Lärarutbildning + museum = sant
Lärarutbildning + museum = sant Annika Bergsland, 2012 Lärarutbildning + museum = sant! Abstract The article is called Teacher education + museum education = true! During the years 2009-‐2011, around 400 student teachers at Stockholm University were taught museum education during their first semester at the teacher training program. The article presents, step by step, the collaboration between teacher training college, and 15 museums in Stockholm. The museums were here used as didactic resources for the students to achieve the learning objectives of the university course. The purpose was also to give a model for the student to how they can use museums as learning resources in their future work as teachers in Swedish schools. In the text the author discusses teacher-‐student's previous experience in museum education from schools. The main experiences for the students are guided tours, but the author argues that museum can be used for learning in a wider way, like in Great Britan. Keywords: Museum education, museum, student teacher, teacher education. Foto: Annika Bergsland 2 Lärarutbildning + museum = sant! Varför ska eller kanske bör lärare ta sina elever eller i det här fallet studenter till lärandemiljöer utanför skolan och universitetets lokaler? Vad kan sådana utflykter ge studenten? Det är frågan som den här artikeln handlar om. Mer specifikt handlar den om hur lärarstudenter studerat två dagar museipedagogik den första terminen under sin lärarutbildning i kursen Samhälle, kultur och lärande, 15 Hp, en introduktionskurs för lärare med inriktning mot samhällsorienterande ämnen vid Institutionen för Utbildningsvetenskap med inriktning mot Humaniora och Samhällsvetenskap (UHS) vid Stockholms universitet.i Hur kan museets resurser i form av exempelvis museirum, föremålsarkiv, övriga lokaler, utställningar, samlingar, museipedagoger, antikvarier, bibliotek och digitala resurser bidra till att lärarstudenter når lärandemålen för kursen? Men artikeln handlar inte bara om det. Den behandlar också lärarstudenters egna, tidigare skolerfarenheter av museipedagogik och hur blivande lärare uttrycker sig när de talar om museer. Vidare berörs hur studenternas museipedagogiska arbete i universitetskursen kan bidra till museernas och museipedagogernas insyn i lärarutbildningen. Det museipedagogiska inslaget bygger broar mellan lärare, studenter och museipedagoger, mellan lärarutbildning och museum. Vad är museipedagogik? Med anledning av att den här texten har museipedagogiken i fokus så vill jag börja med att ringa in området. Ljung (2009, s. 12) skriver i sin avhandling som handlar om museipedagogik: /…/jag menar att museipedagogiken framförallt framträder i möten mellan besökare och museer/utställningar. Hon fortsätter: Museipedagogiken handlar i mångt och mycket om att göra museer och utställningar tillgängliga för besökare – att tillgängliggöra – och där kan museipedagogen spela en viktig roll. Insulander (2005, s. 6) å sin sida, sätter likhetstecken mellan museer och lärande och museipedagogik. Hon poängterar museers brukbarhet och tillgänglighet. Jag vill lägga till att museipedagogiken alltid har besökarnas perspektiv och behov i fokus. Det kan handla om olika målgrupper vad gäller exempelvis genus, klass och etnicitet och hur dessa målgruppers intressen tillvaratas. Ur ett mer pragmatiskt perspektiv handlar det bland annat om hur utställningar och pedagogiska aktiviteter, med utgångspunkt i museet, realiseras. Mer specifikt används begreppet museipedagogik i den här texten i relation till undervisning. Det handlar först av allt om att studenter i universitetskursen Samhälle, kultur och lärande I ska lära känna museet som institution och i andra hand om att de lär 3 känna museet som en plats för lärande så att de i sitt kommande yrke kan undervisa elever i grundskolan och gymnasiet med hjälp av de externa bildningsresurser som museer är. Museipedagogisk forskning ur ett svenskt perspektiv är begränsad medan internationell forskning är mer omfattande.ii Förutsättningar Liksom vid tidigare museisamarbeten1 har jag lagt stor vikt vid att museipedagogiken ska knytas till kursplanen för den kurs som studenterna just då läser. Min erfarenhet säger mig att det är av största vikt för att motivera både kursansvariga lärare i lärarutbildningen, övriga universitetslärare och studenterna till museipedagogik i lärarutbildningen.iii Just kopplingen till kursplanen är ett första steg för att motivera, ett andra steg är att inslagen kan ses som formativa övningar på väg mot examinationen och på så sätt bidrar till att studenterna når lärandemålen för kursen. Ett tredje steg eller motivering är att inslaget att museipedagogik kopplas mot utbildningsplanen för lärare, där man bland annat påpekar universitetets tredje uppgift, att samarbeta med omvärlden utanför universitetet (www.su.se/lararutbildning). Genom samtal med kursansvarig lärare enades vi om att inslaget av museipedagogik hade ytterligare ett syfte – att vara ett trevligt och underhållande inslag i kursen. Kort sagt, besöken skulle vara roliga, inte betungande. Det här var också en av de förutsättningar som jag gav de museer som valt att samarbeta. På CeHum (tidigare UHS) finns kurser i museipedagogik, och forskning inom museipedagogik och ett väl utvecklat kontaktnät med kontaktpersoner/museipedagoger på många museer i Stockholm, i övriga landet och runt om i världen.iv Kontaktpersonerna är ofta tidigare studenter hos oss och många är även lärarutbildade. Jag valde ut ett antal museipedagoger, nästan samtliga studenter hos oss eller lärarutbildade, som jag kontaktade för att höra om de var intresserade av att bidra till blivande lärares kunskap om museer och museipedagogik. De flesta museipedagoger/museer gav positiva svar och därmed kunde projektet sjösättas höstterminen 2009 med sju olika studentgrupper och lika många museer. Under åren Ht 2009 till och med Vt 2011 har samarbetet kommit att nå 15 studentgrupper med vardera 20-25 studenter och 15 museer i Stockholmsområdet. Kursplanerna har genomgått mindre förändringar under tiden som kursen Samhälle, kultur och lärande innehållit två dagar Museipedagogik. 