# 4 - 14 v ä n f ö r e n i n g e n www.hishult.com Sommar 2014 – Konsthallen 20 år! • #4-14 – Rolf Hanson – Nya målningar Maria Miesenberger – Skulptur & foto #3-14 •Doris Bloom – måleri & grafik 1 maj - 29 juni 2014 EVOLUTIONENS CYKEL Efter nästan på dagen 5 år är Doris Bloom tillbaka i Hishult, denna gång med ett tvärsnitt målningar tillkomna under de senaste ca 25 åren, låt vara att merparten av de visade verken – oljemålningar och grafik i varierade tekniker – är daterade 2014. Doris Bloom är född och uppvuxen i apartheiderans Sydafrika och kom, 22 år gammal, till Köpenhamn 1976. Likgiltigt var i världen hon befinner sig, förblir Sydafrika navet i hennes liv, i hennes konst. Ett nav varifrån allt – till exempel de första människorna utgår och allt återvänder till i ett ständigt, evolutionärt och existentiellt kretslopp. Hon har kallat denna utställning Woody Place 2.0.1.4. ”Woody Place” syftar på trä och träd, på världens skogar som i årtusenden tjänat människorna, som blivit till hus och båtar, färdmedel som broar mellan kontinenter. De skövlas, förvandlas, återuppstår(?). Punkterna mellan siffrorna i årtalet markerar att just detta årtal är viktigt. En vändpunkt i ovannämnda evolutionära kretslopp som hennes konst til syvende og sidst handlar om. För 100 år sedan skrev vi 1914, 1.9.1.4. Det första efter 1913, året då världen ännu var optimistisk och som den tyske kulturjournalisten Florian Illies grundligt analyserat i boken ”1913” som utkom i fjol. En milstolpe som Doris Bloom refererar till. Så följde 1914. Det blev en vändpunkt. Första världskriget bröt ut och fick världen att ändra riktning och modernismens alla riktningar skapade ett gnistregn på konstens himmel. Genom att lägga 2.0.1.4 till titeln markerar Bloom att en cykel är avslutad och en ny tar sin början. Precis som 1914 brinner världen, brinner städer, människor. Men cykler följer inte nödvändigtvis efter varandra. De löper också parallellt med olika startpunkter. Något som den stora målningen med den surreella titeln ”Nobel Fish-N°10” från 2004 tycks vittna om. I mina ögon skildrar den ett Babels torn som brinner; ett vulkanutbrott med glödande lava där arkitekturformer – höghus, kontorskomplex – står som tomma stålskelett. Oberörda av eldens härjningar bidar de sin tid. Arkitekturformer är återkommande element i Doris Blooms konst. De vittnar om människor varit i målningarnas landskap och antyder skeenden vi Se utställningen på hemsidan! inte längre minns eller inte vill minnas. I en serie etsningar på det mångtydiga temat ”Don´t wreak the joint” anas bakom raster av trådfina linjer en stum, steril och till synes helt anonym kontorsbyggnad. Men så anonym är den inte. Där den ligger vid John Vorster Square i Johannesburg är den ett monument över apartheideran då den uppfördes av regimen för förhör och förvaring av fångar. Den får således inte glömmas, lika litet som Gulag och de tyska koncentrationslägren. Ändå tycks rastret ligga som ett dis mellan då och då, ett dis som riskerar att tätna med åren. Med det kan också komma en vindpust eller en stormvind som blåser undan diset… vad det nu skulle föra med sig. Rastret är tvetydigt och det är också lagren av grå färg som i de stora målningarna ”Dissolution of form” från 1987 och ”Grey” från 1997 bara tillåter glimtar av underliggande färger, mönster och rytmer att skymta fram. Är de ridåer på väg att slutas för att fullborda en cykel eller ridåer på väg att lösas upp när en ny tar sin början? Destruktion leder till att cykler sluts. ”Gold Fleece” (2014) väcker mina associationer till bulldozers i full fart med att jämna allt i sin väg. I ”Black and Blue” (2014) tornar ett genomskinligt skelett upp sig över arkitekturformationer och färger i expressivt kaos. I ”A measurable unit of value” (2014) leder en hudöverdragen robotkvinna i klassisk pose mina tankar till Francis Bacons existentiellt laddade påvemålningar från 1950-talet… Men färgerna antyder en ljusning. Närmast rokokoblonda vittnar de om gryning, om pånyttfödelse av en värld där ännu tomma arkitekturformationer tornar upp sig i nordiskt ljusa skogar och änder vaggar fram som påminnelser om livets återkomst. 