Att bli 100 år
nr 3:2013 TIdskrIFTFörakTuElläldrEForsknIng 70 kr Gammal är äldst Ledaren: …uti hundrade år! | 2 Att bli 100 år – något att sträva efter? | 6 Hundraåring, hur har du det? | 18 ilija Batljan: Äldreomsorg är en framtidsfråga som måste prioriteras redan i dag. | 58 ledaren …uti hundrade år! »Ettlångtlivvilljaggärnahamen gammalvilljagintebli.« en. Men jag funderar över vad det är som ligger i ordet gammal? I dag är det snudd på synonymt med skröplig, glömsk och totalt beroende av hjälp. I text ser man ordet allt mer sällan, i stället används ”äldre” – eller ”äldre-äldre” som det här numret handlar om. Generellt verkar ”gammal” ha blivit ett negativt begrepp. Märkligt och synd! Personligen tycker jag mycket om ordet gammal, det är ett vackert ord och jag tänker fortsätta att använda det. Hur är det då att bli så där riktigt gammal. Är det 2 äldre i centrum nr 3•2013 överhuvudtaget något att sträva efter? Är det något vi kan påverka? Frågorna har återkommit i dessa spalter – och kommer att återkomma även framöver! Det är som någon skriver här, åldrandet är något som har upptagit oss i alla tider. Det är bara svaren som kan variera. Det jobbigaste med att bli gammal är nog att förlora sina förmågor. Inte bara kroppens förfall utan framför allt dess tillkortakommanden. När min mor de sista somrarna gick med rollator på landstället, tittade hon ofta längtansfullt ut på klipporna och mindes hur hon sprang där – i träskor! Hon kunde riktigt känna hur det var. Kroppen mindes varje steg. Vi blir allt äldre och 100-åringarna ökar i antal. Däremot är det långt ifrån alla förunnat att leva ett långt liv som frisk. Den skröpliga tiden verkar hinna ikapp oss, samtidigt som det ser ut som om vi klarar oss längre med våra krämpor utan mycket mer hjälp än en rollator. (Och kanske även blir nödda och tvungna därtill – men det tar vi en annan gång.) Fler och fler studier visar att ett aktivt liv upp i åren – både med motion och socialt nätverk – håller till exempel demensen borta. Det kan vara svårare än det låter. För många innebär det en förändrad livsstil, vilket är svårt att få till. Frågan är om de som inte är aktiva får skylla sig själva när de sedan drabbas av sjukdom? Nej, säger forskarna, så får det inte bli. Samhället måste se till att det finns möjligheter att kunna leva ett aktivt hälsosamt liv. Det måste innebära förebyggande satsningar i hela vårdsystemet. Något som kräver mer än ytterligare kunskap och utbildning – då behövs rena pengar, öronmärkta sådana. Hur som helst, jag vill gärna leva länge. Och jag vill bli gammal – om jag får fortsätta vara den jag är utan något större beroende av hjälp från någon annan. Så – ja må vi leva i hundrade år! Apropå 100! Nästa nummer av Äldre i Centrum är det 100:e sedan starten 1987! Inger Raune chefredaktör tomas södergren T änk att leva i 100 år. Det är många år och mycket hinner hända. Så sa 102-åriga Sigrid när jag träffade henne på försommaren. Över 100 år! Det tänker jag på när jag hör mina kolleger beskriva sina 50-årskriser… De har kanske dubbelt så lång tid kvar att leva. Att bli 100 år är ju inte ovanligt i dag. Vi åldras olika både till det yttre och till det inre. En forskare illustrerar det med en middagsbjudning. Den ena familjen har med en 3-åring och man vet något så när hur en sådan liten människa kan vara. Den andra familjen har med sig sin 90+ släkting. Där har man absolut inte en aning om hur han eller hon kommer att vara. Det kan skilja många biologiska år mellan den ena nittioåringen och en annan. ”Varje gång jag tittar mig i spegeln undrar jag hur den där gamla kärringen kom in hit.” Det var min pappas farmor som sa så. Hon var 100 år sånär som på ett par månader när hon dog 1965. Hon var gammal, riktigt gammal. Fast jag tror inte att hon kände sig så och hon var fortsatt fåfäng. Åtminstone fram tills hon var 95 gick hon runt i Stockholm, visserligen med käpp men den hade hon nog mer för att den passade henne än för att hon behövde den. Hon var klar i huvudet, bodde ensam, klarade sig själv och hade ett förvånansvärt stort umgänge. Vad menar vi med gammal? När jag var tonåring tyckte jag att mina 40-åriga föräldrar var gamla, sedan händer det där märkliga att strecket för gammal flyttas fram i takt med att jag själv åldras. Lite nu och då ser jag uttalanden som låter ungefär: ”Ett långt liv vill jag gärna ha men gammal vill jag inte bli.” Det låter ju rätt rolig. Tyckte jag första gång- tema | årgång 27 Gammal är äldst 2 Ledaren: …uti hundrade år! 4 Ikorthet. Äldre i Centrum är en nationell tidskrift för aktuell äldreforskning som utkommer fyra gånger per år. Varje nummer har ett huvud tema. Förutom studier om åldrandet finns även reportage, recensioner, lästips med mera. Finansiärer Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum (tidskriftens ägare). ARC (Aging Research Center). Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd). Svenskt demenscentrum. Samarbetspartners SGS (Sveriges Gerontologiska Sällskap). Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård. Nationellt kompetenscentrum Anhöriga. Riksföreningen för Åldrandeforskning. Redaktion Inger Raune, chefredaktör & ansvarig utgivare. Jonas Nilsson, redaktör. Hasse Bergman, layout. BrittMarie Gulbrandsen, administration. Redaktionsråd Lars Andersson, professor i gerontologi, NISAL, Linköpings universitet. Lennarth Johansson, docent, forskare vid Aging Research Center och utredare vid Socialstyrelsen. Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrisk epidemiologi, Karolinska Institutet. Ethel Lanesjö, senior redaktör. Eva von Strauss, docent och direktör för Vård & Omsorgsverksamheterna, Stiftelsen Rödakorshemmet. Anna Whitaker, docent i socialt arbete, NISAL Linköpings universitet & Ersta Sköndal högskola. Omslagsbild: iStock Photos. Tryck: Kaigan, Sundbyberg 2013. ISSN 16533585. Adresser Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm, tfn: 08690 58 00, fax: 08690 68 89, e-post: [email protected] Hemsida: www.aldreicentrum.se Webbkod: gammal Prenumeration 275 kr/år, inkl moms. Pensionärer & studenter: 150 kr/år. Kontakta Pressdata, tfn: 08799 63 70, epost: [email protected] Annonser För prisuppgifter och andra annonsfrågor kontakta: Bengtsson & Sundström Media, tfn: 0810 39 20, fax: 0810 39 15, epost: efva.bengtsson@bsmedia.se Nästa nummer av Äldre i Centrum kommer den 29 november 2013. Annonsstopp 30 oktober. 6 Att bli 100 år – något att sträva efter? Av Anne Börjesson-Hanson, läkare och forskare vid Göteborgs universitet. 8 ”Det hinner hända mycket under ett så här långt liv.” Intervju med Sigrid Thuresson, 102 år, Motala. Av Inger Raune. 10 Bättre kan man inte ha det – en studie av de allra äldstas bemästringsförmåga. Av forskaren Margareta Ågren, lektor vid Hälsohögskolan i Jönköping. 14 En ny folkhälsoparadox? Trots fler hälsoproblem klarar dagens äldre sin vardag bättre. Av forskaren Stefan Fors vid Aging Research Center. 16 De äldre blir fler – och äldre. Statistik visar på den kontinuerligt ökande livslängden. Av Jonas Nilsson. 18 Hundraåring, hur har du det? Intervju med professor Marti Parker om den nya studien Swedish centenarian survey, där svenska hundraåringar intervjuas. Av Jonas Nilsson. 20 Risk för ensamhet. Av forskaren Lena Dahlberg vid Högskolan Dalarna. 22 När linjen är öppen. En dikt om ”äldretelefonen”. Av volontären Karin Thulin. 24 ”Den äldre kroppen uttrycker något annat än en ung”. Intervju med dansaren och koreografen Efva Lilja. Av Inger Raune. 26 Från eländesperspektiv till självansvar; från att tycka synd om till att skylla sig själv. Av professor Lars Tornstam, Uppsala. 30 Åldrandet – en provokation. Av forskaren och utredaren Lennarth Johansson som beskriver hur synen på åldrandet och äldre människor förändras över tid. 34 Frisk livsstil, hälften vunnet. Intervju med professor Laura Fratiglioni. Av Jonas Nilsson. 36 Vardagliga val kan vara livslängdsavgörande. Intervju med statistikern och medicine doktor Debora Rizzuto. Av Jonas Nilsson. 39 Nya fynd om riskfaktorer för demens hos de allra äldsta. Av läkare och doktorand Karin Wallin, Karolinska Institutet. 41 Åldern tar inte alltid ut sin rätt. Om minnet hos de äldsta. Av professorerna Lars-Göran Nilsson, Stockholm och Lars Nyberg, Umeå. 44 Går det att påverka åldrandet? Intervju med medicine doktor Lina Keller om genforskning. Av Inger Raune. 46 Inlägg: Den som lever längst vinner. Professor Lars Andersson har läst boken ”Åldrandets gåta – vetenskapen som förlänger ditt liv” och har en hel del invändningar. 48 Lästips. 49 Nya avhandlingar, Kalendarium. 50 Information från Äldreforskningens Hus. 52 Information från Nationellt kompetenscentrum Anhöriga. 54 Information från Svenskt demenscentrum. 58 Krönikan: Äldreomsorg är en framtidsfråga som måste prioriteras redan i dag. Av Ilija Batljan, filosofie doktor i socialt arbete, vice vd Rikshem. äldre i centrum nr 3•2013 3 Bättre sömn med fysisk aktivitet utomhus En studie från Snac-Blekinge visar att var femte äldre person hade stora sömnbesvär – var tredje tog sömntabletter minst en gång i veckan. Men personer som utövade en fysisk aktivitet utomhus och gjorde socialt och intellektuellt stimulerande aktiviteter hade färre sömnproblem. Intressant är att olika utomhusaktiviteter har betydelse för män respektive kvinnors sömn. Snac-studien följer ett stort antal äldre personer i Blekinge, Skåne, Nordanstigs kommun och på Kungsholmen i Stockholm. n 360 omsorgstagare per handläggare Kommunernas biståndshandläggare har ansvar för mellan 64 och uppemot 360 personer med äldreomsorg. Men alla äldre har inte regelbundet fått följa upp omsorgen tillsammans med sin handläggare, enligt Socialstyrelsens kommun- och enhetsundersökning 2012. Den visar också en minskning av hur många äldre med hemtjänst som hade en aktuell plan för omsorgsinsatserna. Undersökningen bygger på enkätsvar från 312 kommuner och stadsdelar samt 4 600 hemtjänstoch boendeenheter. n Språkförbistring i äldreomsorgen Bara hälften av kommunerna erbjuder äldreomsorg på annat språk än svenska, trots att allt fler äldre personer i Sverige är födda i andra länder. Det visar en enkät i tidningen Dagens samhälle nr 27/13. 46 procent av 178 svarande kommuner uppger att det inte finns tillgång till omsorg på annat språk än svenska. Läs mer om omsorg om äldre med utländsk bakgrund i Äldre i Centrum nr 1/2013. n Äldre presterar jämnare än yngre Äldre personer uppvisar generellt lägre men jämnare kognitiv förmåga än yngre, enligt en studie från Max Planck-institutet i Berlin. Forskarna jämförde varseblivningshastighet, episodiskt minne och arbetsminne hos 20–31-åringar och 65–80-åringar. De äldres jämnare resultat beror på högre motivation och inlärda strategier för att lösa uppgifterna, liksom stabilt stämningsläge och mer balanserade dagliga rutiner. n 4 äldre i centrum nr 3•2013 Sämre rehab, bättre psykvård på särskilt boende Det är vanligare för hemmaboende äldre att återfå funktionsförmågan efter stroke eller höftfraktur än för personer i särskilt boende. 2012 försvann cirka 30 000 platser i särskilt boende. Samtidigt har hemtjänst- och dagverksamhet ökat så att fler kan bo kvar hemma. Mot den bakgrunden har Socialstyrelsen studerat de mest sjuka äldre – personer 65 år som har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd till följd av åldrande, skada eller sjukdom. Studien ”Registeranalyser av de mest sjuka äldres vård och omsorg” visar bland annat att en större andel av de mest sjuka äldre som bor hemma återfår funktionsförmågan efter stroke och höftfraktur jämfört med dem i särskilt boende. Fler av dem MEllan2001och som bor hemma får träffa sjukgymnast och arbetsterapeut direkt efter stroke. En större andel återfår också förmågan att gå, klä sig och klara av toalettbesök själva. De har också lägre risk för trycksår efter höftfraktur. – Skillnaderna kan vara en konsekvens av att personalen, som kan sakna både kunskap och tid, i en del äldreboenden får ta över ansvaret att hjälpa de äldre med träningen. Andra faktorer som kan påverka möjligheten att återfå funktionsförmågan är hälsa och demenssjukdom, säger Anna Bennet, utredare på Socialstyrelsen. Personer i särskilt boende får däremot snabbare hjälp efter stroke och höftfraktur jämfört med dem som bor kvar i hemmet. Vid psykisk sjukdom vårdas de också av specialistläkare i större utsträckning och har lägre risk för självmord. n Värdighet av betydelse för gott åldrande Att ha värdigheten kvar, uppleva sig sedd och känna sig betydelsefull. Det är för äldre svenskar de viktigaste faktorerna för ett gott åldrande, enligt en studie vid Sahlgrenska akademin. akademin vid Göteborgs universitet har frågat 20 hemmaboende personer i åldern 75–90 år vad ett gott åldrande innebär. I svaren framkommer att en av de viktigaste faktorerna är att kunna bibehålla sin värdighet, genom att ForskarEpåsahlgrEnska hålla oron för åldrandets baksidor på avstånd. – Många äldre framhåller också vikten av att känna sig sedd och betydelsefull, och av att kunna utveckla egna strategier för att hantera de åldersrelaterade förändringar som obönhörligen kommer, säger forskaren Helena Hörder som lett studien. Forskarna visar dessutom att sextio procent av 75-åringarna i Sverige tar en daglig promenad på minst 30 minuter – en aktivitet som är kopplad till både fysisk, mental och social hälsa. n Många samtal till Äldretelefonen Skälig levnadsnivå skiljer kommuner En ny rapport från FoU Välfärd i Gävleborg undersöker hur ”skälig levnadsnivå” tolkas inom den kommunala hemtjänsten. Rapporten visar både på skillnader mellan olika kommuner och på en avsaknad av nationella riktlinjer. InIoavgävlEborgs läns kommuner genomfördes under 2012 en studie av begreppet skälig levnadsnivå inom hemtjänsten. Fokus låg på äldre människors sociala behov och tolkningarna av vad som är skäligt när det gäller att tillgodose dessa. Utredarna har bland annat granskat utredningar, beslut och genomförandeplaner. Dessutom har biståndshandläggare och hemtjänstpersonal intervjuats. Studien visade skillnader mellan kommunerna i tolkningen av vad som är skäligt för olika serviceinsatser. När handläggarna resonerade kring skälig levnadsnivå framkom att en viss sänkning av nivån, jämfört med hur personen hade det innan behovet av bistånd uppkom, ses som självklar. Vid granskningen av utredningar och genomförandeplaner visade det sig att frekvensen en gång i veckan är den vanligaste för insatserna social samvaro och promenad. Här finns en motsättning till ambitionsnivån för de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, där dagliga individuellt anpassade aktiviteter inklusive fysisk aktivitet förespråkas. n För mycket farmaka för äldre med psykisk sjukdom Äldre som långvarigt behandlas med psykofarmaka har på grund av medicineringen ökad dödlighet och förhöjd risk att drabbas av både fallolyckor och mag- och tarmblödningar. ohälsa får inte specialiserad psykiatrisk vård i samma utsträckning som yngre och behandlas i hög grad med psykofarmaka. I juni publicerade Socialstyrelsen en rapport om konsekvenserna, bland annat ökad risk att dö i förtid. Även risken att drabbas av biverkningar som fallolyckor och mag- och tarmblödningar är förhöjd bland äldre som regelbundet tar psykofarmaka. Bristerna kan kopplas till att psykiskt sjuka äldre många gånger vårdas där äldrEMEdpsykIsk personalen inte är van att handskas med psykiatrisk problematik. – För att säkra deras tillgång till kunskapsbaserad och säker vård måste kompetensen inom äldrepsykiatri höjas inom hela vården, säger Peter Salmi, projektledare på Socialstyrelsen. Socialstyrelsen tar just nu fram två vägledningar med konkreta råd om hur primärvården respektive äldreomsorgen bör arbeta för att bättre upptäcka, diagnosticera, och stödja äldre som mår psykiskt dåligt. Vägledningarna publiceras i höst. Socialstyrelsen har även föreslagit regeringen att det behövs statliga satsningar för att stimulera utbildning inom vården och omsorgen. n Över 500 samtal har sedan starten i november 2012 tagits emot av stödlinjen Äldretelefonen (020-22 22 30), som riktar sig till äldre som mår psykisk dåligt och där ett medmänskligt stöd kan bli en vändpunkt. – Det är inte naturligt att må dåligt, vara deprimerad och vilja dö för att man är gammal. Man kan ha en god livskvalitet livet ut om man får behandling och har stöd för att kunna fortsätta att vara aktiv med sina intressen, säger Marie-Louise Söderberg, projektledare på Föreningen psykisk hälsa. (Se artikel sid. 22.). n Möjligt förutsäga äldres depression Ett signalämne som kan mätas i ryggvätska skulle kunna visa vilka äldre personer som kommer att bli deprimerade – tjugo år innan de utvecklar depressionen. Det visar en studie från Sahlgrenska akademin i Göteborg. De som var deprimerade när studien startade hade lägre nivåer av Interleukin 6. En uppföljning visar att de kvinnor som då inte var deprimerade, men som hade lägre nivåer av signalämnet i hjärnan, betydligt oftare hade utvecklat en depression 17 år senare. n Högt blodsocker ökar risk för demens Hög halt av glukos i blodet beskrivs som en möjlig riskfaktor för demens även hos personer som inte har diabetes, enligt en studie publicerad i New England Journal of Medicine. Forskarna följde 2 067 personer och de som fick demens hade ett genomsnittligt högre blodglukosvärde under de fem åren före demensdiagnosen, jämfört med dem som inte hade utvecklat demens. n Inflammation påverkar tänkandet vid Parkinsons Icke-motoriska symptom vid Parkinsons sjukdom påverkar livskvaliteten i samma utsträckning som de karaktäristiska rörelseproblemen. Forskare vid Lunds universitet har nu kunnat visa en stark koppling mellan inflammation i hjärnan och icke-motoriska symptom som depression, trötthet och nedsatt tankeförmåga. Fynden kan bana väg för behandlingar som riktar in sig specifikt på depressiva och tankemässiga symptom vid Parkinsons sjukdom, enligt forskarna. n För fler nyheter – se www.aldreicentrum.se äldre i centrum nr 3•2013 5 Allt fler får uppleva sin 100årsdag. I hela Sverige finns det just nu drygt 2 000 personer som är 100 år eller äldre. De allra äldsta är också den åldersgrupp som ökar mest. 1960 fanns det 9 000 personer som var 90 år eller äldre, i dag är de nästan tio gånger så många. Men hur är det då att bli så där riktigt gammal? attbli100år – något att sträva efter? E n forskargrupp vid Göteborgs universitet, som leds av professor Ingmar Skoog, har under flera decennier studerat den äldre befolkningens psykiska och fysiska hälsa. När jag började i forskargruppen bestod den av några få läkare, men under åren har den vuxit och består nu av fler än 30 personer från olika yrkesgrupper, bland andra psykologer, sjukgymnaster och statistiker. 1996 startade vi 95+ studien, som omfattar personer som är 95 år och äldre. Hittills har fler än 1 000 personer i åldern 95 till 109 år undersökts vid minst ett tillfälle. Två forskningssköterskor med lång erfarenhet besöker alla deltagare i hemmet och undersöker dem; väger och mäter, tar blodtryck och blodprover. De ställer en lång rad frågor om deras levnadsförhållanden och hälsa. Deltagarna får också göra minnestester, rita figurer 6 äldre i centrum nr 3•2013 och göra en del andra kognitiva test. – Många av de gamla ser fram emot våra besök och de flesta träffar vi varje år under återstoden av deras liv, säger sjuksköterskan Birgitta Tengelin Widepalm, som arbetat med 95+ studien under 15 år. TackvarEdEn svenska folkbokföringen har vi bra förutsättningar för den här typen av forskning. Vi beställer namn och adresser på alla som är födda mellan 1901 och 1911 och bor i Göteborg. De får sedan ett brev med en inbjudan till forskningsstudien. Om de vill vara med, så får de inom några veckor ett första besök av en sjuksköterska. Vi har undersökt 253 hundraåringar och de allra flesta var kvinnor, endast 36 var män. Var femte hundraåring besvärades av någon form av ständig smärta eller värk. Ungefär var tredje hade så pass nedsatt syn eller hörsel att det försvårade undersökningen. Bara en av fem klarade av att gå ut på egen hand. En tredjedel bodde i egen privat bostad och det var oerhört sällsynt att de hade en partner i livet. Flertalet bodde i någon form av äldreboende. I många andra länder är det vanligt att gamla föräldrar bor hos sina barn, men här är det mycket ovanligt. Bara en av hundra i vår studie bodde hos något av sina barn. IvårasTudIEringår frågor om livslust och tankar på döden. Dessa frågor brukar vi bara utvärdera för personer som inte har någon demenssjukdom. En av doktoranderna, Madeleine Mellqvist Fässberg, har studerat svaren från 269 demensfria 97-åringar och kommit fram till att drygt var fjärde 97-åring hade tänkt på sin egen död mer än en gång den senaste må- istock photo naden. En av tio uppgav att de inte ville leva längre, men allvarliga tankar på att själv ta sitt eget liv var ytterst ovanligt och ingen av deltagarna hade försökt. Tankar på att inte vilja leva var kopplat till depression, insomningsproblem och bristfälliga sociala kontakter. som inte hade en demenssjukdom fann vi att 17 procent hade en depression, men att flertalet inte fick antidepressiv behandling, utan bara lugnande mediciner och sömnmedel. Möjligen är det så att de gamla själva har svårt att berätta om sina depressiva känslor. Både de själva, deras närstående och vårdpersonalen kanske uppfattar symtomen som ”normala för åldern” och förstår därför inte att det handlar om en depression som kan behandlas. En vanlig uppfattning bland forskare är att eftersom nivåerna blanddE95-årIngar sjuknat. Det verkar som om de män som överlever och blir så här riktigt gamla också är mer motståndskraftiga mot demens än kvinnorna i motsvarande ålder. I våra studier ser vi den här könsskillnaden först efter 85-årsåldern. Bland dem som insjuknar i demens tidigare är risken minst lika stor för männen. Om detta är en biologisk könsskillnad eller om det beror på skillnader i livsstil vet vi ännu inte. Under andra halvan av 1900-talet har kvinnors livsstil, när det gäller till exempel rökning och alkoholintag, successivt förändrats och alltmer närmat sig männens. Under de senaste decennierna har dessutom rökningen minskat betydligt mer bland män än bland kvinnor. Dessa förändringar kommer sannolikt att påverka överlevnaden och könsskillnaderna när det gäller demensförekomst. »Tankarpåattinteviljalevavarkopplattill depression,insomningsproblemochbristfälliga socialakontakter.