r
e
g
M
o
s
g
n
I
n
Ä
Tr
HÅLL B
ser heLheTen
Veterinär Morgan Lashley är själv ryttare och
vill nästan alltid se sina patienter ridna innan
hon ställer diagnos. Det kan ge ledtrådar till
träningsrelaterade skador.
70
hippson magazine 4/2010
Hästhälsa
text & foto: Therese Jacobson
BARHET
Efter en träningsrelaterad skada kan vägen tillbaka vara lång och
svår. Men trots att det är hästen som är skadad går veterinären
Morgan Lashleys behandlingar lika mycket ut på att hjälpa
ryttaren. Hon visar vägen till hållbar träning, en träning som
minskar risken för att samma skada ska komma igen.
T
”Man ska inte
bara rida i munnen, utan hela
hästen ska vara
i balans.”
och gör ultraljud vid hältutredningar,
säger hon och visar in i ett stort rum.
– Många ryttare vet inte vad som är
fel när de kommer hit, men de känner att det är något som inte stämmer.
Då får vi börja med en utredning. För
att hitta exakt var en skada finns kan
vi bedöva en liten bit av benet i taget
och springa med hästen mellan varje
spruta. Då ser vi när vi kommer till
området som är skadat.
Vilken skada är vanligast till följd
av träning?
– Vi ser många hästar som är halta
på båda frambenen och det är vanligt
att hältorna sitter lågt. En orsak vi
ser är att hästen överbelastat frambenen och inte har varit i balans i ridningen.
Och vilka skador ser ni på bakbenen?
– Där kan det till exempel vara
knäproblem. Men om hästen har
problem bak flyttar den ofta vikten
framåt för att kompensera, vilket gör
att en skada i bakbenen kan utvecklas till en frambenshälta. Ser vi en
frambenshälta kollar vi därför även
bakben och rygg.
Morgan betonar att det är många
faktorer som spelar in för skaderisken. Underlag, hästens skoning och
att sadeln ligger rätt är viktiga komponenter för hållbar träning. Hästens
exteriör påverkar också:
– Vissa hästar har en exteriör som
innebär större risk för träningsskador.
På en häst som är inåttåad och marktrång fram belastas utsidan av frambenen mer. Överdrivet rakhasiga hästar får mindre svikt i steget.
Även ryggproblem kan uppstå ur
träning. Morgan visar röntgenbilder på en häst som var inne tidigare
på dagen. Hästen har ”kissing spines”, en skada som diskuteras mycket
i hästvärlden just nu. Tornutskotten i
ryggen ligger och skaver mot varandra, mitt på sadelläget.
– Den här hästen hade svårt att
samla sig och visade hälta bak i samlingen. När vi testade att bedöva det
är utbildad
veterinär i Holland
och jobbar i dag på
ATG-kliniken
Södertörn. Hon är
speciellt inriktad på
hältutredningar,
ridbarhetsproblem
och ryggproblem.
Morgan är också
framgångsrik
dressyrryttare på
elitnivå, som junior
tävlade hon i det
holländska
dressyrlandslaget.
här området i ryggen försvann hältan, berättar Morgan och pekar på
röntgenplåtarna. De visar tydligt hur
tornutskotten överst på ryggkotorna
ligger tajt mot varandra.
– Den precisa orsaken bakom
”kissing spines” är inte klarlagd. Fullblodshästar och hästar med kort eller
djup rygg löper en större risk att
drabbas. Just den här hästen har till
exempel mycket svank, vilket ökar
risken.
Skillnad mellan hoppoch dressyrhäst
De träningsrelaterade hältorna uppkommer av olika skäl. Forskning som
jämfört träningsskador hos hopp- respektive dressyrhästar på elitnivå visar
att typen av arbete påverkar vilka
skador som inträffar. Morgan hänvisar till en veterinärmedicinsk artikel
skriven av den brittiska veterinären
RÖNTGEN
KOLL
s
räning innebär alltid ett
visst slitage på hästen.
Senor, leder, muskler och
ligament utsätts för press.
Med rätt träning och med tid för
återhämtning mellan passen är det
inget problem. Tvärtom är det just
detta som bygger upp hästen. Läkningen efter varje pass gör den starkare.
– Det är precis på samma sätt som
när jag har varit på gymmet och känner träningsvärk. Om hästen inte
får tid att läka och slitaget upprepas
för ofta ökar risken för skador, säger
Morgan.
