1. No category

1
2
SUNE AXELSSON
Bokens väg till läsaren
och biblioteken
AKFEO FÖRLAG
3
Av Sune Axelsson har tidigare utgivits:
Skärvor ur då 2009
Kajorna i Toulouse 2010
Vår resa i tiden 2011
Fågelskrift 2012
ISBN 978-91-977965-8-3
© Sune Axelsson 2012
Akfeo Förlag, www.akfeo.se
Omslagsbild: Halmstads Stadsbibliotek
Foto: Jonas Ericsson
Printed in Charleston, U.S.A.
4
Gutenbergs tryckpress (gravyr)
Hälften av arbetet
har den gjort som
börjat – Horatius
5
FÖRORD
Boken utgör en ovärderlig del av vår kultur. Läsandet har
under århundraden gett förströelse, bildning och lär oss
mer om livet och vår värld än vi genom egna erfarenheter
hinner tillägna oss.
De första skrivsymbolerna kom för drygt fem tusen år
sedan med den sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna. Alfabeten med ljudhärmande symboler började senare utvecklas i sydvästra Asien.
Snart tog de första berättelserna form på lertavlor och
papyrus och samlades i bibliotek för att bli mer allmänt
tillgängliga. Via boktryckarkonsten kunde böckerna spridas till miljontals läsare och en bokmarknad växte fram.
I vår tid har den digitala boken skapat helt nya former
för textpresentation, produktion, lagring och distribution.
Läsplattans minne kan förvara tusentals böcker, som man
ständigt kan bära med sig. Med text-, ljud- och bildlänkar
öppnas nya vägar för den litterära gestaltningen. Samtidigt har boken fått en allt starkare konkurrens från andra
medier som film, TV och internet.
I denna skrift ges först en historisk summering av bokmarknadens och bibliotekens framväxt. Därefter redovisas
dagens mediemarknad, biblioteksväsende och genom vilka
distributionskanaler böckerna når ut till läsarna och biblioteken. Bokmarknadens koncentration mot ett fåtal aktörer berörs. Bibliotekens urvalsprocess vid medieinköp diskuteras och hur upphandlingen går till.
6
Hos många nyliberala politiker finns det en strävan att
också privatisera biblioteken och lägga ut bokinköpen på
entreprenad, vilket har genomförts i några kommuner.
Den allt mer kommersialiserade bokmarknaden har inneburit ökad satsning på kändisförfattare, populärlitteratur och bästsäljare, vilket eroderar de stora förlagens kvalitetsstatus. Samtidigt har bokmarknaden demokratiserats
genom den digitala tekniken, som gör det möjligt för envar att ge ut böcker. Nätbokhandeln pressar den traditionella, och på förlagen funderar man över hur hoten från eboken och ökad egenutgivning bör bemötas.
Under senare år har biblioteken fått stark konkurrens av
Internet i rollen som allmänhetens informationskälla.
Upphovsrättsskyddet begränsar tillgången på nyutkommen litteratur på nätet, men den kan i ökad utsträckning
laddas ner som e-bokslån från biblioteken.
E-boken kan mångfaldigas och spridas till betydligt lägre kostnad än pappersboken. Förlagen begränsar dock dess
marknadsandel via större pålägg och staten genom högre
moms än för en vanlig bok. Bibliotekens inköp hämmas av
att avgiften är 20 kronor per e-bokslån.
Denna skrift vänder sig till läsare som vill få en klarare
bild av dagens bokmarknad och biblioteksväsende. Dit hör
också anställda i biblioteks- och bokbranschen, journalister, lärare, elever i medieprogram liksom politiker med
intresse och ansvar för kultursektorn.
Linköping i december 2012
Sune Axelsson
7
INNEHÅLL
1.
Historisk bakgrund 13
2.
Allmänhetens mediekonsumtion 26
3.
Dominerande mediekoncerner 30
4.
Bokutgivningen i siffror 51
5.
Bokhandeln 59
6.
Bokutgivningens elementa 67
7.
Utgivning på eget förlag 88
8.
Den elektroniska boken 95
9.
Bokens marknadsföring 99
10. Dagens biblioteksväsende 104
11. Bibliotekens leverantörer 109
12. Bibliotekens upphandling 112
13. Bibliotekens privatisering 121
14. Vad styr bibliotekens bokinköp? 125
15. Litteratursociologiskt perspektiv 131
16. Avslutande reflektioner 141
Efterord 151
Några källor 153
8
1.
HISTORISK BAKGRUND
Redan under förhistorisk tid ritade människorna bilder på
grottväggar, i leran eller i sanden. Till de kändaste hör
grottmålningarna från Lascaux i sydvästra Frankrike som
tros härröra från tiden 17 000–15 000 f.Kr.
Vanliga motiv är vilda djur i rörelse men det finns också
avtryck av händer och abstrakta mönster. Mer sällan avbildades människor.
Gradvis utvecklades ett bildspråk där bilden symboliserade ett ord, en stavelse eller ett språkljud. Dit hör den
sumeriska kilskriften och de egyptiska hieroglyferna som
anses ha tagit form för drygt fem tusen år sedan. Den alfabetiska skriften med ljudhärmande symboler började
utvecklas omkring 1500 f.Kr.