« av viktiga signalämnen i hjärnan minskar med stigande ålder så kan detta leda till depression. Men vi måste också komma ihåg att många av de gamla har en lång rad andra riskfaktorer för depression, såsom förlust av närstående, ensamhet och kroppslig sjukdom. Ibland kan också läkemedel mot kroppsliga sjukdomar ge depression som biverkning. till att man inte klarar sig själv är demenssjukdom. Över hälften av hundraåringarna hade ett demenstillstånd och det var betydligt vanligare hos kvinnor än hos män. Det sägs ofta att risken för att få demens är större om man är kvinna, men det är bara delvis sant. Av alla i Sverige med en demenssjukdom är två tredjedelar kvinnor. Men det beror framförallt på att det är fler kvinnor som blir riktigt gamla och att hög ålder är den viktigaste riskfaktorn för demens. Kvinnor lever också längre med sin demenssjukdom efter att de har in- dEnvIkTIgasTEanlEdnIngEn när vI FöljdE 338 studiedeltagare mellan 95 och 100 år kunde vi konstatera att det fanns ett starkt samband mellan demens och ökad dödlighet. Av alla som deltog vid 95 års ålder levde 51 på sin hundraårsdag. Bland dem som hade demens när de var 95 år var det bara fyra procent som blev 100 år jämfört med 27 procent av dem som inte hade demens. När vi undersökte det oberoende sambandet mellan ökad dödlighet och olika sjukdomar, fann vi att detta samband var starkast för demens och ganska långt därefter, på andra plats, kom hjärtsjukdom. Det är rimligt att anta att de som lever länge också har varit friskare än de som avlider tidigare. Men det betyder inte att de varit helt fria från sjukdom. Vid 95 års ålder fann vi att en tredjedel hade sjukhusvårdats för hjärtsjukdom, en tredjedel hade haft en höftfraktur och drygt tio procent hade haft någon form av cancersjukdom under den senaste femtonårsperioden. En av våra forskarstudenter, Mats Andersson, visade i en artikel 2012 att drygt var femte 97-åring hade haft en stroke och att sambandet mellan stroke och demens var lägre i den här åldersgruppen jämfört med yngre. Det fanns inte heller någon koppling till institutionsboende eller ökad dödlighet för dem som haft stroke jämfört med de strokefria. dETTa Anne Börjesson-Hanson, forskare och läkare i forskar gruppen för neuropsykiatrisk epidemiologi vid Göteborgs universitet. ForsknIngs- något förbryllande. En av flera orsaker kan vara att det är färre i den här åldern som överlever stroken, så att de som faktiskt överlevt och kan vara med i studien, har haft en förhållandevis lindrig stroke. I den här studien har vi inte undersökt svårighetsgraden av stroken. En annan förklaring kan vara att de här riktigt gamla personerna trots allt är mindre hjärtkärlsjuka än yngre åldersgrupper som haft stroke och att detta också är orsaken till att de blivit så gamla. En av våra deltagare som jag hade nära kontakt med bodde ensam i ett hus på landet. En gång när hon var 101 år och skulle bära ner gamla tidningar till källaren föll hon och bröt höften. När hon hade opererats skulle hon på rehabilitering, men det tyckte hon var onödigt. Hon ville åka hem till sig, och rehabilitera sig kunde hon göra själv! Emellertid tyckte man att hon skulle använda rollator och byggde en fin ramp vid hennes hus. – Det var väldigt onödigt, för jag kan ju ändå inte gå med rollatorn på stigarna i skogen, sa vår 101-åring. När samma kvinna var 105 år hamnade hon återigen på sjukhus. När hon förstod att hon inte längre skulle kunna bo själv i sitt älskade hus, bestämde hon sig för att hon hade levt klart. Hon slutade att äta och tog kontakt med mig för att hon ville donera sin kropp till forskningen. Någon vecka senare var hon död. n Fynd är ANNE BöRjESSON-HANSON äldre i centrum nr 3•2013 7 ”Det hinner hända mycket under ett så här långt liv.” När Sigrid Thuresson ser tillbaka tycker hon att livet har varit händelserikt och bra. Hon är nästan 102 år när vi träffas en försommardag i Motala. J aha, det blev ännu en dag.” Det är vad Sigrid Thuresson tänker numera när hon vaknar på morgonen. Hon är nästan 102 år gammal och bor sedan två år på Åkervallens äldreboende i Motala. Hon klarar sig själv som man brukar säga; hon går upp och klär sig, går antingen till matsalen för måltiderna eller också äter hon en smörgås inne hos sig. Hennes lilla lä- genhet har ett stort fönster som vetter mot försommargrönskan. Hon går inte ut ensam, hon är lite vinglig och vill gärna ha sällskap med någon hon kan stödja sig på. Rollatorn räcker inte alltid till. – Jag trivs bra, flickorna är väldigt rara och hjälpsamma. Men jag har väl inte så många att prata med här, säger hon. Det är också svårt att höra vad folk säger i matsalen. När det är många som pratar blir det bara surr när man som jag hör dåligt. Hon saknar väninnan som hon bodde granne med före flytten till äldreboendet. – Hon skulle flytta samtidigt men här fanns ingen plats för henne, så nu bor hon på andra sidan staden. sIgrIdsägEraTT hon ligger mest hela dagarna, när hon inte går ut i matsalen till måltiderna. Men måndagarna ser hon fram emot, då är det bingo. – Det finns sittgymnastik också men den är jag inte med på. Jag tycker att jag har gymnastiserat tillräckligt i mina dar. Hon berättar att hon högt upp i åren var med i en gymnastikgrupp som tränade tre gånger i veckan. Med i samtalet finns även Marja Elf som är en nära släkting. Det är hon S I L E N T I A S K Ä R M SYS T E M Ren design, flexibel funktion Silentia Skärmsystem är en patenterad avskärmningslösning, som utvecklats för att göra livet lättare på sjukhus och andra vårdinrättningar. De monteras utan att störa takliftar och annan apparatur, finns alltid på plats och släpper in dagsljus. Systemet bidrar till optimal hygien, flexibilitet och ett smidigt handhavande. Med en genomtänkt design och ett brett utbud av höjder, längder och färger, passar skärmarna dessutom in i de flesta vårdmiljöer. • Mobilt eller fast monterat • Nyhet! Fasta skärmar • Nyhet! Daylight Skicka efter vår nya katalog med många nyheter! 8 äldre i centrum nr 3•2013 SKÄRMAR AV UTAN ATT STÄNGA IN Silentia AB – Tel 0346-485 80 • Fax 0346-485 89 [email protected] • www.silentia.se Åke sVe ns so n som har bakat kaffebrödet och nu fyller hon i när Sigrid har svårt att höra vad jag säger. Sigrid Thuresson är uppväxt på Gotlands norra ostkust. Hennes dröm var att bli handarbetslärarinna. Det var också meningen, men under en stortvätt när hon var barn var det något som hände. Hon förlorade en muskel i högerhanden och med den också yrkesvalet. – Jag kan ju inte ens plocka upp en knappnål, så där försvann den drömmen. hon bEräTTar oM sin barndom vid kalkbrottet och alla tyska båtar som kom för att lasta kalksten till uppbyggnaden av Tyskland efter första världskriget. Hennes minne är det inget fel på. Hon minns namn och detaljer utan problem, både från förr och modernare tid. Hon har just fått ett barnbarns barnbarn som också ska heta Sigrid. Hon har även en syster i Stockholm som är 95 år och som hon ofta pratar med i telefon. – Ibland flera gånger om dagen om det är något man kommer ihåg. Har Sigrid Thuresson själv någon idé om varför hon har blivit så här gammal? Det beror nog på farmors gener, säger hon. Hon dog på 1920 -talet och var då en bra bit över 80 år. – Styrkan att klara av svårigheter har jag nog fått från pappa, men sinnet har jag ärvt efter mamma – hon var inte så sträng utan lite sprallig och hade glimten i ögat. – Det hinner ju hända mycket under ett så här långt liv. – Det jag gärna tänker på var när jag gick i realskolan i Slite och var så där småkär i en pojke i skolan. När jag gick förbi honom vid morgonbönen tog han tag i mina händer, sedan var man ju lycklig hela den dagen. Sigrid Thuresson säger att hon hade en lycklig barndom och minnen från den tiden kommer ofta på kvällen innan hon ska sova. Hon tänker på alla husdjur de hade och förstås när hon mötte sin blivande man på dansbanan. – Han var en riktig dansör och pappa tyckte det var en artig pojke, säger hon. dEallraFlEsTa minnen är ljusa och roliga men hon nämner ett mörkt minne. Hennes äldste son dog för ett antal år sedan. Han var fullvuxen men lika fullt hennes barn. – Att förlora ett barn är det värsta som kan hända en, säger hon och tittar ner på sina smala vackra händer. I slutet av vårt samtal ser Sigrid Thuresson trött ut, och det säger hon att hon är för jämnan. – Jag tänker nog varje kväll att det vore skönt att inte vakna i morgon. Jag känner mig trött. Men det är väl kan- FarMor och pappa är två personer hon skulle bjuda in till ett imaginärt middagsbord. Idén har hon fått från tv där kändisar bjuder in osynliga gäster till ett dukat bord. – Jag skulle vilja fråga farmor hur det var efter det att farfar dog. Då var pappa endast ett år gammal. Hon blev ensam med en stor gård »styrkanattklaraavsvårigheterhar att ta hand om. Jag kommer jagnogfåttfrånpappa,mensinnet ihåg farmor som sträng och harjagärvteftermamma.« bestämd. Och jag skulle vilja fråga pappa hur han hade det som barn med en så sträng mamma. ske den långa vintern när jag inte har De två övriga runt bordet skulle bli kommit ut. Det blir nog bättre nu när den omtyckte Martin Lönnebo (fd bi- det ska bli sommar då vi sitter ute och skop i Linköpings stift) och Martin den snälla personalen kommer och Luther King. serverar kaffe. – Jag skulle också vilja bjuda in Gud. Innan jag går frågar Sigrid ThuresDå skulle jag fråga honom: Om han son när det här numret ska komma. nu kunde skapa världen på sex dygn I slutet av september svarar jag – och hur kan han då låta världen se ut som då har du ju fyllt 102 år. den gör nu med alla barn som svälter – Jaså, säger hon och skrattar. Ja så och dör? långt framåt tittar jag inte. n Fast egentligen tror hon inte att Gud finns – för då skulle världen se annorINGER RAuNE lunda ut, säger hon. När hon ser tillbaka tycker hon att PS. Sigrid Thuresson avled i slutet av juli, några livet har varit händelserikt och bra. veckor innan hon skulle fylla 102 år. äldre i centrum nr 3•2013 9 Bättre kan man int – en studie av de allra äldstas bemästringsförmåga Personer som hade blivit 95 år visade en tacksamhet över sin livssituation som de inte hade uttryckt vid tidigare intervjutillfällen. Nu fanns det inte heller någon uppgivenhet eller förtvivlan, skriver forskaren Margareta Ågren. D et amerikanska uttrycket ”aging is not for sissies” (åldrandet är inget för veklingar), stämmer in på de allra äldstas livssituation med flera utmaningar som man måste klara av. Flera gerontologiska studier är inriktade på de allra äldstas fysiska, sociala och psykiska förhållanden, men färre har undersökt subjektiva erfarenheter av att hantera svårigheter. Under hela livsloppet använder vi olika bemästringsförmågor som förändras. Utgår man från livsloppsperspektivet i forskning, som den kvalitativa studie jag här beskriver, ses åldrandet som en dynamisk tid som är integrerad med hela livet och äldre personer som aktörer, som både påverkas av och påverkar sin livssituation. Det engelska begreppet coping används ofta i samband med att klara av påfrestningar. Jag använder hellre bemästring eftersom det inte är enkelt för äldre att förstå vad coping betyder och för att det inte går att verbalisera utan omskrivningar. om bemästring intervjuades vid tre tillfällen personer som ingick i H 70, det vill säga de gerontologiska och geriatriska populationsstudierna vid Göteborgs universitet. I mitten av 1980-talet intervjuade jag 129 hemmaboende 85-åriga personer samt därefter samma personer vid 92 år (41 personer) och vid 95 år (16 personer). Frågorna, som jag sedan har delat upp i kategorier, handlade huvudsakligen om dagliga livet, självuppfattning, livet förr, kroppen, framtiden och glädjen i livet. Utifrån svaren ställdes flera följdfrågor. Här beskrivs resultatet av den kvalitativa analysen i form av sex kategorier som visar hur man levde, upplevde och bemästrade livet vid 95års ålder samt de strategier man använde sig av. För dEnna prEsEnTaTIon Ett levande liv livet ut! Genom demensvård med innehåll och kvalitet kan man skapa meningsfullhet trots funktionshinder demens. Vi har lyckats och hjälper gärna din enhet att nå samma mål. Ni får utbildning och handledning i reminiscens, individuell omvårdnad, värdegrund m.m. Värdefulla tips och idéer som direkt kan omsättas i praktiken och ge en bättre miljö för alla inblandade. Detta kan ske genom att ni kommer på studiebesök eller att vi kommer till er. OBS! Följ TV-serien om Sveriges bästa äldreboende med start 22 augusti på SVT1 www.hattstugan.se • [email protected] eller 0498-492425, Jane Lindell Ljunggren 2009 ÅRS VINNARE AV VÄRDEGRUNDSPRISET! 10 äldre i centrum nr 3•2013 Kategori 1. självFörvErklIgandE (två kvinnor). Dessa kvinnor levde nu på äldreboenden och var fullt sysselsatta trots ett stort hjälpbehov. Den ena kvinnan fördjupade sin kristna tro genom andakter och läsning varje dag. Den Kategori 2. MogETåldrandE (en kvinna). Att vara 95 år kändes helt naturligt och som tidigare gick hon långa skogspromenader, trots nedsatt syn. Hon hade inte förändrats med åren, men det kändes sorgligt att inte kunna sy längre, vilket var hennes stora intresse och yrke. Relationen med dottern och hennes familj var mycket nära – de var grannar och träffades dagligen och dottern hjälpte till att sköta trädgården. ”Här är mycket liv och rörelse och barnen, när dom kommer, en får nästan aldrig vara ifred ens utan de kommer och knackar på och öppnar. De är ju lika hemma här som där borta.” Kategori 3. accEpTErandE (en man och två kvinnor). Dessa tre levde hemma (två i egna hus) och det viktiga nu var att sköta hushållsarbetet för att kunna bo kvar. Detta tog mycket tid och energi, även med hjälp. På ”fritiden” följde man nyheterna i tidning och tv och tänkte ofta tillbaka på livet. Vid 92 år var mannen och en av kvinnorna förtvivlade över sin dåvarande situation, men de hade upplevt förändringar och fått ny livslust och energi. ”Jag har en ny lins här och det var ett fantastiskt fint arbete. Jag såg ju inget där förut.… . För snart två år sedan satte de dit den nya och det blev ju ett helt annat liv! Så fenomenalt!”(man). Margareta Ågren, lektor vid institutet för gerontologi, ”Jag är faktiskt nöjd Hälsohögskolan i Jönköping. och belåten. Jag har sagt det många gånger att det är väl tur att man känner det så pass som man gör. Tänk om det var tvärsom, att en gick och längtade och inte kunde komma nånstans ändå, utan fick vara där en va’.” (kvinna). Kategori 6. passIvTaccEpTErandE Kategori 4. bEroEndE (en kvinna). (en man). Sedan 92-års intervjun hade denna Kvinnans syn och hörsel hade försämrats så att hon hade tappat intres- man flyttat till ett äldreboende och set för tv och radio. Hon brukade sit- behövde nu hjälp med allt, också matning. Han sov mycket, men berätta på en stol i sitt rum, men gick till tade om allt han gjorde på dagarna. alla måltiderna med hjälp av gångSnart tillade han dock ”men inte nu”. stöd. Barnen och barnbarnen spelade en avgörande roll nu. Hon oroade sig I intervjun fanns inte någon förtvivlan och han beskrev sig själv som” rätt så och led när de var sjuka men gladde seg” och ”envis men snäll.”. sig sedan mycket när de mådde bra. ”Jag får vara glad att jag inte »detärunderbartegentligenattvara95år har några plågor, ochvaramedomvadsomhänder.« men när jag ser att de mina lider så är det inte roligt. Det ”Jag brukade hänga i, men blir så är tråkigt att veta att dom är dåliga. trött så att jag går och lägger mig. … Jag tänker att mina flickor och deras Nu bryr jag mig inte om det. Men barn, det är det enda jag har”. förut var det ju svårt.” Kategori 5. pragMaTIskTaccEpTE(2 män och 6 kvinnor). Dessa deltagare levde hemma med mycket hjälp eller på äldreboenden. En kvinna hade stora minnessvårigheter men kunde förmedla sina känslor även om svaren inte var helt adekvata. Deltagarna var trötta, vilade mycket och var sällan utomhus. Man använde emellertid olika bemästringsstrategier för att livet skulle kännas bättre. Tonen i intervjuerna var dämpad, men inte uppgiven och om man berättade om problem, lade man till något positivt, som tacksamhet över att livet nu, trots den höga åldern, var ganska bra. randE vId85år använde man aktiva strategier som ritualisering, som innebar att man gjorde allt i hemmet på bestämda tider. Då höll man sig aktiv, hade kontroll över dagen och tiden gick fortare. Vid 92 år var det svårare för deltagarna att se och röra sig, och man använde istället mer kognitiva strategier. Bemästringsstrategierna som man ”tänkte ut” var: Ta en dag i taget, väga för och emot, sänka ambitionerna och tappa intresset. Man kunde också ersätta det som var för svårt att göra med något som gick lättare och var sedan också nöjd med det. äldre i centrum nr 3•2013 t andra ägnade sig åt att gymnastisera ett par gånger om dagen, vilket var helt nytt. Hon hade alltid avskytt gymnastik och var mycket förvånad att hon nu tyckte om träningen (och att spela poker i terapin). Målet var att bli mer rörlig för att eventuellt flytta till sin lägenhet. Den första kvinnan kände sig trygg och mycket tacksam för all hjälp. Den andra försökte acceptera att hon inte längre kunde bestämma helt över sitt liv och upplevde att hon hade lyckats. ”Det är underbart egentligen att vara 95 år och vara med om vad som händer. Att se liksom hur världen egentligen går lite tillbaka och så går framåt också.” susanne Johannesson nte ha det … 11 t InTErvjuErnavId95år skiljer sig mycket från de tidigare genom den tacksamhet över sin livssituation som deltagarna visade. En annan intressant skillnad är att det nu inte fanns någon uppgivenhet eller förtvivlan i intervjuerna. För att hantera svårigheterna vid 95års ålder var det fortfarande vanligt att ”ta en dag i taget” men det gjordes på ett mer passivt sätt nu. Det viktigaste var ofta att komma igenom dagen och om man levde i nuet och inte tänkte på framtiden, då höll man dessutom tankarna på döden borta. Ordet men användes ofta för att knyta negativa påståenden till mer positiva för att komma fram till ett accepterande. Detta var vanligt både vid 85, 92 och 95 år. I de senaste intervjuerna (95 år) kopplade man negativa uttryck med just tacksamhet och förnöjsamhet över att livet nu trots allt var ganska bra. ”Bättre kan man inte ha det när man är gammal. Här [på äldreboendet] har jag det väldigt bra.” (kvinna). av att göra nästan tvåhundra intervjuer under tio år med de allra äldsta, kan jag göra denna sammanfattning: • De allra flesta har uppskattat att få berätta om sina liv. • Deltagarna har själva blivit medvetna om sina förmågor att kunna bemästra det svåra i livet. • Våra bemästringsförmågor verkar förändras även i mycket hög ålder. • Om man i vård och omsorg blir uTIFrånErFarEnhETErna medveten om äldres bemästringsförmågor kan man också bidra till att de förstärks. • Det är värdefullt att kunna förmedla att även mycket gamla och sköra personer har förmågor och kan använda sig av strategier för att livet ska bli bättre. • Det är möjligt att göra kvalitativa longitudinella studier. • Det är givande att, som forskare, studera något så positivt som de allra äldstas förmågor och inre resurser. n MARGARETA ÅGREN LITTERATUR: Heikkinen, R-L. (2004). The experience of ageing and advanced old age: a ten-year follow-up. Ageing &Society. 2004; 567-582. Ågren, M. (1999). … en dag i taget. En rapport om livet vid 92-års ålder. Rapport nr 75. Institutet för gerontologi i Jönköping. Värdegrundsdagarna Stockholm 21-22 november 2013 En rikskonferens för dig som arbetar inom äldreomsorg och hemtjänst. Välkommen och ta del av idéer, erfarenheter av hur Värdegrundsarbetet praktiserats och implementerats runt om i landet. Alla som utför äldreomsorg enligt Socialtjänstlagen i kommunal- eller privat regi omfattas av den nationella värdegrunden. Program 21 november Pris: 4 960 kr exkl. moms per person. Hur har regeringsuppdraget gjort skillnad? Annika Jalap Hermansson Verktyg och metoder att använda i värdegrundsarbetet, Kinda kommun Socialstyrelsens fortsatta arbete med värdighetsgarantier, Anders Bergh Hur äldre personer upplever bemötandet, IngBritt Rydeman Värdegrundsarbetet i det dagliga arbetet, Claes Trollestad Värdegrunden är golvet vi står på, Eva Liljevall Program 22 november Metoder och arbetssätt för att lyckas i värdegrundsarbetet, Anna Gilbe Att omsätta värdegrundens teorier till praktiken, Kristina Lindstam För detaljerat program och anmälan: www.kui.se Arrangör: 12 äldre i centrum nr 3•2013 Luncher, kaffe för- och eftermiddag ingår. Plats: Piperska Muren, Scheelegatan 14, Kungsholmen, Stockholm. Bokning Online: www.kui.se/boka Mail: [email protected] Telefon: 08-522 506 07 08-522 506 06 Boka online Conductive – Sveriges främsta leverantör av äldreomsorgskonferenser www.conductive.se Lär av framgångsrika praktikfall och lyssna till ledande experter som arbetar med äldreomsorgens alla utmaningar! K a l e n da r i u m 2013 Framtidens maS/mar, 6-7 november, Stockholm Så visar vi för politikerna att rehabilitering av äldre är lönsamt! Framtiden som MAS och MAR – hur ser den ut och vilka utmaningar ställs vi inför? • • ledare men inte chef, 18-19 november, Stockholm Hur leder du en grupp utan att vara formell chef? Hur skapar du en fungerande dialog med chefer och kollegor? • • ekonomisk styrning i vården, 19-20 november, Stockholm Styrning med kvalitet, produktivitet och resultat i fokus Vårdepisodersättning – en värdeskapande ersättningsmodell • • rehabilitering av äldre, 3-4 december, Stockholm Hur ska hemrehabiliteringen organiseras? Vad är välfärdsteknologi och hur kan du använda det? • • Framtidens kommunala storkök, 10-11 december, Stockholm Bättre verktyg för att bedöma och dokumentera näringsriktighet Ekonomiska och ekologiska måltider • • 2014 nutrition i äldrevården, 4-5 februari, Stockholm Individanpassad måltidsfördelning för att förebygga undernäring Den senaste forskningen och nya rön inom äldrenutrition • • Kognitiva hjälpmedel för äldre, 26-27 mars, Stockholm Så arbetar du preventivt med kognitiva hjälpmedel Individanpassade stöd • • äldre i centrum nr 3•2013 Besök vår hemsida för att läsa mer – www.conductive.se 13 Trotsflerhälsoproblemklarar dagensäldresinvardagbättre: En ny folkhälsoparad Nya forskningsresultat visar inga tecken på hälsoförbätt ringar bland de allra äldsta i Sverige. Tvärtom ökade före komsten av samtliga hälso problem. Trots denna hälso utveckling var det en mindre andel äldre som rapportera de att de behövde hjälp med att sköta sina vardagliga akti viteter år 2011 än det var 1992. I resultaten skönjs allt så en paradox, skriver forska ren Stefan Fors. E fter att ha deltagit i Hong Kong maraton tidigare i år deklarerade den brittiske sikhen Fauja Singh att han slutar tävla i löpning. Visserligen tänker han fortsätta springa, men i framtiden bara för hälsa, nöje och välgörenhet. Även om uttalandet inte toppade nyhetsrapporteringen, så rönte Singhs beslut en viss uppmärksamhet. Det handlar trots allt om en löpare som, i sin åldersgrupp, håller åtta världsrekord i löpning. Fauja Singh är 102 år gammal. Historien om Fauja Singh är intressant eftersom den är unik. Det är ovanligt med hundraåriga maratonlöpare. Men allt eftersom antalet äldre ökar kommer vi att få se fler 80-, 90– och 100–åringar som springer maraton, spelar golf, reser jorden runt och på andra sätt hänger sig åt aktiviteter utan 14 äldre i centrum nr 3•2013 att begränsas av hälsoproblem. En central fråga är i vilken mån dessa personer är representativa för sin åldersgrupp. Har dagens äldre i genomsnitt bättre hälsa än gårdagens? Det är en bedrägligt enkel fråga. Forskning har visat att svaret beror på hur frågan specificeras. Vilka åldersgrupper avses? Vad menar vi när vi säger hälsa? Vilken tidsperiod avses? undEr 1980–TalET och första halvan av 1990–talet visade Statistiska centralbyråns undersökningar om levnadsförhållanden (ulf) på en allt bättre hälsa bland äldre personer i Sverige. Framförallt gällde dessa förbättringar de äldres förmåga att klara av grundläggande vardagliga aktiviteter såsom kliva ur sängen, klä på sig, äta och sköta sin hygien själva, utan hjälp från andra. Liknande resultat rapporterades i flera internationella studier. Dessa resultat fick stort inflytande och har i hög grad format, och formar fortfarande, diskussionen om de äldres hälsoutveckling. Det är ett tacksamt budskap. Som åldrande individer kan vi se på vår framtid med tillförsikt och som samhälle behöver vi inte bekymra oss så mycket över att befolkningen åldras. blev mina kolleger mycket förvånade när de, i början av 2000-talet, analyserade hälsoutvecklingen för personer 77 år och äldre i Sverige under perioden 1992–2002. Resultaten visade nämligen nästan genomgående på hälsoförsämringar bland de äldre under perioden, oavsett om hälsa mättes i termer av självrap- MoTdEnbakgrundEn porterade sjukdomar och besvär eller som tester av den fysiska funktionsförmågan. Däremot var andelen av de äldre som rapporterade att de behövde hjälp med sina grundläggande vardagliga aktiviteter oförändrad under perioden. Dessa resultat fick senare stöd från flera svenska och internationella studier som påvisade hälsoförsämringar bland de allra äldsta från 1990-talet och framåt. Även i Statistiska centralbyråns studier, som tidigare visat en så positiv trend, stannade den positiva utvecklingen av under 1990–talet. dETTaTrEndbroTT ger upphov till en rad frågor. Vad har hänt sedan 2002? Har hälsoförsämringarna fortsatt? Har andelen äldre, som inte klarar sina vardagliga aktiviteter utan hjälp, ökat eller minskat? Med dessa frågor i bakhuvudet genomförde vi en ny datainsamling under hösten 2010 och våren 2011. Insamlingen omfattade ett nationellt representativt urval av drygt 900 personer, 77 år och äldre, från hela Sverige. I första hand intervjuades de äldre personerna i sin egen hemmiljö. Intervjuerna var omfattande och handlade om de äldres hälsa, välmående och levnadsvillkor. Dessutom genomfördes en rad tester av den fysiska och kognitiva funktionsförmågan. I de fall då den äldre själv inte kunde delta i en intervju genomfördes, i möjligaste mån, intervjuer med närstående istället. genomfördes 1992 och 2002. På basis av dessa tre undersökningar har vi sedan, i en lIknandE undErsöknIngar adox? studie som publicerades i Läkartidningen i augusti i år, analyserat hälsoutvecklingen bland de allra äldsta i Sverige mellan 1992 och 2011. För att få en så representativ bild av hälsoutvecklingen som möjligt, analyserade vi en lång rad olika hälsoindikatorer. Dessa indikatorer omfattade generell självrapporterad hälsa, smärta, psykologiska besvär och nedsatt rörelseförmåga, samt tester av den fysiska rörligheten och lungkapaciteten. Dessutom ingick frågor om den äldres förmåga att själv klara sina grundläggande vardagliga aktiviteter. resultaten inga tecken på hälsoförbättringar bland de allra äldsta i Sverige under perioden. Tvärtom ökade förekomsten av samtliga hälsoproblem under perioden. En saMManTagETvIsadE Stefan Fors, fil dr och forskare vid Aging Research Center (ARC). att sköta sina vardagliga aktiviteter år 2011 än det var 1992. Mellan 1992 och 2002 låg andelen äldre som rapporterade adl-problem konstant på ungefär 30 procent, men mellan 2002 och 2011 sjönk andelen till 23 procent. Denna förbättring är statistiskt säkerställd. I rEsulTaTEn skönjs alltså en paradox. Allt fler äldre klarar sina grundläggande aktiviteter själva, trots att inga hälsoförbättringar skett. Hur ska vi förstå detta? Forskningen kring mekanismerna bakom denna utveckling är fortfarande i sin linda, men det finns åtminstone två hypoteser. Den amerikanske forskaren Kenneth Manton har utvecklat hypotesen om att äldre personers hälsoutveckling präglas av en dynamisk jämvikt. empel, gjort det möjligt för många sjuka äldre att röra sig och leva på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Att byta ut badkaret mot en dusch med en stol i är ett annat exempel på en åtgärd som sannolikt gjort det lättare för många äldre att sköta sin hygien själva. de paradoxala resultaten kan förklaras av dessa hypoteser är en fråga som kommer att sysselsätta forskare under en lång tid framöver. I grund och botten bör dock resultaten ses som positiva. Allt fler personer uppnår en hög ålder. Många besväras visserligen av hälsoproblem, men en allt större andel av de äldre klarar själva sin vardag. IvIlkEnMån »…antaletpersonermedhälsoproblemökar,medanförsämringstakten bromsasochfunktionsnedsättningarskjutsupp.Ensådanutveckling skullekunnaförklaradeparadoxalaresultaten.