1 (6) Curt Carleteg Medborgarförslag från Curt Carleteg

2010-11-08
Curt Carleteg
1 (6)
Medborgarförslag från Curt Carleteg, Huddinge kommunfullmäktige 2010-11-08

God afton ordförande, Tomas Hanson, Daniel Dronjak Nordqvist, övriga ledamöter och ersättare samt
övriga åhörare! Jag vill bjuda in alla er till en resa som jag hoppas ska vara intresseväckande och jag
lovar att förr eller senare ta er tillbaka till den plats vi nu startar ifrån …

Vad jag än kommer att säga här i kväll, så vill jag att ni ska ha med Er hem, min väl genomtänkta
uppfattning; ”Jag gillar Huddinge och hur Huddinge har utvecklats över tiden”. Jag gråter således
inte över spilld mjölk. Jag är mera problemorienterad och söker synliggöra problem som just ni har
möjlighet att ta tag i, genom en kritisk medvetenhet. Andra kan ni förhindra uppkomma på andra
ställen i kommunen, där de ännu inte blivit lika uttalade …

Det känns jättekul att få stå här framför Er, den grupp förtroendevalda, som bestämmer så mycket
över nära 100 tusen andra människors vardagstillvaro. Den jag främst har att tacka, är vår
chevalereske toastmaster Nils Johnson. Jag har följt hans vård och samvetsgranna ansvarstagande av
mitt medborgarförslag från början – du imponerar stort på mig. Stort tack Nils! Nils sitter också i
samhällsbyggnadsnämnden som 1:e vice ordförande, där han lärt känna mitt intresse för
samhällsbyggnadsfrågor. Tomas Hanson har som nämndens ordförande, samtidigt frammanat en
olustig effektivitetsdjävul hos mig – pladdra inte på, utan läs upp det du vill ha sagt! Jag väljer att
följa denna linje även i kväll.

Först vill jag berätta något om vem jag är och varför jag lämnade in medborgarförslaget. Jag tänkte
avsluta med några, tyvärr delvis knastertorra, kännetecken på hur ett bättre gatukostnadsreglemente
kan se ut – om nu kommunen inte väljer att gå Huddingepartiets väg, det i särklass största partiet i
valdistriktet Vidja, Mellansjö, Svartvik.
I skolan fick jag lära mig att ett anförande skulle börja med en inledning, följas av en avhandling och
sluta med en avslutning. Det där med avhandling var nog något jag inte riktigt fick klart för mig.
Därför har jag nu plockat ihop en påse karameller, som jag tänkte bjuda på. Eftersom ni är många,
blev det en rätt stor påse. För säkerhets skull har jag gjort ett urval, så att karamellerna inte är alltför
lättsmälta. Alla dock hoppeligen med bäring på gatukostnadsproblematiken och/eller länkade till den,
i form av iakttagelser jag gjort i den omgivning som gatukostnadsreglementet verkar i, möjligen med
viss vindkantring åt Vidjahållet …

Jag heter alltså Curt Carleteg och uppträder här som privatperson. Jag är en GAMMAL Huddingebo
men också en gammal HUDDINGEBO. Mina barnsben lekte i municipalsamhället Segeltorp.
Närmaste busshållplats hette Mälargatan, numera omdöpt till Mälarvägen. Under senare tonår, köpte
mina föräldrar en villa i Stuvsta, Mårdvägen, där också jag bodde några år. Efter den äktenskapliga
sjuårskrisen i en tvåa på Spelvägen i Trångsund, förlovade jag mig med en ny kvinna och köpte en
trea, privat bostadsrätt i Skogås, i en hästskoformad byggnad vid Storvretsvägens södra ände. Efter
den sjuårskrisen, behöll jag lägenheten. På motionsspåret i Ågesta, stötte jag snart ihop med ännu en
kvinna – som jag fortfarande delar tidning med, f ö ett rejält fruntimmer från Norrbotten. Det var då
tidigt 80-tal, och vi köpte snart en fritidsfastighet i Vidja.
Till saken hör att både jag och Tanten min blev snabbt ”aanrollerade” i Vidja vägförening. Idag har
jag erfarenhet från över ett kvarts sekel som styrelseordförande i vägföreningen med över 500
medlemsfastigheter. En sak har jag lärt mig – det blåser på toppen … Slutligen är jag också
valberedningens sammankallande i Riksförbundet Enskilda Vägar (REV) med cirka 10 000
medlemsföreningar från samtliga län i vårt land – och Tanten min är ledamot i REV:s styrelse.
2