4 Genomförande Det museipedagogiska inslaget, två dagar, bestod av förmiddagsseminarier på campus och eftermiddagsbesök på museum. Båda dagarna på samma sätt. Precis som med skolutflykter till museum så betraktades det här museibesöket som en rolig utflykt av studenterna. Vissa principer styrde det sätt som jag planerade och genomförde det museipedagogiska inslaget i lärarkursen. Dessa principer bygger dels på min egen erfarenhet av museipedagogik i lärarutbildningen, dels på ramar, och dels på mina pedagogiska och didaktiska övertygelser. En ramfaktor var att museipedagogiken skulle ersätta en heldagsexkursion med buss som tidigare varit en del av kursen. Kursledningen ville pröva om museipedagogik kunde uppskattas av studenterna. Med anledning av att den tidigare exkursionen kostat pengar så kunde även museipedagogiken få kosta, vilket jag meddelade museerna. Inledningsvis diskuterade vi om en föreläsning skulle läggas in, men den idén avskaffades på grund av personalbrist och schemakrockar, och det ledde i sin tur till jag själv skulle ta hand om hela museipedagogiken i kursen och samtliga grupper av studenter. När det gäller pedagogiska och didaktiska övertygelser eller principer som jag låtit löpa genom museipedagogiken så styrs de av min egen övertygelse att studenter lär genom att göra själv, inte genom att vara en åskådare och betraktare (Biggs, 2003, s. 80). Och för att dra det ännu mer till sin spets, studenten lär sig bäst genom att presentera något för någon annan. Den andra bärande principen är att bygga vidare på studenters erfarenheter. Det har varit viktigt för mig att lära känna studenternas tidigare kunskap om museer för att därifrån bygga vidare på deras förståelse av det museipedagogiska området. 5 Foto: Annika Bergsland Kommunikation med museipedagogerna Redan i inledningsskedet delgavs museipedagogerna kursplanen för kursen. De upplystes om att museibesöken även skulle kopplas till Barnkonventionen och läroplanerna för grundskolan och de frivilliga skolformerna. I ett inledningsskede hade de också möjlighet att lämna synpunkter på upplägget, men de visade istället sin uppskattning och ville inte direkt förändra helheten. Några museer ville dock lämna specifika uppgifter för studenterna att arbeta med. Museipedagogerna fick också information om att vår vilja med besöken inte var att de skulle visa museets utställningar, utan att istället berätta och ge exempel på hur museet kan användas för undervisning. Om studenterna kunde få tillfälle att prova på någon aktivitet så var det bra. Vi önskade också att studenterna skulle få möjlighet att lära känna museet bakom kulisserna, för att de på så sätt skulle kunna känna att det här var deras eget museum som de har en speciell relation till och känner lite extra. Det handlar alltså både om kunskaper om museet och dess resurser och pedagogik, men också om ytterligare en sak, att studenterna skulle få en relation till museet och museipedagogen. 6 Dag ett Den första dagen inleddes med ett seminarium på campus. Inledningsvis undersöktes lärarstudenternas tidigare erfarenheter av museipedagogik, eftersom någon samlad kunskap inte finns om hur skolelever uppfattar skolbesöken (Insulander, 2010, s. 18-32). Jag är nyfiken på vilka upplevelser de har och varifrån de fått dessa samt vilka känslor som begreppet museum väcker. För att ta reda på detta undersökte jag frågan på olika sätt; genom enkäter, kortfrågor, skapande av bilder och genom att studenterna författade korta texter. Nästa moment innebar att vi tillsammans diskuterade undersökningens resultat genom att studenterna delgav varandra, två och två, i små surrgrupper och i helklass, vilka erfarenheter de hade av museipedagogik. Genom detta fick jag tillgång till deras tidigare upplevelser, och studenterna ökade på sin egen kunskap om museipedagogik genom att höra om sina studentkamraters erfarenheter. Deras erfarenheter tedde sig olika och det handlade både om frekvens och typ av museipedagogik. Någon student kunde berätta om hur hennes skolgång haft många museipedagogiska inslag, medan en annan inte haft något sådant inslag alls. Genom samtalen började studentens egna museipedagogiska landskap ta form och tillfogades nya platser. När det gäller typ av museipedagogik så innebar de tidigare erfarenheterna nästan alltid att studenterna besökt ett museum för visning (Bergsland, 2009). Men genom diskussionerna kunde vi komma fram till att museer kan användas för undervisning genom andra aktiviteter såsom workshops, elevaktivteter, tidsresor med mera för att eleven ska uppnå målen i läroplanen. Eftermiddagen samma dag tillbringades på ett museum.v Museipedagogen tog emot och i många museer var välkomnandet kryddat på olika sätt så studenterna kände sig betydelsefulla. Formuleringar liknande: ni är en viktig målgrupp för oss upprepades på de flesta museer. Museipedagogerna gav exempel på hur museet och dess resurser kan användas i undervisningssyfte. De tog även med studenterna på en VIP-tur bakom kulisserna. Både vad gäller museet som en resurs för undervisning och vad gäller besöken bakom kulisserna så skilde sig innehållet betydligt åt på de olika museerna. I båda fallen visade museet upp sin speciella karaktär och specialistkunskap. Inslaget Bakom kulisserna visade vad som finns bakom de stängda dörrarna, i kontor och verkstäder. Som exempel kan jag nämna hur studenterna på Armémuseet fick träffa dockmakaren i hennes verkstad och se hur dockorna i bland annat utställningen Krig tillverkas, hur de fick träffa en osteolog och lära sig om människoskelett på Historiska museet och hur museipedagogen på Etnografiska museet