2.0.1.4 är definitivt en restart. I sina nya utställning är Doris Bloom mångtydig och flerdimensionell. Expressiv/kontemplativ; figurativ/ nonfigurativ; mollstämd/durstämd. Summan av den omsorgsfullt hängda utställningens skiftande målningar (och etsningar) blir ett mikrokosmos som återspeglar den makrokosmiska evolutionens evigt föränderliga kretslopp. Britte Montigny Konstkritiker & kulturskribent, Öresundsregionen #4-14 Rolf Hanson • 5 juli-17 augusti 2014 – nya målningar Maria Miesenberger • - tom 14 september – skulptur och foto Nu, 2014, när Konsthallen fyller 20 känns det extra glädjande att få visa några av de ledande konstnärerna i Sverige – Rolf Hanson och Maria Miesenberger. Rolf Hanson har vi visat separat vid två tidigare tillfällen i Hishult. 1997 (då även den första “Trapp-målningen” hade premiär i Hishult) samt senast 2006 (då även Rolf samtidigt hade en stor retrospektiv utställning på Dunkers i Helsingborg). För Maria Miesenbergers del så var första gången 2012, då hon var medutställare till Gunilla Allard på “Stolen #2”. Nu visar Maria fyra stora skulpturer i Parken samt mindre skulpturer och foto i Orangeriet. Maria har dessutom gjort en permanent utsmyckning som kommer att pryda Orangeriets gavelspets, som veter ut mot Parken. Rolf Hanson överraskar oss med en aldrig visad “Trappa”, den allra största 205 x 185 cm, från 2007. Den kan Ni se på vernissagekortet. Vidare blir det ca 12 - 15 målningar från åren 2012-2014 och alldeles nya pappersarbeten, 106 x 76 cm. “Utan titel”. Mixed media på papper, 106x76 cm, 2014. Totalt gjordes ett 10-tal arbeten på papper under Rolfs och Diddis “vinteride” i södra Portugal. Där var vi och tjuvkikade i mitten av januari samt fick också nöjet att bli guidade runt i småstäder, byar, stränder och landsvägar av Rolf. En upplevelse i lagom temperatur. Resultatet kommer Ni alldeles strax att få se på utställningen. Garanterat med stor glädje! Maria Miesenberger “glömde” kvar sin skulptur “Stutsen” (aluminium) efter sitt senaste besök i Hishult 2012. Den står nu, som då, på kullen alldeles utaför stora fönstret i Konsthallen. I sommar får den sällskap ute av 4 nya skulpturer ur serien “Stilla rörelse / Standing Motion” i svartpatinerad brons resp. rostfritt stål. Inne i Orangeriet kommer Back Seat Toy visas i två versioner (första gången på den syns på en utställning), en byst, samt foton från den senaste serien “Reflection on the Presence of Love”, 2013. Back Seat Toy / Replica. Brons, 41 x 30 x 22 cm, 2012. Stilla Rörelse / Standing Motion. Rostfritt stål, 2012. Allt detta, och mer därtill inne på Gästgivaregården, ger naturligtvis Guldkant till Konsthallens 20:e år och viktiga sommarutställningar. Men, naturligtvis, skall det märkas att verksamheten har tagit steget in i “vuxenåldern” och kanske därmed i en ny fas. Framtiden kommer att visa om vi lyckades! Hursomhelst, mycket välkomna till en skön sommar på Konsthallen, med härliga utställningar och läcker mat & dryck i vår caféteria. Se upp för “Murmel-spionerna” som har börjat visa sig i Parken. Hälsningar ”Kolla nu noga. Det skall finnas skulpturer av Björn Wessman, Staffan Nihlén, Pål Svensson, Carl Magnus, Tuula Lehtinen, Gert Marcus, Eva Bengtsson, Peter Tillberg, Per Pålsson, Hans Frode, Maria Miesenberger, Tomas Byström, Jenny Ahlström, Claes Hake, Stina Ekman, KG Nilson och Ulla Viotti – åtminstone!”