas jag ha listat ut hur jag ska kunna
överleva enbart på min konst.
Vilka sammanhang får dig att känna dig
trygg och inspirerad?
Jag älskar verkligen att stå på scen. Det är ett
sammanhang där jag känner mig fullständigt utlämnad, men på scen vet jag åtminstone vad jag
ska göra av mig själv den närmaste halvtimmen.
Det jag älskar allra mest, det är att till och med
när det går dåligt så finns det ändå en publik där
som reagerar. Feedbacken är helt omedelbar och
jag älskar uppriktigheten och tydligheten i det.
Det finns verkligen något fantastiskt i att ha
arbetat hårt med att repetera, och sedan upptäcka
att man är bra på det man gör när man – bara för
ett ögonblick – fångar publiken.
Hur ser du på förhållandet
mellan hbtq-frågor och performancekonst?
Jag är inte säker på att det finns någon direkt
koppling mellan performancekonst och hbtqfrågor. Jag är definitivt inte beredd att antyda att
performance är gay eller att hbtq-personer gör
performancekonst – även om båda de sakerna kan
stämma. Det är en svår fråga för mig att svara
på, främst för att stora delar av min konst inte
direkt berör hbtq-frågor.
Jag skulle kanske kunna säga något jättesmart om
att mycket performancekonst har tagit plats i
utkanten av dans-, teater- och konstvärlden, eller
video- och filmvärlden, vilket på sätt och vis gäller
mycket hbtq-kultur också, även om det bara
handlar om gemensamma erfarenheter av att ha
marginaliserats.
Sedan drygt tio år spelar jag i ett band, men jag
har aldrig känt att det är samma sak att uppträda
med mitt band som att uppträda själv, som konstnär. Förhållandet mellan mig och publiken är så
annorlunda under mina performance än när jag
spelar med bandet. Till och med när jag spelat med
band på gallerier ser förväntningarna helt annorlunda ut. En förklaring till den här skillnaden är
att “rockband”har tydligare definierade roller än
konstnärer. Performancekonst kan anta oräkneliga former och uttryck, men den vanligaste gemensamma nämnaren är en kommunikation mellan konstnären och åskådaren. Jag vet inte om
sexualiteten eller den könade närvaron hos de
personerna nödvändigtvis avgör vilka teman som
kommuniceras i högre utsträckning än vad den
enkla gesten att spela ett instrument inför en publik betyder att något är musik, men jag har lärt
mig att det åtminstone spelar roll.
Ett exempel: Jag har lagt upp en musikvideo på
youtube, en cover på The Cure. Den här videon
har verkligen blivit måltavla för en arg kommentarfältsdebatt om huruvida jag är kille eller tjej och
om hur jag uppenbarligen är gay, oavsett vilket.
Youtube-tittarna har reagerat mer på de icke-heteronormativa detaljerna i mitt uttryck än på hur
korkad videon egentligen är, och konstigt nog är
den uppe i över 50 000 visningar. Det finns alltså
en mer direkt koppling mellan mig som lesbisk och
vad det betyder för åskådaren än vad jag någonsin
hade för avsikt, och det har verkligen öppnat
mina ögon.
Hur kan man använda konst för att
förändra världen?
Förhållandet mellan konsten och åskådaren
kan fungera på så många olika sätt. Det kan
vara övertygande, omvälvande, få personer att
känna något, få dem att inte känna något – men
jag har svårt att se hur konstnärer, alldeles själva, kan åstadkomma omfattande samhälleliga
förändringar.
Vi lever i ett samhälle som är så tätt sammanlänkat att det är svårt att tro att det skulle finnas en
enskild person eller ett enskilt objekt som på
egen hand verkligen skulle kunna förändra
saker, men vi kan definitivt göra vårt bästa för
att fylla våra verk med de värdesystem vi stödjer
och förespråkar, vilket jag också tycker att vi
bör göra. Jag upplever att mina politiska värderingar följer med mig även när jag försöker vara
neutral, och jag tycker att det är viktigt att stå
för det. Mina föreställningar om hur världen
skulle kunna förändras är en oerhört viktig del
av vad jag gör, men det mesta jag gör handlar
om att reagera på hur världen är.
Ett enklare sätt att säga det på skulle kunna
vara: “Jag tror att jag förmodligen förändrar
världen genom att göra min konst, åtminstone
litegrann.”
JOJO STENBERG
Ljudkonstnär, med mera!
Bor: Skärholmen, Stockholm.
Ålder: 35
Favoritdoft: Socker, snö
och min hund Alfons
Vad inspirerar dig?
Vänner, Arthur Russell, ord och meningar som
DET STORA ÄPPLET TOG EN TUGGA AV
MIG, tv-serier, parkbänkar, melankoli, längtan,
ansikten, saker som är roliga på sätt som inte går att
förklara, monotoni, fåglar, röster OCH trumpeter.
Ditt bästa tips till unga personer som
vill hålla på med konst?
Gör det för din skull. Att tänka på andras förväntningar kan vara sönderstressande. Om du tycker det
är bra så är det bra. Om det gör dig glad så är det
värt allt i hela världen. Hitta andra som också vill
skapa, som känner likadant och peppa varandra.
VÅ R A
VÄ N N E R
Hur började du med du håller på med?
Vad driver dig i ditt arbete med Egalia?
Jag sökte mig till en radiolinje för att jag ville
jobba med berättelser. Nu vill jag mest skapa
stämningar.
Att det är så himla roligt! Jag har världens bästa
jobb. Att tillsammans med ungdomar och volontärer få skapa en plats som vilar på den fluffigaste,
snällaste stämningen du kan tänka dig. Att få bli
utmanad varje dag i möten med andra människor,
deras berättelser och behov. Det är väldigt ofta
jag hör vuxna hbtq-personer säga: ”Tänk om
Egalia hade funnits när jag var tonåring, vilken
skillnad det hade gjort.” Och så är det verkligen.
Egalia gör jättestor skillnad för besökarna, för
hur de orkar med vardagen med hetero- och cisantaganden överallt de går. På Egalia är det
andra normer som gäller, som inte bygger på att
någon tar sig rätt att utöva makt över någon
annan. Egalia är för många besökare den enda
platsen där de kan vara öppna med och avslappnade kring att de är hbtq. Att arbeta med Egalia
är att varje dag få bekräftelse på att man sysslar
med något extra viktigt.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag jobbar heltid på RFSL Stockholm med
ungdomsverksamhet, bland annat fritidshänget
Egalia. Det är konst att vara projektledare. Men
ljuden gör jag på det som kallas för fritiden.
Vad håller du på med just nu?
Jag gör musik till en film som inte finns. Det är
tänkt att musiken ska spelas upp bland folk som
sedan ska berätta för varandra om vilken film de
upplevde. Jag har tre spår klara. Och så gör jag
mitt eget Sommarprat-program.
Vad gör du om 15 år?
Wow, om 15 år lever fortfarande min hund Alfons
och vi är ute och promenerar så långt och så länge
vi vill.
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
Bland folk som känner mig eller är intresserade av
att lära känna mig. Sammanhang där lekfullhet
är rådande och där kreativitet står före prestation. Det är viktigt att man får vara med även om
man inte alltid kan prestera socialt eller konstnärligt. Och i miljöer där man tillåts vara sig
själv och samtidigt förändra sig och utvecklas.
Få saker stressar mig så mycket som folk som säger: Men det där är ju inte du…
Vad spelar särskilda hbtq-mötesplatser
för roll för dig personligen?
Stor roll! När jag inte jobbar väljer jag sammanhang där jag känner att jag blir läst som den jag
är. Platser där jag blir förstådd och inte ifrågasatt kring saker som rör min könsidentitet och
min sexualitet. Som tur är blir dessa sammanhang bara fler och fler. Jag spenderar den mesta
tiden i miljöer där jag känner mig trygg. Men
när jag minns att det inte alltid har varit så, eller när jag möter andra som har svårt att hitta
dessa platser slås jag av Ensamheten i att inte ha
rum där man får vara trygg i att vara sig själv.
Sen minns jag tillbaka och då pustar jag ut hela
vägen till jobbet.
VÅ R A
Bitte Andersson
Serietecknare
Bor: Stockholm
Ålder: 30
Favoritdoft: Överläpp
(utsöndrar var och ens
personliga doft)
VÄ N N E R
tänk på att ju fler gånger du ”misslyckas” desto
mer lär du dig om vad du gillar och vill göra.
Skit i vad andra tycker är snyggt eller coolt och
följ ditt hjärta.
Vad inspirerar dig?
Lågbudgetsaker, till exempel b-film, fanzines,
serier, lokal-TV och sådant. Just nu är mina favoritfilmer: Desperate Living (1977), Born in Flames
(1983) och The Adventures of Iron Pussy (2003).
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
1. Slopa självkritiken!
Gör först, kritisera sedan, annars stannar många
roliga projekt på idéstadiet.
2. Din berättelse är viktig!
Även om den känns pinsam, knäpp eller tråkig
för dig kan den ha värsta aha-effekten eller igenkänningsfaktorn för någon annan.
3. Du behöver inte vara tekniskt duktig (till exempel på att teckna) för att kunna göra superbra
konst. Ibland blir uttrycket till och med starkare av
att det inte är så perfekt rent visuellt, se till exempel
Åsa Grennvall och Aline Kominsky Crumb.
4. Om du väl tar dig över tröskeln att våga sätta
igång blir det ofta bättre än du kunnat tro och så
blir du jättestolt och sugen på att göra mer.
5. Ofta lär man sig mest när det känns som att det
”går dåligt”. Försök att inte tappa sugen, utan
Hur började du med du håller på med?
Mina storasystrar hade en del vuxenserier hemma
när jag var liten som jag bläddrade i med skräckblandad förtjusning. Min pappa och min syster
målade och tecknade mycket och jag fick alltid
pennor och sådant i födelsedagspresent och
julklapp. Jag fick mycket uppmärksamhet i skolan för att jag ritade ”fint”, men idag vet jag inte
om det var bra eller dåligt. Ibland kan det bli
hämmande att fastna i en ”fin” tecknarstil och
inte våga experimentera. När jag träffar folk
som började teckna sent i livet kan jag bli avundsjuk på deras lekfulla och kravlösa förhållande
till tecknandet.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Går upp när jag sovit klart och tar itu med det som
är mest brådskande. Att göra-listan är en blandning mellan betalda tecknaruppdrag, ideella upp-
drag, skoluppgifter (Grafisk design och illustration på Konstfack) och mitt egna hobbyprojekt –
en amatör-actionfilm om ett misslyckat lesbiskt
pudelrockband på roadtrip bland spöken, ninjor,
fängelseupplopp och motorcykelgäng. Till filmen
gör jag mycket kostym, rekvisita och specialeffekter – värsta pysselfesten alltså.
är läskigt med till exempel heterobröllop, arbetsplatser och skolor där nästan alla är vita, hetero,
medelklass, smala och funktionella. Öppna kanalen
i Stockholm (lokal-TV) har inspirerat mig mycket.
Där ser folk inte sådär läskigt perfekta ut som i
övrig massmedia och programmen handlar om fler
saker än matlagning, inredning och kändisar.
Vad håller du på med just nu?
Vilka berättelser är det du vill lyfta
fram i dina serier?
Just nu är det mycket pridesaker – en jättebanderoll till min thaiboxningsklubb, en illustration till
RFSL:s brottsofferjours nya hemsida och en illustration till Aftonbladet som ska göra någon pridespecial. När lugnet lägger sig ska jag planera en
stor motorcykelgängsfilminspelning med en massa
MC-tanter och fundera över en längre serie jag
tänkt rita som examensprojekt i skolan till våren.
“En amatör-actionfilm om ett
misslyckat lesbiskt pudelrockband på roadtrip bland
spöken, ninjor, fängelseupplopp
och motorcykelgäng”
Vad gör du om 15 år?
Hoppas kunna försörja mig som illustratör och
ändå ha tid över att rita serier och göra lite specialeffekter och scenografi ibland. Hoppas också ha ett
stort nätverk av normbrytande konstnärer och
aktivister omkring mig att göra roliga projekt tillsammans med.
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
Bokhandeln Hallongrottan och alla andra sammanhang där minoriteter är i majoritet. Tycker det
Berättelser som kan inspirera människor att bejaka fler sidor hos sig själva än de som samhället
förespråkar, och att skita i könsroller och sådant.
Jag upplever att massmedia och reklamen får
många att känna sig fula, misslyckade, tjocka,
gamla, och så vidare, så att vi ska vilja köpa en
massa saker för att ”förbättra” oss själva, till
exempel skönhetsprodukter, bilar, prylar och kläder. Jag vill rita serier som är roliga om folk som
inte är så perfekta, men gillar sig själva ändå och så
hoppas jag att det smittar av sig på läsarna.