lärde oss om sin nya digitalisering av föremål. Även när det gäller de olika museernas 7 presentationer av sina museipedagogiska program, aktiviteter och metoder så skilde de sig åt. På Hallwylska museet fick studenterna vara med om en dramatiserad visning genom huset, i Livrustkammaren fick de lära känna slottsmusen som kan göra visningen mer spännande för yngre barn, på Medeltidsmuseet, som då var en byggarbetsplats fick studenterna se ett museum under uppbyggnad och ta del av processen och vilka val som görs från ett pedagogiskt perspektiv. Samtliga museer visade sitt museum och sin museipedagogiska verksamhet med stort engagemang, och vissa bidrog också till att formulera uppgifter för studenterna att arbeta med inför det kommande seminariet som skulle komma en till två veckor senare. Uppgiften var att i en studentgrupp (4-6 personer) planera en aktivitet, en typ av undervisning, som kan stimulera till upplevelse och inlevelse, en formulering hämtad från kursplanen lärandemål. Vidare poängterades att studenterna skulle utgå från sina tidigare erfarenheter av museum, men think out of the box, vid planeringen av hur de skulle nyttja museet i undervisningssyfte. Med think out of the box menades här: använd er av andra pedagogiska metoder än visningar! Dag två Cirka två veckor senare träffades vi igen, först på campus i ett seminarium och därefter på just det museum som hela studentgruppen gemensamt besökt tidigare. Under de två veckor som förflöt mellan de två museidagarna besökte nästan samtliga studenter sitt hemmamuseum gruppvis för att förbereda sin uppgift. Campusseminarium nr 2 var i form av en workshop där smågrupperna (4-6 personer) arbetade tillsammans vid olika stationer. Det övergripande syftet med workshopen var att ytterligare vidga studenternas förståelse för hur museer kan användas i undervisningssyfte, men jag ville även fånga upp tveksamheter inför museer och pedagogik för att låta dessa bli synliga och diskuterade med utgångspunkt i studenternas förståelse. Det fanns fem eller sex stationer beroende av hur stor studentgruppen var. Vid varje station fanns material att läsa eller på annat sätt studera i relation till uppgiften/stationen. Uppgifterna kan sammanfattas så här: 1. Vilka hinder och vilka möjligheter kan museibesök innebära? Lista dem! Kan hindren överbryggas? Hur? 2. Ämne – kursplan – museum. Utgå från en kursplan för skolan. Välj innehåll för undervisning. Fundera över om något av Stockholms museer kan bidra med något för att berika elevernas studier. 8 3. Skapande skola, ett sätt att föra in kulturupplevelser i skolans värld. Uppgift: planera för kulturupplevelser i en skola. Skriv en ansökan. 4. På hemsidan www.kultur.nu finns samtliga svenska museer presenterade med webbadresser. Gå in på några sidor och undersök om ni kan hitta material för lärare eller elever. 5. Gardners intelligenser – kan ni finna stöd för hur de kan stimuleras på ert hemmamuseum? 6. Vygotskij skriver om situerat lärande, medierande redskap och rummets möjligheter. Vilka rumsliga möjligheter finns på museet? Kan dessa möjligheter överföras till klassummet?vi Efter workshopen på campus gick vi på eftermiddagen tillbaka till det museet vi besökt cirka två veckor tidigare. Där träffade vi återigen samma museipedagog. Uppgiften som studenterna arbetat med under två veckor skulle presenteras och diskuteras. Utgångspunkten var denna: Vilket ämnesinnehåll kan lämpa sig för att bearbetas genom museisamarbeten? Hur skulle ett samarbete med ett museum kunna se ut? Vilka möjligheter innebär ett samarbete med museet? Tänk utifrån innehållet på seminarierna och föreläsningarna på campus! Vad har sagts på dessa? Hur kan det innehållet sättas i relation till museet? Vad fångades ni av under besöket på museet? Kan det vara utgångspunkten för att tänka runt hur undervisning på museet kan vara en del i en lärandeprocess i skolan? Hur kan ett museisamarbete utvecklas från en visning (en föreläsning i en museimiljö) till att vara något annat? Hur kan eleverna aktiveras och engageras? Hur kan undervisningen göras roligare genom ett museisamarbete? Presentation/redovisning av grupparbetet: Vi lär oss med alla sinnen. Hur kan er presentation stimulera olika sinnen? Gestalta på något sätt genom att exempelvis använda föremål, skisser, sinnen, kartor, berättelser, dramatiseringar. Denna text delgavs studenter, kurslärare på SU och museipedagoger som utgångspunkt för gruppuppgiften. Varje grupp hade cirka 10 minuter till sitt förfogande och de uppmanades planera aktiviteten så att alla i gruppen skulle vara aktiva. Därefter diskuterades presentationen med museipedagogen. 9 Variationerna i vad grupperna presenterade var stora. Utmärkande var hur mycket, museernas egna presentationer vid det första museibesöket påverkade studenternas egna upplägg. Min formulering av uppgiften var medvetet öppen så att studenterna skulle kunna ta med sig andra upplevelser, från andra verksamheter än museerna, till museerna. Det blev också resultatet i vissa fall. Studenternas planering uppskattades av museipedagogerna och bidrog med något nytt. Så var exempelvis fallet med presentationerna på Livrustkammaren då den museipedagogiskt ansvariga ”köpte” en studentgrupps presentation och menade att den skulle ligga i nästa års erbjudande till skolorna. Ett utvecklingsarbete Personer från institutionerna, museerna och universitetet har knutits samman i kursen Samhälle, kultur och lärande. Samarbetet har förankrats hos ledningen på både museer och institutionen på Stockholms universitet, och andra museianställda och kurslärare har informerats om upplägget. En samarbetsarena har skapats där museipedagogiken synliggjorts. Samtalet runt samarbetet har skilt sig åt mellan museerna och universitetet. När museerna tillfrågades visade de stort intresse direkt och nästan samtliga tillfrågade museer svarade omedelbart ja på frågan om de kunde ta emot