« del av ökningarna skedde inom ramen för den statistiska felmarginalen, vilket betyder att det är osäkert om den observerade ökningen reflekterar en faktisk ökning i befolkningen. Ökningen av värk och psykologiska besvär är dock statistiskt säkerställd. Dessutom visade analyserna av de äldres lungfunktion att både män och kvinnor i genomsnitt presterade sämre år 2011 än år 1992. Denna försämring är statistiskt säkerställd för kvinnorna, men inte för männen. Trots denna hälsoutveckling var det dock en mindre andel äldre som rapporterade att de behövde hjälp med Med det menar han att den medicinska utvecklingen i dag gör det möjligt för allt fler personer att överleva sina hälsoproblem och skjuta upp de negativa konsekvenserna. Detta skulle betyda att antalet personer med hälsoproblem ökar, medan försämringstakten bromsas och funktionsnedsättningar skjuts upp. En sådan utveckling skulle kunna förklara de paradoxala resultaten. En annan hypotes gör gällande att hjälpmedel och bostadsanpassningar i dag gör det möjligt för en allt större andel äldre med hälsoproblem att klara sin vardag. Rollatorer har, till ex- Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är bilden dock något mer komplicerad. Visserligen har andelen äldre som behöver hjälp och insatser för att klara sin vardag minskat, men under samma period har samtidigt antalet äldre personer i befolkningen blivit fler. Resultaten ger alltså inget stöd åt förhoppningen om att en bättre hälsa bland de allra äldsta skulle mildra de socialpolitiska utmaningar som vårt samhälle står inför i och med att befolkningen åldras. n STEFAN FORS äldre i centrum nr 3•2013 15 Utbilda dig till undersköterska inom: Geri�tri� – Sju�v�rd – Ps��i�tri – Fun�tionshinder – Reh�bilitering/H�ls� – Personlig �ssistent – Beh�ndlings�ssistent – Boendestödj�re – Elev�ssistent • Du ��n oc�s� v�lj� en egen �ombin�tion �v �urser ur hel� v�rt �ursutbud. • En br� möjlighet för dig som sn�bbt vill f� en formell unders�öters�e�ompetens �r �tt test� och s�nliggör� din� �uns��per som du inte h�r p� p�pper. • För mer inform�tion ring: 08-56291200 eller g� in p� v�r hemsid� svok.se V�rmt v�l�ommen �tt studer� hos oss! De äldre blir fl Sveriges befolkning växer. Andelen i åldersgrupperna över 65 år har proportionellt blivit allt större. Kontinuerligt ökad livslängd gör också att de allra äldsta prognosticeras bli fler både i absoluta tal och som andel av hela befolkningen. V id årsskiftet 2012/2013 räknades befolkningen i Sverige till strax över 9,5 miljoner människor. Redan år 2017 beräknas folkmängden passera tio miljoner – tretton år efter att niomiljonergränsen passerades 2004. Ökningen beror bland annat på att vi lever allt längre, vilket förstås medför ett större antal äldre personer i befolkningen. påFyrTIoår har antalet personer över 65 år ökat med 57 procent, från 1,17 miljoner 1972 till 1,83 miljoner 2012 – detta samtidigt som den totala folkmängden bara ökat med 17 procent (fig. 1). Fig. 2 visar utvecklingen för grupperna över 95 år i större detalj. Aktuell statistik från Socialstyrelsen visar att tre av fyra dödsfall 2012 inträffade efter 75 års ålder. Den vanligaste dödsorsaken var hjärt- och kärlsjukdomar, men dödstalen i dessa sjukdomar minskar enligt Socialstyrelsens statistik tydligt de senaste decennierna. Däremot har antalet dödsfall i demenssjukdomar fyrdubblats både för kvinnor och för män de senaste 25 åren. Åtminstone en del av förklaringen är att vi lever längre. sErManFraMåT i tiden visar prognoser från Statistiska centralbyrån, scb, att fler dödsfall kommer att ske högre upp i åldrarna. För 50 år sedan dog var tionde person i en ålder över 90 år, idag gäller det var fjärde person. Fig 1: Procentuell folkökning i åldersgruppen 65–95+ år jämfört med hela befolkningens ökning 1972–2012. 70 % 60 % 50 % 40 % 30 % 20 % 10 % 65–95+ år 0–95+ år 16 äldre i centrum nr 3•2013 2011 2008 2005 2002 1999 1996 1993 1990 1987 1984 1981 1978 1975 1972 0 fler – och äldre Fig 2: Befolkningsutveckling i åldersgrupperna 95–99 och 100+ år, kvinnor och män 1972–2012. 16 000 14 000 12 000 10 000 95–99 år totalt 8 000 95–99 år kvinnor 6 000 95–99 år män 4 000 100+ år totalt 2 000 100+ år kvinnor 100+ år män 2011 2005 2008 2002 1999 1993 1996 1990 1987 1981 1984 1978 0 1975 föds i dag kommer så många som två tredjedelar av flickorna och nästan sex av tio pojkar att finnas kvar i livet vid 90 års ålder. Då är vi framme vid år 2103. Allt fler kommer också uppnå 100 års ålder. Enligt scb:s beräkningar blir 11 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna som föds i år minst 100 år. n Av dem som 18 000 1972 År 2060 beräknar scb att mer än hälften av dödsfallen kommer att ske i åldrarna över 90 år. Fig. 3 sammanfattar den prognosticerade befolkningsutvecklingen fram till år 2060. I dag finns det nästan en halv miljon personer som är äldre än 80 år i Sverige. Om 20 år kommer de enligt scb:s prognoser att vara över 800 000 och i slutet av 2040-talet över 1 miljon. Då beräknas närmare en av tio i befolkningen vara 80 år eller äldre – dubbelt så många som i dag. Fig 3: Prognos över befolkningsutvecklingen 2013–2060 för grupperna 65–74, 75–84, 85–94 och 95+ år, i jämförelse med hela gruppen 65–95+ år. Jonas nilsson 3 500 000 3 000 000 2 500 000 2 000 000 65–95 år 1 500 000 65–74 år 1 000 000 75–84 år 500 000 85–94 år 95+ år 2058 2055 2052 2049 2046 2043 2040 2037 2034 2031 2028 2025 2019 2022 2016 2013 0 äldre i centrum nr 3•2013 17 Hundraåring, hur har du det? Trots att antalet svenskar över hundra år ständigt ökar vet vi ganska lite om de villkor som präglar livet vid så hög ålder. En del svar kommer dock i Swedish centenarian survey, SCS, där en tredjedel av Sveriges hundraåringar har intervjuats. Just nu pågår analysarbetet under ledning av professor Marti Parker vid Aging Research Center (ARC). A 18 äldre i centrum nr 3•2013 ntalet personer i Sverige som blivit hundra år eller mer ökar i snabb takt. Mellan 1968–2011 skedde en ökning från 105 till 1 770 personer enligt siffror från Statistiska centralbyrån, scb. scb beräknar också att 11 procent av flickorna och 6 procent av pojkarna som föds i år kommer att bli 100 år eller äldre. Andra forskare har beräknat att om medellivslängden fortsätter att öka i samma takt som de senaste 160 åren, så kommer ungefär hälften av de barn som föddes i början på 2000-talet i Sverige, såväl som i ett antal andra länder, att bli hundra år eller äldre. Men trots att de över 90 år är den åldersgrupp som växer snabbast är det också den åldersgrupp vi vet minst om. I Sverige liksom i de flesta länder saknas nationellt representativa studier av hälsa och levnadsförhållanden bland personer i extremt hög ålder. De rikstäckande befolkningsstudierna inkluderar få personer som är 90 år eller äldre, delvis som en följd av att de i dag utgör en relativt liten del av befolkningen, men också på grund av att de tenderar att vara överrepresenterade i bortfallet. Dessutom har många studier exkluderat individer som inte bor hemma eller som inte kan delta aktivt på grund av funktionsnedsättningar. De studier som gjorts med fokus just på personer i extremt hög ålder bygger på regionala urval. Det finns dock betydande geografiska skillnader i socioekonomiska förhållanden och livslängd i Sverige – andelen av befolkningen som är 100+ är exempelvis dubbelt så stor i Kalmar som i Norrbottens län. Swedish centenarian survey, scs, bygger på intervjuer med 274 personer som under hösten 2012 och våren 2013 hade fyllt eller skulle fylla hundra år. Antalet personer i undersökningen motsvarar ungefär en tredjedel av dagens hundraåringar. De intervjuade är spridda över hela landet och bortfallet har kunnat begränsas till 14 procent, eftersom man intervjuade anhöriga och vårdgivare i de fall hundraåringarna själva inte kunde svara på frågor. – Det är viktigt att förstå den stora spridningen bland de äldre – hela spektrumet från mycket pigga till mycket sjuka, säger professor Marti Parker som leder scs-projektet. Hon berättar inkännande om både en person i undersökningen som låg för döden men där en anhörig kunde intervjuas, och en person som bodde ensam i hus med trädgård och som e- dEnnuakTuElla postade intervjuaren efteråt för att tacka för den trevliga stunden tillsammans. Intervjuerna handlade om hälsa, funktionsförmåga, bostads- och sociala förhållanden, relationer samt vård och omsorg. Utöver frågorna genomfördes också tester av minnesförmåga, lungfunktion och muskelstyrka. Dessutom togs salivprov för genetiska analyser. – Jag tror att vi med våra data ska kunna ge ganska bra bild av hur det är för hela åldersgruppen, säger Marti Parker. En gEronTologIsk TuMrEgEl säger att den största konsumtionen av vård och omsorg sker under perioden 6 månader – 2 år före döden. Åldersgruppen 90+ utgjorde 2011 ungefär en procent av befolkningen, men den konsumerade drygt en fjärdedel av all kommunal äldrevård och omsorg. – Sannolikheten att vara i perioden innan döden ökar med åldern, så det är inte förvånande, det ska vara så. Men det betonar att vi borde veta mer om dem: deras levnadsförhållanden, hälsa och konsumtionsmönster av vård och omsorg, säger Marti Parker. En sak som följer med stigande ålder är också att tillgången till informell omsorg minskar. Färre mycket gamla är gifta och kan få hjälp av maka eller make. Det är dessutom så att de vuxna barnen är äldre, med begränsad förmåga att kunna hjälpa föräldrarna. inte att kunna ge svaret på varför hundraåringarna kunnat bli så gamla. Marti Parker säger dock att det finns en generell missuppfattning om vad som krävs för att bli 100 år: – Gener är viktigt, men bara halva sanningen. Det gäller att först nå 60 och sedan 80 år. Då är det viktigare med beteende och levnadsförhållanden, därefter kommer genetiken in. Hon berättar om en indelning av hundraåringar som gjorts i tre olika kategorier i en tidigare studie. ”Survivors” var de som diagnostiserats med scs-projEkTETkoMMEr minst en av tio allvarliga sjukdomar före 80-års ålder, ”delayers” som var de som insjuknat i någon av sjukdomarna efter 80-års åldern,”escapers” var de som inte hade, eller hade haft, någon av sjukdomarna då de fyllde 100 år. På basis av retrospektiva uppgifter om sjuklighet före och efter 80-års åldern kommer scs-projektet att kunna göra liknande analyser. Indelningen satte bland annat ljus på könsskillnaderna: medan en tredjedel av männen klassificerades som ”escapers” var motsvarande andel för kvinnorna knappt hälften så stor. – Kvinnor är sjukare men segare, säger Marti Parker. kommer jämförelser också att kunna göras med dem som kanske är på väg att bli hundra år, genom att frågorna i scsundersökningen sammanfaller med dem i sweold-projektet (Swedish panel study of living conditions of the oldest old) för personer 76 år och äldre, samt Levnadsnivåundersökningen (lnu) som drivs av Stockholms universitet och täcker befolkningen ner till 18 år. Dessutom ingår scs i ett FöruToM MEllan könEn internationellt projekt med syfte att jämföra hälsa och levnadsförhållanden bland hundraåringar i fem olika länder. 5-country oldest old project (5Marti Parker är professor coop) inkluderar Svei socialgerontologi, verksam vid Aging Research Center rige, Danmark, Frank(ARC). rike, Schweiz och Japan. Projektet är initierat av den franske gerontologen och demografen Jean-Marie Robine. De deltagande länderna är utvalda på basis av att de både har goda befolkningsdata och forskningsteam som arbetar med frågorna. Det man redan vet är att det finns skillnader i ”mortalitetstryck” mellan länderna, till exempel har den som är femtio år i Sverige dubbelt så hög sannolikhet att bli 80 år jämfört med i Japan, men för 80-åringen i Japan är sannolikheten att bli 100 år dubbelt den i Sverige. Möjliga svar på varför det är så dröjer dock till 2014 då de övriga deltagande länderna är klara med sina undersökningar. n jONAS NILSSON Höstens SGS-aktiviteter Den 28 oktober arrangeras det Interdisciplinära forumet som erbjuder doktorander och nydisputerade en chans att mötas och få en överskådlig blick över det mycket interdisciplinära fältet Gerontologi. Professor Kenneth Abrahamsson, tidigare programchef vid forskningsrådet FAS kommer föreläsa om ”Karriärvägar och hur man lyckas med ansökningar efter doktorsexamen”. Den 25-28 maj 2014, Göteborg, är det dags för den 22 Nordiska Kongressen i Gerontologi för mer info se: www.22nkg.com Läs mer om kommande aktiviteter på vår webbsida www.sgs.nu. Vill du bli medlem i vår förening? I medlemskapet ingår tidskriften Äldre i Centrum och olika aktiviteter. Besök vår webbsida www.sgs.nu om du vill veta mer om vad vi gör, få mer information om kommande aktiviteter och för att bli medlem. Sveriges Gerontologiska Sällskap äldre i centrum nr 3•2013 19 RISK FÖR ENSAMHET Även om ensamhet inte är så utbredd bland äldre som de flesta tror, är det en viktig fråga, skriver forskaren Lena Dahlberg. Forskning visar att ensamhet ökar risken för såväl fysisk och psykisk ohälsa som dödlighet. A llmänhetens bild av åldrandet är att det är förenat med ensamhet. I en studie som genomfördes för några år sedan instämde närmare 90 procent av den svenska befolkningen (16–85 år) i påståendet att ungefär hälften av alla ålderspensionärer ofta känner sig ensamma (Tornstam, 2007). Men detta är inte sant. Visserligen är ensamhet vanligare bland de allra äldsta (och även bland tonåringar) än bland personer i medelåldern, men bland de allra äldsta är det bara en av tio som ofta besväras av ensamhetskänslor. Att en större andel av de allra äldsta rapporterar ensamhet beror inte heller på åldern i sig, utan har att göra med förhållanden som en ökad ålder för med sig, inte minst förlusten av make/maka. Även om ensamhet inte är så utbredd bland äldre som de flesta tror, är det en viktig fråga. Ensamhet har stor betydelse för individers livskvalitet. Forskning har visat att ensamhet ökar risken för såväl fysisk och psykisk ohälsa som dödlighet. FöraTTkunna förebygga och minska ensamheten bland äldre är det angelä- Utagerande, våldsamma situationer på arbetet ? Inom äldreomsorgen kan det ibland uppstå situationer som känns obehagliga eller hotfulla. Utbildningen ger dig en ökad förståelse för vad som kan utlösa beteendet och när det kan uppstå. Fokus är att förebygga genom bl a ett gott fysiskt bemötande, kommunikation och kroppspråk. Du får också kunskap hur du kan hantera t ex hår-eller klädtag, slag eller knuffar på ett mjukt och värdigt sätt. Det ger en trygghet i din arbetssituation. Vi utbildar över hela landet och kommer gärna till er. Mer info www.durewall.se, Durewall Institutet, 031-200 700 20 äldre i centrum nr 3•2013 get att veta vilka förhållanden som ökar risken för ensamhet. Vid en första anblick tycks det vara en riskfaktor att vara kvinna, eftersom äldre kvinnor rapporterar ensamhet oftare än äldre män. Detta måste dock förstås ur kvinnornas och männens olika livssituation. Kvinnor lever i genomsnitt längre än män och löper större risk att förlora sin partner. Samtidigt har kvinnor sämre hälsa än män. Med tanke på att många äldre kvinnor är änkor så kan ohälsa och nedsatt funktionsförmåga få större konsekvenser för dem än för män, som oftare lever i en parrelation. Den högre rapporteringen av ensamhet bland kvinnor beror på sådana skillnader snarare än på kön i sig. Med tanke på hur livssituationen skiljer sig mellan äldre kvinnor och män är det förhållandevis lite forskning som har undersökt om även riskfaktorerna för ensamhet skiljer sig åt mellan könen. Vi har studerat detta inom ramen för sweold, som är en nationell intervjustudie som startade 1992. I studien om ensamhet följde vi de personer som deltog åren 2004 och 2011. Det rörde sig om drygt 600 personer i åldern 75 år eller äldre (år 2004). sTudIEn vIsar aTT de faktorer som ökar risken för ensamhet delvis skiljer sig mellan kvinnor och män. För båda könen ökade risken för ensamhet om man nyligen hade blivit änka/änkling eller om man också rapporterade nedstämdhet/depression. Att förlusten av en make eller maka kan leda till känslor av ensamhet är knappast förvånande. Jonas nilsson Lena Dahlberg, universitets lektor vid Högskolan Dalarna och gästforskare vid Aging Research Center (ARC). rapporterade oftare både social och emotionell ensamhet. Tidig forskning antog att förlusten av make/maka i första hand ledde till emotionell ensamhet, men senare studier har, liksom vår studie, visat att make/maka också är viktig för engage»depressionkanledatillensamhet, manget i ett vidare menensamhetkanocksåledatill socialt nätverk. Studien visade vidare depression.« att såväl social som änka/änkling, var nedsatt fysisk funk- emotionell ensamhet hade samband tionsförmåga en riskfaktor för kvin- med lågt välbefinnande och låg självnorna. För männen var istället mins- känsla. Men det fanns också skillnader melkade sociala kontakter en riskfaktor, medan högre utbildning var en resurs lan social och emotionell ensamhet, som minskade risken för ensamhet för och dessa skillnader speglar naturen hos de två dimensionerna av ensammännen. Tidig forskning om ensamhet beto- het. De personer som rapporterade nade vikten av att man skiljer på social social ensamhet hade nämligen minoch emotionell ensamhet. Med social dre kontakt med familj och vänner och ensamhet avses avsaknaden av ett so- upplevde att de inte var integrerade i cialt nätverk, det vill säga band till lokalsamhället, medan personer som människor i samhället exempelvis i rapporterade emotionell ensamhet ofform av vänner och bekanta som man tare hade nedsatt funktionsförmåga känner samhörighet med, medan och de fick inte informell omsorg, det emotionell ensamhet handlar om en vill säga omsorg från familjemedlemfrånvaro av nära och intima relatio- mar eller andra anhöriga. ner. bådE swEold och Barnsley Social Exclusion in Old Age Study bidrar kandETdå vara så att riskfaktorerna för ensamhet skiljer sig åt beroende på med kunskap av betydelse för uppsöom ensamheten är av social eller emo- kande verksamhet, förebyggande artionell natur? I en studie som vi ge- bete och interventioner. Kunskap om nomförde i England, Barnsley Social hur de förhållanden som bidrar till enExclusion in Old Age Study, tittade vi samhet skiljer sig åt mellan kvinnor på vilka faktorer som hade samband och män ökar möjligheten att identimed social respektive emotionell en- fiera och stödja personer som lider av samhet. Studien baserades på inter- ensamhet. Vid utvecklingen av insatser vjuer med drygt 1 200 personer i åldern för att lindra ensamhet är det också 65 år eller äldre. Änkor och änklingar viktigt att vara medveten om och ta Sambandet mellan depression och ensamhet har diskuterats utförligt i forskningen. Depression kan leda till ensamhet, men ensamhet kan också leda till depression. Utöver depression/nedstämdhet och att vara nybliven hänsyn till om ensamheten i första hand är social eller emotionell. Medan personer som lider av social ensamhet skulle kunna finna stöd i träffpunkter, gruppaktiviteter och andra sociala verksamheter, så skulle personer som lider av emotionell ensamhet kunna vara mer hjälpta av någon form av känslomässigt stöd. n LENA DAHLBERG REFERENSER: Dahlberg, L., Andersson, L., McKee, K. J., & Lennartsson, C. (2013). Predictors of loneliness among older women and men in Sweden: A national longitudinal study. Manuscript submitted for publication. Dahlberg, L., & McKee, K. (2013). Correlates of social and emotional loneliness in older people: Evidence from an English community study. Manuscript submitted for publication. Dykstra, P. A., & Gierveld, J. D. (2004). Gender and marital-history differences in emotional and social loneliness among Dutch older adults. Canadian Journal on Aging-Revue Canadienne Du Vieillissement, 23(2), 141–155. doi: 10.1353/ cja.2004.0018 Hawkley, L. C., & Cacioppo, J. T. (2010). Loneliness matters: A theoretical and empirical review of consequences and mechanisms. Annals of Behavioral Medicine, 40, 218–227. doi: 10.1007/s12160-010-9210-8 O’Luanaigh, C., & Lawlor, B. A. (2008). Loneliness and the health of older people. International Journal of Geriatric Psychiatry, 23(12), 1213-1221. doi: 10.1002/gps.2054 Schön, P., & Parker, M. G. (2009). Sex differences in health in 1992 and 2002 among very old Swedes. Journal of Population Ageing, 1(2), 107–123. Tornstam, L. (2007). Stereotypes of Old People Persist: A Swedish Facts on Aging Quiz in a 23-year Comparative Perspective. Journal of Ageing and Later Life, 2(1), 33-59. Weiss, R. S. (1973). Loneliness: the experience of emotional and social isolation. Cambridge: MIT Press. äldre i centrum nr 3•2013 21 När linjen är – Hallå är det någon där? – Du har kommit till ”äldretelefonen”. – Vem är det jag pratar med? – Jag är en av volontärerna som svarar i den här stödtelefonen och finns här för att lyssna på dig. Mannen som ringt upp undrar: – Kan man vänja sig vid ensamheten, den inte självvalda, den där ingen finns, där ingen bryr sig och ingen finns att bry sig om? – Nej, säger svararen, jag tror inte det. Hon vill så gärna hjälpa: ”Jag kommer, jag kommer! Jag springer genom luften och förenar mig med impulserna och ljudvågorna, bara du släpper in mig.” Men hon svarar: – Det låter sorgligt. Har du ingen som kommer, som kan följa med dig ut? – Nej. Vi bär alla på våra ensamheter. Kanske är att vara ensam också en uppgift. Men vad betyder jag som svarar i relation till dem som ropar? Oroad kvinna berättar: – Min oro bara växer, jag vet varken ut eller in. Allt är omorganiserat. Hur ska jag göra nu? Jag måste ju vara på Dagcentret och vad ska jag göra med Klara min hund? Läkaren får jag inte tag på och alla mediciner, vad är det för fel på dem? ”Den nya” på hunddagiset litar jag inte på, jag kan omöjligt lämna Klara med henne. Hon skulle nog inte tycka om henne. Allt verkade förvirrat och sammanblandat, vem var hunden och vem var kvinnan? Var Dagcentret och hunddagiset samma sak? Han fortsätter: – Jag vill inte gå upp ur sängen på morgnarna, tycker om att ligga kvar i det trygga varma, planera för dagen och leva mig in i hur den skulle kunna bli. Ändå vet jag att dessa morgontankar aldrig kommer att förverkligas. Långsamt kommer en lust, en idé i taget ramla av, falla ner som äpplen faller från trädet. Till sist står jag där med äpplena utspridda på marken framför mig och ingenting blir gjort den dagen heller. Svararen hör det icke sagda: Kom, någon, tag mig under armarna, lyft upp mig och tala mjukt och uppmuntrande till mig! 22 äldre i centrum nr 3•2013 Svararens förnuft krymper. – Lugn, lugn, ta det lugnt, det kommer att ordna sig, upprepar hon i luren om och om igen. ”Jag förstår allt, jag lyssnar och ger råd, men är fullständig maktlös och rådvill. Är maktlöshet smittsamt?” tänker hon. Kanske finns det en direktförbindelse till någon eller något som är större och klokare bortom Bortom. Om jag bara kunde för medla