Om ditt femtonåriga jag skulle rita en serie
till den du är idag, vad skulle den handla om?
Tyvärr skulle den nog vara ganska tragisk och
skildra en massa obehagliga sexuella upplevelser
som terapi. Eller så skulle den handla om något
slags superhjälte-alterego som är värsta tuffa
punktjejen och bara slår alla läskiga nazister och
fulla våldskillar på käften. Fast i verkligheten
ritade jag en bilderbok för barn när jag var 16 år.
Den handlade om en superhjälte (som såg ut som
mig, haha) som räddade en massa barn från en
läskig drake. Men den var inte så arg och våldsam,
mer glad och gullig.
Birgitta
Stenberg
Författare och konstnär
Bor: På en liten ö som heter Åstol, på västkusten utanför Marstrand.
Ålder: 79
Favoritdoft?
Jag tycker om Guerlains gamla parfym
”Jicky”, som man använde under tidigt 50-tal.
När två tjejer var ihop hade den mer feminina
tjejen ”Mitsouko” (också från Guerlain), och
den lite tuffare hade ”Jicky”. Och jag hade
”Jicky”. På den tiden åkte alla till Paris, inte
till New York, och sån där lek med parfymer
var väldigt vanligt ett tag. Det fanns hela doftspråk kan man säga, och alla möjliga saker som
man använde att uttrycka sig med, eftersom
hela gay-kulturen var så klandestin, den var ju
förbjuden. Kläder var också speciella. De butchiga tjejerna klädde sig ofta som killar, gärna
med slips. Det var både kul, tufft och rörande.
Numera är det vanligt att man skapar sig själv
som avvikare via sina kläder oavsett vad man
håller på med, särskilt bland musiker och uppträdande, men på den tiden var det nog nästan
bara vi som sysslade med att profilera oss som
annorlunda.
VÅ R A
VÄ N N E R
Vad inspirerar dig?
Vad gör du om 15 år?
Hela världen. Allt jag kommer över, vad jag
hör och ser. Jag har inga idoler. Det händer att
folk frågar ”Vad heter dina favoritförfattare?”
men jag kan ju inte räkna upp hundratals
namn. När man är frilans och kan syssla med
enbart skrivande så blir det lätt att man tankemässigt fastnar i skrivandets sfär av upplevelser.
Man går där och samlar på ord och idéer hela
tiden, ser ut att lyssna till omgivningens samtal men hör i själva verket inte ett ord.
Det är svårt att veta. Skulle jag överleva min
80-årsdag, och det är inte alla som gör det,
då är det väl bara att rulla på som förut. Men
jag vet inte om det finns så mycket kvar att fira
då. Jag menar inte för min egen del – men för
jordklotet, det är illa däran.
Ditt bästa tips till unga personer
som vill hålla på med konst?
Res ut och se världen. Se annan konst än den
som finns hemma, på orten.
Hur började du med det du håller på med?
Jag var fyra år och skrev mina egna sagor,
och jag visste redan då att jag skulle bli författare. När jag var tolv år började jag ta
kopior på mina brev ifall att jag skulle bli
någonting någon gång. Tala om egotrippad
framförhållning!
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Det vet jag inte, det växlar hela tiden.
Vad håller du på med just nu?
Jag ska skriva en ny Billy-bok, det blir den
sjuttonde i barnboksserien som jag skriver
till Mati Lepps härliga teckningar. Då och då
håller jag på att krafsa ner en diktsamling,
kanske… Det blir min fjärde i så fall. Dessutom skriver jag teater just nu.
“ Det har hänt mig några
få gånger i livet att jag
har skrivit som i trans,
sådär så man nästan är
säker på att det är en
annan kraft som skriver
genom ens händer… men
den där kraften skriver
tyvärr inte särskilt bra så
det går sällan att använda
de texterna. ”
Vilka sammanhang får dig att känna
dig trygg och inspirerad?
När jag vet att jag har hittat rätt i vad jag
skriver. Men både trygg och inspirerad samtidigt, det är jag nog aldrig. Inspirerad ja, men
det får man ju tukta också. Det har hänt mig
några få gånger i livet att jag har skrivit som
i trans, sådär så man nästan är säker på att det
är en annan kraft som skriver genom ens händer… men den där kraften skriver tyvärr
inte särskilt bra så det går sällan att använda
de texterna.
VÅ R A
VÄ N N E R
Går det att vända jobbiga och svåra
erfarenheter till något stärkande
genom sitt skrivande?
Javisst, och man bör skriva om det. Lämna det
bakom sig på papper. Inte gå där och mala på
det. Har man skrivit det färdigt så är det färdigt.
Det blir en befriande distans. Jag tycker att alla
borde skriva om det som gör ont. Även om de
inte kan använda det bör de skriva ner det.
Nu är jag klar med min självbiografiska serie på
sex böcker, projektet som jag redan på femtiotalet gick in för att skriva. Jag ville skildra hur
livet ser ut för en varelse som jag i ett patriarkat
som detta. Till min förvåning blev jag lite förvirrad av att nu inte ha det uppdraget längre.
Jag åkte in en sorts depression när jag var klar
med serien. Att leva som jag gjort förut... då när
jag skulle dokumentera var det nödvändigt att
närvara i sådant som borde skildras. Nu har jag
liksom ingen adress för sådant. Jag får ensam
stå för det jag upplever och det är svårt. Serien
har på något sätt hållit mig i handen.
Hur kommer man loss när man kört fast
i sitt skrivande?
Det finns ju så många olika metoder. Jag brukar
råda folk att om de har möjlighet, skaffa ett
speciellt ställe där de skriver. Att inte ha det
bordet fullt av fakturor och andra saker, utan
”här skriver jag”, att ge den delen av sig själv
en synlig plats i livet. Om man kan bör man
skapa en daglig vana att sitta där, helst vid en
viss tid. Om man har ett jobb och småbarn så
kan man skriva på natten, blir man bara van så
går det oftast bra. Och ibland så kan man ju
ta till drastiska metoder: Märta Tikkanen placerade ungarna framför teven och satt bakom
den och skrev. Det funkade perfekt, läs henne,
hon är väldigt bra! Och om man en dag fastnat
i sin text så bör man sitta där ändå! Bara låta
den invanda tiden gå, medan man tänker på
det man vill skriva. Då brukar det lossna av
sig självt.
Hur kan man använda skrivandet för att
utmana heteronormen?
Genom att skildra det evinnerliga kvinnoförtryckets alla uttryck. Det ska man göra oavbrutet. Det är
ju den stora fienden i världen. Det är fortfarande
“Här
skriver
jag!”
ATHENA
FARROKHZAD
dödsstraff på att vara hbtq på många ställen i
världen. I heteronormen ingår ju också det här
med kvinnans underordnade position. När en
kvinna protesterar och skapar sig ett eget liv så
är det fortfarande i många länder ytterst besvärande för den patriarkala familjen. Hon tar ju
ifrån mannen inte bara en potentiell hustru som
kan ge honom barn som är lika honom, utan
också en trösterska, en kocka, en städerska, en
älskarinna, man kan göra uppräkningen hur
lång som helst. Hon blir ett hot som kan straffas
med döden, också innanför våra gränser. Och
nu, i och med den snabbt framväxande nazismen
i EU, är det viktigare än någonsin att fortsätta
kampen för jämställdhet.
Poet, litteraturkritiker
och lärare på BiskopsArnös författarskola
Bor: I ett kollektiv
i Stockholmsförorten
Bagarmossen
Ålder: 28
Favoritdoft: Avgaser
i solljus
De som gör litteraturen politisk och
politiken litterär.
Det började som ett skämt, sen blev det
allvar, sen blev det pannkaka, sen blev
det kväll.
De som aldrig glömmer bort att det är
svagheten de slåss för när de manifesterar
styrka.
Det började med att dikten uppenbarade
sig som ett sätt att lära känna språket,
världen och jaget.
De som upplöser kategorier som skapar
över- och underordning samtidigt som
de står på de underordnades sida.
Det började där det alltid börjar,
med drömmar om rosor och eld.
Vad inspirerar dig?
De som ser platsen varifrån dikten skrivs
samtidigt som de skriver dikten.
De som riskerar allt för att nagla fast den
stilla punkten i konstant förskjutning.
Ditt bästa tips till unga personer som
vill hålla på med konst?
Det bästa är att att skaffa allierade att
vara lojal med in i döden.
Det bästa är att vara kritisk mot sina
allierade som en del av lojaliteten.
Det bästa är att ordna en egen fest om
man inte är bjuden.
Det bästa är study hard party on
young critic.
Det bästa är omöjligt att (be)skriva.
Hur började du med du håller på med?
Det började i begynnelsen, med ordet.
Det började i barndomen, med vemodet
och övermodet.
Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Vissa dagar ligger jag kvar i sängen
och gråter för att det är fel färg på himlen
och på regeringen.
Vissa dagar frostar jag av frysen och
raffinerar mitt deadlinebetingade
flyktbeteende.
Vissa dagar vandrar jag nerför Avenyn
under en fiktiv stadsvandring med mitt
poesikollektiv G=T=B=R=G.
Vissa dagar förbereder jag undervisning,
läser gamla greker, håller i lektion,
skriver recension, dör och återuppstår
i ett mejl.
Vissa dagar svarar jag på frågor till en
bok om tusen ord och tusen bilder.
Vad håller du på med just nu?
Just nu håller jag på med begäret
och bristen.
Just nu håller jag på att frosta av frysen.
VÅ R A
Just nu skriver jag att det finns en slakt
som alltid ska pågå för ett tecken ingen
kan minnas.
Just nu förbereder jag en poesiresa
till Palestina.
Just nu håller jag på att ordna en fest
dit ni alla är bjudna.
Vad gör du om 15 år?
Jag hoppas att jag ägnar mig åt dikter
som jag inte kan föreställa mig kommer
att kunna finnas.
Jag hoppas att jag bidrar till ett samhälle
där våra händer är våra och det vi skapar
också blir vårt.
Jag hoppas att himlen och regeringen
skiftar färg.
VÄ N N E R
Rum där det finns en tanke om rummet
som föregår, och vad det gör för skillnad
i rummet.
Vad betyder queerlitteratur för dig?
Queerlitteratur är en kvinna i krinolin
som läser Sapfo.
Queerlitteratur är en duellerande
man vars vapendragare tittar suktande
efter honom.
Queerlitteratur är former
som läcker som såll.
Queerlitteratur är ett hopplöst hittepå.
Queerlitteratur är det mest allmängiltiga
som finns.
Varför är det viktigt för dig att vara kreativ
tillsammans med andra?
Jag hoppas att jag jobbar med er som
läser den här boken.
Det är viktigt för att individen är ett ljug.
Jag hoppas att jag hoppas, vad som
än händer.
Det är viktigt för att individen
är olycklig.
Vilka sammanhang får dig att känna dig
trygg och inspirerad?
Rum där någon lyssnar fast jag talar tyst.
Rum där någon påminner mig om att
lyssna till den som talar tyst.
Rum där det kryllar av lojala och kritiska
allierade.
Rum där jag får höra något om dikten
som sätter dikten och mig på spel.
Det är viktigt för att individen kan
vara våghalsig.
Det är viktigt för att individen får lära
känna kollektivet som konstnär.
Det är viktigt för att individen längtar
efter att sluta vara individ.
VÅ R A
VÄ N N E R
M AT E R I A L
FOTOGRAFI:
Bilden av mig
själv
6 Digital kompakt- eller systemkamera (det måste vara en digitalkamera för att det ska gå att
göra hela övningen vid ett och
samma tillfälle)
WO R K S H O P L E DA R E :
6 Dator
Paula Urbano
6 Projektor eller skrivare, för
redovisning av bilderna
I den här övningen får deltagarna arbeta med att utforska sin identitet genom att
gestalta vem de skulle vilja
vara i form av ett fotografi.
Övningen går ut på att
fundera över bilden av sig
själv – kanske idealisera den
lite, drömma, ta ut svängarna
och presentera sitt inre jag.
Kanske den bilden säger mer
om vem man egentligen är
än om man hade försökt att
presentera sig själv så som
man brukar uppfattas eller
beskriva sig själv.
GÖR SÅ HÄR
Det är bra om deltagarna har fått
höra uppgiften en vecka innan för
att hinna fundera på den, eventuellt ta med rekvisita om man
vill använda det, eller hinna göra
andra förberedelser.
Börja med att bjuda deltagarna på
inspiration genom visa och berätta
lite om verk av olika konstnärer
som arbetat mycket med självporträtt och/eller kring teman som
makt, identitet, genus, sexualitet
och etnicitet. Det kan till exempel
vara Robert Mapplethorpe, Frida
Kahlo, Claude Cahun, Nan Goldin,
Cindy Sherman, Catherine Opie
och Del LaGrace Volcano.