Figur 1: Egyptiska hieroglyfer.
9
Materialet som man skrev på växlade från trä, textilier
till sten och lera. De senare var mer beständiga och det
finns idag tusentals lertavlor bevarade från sumerisk tid.
Egyptierna tillverkade också ett pappersliknande skrivmaterial genom att från papyrusens märg skära ut tunna
remsor som flätades samman, bankades och slutligen beströks med lim för att skapa en skrivbar yta. Papyrusarken
klistrades sedan ihop till rullar.
De äldsta kända papyrusdokumenten är från 2000 f.Kr.
Materialet var dominerande under antiken fram till 300
e.Kr. då det alltmer ersattes av pergamentet. Detta tillverkades från torkade djurhudar och blev det vanligaste
skrivmaterialet under medeltiden. Man kunde skriva på
båda sidor och skriften var också raderbar. Samtidigt ersattes bokrullen alltmer av den inbundna boken (codex)
med sina bläddringsbara sidor.
Papper började tillverkas i Kina av växtfibrer omkring
100 år e.Kr. men det tog omkring tusen år innan det kom
till Europa. Revolutionerande för den fortsatta utvecklingen var boktryckarkonsten som togs i bruk i Tyskland
vid 1400-talets mitt. Och nu kunde böckerna spridas till
miljontals läsare.
En lika omskapande uppfinning från vår egen tid är den
digitala boken som gjorts möjlig genom datorteknikens
utveckling. Här överförs texten till ettor och nollor och
boken, representerad av en datafil, kan lagras i en liten
minneskapsel, synliggöras på datorns eller läsplattans
skärm och skickas över hela världen via Internet.
10
Litteraturens utveckling
Till de äldsta bevarade dokumenten från sumerisk tid hör
Gilgamesheposet, som handlar om en kung i Uruk omkring 2500 f.Kr. och hans försök att undslippa döden.
De grekiska eposen Iliaden och Odysséen, vilka tillskrivs
Homeros och troligen nedtecknades på 700-talet f.Kr.,
handlar om trojanska kriget och krigshjälten Odysseus
dramatiska hemfärd.
Det var också i Grekland som lyriken och dramakonsten
utvecklades under antiken. Även de episka berättelserna
var skrivna i bunden form, som exempelvis Iliaden och
Odysséen, båda på hexameter.
Böckerna i bibeln anses också bygga på en muntlig tradition och de äldsta blev troligen färdigställda omkring
400 f.Kr. Berättelsen om syndafloden i första Moseboken
fanns med i det långt äldre Gilgamesheposet, vilket tyder
på betydande influenser från tidigare kulturer i denna del
av världen.
Romankonsten kan följas tillbaka till sengrekisk tid då
författare som Petronius och Lukianos skrev sina skildringar om livet med fantasifulla och exotiska inslag.
I romarriket övertog man och vidareutvecklade det hellenistiska arvet. Den retoriska prosan fick sin guldålder med
Cicero och poesin sin med diktare som Horatius och Vergilius. Ovidius, Gallus och Tibullus är kända för sina elegier; Horatius, Lucilius och Persius också för sina satirer.
Under renässansen tillkom herde- och riddarromanen,
men också pikareskromanen, som blev en föregångare till
11
den borgerliga romanen. Boktryckarkonsten, som introducerades av Johann Gutenberg omkring 1440, gjorde det
möjligt att trycka böcker i stora serier och därmed sprida
det skrivna ordet till många. Utvecklingen tog fart och vid
sekelskiftet år 1500 hade mer än tio miljoner böcker
tryckts. Papperet tillverkades av lump eller trämassa.
Miguel Cervantes klassiker Don Quijote (1605) är en parodi på just riddarromanen, men innehåller flera inslag
som kännetecknar den moderna romanen, som karaktärernas förändring och utveckling, spänningen mellan idealismen och verklighetens krassa krav, tillbakablickar och
invävda berättelser inuti berättelserna och metalitterära
inslag. Det var under samma period som William Shakespeare i England förnyade dramakonsten.
Under 1700-talets första hälft vidgades läsekretsen. Till
en början skedde det i England via tidningar och tidskrifter som The daily Courant och The Spectator. Läsarna tillhörde främst den växande överklassen, som ville tillägna
sig kunskap och bildning.
Romanens genombrott kom i England under 1700-talet
med Daniel Defoes Robinson Crusoe (1719) och Jonathan
Swifts satiriska roman Gullivers resor (1726).
Samuel Richardson, som i brev- och dagboksform skildrar den dygdiga tjänsteflickan Pamelas liv (1740), räknas
som den borgerliga romanens skapare. Bokens innehåll
berörde stora läsarskaror. Henry Fielding var en annan
föregångare med sin realistiska bildnings- och pikareskroman Tom Jones från 1749.
12
Omkring halva befolkningen var läskunnig i England vid
1700-talets mitt och redan då kunde enstaka skrifter nå
upplagor som närmade sig 100 000 exemplar. Men priserna var höga och boken Robinson Crusoe kostade en
halv veckolön för en vanlig arbetare. Bibliotek började
bildas men det krävdes en hög årsavgift för att få låna [1].