den kontakten. Om jag vore en ängel skulle jag rycka ut. Tankar under en paus mellan samtalen: ”Jag finns här, fast ingen ringer.” Påminner mig att min uppgift är att var närvarande här vid telefonen. När jag väntar på ett nytt samtal från någon som vill prata, tänker jag på dem som inte ringer just nu. Kanske att de som bäst behöver oss svarare är för blyga för att ringa upp. Eller har de tröttnat på att inte få någon “verklig” hjälp, utan bara vårt lyssnande och vår medkänsla. öppen Eller är de kanske hjälpta av att bara veta att vi finns här i andra änden av telefonen och att linjen är öppen. – Du har kommit till ”Äldretelefonen”. – Kan jag lita på dig? Undrar en kvinna upprört. – Jag vill inte, vågar inte ha med någon att göra, känner mig förföljd. Jag bor i ett riktigt ”sladderträsk”och jag vet att dom lyssnar och håller koll. Men ingen bryr sig, ingen förstår. Jag känner mig så arg och förbittrad. Ingen förstår, ingen bryr sig, jag är så arg att jag tänker klippa av mig håret. Svararen hör hennes tårar, men säger: – Då måste du vara mycket arg. Kvinnan fortsatter: – Ja, och jag är så rädd att bli övergiven att jag överger mig själv och alla andra också. Tänk om jag kunde slippa känna, slippa leva. Svararen: – Det låter som om du också är mycket ledsen? – Ja, men du lyssnade i alla fall, säger kvinnan och avslutar samtalet. En kvinna undrar: – Har jag kommit rätt? – Du har kommit till ”Äldretelefonen”. – När jag ska gå ut är jag alltid rädd att jag klär mig fel och gör fel, jag längtar efter att känna mig vanlig igen. Det är alltid något fel på mig, jag duger aldrig. Att vara en person som är ensam och svag känns så genant. Jag klarar inte ens av att komma fram till läkaren på telefonen. Finns det någon hjälp? Kan du hjälpa? – Nej, tyvärr, jag kan inte hjälpa på annat sätt än att lyssna. Det blev helt tyst, då hörde jag den – tystnaden. Svararen till sig själv: – Lyssna på det som inte sägs, på tystnaden som personen har inom sig. Rummets ensamhet och lukten i rummet. Jag tror att olycka luktar. Kan jag prata med dig? – en dikt om ”äldretelefonen” En äldre man berättar: – Jag har så ont i en fot, nu kan jag inte ens gå ut, är helt instängd. Förut kunde jag bjuda mina barn på resor, nu kommer jag inte ut en gång. Nu kommer ingen. Han gråter när han berättar. Ingenting hjälper. Ville skära mig, ropa på hjälp, inte ens det kan jag. Jag är helt misslyckad. Ensam lär vara stark, säger man. Då kan man ju bestämma allting själv. Men min ensamhet gråter, gör mig rädd för allting. Jag funderar mycket nu, när jag blivit äldre, har haft många förändringar i livet. Ingen idé att älta gamla saker. Ja, just det ja; jag fyller år i dag. – Grattis! – Hej då och tack så mycket. En kvinna ringer upp och undrar med hög röst: – Kan jag få hjälp? – Vad slags hjälp behöver du? Hon ville ha hjälp som jag inte kunde ge. Blev bitter och besviken. – Likadant överallt, sa hon. Jag ville komma till ”Fixaren”. Men orkar inte prata längre nu. Kan jag ringa tillbaks? Kram, kram. Vad ville hon egentligen? karinThulin, lidingö,mars2013. Sedan november 2012 har jag som volontär och svarare i Psykisk Hälsas ”Äldretelefon” (020-22 22 33, stödtelefon för äldre med psykiska problem) tagit emot cirka 30 samtal från kvinnor och män 65–90 år gamla. Samtalen är inte ordagrant återgivna. I min text ”När linjen är öppen” försöker jag fånga en känsla av den svåra problematik som många av dem som ringer berättar om. Samtidigt vill jag beskriva min föreställning om vad den som ringer skulle vilja säga, men inte hittar ord för. Likaså är mina egna svar och reaktioner ett uttryck för de känslor som väcks hos mig under samtalen. äldre i centrum nr 3•2013 23 Nordiska Vårdkonferenser på Sophiahemmet Högskola. För personal inom vård och omsorg. NOÄL 2013 ÄLdrevård Vilka framtidsvisioner finns och vad görs för att möta de komplexa och växande behoven inom vården av våra äldre. 3-4 okt 2013 NOde 2013 demeNsvård Demensvård i utveckling – den legitimerade vårdpersonalens ansvar? 22-23 okt 2013 NOAm 2013 AmbuLANssjukvård Vård av våra yngsta och äldsta ur ett prehospitalt perspektiv. 28-29 nov 2013 Till varje konferens är experter inom respektive fokusområde inbjudna som föreläsare, och konferenserna hålls på Sophiahemmet Högskola i Stockholm. T-bana: Tekniska Högskolan För mer information och anmälan, se vår hemsida: www.shh.se Välkommen! 24 äldre i centrum nr 3•2013 ”Den äldre krop något annat ä Den gamla kroppen är full av minnen och erfarenheter. Det är intressant att se vad den bär med sig och speglar i sin rörelsevokabulär, säger dansaren och koreografen Efva Lilja. M in erfarenhet av den åldrande kroppen – förutom min egen – har jag fått genom projekt och föreställningar jag har gjort med äldre dansare och skådespelare, säger Efva Lilja, dansare, koreograf och rektor vid Dans- och cirkushögskolan i Stockholm. – Redan på 1980-talet arbetade jag med äldre i mina verk. Jag ville låta tiden vara närvarande genom att olika åldrar var representerade med olika förutsättningar i gestaltningsarbetet. – Den äldre kroppen uttrycker något annat än den unga, just på grund av genomlevd erfarenhet. Jag tyckte att det fattades något när även äldre människor gestaltades genom den unga kroppen. Varför bjuder vi inte in den åldrande dansaren för att gestalta sig själv? hade hon permanent med två män som var över 50 i sin ensemble, något som dansvärlden tyckte var rena pensionärerna. (Institutionsdansare pensioneras mellan 42–45 år men i frilansvärlden finns inga sådana gränser, säger hon). – För mig som då var väldigt ung, var de gamla som var drygt 50 år. Sedan blev de gamla bara äldre och äldre i takt med att jag själv åldrades. När jag nu själv är 57 år tycker jag ju inte att jag är gammal, säger hon och skrattar gott. undEr En pErIod Hon har arbetat med dansare som var över 70 år och även upp till 90, både i projekt och i sin ordinarie konstnärliga verksamhet. Hon ville studera vad ålder representerar i förhållande till erfarenhet och minne. – Det är intressant att se vad kroppen bär med sig och speglar i sin rörelsevokabulär. Då stötte hon också på kroppens tillkortakommande. Det var smärtsamt, säger hon. – Nästan alla äldre jag har arbetat med har talat om det fysiska tillkortakommandet, att tappa förmågan, styrkan och flexibiliteten. Att vilja mer än vad kroppen förmår. Att kunna minnas hur det var att springa fort, eller att minnas hur häftigt det är att kunna älska på ett visst sätt men inte kunna göra det. Det tyckte jag var hemskt och svårt att tackla. Dessa tillkortakommanden ledde till att vi arbetade utifrån de äldre dansarnas förutsättningar och tog vara på möjligheterna. – Det är intressant vad en erfaren kropp kan förmedla bara genom att stå still och tänka. Eller när den gamla handen rör vid armstödet och vi samtidigt kan ana vad allt denna hand har rört vid under åren. saMTIdIgTMInnshon hur frustrerad hon blev över vad det fallerande minnet kan ställa till med. – Jag blev så förvånad över att de ppen uttrycker än en ung” gamla dansarna inte kom ihåg vad vi hade gjort igår. Hur skulle vi kunna hitta tekniker för att kunna överbrygga detta? Ett sätt var att förknippa rörelserna med olika platser. Till exempel när den äldre kvinnan satt på stolen lärde hon sig att då skulle hon röra sig på ett speciellt sätt. Samtidigt upptäckte Efva Lilja att något hände när de tvingades upprepa och ta om scener. – Repetition och omtag på omtag gav också nya dimensioner till handlingen i sig. Det skedde en fördjupning och utveckling av rörelserna. för henne själv var också de egna reaktionerna när hon rörde vid de åldrande kropparna. – Det jag fysiskt känner när jag rör vid den torra, rynkiga kroppen som inte har någon spänst och skinnet hänger löst istället för muskler, blir lite EnnyErFarEnhET – Att då inse att det är så här det blir, känns svårt. IETTTrEårIgT projekt som på svenska heter ”Rörelsen som kroppens minne”, fick en av de äldre männen göra ett solo där han dansar iklädd endast kalsonger. Som en del av projektet spelades föreställningen för barn i åldrarna 11–13 år och överenskommelsen var att dessa elever sedan skulle skriva ett brev till Efva Lilja och berätta hur de hade upplevt föreställningen. – Där är det flera som har kommenterat den gamla kroppen, de hade aldrig sett en gammal människa naken. Att se en 70-årig man i bara kalsongerna var en chock för många av barnen. En kille skrev: ”Ni måste söka hjälp. Nu! Det här är inte normalt! Ni verkar vara schyssta människor så se till att ni får hjälp innan det är för sent”. Från samma klass kom det ett brev »detärintressantvadenerfarenkroppkanförmedla baragenomattståstillochtänka.Ellernärden gamlahandenrörvidarmstödetochvisamtidigt kananavadalltdennahandharrörtvidunderåren.« chockartat. Generellt lever vi isolerat från åldrandet vilket gör att närkontakt med en gammal kropp tillhör ovanligheterna – om man inte arbetar med äldre eller lever tätt inpå en gammal släkting. Just den här fysiska förändringen tycker hon är svår. Det kanske blir så när man har levt sitt liv som dansare med en kropp som hela tiden har varit villig, närvarande och i topptrim, säger hon. från en flicka: ”Det här var det vackraste jag har sett i hela mitt liv. Om ni vill ha en 11-årig dansare så kan ni ringa till mig.” Sist hade hon hade lagt till sitt telefonnummer. – Spännvidden på gensvaren i breven var minst sagt bred, säger Efva Lilja. – Men många kommentarer rörde just att de aldrig hade sett en äldre kropp. Vilket speglar vilka bilder vi ser i samhället. Vi ser inte riktigt gamla människor som de de är om det inte är utifrån katastrofscenarier från något vårdhem. Vi ser inte spännande, starka, intressanta människor i 80–90 årsåldern i baddräkt. Dansaren Efva Lilja presente rade sitt första verk 1982. Sedan dess har hennes arbete resulte rat i verk för olika scenrum i mer än trettio länder. 1985–2005 utarbetades merparten av dessa inom hennes ensemble E.L.D. Forum för ny koreografisk scen konst. Hon har även skrivit flera böcker om dans. Hon är sedan sju år rektor för DOCH – Dans och cirkushögskolan i Stock holm. dETlEdErhEnnE in på sin egen värld och tankar på sitt eget åldrande. Hon befinner sig varje dag i en värld full av vältränade, unga, smala kroppar – som kan promenera på händer likaväl som på fötterna. – En gång i tiden såg jag också ut så, säger hon. I vår kultur gäller det på ett banalt sätt att vi ska fortsätta anstränga oss att se ut som när vi var unga. Istället för att försöka att mentalt växa ikapp vårt fysiska åldrande. När Efva Lilja får frågan om hur länge hon tänker hålla på, blir hon uppriktigt förvånad. Hon ser sig om i sitt ljusa arbetsrum. På en vägg hänger en spännande ”tavla” där hon har illustrerat en koreografi med streckfigurer i tusch, foton från olika föreställningar hänger på övriga väggar, böcker hon har skrivit om dans finns i hyllorna. – Alltid! Jag kommer alltid att fortsätta. Jag har ständigt levt med konsten och det kommer jag att fortsätta med. n INGER RAuNE Källa: Projektet Movement as a memory of the body. New choreographic work for the stage. (Rörelsen som kroppens minne) pågick i tre år mellan 2003–2006, där dansare och forskare ingick. Se www.efvalilja.se (se även ÄiC nr 3/2004 www.aldreicentrum.se). äldre i centrum nr 3•2013 25 Fråneländesperspektivtillsjälvansvar; från att tycka synd om t skylla sig själv Ett resurs- och självansvarsperspektiv har kommit att ersätta det gamla ”eländesperspektivet”. Frågan är bara om inte eländesperspektivet håller på att dyka upp i ny förklädnad, där den enskildes eget ansvar för sitt åldrande och sitt välmående sätts i förgrunden? Det skriver professor Lars Tornstam som har utvecklat Gerotranscendens, en utvecklingsteori om det positiva åldrandet. F orskningen och praktiken rörande åldrande och äldre människor har i begynnelsen haft ett ”eländesperspektiv” där man beskrivit alla de av samhället eller åldrandet i sig genererade eländen som antagits vara förknippade med att åldras. Sedermera har man gradvis kommit fram till att allt inte bara är eländen – tvärtom. Ett resurs- och självansvarsperspektiv har kommit att ersätta det gamla ”eländesperspektivet”. Frågan är bara om inte eländesperspektivet håller på att dyka upp i ny förklädnad, där den enskildes eget ansvar för sitt åldrande och sitt välmående sätts i förgrunden? Fokus flyttas från samhället och dess ansvar till den enskilde individens eget ansvar. Utan att ge oss in i någon diskussion av den positivistiska vetenskapssynens utveckling och förändring alltifrån 1700-talsfilosofen David Hume, 1800talsfilosofen Auguste Comte och fram till 1900-talsfilosofen Karl Popper, kan det hävdas att den nutida gerontologin i teori och praxis fortfarande präglas av en värdeberoende positivism, även om det kommit in en hel del kvalitativ forskning i bilden. Termen positivism används här i en sammanfattande betydelse, så som termen ofta kommit till användning i den moderna kritiken av bland annat samhällsforskningen. 26 äldre i centrum nr 3•2013 forskningen tas motionera och ta ansvar för sin och praktiken karakteriseras fort- hälsa. I den mån vi yngre och medelålders forskare och praktiker tycker att farande i hög grad av att: man inte är det i tillräcklig grad, startar • Vi i allt väsentligt betraktar de äldre vi diverse program för att få våra åldsom objekt, där det är vi forskare ringar att bete sig som vi vill. Juul-Jenoch praktiker som definierar besen skrev redan för snart 30 år sedan i grepp, teorier och lämpliga aktivetsdetta sammanhang följande drapa om och vårdformer. • Det sätt på vilket vi väljer att definie- oss gerontologiska forskare (och praktiker): ra begrepp och formulera teorier ”Man intresserar sig inte bara för styrs av våra, ibland omedvetna, vad vi skall göra som unga, för att uppegna värderingar. • Våra ”professionella” värderingar är inte annorlun- »viserförossbildenavdenvitale da än de värderingar man borgaren,sommedettleendepå finner i det omgivande läppenrealiserarsittliv,medan samhället, vilket innebär att vårt val av begreppshanlöperinidöden.« och teoriformuleringar reproducerar dessa med en (ibland rätthålla vår vitalitet och hälsa i ålderdold) prägel av värderingar som bedomen. Man uttalar sig på ett vis å de tonar produktivitet, effektivitet, gamlas vägnar. Man menar sig veta självständighet och självansvar. De vad som kan tillförsäkra de gamla ett rådande värderingarna i samhället meningsfullt liv, präglat av den enskilsprids i det dolda över till gerontolo- des strävan att realisera sig själv intill gisk forskning och praxis. det sista. […] Vi ser för oss bilden av den vitale borgaren, som med ett leende på läppen realiserar sitt liv, medbETonIngEnavvärdEn som handlar om produktivitet, effektivitet och an han löper in i döden. Man kan inte självständighet slår numera igenom på komma förbi följande kritik: Forskarett speciellt sätt i både gerontologisk na gör det katastrofala felet att framforskning och vård/omsorgspraxis. ställa ett värde, en förebild för en yngre Man förväntas vara ”aktiv” inom fri- grupp i det moderna industrisamhältidsaktiviteter och annat. Man förvän- let, som om det skulle kunna vara ett dEn gEronTologIska till att grundläggande värde för gamla människor i allmänhet.” (Juul-Jensen, 1984, s. 113.) krITIkEn InnEbär allTså att unga och medelålders teoretiker och praktiker drar ner sin egen toppluva av värderingar över huvudet på de äldre, utan att tänka på att de egna värderingsutgångspunkterna är relativa och kanske till och med särartade. ”Passiva” pensionärer, som inte delar det ”normala” intresset för fritidsaktivite- ter och friskvård, betraktas som problematiska och i behov av aktivering till självansvar. Bakom det nya fina självansvars-perspektivet döljer sig ett eländesperspektiv i ny skepnad, där ansvaret för åldrandets elände blir till den enskildes ansvar. Är man inte aktiv och friskvårdar sig själv, så får man också skylla sig själv. Når man sin ålderdom med sjukdom och dåliga sociala förhållanden har man ”misskött” sig själv under livet. Det finns en risk att de friska, och med ungdomsmått mätt vällyckade åldringarna, kommer att beundras, samtidigt som vi kommer att se ner på dem som inte ”skött sig”. Det är ett nytt produktivitets- och effektivitetsideal som här tonar fram – att rätt förvalta sitt liv och vara aktiv med förebyggande aktiviteter av olika slag. Givetvis är det ett framsteg att vi förändrat perspektivet från att åldrandet främst sågs som ett elände där äldre människor passivt måste vårdas och t Lars Tornstam, professor emeritus i social gerontologi, Uppsala. Upptäck vår nya Äldres hälsa och livskvalitet! Äldres hälsa och livskvalitet lyfter fram hälsoaspekter och belyser frågor om livskvalitet och välbefinnande baserat på aktuell forskning. Boken tar också upp hur åldrandet påverkar personer med utvecklingsstörning, och hur det är att bli äldre som homo-, bi- och transsexuell person. Som en röd tråd genom boken går betydelsen av ett empatiskt, pedagogiskt och etiskt förhållningssätt inom vården och omsorgen av den åldrande människan. Margareta Skog, leg. sjuksköterska, medicine doktor med inriktning mot omvårdnad av äldre och fil.mag. i vårdpedagogik, vårdutvecklingssamordnare på Karolinska Universitetssjukhuset, vårdforskningschef på Stockholms Borgerskap samt rektor på stiftelsen Silviahemmet. Margareta Grafström, leg. sjuksköterska, doktor i medicinsk vetenskap och docent i omvårdnad vid Karolinska institutet, professor emerita i vårdvetenskap och sakkunnig vid Sveriges Pensionärsförbund, Stockholm. tel. 08-587 642 10 [email protected] www.sanomautbildning.se äldre i centrum nr 3•2013 27 ÄO Dagarna Ä ÄL LD DR RE EO OM MS SO OR RG GS SD DA AG GA AR RN NA A S ST TO OC CK KH HO OL LM MS SM MÄ ÄS SS SA AN N ,, Ä ÄL LV VS S JJ Ö Ö 2 24 4 –– 2 25 5 O OK KT TO OB BE ER R 2 20 01 13 3 Tema: Livet som gammal Syftet med Äldreomsorgsdagarna är att skapa en mötesplats för olika yrkeskategorier inom äldreomsorgen. Här kan ni få impulser, idéer, ta del av varandras erfarenheter och knyta nya kontakter under två fullmatade dagar. För att möjliggöra detta bygger konferensen på parallella spår. Spår a Arbetsledning Spår B Kommunal hälso- och sjukvård Spår C Förebyggande och rehabilitering Spår D Äldres behov Spår e Social omsorg Spår F Övergripande frågor 28 a n m ä L a n o C h m e r i n F o r m aT i o n h i T Ta r D u p å w w w. g o T h i a F o r T B i L D n i n g . S e äldre i centrum nr 3•2013 t tas om hand, till ett perspektiv där de äldres egna initiativ och resurser tas i anspråk. Men här döljer sig ett nytt problem. Samtidigt som man betonar betydelsen av de äldres egna initiativ och resurser, flyttar man också över ansvaret för åldrandets villkor på de äldre själva. Det blir den resandes eget ansvar om ålderdomen blir behaglig eller eländig. dET ovan sagda kanske kan öppna ögonen för att våra valda utgångspunker för teori och praktik, till exempel de roll- och aktivitetsteoretiska ansatserna, egentligen baseras på en överspridning av de i vårt samhälle starkt betonade idealen om produktivitet, effektivitet, självständighet och självansvar. Det kan vara tankeväckande att försöka uppfatta vidmakthållandet av våra vetenskapliga och praktiska utgångspunkter på detta sätt. Vad vi i detta perspektiv är sysselsatta med är ingenting mindre än att cementera och bekräfta ”riktigheten” i de värdenormer vi råkar ha i vårt samhälle just nu. Gubrium & Wallace (1990) har, i linje med detta, noterat att gerontologiska teorier analytiskt reproducerar och empiriskt bekräftar dominerande liberala eller konservativa uppfattningar – inte radikala eller existentiella sådana. Olsen (1982) har därtill hävdat att de flesta gerontologiska teorier i grunden inrymmer ett antagande om att individen ska anpassas till den existerande ordningen vad gäller omsorg och välfärd för äldre, snarare än omvänt. Överspridningen går tillbaka från vetenskap till samhälle på ett sätt som bekräftar de antaganden som ursprungligen hämtades in från det omgivande samhället. I detta perspektiv får det nya fina perspektivet, med fokus på bland annat självansvar, funktionen att bekräfta de normer och värdemönster som existerar i samhället just nu. Såväl den gerontologiska teoribildningen som omsorgspraktiken löper genom detta en avsevärd risk att bli förstenad. detta blir det viktigt att i än högre grad basera våra teorier och omvårdnadspraktiker på den riktiga expertkunskapen, det vill säga på de gamla människornas egna utsagor, viljor och värderingar. När jag för ett antal år sedan tog mig för att göra detta, upptäckte jag så småningom att de värderingar och föreställningar om åldrandet, som vi har som yngre och medelålders, inte alls nödvändigtvis harmonierar med vad de äldsta bland oss anser. Så föddes min verklighetsgrundade ”teori” om Gerotranscendens, som beskriver hur åldrandet i positiv mening kan komma att innebära förändrade synsätt på livet som sådant, det egna jaget, de sociala relationerna, liksom på de ”aktiviteter” som ger livet i ålderdomen FöraTTundvIka mening (Tornstam, 1997, 2005, 2011). Summa summarum vill jag uppmana såväl gerontologiska forskare som praktiker att fundera över hur mycket av de egna ”ungdomliga” värderingarna, som i det dolda, smyger sig in i det vetenskapliga och/eller praktiska arbetet. n LARS TORNSTAM ATT LÄSA: Juul-Jensen, U. (1984) Moralsk ansvar og menneskesyn. Om holdninger i social- og sundhedssektoren, København: Munksgaard. Gubrium, J.F., Wallace, J.B. (1990) Who Theorises Age, Aging and Society 10:131–149. Olsen, L.K. (1982) The Political Economy of Aging. New York: Columbia University Press. Tornstam, L. (1997) Gerotranscendence: The Contemplative Dimension of Aging, journal of Aging Studies, 11.2:143–154. Tornstam, L. (2005) Gerotranscendence – a developmental path of aging, New York: Springer. Wadensten, B. (2011) Det naturliga åldrandet: om vägen till gerotranscendens, Lund: Vårdförlaget. Tornstam, L (2011) Åldrandets socialpsykologi, Norstedts Akademiska förlag (numera övertaget av Studentlitteratur). äldre i centrum nr 3•2013 29 Äldre och åldrandet identifieras och konstrueras ofta som en grupp eller fenomen. Därför är det viktigt att försöka förstå vilka driv krafter som ligger bakom en sådan utveckling. Vilka konsekvenser kan det få för enskilda äldre, gruppen äldre och samhället? Forskaren och utredaren Lennarth Johansson beskriver hur synen på åldrandet och äldre människor förändras över tid. Åldrandet – en A tt åldras eller att bli gammal har i alla tider upptagit människans tänkande, handlande och tillvaro. Åldrande och vår syn på åldrandet är samtidigt ett relativt fenomen och något som förändrats över tid. Så förändras och formas individens syn på åldrandet under hela livsloppet. Synen på äldre människor påverkas också av samhällsutvecklingen och graden av välstånd i befolkningen. I takt med denna utveckling ökar individualismen och beroendet av andra (kollektivet) minskar. Den moderna människan, som har upplevt enorma framsteg i mänsklighetens namn och fram- gångsrikt tyglat elementen och materian, kan känna sig ställd inför åldrandet. Åldrande kan därför upplevas som en provokation, en tanke som jag lånat från titeln på en läsvärd bok av Svein Olav Daatland (Fagbokförlaget, 2008). Provokationen ligger i insikten eller upplevelsen av åldrandet som en antites till livet. Åldrandet beskrivs ofta som en serie av förluster: materiella eller immateriella, make eller maka, vänner, barn, barnbarn. En annan skrämmande konsekvens av åldrande är att, till exempel på grund av sjukdom, förlora kontrollen Robotsälen Paro, böcker, hjälpmedel och presenter över sitt liv eller sin identitetskänsla. För de allra flesta förknippas åldrandet med att man blir beroende av andra människor och ingen vill ”bli en börda för sina barn”. EnannanFöljd av att vi åldras är att vi blir ensamma. Maken eller makan dör, syskon går bort och det sociala nätverket tunnas ut på samma sätt som hårväxten hos somliga. Man blir och känner sig ensam, och därmed någon som står utanför samhällsgemenskapen. För somliga innebär detta att man förlorat meningen med sitt liv och att man tappar livslusten. Hur vi värderas som individer (att vara någon) är beroende av vad vi gör (producerar) och tillför samhället. Kanske speglar det tidsandan; vi lever i en tillvaro som blir allt mer individualistisk. Vem du är och ditt värde präglas av vad du gör eller presterar. Oberoendet av andra och självbestämmandet är centralt. Åldrandet och beroendet blir därför en provokation mot livet som man levt och min makt över mitt liv. MännIskan är En social varelse och därmed föremål för hur samtiden ”konstruerar” eller ser på åldrandet. Vi påverkas av den egna upplevelsen av att åldras, och hur vi uppfattar hur 30 äldre i centrum nr 3•2013 Lennarth Johansson, docent och forskare vid Aging Research Center (ARC), utre dare vid Socialstyrelsen. provokation!? äldre i centrum nr 3•2013 t det ska vara och vad det ska leda till (villa, Volvo, vovve, etc). slags enda stor jättepropp Orvar i hålet och hindrar all utveckling”. Detta återges i sou (2013:25) som har titeln ”Åtgärder för ett längre arbetsliv”, där äldrEochåldrandET i olika avseenden identifieras och konstrueras ofta man under rubriken ”Myten att äldre som en grupp eller fenomen. Därför är tränger ut unga från arbetsmarknadet viktigt att försöka förstå vilka driv- den”, tar avstånd från den tidigare sykrafter som ligger bakom en sådan ut- nen på äldre som ”proppar” på arbetsmarknaden. Nu »provokationenliggeriinsiktenellerupplevelsenavåldrandet är alltså bilden somenantitestilllivet.