Därefter är det dags att utföra
själva uppgiften, som går ut på
ÖVNINGAR
75
ÖVNINGAR
att genom fotografi leka med sin
självbild och fånga en vision eller
en skymt av den person som man
skulle vilja vara. Poängtera tydligt
att det handlar om att avbilda sig
själv som man skulle vilja vara,
och inte bara att göra ett självporträtt rätt och slätt.
F O TA !
Dela upp i grupper om tre eller
fyra deltagare. Deltagarna ska
hjälpa varandra inom gruppen
med att assistera och fotografera
varandra. De behöver ha gott om
tid på sig att utföra själva uppgiften, gärna två till tre timmar.
Uppmana deltagarna att gå på den
första idén de får och att inte vara
självkritiska och dissa alla idéer,
för då blir det inte lika roligt och
man hinner aldrig klart.
Ge alla grupper en stund på sig
att komma igång och komma på
idéer. Gå därefter runt och se hur
det går. Om någon inte kommer
på några idéer får du som workshopledare hjälpa till med inspirerande tips.
REDIGERING
OCH REDOVISNING
När grupperna har återsamlats
ska alla lägga in sina bilder på
en dator som ska användas för
redovisning. Om det finns tid
och resurser kan deltagarna få en
stund på sig för att redigera bilderna. Att redigera kan vara ett
frivilligt moment, beroende på om
du eller någon mer kan hjälpa till
med det tekniska, om deltagarna
själva kan redigera och om det
finns datorer åt alla som vill göra
det. Att redigera i det här sammanhanget kan innebära att exempelvis ljusa upp eller dylikt.
Det är viktigt att förmedla en
känsla till deltagarna av att foto
är enkelt, roligt och något som
alla kan göra, så det gäller att inte
fastna i det tekniska. Om det finns
risk för en massa tekniskt strul är
det bättre att strunta i redigeringsmomentet och gå vidare till nästa
moment, som också är det viktigaste: själva redovisningen och
diskussionen kring bilderna.
S AMTAL O C H BI L DANALYS
Nu kommer gruppen snart att
diskutera fotografierna. Utgå då
76
ifrån den här enkla modellen för
bildanalys:
1. Beskriv vad du ser.
2. Tolka vad du ser (symboler,
färgkoder, komposition, rekvisita, miljö, med mera).
3. Tyck till.
Syftet med att använda denna
modell är dels att fotografen ska
kunna förstå hur andra uppfattar ens foto och varför de tycker
som de gör, dels att deltagarna ska
kunna medvetandegöra sig om
hur de tittar på och tolkar bilder.
Titta tillsammans på ett av fotona
och prata sedan om det. I början
får bara de prata som inte har
varit med och tagit fotot. Börja
med att gemensamt sammanfatta
bilden utifrån steg ett i bildanalysen. Sätt tillsammans ord på de
delar av bilden som det går att
objektivt konstatera. Man kan till
exempel fråga sig: Hur är personen på porträttet? Här gäller det
att försöka bortse från hur personen på fotot är i vanliga fall, om
man känner varandra. Det enda
som räknas är det som syns på
bilden och inte vad man vet om
personen, eller om dem som har
tagit den, sedan tidigare. Vad
har personen på sig? Kan vi säga
säkert vad den gör, eller är det
oklart?
Gå sedan en runda och låt samma
grupp av deltagare, det vill säga
de som inte har varit med och tagit
bilden, prata om den utifrån steg
två och därefter steg tre. Innan
man har vant sig vid att tänka
och prata utifrån en sådan här
modell kan det vara lätt att vilja
hoppa direkt till steg tre. Då får
du påminna deltagarna om vikten
av att förmedla sin tolkning i rätt
ordning.
När rundan är färdig får personen
som är med på bilden uttala sig
om hur den har tänkt och kommentera de reaktioner som bilden
har skapat. Tolkningarna kan
ibland stämma överens på pricken
med vad den avporträtterade hade
för avsikt, men ibland hamnar de
långt ifrån. Påminn deltagarna om
att det inte handlar om vad som är
rätt eller fel, utan om att lära sig
av hur olika personer tolkar bilder
och hur man som fotograf kan
lära sig att påverka det.
ÖVNINGAR
77
ÖVNINGAR
G Å V I DA R E
Testa gärna att göra övningen flera
gånger i samma grupp och jämför
sedan bilderna med varandra.
Om man träffas under en längre
tid kan man till exempel jämföra
bilder från olika tillfällen och
prata om vad som har förändrats
över tid.
BAKGRUND
Jag har lärt mig övningen av Tomas
Koppfelt, som bland annat undervisar på Konstfack och Stockholms
Dramatiska Högskola.
78
B L A N D A D E M AT E R I A L :
Puzzled
6 En längre linjal
6 Skärare
6 Saxar och tidningar att klippa ur
WO R K S H O P L E DA R E :
Cecilia Bivald
6 Akrylfärger och penslar
6 Lim
6 Bläckpennor och tuschpennor
Övningen går ut på att låta
alla bidra med en del av
helheten. Alla deltagare gör
varsin pusselbit som sedan
fogas samman med de andra
deltagarnas, så att flera
mindre konstverk bildar ett
större gemensamt. På så sätt
får deltagarna översätta sina
tankar till bilder, men de
får också prova på vad det
innebär att vara kreativ
tillsammans med andra. M AT E R I A L
6 Ett stort ark tjockare papper
eller kartong
6 Blyertspenna
6 Ett glas eller en kopp
G Ö R S Å H Ä R Ta ett stort ark tjockare papper
eller kartong. Skapa ett rutnät
genom att rita lodräta och vågräta linjer med hjälp av en linjal.
Ta sedan något runt, som ett glas
eller en kopp, som du placerar
mitt på rutornas linjer. Följ glasets
eller koppens kant med en blyertspenna för att rita halvcirklar. Gör
vissa halvcirklar inåt mot rutan
och andra utåt mot nästa angränsande ruta, som på bitar i ett pussel.
Skär eller klipp sedan ut pusselbitarna och markera med en pil på
varje bit vilken sida som är uppåt,
så att alla motiv hamnar vända
åt samma håll när de ska pusslas
ihop. Vänd sedan på pusselbitarna
så att blyertsstrecken med pilarna
hamnar på baksidan.
ÖVNINGAR
79
ÖVNINGAR
80
ÖVNINGAR
81
ÖVNINGAR
VÄ L J E T T T E M A ! Den här övningen kan med fördel
anpassas till flera olika teman.
Börja med att låta gruppen hitta
på ett tema som alla vill arbeta
utifrån, om inte du som workshopledare redan har valt ett tema
på förhand. Det kan vara teman
som antirasism, rymden, hemlängtan eller revolution. Gå sedan en
runda och låt alla berätta om
vilken bild som först dyker upp
när de hör ämnet. Det kan till
exempel vara en bild, en känsla
eller en symbol som man förknippar med temat.
82
”Vad är en revolutionär bild?”
eller ”Hur ser din hemlängtan
ut?”. Det går också bra att låta
deltagarna diskutera kring frågorna i helgrupp eller i mindre
grupper.
L ÅT S K A PA N D E T B Ö R J A !
Dela ut pusselbitarna till deltagarna och visa vilken sida som är
uppåt så att alla bilder får samma
riktning. Spara gärna den nedersta
högra biten i pusslet, så kan alla
skriva sina namn där när pusslet
är klart.
Valet av temat är viktigt för
övningen. Ett svårbegripligt tema
blir svårt att arbeta efter, ett snävt
skapar trånga gränser, ett alldeles
för löst kan göra det svårt att hitta
en ingång. Kom ihåg att temat ska
fungera som en inspiration och
inte ett hinder.
Se till att det finns ordentligt
med utrymme åt alla deltagare.
Ställ fram allt material så att det
är nära till hands för samtliga.
Uppmana deltagarna att gärna
använda sig av olika material och
uttryck för att skapa sina konstverk: färg, pappersutklipp, pennor
och så vidare.
Sedan är det dags för alla att fundera på hur de vill utforma sina
pusselbitar. För att lättare komma
fram till hur man vill gestalta
temat på sin egen pusselbit kan du
gärna ge olika frågor till deltagarna att fundera över. Anpassa
frågorna till temat, till exempel:
Ibland kan det vara svårt att få
rätt antal pusselbitar så att det
matchar antalet deltagare. Tänk
på att anpassa efter antalet deltagare när du mäter upp bitarna.
Blir det ändå ojämnt kan ni också
använda en bit för att till exempel
skriva namnet på övningen, grup-
pens namn om det finns ett, eller
anteckningar kring vad deltagarna
har pratat om och gjort under
övningen.
lättare att ta sig förbi känslor och
tankar som ”jag kan inte måla”
eller ”jag tecknar nog fult” och
istället ge plats åt skaparglädje.
PUSSLA SAMMAN
BAKGRUND
När gruppen är färdig och alla
deltagare har gjort klart sin bit är
det dags att ta en runda och låta
var och en berätta hur man har
tänkt när man har gjort sin bild.
Pussla sedan ihop pusslet och se
hur flera mindre konstverk skapar
ett stort.
Puzzled är ett konstprojekt skapat
av Cecilia Bivald för TBTO.
Prata inom gruppen om hur det
känns att se alla bilder tillsammans
med varandra, sammanfogade i ett
pussel. Vad händer när vi pusslar
ihop bilderna på det här sättet?
Hur känns det att se sin bild tillsammans med alla andras? Skulle
det gå att göra ett pussel tillsammans på några andra sätt?
TÄ N K PÅ AT T …
För att skapa en avslappnad stämning är det bra om deltagarna har
massor av lekfulla material att
välja emellan. Att kunna klippa
och klistra från tidningar, använda
stämplar eller tyg, och inte bara
pennor och penslar, kan göra det
ÖVNINGAR
83
ÖVNINGAR
MUSIK:
Upphittad rytm
WO R K S H O P L E DA R E :
Maja Karlsson
Övningen handlar om att börja skapa med enkla medel, att
släppa prestationer och prestige, att lyssna på gruppen
och att hitta gruppens gemensamma rytm. I övningen spelar gruppen tillsammans på
upphittade rytminstrument.
Det handlar om att, utan spärrar, börja göra musik av det
som helt enkelt finns runtomkring en. Syftet är också att
öppna öronen för olika ljud
och att bli fokuserad på gruppens gemensamma skapande.
M AT E R I A L
6 En del av övningen handlar om
att deltagarna ska hitta egna
rytminstrument, i omgivningen
eller lokalerna som används.
84
Det är samtidigt bra om du
också tar med dig instrument,
så att det finns en variation av
saker att spela på, och så att
gruppen inte står utan instrument om de inte hittar några.
Ta med dig lika många instrument som workshopen har
deltagare. Det kan vara bambupinnar, plåtburkar eller diskborstar såväl som congas, maracas,
ägg och vindspel.
GÖR SÅ HÄR
Deltagarna börjar med att hitta
egna rytminstrument i lokalen
eller omgivningarna, och sedan
gäller det att spela tillsammans
utifrån tre olika metoder som
beskrivs nedan. Deltagarna får
öva sig på att inspirera/dirigera
gruppen såväl som på att fokusera
och lyssna in andra. Övningen är
ett bra sätt att få igång en grupp,
att snabbt komma till skapande
och komma bort från tankar om
individuell duktighet.
H I T TA E T T I N S T R U M E N T
Låt deltagarna ta fem minuter på
sig för att hitta sina rytminstru-
ment. Räkna gärna upp förslag
som stenar, grenar, stolar, bestick
eller ett prassligt klädesplagg.
Utbudet beror förstås en del
på vilken typ av lokal som workshopen äger rum i och hur
omgivningarna ser ut. En tidsgräns på fem minuter är bra så
att deltagarna inte hinner tänka
för mycket eller fastnar i att
försöka hitta något ”bra” eller
”ännu bättre” instrument.
STEG ETT –
G E M E N S A M RY T M
I det första steget ska gruppen få
känna in en gemensam rytm och
höra de olika ljuden. Det lättaste
är om ledaren börjar vara ”dirigent”. Be först någon i gruppen
att hålla en enkel grundrytm på
sitt instrument. Tänk till exempel
”sekundvisare”.
Medan deltagarna försöker hitta
saker att spela på kan du som
ledare plocka fram dina medtagna
instrument och lägga fram dem på
golvet. När alla har kommit tillbaka kan du berätta för deltagarna
att det också finns instrument att
låna för den som inte hittat något,
men uppmuntra deltagarna att
använda sina egna ”påhittade”
eller ”upphittade” instrument.
Nu finns i vilket fall valet att
antingen använda sitt upphittade
instrument eller att lägga det i
högen på golvet och plocka ett
annat. När deltagarna har valt
instrument sätter sig alla i en
halvcirkel. Nu är det dags att
börja spela.