Hon är utbildad veterinär i Holland, men i dag jobbar Morgan på
ATG:s hästklinik i Södertörn, i lantlig miljö tre mil söder om Stockholm.
Det är sen eftermiddag och lugnt
på kliniken när Hippson kommer på
besök. Morgan visar runt.
– Här inne bedövar vi hästarna
Morgan
Lashley
Ibland kan felaktig
träning ge rygg
problem. Här tittar
Morgan på röntgen
plåtarna för en häst
med kissing spines.
hippson magazine 4/2010
71
HästHälsa
M E R PÅ
E!
H IP Ps O Nsp.s
el” på
Under ”Bild
er foton från
sajten finns fl
samt bilder
k,
ni
kli
ns
Morga
hur hon
ar
vis
n
där ho
sten.
undersöker hä
Ur BaLans
Det här är vad som
händer om ryttaren
bara drar i innertygeln, utan stöd
på ytter. Bogen
skjuts ut och
belastningen i
frambenen blir
ojämn.
72
hippson magazine 4/2010
Sue Dyson, som har högt anseende
internationellt. Hon har studerat hältor hos sporthästar specifikt.
– Forskningen har visat att dressyrhästar oftare får gaffelbandsskador i bakbenen. Hopphästar får å
andra sidan oftare gaffelbandsskador
i frambenen och skador i den ytliga
böjsenan, säger Morgan.
Upphopp och landning, tillsammans med många snabba vändningar
och risken att slå i, innebär att hopphästen utsätts för högre belastning
i kortare perioder. Dressyrhästens
arbete innebär istället mer repetitioner och längre intervall. Belastningen
blir inte lika hög som hos hopphästen, men mer långvarig.
Studerar gärna ridningen
Vi går över den stora grusplanen som
ligger framför klinikbyggnaden. Här
brukar Morgan longera för att se hur
hästarna som kommer in rör sig på
det jämna och hårda underlaget. Men
många gånger kommer även ridhuset
som ligger intill kliniken till användning. Morgan vill ofta se hur hästen
rör sig under sin ryttare, så de som
kommer till kliniken ombeds alltid ta
med sig sadel. Många gånger kan ryttaren känna skadan vid en specifik
övning och då är det den Morgan vill
titta på. Eftersom Morgan dessutom
själv är dressyrryttare på elitnivå kan
det hända att hon hoppar upp för att
förstå vad ryttaren menar.
– Ibland kan jag inte se skadan och
då har jag nytta av att själv kunna
sitta upp på hästen för att försöka
identifiera problemet.
Att studera ridningen är också ett
sätt för Morgan att gå till botten med
vad i träningen som kan ha orsakat
en skada. Hon har mycket att säga
om hållbar träning och det märks att
hon inte nöjer sig med att hitta var
en häst har skadat sig.
– Jag håller ridlektioner för gamla
patienter. För jag tror att det är
bra om jag kan hjälpa till även i ett
senare skede, efter skadan.
Vilken nytta har du av att själv ha
ridit på hög nivå?
– Jag tror att jag kan förstå vad
ryttare menar när de säger att det
känns si eller så. Det finns såklart
veterinärer som inte rider så mycket,
men som är jätteduktiga på att se.
Men för mig är det bra att kunna
känna själv.
sTreTChnIng MJUKar UPP
Morgan Lashley förespråkar stretchning som ett sätt att hålla hästen mjuk och för
att förebygga skador.
– Hästen blir ofta stel i ryggen, så jag brukar föreslå ryggstretchning. Men även
benstretchning är bra efter ridning.
Morgan tar morötter till hjälp så att hästen böjer halsen ordentligt åt sidorna
och ner mellan frambenen. En decimeter från svansen, rakt ut åt sidorna, har
hästen reflexpunkter som kan användas vid stretchningen. Vid tryck på punkterna
böjer hästen ryggen uppåt.
– Stretchning tror jag alltid är bra. Men man måste komma ihåg att aldrig
tvinga hästen, den ska aldrig dras till en viss position.
Morgan förklarar att det träningsslitage som är riskabelt ofta uppstår
när hästen inte är helt i balans i ridningen. Ett vanligt fel hon ser är att
ryttare inte har full kontakt med hästens yttersida när de jobbar på volt.
– Jag ser att hästen böjer halsen,
men inte kroppen. Då är hästen inte
i balans och belastningen på frambenen blir dålig.
– Man ska inte bara rida i munnen
utan hela hästen ska vara i balans.