I Frankrike blev Rousseaus romantiska brevroman La
Nouvelle Heloise (1761) den mest lästa i slutet av 1700talet, och i Tyskland blev Goethes kärleksroman Den unge
Werters lidande (1774) en storsäljare.
Under 1800-talet utvecklades i England den historiska
romanen av Walter Scott; i Ryssland av Lev Tolstoj med
mastodontverket Krig och fred. Dostojevskij fördjupade
den psykologiska människoskildringen i romaner som
Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov.
I England och Frankrike gav Charles Dickens, Honoré
de Balzac, Gustav Flaubert och Émile Zola osminkade inblickar i samhället och dess misär. Zola blev naturalismens portalfigur med Den experimentella romanen
(1880), där han pläderade för naturvetenskapliga metoder
även inom romankonsten. Författaren ska definiera förutsättningarna för ingående karaktärer och låta skeendet i
romanen utvecklas som en konsekvens, ansåg han.
Det var inte bara högtstående romaner som nådde bokläsarna. Redan då fanns det en undervegetation av pornografiska alster och politisk/religiösa pamfletter med stor efterfrågan hos allmänheten. Som den första erotiska romanen i
England räknar man John Clelands: Memoirs of a Woman
13
of Pleasure mer känd som Fanny Hill. Den skrevs 1748 då
författaren befann sig i fängelset Fleet Prison.
Många romaner publicerades som följetonger i tidningar,
som därmed kunde öka upplagan. I Frankrike nådde Alexandre Dumas De tre musketörerna (1844) stora läsarskaror
i tidningen Le Siecle. Flera av Balzacs romaner publicerades i tidningen La Presse.
Följetongsromanen med sina dramatiska förvecklingar
blev alltmer dominerande. Här fanns det plats för romantik, äventyr och skräck med inslag av ädla huvudpersoner
och nattsvarta skurkar i en inte sällan oförstående omvärld. Men den gav också utrymme för stora författarskap
med nyanserade person- och verklighetsskildringar.
Mary Shelleys skräckroman Frankenstein anses vara den
första science fictionromanen, publicerad i London 1818.
En klassiker blev också Robert Louis Stevensons Dr Jekyll
and Mr Hyde, som skildrar hur en ond och en god personlighet bor i samma kropp.
Amerika saknade det borgerliga skikt som var grunden för
bokutgivningen i Europa, och därför blev satsningen på
billiga böcker i stora upplagor en nödvändighet [1].
Till en början rörde det sig om piratutgivning av engelska böcker, där man höll inne avgiften för copyright och
gav mycket låga författarhonorar.
Till piraterna hörde bröderna Harper som i mitten av
1800-talet hade utvecklat sitt företag till världens största
förlag. Nu fick man också råd att ge ersättning för tryck-
14
rättigheterna, men författarnas ersättning var fortfarande
marginell. Men det fanns också amerikanska kvalitetsförlag, som likt Alfred Knopf publicerade översättningar av
skönlitterära mästerverk från den europeiska litteraturen.
I vårt land var bokutgivningen under 1600-talet mycket
begränsad och i första hand inriktad på religiösa verk.
Rudbecks Atlantica trycktes av honom själv i några hundra exemplar med liten efterfrågan.
Under 1700-talet etablerade sig många boktryckare och
bokhandlare också som förläggare. Med 1810 års tryckfrihetsförordning avskaffades censuren och principen om
upphovsrätt började vinna insteg. Bokmarknaden expanderade kraftigt med en ökad utgivning av förströelselitteratur. Till de ledande förlagen hörde N.M. Lindh, grundat
redan 1752, P.A. Norstedt & Söner (1823) och L.J. Hierta
(1829).
Albert Bonniers förlag grundades 1837 och gav som första bok ut den satiriska skriften: Bevis att Napoleon aldrig har existerat. Förlaget expanderade gradvis och blev
på 1870-talet tillsammans med Norstedt landets största.
Förlaget Wahlström & Widstrand, som numera ingår i
Bonnierkoncernen, bildades 1884 av Per Karl Wahlström
och Wilhelm Widstrand. Deras första bok blev en diktsamling av Claes Lagergren. De tre stora förlagen har genom åren publicerat flertalet av våra mest prominenta författare, däribland en rad nobelpristagare.
15
Det blev Carl Jonas Love Almqvist som 1834 förde upp
den svenska romanen på internationell nivå med Drottningens juvelsmycke. År 1879 kom August Strindbergs
genombrottsroman Röda rummet, följd av Tjänstekvinnans son (1886) och Hemsöborna (1887). Den främste
företrädaren för nittiotalisterna blev Verner von Heidenstam med sina historiska verk och diktsamlingar.
Efter sekelskiftet kom Hjalmar Söderbergs båda romaner
Doktor Glas (1905) och Den allvarsamma leken (1912) liksom Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente (1910) och
Markurells i Wadköping (1919).
Selma Lagerlöf tillhörde sin tids giganter med verk som
Gösta Berlings saga (1891), Jerusalem (1902), Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1907) och Kejsaren
av Portugallien (1914). Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur 1909. Verner von Heidenstam fick det sju år senare.