Den som är ”dirigent” ska stå i
halvcirkelns centrum och peka på
olika delar av gruppen, varvid de
som sitter i den ”utpekade” delen
av halvcirkeln ska börja spela på
sina instrument. Poängtera att det
går bra att peka lite diffust och
ibland på ett större område med
båda händerna, och att det inte är
så noga hur många du pekar på åt
gången.
Stäng av och på olika delar av
halvcirkeln genom att dirigera
vilka som ska spela hur mycket
och när. Växla mellan mycket ljud
och mindre ljud genom att låta
olika stora delar av orkestern vara
igång. I början är det bra att inte
göra för snabba växlingar, då de
flesta behöver en stund för att
känna in hur det är att göra en
gemensam rytm.
ÖVNINGAR
85
ÖVNINGAR
Ofta finns det stora skillnader
på hur högt instrumenten låter.
Se till att alla får höras genom att
inte bara låta hela orkestern spela
samtidigt. När gruppen har spelat
tillsammans ett tag kan det också
kännas okej att peka på enskilda
instrument. Samtidigt gäller det
att komma ihåg att en central
del av övningen är att variera sig,
lyssna på skillnaderna inom gruppen och att alla ska få vara med,
spela tillsammans och höras. Stå
inte för länge och dirigera som
ledare, men tillräckligt länge för
att alla instrument ska ha fått
spela och höras och för att gruppen ska hinna falla in i en gemensam rytm. Det brukar handla
om ett par minuter.
Därefter är det dags att låta alla
som vill prova att vara dirigent.
Betona att det är ett lätt jobb.
”Du behöver bara stänga av och
på instrumenten och de olika
delarna av orkestern genom att
peka.” Inför varje byte av dirigent
kan deltagarna lägga sina instrument på golvet i mitten och välja
nya.
Förutom att signalera av/på
kanske dirigenten också vill kunna
ge signaler som starkare/svagare.
86
Liknande idéer brukar födas
spontant och kroppsspråket blir
också ofta lätt att förstå utan
förklaring, men det kan vara en
idé att slänga ut tips ifall gruppen
inte kommer på det själv.
S T E G T VÅ
– FRIA SLAG
I det andra steget lämnar ”orkestern” den stadiga rytmen bakom
sig. Nu kan dirigenten styra
orkestern slag för slag genom
tydliga armrörelser mot deltagarna. Här gäller det för gruppen
att vara fokuserad och verkligen
hänga med i vad dirigenten gör.
Som dirigent är det bra om du
visar ”trumslagen” eller ”anslagen” genom att börja med armen
högt upp och slå neråt ”tungt”
som ett yxhugg, så att orkestern
ska ha en chans att följa dina slag.
Genom att använda båda armarna
omväxlande kan dirigenten på detta sätt använda sin orkester som
ett stort instrument, och ”trycka
på de olika tangenterna” genom
sina armrörelser. Man kan tänka
att det är lite som att ta ett ackord
på ett piano.
Börja väldigt långsamt för att etablera kopplingen mellan armrö-
relserna och deltagarnas spelande.
Ju mer du som dirigent känner att
responsen hos deltagarna finns
där, desto mer kan du leka med
vildare rörelser. När du känner att
gruppen verkligen hänger med,
kan det vara dags att låta deltagarna ta över som dirigent – en i
taget, de som vill. Kom också ihåg
att låta deltagarna byta instrument.
Tanken med denna del av övningen är att gruppen nu spelar ett
spontant skapat verk, med ett
mer precist användande av instrumenten som inte bara är ett trummande – utan att det egentligen är
så krångligt. Gruppen har i steg
ett kommit igång med att få ljud
i sina instrument, lärt sig att vara
uppmärksamma på en dirigent
och fått lite känsla för gruppspel.
När deltagarna nu efter steg två
spelar ännu mer fokuserat efter
dirigentens rörelser skapar gruppen något utan prestige. De som
spelar tolkar bara rörelser och den
som dirigerar sätter bara igång
andras ljud. Vi vet knappt vem
det är som gör musiken, men
den händer ändå.
STEG TRE
– SPELA KÄNSLOR
I den tredje och sista delen av
övningen är det dags att gå ännu
längre bort från en traditionell
uppfattning om musik och rytm.
Nu ska dirigenten med mimik,
rörelser och kanske talade instruktioner få orkestern att framföra
olika känslor. Dirigenten kan till
exempel peka på en del av orkestern och samtidigt ha ett väldigt
glatt ansiktsuttryck eller säga ”ni
är ledsna” om ett eller flera instrument. Dirigenten kan hoppa mellan olika instrument eller hoppa
mellan olika känslor. Exempel på
känslor som gruppen kan få i
uppgift att ”spela” kan vara ledsen, arg, frustrerad, försiktig,
ängslig, rädd, kåt och ivrig. Återigen får såklart alla som vill prova
på att vara dirigent efter att du
som ledare inlett med att instruera
hur dirigenten ska agera i detta
moment. Och byt instrument!
Denna tredje del är den mest
diffusa och det kan lätt hända att
det blir pannkaka. Det är viktigt
att komma ihåg och påminna
gruppen om att det inte gör något.
En poäng med detta moment är
att ”känna” mer på ljuden i de här
ÖVNINGAR
87
ÖVNINGAR
instrumenten och kanske spela
på dem på andra sätt eller med en
annan intention än rakt upp-ochner trummande. En annan poäng
är att avrunda övningen på ett
lekfullt sätt och utan en tanke
på att det ska vara ”snyggt” eller
”bra”. Ännu en poäng är att inför
eventuellt mer musikskapande i
gruppen visa på möjligheten av
subtila och känsliga variationer
i skapandet av ljud.
DISKUTERA
88
När övningen är slut eller efter
vart och ett av momenten kan det
vara ett bra läge att stämma av
med gruppen hur det går, vilka
tankar och reflektioner som finns
kring musikskapande i allmänhet
och övningen i synnerhet.
Efter steg ett kan det vara bra att
fråga hur det kändes, för att stämma av om alla är med på noterna
och för att hjälpa alla hitta modet
att spela. Är det någon som
känner av någon låsning kring
musikskapande? Hur kan man
inom gruppen hjälpas åt att göra
övningen än mer prestigelös och
lustfylld för alla deltagare?
Efter steg två kan det vara intressant att prata om vem som egentligen ”gjorde” musiken? Vad
innebär det egentligen att göra
musik? Prata också gärna om
hur det känns att vara dirigent.
När övningen är slut kan gruppen
också diskutera mer allmänt kring
vissa frågor. Starta gärna ett samtal utifrån frågor som: Vad är
rytmens roll i musik? Måste
rytmen hålla takten? Måste den
finnas? Hur känns den?
U P P H I T TA D E L J U D
Ett roligt sätt att bygga vidare
på ”Upphittad rytm” kan vara
övningen ”Upphittade ljud”:
Utan att ha någon särskild utrustning delas orkestern upp i grupper
som får ta med sina instrument
på upptäcktsfärd i omgivningarna,
vare sig det är natur eller stad.
Under en viss tid ska man hitta
ljud – lövprassel, förbisusande
bilar, en porlande bäck, en diskmaskin – som man ska härma med
sina instrument. När grupperna
kommer tillbaka ska de berätta
om och spela upp sina ljud för alla
andra. Denna övning bygger också
på idén att deltagarna ska uppfinna och använda instrument på
subtila eller oväntade sätt.
En annan poäng med ”Upphittade
ljud” är att övningen ställer in del-
tagarnas öron på att höra musikaliteten i världen omkring sig.
TÄ N K PÅ AT T …
Även om en av poängerna med
denna övning är att släppa prestige- och kvalitetskrav för att
istället helt enkelt plocka upp en
diskborste och gnida den mot ett
parkettgolv, så kan det vara svårt
att släppa vissa känslomässiga
spärrar och föreställningar om
att musik ska framföras på ett
korrekt sätt. Ibland är det någon
deltagare som känner sig för dålig
för att våga banka fram en rytm
och ibland är det tvärtom någon
som har en självbild som musiker
och därför har svårt att bara
”leka med pinnar”.
De tre stegen är också avsedda
att göra det lätt för deltagarna att
bara sätta igång, genom att gruppen börjar så enkelt som möjligt
utan att först behöva hitta vissa
”speciella” takter eller till exempel
sambabetoningar. Trots det kan
det vara bra att som ledare ytterligare betona prestigelösheten,
att säga rakt ut att poängen är att
musik kan låta hur som helst.
Ett bra talesätt kan vara: ”Om
människor får vara hur de vill
som personer, då måste också
musik få vara hur som helst.”
När det kommer till att låta deltagare ta över som dirigent, betona
lekfullheten. Var en prestigelös
förebild när du börjar som dirigent. Hellre än att försöka vara
proffsig eller duktig och få rytmen
att låta snyggt bör du visa hur
okomplicerat och ofarligt det är.
Och låt självklart dirigentrollen
vara frivillig.
Se till att det finns ett sätt att få
folk tysta och fokuserade mellan
spelandet. När alla har var sitt
instrument i famnen blir det lätt
ett ständigt sorl och plinkande i
rummet. Förutom att sådant gör
det svårt att hålla fokus kan det
också vara väldigt ansträngande
och utmattande för många. Man
kan till exempel komma överens
inom gruppen om att ingen får
spela utan att en dirigent har
satt igång spelandet, eller något
liknande.
ÖVNINGAR
89
ÖVNINGAR
FOTOGRAFI:
Piece of cake
WO R K S H O P L E DA R E :
Sara Lindquist
Ibland hamnar man i situationer som är besvärliga och
jobbiga. Det kan vara svårt
att lösa konflikter på ett helt
tillfredsställande sätt och få
precis som man vill. I fotografins värld kan man däremot
själv ta makten över händelseförloppet. För att komma
på motståndsstrategier,
hur man hellre skulle vilja
ha det i livet och lösningar på
konflikter kan det hjälpa att
försöka visualisera alternativa
lösningar och att uttrycka
sin egen vilja och sina
förhoppningar i bilder.
90
M AT E R I A L
6 Digital kompakt- eller systemkamera (det måste vara en
digitalkamera för att det ska
gå att göra hela övningen vid
ett och samma tillfälle)
6 Dator
6 Projektor eller skrivare, för
redovisning av bilderna
6 Olika typer av kostym och
rekvisita
6 Papper och penna
I den här övningen ska alla deltagare fundera över någon situation
i sitt liv som har känts jobbig eller
svår att lösa och därefter hitta ett
drömscenario som alternativ till
hur den situationen hade kunnat
se ut. Sedan gäller det att gå
loss med kameran och försöka
uttrycka det drömscenariot med
ett fotografi.
GÖR SÅ HÄR
Låt deltagarna sätta sig två och
två. De ska nu berätta för varandra om en besvärlig situation som
de har varit i och som de gärna
skulle göra om i egen regi.
Det kan till exempel handla om ett
händelseförlopp som har utspelat
sig i ens skolmiljö, något gräl man
har haft med sina föräldrar eller
något som har hänt en ute på stan.
Uppmana deltagarna att ”intervjua” varandra och ställa följdfrågor kring de olika situationerna
som de kommer på. Genom att
ställa följdfrågor kan det vara
lättare att hitta på scenarion och
lösningar. Uppmuntra dem också
att gå på den första idén de får
istället för att vara självkritiska
och dissa sina förslag.
När alla har valt varsin situation
gäller det att tänka kring hur det
hade gått att lösa den på ett enkelt
sätt, hur det som kändes så svårt
hade kunnat vara lätt som en
plätt, ”a piece of cake”.
GÖR EN SKISS
När deltagarna har bestämt sig
för en situation var så är det dags
att visualisera hur den ska gestaltas. Be deltagarna att reflektera
kring några frågor för att det
ska bli lättare:
6 Vilken plats ska situationen
iscensättas på?
6 Hur många personer är
involverade?
6 Hur ska de stå i förhållande
till varandra?
6 Ska det vara en närbild där
kanske bara några kroppsdelar
syns, eller är det en bild långt
ifrån med hela kroppar?
Dela ut papper och pennor och
låt varje deltagare rita upp en
skiss över situationen.
PIECE OF CAKE
När alla har ritat sina skisser är
det dags att dela upp deltagarna i
grupper om tre eller fyra personer.
Sedan ska de tillsammans inom
gruppen assistera och fotografera
varandra. De behöver ha gott om
tid på sig att utföra själva uppgiften. Varje deltagare behöver
minst 45 minuter på sig, så låt det
åtminstone ta 2–3 timmar.
Ge alla grupper en stund på sig
att komma igång och börja arbeta.
Gå därefter runt och se hur det
går för alla. Om någon deltagare
eller grupp behöver hjälp för att
kunna ta sitt foto kan du som
workshopledare ge inspirerande
tips eller kanske teknisk hjälp.