Att jag kom på att skriva mitt medborgarförslag om en översyn av gatukostnadsreglementet var
verkligen ingen sinkadus. Det var snarare ett nödrop, framtvingat av handlingsförlamade
Huddingekommunpolitiker! På nära håll har jag följt hur illa genomtänkt, primitivt, ociviliserat och
ansvarslöst, vårt nuvarande gatukostnadsreglemente utformats, och vilka effekter det får i form av
bostadssegregation och våldförande på vår strävan att bevara områdenas karaktär.

Upprinnelsen till det misslyckade gatukostnadsreglementet kan spåras till början av förra
mandatperioden. Då ålades nämligen kommunstyrelsens förvaltning att se över reglementet, med syfte
att skapa förutsättningar för att sänka kommunalskatten. Uppdraget lyckades väl, troligen dock med
hjälp av skygglappar …

Nuvarande gatukostnadsreglemente kan enklast beskrivas som ”ständig särtaxa”, d v s den verkliga
anläggningskostnaden kommunen har för att anordna gator/vägar i ett område, ska fastighetsägarna
betala i form av gatukostnadsavgifter. Denna rätt ger plan- och bygglagen (PBL) kommunerna. Men –
varför tillämpa den rätten så råbarkat, onyanserat och intelligentfritt, som nu görs?

I Östra Glömsta har gatukostnaden beräknats till 110 000 kronor per befintlig fastighet, i Gladö Kvarn
till 220 000 kronor. Varför denna stora skillnad, inte blir väl fastigheterna dubbelt så mycket värda i
Gladö Kvarn som i Glömsta? För att inte tala om Vidja, där hamnade gatukostnaden på hela 280 000
kronor. Det tyckte till slut även majoriteten i samhällsbyggnadsnämnden var väl häftigt. För att
komma runt hörnet gjorde man då något oförlåtligt. Politiker, förvaltning och en mycket stor majoritet
av Vidjas fastighetsägare var överens i programsamrådsinriktningen; bevara områdets karaktär,
med bl a stora tomter. Nu höll denna överenskommelse inte längre! Samhällbyggnadsnämndens
politiker ryckte upp grundbulten och minskade tomtytan från minst 1 500 m2 till minst 1 000 m2 –
enbart beroende på det misslyckade gatukostnadsreglementets utformning. Trots inslag av
villagettokaraktär, minskades gatukostnaden endast med 35 000 kronor.
Vidjas kuperade terräng medför att tomterna naturligt är stora. De 55 m2 stora fritidshusen har
givetvis placerats på tomternas bästa plats. Många fastigheter kommer därför inte att få bygglov för
utbyggnad, då PBL sätter tillgänglighetsgränser för permanentbebyggelse. Då har förvaltningen
kommit på, och sålt den befängda idén till politikerna, att ytterligare bryta mot den överenskomna
inriktningen att behålla Vidjas karaktär; ”Bygg en ny kåk nedanför, nära vägen, och behåll den
gamla!” Vem som helst kan föreställa sig vilken stillös förödelse av Vidjas karaktär som denna
landskapsarkitekt lyckats åstadkomma …