Under 1900-talet har den litterära gestaltningen och
formexperimenten utvecklats i delvis nya banor. Som exempelvis James Joyces roman: Odysseus (1922), Franz
Kafkas: Processen (1925) och Marcel Prousts stora romansvit: På spaning efter den tid som flytt (1913–1927).
I Sverige kom en våg av självlärda berättare, som skildrade samhällets sociala baksidor och förnyade romanen.
Bland dem nobelpristagarna Eyvind Johnson, Harry Martinson och Pär Lagerkvist, men också Jan Fridegård, Ivar
Lo-Johansson, Moa Martinson, Sven Delblanc och Vilhelm
Moberg.
16
Biblioteken
Ordet bibliotek har sitt ursprung i grekiskan och betyder
"boksamling". De allra äldsta är från den sumeriska högkulturen med sina samlingar av lertavlor täckta med kilskrift.
Främst redovisar de ekonomiska transaktioner och inventarielistor, en del har också mytologiskt eller teologiskt
innehåll. Detta gäller också de egyptiska papyrussamlingarna från samma tid.
Till de äldsta biblioteken som man har funnit hör Ebla i
Syrien med drygt 15 000 lertavlor från tiden 2600–2300
f.Kr. Välkända är det assyriska biblioteket i Nineve från
600-talet f.Kr. och biblioteket i Alexandria, som i början
av vår tideräkning lär ha haft 700 000 volymer.
Grekerna övertog egyptiernas bruk av papyrus. En vasmålning från 480 f.Kr. visar att den även användes i skolundervisningen. Enligt Platon ska Sokrates dock ha varnat
för att bokläsning är skadligt för minnet.
Också de romerska aristokraterna upprättade privata
bibliotek med ibland flera tusen papyrusrullar. Skrivslavar
användes för att kopiera böckerna i större upplagor.
Efter Roms fall var de islamiska biblioteken de mest betydande i Europa och Mellanöstern. Detta gällde fram till
medeltiden då klostren och universiteten med sina skriftsamlingar tog över i Europa.
Bibliotek i modern tappning började växa fram först på
1800-talet. British Museums bibliotek med betjäningsdiskar i mitten och läseplatser runt om blev en förebild.
17
De äldre biblioteken nyttjades av en mycket begränsad
krets. Fria boklån för allmänheten kom i Storbritannien
och USA under 1800-talets senare hälft.
I Sverige hade klostren bibliotek, vars skrifter delvis
skingrades under reformationen. En betydelsefull roll intog
senare Kungliga Biblioteket liksom universitetsbiblioteken
i Uppsala och Lund.
Drottning Lovisa Ulrika, syster till Fredrik den Store,
sökte blåsa liv i det svenska kulturlivet och inrättade ett
slottsbibliotek på Drottningholm. Redan i tidiga år hade
hon läst klassiker och umgåtts med filosofer och författare
vid hovet i Berlin, en av dem var Voltaire. Intresset för
fransk litteratur avspeglas också i hennes boksamling.
I Gamla Stan fanns vid 1700-talets slut flera lånebibliotek som lånade ut böcker mot en avgift. Med start 1861
grundades församlingsbiblioteken, som också skulle främja
skolelevernas läskunnighet och kunskapsförkovran.
De kommersiella biblioteken däremot var mer inriktade
mot nöjesläsning. Kjellmans bibliotek innehöll som mest
45 000 volymer [2]. Bland dem 47 exemplar av Tolstojs
mäktiga roman Krig och fred.
Strävan mot demokrati och ökad folkbildning, där inte
minst folkrörelserna spelade en viktig roll, ledde till fria
boklån också i Sverige. Under 1900-talets första hälft växte de kommunala folkbibliotek fram som vi har idag.
En viktig milstolpe och förebild blev Stockholms stadsbibliotek, ritat av Gunnar Asplund och invigt 1928.
18
Kompaktare lagring och förbättrade sökmetoder
Antalet utgivna böcker per år ökar stadigt. Vid sekelskiftet
1900 utkom i Sverige cirka 1600 böcker om året. Hundra
år senare (2000) var siffran uppe i 13 000 titlar. Den
snabbaste ökningen har skett inom området vetenskapliga
publikationer.
Derek J. de Solla Price uppskattade i mitten av 1960talet att antalet verk under de senaste decennierna hade
fördubblats vart femtonde år [3], vilket ställde ökade krav
på utrymme för förvaring och förbättrad indexering för att
göra litteraturen sökbar.
Möjligheterna att lagra stora mängder dokument på film
insåg James Glaisher och John Herschel redan i mitten på
1800-talet, men det dröjde in på förra seklet innan tekniken kom i allmänt bruk.
De två huvudmetoderna att lagra en stor mängd boksidor blev 16/35 mm rullfilm, eller på mikrofiche, vanligen
med storleken 105 x 148 mm.
Nästa jättekliv i förbättrad lagringskapacitet togs med
den digitala tekniken, och idag kan tiotusentals romaner
packas in som e-böcker i ett USB-minne eller en läsplatta.
Det minsta insticksminnet, som vi idag kan köpa hos
Elgiganten eller Clas Ohlson (mikro-SD-kort), har storleken 15 x 11 x 1 mm, väger 0,3 gram och rymmer upp till 32
Gbyte.