åldrandetbeskrivsoftasomenserie den omvända – äldre uppmanas avförluster:materiellaellerimmateriella,makeellermaka, att stanna kvar i vänner,barn,barnbarn.« arbetslivet och helst så länge urskilja både likheter och skillnader veckling. Vilka konsekvenser kan det få som man kan. Trots att ungdomsarmellan grupper av individer med för enskilda äldre, gruppen äldre och betslösheten snarare är högre idag, än på 1980-talet. åldern som tumstock. Denna ålders- samhället? ordning utgörs av socialt utvecklade Låt oss ta ett exempel. För inte så kategoriseringar av vad som är rätt länge sedan, på 1980 talet, utvecklades aTTvIbör fortsätta i arbetslivet, gott eller fel i olika faser av vårt liv. en uppfattning om att äldre människor och väl efter 65 år, ses också som rimEn social konstruktion är en slags borde lämna arbetslivet för att ”ge ligt mot bakgrunden av förbättrat hälkategorisering av ett fenomen, avgrän- plats åt ungdomen”. Den bild som må- soläge i befolkningen i ”pensionesat med hjälp av språk och begrepp lades upp var att äldre personer ofta ringsåldern” att vi därför borde kunna som förknippas med fenomenet, nå- stannade kvar onödigt länge i arbetet arbeta längre. Ett nytt motiv som ockgot som människor fortlöpande skapar och därmed stängde ute yngre perso- så smugit sig in på senare år är att utfalgenom hur vi väljer och handlar. Man ner. I stället borde de äldre njuta sitt let av våra pensioner inte är så gynnkan till exempel se äktenskapet (den otium och av att slippa arbeta. samt som vi trodde (och förväntar heterosexuella parrelationen) som en oss). Och att vi därför måste arbeta social konstruktion. Genom hur vi be- EnlIgThIsTorIEnvar det Expressen- längre får att kunna klara oss ekonoter oss och handlar bygger vi tillsam- journalisten Maria Hörnfeld som i tv- miskt som pensionärer. Eller som man mans upp idén om vad ett äktenskap programmet ”Ärligt talat” 1984 myn- uttrycker det i nyss nämnda skrift: är, och därmed gör vi uttalade och tade begreppet ”Jätteproppen Orvar”: ”När vi lever längre måste vi arbeta outtalade överenskommelser om hur ”Dom är så många, dom sitter som en längre, annars blir pensionsnivåerna andra åldras, liksom att vi påverkas av och blir ”offer” för våra egna stereotypier om åldrandet. Lika mänsklig är strävan att strukturera sitt eget åldrande. Egna och andras föreställningar om åldrandet blir ett sammanflätat individuellt och socialt fenomen. Det hjälper oss att 31 Nutritionen spelar en viktig roll för resultatet av den medicinska behandlingen, tänk Mix Isosource Mix är en sondnäring som bland annat består av livsmedel som ärtor, kycklingkött, bönor, persika, apelsinjuice och vegetabiliska oljor. •Lämpligförvuxnaochbarnfrån3årochuppåt. •IsosourceMixärettalternativvidtoleransproblematik, texmagknip,obehag,illamåendeellerslembildning. •Fungerarbraviduppstartavsondmatningochvid långtidsanvändning. •Kangepatientenenkänslaavatthaätitvanligmat exempelvisvidrapning. Isosource Mix är en sondnäring som sammansatts för att likna vanlig mat. www.nestlehealthscience.se NestléKundservice:020-780020 N O U R I S H I N G P E R S O N A L H E A LT H t »oftaframställsåldrandetsomett”samhällsproblem”ochäldremänniskorsom enbörda;sjuka,passivaochtärande.Idessastereotypierfinnsintesåsällan inslagavmoraliserandekaraktärmedbäringpålivsstil,underförståtthurman börlevaförattinteblitärandeförsamhället.« för låga, försörjningsbördan orimlig och välfärdens finansiering hotas”. Problemformuleringsprivilegiet är ett begrepp som handlar om makten att sätta dagordningen i offentlig debatt. Problem formuleras och definieras ur en parts synpunkt och därmed kommer lösningarna på dessa problem att vara givna, till fördel för den som äger detta privilegium. Med rätten att definiera problemet följer rätten att peka på hur problemet ska lösas. Begreppet lanserades första gången 1980 i en essä av författaren och filosofen Lars Gustafsson. att formulera problemet, det vill säga den sanna bilden av äldre, åldrande, och äldreomsorgen har accentuerats på senare år. Mellan stat, kommun och landsting, facken, pensionärsorganisationerna och allmänheten. Och forskare, personal, näringslivet, media och inte minst politiken. Äldre och åldrande och samhällets ”svar” på detta feno- kaMpEnoMprIvIlEgIET men har en central plats på den socialpolitiska agendan. Äldreomsorgen är en politiskt styrd samhällssektor och därför blir det av yttersta vikt för politiken att försöka bestämma dagordningen på området. Ofta framställs åldrandet som ett ”samhällsproblem” och äldre människor som en börda; sjuka, passiva och tärande. I dessa stereotypier finns inte så sällan inslag av moraliserande karaktär med bäring på livsstil, underförstått hur man bör leva för att inte bli tärande för samhället. Samtidigt inrymmer också den samhälleliga ambitionen att förebygga ohälsa på äldre da’r – ”aktivt åldrande” – paternalistiska inslag som kan tolkas som att ”lever du inte rätt” så har du dig själv att skylla om du drabbas av sjukdom på äldre dar’. Det kan också ses som ett symtom på en utveckling där det offentliga drar sig tillbaka och att individen förväntas ”ta hand om sitt åldrande” själv. Kampen om att äga den ”sanna” be- skrivningen av historien, samtiden och framtiden har också en annan bäring. På senare år har allehanda problem när det gäller vården och omsorgen om de äldre – vare sig det gäller resurser, effektivitet, kvalitet, bemötande och så vidare – kommit att ”förklaras” av huruvida äldreomsorgen är privat eller offentligt driven. åldrandETs MarknadIsErIng och att behov av vård och omsorg bäst tillgodoses av marknaden är ett exempel på hur bilden av äldreomsorgen formas. Problemformuleringsprivilegiet blir ett viktigt rekvisit, det vill säga att äldreomsorgens problem skulle bero på att det offentliga har misslyckats med vården och omsorgen om de äldre. Caremaskandalen och dess efterspel har samtidigt visat hur svårt det är att ”äga sanningen”. Kampen om att ha problemformuleringsprivilegiet över tillståndet i äldreomsorgen tycks vara evig! n LENNARTH jOHANSSON Gammelgården | Kristoffer Dahl äldre i centrum nr 3•2013 33 Frisk livsstil, hälften vunnet Finns det något som heter livsstilsskuld? Ska vi skylla oss själva om vi inte lever enligt forskningens rekommendationer för att minska risken för till exempel demens? Professor Laura Fratiglioni tycker inte om skuldbeläggande av individer, utan lägger i stället vikt vid hur hela samhället ordnas. Hon vill bland annat se ett vårdsystem inriktat på prevention. G enerellt är vi alla intresserade av att leva länge och att leva bra, med begränsat antal sjukdomar och bra funktion. Tur då att saker som vi själva kan påverka har inflytande på både livslängd, hälsa och funktionalitet. Det står numera klart att många faktorer som är viktiga för hjärtrelaterade sjukdomar också är viktiga för demensutveckling. Samma faktorer har forskarna relaterat till ett längre liv – eller kortare liv, beroende på från vilket håll man tittar. Att ägna sig åt fysisk aktivitet, inte röka, begränsa sitt alkoholintag samt att undvika eller ha bra behandlad diabetes och hypertoni är en skyddsstrategi mot både hjärtsjukdom och demens. Det förlänger också livet. 34 äldre i centrum nr 3•2013 – Det är basala faktorer som man måste ta hand om redan när man är i medelåldern, säger professor Laura Fratiglioni, som med sin forskning på Aging research center, arc, försöker ha ett brett perspektiv på sjukdom, funktion och livslängd. – Det som är specifikt för demens är att det är en kognitiv sjukdom som har mycket att göra med mentala funktioner, fortsätter hon. forskarna kallar reserv, möjligheten att hantera skador i hjärnan, det spelar ingen roll vilken sorts skador. Hypotesen är att en del människor föds med högre reserv än andra, men också att det finns möjlighet att utveckla sin reserv. Människor dETFInnsnågoT med hög utbildning har mindre risk för demens, förmodligen därför att de har en högre reserv, medan de som har en låg utbildning har en förväntad högre risk för demens – om de inte har ett mentalt komplext yrke. Ett komplext jobb tar alltså bort den ökade risken. – Det faktum att man kan kompensera under olika faser i livet är den mest spännande insikt vi fått de senaste tio åren. Även det att ett aktivt liv kan kompensera en genetisk bakgrund är roligt, säger Laura Fratiglioni. Personer med hög utbildning och komplext arbete, som är aktiva hela livet, fortsätter vara det som äldre och har låg negativ påverkan av tidigare nämnda vaskulära faktorer, kan ham- na på samma nivå som personer utan ”genetisk belastning”. – Det är ganska positivt måste jag säga! stefan Zimmerman så vi har ganska bra koll på hur man ska leva för att minska risken för insjuknande. Man kan inte göra något åt sin genetik? – Inte än. Jag tror att man kommer att kunna manipulera mänskligt dna – som man redan kan göra med grönsaker och frukt. Problemet är att människor har mycket mer komplicerat dna och att vi är rädda för att vi kanske ändrar andra mekanismer som vi inte vet något om. Men genetisk manipulation är framtiden, säger Laura Fratiglioni. för i nutiden. Därför behöver vi hjälp inte bara för att rationellt veta vilket som är det bästa beteendet för att behålla en bra hälsa, utan också för att implementera den vetskap som vi har. – Vi behöver ett vårdsystem som är orienterat mot prevention, säger Laura Fratiglioni, vars tankar också sträcker sig utanför hälso- och sjukvården. – En stad kan vara byggd på ett sätt som hjälper människor. En säker stad går man mycket mer i, än en stad där man känner sig hotad. Man kan tänka sig många olika nivåer som är långt borta från medicin men som hjälper individer att behålla den standard som är bra för hälsan. saker på bästa sätt. Man kan inte bara lasta individen för om den har valt fel. – Individen är en del av samhället, naturligtvis, samhället är inte något som är utanför oss. Jag tänker så här, om en individ insjuk nar i något och där den har levt med risk faktorer utan att göra något åt det, gjort felaktiga val… – Det skulle ha varit bra att ha identifierat den personen innan han kom till sjukhus. Personer som inte klarar att använda de råd man kan få är människor som jag tror har svårigheter, så de måste hjälpas. Och sedan måste vi också fråga: är det verkligen säkert att alla våra råd når alla i samhället? Det är definitivt inte så i usa eller Italien. Men även i Sverige finns en stor grupp som man inte når. Det handlar om att ta vara på den kun förändrar skap som finns och försöka inrätta saker spelplanen ska vi dock dröja vid en och ting så att det underlättar för män etisk fråga. Finns det idag en baksida niskor att välja rätt, eller inte välja fel? av att vi så tydligt vet hur man kan påverka sin risk för insjuknande? Får »Ensäkerstadgårmanmycketmeri,änenstad den som har dragits med riskfaktorer därmankännersighotad.« utan att göra någonting åt det skylla – Precis. Alla våra barn borstar tän- oMManska tala om ansvar för hälsa sig själv? Laura Fratiglioni tycker inte derna, när vi inte gör det känner vi att ligger det hos både den enskilde och det. – Det finns alltid en motivering även något inte är så bra. Det måste vara på det allmänna. Det handlar om att söka för verkligt dåligt beteende, som ibland den nivån, nästan per automatik, som kunskap, sprida den och i samspel få har mer med samhället än med indivi- en del av vårt liv. Då finns inte heller den att gro. Mycket beror också på om den fluktuation vi nu ser mellan olika man har ekonomiska möjligheter till den att göra. Laura Fratiglioni säger att en individ generationer. Verkligt väletablerad förändrad livsstil. naturligtvis vill leva så länge den kan, kultur går i arv. – Titta vilken mat som är billigast, men att känslan av risk för något som det är inte den som är den bästa, säger kan hända om 50 år är för långt borta sammanfattningsvis är det på ett sam Laura Fratiglioni. n – vi har så mycket mer att bekymra oss hällsplan vi har skyldighet att ordna jONAS NILSSON Innan FraMTIdEn hElT äldre i centrum nr 3•2013 35 Hälsosamma livsstilsval, som att motionera och avstå rökning, kan ge upp till fem år längre liv även för personer över 75. Med det uppmuntrande resultatet tog statistikern Debora Rizzuto plats i ansedda British medical journal med ett av delarbetena i sin doktorsavhandling om ”risk och friskfaktorer” för livslängden. Vardagliga val kan vara livslängdsavgörande N är Debora Rizzuto ska redogöra för sina resultat säger hon att först och främst är det viktigt att komma ihåg att resultaten gäller äldre personer, 75 år eller mer. – De samband jag fann är sanna om man överlever till 75-årsdagen. Vi kan inte generalisera till hela befolkningen. Dessutom: sambanden finns i den studerade populationen men på individnivå kan det se annorlunda ut. Det finns till exempel rökare som blir hundra år – men i min studie är rökning en stark prediktor för mortalitet. – Det är välkänt att det finns en skyddande effekt av fysisk aktivitet både bland äldre och yngre. Det jag kom fram till är dock att det förmodigen inte finns en enskild faktor som ger möjligheten att leva längre. Det är snarare en kombination av olika faktorer. Men vi måste vara försiktiga när vi tolkar sambanden – och vara medvetna om att de inte är kausala. Det är inte bombsäkert att du kommer att leva två år längre bara för att du börjar motionera vid 75 års ålder. Men det vore trevligt! Men sannolikheten att leva längre är högre? – Det sammanfattande budskapet från den här populationsstudien är att de positiva effekterna av en hälsosam livsstil förmodligen varar hela livet. Uppmuntran till exempelvis ökad fysisk aktivitet och socialt engagemang samt att sluta röka behöver därför fort- 36 äldre i centrum nr 3•2013 sätta högt upp i åldrarna. Men det finns några möjliga begränsningar när det gäller vår studie. Det vi vet om personerna vi studerade är att de till exempel utförde någon sorts fysisk aktivitet eller fritidsaktivitet, men vi vet inte vad de har gjort förut. Det är sannolikt att de som var 75 år och fysiskt aktiva också var aktiva förut. Effekten är förmodligen beroende på ett ”ackumulerat beteende” hos dem som varit aktiva i hela livet och som gjort de personerna mer motståndskraftiga. Vi vet inte om det är så men vi har forskning på gång som kan svara på det, där vi följer populationer redan från 50–60 års ålder. Gäller detsamma för de övriga faktorer du studerade, till exempel för social aktivitet? – För mental aktivitet, som till exempel att lösa korsord eller läsa, fanns ett svagare men dock samband som visade på cirka ett års ökad livslängd jämfört med personer som inte engagerade sig i någon sådan fritidsaktivitet. Förmodligen kan kontakt med andra människor bidra till ett längre liv eftersom det ger tillgång till mer stöd och information om hur man till exempel kan använda hälso- och sjukvården. Det indikerar att graden av social aktivitet är av mer momentan betydelse, att man i nuet kan dra fördel av den s ociala aktiviteten. – Ja, kanske. Men det kan också handla om vilken personlighetstyp man har; den som är mer extrovert lagd har överlag fler sociala kontakter. Det kan också vara så att det finns en slags omvänd kausalitet, eftersom de som är sjuka i lägre utsträckning har sociala kontakter med vänner och anhöriga. Det vi gjorde för att undvika sådan snedvridning av resultaten var att studera påverkan av social aktivitet på livslängden i en subgrupp med generellt friska personer, och hittade sambandet även där. Ett intressant resultat är att även för per soner med en kronisk sjukdom var överlev naden flera år längre för dem i den lägsta riskgruppen jämfört med de i gruppen med högst risk. – Det är ett väldigt intressant resultat att oberoende av om du är sjuk eller inte, så kan ett gott hälsobeteende med avseende på rökning, bmi och aktivitet ge ökad förväntad livslängd. Så den omvända kausaliteten som jag nämnde kan inte förklara sambandet. Och överlevnaden för dem med en kronisk sjukdom var till och med högre än för dem som var friska, när man jämförde de lägsta och högsta riskprofilerna. – Medicinska besvär är ingen ursäkt för dåligt beteende ur livsstilssynpunkt, utan understryker vikten av hälsosamma val. Hur påverkade alkoholkonsumtionen? – Det fanns inte så många i den studerade populationen som drack en stor mängd. Vi fann att de som drack lite grann levde längre än de som inte drack något alls. Det är något man har kommit fram till i många andra studier också, men när vi tog hänsyn till alla övriga faktorer försvann signifikansen i sambandet. Det är också så att vi har luckor i informationen kring alkoholkonsumtion så jag tror inte det går att säga mer om det. Kroppsvikten? – Vi delade in populationen i normalviktiga (bmi 20–25), överviktiga (bmi >25) och underviktiga (bmi <20) och fann kortare medianlivslängd bland underviktiga: förmodligen är undervikt ett tecken på sjukdom som demens och sambandet försvann också när vi beaktade individernas hälsostatus. Trots de inledande reservationerna kring att tolka resultaten för långtgående: kan en enskild individ dra slutsatser omkring sin livsstil och livslängd baserat på av handlingen? – Jag sa till min mamma, som i och för sig ännu inte är 75 år, att hon skulle förbättra sin livsstil – eftersom det kan förbättra överlevnad och livskvalitet att bland annat undvika vissa sjukdomar. Men min mamma är som sagt ganska ung. Om en nittioåring frågade vad han eller hon kunde göra för att förbättra hälsan skulle jag svara: fortsätt göra det du tycker om! Jag vet inte i hur stor utsträckning en nittioåring har möjlighet att ändra livsstil, men det bästa är att han eller hon fortsätter att göra det som de tycker om. Nyckelordet är att göra? Fortsätta göra? – Ja. Du har inte tittat på dietens påverkan? – Vi hade tyvärr inte den sortens data att tillgå i Kungsholmsprojektet, de finns däremot i snac-k (står för Swedish national study on aging and care – Kungsholmen, se faktaruta sid 45). Men andra studier har funnit att en god diet, att äta frukt och grönsaker, är en bra prediktor för överlevnad även bland äldre personer. – Det finns många faktorer som påverkar och personlighetstyp är till exempel något som jag inte heller har studerat. Preliminära resultat pekar dock på att de som är extroverta lever längre än de som inte är det. Så finns det ju tusentals andra faktorer som Skillnader i medianlivslängd för fyra riskprofilgrupper. High Risk = ohälsosam livsstil (över- eller undervikt och rökare/fd rökare), inga fritidsaktiviteter, begränsat eller dåligt socialt nätverk; ModeratelyHigh Risk = åtminstone två av tre riskfaktorer; Moderately-Low Risk = endast en av tre riskfaktorer; Low Risk = ingen riskfaktor. inte alls har med personliga egenskaper eller livshållning att göra – luftföroreningar är ett exempel på det. Debora Rizzuto är statistiker med en doktorsgrad i medi cinsk epidemiologi vid Karolin ska institutet. Hon är verksam vid Aging Research Center (ARC). Hur påverkar genetiken? – Vi fann att det finns en genetisk påverkan på livslängd, men jag anser inte att den är särskilt stark. Det finns en del gener som kan påverka sjukdom och överlevnad. apoe ε4 är till exempel en stark prediktor för demens och mortaliteten är högre för dem med den allelen jämfört med dem som har apoe ε2 eller ε3. I en pågående studie för htert-genen har vi också hittat lägre livslängd för kvinnor med en viss allel. I det sista delarbetet i avhandlingen undersökte jag 14 gener och fann att genetiska riskfaktorer relaterade till metabolism och hjärta-kärl (apoe, apoc1, ide, och Pi3K) påverkade livslängden. Det finns alltså en genetisk effekt, men resultaten tyder på att den kan modifieras av en sund livsstil. n jONAS NILSSON Fakta | Livsstil, sociala faktorer… Som en del av Kungsholmsprojektet följdes 1 810 personer från 75 års ålder och uppåt under 18 år. Hälsosam livsstil och ett rikt socialt nätverk hade ett positivt samband med överlevnad. Personer som var fysiskt aktiva minst en gång per månad levde ungefär två år längre än de som inte var fysiskt aktiva. Icke-rökare som deltog i åtminstone en fritidsaktivitet varje månad och som hade ett bra socialt nätverk, levde ungefär fem år längre än rökare som inte hade någon fritidsaktivitet och ett dåligt socialt nätverk. Detta kunde även observeras hos dem som var 85 år och äldre, med kroniska sjukdomar, men effekten var försvagad hos denna grupp. äldre i centrum nr 3•2013 37 38 äldre i centrum nr 3•2013 Nya fynd om riskfaktorer för demens hos de allra äldsta Ett högre antal sociala inter aktioner, uppmätta som antal besök till deltagaren och av deltagaren utförda besök, ger en minskad risk för demens. Det skriver läkaren och doktoranden Karin Wallin om nya resultat från Umeå. Dessa resultat tyder på att psykosociala faktorer har betydelse även hos de allra äldsta. I Karin Wallin, läkare, doktorand vid Karolinska Institutet, Aging Research Center (ARC). na följa personer under lång tid i studier som genomförs; för att kunna utröna vilka personer som kommer att drabbas av demens, samt vilka faktorer som kan sägas vara en faktor av betydelse för insjuknandet och inte en faktor som beror på sjukdomen. faktorer som vi inte vet något om. Dock ska vi komma ihåg att ökad kunskap om risk- och skyddande faktorer har medfört en mer positiv bild om möjligheterna att minska risken för demens. sEdandrygadEcEnnIET vet forskare mer om livsstilsfaktorer som medför en ökad respektive minskad risk för demens från medelåldern (snittålder drygt 50 år) till senare i livet (snittålder cirka 75 år). Bland annat i Sverige och Finland finns studier med en uppföljningstid på ca 10–30 år vilket utgör bra förutsättningar för att kunna utvärdera risk- och skyddande faktorer. Många av dessa faktorer är kopplade till hjärtoch kärlsjukdomar, men också till social, mental och fysisk aktivitet. Exempelvis högt blodtryck, kolesterol, fetma och diabetes i medelåldern har påvi- bEFolknIngEnIvärldEn blir allt äldre. De allra äldsta, 80–85-åringar och däröver, är den grupp i befolkningen som växer snabbast. Vi vet också att hög ålder är en viktig riskfaktor för demens och risken ökar snabbt med stigande ålder. Uppskattningar finns att över 70 procent av personer med demens är över 75 år. För de allra äldsta är inte lika mycket känt rörande faktorer kopplade till ökad respektive minskad risk för demens. Detta delvis därför att studier med längre uppföljningstid är svårt att genomföra i denna grupp. Intressant t Sverige lever ca 160 000 personer med en demenssjukdom. Den vanligaste typen av demens är Alzheimers sjukdom som utgör ca 50–70 procent. Andra vanliga demensformer är vaskulär demens eller så kallad blodkärls»…fysiskaktivitet(på”lagom”nivå),mentalaktivitet demens, blandformer mellan Alzheimer och vaskulär demens (en vanlig (exempelviskorsordochläsning)ochsocialaktivitet form hos de allra äldsta), Lewy body- (blandannatföreningsliv)harenskiltochtillsamdemens och Parkinsondemens. En manspåvisatsvaraavgodo.