lärarstudenter och vara en del i lärarutbildningen, men det tog cirka ett och ett halvt år att förankra tanken om museipedagogik i kursen inom lärarutbildningen på institutionen. Varför detta positiva mottagande från museerna och varför denna tvekan från universitetet? I en tidigare studie, Så mötas de två: skola och museum. En museipedagogisk diskurs (Bergsland, 2003a) har jag liknat mötet mellan skola och museum vid en olycklig kärlek (Bergsland, 2003b) En liknelse som byggs på att museer nästan alltid uttrycker en önskan att skolor ska besöka dem. Skolorna, å sin sida, är svårflörtade och låter sig inte så gärna övertalas till att ta del av det museer har att erbjuda. Det här är naturligtvis en tolkning som kan diskuteras, och då många museer menar att de har det motsatta problemet med för många besökande skolor. Jag vill ändå mena att samtalen skiljer sig åt i museer och skolor. Men jag vill ytterligare problematisera kontakten mellan skola och museum, för vid åtskilliga besök har jag och mina studenter fått erfara att det som museipedagogen uttalade, ett stort välkomnande, inte alltid stämmer överens med den levda verkligheten. För hur kan det komma sig att det ibland är så omöjligt att öppna upp tomma lokaler, lyssna på studenterna, tillgängliggöra material och samlingar, låta studenter komma in gratis m.m.? Budskapet från museipedagoger till studenterna: ni är vår viktigaste målgrupp blir inte riktigt trovärdigt om entrépersonal och annan personal inte sänder ut samma budskap. Denna paradox tror jag kan spåras i museernas 10 egen hierarki där pedagogisk verksamhet röner ett lågt värde. Inte heller den museipedagogiska personalen åtnjuter ett högt värde inom museivärlden (Ljung, 2009). Är lärare och elever viktiga målgrupper så menar jag att museer bör ta denna motsägelse på allvar. All personal på museet ska bry sig om besökare, det är inte bara en uppgift för museipedagoger. Vi återvänder till universitetet och dess personal. Här har svårigheten varit att sälja in idén om att museipedagogik har en plats i lärarutbildningen. Vad finns att lära om museer? Många universitetslärare tar redan studenter till museer, har jag fått som svar på min fråga om inte institutionens unika kompetens vad gäller museer och pedagogik ska tas till vara för att gynna studenters lärande och utveckling. I ett tidigare samarbetsprojekt mellan Lärarhögskolan i Stockholm (senare Institutionen för Pedagogik vid Stockholms universitet) och Statens Historiska museum (2006-2009) fick vi, museipedagogen och jag, erfara hur universitetslärare vid introduktionen till samarbetet i lärarutbildningen ställde sig mycket tveksamma till på vilket sätt museibesöket skulle kunna bidra till studentens lärande i kursen Kulturanalys i partnerområdet, termin 1, men att de när de introducerats, fått vara med och påverka innehållet och låtit studenterna pröva den pedagogiska aktiviteten på museet, är mycket positivt inställda och marknadsför det museipedagogiska inslaget själva (Bergsland & Ljunggren, 2007). Liknande erfarenhet har gjorts i kursen SKL. När den först implementerades i kursen, hösten 2009, upplevde jag hur kurslärare tog lätt på inslaget i kursen. De två dagarna museipedagogik var inte obligatoriska och nämndes sällan av kurslärare, men dagarna låg i schemat. Ett och ett halvt år senare var inslaget obligatoriskt med en obligatorisk inlämningsuppgift i grupp. Museipedagogiken hade tagit ett steg längre in i utbildningen och värdet av denna hade stärkts. Min poäng är att universitetslärare tror att de vet vad museipedagogik innebär och att den kunskap de tycker sig besitta till största delen bygger på tidigare erfarenheter, och dessa är till övervägande del visningar på museum. Museipedagogik likställs alltså med visningar, vilket är en oriktig föreställning som har lite att göra med det urval av pedagogiska aktiviteter som pågår på museerna. Men det handlar inte bara om vilka aktiviteter som erbjuds utan också om museet i sig självt, som rum, som är en bildningsinstitution och som borde kunna vara en resurs och källa till kunskap, även i lärarutbildningen. 11 Några studentröster Hösten 2009 svarade 83 av 174 studenter på enkäten som utvärderade kursen.vii I enkäten finns ingen direkt fråga som utvärderar det museipedagogiska inslaget, men under rubriker som kommentarer om seminarier, detta anser jag varit bra, givande och lärorikt under kursen samt detta behöver utvecklas, förbättras eller helt tas bort från kursen har studenterna uttryckt sig om museipedagogiken på olika sätt. I två uttalanden uttrycks åsikten att museidelen helt ska tas bort, medan fyra uttalanden handlar om att inslaget bör komma senare i utbildningen, i närmare anslutning till examen. Två uttalanden gäller tidsaspekten och hur inslaget konkurrerar med andra delar i kursen såsom VFU, hemtentamen och övriga redovisningar. Huvuddelen av kommentarerna finns trots allt under rubriken detta anser jag varit bra, givande och lärorikt i kursen där åtta uttalanden är positiva. Här är några: • Museipedagogik som borde kunna vara längre • Museibesök och att få arbeta utifrån museiuppgifter. Prova att genomföra lektion. • Museipedagogiken var jättebra och givande, kul också! • Museipedagogiken var givande och fick igång tankarna på ett bra sätt. Inga specifika museer nämns i utvärderingarna, inte heller några specifika aktiviteter. Utvärderingsfrågorna är allmänt hållna och gäller 15 Hp, det vill säga en kurs på 10 veckors heltidsstudier. Anmärkningsvärt är då att museipedagogiken nämns på så många ställen, av så många studenter, i jämförelse med andra inslag i kursen som inte omnämns lika frekvent. Kan det bero på att museipedagogiken sticker ut och skiljer ut sig mot andra campusseminarier och föreläsningar, eller kan det bero på att studentgruppen gjort något tillsammans, erfarit något med många sinnen och att de kommer ihåg vad de varit med om? Som en student uttryckte det: • Museipedagogik i kursen – där fick vi verkligen presentera oss som klass, göra studiebesök och genomföra uppgift hur vi ska få mer museipedagogik till skolan. Intressant! Museipedagogikens plats i lärarutbildningen och koppling till kursplanen Det museipedagogiska inslaget i utbildningen var förlagt till den första terminen, den första kursen i lärarutbildningen för studenter mot SO-ämnen F-6, geografi, historia, religion och samhällskunskap 7-9 och gymnasiet samt företagsekonomi och psykologi för gymnasiet. 