När nu gatukostnadsreglementet är föremål för översyn, finns det verkligen anledning att samtidigt
rätta till en del oförlåtliga misstag i Vidjas detaljplanering. Med förtröstan förstår jag, att de organ
som Ni i fullmäktige delegerat beredningsuppdrag till, typ förvaltning, nämnd och/eller
kommunstyrelse, inte är de beslutande organen i dessa avgörande frågor. Det är Er uppgift att fatta
dessa beslut! Just Ni är valda av folket/kommuninvånarna. De olika partierna utser sedan sina olika
representanter till nämnder och kommunstyrelse – att utsättas för förvaltningstjänstemännens
indoktrinering och expertstyrning. Men just Ni är valda av oss kommuninvånare att fatta beslutet!
Flera tillfälligheter samverkar för att ett omtag är lämpligt att göra just nu i Vidja! Det sammanhänger
bl a med förvaltningens schackrande och manipulerande tolkning av PBL, i syfte att konfiskera
fastighetsägarnas grönområden. Dessutom har ett demokratiunderskott uppkommit, genom att Vidjas
nuvarande bebyggelseområde splittrats i två detaljplaner. Med nuvarande upplägg tvingas dessutom
fastighetsägare att köpa grisen i säcken – att säga bä eller bu till detaljplanen, utan att veta vilken
gatukostnad denna medför. Detta är helt emot kommunens principer. Dessa föreskriver att samråd om
gatukostnad och detaljplan ska äga rum samtidigt. Med två detaljplaner tvingas den första i fallet
Vidja, att vänta in den andra innan gatukostnaden är känd …
3

Risken finns emellertid att Tomas Hanson och Daniel Dronjak Nordqvist, just nu fnular ihop något
tillsammans med centralbyråkratins tjänstemän – utan samråd med omvärlden – med riktning att
förskansa sig allt längre ner i skyttegravarna.
En enig politisk opposition i samhällsbyggnadsnämnden, stödjer önskemålet hos en stor majoritet
fastighetsägare i Vidja, att ha endast en detaljplan för nuvarande bebyggelseområde. Samtidigt måste
ett nytänk ändå göras, sedan Länsstyrelsen nyligen avvisat kommunfullmäktiges olyckliga ansökan
om att ta över privat ägd mark enligt kap 6, 19 § PBL. Allt detta och mer, skulle kunna rättas till
genom att slå ihop etapp 1 och 2 till en detaljplan. Etapp 2 siktar enligt planeringen på plansamråd,
hösten 2010. Kommunens förhalande via Länsstyrelsen har gjort att etapp 2 snart är ikapp etapp 1 …

Ofta har jag under planprocessen upplevt hur såväl förvaltning som politiker använt bräckjärnet i –
kalla det gärna förhandlingar; ”Men det har vi inte tid med nu, Länsstyrelsen kan ju komma att ålägga
oss vite”. Man kan roa sig med en fundering över vad kommunen har gjort under mellantiden.