« demenssjukdom medför en nedsättning i minne och andra intellektuella sats vara riskfaktorer för demens se- är att av det som är känt finns tecken funktioner, men också funktioner som nare i livet, medan fysisk aktivitet (på på att mönstret av risk- och skyddande ”lagom” nivå), mental aktivitet (exem- faktorer till delar kan vara något hör samman med dagliga aktiviteter. Demenssjukdom blir vanligare med pelvis korsord och läsning) och social annorlunda än det som finns studerat stigande ålder: Från cirka 1 procent aktivitet (bland annat föreningsliv) har hos de yngre äldre. hos personer under 65 års ålder, till enskilt och tillsammans påvisats vara cirka 20 procent hos dem i 80-årsål- av godo. uMEå85+/gErda-sTudIEn är en studie Det är viktigt att uppmärksamma att som bedrivs av Umeå universitet. Hudern. Drygt var tredje 90-åring och nära hälften av 100-åringarna drabbas. dessa faktorer är undersökta på grupp- vudsyftet med studien är att undersöka Utveckling av demens kan ske med en nivå. På individnivå finns inga garan- både det goda åldrandet och hotet lång asymptomatisk fas, där personen tier för att en individ kan skydda sig mot detta. Studien initierades 2000 för inte uppvisar några kliniska symptom. mot demens även om hänsyn tas till Umeå och 2002 för kommunerna VilDetta gäller framför allt Altzheimers risk och skyddande faktorer. Ärftlighet helmina, Malå, Sorsele, Dorotea och sjukdom. Därför är det av vikt att kun- spelar en viss roll, och det finns säkert Storuman (samt fem år senare även äldre i centrum nr 3•2013 39 t fyra kommuner i Finland, men den gruppen är inte aktuell för studien som refereras i denna artikel). Möjliga deltagare i studien är varannan 85, varje 90 och 95+-åring som innehar aktuell ålder under åren för undersökningen. De potentiella deltagarna kontaktas av studiepersonal och väljer om de ska delta eller inte. Som deltagare kan man också när som helst avbryta studien. Deltagarna får sedan ett hembesök där sjukvårdsutbildad studiepersonal genomför en intervju med frågor om liv, livsstil och hälsa samt en rad olika testningar och skattningsskalor. För samtliga deltagare granskades medicinska journaler från primärvård och sjukhus samt i förekommande fall dödsorsaksintyg från Socialstyrelsen. I vissa fall kontaktas också anhöriga. studie som nu publicerats i tidskriften International psychogeriatrics var att undersöka riskfaktorer och skyddande faktorer för demens hos de allra äldsta 85+. Förekomsten av demens vid första undersökningstillfället var 28 procent, som förväntat med ökad förekomst med ökande ålder. Endast 12 procent av personer med en demenssjukdom överlevde till andra undersökningstillfället fem år senare. Av personer utan demens vid första tillfället utvecklade 33 procent demens under fem års uppföljning. Efter att ha granskat materialet och testat resultaten i olika statistiska modeller var det framför allt två faktorer som stack ut som signifikant säkerställda. För det första, en diagnos av depression vid första undersökningen medförde en ökad risk för demens inom fem års uppföljning. För det andra medförde ett högre antal sociala interaktioner, uppmätta som antal besök till deltagaren och av deltagaren utförda besök, en minskad risk för demens under uppföljningstiden. syFTETFördEn 40 äldre i centrum nr 3•2013 Dessa resultat tyder på att psykosociala faktorer har betydelse även hos de allra äldsta. Vid sidan av dessa var även kognitiv funktion vid första undersökningstillfället samt uppföljningstid associerade till demens, vilket är föga förvånande. Vidare var det intressant att resultat som nästan förväntades, inte påvisade någon ökad risk. Exempelvis var det faktorer där det finns starkt stöd för ett samband med demens vid undersökning av personer från medelåldern och framåt, så en riskfaktor till demens. Den har även föreslagits vara ett första tecken till demens. Demens har föreslagits vara en riskfaktor för depression. Depression och demens kan även till stor del ha gemensamma riskfaktorer. Allt enligt olika studier. I studien från Umeå85+/gerdamaterialet är det svårt att yttra sig om dessa förhållanden. Oavsett förklaring påtalar fyndet, avseende depression, vikten av att vara vaksam på depression hos de allra äldsta då detta kan »…jumerenpersonanvänderhjärnandestomerskada klararhjärnanavinnantydligakliniskasymtom manifesteras.dettadåhjärnankanbyggarikare kontaktermellannervceller« som högt blodtryck, diabetes och fysisk aktivitet. Dock finns det andra studier som antyder att vaskulära riskfaktorer (speciellt högt blodtryck) kan vara relaterade med ökad risk även hos de allra äldsta. Det krävs fler studier och ytterligare analyser för att förklara betydelsen av hjärt- och kärlrelaterade sjukdomar och effekten av olika behandlingar för risken för demens för denna åldersgrupp. dET FInns olIka förklaringsmodeller till varför sociala, och andra aktiviteter, skulle kunna medföra en minskad risk för demens. En av dem är den så kallade Reservmodellen. Den innebär att ju mer en person använder hjärnan desto mer skada klarar hjärnan av innan tydliga kliniska symtom manifesteras. Detta då hjärnan kan bygga rikare kontakter mellan nervceller, så kallade neuronala nätverk. Det kan vara en förklaring till vad vi ser, då ett sätt att ”använda hjärnan” just är att utsätta den för sociala interaktioner. Depressionens koppling till demens är inte helt okomplicerad. Depression har enligt flera studier föreslagits vara medföra upptäckt av demens i ett tidigt skede. Om demens upptäcks i ett tidigt skede kan förebyggande åtgärder och eventuella behandlingar sättas in. uMEå85+/gErda-studien är en av få studier som undersöker de allra äldsta och det är av stor vikt att fortsätta undersöka denna grupp. Det finns nu en 10-årsuppföljning insamlad samt även en ny femårsuppföljning. Detta ger möjlighet att studera både demens och depression i ett flera gånger större material. n KARIN WALLIN REFERENSER: Wallin K et al. (2013) Risk factors for incident dementia in the very old. International Psychogeriatrics, 25, 1135-43. Marcusson J et al. (2011) Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Stockholm. Liber. Qiu C et al (2007). The epidemiology of the dementias: an update. Current Opinion in Psychiatry, 20, 380-38. Åldern tar inte alltid ut sin rätt Lars-Göran Nilsson, professor i psykologi, Stockholms universitet. När forskarna testar minnet hos de allra äldsta är det inte alldeles säkert att de äldre presterar sämre än en 25-åring. Det visar professorerna Lars-Göran Nilsson och Lars Nyberg med resultat från Betulaprojektet i Umeå. gott åldrande skulle vara 70 år och äldre när de gick in i projektet och de skulle prestera bland de 25 procent bästa av alla deltagare, vid två de med ett mätningar med fem års mellanrum. 18 personer mötte dessa kriterier. Av dessa var tio personer 75 år, sex personer 80 år och två personer 85 år vid testomgång tre (T3). Bland de mest utmärkande faktorerna för dessa 18 deltagare var att de hade (genomsnittligt) hög utbildning, var kvinnor och hade god hälsa, enligt en självskattning som de hade gjort. Vi konstaterade att detta överensstämde med vad vi hade förväntat oss gen med data om vilka Lars Nyberg, professor i integrativ medicinsk biologi och som har avlidit och strålningsvetenskap, Umeå vilka som fått demensuniversitet. diagnos fram till och med juli 2012. I denna uppföljning inkluderade vi även resultaten om prestation i test som mäter episodiskt minne och semantiskt minne. I tabellen presenteras medelvärdesdata för två test som används i Betula; ett som mäter episodiskt minne och »…människor är ’ungdomligare’, friskare och aktivare i alla avseenden i ständigt allt högre ålder.« som viktiga faktorer. Vi fann också att god munhälsa (definierat som antal egna tänder i munhålan) och antal rum i bostaden visade ett signifikant samband med kognitiv prestation. Beträffande munhälsan och sambandet med kognition skrev vi nyligen en artikel i denna tidskrift (ÄiC nr 4/12), där vi även diskuterade andra hypoteser om sambandet (Bergdahl och medarbetare, 2012). uppföljningar av vad som har hänt med dessa personer efter att det har gått några år från den ursprungliga klassificeringen. En uppdatering gjordes 2011 och presenterades på en konferens (Nilsson, 2011). En annan uppdatering gjordes helt nyli- vi hAr gjort ett som mäter semantiskt minne (se faktaruta). De medelvärden som visas kommer från personer som försökt genomföra testerna vid Betulaprojektets senaste testomgång (den femte; T5) och som inte har fått demensdiagnos fram till 2012. det frAmgår klArt av medelvärdena att åldern tar ut sin rätt vad beträffar episodiskt minne. Tydligt är att de allra äldsta, 85–100 år, uppvisar en lägre prestation än de tre yngre åldersgrupperna. Det är ingen deltagare bland de allra äldsta, som når upp till den genomsnittliga prestationen för den yngsta gruppen. Det är dock tre kvinnor som ligger strax under medelvärdet för den yngsta grupäldre i centrum nr 3•2013 t F olk blir äldre och äldre på de flesta håll i världen där sjukvården successivt har utvecklats till det bättre och där man har fått upp ögonen för vikten av en sund livsstil med motion, umgänge och sociala kontakter. Med ökad livslängd följer dock även ökad risk för kognitiv svikt och demens om det vill sig riktigt illa. Redan här ska dock sägas att den individuella variationen i kognitiva förmågor är ganska stor i hög ålder. Bland de allra äldsta, där det alltså finns personer med kognitiv svikt eller demens, kan det även finnas personer som har intakta kognitiva förmågor, till och med så goda att de ligger i nivå med personer i 25–30 års åldern. Med de ”allra äldsta” menar vi i denna artikel de, som är 85 år och äldre. I en artikel vi skrev för några år sedan, var vi intresserade av det goda åldrandet och vad som utmärker detta (Habib, Nyberg & Nilsson, 2007). Det vedertagna internationella namnet för detta fenomen är ”successful aging”. I studien satte vi upp väldigt höga kriterier för de personer, som vi vill beteckna som att de har ett gott åldrande. Vi baserade våra analyser på data från Betulaprojektet (se faktaruta sid 43). 41 3 december Norr a L atiN, cit y coNfereNce ceNter S tockhoLm Den självklara mötesplatsen för dig som arbetar med demenssjukdomar. U R p R o g R a m m e T: • Plenumsamtal – Möt Sven Wollter, skådespelare och medlem i styrelsen Alzheimerföreningen Ta del av Svens egna upplevelser när hans mamma blev demenssjuk, hur man som anhörig familj blir påverkad och hans åsikt om att ”personalens medkänsla är det viktigaste i vården”. • Rätt beslut och bemötande av demenssjuka Stina-Clara Hjulström, förbundsordförande Demensförbundet • Valfri äldreomsorg – vem företräder mig? Sven Erik Wånell, utredare, Stockholms läns Äldrecentrum • Kronisk stress och Alzheimers sjukdom – acceleration pga. stressteroider? Samarbetspartner: Sara K. Bengtsson, PhD • Hur bemöter vi och kommunicerar med personer som har demenssjukdom? Dagny Vikström, leg.arbetsterapeut och demensvårdsutvecklare Deltagaravgift: 1 995 kr exkl moms. I priset ingår för- och eftermiddagsfika samt lunch. Boka tidigt pris före 27/9, 1695:Tider: 3 december 2013, kl 09.00–16.00. Registrering från 08.30 Hela programmet och mer info: www.storademensdagen.se Telefon 08-23 73 10 eller e-post: [email protected] arrangör: www.expomedica.se 4 december Norr a L atiN, cit y coNfereNce ceNter S tockhoLm Sveriges största mötesplats för dig som arbetar med äldre, som har eller kan drabbas av psykisk ohälsa. U R p R o g R a m m e T: • Att möta människor Gillis Herlitz, fil dr, etnolog, antropolog och författare • Hur blir mitt liv när min partner dör? Lennart Björklund, socionom, diakon o leg psykoterapeut • Suicidalitet hos äldre som problemlösning, olycksfall och psykiskt trauma Jan Beskow, professor, Suicidprevention i Väst, SPIV • Familjebörda vid svår psykisk sjukdom – effekter på anhöriga Margareta Östman, professor, Malmö Högskola Samarbetspartner: • Kulturellt perspektiv på åldrande Sofie Bäärnhielm, överläkare på Transkulturellt Centrum, Sll Haibe Hussein, folkhälsovetare på Transkulturellt Centrum, Sll Deltagaravgift: 1 995 kr exkl moms. I priset ingår för- och eftermiddagsfika samt lunch. Boka tidigt pris före 27/9, 1695:Tider: 4 december 2013, kl 09.00–16.00. Registrering från 08.30 Hela programmet och mer info: www.aldreochpsykiskohalsa.se Telefon 08-23 73 10 eller e-post: [email protected] mediapartner: arrangör: www.expomedica.se 42 ExpoMedica_Äldreicentrum_165X235.indd 1 äldre i centrum nr 3•2013 2013-09-03 14:56:35 t Fakta | Betulaprojektet Betula är ett forskningsprojekt om åldrande, minne och hälsa. Det startade med en första våg av datainsamling, som genomfördes 1988–90 (T1). Till denna datainsamling kallades 1 000 personer i åldrarna 35, 40, 45,…, 80 år. Det var 100 personer i var och en av de 10 åldersgrupperna med femårsintervall. Personerna i denna studiepopulation (S1) har kallats till alla testtillfällen som senare ägt rum: T2 (1993–95), T3 (1998–00), T4 (2003– 05) och T5 (2008–2010). De kommer även att kallas till T6, som startar i september 2013. Till T2 kallades även två nya studiepopulationer (S2 och S3). Deltagarna i S2 var lika gamla som S1-deltagarna var vid T1 och S3-deltagarna var lika gamla som S1-deltagarna var vid T2. Både S2 och S3 kallades även till T3. S3 kallades även till T4 och T5 och kommer att kallas till T6. Vid T4 kallades även en ny studiepopulation (S5) och vid T5 också en ny studiepopulation (S6). S6 kommer även att kallas till T6. Uppföljningsdata från T5 (2008-2010) i fyra olika åldersgrupper 85–100 år 65–80 år 50–60 år 25–45 år Episodiskt minne 4,2 8,2 10,3 10,6 Min/Max 0/9 1/15 3/16 1/16 Antal 52 552 348 151 23,0 24,3 22,7 Semantiskt minne 18,5 Min/Max 3/29 6/30 5/30 11/29 Antal 65 560 354 151 pen. Två av dem är 85 år och en är 90 år och de har alla 8 poäng i detta test (det vill säga 50 procent av max-värdet). En 85-årig man når också 8 poäng och en 90-årig man når 9 poäng. medelvärdet för den yngsta gruppen. Bland 100-åringarna är det en kvinna och en man, som presterar mycket bra (23 respektive 26 poäng). det intressant att notera att bland de allra äldsta finns personer som för episodiskt minne presterar i närheten av den genomsnittliga prestationen för 25–45-åringar och för semantiskt minne till och med högre än vad dessa yngsta deltagare presterar. Dessa individer är förvisso en minoritet men kan utgöra goda exempel och vägleda fortsatt forskning för att bidra till ett gott åldrande. n saMManFaTTnIngsvIs är är ålder inte lika utslagsgivande. Dock finns det bland de äldsta, deltagare som presterar nästan maximalt på detta test (29/30). Det är så många som 16 personer bland 85-åringarna som presterar bättre än medelvärdet för den yngsta gruppen. Av dessa är 11 kvinnor och 5 män. Bland 90 åringarna är det en kvinna och en man som presterar bättre än medelvärdet för den yngsta gruppen. Deras prestation är mycket hög, 29 respektive 28 poäng. Bland 95-åringarna är det ingen som når För sEManTIskT MInnE LARS-GöRAN NILSSON LARS NyBERG REFERENSER: Bergdahl et al i ÄC (2012) Habib, R., Nyberg, L., & Nilsson, L.-G. (2007). Cognitive and non-cognitive factors contributing to the longitudinal identification of successful older adults in the Betula study. Aging, Neuropsychology and Cognition, 14, 257-273. Nilsson, L.-G. (2011). Genetic and demographic factors related to successful aging. Frontiers in Human Neuroscience Conference Abstract: XI International Conference on Cognitive Neuroscience (ICON XI). doi: 10.3389/ conf.fnhum.2011.207.00593. Fakta | Episodiskt och semantiskt minne Med episodiskt minne menar man minne av händelser som man har varit med om själv. Man kan t ex dra sig till minnes vem man träffade dagen före julafton i fjol. Detta simuleras i laboratoriet genom att försökspersonerna först får lära in någonting som de senare testas på. Ett representativt test av episodiskt minne är det test som data redovisas för i denna artikel. I detta test får deltagarna först genomföra 16 olika små handlingar (t ex rulla bollen, lyft upp pennan) och skall sedan, direkt efter det att alla 16 handlingarna har utförts, fritt återge så många av dessa handlingar som möjligt i en valfri ordning. Med semantiskt minne menas minne för allmän kunskap, t ex att den kemiska beteckningen för vanligt bordssalt är NaCl eller att Oslo är Norges huvudstad. Det semantiska minnestest som används som underlag för data i denna artikel är ett ordförståelsetest, vilket också är representativt för test av det semantiska minnet. Vid testet får deltagarna se 30 nyckelord. För vart och ett av dessa ord presenteras fem andra ord och deltagarna skall peka ut det av dessa fem ord som är en synonym till vart och ett av de 30 nyckelorden. äldre i centrum nr 3•2013 43 DNA-spiral, iStockphoto GÅR DET ATT PÅVERKA ÅLDRANDE Hur vår ålderdom kommer att se ut och hur gamla vi blir har med genetik och ärftlighet att göra. Delvis. Övrigt, som sociala faktorer, kan vi till vissa delar påverka – men inte vår genetiska sammansättning. Eller vänder epigenetiken upp och ner på den föreställningen? E pigenetik är benämningen på ett relativt nytt forskningsområde. Prefixet epi är grekiska, vilket betyder ”på”, och syftar till att förändringarna sker utanför själva dna-sekvensen. Kan man genom epigenitik få förklaringar till åldrandets sjukdomar eller till och med själva åldrandet? – Den här forskningen är så ny att man egentligen inte kan säga särskilt mycket, säger Lina Keller som är genforskare bland annat inom snac-projektet (se faktaruta). Hon är molekylärbiolog och medicine doktor. Epige44 äldre i centrum nr 3•2013 nitik är inte hennes egentliga forskningsområde utan hon ägnar sig åt genetisk epidemiologi, vilket är något helt annat, påpekar hon. Då studerar man dna-sekvensen – som är en kod för att uttrycka proteiner – för att bland annat hitta sambanden mellan ohälsa och de genetiska faktorer som ökar risken för ohälsa. – Epigenetik beskriver något som i vissa fall kan vara ärftligt men som inte ligger i själva sekvensen. Vi kan inte påverka vår dna-sekvens, men genom epigenetiken, som kan påverkas av till exempel vad vi äter och vår grad av fysisk aktivitet, har vi möjlighet att själva göra det bästa av våra genetiska förutsättningar. Ett exempel på en epigenetisk mekanism handlar om så kallade metylgrupper som sitter på dnasekvensen och i generella ordalag signalerar att genen är avstängd. – Metylgrupperna påverkar hur vi kan utnyttja olika gener; de har en förmåga att bromsa uttrycket av proteiner eller öka dem, det som är lämpligt för tillfället. Kan man själv påverka metyleringen av dna:t? – Forskning visar att man troligtvis kan det, och att ens metylering ändras mönster som visar att deras mormor svalt under graviditeten. ET? under livets gång. Genom fysisk aktivitet, hälsosam kost och via olika sociala faktorer som stress kan metyleringen modifieras. En studie inom Karolinska Institutet visar att mätning före och efter fysisk aktivitet påverkade metyleringen av vissa gener på vad vi tror är ett positivt sätt. Det finns också några exempel som visar att epigenetiska förändringar kan vara ärftliga. En förutsättning för detta är att förändringen sker i våra könsceller. Lina Keller ger ett exempel på en studie med kvinnor som var gravida under andra världskriget och som samtidigt var med om svår svält. Som en följd födde de förhållandevis små spädbarn, vilket ju är väntat. Men när dessa barn senare fick barn, var också deras spädbarn mindre än förväntat, trots att de mödrarna vuxit upp under bra förhållande med rik tillgång till föda. – Deras barn bär på ett metylerings- Vad hoppas forskarna med den här gan ska nya forskningen? Hur kan det här ha att göra med åldrandet till exempel? – Om man kan se vilka geners metylering som påverkas, och hur, av olika beteenden eller händelser i livet, kanske man kan få en inblick i till exempel hur fysisk aktivitet påverkar våra muskler, säger Lina Keller. Samt varför det är så fördelaktigt att hålla sig i trim, och i det långa loppet också varför förutsättningarna för ett friskt åldrande förbättras av en hälsosam livsstil. – Om vi misstänker att ett protein har betydelse för åldrandet, letar vi i den genen för att se om det finns några förändringar som oftare förekommer bland dem som blir mycket gamla. Det är genetisk epidemiologi. Idag kan man undersöka stora delar av genomet och klargöra vilka gener som påverkar vad. Det kräver omfat- Länge har man vetat Lina Keller, läkare, doktorand vid Karolinska Institutet, Aging att genvarianten Research Center (ARC). APOE ε4 ger ökad risk för Alzheimers sjukdom. Om man är bärare av APOE ε4 finns det nå got man kan göra för att hålla sjukdomen stången tills man hittar fram till läke medlet? – Trots åratal av forskning vet vi inte vad det är med den här varianten som ger den ökade risken. – Vi vet att apoe är bärare av fetter såsom kolesterol, och att ε4-varianten inte gör detta jobb lika effektivt, men kan hända att en bättre förklaring finns i epigenetiken. Den ökade risken verkar kunna modifieras av fysisk aktivitet och ett aktivt och hälsosamt liv, så det är inte otroligt, men mera forskning krävs för att svara på detta. n INGER RAuNE »omvimisstänkerattettproteinharbetydelseför åldrandet,letarviidengenenförattseomdetfinns någraförändringarsomoftareförekommerblanddem somblirmycketgamla.detärgenetiskepidemiologi.« tande internationella samarbeten och många tiotusentals patienter måste undersökas. Sådana studier pågår runt om i världen och i olika ämnesområden, bland annat för Alzheimers sjukdom. – Men vi ser också att förändringar i sekvensen inte kan berätta allt för oss, och då kan vi istället leta bland de epigenetiska mekanismerna – som är en annan nivå eller dimension av genetiska förändringar, säger Lina Keller. – Genom dessa studier hoppas vi att bättre förstå mekanismerna bakom sjukdomen. Det i sin tur kan eventuellt också leda till att man kan hitta bot. Fakta | SNAC SNAC är en nationell äldrestudie i fyra landsdelar. SNAC-K är studien baserad på Kungsholmen/Essingeöarna i Stockholm. Studien startade 2001 för att ge svar på hur framtida behov av vård och omsorg kommer att se ut och hur behoven bäst ska tillgodoses. www.snac.org äldre i centrum nr 3•2013 45 inlägg DEN sOM LEVER LÄ Boken ”Åldrandets gåta. Vetenskapen som förlänger ditt liv”, har fått stor uppmärksam het. Professor Lars Andersson som läst journalisten Henrik Ennarts bok har en hel del invändningar. V i blir bara friskare. Vi lever allt längre. Detta upprepas ständigt som mantra i olika sammanhang. Att medellivslängden ökar bland befolkningen som helhet råder det inget tvivel om; Statistiska centralbyrån förser oss regelbundet med siffror om detta. När det gäller hälsan är bilden mer komplicerad. Det finns vissa tecken på en positiv hälsoutveckling i främst den tredje åldern (så brukar tiden kallas från det man slutat arbeta, eller åtminstone inte arbetar av nödvändighet, och så länge man i stort sett klarar sig själv) – men också på en försämring i den fjärde åldern (den tid man är beroende av andra för att klara sig eller åtminstone är mycket skröplig). Men bilden är hur som helst splittrad eftersom vissa besvär och symtom minskar, medan andra ökar. Ett långt liv med bästa möjliga hälsa låter lockande och därför välkomnas medicinska framsteg som skulle kunna göra detta möjligt. Men som med det mesta kan ideal när det gäller åldrandet drivas in absurdum eller användas för andra syften. När det gäller talet om att vi blir allt friskare och lever allt längre är det värt att uppmärksamma en ”friskhetsmyt” som spelar de ansvariga för vård och omsorg i händerna. Eftersom vi bara blir friskare behöver äldreomsorgen inte prioriteras. Myten kan även få oss att tro att vi kommer att klara oss ifrån ålderdomens skröplighet. en ”sjukdomsmyt” som gäller åldrandet i sig. Att leva länge är inte liktydigt med att leva med god hälsa, då det inte funnits någon evolutionär selektion för god hälsa i hög ålder. Om ett biomedicinskt perspektiv på åldrande dominerar ligger fokus på kroppen och vad som händer under åldrandet kan uppfattas som ett misslyckande. Men för att ålderdomen ska kunna ses som ett naturligt slut på livet med fullt människovärde måste livet ses som något mer än att kroppsliga funktioner fungerar som de alltid gjort. Dessa spörsmål kommer upp, men på ett naivt och omedvetet sätt, i vad som måste vara årets mest bisarra publikation ”Åldrandets gåta. Vetenskapen som förlänger ditt liv” av journalisten Henrik Ennart. Boken inleds som en rapport från olympiska spelen där länderna tävlar mot varandra i grenen medellivslängd. Henrik Ennart finner att i skatteparadisen är medellivslängden högst, i Monaco till exempel är den 90 år. Men skatteparadisen blir diskvalificerade på grund av doping, det vill säga en alltför välbeställd befolkning, så Japan tar förstås guldet. Sverige är med i tätklungan, dock inte på pallplats. som skulle kunna beskrivas som ett ode till långlivade personer. Det har alltid funnits en fascination för ett Shangri-la bortom bergen där människor lever lyckliga, friska och länge. Åtminstone det senare påstods förr ha varit fallet på några ställen – Hunzadalen i Pakistan, Abchazien