12 Kursen Samhälle, kultur och lärande var uppdelad i tre delar: Moment 1, Ämnen och ämnestraditioner, Moment 2, Undervisning och kommunikation och Moment 3, Realisering av undervisning. I kursen var museipedagogiken lagd i nära anslutning till moment 3, den delkurs som även innehåller verksamhetsförlagd utbildning (VFU)3 hp. Att lägga museipedagogiken då de olika ämnena, exempelvis historia, samhällsvetenskap, religion och geografi presenterats för studenterna och då de närmade sig VFU tycktes som en bra placering. I museipedagogiken kunde de arbeta med formativa övningar för att uppnå några av lärandemålen i kursen (http://sisu.it.su.se/info/index/UH01PL). Mer specifikt vill jag mena att studenterna arbetade med lärandemål två, tre och fyra. De fyra lärandemålen var: Lärandemål för kursen: • På ett grundläggande sätt föra underbyggda resonemang om de humanvetenskapliga skolämnenas identitet i förhållande till mer övergripande kunskapstraditioner • Ge förslag på ämnesinnehåll som kan lämpa sig för undervisning på olika nivåer • Sätta ämnesinnehåll i samband med kommunikationsformer och gestaltningar på ett lämpligt sätt för undervisning i de humanvetenskapliga skolämnena • Sätta sitt tänkande kring skolämnena och deras gestaltning i samband med en förståelse för den komplexa och situationellt bundna undervisningspraktiken, baserad på upplevelse och inlevelse i specifika undervisningssammanhang. Kursen Samhälle, kultur och lärande I följs av Samhälle, kultur och lärande II, men i den senare kursen är studenterna uppdelade i lärare för yngre år och för äldre och gymnasiet. Det är alltså två olika kursplaner som gäller. Båda kursplanerna fokuserar på bedömning, och för senare år, på betyg. Men även här ser jag hur museipedagogiken skulle kunna följas upp, eftersom de båda kursplanerna handlar om att organisera undervisning i relation till olika kunskapstraditioner och skolämnen. I det museipedagogiska inslaget har studenterna fått ett ”hemmamuseum” som de skulle kunna återkomma till senare i utbildningen. Museipedagogiken och skolans styrdokument Obligatorisk kurslitteratur för kursen Samhälle, kultur och lärande var läroplanerna. Läroplanerna, bearbetades under de museipedagogiska seminarierna, kan också motivera museipedagogiken. Ingenstans i läroplanerna skrivs explicit om museer och museipedagogik, men de innehåller många formuleringar som stödjer ett användande av resurser utanför 13 klassrummet. Även betoningen av kulturarvet upprepas: Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola har fått kunskaper om och insikt i det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet samt fått grundläggande kunskaper om de nordiska språken Läroplanen för grundskolan 1994, 2011). Likaså upprepas formuleringen: Det väsentliga är att skolan skapar de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Vissa studenter ska läsa till gymnasielärare i historia och jag väljer därför att citera den inledande och sammanfattande texten till kursplanen i historia: Undervisningen ska därför ge eleverna möjlighet att utveckla förståelse av och värdera hur olika människor och grupper i tid och rum har använt historia, samt möjlighet att reflektera över kulturarvets betydelse för identitets- och verklighetsuppfattning (www.skolverket.se). Formuleringen visar en önskan att elever ska öka sin medvetenhet om historien. Museerna, deras berättelser och föremål kan illustrera den för elever. Jag vill visa på en möjlighet som inte alla blivande och verksamma lärare har uppmärksammat. Som svensk lärare har du rätt att tolka och välja. Så är inte fallet i England. Där är museipedagogiken inskriven i läroplanen och regeringen har en politisk och social intention med att föra in museipedagogiken i skolan. Det leder mig till nästa rubrik, frågan om vilka lärare som väljer att läsa till lärare. Studenters bakgrund Enligt Mikael Börjesson (2006, s. 27-29) hämtas lärarstudenter från allt lägre nivåer i den svenska, sociala hierarkin. Med stöd från Pierre Bourdieus teorier har han undersökt förändringar i hur studenter söker till lärarprogrammen vid några högskolor och universitet i landet. Hans forskning visar att studenter, i ökande antal, kommer från familjer med lägre kulturellt, ekonomiskt och socialt kapital. Han kallar det en meritokratisk deklassering (Ibid, s. 29). Två andra forskare, Hultqvist och Palme (2006, s. 2-33), som också stödjer sig på Bourdieu, har studerat lärarstudenters erfarenheter av första terminen på lärarutbildningen vid Lärarhögskolan i Stockholm. Av materialet framgår att många lärarstudenter har ett svagt kulturellt kapital. Resultaten visar även att studenterna har svårigheter att förstå lärarutbildningens inre logik och syftet med innehållet i den kurs som de läst under sin första termin. Hultqvist och Palmes slutsats är att studenter har dessa svårigheter på grund av sin bakgrund. De två ovan nämnda studierna undersöker faktorer såsom studenters kön och deras föräldrars utbildningsinvesteringar. I den enkätstudie som jag genomförde 2008 i samma kurs där Hultqvist och Palme gjort sin studie, och med samma upplägg som den, frågade jag även efter föräldrarnas hemland. Här framkom att 32 % av lärarstudenternas föräldrar (en eller båda) kom från ett annat land än Sverige (Bergsland, 2008). Inte heller denna faktor ökar 14 lärarstudenternas kulturella kapital. Sammanfattningsvis är lärarstudenter