Datorbaserade sökmetoder har utvecklats som gör det
möjligt att plocka fram relevant information på sekunder,
minuter – det som förut kunde ta dagar, veckor och kräva
19
fysisk förflyttning till ett eller flera bibliotek. Sökmotorn
Google har gradvis utvecklats till den mest använda på
nätet.
För litteratursökning finns också mer renodlade söksystem och idag hämtas forskarnas material i stor utsträckning från digitala databaser, till vilka universitet, bibliotek, företag och andra institutioner köper abonnemang
eller betalar per sökning/artikelläsning.
Bokmarknaden och dess aktörer
Det är författarens text och budskap som i slutändan når
och tolkas av läsaren. Däremellan bokproduktionen med
förlagens granskning, redigering, formgivning och tryckning, samt distributionen av böckerna via grossister, bokhandel, varuhus, bokklubbar, nätbokhandel, bibliotek och
skolor innan de slutligen når konsumenten/läsaren som
gåva, bibliotekslån, läromedel eller som eget bokinköp.
Pådrivande i denna process är marknadsföringen där
böckerna exponeras mot konsumentledet via förlagets och
bokhandelns reklamkampanjer. En viktig del utgör den
uppmärksamhet som skapas i medierna i form av recensioner, artiklar, författarintervjuer; en symbios som i hög
grad förstärker bokens efterfrågan och spridning.
De största förlagen har här en avgörande konkurrensfördel eftersom det är deras böcker som framhävs i medierna och görs kända för konsumenterna, medan de små
förlagens böcker hamnar i uppmärksamhetens periferi och
därmed når långt färre kunder.
20
Exponeringen av förlagets böcker kan förstärkas ytterligare om det också ingår distributionsföretag i den egna
koncernen. Förlagens böcker kan då framhävas vid skyltningen i butiken och nätbokhandeln eller slussas ut direkt
till konsumenterna via bokklubbar, bokcirklar och inköpsförslag till biblioteken och bokhandeln.
De allmänlitterära förlagen och läromedelsförlagen utgör
huvudgrupperna i förlagsbranschen, men med helt olika
marknader.
De allmänlitterära verkar på en konsumentmarknad med
ett rikt utbud av liknande produkter. Läromedelsförlagens
har svagare konkurrens och säljs i större upplagor till en
mer avgränsad kundkrets.
De främsta försäljningskanalerna är bokhandlar, bokklubbar, nätbokhandlar, varuhus, kiosker. Det sker också
en avsevärd direktförsäljning från förlagen.
Distributionsföretag erbjuder förlag och bokhandel logistiska lösningar för beställning, leverans och lagerhållning.
Bokkonsumenterna utgörs av privatpersoner som köper
skönlitteratur, facklitteratur och barn/ungdomsböcker.
Studerande och yrkesverksamma som köper läromedel är
en annan stor grupp. En tredje utgör företag och offentliga
institutioner, dit även biblioteken hör med sina breda inköp av litteratur i olika former.
I de följande avsnitten kommer bokmarknaden och dess
huvudaktörer granskas mer i detalj. Men först en översikt
av allmänhetens mediekonsumtion.
21
16.
AVSLUTANDE REFLEKTIONER
Bokmarknaden har således under de senaste årtiondena
genomgått stora förändringar. Marknadstrycket har lett
till snabbare omloppstid för boken, och snart hittar man
den på bokrean och i pocketformat till långt lägre priser.
En annan skillnad är som tidigare nämnts förlagens jakt
på böcker som kan säljas i hundratusentals exemplar eller
mer. Detta har lett till en fokusering från förlagens sida på
ämnen som intresserar den stora publiken och har potential att nå stora upplagor med hög vinst. Spänningslitteratur och då främst deckare är ledande och tillhör de
svenska böcker som säljer bäst internationellt.
Fokuseringen mot bästsäljare gäller inte minst de stora
förlagen till följd av deras tunga kostnadskrävande organisationer. De mindre förlagen har större förutsättningar
att ge ut smalare litteratur med vinst.
Bokklubbarna har en viktig roll då det gäller att skapa
stora försäljningsvolymer och introducera nya författare. I
ännu högre grad bidrar mediernas recensioner, topplistor
och författarporträtt med stark fokus på de stora förlagens
utgivning, medan de mindre förlagens böcker och egenutgivarnas normalt negligeras.
Den digitala PoD-tekniken inspirerar många författare
till egenutgivning, vilket liksom e-boken utmanar de stora
förlagshusens dominans. De senares ställning som kulturens högborg urholkas av fokuseringen på masslitteratur,
22
vars främsta kännemärke inte är litterär kvalitet utan att
de säljer bra.
Därmed avvecklas gradvis stjärnstatusen att bli utgiven
som författare på ett stort förlag. En insikt som sipprar in
också hos den läsande allmänheten och väcker mod hos
egenutgivarna. Varför skicka sitt manus till ett stort förlag, där de kommersiella aspekterna väger tungt och refuseringsrisken är enorm? Enklare att publicera boken själv
via ett mindre förlag eller någon egenutgivarkanal.
Visst är spridningen i kvalitet större hos egenutgivarnas
produkter. Men många kan fullt ut mäta sig med storförlagens uppskrivna böcker. Egenutgivarna utgör dock inget
hot för de etablerade förlagen så länge medierna avstår
från att göra deras verk och författare kända för allmänheten.