ÖVNINGAR
91
ÖVNINGAR
När alla har tagit sina foton är
det dags att återsamlas, föra över
bilderna till datorn och redovisa.
För att hela gruppen sedan ska
kunna se och prata om alla bilder
behöver ni antingen en projektor
kopplad till datorn, eller en färgskrivare för att skriva ut bilderna.
S A M TA L
O C H B I L DA N A LYS
Nu kommer gruppen snart att
diskutera fotografierna. Utgå då
ifrån den här enkla modellen för
bildanalys:
1. Beskriv vad du ser
2. Tolka vad du ser (symboler,
färgkoder, komposition,
rekvisita, miljö, med mera)
3. Tyck till
Syftet med att använda denna
modell är dels att fotografen ska
kunna förstå hur andra uppfattar
ens foto och varför de tycker som
de gör, dels att deltagarna ska
kunna medvetandegöra sig om
hur de tittar på och tolkar bilder.
92
Titta tillsammans på ett av fotona
och prata sedan om det. I början
får bara de prata som inte har
varit med och tagit fotot. Börja
med att gemensamt sammanfatta
bilden utifrån steg ett i bildanalysen: sammanfatta de delar av
bilden som det går att objektivt
konstatera. Man kan till exempel
fråga sig: Hur är personen på
porträttet? Här gäller det att försöka bortse från hur personen
på fotot är i vanliga fall, om man
känner varandra. Det enda som
räknas är det som syns på bilden
och inte vad man vet om personen
sedan tidigare eller om dem som
har tagit den. Vad har personen
på sig? Går det att säga säkert vad
den gör, eller är det oklart?
Gå sedan en runda och låt samma
grupp av deltagare, det vill säga
de som inte har varit med och
tagit bilden, prata om bilden utifrån steg två och därefter steg tre.
Innan man har vant sig vid att
tänka och prata utifrån en sådan
här modell kan det vara lätt att
vilja hoppa direkt till steg tre.
Då får du påminna deltagarna om
vikten av att förmedla sin tolkning
i rätt ordning.
Efter att rundan är färdig får
personen som är med på bilden
uttala sig om hur man har tänkt
och kommentera de reaktioner
som bilden har skapat. Tolkning-
arna kan ibland stämma överens
på pricken med vad den avporträtterade hade för avsikt, men ibland
hamnar de långt ifrån. Påminn
deltagarna om att det inte handlar
om vad som är rätt eller fel, utan
om att lära sig av hur olika personer tolkar bilder och hur man
som fotograf kan lära sig att
påverka det.
G Å V I DA R E
Gå sedan vidare och prata om
hur deltagarna upplevde själva
övningen:
6 Hur kändes det att själv bestämma över situationen ifråga?
6 Hur var det att göra övningen?
ÖVNINGAR
93
ÖVNINGAR
BLANDTEKNIK:
Heart in a box
WO R K S H O P L E DA R E :
Karin Jonsson
I den här övningen får varje
deltagare undersöka och uttrycka olika sidor och lager
av sin identitet, sin insida och
utsida, genom att arbeta med
ett föremål som har flera olika
ytor. Det kan exempelvis vara
en liten papperspåse, en ask
eller låda. Varje sida av föremålet får symbolisera olika
sidor av deltagarens identitet.
Syftet med övningen är att
visa på hur man som person
är föränderlig, att man består
av flera olika lager och kan
visa olika sidor av sin personlighet i olika sammanhang.
94
M AT E R I A L
6 Föremål med många olika sidor.
Till exempel blompåsar i papper,
skokartonger, diskade tetrapack,
trälådor, flyttlådor eller dylikt.
Ett likadant föremål till varje
deltagare.
6 Färg, penslar, kol, tuschpennor, tygbitar, tidningar, ståltråd,
skrot, lim, paljetter, etcetera.
GÖR SÅ HÄR
Precis som ens personlighet har
föremålen, till exempel en skokartong, olika sidor. Vissa sidor
är synliga vid en första anblick,
tydliga och uttalade, medan andra
är dolda under lager av annat.
Med olika material ska deltagarna
måla, klä in eller på andra sätt
utsmycka föremålet som de jobbar
med, så att det uttrycker den egna
personen.
Det är viktigt att deltagarna har
möjlighet att sätta sig på en plats
där tankarna får flöda fritt och
att det finns rikligt med material
att arbeta med. Det måste finnas
mycket tid till att göra övningen så
att det finns utrymme till eftertanke och reflektion under processen.
REFLEKTIONSFRÅGOR
Ge deltagarna frågor att reflektera
kring på egen hand innan de börjar arbeta med sitt föremål:
6 Vad visar jag? Vad döljer jag?
6 Hur känner jag? Hur uppfattar
andra mig?
6 Vad vill jag välja att visa? Vad
vill jag behålla osynligt för
andra?
När alla hittat sin plats och det
material de vill börja arbeta med
så är det bara att sätta igång och
fylla ytorna. Det finns inga rätt
eller fel. Poängtera att det gäller
att undersöka de olika delarna och
sidorna av föremålet. Man kan alltid måla över de bilder och texter
som man väljer att ha med, för att
man ändrar sig eller för att man
vill ha flera lager.
S A M TA L A O M V E R K E N
När alla är klara, eller tiden är
slut, är det dags att återsamlas i
helgrupp för att prata om övningen och kanske visa upp det man
har gjort. Det ska förstås vara
helt och hållet frivilligt. Kanske är
det en sådan dag då alla ens yttre
sidor känns sårbara och insidan
är tung och svart, kanske vill man
inte visa eller berätta något alls
och då är det också helt okej.
S A M TA L A O M Ö V N I N G E N
När gruppen har pratat om och
visat verken för varandra kan det
vara ett bra tillfälle att prata mer
allmänt om övningen. Ställ frågor
till deltagarna om hur skapande
påverkar oss som människor, och
hur de själva känner och tänker
kring det:
6 Hur känns det att befinna sig i
skapandeprocessen?
6 Hur känns det att förmedla
något om sig själv på det här
sättet?
En övning som denna sätter lätt
igång olika processer i deltagarna,
både i tanken och i kroppen.
Eftersom många av verken och
därmed också samtalen kan bli
ganska personliga är det särskilt
viktigt att deltagarna känner sig
trygga med varandra.
TÄ N K PÅ AT T
Uppgiften tjänar på att få ta sin
tid, men sätt gärna en begränsad
tid till enskilda moment i övning-
ÖVNINGAR
95
ÖVNINGAR
en. Du kan till exempel med
jämna mellanrum uppmana alla
deltagare att byta material, teknik
eller sida i formen att jobba på.
COLLAGE:
Normkritisk
Bildanalys
BAKGRUND
När jag var liten såg jag en film
där en person hade fått ett stort
skrin av en indian, om jag minns
rätt. Skrinet var täckt av måleri
på både utsidan och insidan, och
skulle symbolisera personens liv,
tankar och känslor. Många år
senare satt jag på en föreläsning
om barn- och ungdomspsykiatri
där de berättade om en liknande
metod som alla deltagare får göra
på en av deras träffar, vilket inspirerade mig till att utforma den här
övningen.
96
WO R K S H O P L E DA R E :
Julia Björnberg
Jenny Grönvall
och
Ellen Suneson
Varje dag möter man bilder
– på internet, i det offentliga
rummet, i tidningar och så
vidare – bilder som förmedlar
olika budskap och kommunicerar saker som man ibland
reflekterar över och ibland
inte. Alla sådana bilder spelar en viktig roll i skapandet
av normer och vår förståelse
av oss själva. Bilder som föreställer personer och kroppar återskapar ofta idéer om
hur personer ska se ut och
vara. Syftet med den här övningen är att med en kritisk
blick bättre kunna förstå hur
normer förmedlas genom bilder, och att ge redskap för att
synliggöra och bemöta dessa.
Därför får deltagarna göra en
detaljerad associationskarta
som kan hjälpa en att se sådant som det annars kan vara
svårt att lägga märke till.
M AT E R I A L
6 Bilder/foton att utgå ifrån.
Det viktiga är att bilderna föreställer en eller flera personer.
6 A4-papper, ett per person
6 Ett stort pappersark, cirka 1 x 2
meter
6 Blyerts- och färgpennor
6 Saxar och lim
Den här övningen passar väldigt
bra att göra utifrån deltagarnas
egna bilder, till exempel i sam-
band med att gruppen ställer ut
sina bilder, efter en fotoworkshop, när man går och tittar på en
utställning eller bara utifrån ett
urval bilder i tidningar eller från
internet.
GÖR SÅ HÄR
Dela in deltagarna i mindre grupper om tre till fem personer i varje
grupp. Det är allra bäst om det
finns någon person i varje grupp
som kan leda processen och känner till hur övningen ska gå till,
annars riskerar grupperna att
köra fast. Om det inte finns flera
personer till hands som kan leda
övningen får du som workshopledare gå runt mellan de olika grupperna och se till att arbetet flyter
på genom att svara på deltagarnas
frågor, ställa egna följdfrågor,
komma med tips och förslag eller
inspirera deltagarna till att hitta
olika lösningar.
När deltagarna är indelade i mindre grupper gäller det att inom
varje sådan grupp välja ut en enda
bild som deltagarna vill analysera.
Det är viktigt att alla i gruppen
kan relatera till bilden. Det fungerar alltså inte att rösta och låta
majoriteten vinna, gruppen måste
ÖVNINGAR
97
ÖVNINGAR
komma överens och se till att alla
deltagare är med på tåget.
VÄ L J E N D E TA L J
När gruppen har valt bild tar deltagarna varsitt mindre papper.
Fundera sedan, var och en för sig,
på hur bilden upplevs. Välj därefter ut en detalj från bilden som
förmedlar just den känslan, och
rita av den detaljen. Det kan vara
en hur stor eller liten del av bilden
som helst. När deltagarna har ritat
varsin teckning ska de limma fast
den på det stora pappersarket. Gå
en runda i gruppen och låt alla
berätta vilken känsla de har gått
på när de har ritat sin teckning.
Alla deltagare ska också, under
sin tur i rundan, välja tre adjektiv
som förklarar varför den detaljen
är viktig för bildens betydelse.
Det kan till exempel vara ord som
förtydligar detaljens betydelse för
bilden, ord som ”stark”, ”otydlig”,
”brinnande” eller ”hotfull”. Var
och en skriver ner de tre adjektiven vid sidan om sin teckning.
A S S O C I AT I O N S K A RTA
Snart ska deltagarna börja diskutera. Medan de lyssnar på varandras berättelser och går igenom
98
diskussionsfrågorna till övningen
ska alla samtidigt anteckna fritt
på det stora pappersarket. Det
kan vara ord, hela meningar eller
skisser. Tanken är att den första
impulsen och associationen direkt
ska ner på pappret. Ingen tanke
eller formulering är oviktig eller
för banal! Tvärtom är det just det
till synes banala och enkla som
ska fram i den här övningen.
DISKUTERA
6 Finns det likheter, skillnader
eller samband mellan hur deltagarna tänkt kring uppgiften?
Dra streck mellan anteckningar
och skisser som deltagarna tycker hör ihop på något sätt.
6 Har intrycket av bilden förändrats på något sätt efter diskussionen jämfört med deltagarnas
första intryck? Be deltagarna att
berätta för varandra hur de ser
på och känner inför bilden.
Fortsätt alltjämt att anteckna,
skissa och skriva på det stora
pappersarket medan diskussionen
pågår. Uppmana deltagarna att
lyssna och skissa samtidigt, eller
att anteckna vad andra säger.
D I S K U T E R A V I DA R E
När associationskartorna är klara
samlas deltagarna för att gå runt
och titta på de olika kartorna och
prata om dem. Gå sedan vidare
genom att diskutera i helgrupp:
6 Hur skulle man kunna förändra
detaljen för att förändra bildens
betydelse på något sätt? Hur
viktig är detaljen för hur bilden
upplevs?
6 Vilken betydelse har sådana här
bilder för hur man tänker om
makt, normer och självbild?
6 Hur påverkar sammanhanget
bilden? Vad skulle ske om bilden visades på ett museum, i ett
reportage eller som en annons i
en modetidning?
G Å V I DA R E
Att kartlägga genom att göra en
associationskarta är ett sätt att
förstå och se på saker med nya
ögon. När man plockar ut de små
sakerna, detaljerna, så kan man
förstå sammanhangen på nya sätt.
Man kan använda den här metoden i vilken situation som helst,
till exempel genom att lägga tid på
att titta närmare på händelser i sin
vardag. Är det en konversation på
internet eller på bussen som man
reagerat på? Vill man analysera en
scen i en biofilm? Var det något
som någon sa på skolan eller
arbetsplatsen? När man ställer
de små detaljerna i relation till de
stora sammanhangen ser man hur
små saker kan ha stor betydelse.