i allt ökande grad, kvinnor, från lägre sociokulturell bakgrund och många är första generationens invandrare. Om man kopplar dessa resultat med vilka grupper som vanligtvis besöker museer så kommer man fram till intressanta slutsatser eftersom tidigare forskning har visat att det är främst medeloch överklass som besöker museer. Kulturkonsumtion lärs ut inom familjerna, från generation till generation. Statistiken visar också att kultur till största delen konsumeras av utbildade, vita kvinnor som tar med sig sina barn till kulturinstitutioner (Bamford, 2006). Dessa barn präglas i en kulturkonsumtion, känner igen sig på dessa institutioner, vare sig de är museer, bibliotek, konsthallar, science center etc. och återkommer kanske som vuxna. Med stöd i den forskning som jag här presenterat vill jag därför hävda att många lärarstudenter saknar museivana. Det handlar för det första om vilka erfarenheter de har av museer och kultur genom sin ursprungsfamilj. Det handlar för det andra om vilka erfarenheter de har av museer genom skolan, vilket jag kommer att diskutera härnäst. Studenters erfarenheter av museipedagogik 44 % av all publik verksamhet på svenska museer riktar sig till skolor och förskolor. Siffran visar att barn och ungdomar är en viktig målgrupp för museerna. År 2009 noterades 1 307 000 besök på museer från denna kategori (Statens Kulturråd, 2010). 86 % av dessa besök var visningar, det vill säga 1 124 020 enskilda barnbesök där barn och ungdomar visades runt i museets utställningar på ett eller annat sätt. Vad som i detalj döljer sig under rubriken visningar framgår inte, och jag vill mena att det är en speciell problematik förknippad med kategoriseringen. Just ordet visning används ibland synonymt med museipedagogik. Genom ord och klassificeringar förstår vi vår värld, vi skapar vår värld och vi samtalar utifrån dessa definitioner. Om ordet visning likställs med kunskapsområdet (Ljung, 2009, s. 179-182) museipedagogik så begränsas tänkandet och handlingsmöjligheterna som annars är obegränsade. Lärare som bestämt sig för att besöka ett museum med sin klass begär en visning, för de vet en sådan innebär. När lärarstudenter närmar sig museipedagogik i kursen Samhälle, kultur och lärande, så utgår också de från att visningar är museipedagogik. Enkätsvaren (Bergsland, 2008), visade att nästan alla blivande lärare, cirka 90 % av studenterna, hade erfarenhet av visningar. Här vill jag koppla de svenska resultaten till en brittisk studie och en internationell studie. Jag har tidigare nämnt att de brittiska läroplanerna inte ger lärare en valmöjlighet, när det gäller museer, utan styr skolor till att använda museer i undervisningssyfte. Dessa museipedagogiska aktiviteter har utvärderats genom tre nationella utvärderingsprogram år 2004-2006 (Hooper-Greehill, 2007, s. 106-169). Med basering på 15 kvalitativt och kvantitativt material från 3 113 lärare och 56 810 elever genom enkäter, fokusgrupper, intervjuer och case-studier har forskarna kommit fram till häpnadsväckande goda resultat för brittisk museipedagogik. Materialet har analyserats med hjälp av Generic Learning Outcomes (GLO), alltså på vilket sätt som lärande på museer kan bidra till lärande i skolan, men också efter skolan, i ett livslångt lärandeperspektiv. GLO är indelad i fem kategorier: • Knowledge and Understanding • Skills • Enjoyment, Inspiration, Creativity • Attitudes and Values • Action, Behaviour, Progression I både lärares och elevers svar fann man att museipedagogiska aktiviteter i England just nådde lysande resultat vad gäller GLO. Mer specifikt uppskattade lärarna att aktiviteterna vara kopplade till läroplanernas målformuleringar och att museer explicit skriver fram hur dessa kopplingar ser ut, vilket man gör i England. Lärare menade också att inlärning för barn med inlärningsproblem gynnades betydligt i museet. De aktiviteter som beskrevs var kalejdoskopiska, multipla, och integrerade kropp, tanke och känsla. Någon liknande studie har inte gjorts i Sverige så vi känner inte till hur museipedagogiken uppfattas av svenska lärare och elever. Men det jag vill peka ut är hur museipedagogiken i England inte är visningar, medan svensk statistik visar att museipedagogik i Sverige är just visningar. I boken The wow factor, Global research compendium on the impact of the arts in education, skriver författaren, professor Bamford (2006) om hur det måste glittra i ögonen på barnen när de är med om en pedagogisk aktivitet i en kulturinstitution, annars gör den mer skada än nytta och då bör den uteslutas. Hon har kommit fram till den slutsatsen genom en internationell studie av ”best practice” med utgångspunkt i konst, undervisning och samhällsvetenskapliga ämnen. En pedagogisk aktivitet utanför skolan ska vara rolig och innebära glädje! Min fundering är: innebär visningar glädje? I de sju studentgrupper som jag undervisade år 2009 bad jag studenterna inledningsvis att skriva ned om de känner positiva, negativa eller neutrala känslor när de hör ordet museum. 90 % av studenterna noterade att de var positiva till museer. Jag bad dem därefter rita en bild som illustration till tidigare erfarenheter av museer genom skolan. De bilder som de då ritade gav ett mer varierande resultat, och när de själva skulle beskriva sina bilder så framkom att det kunde vara tråkigt att lyssna till en guide, stressande att fylla i 16 arbetsblad, läskigt att försvinna i de stora lokalerna etc. Men bilderna och berättelserna var också positiva. De positiva erfarenheterna var ofta kopplade till olika sinnliga upplevelser, som hur de smakat något, luktat på något, klätt sig i historiska kläder eller på något annat sätt varit aktiv. Vilka museer har studenterna erfarenheter ifrån och vilka besök kommer de ihåg? De fyra studentgrupper som jag tog emot vårterminen 2011 ombads att skriva en liten text och berätta om något museibesök de gjort under sin skoltid. Vissa