Miljö för mig, stavas Marica – Marica Lindblad. I den här församlingen har jag förstått att miljö också
kan stavas Ellinor – Ellinor Avsan. Går jag in på Nätet finner jag att Ellinor också har en vilja att
arbeta strukturerat med miljöfrågor. Det jag nu närmast tänker peka på, tyder på systemfel i vår egen
kommun. Jag har ännu inte hört om även Ellinor tycker så …
Här citat ur ett Länsstyrelsebeslut rörande Vidja, som har över 20 år på nacken;
”I en tidigare begäran, den 27 maj 1987, hos Länsstyrelsen om ett föreläggande enligt lagen om
allmänna VA vatten- och avlopp anläggningar från boende i området, konstaterade Länsstyrelsen i
sitt beslut den 23 november 1989 att det fanns sakliga hälsomässiga skäl att förelägga kommunen om
åtgärder, men att kommunen åtagit sig att arbeta fram underlag för att förbättra situationen varför de
boendes begäran inte föranledde något föreläggande från Länsstyrelsen.”
Om det är någon som till äventyrs oroar sig för Vidjabornas hälsa, är oron troligen överdriven. Redan
då området togs i bruk för fritidshusbebyggelse, hade exploatören ordnat områdets dränering – till
Orlången. Till saken hör att endast ett fåtal fastigheter har kunnat ordna egna, fungerande
infiltrationsanläggningar.
Kommunens intresse under åren för vad som utspelar sig i Vidja är i bästa fall oklart, i sämsta fall
obefintligt. En hint om kommunens motsägelsefulla intressen kan kanske sökas i ett citat från
kommunens tekniska nämnd 1987;
”Efter avslutad diskussion beslutar nämnden ... för sin del uttala att några planer på att anlägga
allmänt vatten och avlopp inom Vidjaområdet inte finns och att för den händelse kommunen skulle
åläggas att utföra en sådan anläggning t ex till följd av nedsmutsning av Orlången så kommer
kostnaderna för anläggningen att till fullo belasta fastighetsägarna inom området."
En inventering av avloppsanläggningarna i Vidja presenteras 1988 för Miljö- och
hälsoskyddsnämnden. Här beskrivs, svart på vitt, hur dåliga förutsättningarna är att anordna enskilda
infiltrationsanläggningar i Vidja. Till saken hör att då var cirka 30 % av fastigheterna
permanentbebodda, nu cirka 60 %. Ur utredningen citeras;
”Det stora antalet dåliga anläggningar beror också på att belastningen på avloppsanläggningarna
har ökat markant under de senaste åren. … En annan orsak är terrängen i Vidja. … Många bor på
antingen en bergsknalle eller på en lerslätt…”
4
”De unga barnfamiljerna har i de flesta fall flyttat in permanent, de skaffar disk- och tvättmaskiner
och belastar på så sätt sina avloppsanläggningar mycket hårt. Många har, trots stora nerlagda
kostnader, dåligt fungerande anläggningar p g a markens beskaffenhet i Vidja. De har lagt ner sina
infiltrationsanläggningar i blåleran på slätten intill Orlången, där många av de nya fastigheterna
ligger.”
Vad kan tänkas stå under rubriken åtgärder i en sådan utredning? Bl a följande;
”Hur ska man kunna få vidjaborna att skaffa sig bra avloppsanläggningar? … För att kunna använda
hälsoskyddslagen måste kontoret kunna påvisa sanitär olägenhet och dessutom bevisa varifrån
olägenheten härrör sig. (Slut citat)
Här klipper jag in en förklarande mening från ett annat tjänsteutlåtande som faktiskt ni i fullmäktige
ställde er bakom så sent som 2005; ”Kommunens miljönämnd bedöms då stå inför en oöverstiglig process
med svåra bevislägen mot enskilda fastighetsägare, något som kommer att pågå i många år och ta
resurser från annat miljöarbete i kommunen.” Här fortsätter jag att citera utredningen från 1988;
Därför är det den viktigaste åtgärden att få vidjaborna motiverade ... Alla ägare med tveksamma
anläggningar borde uppmanas att åtgärda sina anläggningar ... Det skulle vara bra om kommunen
kunde hjälpa fastighetsägarna, genom att t ex konsumentvägledaren etc. Gemensamhetsanläggningar
för avloppet kan vara en annan åtgärd.”
Den tilltagande föroreningen av Orlången möts således med ”Information och uppmuntran” av
kommunen. Många Vidjabor frågar säkert; ”Vad man ska ha en kommun till …”

Som fastighetsägare i Vidja är jag delägare i samfällighetens vatten-, strand-, ängs- och
skogsområden, cirka 450 tusen m2, jämt fördelade inom Vidjaområdet. Utanför gränsar området till
naturreservat, varför uppgifter om Vidjas brist på allmän platsmark/Natur är en chimär. Vi har under
ett halvt sekel vårdat våra grönområden och vi vårdar dom fortfarande. Varför driver en moderatledd
kommun så hårt att ta över dessa grönområden? Många fastighetsägare i Vidja förstår inte detta. Helt
ofattbart säger andra personer utanför kommunen, som hör detta! Och varför får vår närmaste granne
Stora Mellansjö behålla sina grönområden, men inte vi i Vidja?