I ett större perspektiv kan man
säga att detta är en strategi för att
se och hantera normerande maktstrukturer.
TÄ N K PÅ AT T …
Det är viktigt att alla är delaktiga
genom att diskutera, skriva eller
rita eftersom den här analysmetoden bygger på att allas olika
perspektiv kommer fram. Påminn
gärna deltagarna om att det inte
går att säga, skriva eller rita fel.
Tvärtom är det en viktig del av
övningen att alla bidrar med allt
de kommer att tänka på.
ÖVNINGAR
99
CRAZY IDEAS COME TRUE
Klockan är nio på kvällen. Jag sitter på golvet och plockar
bort de vita nålarna som jag precis satt upp för att hålla
foton på plats på den stora svarta utställningsväggen. Jag
tar bort ungefär hundra nålar och sätter om fotona på
väggen – förhoppningsvis rättvända den här gången. Det
är en annan deltagare från TBTO och jag som har tillbringat
13 timmar med att montera den fina konsten som alla vi i
Göteborgsgruppen har gjort till vår utställning under hbtqfestivalen 2011. Eftersom det är vår fantastiska konst som
vi ställer ut så är det extra viktigt att allt kring utställningen
känns helt rätt och perfekt. En timme senare är vi färdiga.
Delar av oss är nu klistrade på golvet och uppsatta på väggarna och i trappan och nästa morgon kommer folk att komma in och se på allt det fina som förhoppningsvis kommer
att väcka en massa känslor och tankar. Det är våra berättelser de kommer titta på. Det är Tusen Bilder Tusen Ord.
Två dagar tidigare fotar jag i mina hemtrakter inför att jag
ska göra en serie av självporträtt. Jag har olika kläder på mig
och har roligt framför kameran, jag rollspelar med mig själv
och glädjer mig över att jag snart ska få visa bilderna för en
publik. Att det som jag har så svårt att sätta ord på är så lätt
att säga med några få bilder. Det är Tusen Bilder Tusen Ord
för mig.
Ytterligare en vecka tidigare ligger jag på mage i gräset mitt i
Slottsskogen. Det regnar. Den ivriga guiden (VD:n i Sveriges
Queeritologiska Förening) leder en turistgrupp framåt på
Queersafarin för att visa hur en skogshuggarbutch och en
100
dragking möter varandra på revirgränsen mellan deras
naturliga omgivningar. Strax därpå beundrar ett turistpar ett
queerbarn i trädet och undrar om det tål blixt. Senare
samma dag mumlar en studiegrupp ett mantra med händerna
på Simone de Beauvoirs Det andra könet: ”Man föds inte
till kvinna, man blir det.” Rockflata och Skejtarboi hänger
bakom dem på Masthuggsterassen. Allt detta spelas in med
en filmkamera för att det ska bli En Riktig Film. Crazy ideas
come true. Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig.
När Kakan och Kexet från Dotterbolaget besöker oss beto-
nar de att alla kan rita serier. Till en början tar jag inte åt
mig av det och har ändå prestationsångest. Men den listiga
duon lurar mig och några timmar senare har jag flera sidor
av egna serier framför mig. Jag känner den där känslan
igen, den som har börjat bosätta sig i mig sedan jag började
i TBTO-gruppen några månader tidigare. Som koffeinrus:
idéer, aha!-upplevelser, möjligheter. Och att jag kan! Det är
Tusen Bilder Tusen Ord för mig.
Det har alltid känts som att jag har så mycket att säga. Att
jag har så många åsikter som jag skulle vilja dela med folk
men som jag inte fått ut the way I wanted it. Jag har nöjt
mig med att fantisera om att folk skulle läsa mina tankar, att
de skulle förstå hur och vad jag ser i världen. Text och prat
har inte hjälpt. Klara bilder i huvudet har blivit blandgröt
på papper. Tills TBTO kom in i mitt liv och lärde mig att
uttrycka huvudets innehåll på andra sätt. TBTO lärde mig
att inse hur mycket jag har att berätta och att berätta det på
tusentals olika sätt. Det är Tusen Bilder Tusen Ord för mig.
Antonnika Perttula
101
102
103
N Å G R A B I L D E R AV T U S E N
av Eli n Mörkberg
Under våren 2011 följde jag Tusen Bilder Tusen Ord som deltagande observatör på fyra workshops som hölls i Umeå, Kalmar, Göteborg och Örebro.
Under den här tiden hade jag dessutom förmånen att få intervjua elva av
de personer som deltog i projektet. Observationer och intervjuer blev
inte bara grunden för den här texten utan även för min C-uppsats i socialt
arbete. Alla som medverkade är avidentifierade och har fingerade namn.
De har blivit tillfrågade om det fingerade namnet känns okej, samt vilket
pronomen de vill bli benämnda med.
Intrycken från alla dessa möten och platser är brokiga, och att sammanfatta
dem är inte helt lätt. Innehållet i de workshops jag observerade skilde sig
åt en hel del: jag såg deltagarna ägna sig åt så olika konstnärliga uttryck som
att spela in ljud, skriva, handarbeta och skapa en performance. Hur och
var intervjuerna kunde utföras varierade också; någon gång satt jag och
den jag intervjuade på en bänk i solen under en snabb halvtimme på lunchen,
med någon annan kunde jag sitta i ett avskilt rum under nästan två timmar.
De människor jag träffade hade sökt sig till projektet av många olika anledningar och det de fick ut av projektet varierade också. Det fanns dock en
sak som var återkommande under samtliga observationer och intervjuer,
och det var deltagarnas stora engagemang i projektet. Alla jag intervjuade
talade om TBTO i mycket positiva ordalag, och majoriteten uttryckte
önskemål om att projektet skulle fortsätta och sprida sig till fler orter.
Koncentrationen på alla workshops var intensiv och för mig som observatör var det påtagligt med vilken seriositet deltagarna gick in i projektet,
samtidigt som träffarna också innehöll mycket humor och skratt.
I den här texten kommer jag att ge några bilder av TBTO utifrån de möten
och intervjuer jag har gjort. Texten kommer att fokusera på projektet
som en trygg mötesplats, ett ”safe space” eller en frizon. Jag kommer också
att beskriva vilken roll kreativitet kan spela i ett sådant här projekt och
för de som deltar i det.
104
Säkra platser
En säker plats, eller en ”safe space”, är en plats där människor som bryter
mot rådande majoritetsnormer kan känna sig trygga. Tryggheten som
skapas på en sådan plats ger andningsutrymme i en ibland våldsam värld,
men det är också en plats där motstånd formas. En säker plats kan vara
allt från en föreningslokal till en parad, ett kärleksförhållande, en arbetsplats, en festival, en dagdröm, en hemlig klubb, en demonstration, en bar
eller en lägenhet.
Fritidsverksamheterna Egalia i Stockholm och HaBiTat Q i Malmö är tillsammans med TBTO exempel på säkra platser i sin mer organiserade
form. Dessa platser kan alltså utgöras av planerade verksamheter eller
fysiska utrymmen, men de skapas också i relationer och i den egna fantasin.
De säkra platserna utgör en viktig del av hbtq-historien, som forum där
gemensamhet stärks och motstånd genereras. Centralt är att de som vistas
på en sådan plats slipper att ständigt konstrueras som ”de andra”. Istället
får deltagarna för en gångs skull känna sig begripliga och självklara. Det
är en av anledningarna till att en säker plats gör det möjligt att hitta sin
egen röst utanför majoritetssamhället.
Den styrka och bekräftelse som återfinns på sådana platser ger kraft till
motstånd när deltagarnas röster läcker ut, sprids och så småningom kanske
också tar plats i det omgivande samhället. De deltagare jag intervjuade
beskrev alla på olika sätt TBTO som en säker plats. Många av dem använde
ordet ”frizon” för att beskriva hur de upplevde projektet. Hur blev då
TBTO en säker plats, och vad hade det för effekter för deltagarna?
En frizon från allt utanför
”Man har ju nånting gemensamt” säger Annika. ”Man kan liksom vara sig
själv där. Det är inte som i skolan till exempel, där är det ju normer och
allt det där.” Annika berättar att hon kände sig trygg redan innan projektet
dragit igång när hon läste om att projektet riktade sig till hbtq-personer,
att det gjorde att hon redan innan första träffen visste att hon skulle kunna
vara sig själv i gruppen. Petter tycker också att det är viktigt att alla i
gruppen är hbtq-identifierade: ”På ett eller annat sätt är alla i precis samma
105
situation och det ger trygghet, för man vet att det inte är några fördomar
på samma sätt som man kan stöta på i skolan, eller vart som helst egentligen.
Det är lite en frizon från allt utanför.”
Att vistas på en plats där alla delar erfarenheter och upplevelser av att bryta
mot de normer som reglerar kön och sexualitet innebär för många möjligheten att kunna slappna av. Det innebär också att slippa fundera över
vad det är möjligt att prata om. ”På TBTO är det lite öppnare och det
råder en hänsynsfull och respekterande stämning”, säger Kajsa, som menar
att hen visserligen kan prata om det mesta med sina vänner, men att vissa
saker är det ändå lättare att prata om i TBTO-gruppen. Som exempelvis
könsidentitet och sexualitet, och ”saker som jag har tänkt på som är lite
jobbiga. Folk blir liksom inte rädda på det där sättet, som annars när man
pratar om såna saker.”
Mika beskriver också hur det går att börja på en helt annan nivå på TBTO:
”Det känns som att man kan gå mycket längre när man inte behöver
börja från grunderna. ’Jaha, visste du inte att alla människor inte identifierar
sig som tjej eller kille?’, man måste inte börja där, utan det är liksom
avklarat redan, så det räcker med att jag säger ’jag är genderqueer, och jag
vill bli tilltalad hen.’ Och sen så kan vi fortsätta med andra grejer!” Den
säkra platsen står här i kontrast till en heteronormativ omgivning där varje
brott mot könsnormer leder till frågor och tal om könsidentitet. Att inte
behöva prata om eller förklara sitt kön och/eller sin sexualitet är en effekt
av att vara på en plats där den är självklar, där man slipper bli exotiserad
och obegripliggjord. Som Paulina uttrycker det: ”Även om jag är queer så
vill jag inte bara sitta och prata om sånt. Alltså jag känner att man är så
mycket mer som person, jag vill inte vara ’hon som är queer’ utan jag vill
vara mig själv.”
Normkritiska metoder
I TBTO används metoder som till delar inspirerats av Egaliamodellen och
av normkritisk pedagogik, en relativt ny pedagogisk inriktning. Att arbeta
normkritiskt kan kort beskrivas som att sätta ljuset på normerna istället för
att försöka förklara eller skapa tolerans för ”avvikarna”. Att TBTO präglas
av ett normkritiskt synsätt innebär bland annat att många workshops har
106
inslag av att belysa normer. Det betyder också att inga förutfattade meningar
ska finnas om hur deltagarna ser på sin sexualitet eller sitt kön. Eftersom
det normkritiska arbetssättet innebär att heteronormen och normer om kön
inte tas för givna blir en normkritisk miljö tryggare för hbtq-ungdomar. På
TBTO innebär pedagogiken bland annat att träffarna alltid inleds med en
runda där alla presenterar sig, berättar hur de mår och vilket pronomen
de önskar bli benämnda med den dagen. Den första träffen har alla också
kollektivt beslutat vilka regler som ska gälla i gruppen under terminen.
Att gruppen har en ledare som är med under hela terminen är också något
som syftar till att göra gruppen till en trygg plats.
Johanna tycker att det är jätteviktigt med pronomenrundan. Hon är själv
cis-person och hade inte reflekterat över att det kunde finnas transpersoner
i gruppen, vilket hon insåg när ledaren pratade om vikten av att inte ta en
persons könstillhörighet eller pronomen för givet. Mika anser också att de
normkritiska metoderna är viktiga och menar att ”även om man själv är
h eller b, så kan man ju vara transfobisk”. Pronomenrundan och gruppreglerna fungerar alltså stärkande samtidigt som det synliggör vissa normer.
Kajsa tar upp gruppledarens viktiga roll som någon som samlar gruppen
och någon som tar ansvar och sätter ribban för exempelvis vilka skämt
eller vilken jargong som är okej och inte. Stämningen på TBTO präglas
enligt Kajsa av att det inte finns så många fackindelningar eller fördomar:
”Det kommer inga ’roliga’ skämt om killar med nagellack liksom... Eller:
’De här emo-kidsen du vet, haha.’”