studenter menade att de inte hade någon erfarenhet, men de flesta berättade lite om vad de kom ihåg. Hela 41 % av studenterna berättade om besök på Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. I Stockholm finns mer än 70 museer och i Sverige runt 2000 (www.kulturradet.se). Studenterna kommer från hela landet, hur kommer det sig att så många ändå vill nämna just Naturhistoriska Riksmuseet? Under seminarierna har vi diskuterat detta och studenterna menar att viktiga komponenter för en minnesvärd upplevelse är möjligheten att vara aktiv, hands-on och engagerande teman, som dinosaurier på Naturhistoriska Riksmuseet. De menar också att närvaron av en engagerad lärare är en viktig faktor för en bra upplevelse. ”The outcomes”, en sammanfattning, ett resultat Genom kursen Samhälle, kultur och lärande har museipedagogiken nått nästan 400 blivande lärare i samhällsorienterande ämnen som efter sin examen kommer att arbeta med barn och ungdomar i grundskolan eller på gymnasiet. Det är hisnande att tänka på hur ringar på vattnet sprider sig, hur många elever som indirekt kommer att beröras i framtiden. Men var det museipedagogiska inslaget inspirerande, glittrade studenternas ögon på seminarierna, under museibesöken och då de presenterade sina gruppuppgifter i museet? Var deras upplevelser positiva och kommer dessa att generera framtida museibesök? Utvärderingar tyder till viss del på att erfarenheterna var positiva, men liksom i de brittiska studierna som även fokuserar på det livslånga lärandet genom Generic Learning Outcomes (GLO), så vore det intressant att i framtiden få möjlighet att återkomma till dessa studenter och utforska om det museipedagogiska inslaget gjort någon skillnad när det gäller hur dessa framtida lärare tänker in museer i sin undervisning. Det är sammanlagt femton museer i Stockholm som tagit emot lika många studentgrupper. De museipedagoger och övrig pedagogiskt ansvarig personal som varit involverade i kursen har fått ta del av kursplanen för den kurs där de engagerats. Jag har väglett dem in i 17 lärarutbildningen, eller i alla fall in i introduktionskursen för blivande SO-lärare. Mötet med lärarutbildningen fungerade här som en kompetenshöjning för museipedagogerna. Många museipedagoger är kulturvetare och många saknar kunskap om lärarutbildning och pedagogik, även om de museipedagoger som valts ut i det här samarbetet nästan alla har en pedagogisk spetskompetens genom kurser i museipedagogik eller egen lärarutbildning. Men lärarutbildningar förändras, och därför är det av vikt för museipersonal att få en inblick i en av de största målgruppernas utbildning. Hur de olika museerna spred den här kunskapen och hur den i övrigt togs om hand, känner jag inte till, men min förhoppning är att museipedagogers erfarenheter från samarbetet och nyvunna kunskaper om lärarkursen spreds inom museet. Det viktigaste har varit mötet mellan museipedagog och lärarstudent. Att det finns en yrkeskategori som kallas museipedagoger var nytt för många lärarstudenter, och i det här mötet fick de möjlighet att lära känna en representant för yrket. Ett känt faktum är att svensk museipedagogik ofta bygger på personliga kontakter, att lärare och museipedagog känner varandra (Statens kulturråd, 2007, s. 19-34). Ofta är det samma lärare som återkommer till samma museum och museipedagog. I det här mötet låg också att museet fick återkoppling på sin egen pedagogik från studenterna. Denna återkoppling menade en pedagog var så intressant att man hade för avsikt att använda sig av samma upplägg, men att istället vända sig till lärare redan verksamma i Stockholms skolor. Syftet skulle vara att få en djupare förståelse för hur lärare uppfattar de pedagogiska programmen på museet. Framtiden - lärarutbildning + museum = sant? Jag återvänder till frågorna i inledningen när jag blickar framåt. Arbetet med att få in museipedagogiken i lärarutbildningen har varit som att slåss mot väderkvarnar. Väderkvarnar i form av etablerade ämnen och etablerade strukturer samt ett för givet tagande där museipedagogikens möjligeter har nedvärderats eller osynliggjorts i samtalen om lärarkurser. Vad händer nu på universitetet? Har kursledning, institutionsledning och andra lärare anammat museipedagogiken, och tror de att den har sin plats i lärarutbildningen? Hösten 2011 sjösattes ännu en ny lärarutbildning, med en annan logik, men däri har museipedagogiken inte tagit plats, vad jag vet. Under de två tidigare lärarutbildningarna vid Lärarhögskolan i Stockholm/Stockholms universitet har cirka 1400 lärarstudenter fått lära känna museer som bildningsresurs genom seminarier med mig, men att det blivit så är ingen slump, snarare resultatet av min övertygelse och hårt arbete i en pågående kamp om värde mellan de som styr lärarutbildningen. Men vad är av värde inom universitetet nu och i framtiden? Är 18 museipedagogiken av värde? Vi skulle kunna återvända till studenternas utvärderingar där positiva uttalanden överväger. Vi skulle också kunna följa hur museipedagogiken inom kursen Samhälle, kultur och lärande tagit ett större steg in i kursen under tiden som den varit en del i den och vi skulle kunna tolka det så att det tyder på ett positivt mottagande från kursledning och andra involverade lärare och ansvariga chefer. Vi skulle också kunna ta fasta på museernas samarbetsvilja. Utifrån detta skulle jag vilja hävda att museipedagogiken i lärarutbildningen är av värde från flera olika perspektiv. Om vi dessutom ser på museer som en, av skolan och vissa samhällsklasser, underutnyttjad demokratisk resurs och till det lägger styrdokumentens formulering, både i kursplaner för universitetskurser och i läroplaner för olika skolformer, så stärks argumentationen för museipedagogik i lärarutbildningen ännu mer. Jag kan inte se att museipedagogiken har etablerats i den nya lärarutbildningen men museipedagogiken tagit ett annat steg. Genom den nyligen etablerade