Förra året beslutade ni i fullmäktige om ”Plan för Visionen Delaktighet”. Jag vet inte om
nyckelpolitikerna Tomas Hanson och Daniel Dronjak Nordqvist var frånvarande vid det tillfället. I
efterhand kan jag dock citera några rader ur början av det som kommunfullmäktige då beslutade;
”Vi vill att Huddinge ska vara en kommun som tillvaratar kunskap. Genom att göra
människor delaktiga tar vi del av deras kunskap och fattar klokare beslut. Det bidrar till en
effektiv förvaltning, som möter brukarnas behov och når sina mål.”
Den 1 september i år beslutade Demokratiforum Trångsund att nästa möte den 6 oktober 2010 skulle
vara ett öppet möte på temat Vidjas detaljplanering. Vi såg givetvis fram emot medverkan från både
Tomas Hanson och planchefen Åke Andersson.
I kommunens författningssamling HKF 9040 står nämligen bl a;
o Huddinge kommuns demokratiforum är organisatoriskt knutna till och underordnade
kommunfullmäktige.
o Demokratiforum medges rätt att besluta om offentliga sammanträden.
o Ordföranden äger i den utsträckning som krävs rätt att kalla personer som inte ingår bland
ledamöterna till forumets sammanträden för information och synpunkter.
5
Den 25 september får jag e-post från ordföranden i Demokratiforum Trångsund med följande text;
”Hej,
nu är valet över och livet går vidare. Vårt möte den 6 oktober ställs in.
Vi hade tänkt att som tema för kvällen tala om Vidja " Vidja etapp 2". Men
samhällsbyggnadsnämndens ordförande ansåg att ett sådant möte inte behövdes pga att det
varit ett möte i Vidja med intresseföreningen under sommaren och det fanns inte mycket mer
att tillägga.”

I den turbulens som ett kommunalval kan föra med sig av t ex alliansdiskussioner och fördelning av
nämndordförandeposter etc, har jag förståelse för om en kommunstyrelseordförande har bråda dagar
innan allt kommit på plats. Nås han samtidigt av beskedet att Länsstyrelsen avvisar kommunens
ansökan enligt PBL, blir tillvaron inte lättare.
Jag tänkte då att det kanske kunde underlätta för en kärvande planprocess i Vidja, om jag fick ett
samtal med Daniel Dronjak Nordqvist, och i bästa fall även med den som ”han” utser till ordförande i
samhällsbyggnadsnämnden, den kommande mandatperioden.
Sagt och gjort, jag skickar en e-post till Daniel och föreslår en arbetslunch någon dag inom de
närmaste veckorna. Jag får glädjande nog ett snabbt svar. Innehållet var desto mindre uppmuntrande;
”Hej!
Den närmaste tiden har jag svårt att prioritera detta.
Jag har varit tydlig i alla sammanhang att det är viktigt att kommunen för en dialog med
Vidjaborna. Just nu måste kommunen formera sig och ta ställning till hur vi går vidare efter
länsstyrelsens beslut.
Mvh/Daniel”
Jag tror mig förstå många svårigheter med delaktighetssträvandena. Exemplen från Tomas och Daniel
tycker jag dock är närmast skolexempel på handlande, som direkt motverkar Delaktighet. I fallet
Daniel illustreras detta av att han först vill säkerställa att den inriktning ”han” bestämmer utan
samråd, ska skyddas från förändring av en hel förvaltnings tjänstemän och centralbyråkrati. Därefter
känner han sig möjligen tillfreds nog för att kunna samtala med en oroad kommuninvånare.