Det är väldigt viktigt att hästen jobbar ordentligt med bakbenen.
Morgans engagemang för hållbar
ridning visar sig också i att hon lägger mycket tid på att hjälpa häst och
ryttare att komma tillbaka efter en
skada.
– Vi kan behandla bra, men har
hästen inte en bra konvalescenstid så
kommer skadan tillbaka.
Naturligtvis kräver olika skador
olika behandlingar. En häst som har
ledproblem, till exempel, behandlas med ämnen som stimulerar ledfunktionen. Senskador är svårare och
då blir receptet ofta vila tillsammans
med skrittmotion. På kliniken finns
en shockwave-maskin som också kan
användas i behandlingen av olika
skador. Shockwave är ny teknik som
producerar djupgående tryckvågor i
vävnaden.
– Det stimulerar blodtillförseln till det skadade området och
påskyndar läkningen.
När hästen ska sättas igång
igen efter en skadeperiod hjälper
Morgan ryttaren med ett schema.
I samråd med ryttaren planeras
i vilket tempo hästen ska sättas
igång och hur träningen ska läggas upp. Och det gäller att börja
väldigt försiktigt.
– Ofta börjar vi med tömkörning. Då är det lättare att hålla
hästen i balans.
Hur lång tid brukar det ta för
en häst att komma tillbaka?
– Det är väldigt olika och beror
ofta på hur länge hästen har varit
halt. Har den haltat i två månader tar det längre tid än om skadan precis har uppkommit.
Vissa skador får också större
konsekvenser än andra:
– Senskador är problematiska.
Även om de läker kommer hästen alltid att vara lite svagare i
ärrvävnaden, och skadan kan
komma tillbaka.
Senare har hästen drabbats av
svåra senskador och dess karriär
på dressyrbanan har tagit slut
redan i sexårsåldern.
Hållbarhet är också något som
bör genomsyra varje enskilt ridpass. Först och främst är uppvärmningen viktig, understryker
Morgan.
– Jag föreslår att du alltid
skrittar i minst tio minuter innan
du börjar jobba ordentligt, speciellt om hästen kommer direkt
från stallet. Sedan tycker jag att
du bör trava lugnt i tio minuter,
så att du bygger upp träningspasset. Efter 10 till 15 minuters
lätt jobb kan du ha en peak i träningspasset.
Pauser är aldrig fel. I mitten
av ridpasset bör det finnas en,
rekommenderar Morgan. Hon
tycker också att man kan variera
vilken form hästen går i. Kan
hästen vara i den form som ryttaren vill, så kan den också gå i en
lite lägre form emellanåt, tycker
hon. Nästa råd är att inte fastna i
”Ben, ligament och senor tar längre
tid att bygga upp än muskler.”
Variation och tålamod
Morgan har många tankar om
hur träningen kan läggas upp
på ett hållbart sätt. När det gäller den långsiktiga planeringen
tror hon på variation i ridningen,
till exempel variation av vilket
underlag man rider på. För unghästen ser Morgan tålamod som
A och O för en hållbar utbildning
och träning.
– Ben, ligament och senor
tar längre tid att bygga upp än
muskler. En treåring som ser
musklad ut har inte automatiskt
starka senor. Om man inte tar
det lugnt i träningen kan unghästen lätt drabbas av skador. Muskler kan gå på ett par månader att
bygga upp, men starka senor tar
ett år eller mer.
Morgan berättar att hon har
sett skräckexempel där dressyrhästar samlats ihop som treåringar och vunnit svåra klasser i
internationella unghästtävlingar.
en komplicerad övning.
– Det är bra att inte träna på
samma sak 20 gånger. Till exempel om hästen har svårt för
öppna, då är det bra att ändå
variera med andra övningar och
inte fastna i att sitta och göra
samma övning hela tiden.
Till sist ska varje pass rundas
av lugnt.
– Musklerna måste både hinna
värma upp och slappna av under
passet. Trava av i 10 till 15 minuter och avsluta med minst 10
minuter skritt tycker jag.
Grunderna för hållbar träning är de samma i dressyr som
i hoppning, förklarar Morgan
avslutningsvis.
– Att hästen ska vara i balans
gäller alla discipliner. Man ser på
de duktiga hoppryttarna att de
sällan tränar mycket på höga hinder. De tränar övergångar, markarbete och mindre hinder, vilket
jag tror är bra. n
hippson magazine 4/2010
73