Man kan således se en tydlig kvalitetspolarisering på
bokmarknaden som följd av ökad egenutgivning och storförlagens jakt på böcker som kan säljas i miljonexemplar.
Författaren personlighet utgör en allt viktigare del vid
marknadsföringen och vid rekrytering av nya författare.
Kändisskapets stora betydelse har tidigare berörts.
Den skönlitteräre författaren bör således inte vara en
sjavig enstöring, som sitter på sin kammare, utan en person med fräsch, social framtoning, verbal förmåga och
som deltar med liv och lust i förlagets marknadsföring.
Kerstin Ekman gör en lysande parodi på detta tema i sin
roman från 2011: Grand final i skojarbranschen.
23
Politikerns syn
Den ansvariga kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth
pekade i en artikel [58] på behovet att stödja yttrandefrihet, pluralism och tillgång till kvalitetslitteratur. Det
ska finnas en väl fungerande bokmarknad med bred utgivning och många oberoende aktörer.
Bokmarknaden står inför stora förändringar och en
snabb utveckling som följd av digitalisering, e-böcker och
näthandel, vilket skapar helt nya förutsättningar för såväl
produktion som konsumtion av litteratur.
Med den digitala tekniken kan författaren själv ge ut
sina texter och skapa en fil för tryckning eller e-bok. I det
senare fallet kan läsaren snabbt få tillgång till e-boken genom nedladdning eller via e-post. Läsplattor och digital
distribution via nätet vidgar också möjligheterna att ta del
av världslitteraturen.
Dessa förändringar påverkar alla delar av det litterära
systemet, från författande och utgivning till distribution
och läsande. Utvecklingen kan skapa möjligheter för fler
röster att komma till tals, vilket fördjupar demokratiseringen av det tryckta ordet, menar hon. En bred utgivning
av litteratur är en förutsättning för det offentliga samtal,
som utgör en grundsten i det demokratiska samhället.
Ett första steg mot konkret handling från regeringens
sida vore sänkt moms för e-boken, från 25 procent till den
tryckta bokens 6 procent, samt att långsiktigt luckra upp
de halvmonopol och oligopol som karakteriserar dagens
24
svenska mediemarknad. Också det ett bidrag till förbättrad konkurrens och fördjupad demokrati.
Översättningen av utländsk litteratur, där huvuddelen
idag är från engelskan, bör breddas och stimuleras för att
skapa ökad kunskap och förståelse för andra kulturer än
den svenska eller västerländska. Detta är inte minst viktigt mot bakgrund av den globaliseringsprocess som pågår
och vårt medlemskap i EU.
Efterhandsstöd från kulturbudgeten till böcker som redan gett vinst bör tas bort och omfördelas till mindre förlag och smala böcker, vars utgivning ofta går med förlust.
Behovet av en bredare recensionstjänst
Som påpekats är det främst Bonniers och Norstedts bokutgivning som recenseras och får uppmärksamhet av DN
och SvD, medan de mindre förlagens i stor utsträckning
negligeras. Övriga medier inklusive radio och TV förstärker intresset för storförlagens böcker till nackdel för den
smala litteratur som de mindre förlagen ofta representerar.
DN och SvD recenserar heller inte böcker från egenutgivare [60]. Böcker om eller skrivna av kändisar har däremot en medial gräddfil liksom böcker författade av journalister.
Som Ann Steiner pekar på [59] var recensionerna fram
till 1990-talet mer samstämmiga i stil och form med en
tydligare strävan mot objektivitet. De senaste årens utveckling har gått mot ökad subjektivitet där åsikterna inte
i lika hög grad förankras.
25
BTJ:s recensionstjänst av nyutkomna böcker har här en
viktig uppgift. Den har större bredd än kultursidornas,
och dess recensioner och inköpshandledning utgör, som
min undersökning tydligt pekar på, det främsta underlaget
för bibliotekens bokinköp.
BTJ har en mer fristående position än Bonnierpressens
kultursidor, som ingår i samma koncern som flera av våra
största bokförlag och den ledande nätbokhandeln Adlibris. Kraven på objektivitet och saklighet är också starkare
än de som vanligen ställs på dagspressens recensioner.
BTJ har utvecklats från en till biblioteken starkt knuten
ideell förening till att vara ett konkurrensutsatt företag.
Att bibehålla och fortsatt utveckla BTJ:s recensionstjänst
med statligt stöd eller infoga den i en statlig myndighet
skulle främja och förstärka den mångfald och kvalitet
inom svensk medieproduktion som kulturministern förespråkar.
Recensionstjänsten bör bli avgiftsfri och öppnas för allmänheten och därmed bli ett viktigt komplement till dagstidningarnas recensionsverksamhet, som främst är inriktad mot storförlagens bokutgivning och den egna koncernens. För att minska risken för ensidiga bedömningar bör
varje verk recenseras av två oberoende lektörer: en form
av second opinion införs.
Bokutgivningen, bokdistributionen och biblioteken har
under senare decennier utvecklats mot en friare och mer
konkurrensutsatt marknad, som dock starkt begränsas av
det kommersiella/mediala ramverket och styrs av några få
26
dominerande aktörer. Även här kan regeringen göra mer
för att motverka monopoltendenser och oligopol på den
svenska mediemarknaden.