Och så herr ordförande, äntligen kommer jag till avslutningen.
Nuvarande gatukostnadsreglemente tenderar i praktiken att frånta kommunen viktiga delar av
kommunens övergripande ansvar vid detaljplanering av omvandlingsområdena. Detta genom att
kommunen fritagit sig från ansvaret att utjämna de stora skillnaderna som främst områdenas olika
topografi orsakar. Ansvaret har istället överförts till fastighetsägarna – med okontrollerbara effekter
på bevarandet av områdets karaktär.
Min oro grundar sig även på kommunstyrelsens anslag inför översynen. Det tycks främst begränsa sig
till att söka åtgärda symtomen, inte orsakerna. Stockholm Vatten har lyckats finansiera sina VAanläggningskostnader genom på förhand kända taxor. Varför kan inte Huddinge kommun ta fram
något motsvarande då det gäller gatukostnaderna?
Eller, varför inte lyssna på Huddingepartiet som många fastighetsägare gör. Dom förordar den modell
som närmare 90 % av landets 290 kommuner tillämpar. Av de 30 kommuner som liksom Huddinge
sticker ut, har mer än en tredjedel bara tillämpat systemet en gång under 2000-talet. Systemet har
ansetts krångligt och administrativt betungande att tillämpa.
6
Väljer kommunen trots allt – efter en administrativt betungande översyn – att ha kvar detta
betungande system, kräver det att utredarnas skygglappar tas bort och kommunen uppfyller kraven
från något som kan kallas för en kravspecifikation.
Jag väljer därför att citera delar av vad jag tidigare i år framfört till samhällsbyggnadsnämnden;
”Inledningsvis vill jag tacka för förvaltningens relativt insiktsfulla tjänsteutlåtande, rörande mitt
medborgarförslag. Tacket är inte minst riktat till pennfäktarna Charlotta Thureson och Arne Douhan.
Ett speciellt tack även till de av Er övriga, som på olika sätt har stött mig i arbetet med att nå fram
till, där vi står nu. Det som återstår innan vi börjar resan på allvar, är bara att Ni politiker beslutar i
enlighet med förvaltningens förslag – och det brukar ju besvärande nog, inte vara så ovanligt …”
”Här förtecknas några utgångspunkter för ett sådant förbättringsarbete;
o Taxan ska vara tydlig, logisk och förutsägbar för kunden/fastighetsägaren, och i större
utsträckning utgå från objektiva grunder. Brukarna måste ha ett starkt skydd mot att utsättas
för en oplanerad eller godtycklig prissättning.
o Taxan ska vara gemensam för hela verksamhetsområdet, d v s för alla detaljplanerade
bostads- /omvandlingsområden inom Huddinge, där kommunen anlägger vägar/gator.
o Olika taxa kan gälla mellan olika kategoriområden, t ex mellan områden med Villor och
Småhus respektive områden med Gruppanslutna Villor och Småhus (med fler än 2
bostadsenheter), Flerbostadshus, Industrier och Andra fastigheter etc.
o Även inom respektive kategoriområde kan gatukostnaden variera. Denna ska dock vara
förutsägbar, och följa på förhand bestämda parametrar i form av ett normativt, kommunalt
regelmönster. Här kan t ex tomternas storlek, tillåten byggyta etc komma att påverka
gatukostnadsuttagen. Grunderna för avgifternas fördelning och hur de skall beräknas, måste
dock vara förutbestämda i kommunens normgivning.
o Det får helt enkelt inte vara som nu, att politiker, godtyckligt ska kunna peka ut ett
”omöjligt” område för permanentbebyggelse, anlägga vägar där enligt hög kommunal
standard, och slutligen skicka räkningen på kommunens självkostnad till berörda
fastighetsägare – kosta vad det kosta vill…
o Om möjligt än värre blir det om politikerna dessutom tvingar in karaktärsbrytande inslag av
”villagettokaraktär”, i ett för permanentbebyggelse ”omöjligt” område. Och detta med
hänvisning till ett ”primitivt och ociviliserat” gatukostnadsreglemente, i syfte att reducera
gatukostnadsuttaget – och, märk väl – samtidigt lämnar kvar ett rekordhögt
gatukostnadsuttag – för fastighetsägarna att betala …
Min enkla fråga för dagen blir; Lyssnar politikerna? Om inte, hoppas jag att mitt anförande som
så ofta tidigare, återfinns på kommunens hemsida ”Tyck till” om några dagar för genomläsning.”
Stort tack än en gång, för att jag fick komma till tals!