Kreativiteten, tryggheten, uttrycken
Att vakta sin tunga, att behöva förklara sig, att behöva rätta de som säger
fel eller att bli utsatt för olika typer av hatbrott är saker som självklart
hämmar kreativiteten. Till synes neutrala miljöer: en fotokurs, kommunala
musikskolan, en dansklass eller en skrivarcirkel riskerar att bli exkluderande, vare sig det handlar om funktionalitetsnorm, vithetsnorm, eller
normer om könsidentitet och sexualitet. I miljöer där dessa saker aktivt
motverkas kan uttrycken däremot bli många fler. ”Vi kan utveckla oss
själva på ett kreativt sätt i en grupp där det inte finns begränsande normer.
Så kan man utvecklas kreativt, och man kan med kreativiteten utveckla sig
själv” som Johan uttrycker det.
107
Kajsa tycker att det är självklart att människor mår bättre av att vara kreativa. Hen menar att man genom kreativiteten upptäcker och lär känna sig
själv och sina egna gränser, ”Och då mår man ju bättre, man blir ju tydligare liksom.” Att utveckla sin kreativitet och sin uttrycksförmåga handlar
också om att utveckla sig själv. Med hjälp av de kreativa uttrycken får deltagarna större möjligheter att själva formulera sin identitet. Inom ramarna
för en ”säker plats” som TBTO kan denna identitet dessutom uttryckas på
ett friare sätt.
Johanna beskriver hur gruppen snabbt blev trygg, och berättar att gruppen
fick i hemläxa att skriva en text om någonting man varit med om eller om
någon som betyder mycket för en. ”Och sen så skulle vi fota hur vårat liv
som hbtq-person har varit och så göra som en serie av det i fyra bilder. Och
det blir ju väldigt personligt.” Detta leder dels till en större förståelse för
varandras olikheter, dels till en ökad känsla av gemenskap. När deltagarna
öppnar sig genom kreativa uttryck kan också kreativiteten bidra till skapandet av en tryggare grupp. Det i sin tur bidrar till att skapa en plats där
mer går att uttrycka.
Att få slippa bli betraktad som ”avvikare” och slippa förklara sig eller rätta
människor som säger fel är en positiv effekt som deltagarna upplever med
TBTO. En annan är att kunna prata om sin identitet på fler sätt än vad som
är möjligt i andra sammanhang, och även att kunna inkludera fler sidor
av sig själv i de kreativa uttrycken. Det blir alltså möjligt att formulera sin
identitet som hbtq-person, men också att slippa göra det och på så sätt
få mer utrymme till att formulera andra saker. Därigenom kan berättelser
skapas som kanske inte hade kunnat skapas någon annanstans.
Kreativiteter
Kreativitet är ett begrepp med många definitioner, liksom uppfattningarna
om vad människor egentligen gör när de är kreativa. Flera forskare
menar att det är viktigt att skilja ”äkta kreativitet” från konst som ”dekoration” eller en trevlig hobby. Kreativitet har potential att vara långt mer
omstörtande än så. Kreativitet är enligt dem helt enkelt den process genom
vilken något nytt skapas. Dessa forskare menar också att vi inte borde
108
tala om ”kreativa personer”, utan endast om kreativa handlingar. Kreativitet
handlar inte om att skapa konstnärliga produkter utan om själva den
(ny-)skapande processen.
Lev Vygotskij, forskare i pedagogik, beskriver kreativitet som ”sådan mänsklig aktivitet som skapar någonting nytt, oavsett om det skapade är ett ting
i den yttre världen eller en konstruktion av intellektet eller känslan, en konstruktion som bara existerar och ger sig till känna i människans inre”.
Kreativitet är något som kan äga rum i en individs medvetande eller i ett
socialt samspel i en grupp. Det som skapas kan vara helt abstrakt – en
idé, en tanke eller en känsla – och det kan också vara något konkret.
När jag frågar deltagarna om vad de tycker att kreativitet betyder, uttrycker
de också en syn på kreativitet som inte handlar om att prestera perfekta
resultat. Utifrån svaren verkar det kunna vara nästan vad som helst, både
idéer, tankar och yttre sociala processer. Vilken betydelse kreativiteten
tillskrivs i TBTO varierar mellan de olika deltagarna, men gemensamt är
att de betraktar kreativitet, skapande och fantasi som yttre och inre
handlingar och inte som något som behöver leda fram till en slutlig produkt.
Mille menar att kreativitet inte behöver innebära att producera en pryl eller
sak. Snarare anser hen att det handlar om att inspirera andra och sig själv att
tänka i nya banor. Mille berättar till exempel att när hen går förbi en mossig
sten i skogen så kan hen inte låta bli att arrangera den så att den ser ut som
ett troll. Kanske går någon förbi och ser verket, men även om ingen skulle
göra det så är det ändå roligt att veta att det sitter ett litet troll ute i skogen.
Johan berättar att när hen gör kreativa saker bakar hen kakor, lagar mat,
eller är kreativ med sin kropp och sitt utseende. Det kan vara allt från att
färga håret blått som hen gjorde för ett tag sedan, eller blont som det är nu.
När Karin hör ordet kreativitet tänker hon på skapande och att få göra
någonting. Det handlar om att hennes intressen, åsikter och allt som har
med henne att göra kanaliseras i någonting hon gör. Jonna tänker att
kreativitet är glädje, att kliva lite utanför ramarna och att släppa lös sin
potential, medan Annika tycker att det handlar om att sätta ner känslor
och intryck på papper, i sömnad eller vad man nu är intresserad av. Kajsa
tänker på det som problemlösning, ett sätt att tänja på uppsatta gränser.
109
Hen ser kreativitet som motsatsen till instängdhet. När Lo hör ordet tänker
hon på att skapa: ”Att man gör nånting och det behöver inte vara bra, det
behöver inte vara dåligt, och det behöver liksom inte vara nånting speciellt,
bara man uttrycker det som man känner inuti. Det tycker jag är kreativitet.”
”Det här är ett piano,
vad kan du hitta på med det?”
Kreativitet främjas enligt många forskare av en miljö där resultatet inte är
det viktiga. En nyfiket tillåtande och uppmuntrande stämning är viktig för
skapandet av den kreativa platsen. Det är något som man har tagit fasta på
i projektet, och många av deltagarna lyfter fram just detta när de pratar
om de kreativa handlingarna som de utför inom TBTO. Flera berättar också
att de har skrivit in i gruppens regler att resultatet inte är det viktiga. Om
det att vara kreativ inte handlar om att ”rita fint” eller producera konst, utan
istället handlar om att spränga gränser, så innebär det att kreativitet
kräver en omgivning präglad av tillit och respekt för att nya tankar eller brott
mot regler och normer ska uppmuntras.
TBTO har ett uttalad Do It Yourself-perspektiv på kreativa uttryck. I informationstexten som gick ut när grupperna skulle starta upp stod det bland
annat: ”I det här projektet blir ingen bedömd och det spelar ingen roll hur
ens konst ser ut, utan det viktigaste är gruppen där alla får vara sig själva,
utvecklas och uttrycka sig.” En stor del av deltagarna tar också upp att stämningen är just uppmuntrande och peppande. Workshopledarna beskrivs ha
en stor roll i detta. Petter menar att både gruppledare och workshopledare
påverkar stämningen på träffarna: ”Det är bra stämning, så man behöver
inte vara nervös för det man säger eller det man gör. Man kan vara den
man är utan att behöva tänka på vad andra tycker egentligen.”
Johanna menar att det är stor skillnad på TBTO och skolan. Hon talar om
musik-, bild- och slöjdlektionerna som tillfällen där givna uppgifter ska
lösas, och att det känns som att de mest handlar om att man ska lära sig
olika tekniker. Johanna pratar om att kreativiteten inte alls utvecklas i de
sammanhangen eftersom det bara handlar om att utföra de uppgifter som
läraren ger en: ”Det är ingen som säger: ’det här är ett piano, vad kan du
110
hitta på med det?’” På TBTO däremot upplever Johanna att deltagarna
får hitta sin egen väg. Hon tror att det handlar om att det inte är så styrt,
utan frisläppt och öppet. Johanna pratar först om att hon inte är så bra på
att skapa, men återkommer sedan till ämnet och rättar sig, kreativitet
handlar inte om att vara bra eller dålig. Det handlar om att uttrycka sig.
Fö r va n d l i n g a r o c h g u l d k o r n
När Petter talar om sin inre kreativa plats, där han bland annat befinner
sig när han skriver, beskriver han det som att han nästan försvinner iväg:
”Jag har inte så mycket koll på vad det är för känslor jag har precis när jag
skriver. Då brukar jag bara försvinna bort i huvudet. Men det brukar
många gånger kunna kännas väldigt skönt och lugnt efteråt för att man har
fått ur sig nånting, så det känns lite lättande.” Många deltagare beskriver
något liknande när de pratar om sina kreativa processer. Att befinna sig i sitt
skapande är att befinna sig utanför verkligheten, någonstans där känslor
kan få utlopp. Fantasin fungerar som en inre plats för uttryck och avslappning.
På den kreativa platsen sker också olika former av förvandlingar, ibland i
fantasin och ibland när nya mönster på ett oväntat sätt vävs samman av
delar från den existerande kulturen. Milles berättelse om en träff där de
hade en workshop i blandteknik kan läsas som en väldigt konkret beskrivning av detta: ”Jag tog en stor vit bild med konturen av en människa, det
såg ut som några penseldrag bara men ändå väldigt tydligt en människa.
I människan satte jag meningar klippta ur tidningar, böcker, liksom tog
dem från det sammanhanget och byggde ett helt nytt sammanhang. Det
var ingen flytande text, varje mening var för sig, det blev liksom en helt
annan innebörd.” Mika talar om en liknande process, men en inre sådan,
när hen berättar om en workshop de har haft i TBTO. Uppgiften var att
förändra en berättelse som de sett eller hört genom att skriva in sig själva i
den. Mika berättar att hen själv brukar skriva om berättelser och förändra
bilder i sin fantasi. Hen beskriver hur vi hela tiden bombarderas med
heteronormativa reklambilder och drömbilder om hur en kropp ska vara.
Mika gör om sådana bilder i sitt huvud och ändrar till exempel könen på
modellerna. Det kan handla om att fantisera kring bilder: Hur skulle det
kännas om mannen i den här reklamen var kvinna? Hur skulle folk reagera?
Kajsa beskriver ytterligare en typ av förvandling, som handlar om hur
111
negativa känslor kan förvandlas till värdefullt material: ”Det har liksom
känts som att när en riktigt hemsk känsla har kommit ut i en låt så har den
plötsligt blivit ett guldkorn. Det är så himla härligt att det som jag tyckte
var så jobbigt och bar på och som bara skavde, att jag kunde göra en låt
av det och så blev det plötsligt något annat.”
Utställningen
– En plats för motstånd
”Jag tycker att det är bra att man visar att det finns olika sidor” säger Lo
när jag frågar henne hur hon ser på slututställningen som gruppen ska
producera. Hon förklarar vidare: ”Jag tycker att det är intressant med olika
konstformer, att man kan uttrycka sig på olika sätt och att samtidigt få
fram samma budskap om att det finns så många olika typer av människor.”
Deltagarnas inställning till utställningen som ett tillfälle att synas och
möta en publik varierar. Flera av dem betonar vikten av att få vara anonym
och framhåller att man inte behöver vara med i utställningen om man
inte vill: ”Man kan sitta och göra hur mycket som helst under en workshop
och välja att inte ställa ut ett dyft om man inte vill. Och man kan välja
om man vill vara anonym eller inte”, säger till exempel Petter. Samtidigt
betonar många vikten av utställningen. Johanna menar att den ger projektet en känsla av seriositet: ”Att det inte bara rinner ut i sanden, att man
känner att det liksom leder till nånting. Att vi inte bara är här och leker,
utan att vi producerar nånting.”
Utställningen betraktas också av flera deltagare som ett viktigt tillfälle
att nå ut med ett normkritiskt budskap och alternativa bilder. Det kan
handla om att visa motbilder till stereotypa porträtteringar av hbtq-personer
som man möter i exempelvis media, men också om personliga och utlämnande bilder som visar olika aspekter av liv och identitet. Att utställningen
ska vara interaktiv och väcka tankar hos publiken är något som verkar
vara viktigt för många av deltagarna. Helst ska publiken få aha-upplevelser,
bli fundersamma eller kanske förvirrade. Utställningen ska ha ett positivt
budskap och utstråla glädje, samtidigt som den ska vara normkritisk och
behandla djupa och svåra frågor. Det poängteras av flera deltagare att
just denna dubbelhet är viktig.
112
Den här synen på utställningen som en politisk handling för synliggörande
gör sig också påmind när jag observerar workshopen där utställningen
planeras. Vid det här tillfället deltar grupper från två av städerna samtidigt,
och genom att skapa pappmodeller av utställningsrummen får de visualisera hur utställningarna ska utformas. Idéerna utarbetas genom övningar,
i de ursprungliga grupperna och i tvärgrupper. Under dagen genomförs
flera rundor där deltagarnas olika uppslag presenteras. De kastar ut idéer,
mer eller mindre allvarligt menade. Någon tycker att heterosexuella besökare ska tvingas komma ut, en annan föreslår en fiskedamm av något slag.