En kultursyn i förändring
Också synen på kulturen har genomgått betydande förändringar – från det tidigare stränga bildningsidealet till
att i allt högre grad omfamna populärkulturen [1]. Detta
är särskilt tydligt inom film-, TV- och bokbranschen.
För hundra år sedan var kulturen främst en angelägenhet för det borgerliga samhällsskiktet. Man läste böcker,
lyssnade på musik, gick på teater, besökte konstutställningar och museer.
Ett viktigt steg togs 1912 då ABF bildades med uppgiften
att sprida kulturen till alla medborgare genom kurser,
studiecirklar, föreläsningar och kulturarrangemang. De
socialdemokratiska förlagen Tiden och Folket i Bild startade sin folkboksutgivning och Konstfrämjandet erbjöd
grafiska bilder till låga priser.
Samtidigt som kulturen demokratiserades och spreds till
allt större grupper i samhället expanderade den kommersiella marknaden för konst, böcker och musik. Den amerikanska populärkulturen tog över alltmer med kiosklitteratur i massupplagor.
Efter andra världskriget startade en debatt om inte kulturbegreppet borde vidgas till att omfatta också masskulturen och dess yttringar. Uppdelningen på finkultur
och lågkultur började starkt ifrågasättas internationellt.
27
Den svenska debatten tog ytterligare fart när Bengt
Nermans bok Demokratins kultursyn kom ut 1962. I den
kritiserade han kulturens byråkratisering och pläderade
för en mer subjektiv kultursyn, där den enskilda människans upplevelse i första hand bestämmer det kulturella
värdet. Därmed skulle även den massproducerade popkonsten och kiosklitteraturen tilldelas en plats i kultursammanhang.
Denna syn fick ökat stöd och idag står populärkulturen
som segrare, och det amerikanska inflytandet är större än
någonsin. Undersökningar pekar på att högutbildade idag
läser underhållningslitteratur i samma utsträckning som
de lågutbildade. Flertalet böcker är främst ägnade att underhålla, och de mest uppmärksammade av dem når miljonupplagor.
Böcker om historiska personers liv eller händelser ökar i
antal, och inte sällan skildras de i romanform med en flytande gräns mellan verklighet och fiktion. Vittneslitteraturen med sin samhällskritik är en närliggande genre.
I den postmoderna litteraturen blandas högt och lågt,
gammalt och nytt med olika formexperiment, genregränser överskrids och sidokommentarer om verkets tillblivelse kan ibland infogas (metafiktion).
Listan på Bokus bästsäljare för år 2011 toppades av Jag
är Zlatan följt av Leif GW Perssons bok Gustavs grabb.
Lars Kepler, Tomas Tranströmer, Camilla Läckberg fanns
också med bland de sju på listan.
28
Däremot saknades Augustprisvinnaren Tomas Bannerhed, vars roman Korparna är litteratur av klassiskt snitt
med en lysande litterär gestaltning. En plågsamt fängslande berättelse om en familj som driver ett jordbruk i
1970-talets Småland och där faderns psykiska sjukdom
blir ett trauma för hela familjen.
Bokbranschens omvandling
Som framgått är bokmarknaden inne i en förändringsprocess med stora återverkningar på dess framtida struktur,
bokutbud och ingående aktörer. Bokhandeln pressas av
den ökade nätförsäljningen. På samma sätt som bloggarna
utmanat och breddat de traditionella medierna ger den
digitala tekniken författarna redskap att själva ge ut och
sprida sina böcker.
En demokratisering också av bokmarknaden pågår således, som kräver fortsatt omstrukturering och anpassning
om förlagen ska överleva. Hos Bonniers och Norstedt sker
redan en neddragning av antalet bokklubbar och anställd
personal. Bestsellerismen förstärks och antalet nya titlar
minskar, medan mindre förlag och egenutgivare i ökad
utsträckning får ta hand om kvalitetslitteraturen och de
smala genrerna.
Men för att de senare ska blomma krävs det en breddad
recensionsverksamhet och förbättrad information om alla
böcker på marknaden. Dagens situation, där radio/TV och
tidningarnas kultursidor har rollen som Bonniers och Norstedts främsta marknadsförare, måste således förändras.
29
Informationen till läsarna om nyutkomna böcker bör
breddas och i högre grad spegla den kvalitetslitteratur som
också ges ut av små och medelstora förlag.
Bibliotekens utveckling
I [61] jämförde Bjarne Stenquist 2003 folkbibliotekspolitiken i Sverige med den i Tyskland, Nederländerna, Danmark, Finland och Portugal. Han förordade en strategisk
samverkan mellan regeringen och kommuner för att stärka och tydliggöra folkbibliotekens uppdrag.
En myndighet med samlat ansvar för biblioteken borde
finnas likt den i Danmark istället för den splittrade bild
som råder i Sverige. Det krävs en övergripande strategi för
bibliotekens utveckling och den roll de ska spela i kunskapssamhället, men också en instans som kontrollerar att
målen verkligen uppnås.
Under de senaste åren har steg tagits i denna riktning.