Kandidatprogrammet i museer och kulturarvviii kommer studenterna att läsa 7,5 Hp museipedagogik under sin första termin. Här ska studenterna, blivande museipersonal, lära känna museernas museipedagogiska uppdrag gentemot skolan. Lärare med långvarig erfarenhet från museipedagogiska kurser kommer att undervisa och ansvara för delkursen. Just de här studenterna, kommande museipersonal, kommer att ha kännedom om museipedagogik genom sin grundutbildning. Det vanliga är annars att studenter kompletterar sin utbildning med museipedagogiska kurser, eftersom de saknat just det perspektivet i sina ämnen. Att studenterna på kandidatprogrammet läser museipedagogik bidrar till blivande museipersonals kunskap om skolan och det kommer med all säkerhet att underlätta deras kommunikation med lärare i skolan. Det innebär också att museipedagogiken har tagit ett steg längre in i akademierna i spelet om värde på Stockholms universitet. 19 Källförteckning Litteratur Bamford, A. (2006). The wow factor. Global research compendium on the impact of arts in education. Munic: Waxmann. Biggs J. (2003). Teaching for Quality Learning at University. New York: Open University Press. Börjesson, M. (2006). Det svenska högskolefältet och lärarutbildningarna. Uppsala universitet: Rapporter från Forskningsgruppen för utbildnings-‐ och kultursociologi. Nr 30. Forssell, A. (2005). Boken om pedagogerna. Stockholm: Liber AB Hooper-‐Greenhill, E. (2007). Museum and education. Purpose, pedagogy, performance. London: Routledge. Hultqvist, G. & Palme, M. (2006). Om de kunde ge en mall. En studie av lärarstudenternas möte med lärarutbildningen. Institutionen för samhälle, kultur och lärande, Lärarhögskolan i Stockholm Forskningsgruppen för utbildnings- och kultursociologi (SEC), Uppsala universitet. Insulander, E. (2005). Museer och lärande – en forskningsöversikt. Göteborg: Statens museer för världskultur. DidaktikDesign, Lärarhögskolan i Stockholm. Insulander, E. (2010). Tinget, rummet och besökaren. Om meningsskapande på museum. Doktorsavhandling. Stockholms universitet. Ljung, B. (2009). Museipedagogik och erfarande. Doktorsavhandling. Stockholms universitet. 2009. 20 Statens kulturråd (2007). Kulturliv och skola. Hinder och framgångsfaktorer för samverkan. Kulturrådets skriftserie 2007:8. Stockholm: Statens kulturråd Statens kulturråd (2010). Museer 2009. Kulturen i siffror 2010. Stockholm: Statens kulturråd. Strandberg, L. (2006). Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Internet Utbildningsplan för lärare. http://www.su.se/lararutbildningar/lararstudent/lararprogrammet-‐for-‐antagna-‐ht-‐ 2001-‐till-‐vt-‐2011/lararprogrammet-‐210-‐330-‐hp/utbildningsplan-‐for-‐lararprogrammet (2012-‐08-‐28) Kursplan för kursen Samhälle kultur och lärande. http://sisu.it.su.se/info/index/UH01PLmed lärandemål (20110919) Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna. (Lpo94, Lpo11, Lpf 94). (1994 och 2011) Utbildningsdepartementet. http://www.skolverket.se/lagar-‐och-‐regler/2.2456 (2012-‐08-‐28) Övriga källor Bergsland, A. Enkätundersökning 2008, 2009. Lärarstudenter i kursen Samhälle, kultur och lärande (SKL). Resultatet förvaras hos författaren. Bergsland, A. (2003b). En olycklig kärlek. I: Svenska museer 2003:4 Bergsland, A. (2003a). Så mötas de två: skola och museum. En museipedagogisk diskurs. Uppsala universitet. Etnologiska institutionen. D-uppsats. Bergsland, A. & Ljunggren, P. (2007). Så här vill jag göra med mina framtida elever. Rapport om samverkansprojekt kring lärarutbildningen mellan Lärarhögskolan i Stockholm och Statens Historiska museum 2005-2007. FOU rapport 3. Statens Historiska Museer. 21 Noter i Institutionen för Utbildningsvetenskap med inriktning mot Humaniora och Samhällsvetenskap (UHS) 2008-‐2011, därefter Centrum för De humanistiska Ämnenas Didaktik, CeHum Kursen Samhälle, kultur och lärande (SKL) gavs sista gången vårterminen 2011. ii Läs mer om kopplingen mellan svensk och brittisk museipedagogik under rubriken Studenters erfarenheter av museipedagogik. iii Under åren 2005-‐2011 har samarbetet mellan lärare i lärarutbildningen och museipedagoger vid museer i Stockholm pågått: år 2005-‐2008 i kursen Kulturanalys i partnerområdet, termin 1, år 2009-‐2011 i kursen Samhälle, kultur och lärande. iv Här bedrivs kurser i Museipedagogik på grundnivå och avancerad nivå, på svenska och engelska, genom campusförlagda studier och genom distanskurser. v Totalt 15 Stockholmsmuseer och 15 studentgrupper med cirka 20-‐25 studenter per grupp under åren 2008-‐2011. Ht 2009: Nordiska museet, Stockholms stads museum, Skansen, Medeltidsmuseet, Historiska museet, Hallwylska museet och Stockholms läns museum. Ht 2010: Nobelmuseet, Wasamuseet, Livrustkammaren och Armémuseet. Vt 2011: Kungliga myntkabinettet, Etnografiska museet, Östasiatiska museet och Polismuseet. vi Material vid stationerna: • Bergsland, (2003), En olycklig kärlek, artikel i Svenska museer • Kursplaner, broschyr över Stockholms museer • Läroplan för grundskolan (obligatorisk kurslitteratur) och material från Kulturrådet/ansökan. www.kulturradet.se • På stationen fanns en dator med Internetanslutning Forsell (2005), Boken om pedagogerna (obligatorisk kurslitteratur) Strandberg (2006), Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar (obligatorisk kurslitteratur). vii Utvärderingar efter avslutad kurs skickas till studentmailen. Vissa frågor är obligatoriska och har olika givna svarsalternativ, men på vissa frågor kan studenten uttrycka sig fritt. Svaren sammanställs och anonymiseras. viii Programstart hösten 2011, ansvarig institution: Institutionen för Etnologi, Religionshistoria och Genusstudier. Programmet är utformat genom ett samarbete mellan: etnologi, historia, konstvetenskap, arkeologi och museipedagogik vid Stockholms universitet. Ämnena som ingår i en examen är av tradition ofta etnologi, konstvetenskap, arkeologi och historia. 22
© Copyright 2024