”Det är viktigt att hbtq-personer som kommer dit känner samhörighet”,
påpekar någon. ”Mycket regnbågsfärgade saker måste vi ha”. En av grupperna planerar att låta publiken komma in i och ut ur utställningsrummet
genom garderobsdörrar. En prideparad i miniatyr bestående av barbiedockor med avklippt hår eller kanske avklippta fötter diskuteras: ”Jag har
inga läderkläder till dem” säger någon. ”Vi får ha syjunta och sy barbiekläder!” säger någon annan. Även här blir det tydligt hur deltagarna på
ett kreativt sätt omtolkar och förvandlar den omgivande heteronormativa
kulturen.
113
Sammanfattning
– D e n b e f r i a (n)d e k r e a t i v i t e t e n
I deltagarnas kreativa processer, på deras inre fantasiplatser, upplever de
avslappning och befrielse. Men de lyckas också omforma negativa känslor,
och inte minst den heteronormativa omgivningen. För många av deltagarna
har kreativiteten i projektet skapat möjligheter att uttrycka alternativa
världsbilder genom att föra fram uttryck och bilder som annars inte syns
i ett heteronormativt samhälle. En kreativ handling kan enligt deltagarna
vara att färga sitt hår blått, att göra ett stentroll i skogen eller att för sin
inre blick omskapa en könsstereotyp omgivning. Även skapandet av ett
nytt ord för den egna identiteten när detta saknas, är enligt deltagarnas
definitioner i allra högsta grad kreativa handlingar.
En plats som är säker för unga hbtq-personer leder till en breddning av
de möjliga kreativa uttrycken. Att kunna uttrycka sig friare leder till både
personlig och konstnärlig utveckling för individen. Att TBTO upplevdes
som en starkt positiv kraft i deltagarnas liv var uppenbart. Det primära
syftet med projektet är också att stärka individers psykiska hälsa, men
projektet har fler positiva effekter. Förutom det ökade välmåendet för de
som deltar i projektet bidrar ett projekt som TBTO till att skapa ett
mänskligare och mer demokratiskt samhälle där fler får tillgång till vad
som borde vara grundläggande rättigheter: att få vara kreativ och att
själv formulera och uttrycka sin identitet. När fler får möjlighet att göra
detta tillkommer ytterligare en positiv effekt: mångfalden av uttryck ökar,
vilket leder till ett intressantare samhälle och inte minst ett mycket mer
spännande konstliv.
Elin Mörkberg följde TBTO under våren 2011 inför sin c-uppsats i Socialt arbete på
Malmö Högskola: ”Tusen Bilder Tusen Ord – ett socialt kreativitetsprojekt med unga
hbtq-personer.”
114
115
116
117
BREV FRÅN KONSTKOLLOT
Vårdinge By, natten mot 10 juli 2011
Jag åkte till konstkollot med förhoppningen att hitta
likasinnade människor, få utveckla mitt eget skapande
och avsluta varje dag med att bada i sjön.
Men…
Nu vet jag att jag fick så mycket mer än så. Jag fick fem
dagar tillsammans med mer mat än vad jag egentligen
orkar äta. Jag fick fem dagar tillsammans med grodöversvämmade grusvägar och en efterhängsen katt. Jag fick
fem dagar med helt fantastiska föreläsare, kolloledare
och deltagare. Jag fick fem dagar tillsammans med en
känsla jag aldrig känt förut.
Fem dagar som bestod av de finaste människorna jag
någonsin träffat i hela mitt liv, som tillsammans skapade
vad som för mig är en plats jag aldrig någonsin vill åka
ifrån. En helt ny värld där jag inte känner behovet av att
försöka passa in i några mallar, en värld där jag duger
precis som jag är. En värld där jag inte känner behovet
av att dölja mina kurvor för att bli accepterad som människa, en värld som jag vill leva i – alltid! Inte nog med
att jag öppet kan prata om flickvänner utan att få kränkande blickar på mig, det är inte bara det. Det är som att
jag kunde ha varit precis vad som helst, sett ut hur som
helst, haft vilka åsikter som helst och ändå blivit kramad
god natt av främlingar som snabbt blev kära vänner.
118
Att lämna allt det här, det kommer garanterat bli det
jobbigaste jag gör i sommar. Men samtidigt så tror jag
inte att något skulle kunna överträffa det här, ingenting
annat hade kunnat ge mig de erfarenheter, det självförtroendet och de nytänkande banor jag nu har.
Jag har fått en helt ny värld presenterad för mig; en värld
där jag får vara. Jag behöver inte oroa mig för någonting
alls. Ingenting i hela världen kan få makten att sänka
mig, och ingenting i hela världen kan få mig att känna
mig fel.
Jag vill nog mest bara säga Tack. Tack för inspirationen,
tack för den nyfunna tryggheten, tack för alla varma
famnar, tack för uppmuntrande ord, tack för tårar som
rullade ner för min kind när ”Hallelujah” sjöngs och när
”I’m yours” spelades, nere vid sjön en varm och myggig
kväll, tack för att jag vågade bada utan en tröja över min
bikini för första gången på flera år. Eller: Tack för att jag
fick fem dagar i ett ständigt lyckorus tillsammans med er.
Tack!
Amanda Jarpe
119
Queer konst
av olika slag
En omfattande encyklopedi över allt
möjligt queer i konsten, från antiken till
”The Queer Encyclopedia of
the Visual Artists” av (red)
Claude J. Summers (2004)
Den här boken innehåller verk från
tretton olika konstnärer och fyra längre
texter som på olika sätt handlar om historia, kön och sexualitet. Boken publicerades i samband med en utställning med
samma namn.
”Lost and found: Queerying
the archive” av (red)
Mathias Danholt m.fl. (2009)
En bok full av feministiska strategier,
konst och intressanta texter. Med avstamp i 70-talets feministiska konst
följer boken den konstnärliga kampen
mot patriarkatet och heteronormen
in i vår tid.
Vad gör du om hjälpen du får från kompisar, föräldrar eller terapeuter inte gör
någon skillnad och du fortfarande mår
lika dåligt? Då kan det vara dags att
försöka med några mindre accepterade
metoder för att börja må bättre! Sådana
”Hej grymma värld – 101
alternativ till självmord för
tonåringar, knäppskallar
och andra utbölingar”
av Kate Bornstein (2011)
För dig som vill göra
aktivism och må bättre
Kolbeinn Karlsson ritar sagolika, queera
berättelser om troll, skogsandar och
skäggiga män som blir gravida som
belöning för sin kärlek. Bilderna och
berättelserna öppnar dörrar till andra
världar och utmanar de snäva normerna
som råder i vår verklighet.
Gertrude Stein var en amerikansk
författare som levde större delen av sitt
liv i exil i Paris med sin älskade Alice B.
Toklas. Hon skrev texter som utmanade
alla föreställningar om vad litteratur kan
vara, och i deras hem hade hon salonger
dit alla viktiga konstnärer i Paris kom.
Det här är andra delen av hennes självbiografi.
”BRYT! Tredje upplagan”
av RFSL Ungdom (2011)
Metodmaterial
En självbiografisk serie om Alison och
hennes pappa, som under hela hennes
uppväxt är väldigt kylig och krävande.
När Alison, som själv är lesbisk, går på
college upptäcker hon att hennes pappa
är homosexuell. Strax därpå dör han och
lämnar efter sig massor av frågor kring
varför han valt att leva ett dubbelliv.
”Husfrid”
av Alison Bechdel (2009)
”Trollkungen”
av Kolbeinn Karlsson (2009)
”Allas självbiografi”
av Gertrude Stein (1936)
I den här listan har vi samlat tips på några b öck er v i ty c k er är
bra, viktiga eller rentav fantastisk a
”Konstfeminism” av (red)
Anna Nyström m.fl. (2005)
120
Det här är berättelsen om Sebastian och
Andreas, som vi får följa under några
intensiva månader i Stockholm och
Paris. En poetisk och hudlös historia,
bortom könens snäva gränser, om en
relation som pendlar mellan förälskelse
och förödmjukelse.
”Du är rötterna som sover vid
mina fötter och håller jorden
på plats” av Eli Levén (2010)
Poesins historia är en tät, linjär och
normativ historia om heterosexualitet.
I den här antologin försöker några
poeter undersöka vad queer poesi kan
vara och utmana diktens form och
innehåll. Texter från festivalen Queerlitt
i Göteborg 2007–2009.
”Omslag” av (red)
Athena Farrokhzad
& Linn Hansén (2010)
Skönlitteratur
idag. Här kan du slå upp dina favoritkonstnärer, lära dig om konstnärer du
aldrig hört talas om och få reda på varför Sankt Sebastian är en ikon för
så många queera konstnärer.
121
Liv Strömqvists alldeles egna ABC-bok.
Från A till Ö diskuteras alla möjliga
olika ämnen: kristdemokratiska barn
och nazisttjejer, nördar, queerposörer
och Robert Gustafsson. Ett seriealbum
fyllt med politisk satir som ger dig svar
på frågor du aldrig vågat ställa.
”Ja till Liv!”
av Liv Strömqvist (2011)
Serier
En inspirationsbok om hur du kan göra
praktik av queerfeminismen. Boken
följer några hbtq-aktivister i USA som
på kreativa sätt försöker synliggöra och
bryta ner normer.
”Vi är Misfits!” av Christoph
Emanuelle Fielder & Elin Emil
Sandström Lundh (2009)
alternativ får du tips om i den här roliga
och varma boken.
D
THE
N
I
E JO !!!
M
CO FUN
A
RE
Ett material om rasism och sexism.
Boken ger en mängd olika konkreta tips
och verktyg för att bemöta diskriminering i föreningslivet.
”Makthandboken – för unga
feminister som (be)möter
rasism och sexism i föreningslivet” av Interfem (2011)
Egalia är ett fritidshäng i Stockholm
för hbtq-ungdomar mellan 13-20 år.
I den här broschyren kan du läsa om de
metoder och strategier som verksamheten bygger på och drivs utifrån.
”Egaliamodellen”
av RFSL Stockholm (2010)
BRYT! är ett metodmaterial om normer i
allmänhet och heteronormen i synnerhet.
Ett material för dig som vill jobba med
likabehandling inom en organisation,
på en skola eller arbetsplats. Den tredje
upplagan innehåller mer fokus än tidigare på normer kring funktionsförmåga,
etnicitet, hudfärg, religiositet och kön.
Denna bok är en del av RFSL Ungdoms projekt
Tusen Bi l der Tusen O rd
som finansieras av Allmänna Arvsfonden
Projektledare: Anna Glas & Carl Åkerlund
Redaktör: Carl Åkerlund
Skribenter: Anna Glas, Amanda Jarpe,
Elin Mörkberg, Antonnika Perttula
och Carl Åkerlund.
Övningarna är skrivna av respektive
konstnär och bearbetade av redaktören.
Grafisk formgivning: STUDIO SM
Foto: Märta Thisner
Språkgranskning: Frida Darj och Tone Lejon
TACK!
Alla deltagare och konstnärer som har medverkat i TBTO
samt hbtq-fritidshängen Bfree, Bubbel, Egalia, Elda och HaBiTat Q.
Tack också till Lava i Stockholm, Fritidsgården Uno i Karlstad,
Kulturcentrum för Barn och Unga i Umeå, Kulturens Hus i Örebro,
Värmlands Museum i Karlstad, Virserums konsthall och andra
verksamheter som har stöttat oss med lokaler och på andra sätt.
Tack Stefan Ingvarsson, Linnea Ewald Ornstein,
Sebastian Thelander Sjöstrand, Johanna Skobe, Rosita
Elias Stotzky och alla ni andra som har peppat,
inspirerat och hjälpt till på andra sätt.
© Författarna, fotografen och RFSL Ungdom
Tryck: Elanders Fälth & Hässler, 2011
ISBN: 978-91-977914-5-8
Tusen Bilder Tusen Ord
är ett konstprojekt för hbtq-ungdomar
som bygger på tanken att man mår bättre av att
få uttrycka sig och vara kreativ i trygga miljöer.
Den här boken består av inspirerande
övningar i olika konstformer, enkla och beprövade
strategier för att skapa tryggare mötesplatser,
en undersökande text om projektet, deltagares egen
konst samt intervjuer med en rad olika konstnärer om
hur man till exempel undviker prestationsångest
och hur konsten kan utmana heteronormen.
Boken vänder sig till dig som själv vill hålla på med
konst, är intresserad av konstpedagogik eller vill
göra liknande projekt och skapa
tryggare mötesplatser.