Nationalbiblioteket har fått regeringens uppdrag att svara
för den nationella överblicken, främja samverkan, driva på
utvecklingen inom biblioteksväsendet och följa upp bibliotekslagens praktiska tillämpning. Myndigheten ska också
verka för att digitala tjänster och system inom biblioteksväsendet utvecklas och samordnas. KB tar också över ansvaret för biblioteksstatistiken från Kulturrådet.
Av statskontorets granskning 2012 av KB framgår [35]
att uppbyggnadsprocessen ännu pågår och att statens mål
för den vidgade verksamheten behöver konkretiseras och
gränsytorna mot andra myndigheter ytterligare klargöras.
30
I våra grannländer gör man tydliga kopplingar till landets utveckling som kunskapsnation [41] och inser att en
anpassning till informationssamhället är nödvändig för
landets konkurrenskraft. Biblioteken byter identitet från
kulturella institutioner till moderna kunskapscentraler,
där alla kan skaffa sig information av hög kvalitet. Man är
medveten om att detta kräver en tydlig styrning uppifrån.
Även den svenska regeringen har satt som mål att landet
ska bli en världsledande kunskapsnation och att detta ska
bli ett av våra främsta konkurrensverktyg.
Här har folkbiblioteken en viktig roll i ambitionen att
stimulera läsandet, tillhandhålla bred och högklassig information, skapa möten och verka för ett mer jämlikt, solidariskt samhälle.
Även om den skönlitterära boken utsätts för hård konkurrens från dagens moderna medier kommer den att leva
kvar. Tydligare än filmen kan det skrivna ordet tydliggöra
en inre dialog och väcka associationer, tankar som ligger
bortom bildmediernas räckvidd.
E-boken har potential att upphäva gränserna mellan
text och ljud, bild i den skönlitterära framställningen och
via länkningar/hypertext kan den ge läsaren utökade läsvägar och tolkningar. I läs- eller surfplattan kan man bära
med sig ett stort bibliotek som gör boken ständigt tillgänglig och närvarande.
31
EFTERORD
Denna bok vänder sig till läsare som vill få en översiktlig
bild av dagens bokmarknad och biblioteksväsende. Hit hör
också anställda i biblioteks- och bokbranschen, journalister, lärare, elever i olika medieprogram liksom politiker
med intresse och ansvar för kultursektorn.
Boken har sin ursprungliga grund i en undersökning av
biblioteken och deras litteraturinköp som stegvis breddades till att omfatta hela bokmarknaden och dess aktörer.
Under skrivandet har jag öst ur många källor, som kan
vara en ingång för de läsare som ytterligare vill fördjupa
eller komplettera bilden.
Per I. Gedins klassiska verk Litteraturen i verkligheten
ger en god historisk översikt både nationellt och internationellt. Som tidigare förläggare på ett av våra största bokförlag kan han också förmedla intressanta bilder från förlagsvärlden. Det senare kan i hög grad också sägas om
Krister Gidlund och hans skrift: Bokförläggaren. En bok
som systematiskt beskriver den litterära processen är Ann
Steiners Litteraturen i mediesamhället.
Jämfört med deras böcker speglar jag dagens bokmarknad i mer ekonomiska och kvantifierbara termer. De stora
mediekoncernerna beskrivs, och hur de via egna tidningsoch distributionsföretag kan förstärka uppmärksamheten
kring sin bokutgivning och skapa bästsäljare, medan de
små och medelstora förlagens böcker oftast hamnar i medieskugga.
32
Författarrollen och den växande egenutgivningen diskuteras liksom den elektroniska bokens framtid och möjligheter. Båda viktiga element i den demokratisering av
bokmarknaden som pågår. Bibliotekens medieupphandling och deras betydelsefulla roll i samhället ägnas särskild uppmärksamhet. Modeller, som har utvecklats av
Furuland, Svedjedal, Escarpit, Hertel, Darnton, Adams
och Barker, ger oss ett litteratursociologiskt perspektiv på
bokmarknaden och den litterära processen.
Faktauppgifter från rapporter och artiklar som beskriver
bokmarknaden i kvantitativa termer har använts i betydande omfattning. Hit hör publikationer från Nordicom,
SCB årsbok, Svensk Bokhandel, Svenska Förläggareföreningen, BTJ, Nationalbibliografin, SOU 2012:10, förlagens
årsredovisningar, Biblioteksföreningen och Kulturrådet.
Staffan Sundins rapport Den svenska mediemarknaden
(Nordicom 2011) bör här särskilt framhållas liksom Kjell
Bohlunds Bokmarknaden 2010 och Svenska Förläggareföreningens Branschstatistik 2011. Nationalbibliografins
chef, Miriam Nauri, gav mig värdefulla insikter i problemet att definiera egenutgivarna och deras antal.
Ett särskilt tack vill jag också rikta till alla de bibliotek
som besvarade min enkät om litteraturinköp; till bokförlag, BTJ och Adlibris för svar på frågor samt till Göran Billeson, Per-Anders Lundh och Christer Norström som bidrog med intressanta erfarenheter från sin utgivning av
nischlitteratur på mindre och mellanstora förlag.
33
NÅGRA KÄLLOR
(62 referenser redovisas)
34
35