i Georgien, och Vilcabamba i Ecuador, men som visat sig vara bluff och båg. Nu gör Henrik Ennart ett stort nummer av några andra områden med långlivade individer, främst Okinawa i norra Japan och Oligastradistriktet på Sardinien, som fått samlingsnamnet ”den blå zonen”. Han hittar även ett svenskt Shangri-La som huvudsakligen utgörs av södra Småland. I det sammanhanget informerar oss Henrik Ennart att dit kom under folkvandringstiden folkslaget vidingarna, okänt varifrån, och bland dessa bångstyriga individer finns i dag osedvanligt många hundraåringar. En av dem, Abrahamsson, klev inte ut genom fönstret, men emigrerade till Chicago och blev nästan 100 år. Som möjliga orsaker till den höga medellivslängden i Smålandsbältet anges gener och stenigt landskap. därEFTErFöljErvad dETärockså värt att uppmärksamma 46 äldre i centrum nr 3•2013 är Henrik Ennarts specialintresse och boken har ett starkt fokus på detta. Det visar sig dock att det inte finns någon större överensstämmelse mellan orterna i den blå zonen vare sig beträffande förläggning av måltiderna eller vad som varit typisk kost. Även kaloriintaget skiljer sig ordentligt åt mellan Okinawa och Sardinien. Ändå ältas matens betydelse för långt dIETEr,EllErkosThållnIng, ÄNGsT ViNNER liv sida upp och sida ner, samtidigt som männen på Sardinien sägs ha blivit långlivade tack vare familjernas starka och beslutsamma kvinnor… För det speciella med Sardinien, liksom Abchazien i Georgien, är att här sägs männen leva längst. En av många felaktigheter i boken är att det påstås att även i Sverige blev män äldre än kvinnor fram till industrialismen. Men kvinnor i Sverige har alltid blivit äldre än män, åtminstone så långt tillbaka som det går att avläsa med tillförlitlig befolkningsstatistik (1751). På Okinawa sägs en osedvanligt hög andel hundraåringar vara kvinnor (87 procent – i själva verket ungefär samma andel som i Sverige), och en krutgumma som blir intervjuad får stå som modell för hur deras livsstil leder till strålande fysik. Bara i förbigående skymtar det fram att 80–90 procent av de långlivade på Okinawa var sängliggande eller demenssjuka. ETTExEMpElpå den närsynthet som ständigt återkommer när platser med påstått gamla människor beskrivs är, liksom i denna bok, att där finns en tät sammanhållning i familjen, goda kontakter med vänner och att de äldre är aktiva i lokalsamhället. Det är också ganska fattiga områden där befolkningen även upplevt tider med svält. Problemet är bara, vilket var och en som tänker efter det allra minsta inser, att det finns tusentals platser på jorden som stämmer in på en sådan beskrivning utan att människor för den skull blivit uppseendeväckande gamla. Två faktorer som däremot skulle kunna nämnas är slumpen och lite lagom inavel. En ansenlig del av boken upptas även av biomedicinska experiment med livsförlängning av främst maskar, bananflugor och möss. Förhoppningen är att i framtiden kunna åstadkomma en avsevärd förlängning av livet eller till och med evigt liv hos oss människor. Detta ämne fordrar naturligtvis en betydligt mer seriös behandling än några käcka science fictionartade framtidsvisioner. Efter att ett par kritiska röster väldigt kort fått komma till tals så viftas invändningar bort mot vad som skulle bli följderna av evigt liv. Överbefolkning, till exempel, blir inget problem för man kommer tydligen inte att skaffa fler än två barn. Om så ändå skulle bli fallet kan man lagstifta om barnbegränsning så ökningen av befolkningen påstås därför inte bli extremt stor. Med en något större befolkning kommer det dessutom att finnas fler genier som Lars Andersson, professor i gerontologi, NISAL, Linköpings universitet. kommer att hitta på fiffiga lösningar på försörjningskrisen som till exempel att installera gps-navigering i jordbruksmaskiner. En av Ennarts sagesmän kan tänka sig att med ett avsevärt längre liv så kan en del av tiden användas till att resa till någon närbelägen (sic) stjärna. En motsvarande teknikoptimism har väl inte skådats sedan 50-talet. motsägelsefulla beskrivningar i boken, några pålitliga råd och tips om vad som kan vara bra att tänka på för att i möjligaste mån behålla en god hälsa så länge det går? Det är inte lätt att sålla. Det staplas råd på råd och även här blir resultatet motsägelser. På ena stället rekommenderas till exempel ett glas vin och tre koppar kaffe om dagen, på ett annat ställe att undvika alkohol och kaffe. Det finns naturligtvis inte en enda sanning, men… Henrik Ennart har gjort många intervjuer för boken, men blandningen av seriösa forskare och rena stollar där FInnsdET,TroTsalla »Förhoppningenärattiframtidenkunna åstadkommaenavsevärdförlängningavlivet ellertillochmedevigtlivhosossmänniskor.« samtliga refereras med samma goda humör gör att det gäller för läsaren att kunna skilja på rimliga och orimliga påståenden. Det går att komma med hur mycket detaljkritik som helst, men bokens stora problem är den bild av åldrandet som målas upp. Innan vi börjar drömma oss bort till något tänkt Shangri-La där kroppslig perfektion dyrkas finns det en verklighet att ta hand om. Där lever vi i dag och det finns inga tydliga tecken på att den tredje åldern vinner mark på den fjärde ålderns bekostnad (i Henrik Ennarts värld kallad tredje åldern, som hamnar efter fjärde åldern). Och oavsett vilket, är det hela människan som räknas, något som fördunklas av en dyster bild av åldrandet som en sjukdom. Det finns för all del en del matnyttigt (förlåt) att hämta, men boken i sin helhet påminner mest om något von Däniken totat ihop (om någon minns honom). n LARS ANDERSSON äldre i centrum nr 3•2013 47 Lästips Alzheimers sjukdom Agneta Nordberg (red.). Studentlitteratur 2013. Boken skildrar Alzheimers sjukdom, men även andra demenssjukdomar. Bakomliggande patologiska förändringar vid sjukdomen beskrivs, liksom hur en utredning av minnesbesvär går till och de metoder som används: neuropsykologiska minnestester, imaging och analyser i ryggvätska. Läkemedelsbehandlingsstrategier, nutrition, hälsoekonomi, epidemiologi, riskfaktorer och genetik är andra områden som beskrivs i denna antologi. Två personliga skildringar kring hur det är att vara anhörig till en person med Alzheimers sjukdom kompletterar. I elva kapitel undersöks hur kön, könsidentitet och sexualitet påverkar villkor för åldrande. Bokens tre delar uppmärksammar betydelser av nära relationer och gemenskap; vad det betyder att förhålla sig till normer för kön, ålder och sexualitet, samt; hälso-, vård-, och omsorgsperspektiv på äldre lhbtq-personers livsvillkor. Vad betyder det att bevittna en historisk utveckling där diskretion ibland var det enda alternativet, till idag när öppenhet och stolthet är förväntad? Vilka räknas som familj? Hur är det att som äldre transperson påbörja en utredning för att ändra könsidentitet? Hur är det att som äldre behöva omsorgshjälp men samtidigt vara rädd för att bli diskriminerad på grund av sin sexualitet eller könsidentitet? Boken om demenssjukdomar Hans Basun, Margareta skog, Lars Olof Wahlund, Helle Wijk (red.). Liber 2013. Den expansiva utvecklingen inom demensforskning och demensutbildning presenteras i den nu uppdaterade versionen av Boken om demenssjukdomar. Här tar du del av nya diagnoskriterier, nya riktlinjer för utredning och behandling samt senaste rön inom omvårdnadsforskning. Boken omfattar dessutom information om stöd för närstående, juridiska frågeställningar samt fakta om den palliativa vårdfilosofins framväxt inom svensk demensvård. Studentlitteratur 2013. Boken bygger på patientnära forskning med fokus på patienters, närståendes och vårdpersonals erfarenheter av sjukdom, döende, död och palliativ vård betraktat ur ett livscykelperspektiv. Den belyser centrala begrepp och perspektiv i teori och praktik via bokens sex delar: Döden i vår samtid, Värdegrund och förhållningssätt, Autonomi, identitet och värdighet, Sorg, tröst och mening, Livet nära döden och Den palliativa vårdens praktik. Patina – långa liv och årgångshem Petter Eklund, Patric Johansson. Arena 2012. Läkemedelsgenomgångar för äldre ordinerade fem eller fler läkemedel Socialstyrelsen 2013. Vägledning som ger stöd i arbetet med läkemedelsgenomgångar för att kvalitetssäkra patienters läkemedelsbehandling. Åtgärderna i vägledningen gäller för patienter som är 75 år eller äldre och som är ordinerade fem eller fler läkemedel och för patienter som har misstänkta eller konstaterade läkemedelsrelaterade problem. Läkemedelsgenomg ångar för äldre ordinerade fem eller fler läkemedel – en vägledning Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede Socialstyrelsen 2013. Handboken utgår från bestämmelserna om lex Sarah i socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah. Syftet med handboken är att ge stöd vid tillämpningen av dessa bestämmelser. Även bestämmelserna om systematiskt kvalitetsarbete och god kvalitet tas upp för att ge ett sammanhang. Socialstyrelsen 2013. 48 Palliativ vård – begrepp & perspektiv i teori och praktik Birgitta Andershed, Cecilia Håkanson, BrittMarie Ternestedt (red.). Lhbtq-personer och åldrande: nordiska perspektiv Janne Bromseth och Anna siverskog (red.). Studentlitteratur 2013. Lex Sarah Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah äldre i centrum nr 3•2013 för hälso- och sjukvården Kunskapsstöd som innehåller vägledning, rekommendationer, termer och definitioner samt indikatorer för god palliativ vård i livets slutskede. Rekommendationerna innefattar bland annat samordning, fortbildning, handledning, kommunikation och smärtskattning. Nationellt kunska psstöd för god palliativ vård i livets slutskede Vägledning , rekommendationer och indikatorer Stöd för styrning och ledning Prisbelönte skribenten Petter Eklund porträtterar personer som var med om att forma det Sverige vi lever i idag, men som befinner sig långt ifrån stereotypen om gamla människor. Patina är berättelsen om deras liv – ofta spännande, alltid intressant, sällan vemodigt eller nostalgiskt. I fotografen Patric Johanssons många bilder speglas huvudpersonernas årgångshem som befinner sig långt ifrån dagens karga inredningsideal. Titta Max grav! Barbro Lindgren och Eva Eriksson. Karneval förlag 2013 (nyutgåva). Barbro Lindgrens och Eva Erikssons berättelser om den lille pojken Max och hans bil och boll har roat generationer. Men inte alla känner till att det finns en fortsättning – och ett slut – på historien. 1991 utkom nämligen en väldigt speciell Maxbok – Titta Max grav! – där vi får följa hur Max växer upp till en tv-tittande banktjänsteman, skaffar sig fru och barn, skiljer sig och till sist dör … Barbro Lindgren Eva Eriksson karneval förlag Nya avhandlingar Sinnesro viktig vårduppgift The bright side of life – support in municipal elderly home care. Margaretha Norell Pejner, institutionen för hälsovetenskap och medicin, Örebro universitet 2013. Att hjälpa äldre till en bra vardag handlar mycket om känslor och att skapa sinnesro. Avhandlingen visar att patienterna själva är viktiga aktörer. Den beskriver vad hälso- och sjukvårdspersonal kan göra för äldres välbefinnande. Gammakamera ger tidig Parkinsondiagnos Nuklearmedicinska metoder vid idiopatisk Parkinsonism: pre och post synaptisk dopamin sPECT. Susanna Jakobson Mo, institutionen för strål ningsvetenskaper, Umeå universitet 2013. Gammakameraavbildning med spect-teknik gör det bland annat möjligt att ta reda på om dopaminbrist ligger bakom symtomen vid misstänkt parkinsonliknande sjukdom. Avhandlingens resultat talar också för att spect kan skilja mellan olika varianter av Parkinsons sjukdom och påvisa olika prognoser. Undernäring risk vid demens Foodwork and meals in everyday life among persons with dementia and their partners. Linda Johansson, Hälsohögskolan i Jönköping 2013. Nedsatt kognitiv förmåga ökar risken för undernäring bland hemmaboende äldre personer med demenssjukdom, på grund av svårigheter att inhandla, tillaga och äta mat. Aktiviteter kring måltiden som personerna kan utföra bör bevaras så länge som möjligt, med stöd och hjälp som ska bygga på individens behov, önskemål och problem. Sköldkörtelhormon minskar vid alzheimer Endocrine and diagnostic aspects of cognitive impairment with special reference to Alzheimer’s disease. Per Johansson, institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 2013. Kalendarium sköldkörtelhormon i hjärnan. Upptäckten öppnar för att begynnande demenssjukdomar skulle kunna behandlas med tyroxin. Social fobi hos många äldre social phobia among the elderly. Björn Karlsson, institutionen för neuroveten skap och fysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 2013. Moderna diagnostiska kriterier fångar bara varannan äldre patient med social fobi. 60 000 personer över 65 år kan känna rädsla inför att träffa andra människor. Avhandlingen visar också att de som har social fobi ofta samtidigt lider av depression. Den baseras på H70- och H85-studierna, befolkningsundersökningar av personer äldre än 70 år som pågått i Göteborg sedan 1971. Genvarianter ger bättre minne Genetik och hjärnavbildning av hip pocampusbaserade minnesfunktioner. Karolina Kauppi, institutionen för integrativ medicinsk biologi, Umeå universitet 2013 . En väg att förstå demenssjukdomar är att kartlägga hur gener påverkar mekanismer för minne. Avhandlingen studerar tre minnesrelaterade gener och tyder på att effekten på minnet medieras av bättre hjärnfunktion. Bärare av två fördelaktiga genvarianter hade högre hjärnaktivering än bärare av endast en, medan de som saknade båda varianterna hade lägst aktivering. Alzheimer ur de sjukas perspektiv Cognitive erosion and its implications in Alzheimer’s disease. Selina Mårdh, institutionen för beteendeveten skap och lärande, Linköpings universitet 2013. Personer med Alzheimers sjukdom är medvetna om sitt dåliga minne och många gånger även om sin diagnos. De ger även uttryck för att de blir ledsna av den irritation de känner att de orsakar. Avhandlingen visar också att de ord och begrepp som den sjuke har glömt har gått förlorade för alltid och inte kan återuppväckas. 3–4 oktober Nordisk vårdkonferens om äldrevård. Arr: Sophiahemmet högskola Plats: Sophiahemmet högskola, Valhallavägen 91, Stockholm. Info: www.shh.se 9–10 oktober Nationella kvalitetsregisterkonferensen. Arr: Sveriges kommuner och landsting, SKL. Plats: Quality hotel, Friends arena, Stockholm. Info: www.kvalitetsregister.se/konferenser_5 17 oktober Swedage – nationellt kunskapstorg för äldreforskning. Arr: Forte, Statens folkhälsoinstitut, Vinnova, Vårdalstiftelsen, Encell, Hälsohögskolan, Landstinget i Jönköpings län. Plats: Elite Stora Hotellet, Jönköping. Info: www.swedage.se 17 oktober Äldre & åldrande: Social dokumentation i vardagsarbetet . Arr: Stiftelsen Äldrecentrum. Plats: ABF-huset på Sveavägen 41, Stockholm. Info: www.aldrecentrum.se 18 oktober Hur bemöter man hot och våld? Arr: Kompetensutvecklingsinstitutet, KUI Plats: Drottningholmsvägen 39A, Stockholm Info: www.kui.se 22–23 oktober Äldreomsorgsdagarna Arr: Gothia fortbildning Plats: Stockholmsmässan, Älvsjö Info: www.gothiafortbildning.se 28 oktober 2:a interdisciplinära forumet för doktorander och nydisputerade inom äldre- och åldrandeområdet. Arr: Sveriges gerontologiska sällskap, SGS. Plats: Äldrecentrum, Gävlegatan 16, Stockholm. Info: www.sgs.nu 14 november Vi blir också äldre – levnadsvillkor för personer med utvecklingsstörning som åldras. Arr: Riksförbundet FUB, Carpe, Hjälpmedelsinstitutet. Stiftelsen Äldrecentrum och Svenskt demenscentrum Plats: Essinge konferens, Stora Essingen, Segelbåtsvägen 15, Stockholm. Info: www.aldrecentrum.se Människor med begynnande alzheimer har en signifikant lägre nivå av äldre i centrum nr 3•2013 49 äldrEForsknIngEnshus undertecknat Målet är minskat lidande M ålet med allt kvalitetsarbete i vård och omsorg måste vara att minska lidandet för den enskilde patienten eller brukaren. Att använda kvalitetsregister för att systematiskt samla in och registrera data har inget egenvärde i sig. Men man kan inte heller, om man vill vara en del av en utveckling som ska leda till bättre och säkrare vård, avfärda betydelsen av verktyg som kan vara till stor hjälp i arbetet med att identifiera problem och synliggöra resultat. Senior alert är ett kvalitetsregister där patienter kan registreras med riskbedömning och planerade och vidtagna åtgärder inom flera områden. Sedan man aktivt började använda Senior alert inom äldreomsorgen har man kunnat se en ökande medvetenheten bland medarbetare när det gäller bland annat trycksår, undernäring, fallolyckor och munhälsa. Patienter i äldreomsorgen är ofta i behov av insatser från flera olika professioner. Det kan handla om undersköterska, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, läkare och tandhygienist. Ska vården bli så bra som möjligt måste de olika yrkesgrupperna kommunicera, lära och arbeta tillsammans. Senior alert ger möjligheter för teamet att tillsammans utforma nya arbetssätt. Genom att ta tillvara och använda insamlad data så kan verksamheten stärkas och förbättras. Vårdteamen får underlag för gemensam reflektion kring det arbete som görs. Ju fler som använder Senior alert, och andra adekvata kvalitetsregister, desto mer uppmärksamma blir vi på områden där vården måste utvecklas. Lidandet för den enskilde minskas, patientsäkerheten förbättras och verksamheterna utvecklas. Anna Larsson, samordnande utvecklingsledare, Stiftelsen Äldrecentrum, Bättre liv för sjuka äldre i Stockholms län 50 äldre i centrum nr 3•2013 Lotta brinner för BPSDregistret I Norrtälje satsar äldreomsorgen stort på att arbeta i vårdteam kring personer med demens. Ett viktigt stöd i arbetet är bpsd-registret, ett kvalitetsregister som nu införs på kommunens vård- och omsorgsboenden. Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens (bpsd), drabbar någon gång cirka 90 procent av alla som lever med en demenssjukdom. Symptom på bpsd är aggressivitet, oro, apati, hallucinationer eller sömnstörningar och de kan orsaka mycket lidande, framförallt för den drabbade personen, men också för närstående och vårdpersonal. bpsd-registrets syfte är att minska lidandet och att öka livskvalitén för personen med demenssjukdom. Lotta Wikander är Silviasyster och arbetar inom dagverksamheterna i TioHundra ab, ett vårdbolag i Norrtälje som drivs gemensamt av Norrtälje kommun och Stockholms läns landsting. Som Silviasyster har hon olika specialuppgifter, bland annat utbildar och handleder hon om demens. För några år sedan gick Lotta Wikander en utbildning för att bli bpsd-administratör och under våren 2013 började hon tillsammans med Raisa Lidén – även hon Silviasjuksköterska och certifierad bpsd-administratör – att utbilda bpsd-administratörer inom TioHundras vård- och omsorgsboenden. TioHundra ab har 13 vård- och omsorgsboenden. Drygt hälften av dem har börjat arbeta i bpsd–registret. Målet är att det ska finnas minst en bpsd–administratör på varje vård– och omsorgsboende innan årets slut. I utbildningen deltar en undersköterska eller ett vårdbiträde, en sjuksköterska och chefen från varje boende. När arbetsplatsen ska börja arbeta med registret kan de behöva mer eller mindre stöd. För en del räcker det med en eller några avstämningar per telefon. Andra vill att Lotta Wikander åker ut och är med när personalen ska arbeta med registret. En patientskattning i registret brukar ta en till en och en halv timme. Vid skattningen deltar alla medarbetare i vårdteamet och man går metodiskt igenom olika symptom, troliga orsaker till symptomen, medicinering, åtgärder och patientens utveckling över tid. – Personalen uppskattar verkligen den grundliga genomgången av patienterna. Det är något som man ofta har saknat, säger Lotta Wikander. Ju mer hon själv jobbar med registret desto mer övertygad blir hon om att det bidrar till att öka kvalitén i äldreomsorgen och inom demensvården. Som ett exempel lyfter hon fram en orolig patient, en kvinna som ringde i larmklockan stup i kvarten. Kvinnan hade en hög dos lugnande mediciner. Efter ett halvårs arbete med bpsd-registeret som stöd har kvinnan inga lugnande mediciner och har slutat ringa i klockan. – Genom ett annat bemötande blev kvinnan trygg, säger Lotta Wikander. LARS BERGSTRöM äldrEForsknIngEnshus Risken att insjukna i demens minskar Från observation till handling i äldreforskningen E U n ny studie från arc tyder på att risken att insjukna i demens kan ha minskat de senaste 20 åren. Under de senaste två årtiondena har personer med demens levt allt längre med sin sjukdom. Man skulle kunna tro att det totala antalet personer med demens därmed ökar. Men i en studie om demenssjukdom hos äldre personer boende i Stockholm kunde forskare på arc inte se någon sådan ökning. Slutsaten blev att risken att insjukna kan ha minskat. – Det är möjligt att förändringen i risk har ett samband med förbättrad kontroll och behandling av hjärtkärlssjukdomer. Vaskulära faktorer spelar en roll i många demensfall som debuterar efter 75 års ålder, säger Chengxuan Qiu, forskare och huvudförfattare till studien. Även om risken att insjukna minskar, kommer demens att förbli ett problem. Det finns fortfarande inget botemedel mot sjukdomen, och det totala antalet personer med demens kommer förmodligen att växa i takt med en ökande medellivslängd och förbättrad överlevnad bland personer med demens. Studien, som har titeln ”20-year changes in dementia occurrence suggest decreasing incidence in central Stockholm, Sweden”, baseras på data från två stora forskningsprojekt i vilka man under längre perioder har studerat äldre personers hälsa: Kungsholmsprojektet (1987–1989) och snac-k (Swedish National study on Aging and Care in Kungsholmen 2001–2004). KIMBERLy KANE Prestigefullt pris till Laura Fratiglioni L aura Fratiglioni, chef för Aging Research Center (arc), har tilldelats Bengt Winblad Lifetime Achievement Award. Priset ges till framstående forskare som genom banbrytande forskning har hjälpt miljoner människor världen över. Priset delades ut vid Alzheimer’s Association International Conference som ägde rum i juli i Boston, usa. – För mig är det en stor ära att ta emot det här priset. Jag känner ett stort engagemang i mitt arbete och för min forskning. Engagemanget är också något som förenar alla medarbetare på arc. Därför är priset en uppmuntran inte bara för mig personligen, utan också för alla mina med- arbetare. Priset är en bekräftelse på att den forskning vi bedriver inom demens och åldrande har varit framgångsrik och är betydelsefull, säger Laura Fratiglioni. Laura Fratiglioni är professor i medicinsk epidemiologi, med demens som specialområde. Hon arbetar vid Karolinska Institutet och är föreståndare för arc. Ett av Laura Fratiglionis stora vetenskapliga bidrag har varit att identifiera riskfaktorer för demens. Riskfaktorerna kan användas för att utveckla förebyggande åtgärder. Hon har också, mer nyligen, forskat inom områdena multisjuklighet och livslängd bland de allra äldsta. nder det senaste decenniet har forskare inom äldreområdet lagt mycket arbete på att kartlägga en mängd olika faktorer som påverkar äldres hälsa och risken att insjukna i demens. Bland annat har man tittat mycket på livsstilsfaktorer. Men nu byter forskningen delvis inriktning och går från att vara en passiv observatör till mer handling. – Hittills har man inte lyckats få fram ett botemedel för demens, och trots stora ansträngningar har vi ännu inte lyckats med att ta fram nya och effektivare farmakologiska behandlingar mot sjukdomen. Därför lägger forskningen nu allt större vikt vid förebyggande arbete, säger Miia Kivipelto, professor vid arc. Miia Kivipelto leder en del av hatice som är en ny europisk studie om hälsosamt åldrande. I studien undersöker man om rådgivning via internet till äldre kan vara en väg framåt för att förebygga bland annat demens, hjärt- kärlsjukdom, stroke, diabetes, högt blodtryck, högt kolesterolvärde, rökning och fysisk inaktivitet. Så småningom hoppas man att resultatet ska bli ett webbaserat verktyg, med äldre personer som målgrupp, som lätt kan anpassas till och användas i många olika länder. I projektet ska totalt 4 600 personer 65 år och äldre från Finland, Frankrike och Nederländerna ingå. De ska lära sig att leva ett friskare liv med hjälp av webbaserat stöd som omfattar både allmän information om sjukdomar och mer individuell rådgivning från sjuksköterskor och läkare. KIMBERLy KANE jOHANNA ByLuND Äldrecentrum, ARC (Aging Research Center) och Svenskt demenscentrum bildar Äldreforskningens Hus. Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm, tel. vx 08-690 58 00. www.aldrecentrum.se, www.ki-su-arc.se äldre i centrum nr 3•2013 51 Anhöriga Kurs med brukare och anhöriga i fokus Brukarmedverkan får allt större betydelse i forskning och i utvecklingsarbete. Genom ett samarbete mellan sju lärosäten och kompetenspartners anordnas en kurs i ämnet. Att involvera brukare kan vara tidskrävande och svårt. Eller så är det bara en fråga om empati. Brukarmedverkan i praxis, forskning och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvård, socialt arbete och social omsorg Så heter en doktorandkurs på tio högskolepoäng som ges under höstterminen 2013, och som vänder sig till doktorander inom hälsovård, socialt arbete och social omsorg i Skandinavien samt till yrkesverksamma med lägst magisterexamen. Med brukarmedverkan menas att personer som tar del av vård- eller sociala stödinsatser ska få mandat och möjlighet att påverka beslut som får stora konsekvenser för hans eller hennes eget liv och vardag. Kursen gavs första gången 2009 och var ett intiativ från professor Mike Nolan vid Universitet i Sheffield samt Elizabeth Hanson och Lennart Magnusson då vid FoU Sjuhärad. Initiativet resulterade i ett samarbete mellan Högskolan i Borås/FoU Sjuhärad Välfärd, Karlstads universitet, Hälsohögskolan i Jönköping, Høgskolen i Hedmark och University of Sheffield. Inför årets upplaga har två nya parter anslutit sig i samarbetet - Nationellt kompetenscentrum anhöriga och Linköpings universitet. Kursen är uppdelad på fyra träffar, med start den 18 september i Borås, och pågår under två till tre dagar och behandlar olika aspekter av brukarmedverkan inom välfärdens verksamheter och i forskning och utvecklingsarbete inom hälso- och sjukvård, socialt arbete och social omsorg. Enligt den inbjudan som gått ut syftar kursen till att beskriva och problematisera brukarinflytandets former och utbredning, metoder och värden inom hälso- och sjukvård, socialt arbete och social omsorg samt forskning i olika discipliner om brukarmedverkan. Arbetsformerna i kursen är varierande och innehåller föreläsningar, seminariediskussioner, studiebesök och demonstration av konkreta former för brukarmedverkan. För examination krävs att deltagarna skriver, presenterar och försvarar ett vetenskapligt arbete som behandlar någon aspekt av brukarmedverkan. Viktig kurs Lars Rönnmark, Fil.dr. Högskolan i Borås/FoU Sjuhärad Välfärd är kursledare, och ser ett stort behov av att ha en kurs i brukarmedverkan. – Det här är en viktig kurs som behandlar ett område som borde finnas med i alla kurser som har med välfärdsarbete och service till medborgarna att göra. Man får kunskap om hur brukarna ser på situationen och därigenom kunskap om hur man ska ge tjänster och service till brukare i samarbete med dem. Man får fråga Hur känns skorna när du har dem på dig? – för det kan du aldrig som professionell veta, säger Lars. Kursen är speciell i och med upplägget men också att den ger träning i att anta brukarens perspektiv – den ger möjlighet för professionella att reflektera över relevansen av sin insats, vilket framkallar samarbetslösningar, menar Lars. Att överföra lärdomar från kursen i praktisk verksamhet kan bland annat innebära att man ställer sig frågan Hur fungerar vår service utifrån brukarens perspektiv? Hur kan vi göra gott och minska lidandet för dem? Det är en sorts träning i empati helt enkelt, menar Lars. – Det finns en relevans i brukarmedverkan på det sättet att det finns med mer i lagstiftningen och att det Lars Rönnmark. idag nästan är en förutsättning att involvera brukare för att få forskningsprojekt och liknande. Dessutom är brukar- och patientmedverkan en prioriterad fråga för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, under 2013, säger Lars. Karlstads universitet Karlstads universitet står för antagning såväl som för examination. Bengt G Eriksson, professor vid universitetet är examinator för årets kurs såväl som vid 2009 då kursen gavs första gången. – Vi gjorde en utvärdering 2009 och det visade sig att 52 2 äldre i centrum nr 3•2013 äldre i centrum nr 2 • 2008 ” Det här är en viktig kurs som behandlar ett område som borde finnas med i alla kurser som har med välfärdsarbete och service till medborgarna att göra. Lars Rönnmark studenterna var genomgående nöjda med kursen. Framförallt var de nöjda med att brukarmedverkan behandlades utifrån ett så brett spektrum, samt att teoretiska bidrag om brukarmedverkan knöts ihop med praktiska tillämpningsområden. Dock önskade deltagarna mer ingående kunskap om centrala begrepp – det har vi tagit fasta på och därför erbjuder vi i år mer föreläsningstid kring begreppsdefinitioner och begreppsanalyser, samt mer utrymme för att diskutera teoribyggnaden kring brukarmedverkan, förklarar Bengt. FoU-ledare på Nka tror att centrumet kan tillföra viktig kompetens. Nytt för i år är också att kursen breddats till att behandla brukarmedverkan även inom praktiska verksamheter, och att den nu är på 10 högskolepoäng jämfört mot tidigare 7,5. Bengt är stolt över samarbetet – ett arbete som han förklarar som berikande och som fungerar friktionsfritt. Elizabet tycker att det är viktigt att involvera brukare och deras anhöriga i forsknings- och utvecklingsarbete, och helst i ett så tidigt skede som möjligt. Om de involveras i arbetet med att exempelvis utveckla en ny tjänst eller att förbättra en redan befintlig tjänst – visar det sig att de upplever att kvaliteten på tjänsten blir högre och att den är behovsanpassad, därför att de själva haft möjlighet att uttrycka sina åsikter under hela forskningsprocessen. – Brukarnärvaro, brukarmedverkan och, i viss mån, brukarinflytande har under de senaste tio till femton åren kommit att bli både ett känt, erkänt och accepterat begrepp som fått genomslag i praktikens verksamheter såväl som i forskningsvärlden. Just nu är vi inne i en fas som innebär att brukare börjar få representation, inflytande och delaktighet. Vi är på väg in i ett skede med mer teoriutveckling och problematisering kring brukarmedverkan, därför tänker vi att denna kurs kan spela en stor roll därför att den kan bidra i sådana processer och föra dem ett steg framåt, sä- Bengt G Eriksson. ger Bengt. Nygammal samarbetspart Inför årets kurs har Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, anslutit sig i samarbetet. Elizabeth Hanson, – Nka kan bidra med kunskap, erfarenhet och metoder att involvera alla intressegrupper i forskning och utvecklingsarbete. Detta inkluderar anhöriga och brukare inom vården och den sociala omsorgen. Med intressegrupper menar jag alla nyckelgrupper som har ett stort intresse av att förbättra livskvaliteten och kvaliteten av vården för både äldre och deras anhöriga, säger Elizabeth. – Att involvera brukare och anhöriga är inte alltid så Elizabeth Hanson. enkelt, och dessutom är det tidskrävande. Men som forskare kan det vara väldigt givande och tillfredsställande. Man lär sig oerhört mycket och deras medverkan gör att man håller sig förankrad i verkligheten och får lyssna till viktiga frågor som faktiskt påverkar människors liv och vardag, säger Elizabeth. Mer information om kursen och kontaktuppgifter finns på Karlstads universitets hemsida. Direktlänk: www.kau. se/forskarutbildning/amnen-och-kurser/socialt-arbete/ brukarmedverkan-i-praxis-forskning-och-utvecklings text och foto: fredrik jansson , nka foto: bengt eriksson , karlstads universitet foto: elizabeth hanson , l innéuniversitetet äldre i centrum nr 3•2013 äldre i centrum nr 2 • 2008 53 3 Demens Kan fotbollen väcka minnen till liv? I höst blir det fotbollssnack på tre äldreboenden i Malmöområdet. I ett pilotprojekt prövas om fotboll kan väcka minnen och sätta igång samtal. foto yanan li Tanken är att samla en mindre grupp demenssjuka på varje äldreboende. Samtalsledaren, som arbetar på boendet, har en manual till sin hjälp för att leda samtal och ett kit med prylar, båda framtagna vid Svenskt Demenscentrum. Malmö FF bidrar med fotbollar, halsdukar och diverse souvenirer. Tillsammans med korta texter och bilder på gamla fotbollsstjärnor ska de fungera som minnesväckare som kan sätta igång samtal. Bakom projektet ”Fotbollsminnen” står Svenskt Demenscentrum och Svenska Fans, en populär webbportal där supportrar skriver egna matchreferat och artiklar. Idén kommer ursprungligen från Skottland där många äldreboenden och dagverksamheter ordnar samtalsgrupper på temat fotboll. ■ Bemanningsregler skjuts upp minst ett år Socialstyrelsens bemanningsregler för landets äldreboenden skjuts upp minst ett år. Utbildningar för handläggare och beslutsfattare ska hållas innan föreskrifterna träder i kraft först under 2015. De nya reglerna, som skulle ha införts den 1 januari nästa år, tydliggör vad som gäller för att leva upp till socialtjänstlagen. Det ska bland annat finnas personal dygnet runt och bemanningen ska vara anpassad efter varje äldre persons vårdbehov. Föreskrifterna togs ursprungligen fram för personer med demenssjukdom men regelverket kom senare att utvidgas och omfatta alla som bor i särskilda boenden. Bemanningsreglerna har väckt motstånd hos kommunpolitiker och Sveriges kommuner och landsting. Många kommuner har dessutom uttryckt att de behöver mer tid att förbereda sig för att kunna leva upp till föreskrifterna. – En samsyn kring regelverket är nödvändig. Den här tiden vill vi därför använda till att förbättra kommunernas förutsättningar att leva upp till lagstiftningen, säger Bitte Fritzon, enhetschef på Socialstyrelsen. ■ Checklista demens nu även för hemtjänsten Checklista demens Hemtjänst är ett nytt verktyg för hemtjänstens arbetsgrupper. Det bygger på de nationella demensriktlinjerna och kan laddas ned gratis från Svenskt Demenscentrums webb. Checklistan är den andra i sitt slag som Stiftelsen Äldrecentrum och Svenskt Demenscentrum har tagit fram. Förra året publicerades en motsvarande för särskilda boenden som har rönt stort intresse. Syftet med de båda checklistorna är att erbjuda de olika arbetsplatserna lättanvända och verksamhetsnära verktyg för att följa upp Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer. ■ Ladda ned från www.demenscentrum.se/checklista Alkoholförgiftning ökar risken för tidig demens Alkoholförgiftning ökar risken att drabbas av demens före 65 års ålder med närmare fem gånger. Det visar svenska forskare i en studie som identifierat ytterligare åtta riskfaktorer för tidig demenssjukdom. Efter alkoholförgiftning var stroke och antipsykotiska läkemedel de enskilt största riskfaktorerna för tidig demenssjukdom. Riskfaktorerna förstärkte var54 äldre i centrum nr 3•2013 andra och gav upphov till en kraftigt ökad demensrisk. I Sverige finns drygt 150 000 personer med en demenssjukdom. Mindre än fem procent av dem är yngre än 65 år. ■ Risk Factors in Late Adolescence for Young-Onset Dementia in Men. Peter Norström m fl. JAMA (online) Det finns en frisk kärna hos alla Nyligen visade SVT dokumentärserien Sveriges bästa äldreboende. Den rubriken används då och då när Vigs ängar förs på tal. Svenskt Demenscentrum besökte den antroposofiskt präglade miljön utanför Ystad. Vigs ängar i Köpingebro påminner om ett litet radhusområde i milda vackra färger. Hit har många vallfärdat för att inspireras av miljö och arbetssätt. Äldreboendet med 32 lägenheter lyfts ofta fram som exempel på att även den som blivit skröplig och gammal kan ha ett gott liv. Att visa vördnad och respekt. Det är ord som MajLis Wilén och Helena Vighagen, medarbetare på Vigs ängar, ofta använder för att beskriva inställningen till dem som bor här. – Det finns en frisk kärna i alla, även hos dem som gått långt i sin demenssjukdom, säger Helena Vighagen. göra själva och hjälpa till med det man inte kan. De rättar sig efter när de som bor här vill gå upp respektive lägga sig – just nu vill många stiga upp klockan sju av gammal vana. Man sover när man är trött, äter när man är hungrig och är med på det man orkar, vill och kan. – Men vi håller förstås koll så att de boende får i sig tillräckligt med mat och dryck och inte vänder på dygnet, tillägger Maj-Lis Wilén. Det är lunchdags när jag besöker ”den gula gruppen” där personer med demenssjukdom bor. Flera har flyttat hit från andra äldreboenden där det inte fungerat för dem. Maten som nyss lagats i Vigs ängars egen restaurang står framdukad. Någon kan servera sig själv, men de flesta får hjälp av MajLis Wilén eller någon av de andra medarbetarna. En av de boende undrar Lillemor Husberg är om jag vill ha en servett arkitekten och eldsjälen och hämtar också ett glas bakom Vigs ängar och till mig. Vid vårt bord påhar ännu sitt engagemang går samtal om allt möjligt, och hjärta här. I början även om det inte alltid är av 1990-talet mötte hon så sammanhängande. God vård kan vara att föra goda samtal eller att få fötterna en grupp antroposofer Idag serveras kycklinginsmorda med lavendel och rosmarin, säger Lillemor Hussom väckt intresset för ett levergryta och vegetarisk berg som byggt upp Vigs ängar. äldreboende i Ystad kombiff, det finns alltid ett mun och kände att deras vegetariskt alternativ. grundsyn stämde med hennes egen. Restaurangen är KRAV-märkt och maten lagas från – De boende och medarbetarna ska vara i centrum grunden här på Vigs ängar. Maj-Lis Wilén sitter och vi vill ge näring till alla sinnen, säger hon. självklart med och äter och assisterar när så behövs. – Vanliga omsorgsuppgifter som tvätt och hygien tar upp stor del av tiden. Men det viktiga, som ger Rörelse och högläsning tillhör vardagen på Vigs ängar själva livet, är att ha med det vi ser, hör och upplever. liksom även mer individuella aktiviteter. Det finns Antingen det handlar om att föra goda samtal eller också en vänförening som ordnar fester och utflykter. att få fötterna insmorda med lavendel eller rosmarin. En gång per månad är det allsångskväll med god mat Man behöver inte vara antroposof för att bo eller och dryck. De boende med demenssjukom deltar, om arbeta på Vigs ängar men man måste gilla själva lusten finns och dagsformen tillåter. synsättet. Maj-Lis Wilén trivs med sitt arbete och tycker att – Vi som sökte var ju inte antroposofer, säger Hedet är spännande med de boendes reflektioner. lena Vighagen. Men vi ville alla arbeta på ett annat – Man ska inte tro att de inte förstår något – de ser sätt och låta de boende och deras önskemål styra, ofta rakt igenom dig och läser av dig. inte rutinerna. De boende har vitt skilda erfarenheter och för Detta, som i dag kallas personcentrerad omsorg, närvarande finns flera på Vigs ängar som har haft har varit en ledstjärna här sedan starten. De som bor konstnärliga yrken. här ska själva få bestämma hur de vill leva sina liv. – En säger att han är på sin inre resa, det tycker jag Medarbetarna ska uppmuntra allt de boende kan är ett så fint uttryck, säger Maj-Lis Wilén. ■ Text&bild: Kari Molin, frilansjournalist äldre i centrum nr 3•2013 55 Demens Femårskalas i Äldreforskningens hus I januari 2008 bildades Svenskt Demenscentrum av stiftelserna Silviahemmet och Stockholms läns Äldrecentrum. Den 6 september 2103 var det dags att fira femårsdagen. Bland hundratalet gäster i Äldreforskningens hus fanns Drottningen, äldreminister Maria Larsson, den världsberömda alzheimerforskaren Bengt Winblad och många ovärderliga samarbetspartners från vård och omsorg i hela landet. Läs mer om evenemanget i Signerat på nästa sida. ■ Ett hundratal gäster kom till Äldreforskningens hus när Svenskt Demenscentrum firade femårsjubileum. Kameran fångade bland andra äldreminister Maria Larsson (vänstra bilden) och Drottning Silvia (högra bilden). Foto: Yanan Li. 56 Pris för banbrytande alzheimerforskning Mödrars gener kan påskynda åldrandet Martin Hallbeck, överläkare och docent vid Linköpings universitet har tilldelats Erik K Fernströmpris för sin banbrytande upptäckt om hur skadligt protein överförs mellan nervceller vid Alzheimers sjukdom. Fernströms pris delas ut till unga, lovande och framgångsrika forskare. Att priset i år går till Martin Hallbeck visar att det går utmärkt att kombinera framgångsrik forskning med klinisk verksamhet. Martin Hallbeck har fått både ekonomiskt stöd och kontakter genom Swedish Brain Power. Detta har bidragit till att Martin Hallbeck kunnat bredda de frågor hans forskargrupp arbetar med. – Nu undersöker vi, tillsammans med Martin Ingelssons forskningsgrupp i Uppsala, om våra rön om alzheimer är relevanta även för andra neurodegenerativa sjukdomar. Vi tror att detta kommer att leda till ny och viktig kunskap om dessa förödande sjukdomar, säger Martin Hallbeck. Bakom hans studie står även forskarna Anna S Kvitting och Anders Wimo, båda verksamma inom Swedish Brain Power. Priset delas ut vid en ceremoni i Lund den 6 november. ■ Forskare har upptäckt att skador i en del av arvsmassan som överförs från modern kan påverka både åldrandet och hjärnans utveckling. – Vi har funnit att mutationer i mitokondriellt DNA i äggcellen kan påskynda åldrandet, säger Swedish Brain Power-medlemmen Lars Olson, professor vid Karolinska Institutet som tillsammans med professor Nils-Göran Larsson vid Karolinska Institutet och Max Planck Institute for Biology of Ageing i Köln, har lett studien som publiceras i tidskriften Nature. Åldrandet beror på olika typer av cellskador och man har länge ansett att skador i just cellernas energifabriker, mitokondrierna, spelar en viktig roll i detta. De innehåller en viss mängd eget DNA, så kallat mitokondriellt DNA, som finns i äggcellen. Det innebär att allt mitokondriellt DNA kommer från modern. Studien är gjord på möss men Lars Olsson anser att resultaten tyder på att ärvda mutationer i mitokondriellt DNA kan spela en liknande roll för människan. ■ äldre i centrum nr 3•2013 Germline mitochondrial DNA mutations aggravate ageing..... Jaime M Ross m fl (Nature) Beställ faktablad direkt från tryckeri Nu kan man få Svenskt Demenscentrums faktablad tryckta i färg på papper av hög kvalitet. Genom samarbete med ett tryckeri erbjuder vi en ”print-ondemand”-tjänst till självkostnadspris, vilket motsvarar 1, 25 kr per kopia, exkl moms och frakt. Beställ via länk på www.demenscentrum.se/faktablad ■ Två nya webbutbildningar på gång Senare i höst kommer två nya utbildningar i serien Demens ABC plus. Den ena vänder sig till hemtjänst, den andra till särskilt boende. Utbildningarna är avgiftsfria, webbaserade och kräver inga förkunskaper. I serien Demens ABC plus finns sedan tidigare utbildningar för primärvård och biståndshandläggare. Våren 2014 lanseras ytterligare två: anhöriga och sjukhusvård. Samtliga ABC-utbildningar är tillgängliga via www.demensABC.se ■ Anmälan öppen till inspirationsdag om anhörigvård Inspirationsdagen Vardagshjälte i skuggan av demens tar upp stöd till anhöriga som vårdar en person med demenssjukdom. Syftet är att lyfta fram anhörigas behov och inspirera till nya idéer och lösningar. Inspirationsdagen äger rum den 7 november i Folkets hus i Stockholm. Arrangörer är Svenskt Demenscentrum och Nationellt kompetenscentrum anhöriga i samarbete med Socialstyrelsen. Läs mer om evenemanget på webben: www.demenscentrum.se ■ Nordisk konferens nästa höst Stockholm Waterfront är platsen för den andra skandinaviska konferensen om ledarskap och demens. Rubriken är God demensvård – en fråga om ledarskap? Fokus på implementering. Svenskt Demenscentrum arrangerar tillsammans med sina systercentrum i Danmark och Norge. Boka den 20–21 oktober 2014! ■ Signerat Resan har bara börjat Tiden flyger i väg och vi på Svenskt Demenscentrum har nu under fem år haft möjlighet att arbeta för en starkare utveckling inom demensområdet. Femårsfirandet hölls i Äldreforskningens hus och inleddes av den skön- Wilhelmina Hoffman sjungande kören ”Hjärngänget” från Ersta Diakoni. Drottning Silvia var på plats och i sitt tal betonade hon vikten av att de nationella riktlinjerna implementeras. Äldreminister Maria Larsson uttryckte att femåringen Svenskt Demenscentrum väl uppfyllt förväntningarna men att det finns en hel del att göra för att demensomsorgen ska fortsätta utvecklas. Vår ordförande, Ewa Samuelsson, uttryckte att hon upplever en stark positiv anda i teamarbetet på Svenskt Demenscentrum, trots de svåra frågor som det handlar om. Själv kan jag bara säga att ett fortsatt starkt teamarbete, på nationell nivå, är det som kan få demensvård- och omsorg att utvecklas vidare. Med engagemang även från aktörer utanför vården kan vi nog nå fram till ett samhälle som är lättare och roligare att leva i, både som demenssjuk och som anhörig. Museiprojektet Möten med minnen och det nystartade Fotbollsminnen (se sid 54) är exempel på initiativ som tagits av enskilda personer utanför vården. Vi ser fram emot att kommande år samverka i många fler liknande projekt parallellt med arbetet för en bättre vård och omsorg om personer med demens. Avslutningsvis vill jag tacka hela teamet på Svenskt Demenscentrum för ett strålande arbete under dessa fem år och inte minst vill jag tacka alla vänner och samarbetspartners! Nu fortsätter arbetet och vårt sikte är inställt på: Ett demensvänligt samhälle. ■ Wilhelmina Hoffman chef för Stiftelsen Svenskt Demenscentrum Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm, 08 - 690 58 00, [email protected], www.demenscentrum.se äldre i centrum nr 3•2013 57 krönika Äldreomsorg är en framtidsfråga som måste prioriteras redan i dag S veriges television har välkomnat oss tillbaka från semestern med dokumentärserien ”Sveriges bästa äldreboende” om ett kommunalt äldreboende i Lycksele. ”Förutsättningarna är inte de bästa, och de har bara fyra månader på sig att göra stora förändringar utan några extra resurser” skriver svt om programmen. svt påstår att de kommer att skapa ”Sveriges bästa äldreboende” utan några extra resurser. Jag vill hävda att affärsidén inte alls är unik. Det har politikerna försökt göra de senaste 20 åren och jag är inte övertygad om att politiken lyckats. Eftersom jag själv varit politiker ska jag kanske avstå att bedöma det. Däremot vill jag diskutera mina insikter kring några observationer som gör att jag, med full respekt för både politiker och svt, vill lyfta fram att extra resurser till äldreomsorg behövs och kommer att behövas. För det första, vi är allt fler som lever allt längre. 2012 var medellivslängden vid födseln för kvinnor 83,5 år och för män 79,9 år. Trots att medellivslängden för kvinnorna faktiskt minskade från 83,67 år 2011 vill jag påstå att det är osannolikt att medellivslängden kommer att stagnera, snarare tvärtom. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att medellivslängden kommer fortsätta att öka, och den har hittills ökat nästan linjärt. Detta har gällt oavsett om man tittar globalt eller på svenska data 1751–2012. Det betyder att antalet äldre personer i Sverige kommer att fortsätta öka. Enligt befolkningsprognoser kommer antalet personer 80 år och äldre att öka relativt snabbt de närmaste två decennierna. Ökningen är mycket starkare för män än för kvinnor, och börjar egentligen år 2015. Fram till år 2032 motsvarar ökningen cirka 400 000 personer. För det andra har vi under de senaste 15 åren missat möjligheten att förbereda oss för framtiden. Det finns dessutom tendenser som visar på icke tillfredställda behov och brister i äldreomsorgen redan i dag. Enligt många bedömare har vi sedan 1960-talet sällan haft en så förmånlig demografisk utveckling som under de senaste 15 åren. Det kommer att ändras snabbt från år 2015 och framåt, med en stark ökning av dem som behöver vård och tillgång till äldreboende. Startläget är inte bara ansträngt på grund av att vi inte använt tiden för planering. Till det ska läggas att under de senaste tio åren har antalet personer som får plats i vård- och 58 äldre i centrum nr 3•2013 omsorgsboenden minskat med drygt 20 000. Samtidigt visar olika prognoser att det kommer att behövas mellan 30 000 och 60 000 nya platser fram till 2030. Vissa bedömare tror att behoven snarare kommer att landa på mellan 60 000 och 80 000 nya platser. För det tredje kan äldres boende segla upp som en viktig framtidsutmaning inte minst med hänsyn till att boendet ofta kräver stora investeringar. Med äldres boende menar jag både olika typer av vård- och omsorgsboende och tillgängliga bostäder med mer eller mindre service i form av seniorbostäder och trygghetsboende. Jag har ovan diskuterat i generella termer, men som många påpekat består Sverige av 290 välfärdsstater (kommunerna), och därutöver 21 landsting. Och det är stora skillnader mellan de olika välfärdsstaterna. Till exempel blandas den generella bilden av färre vårdplatser och stark ökning av antalet personer i åldern 80 år och äldre, med att i dag kan drygt hälften av kommunerna erbjuda mindre än 20 procent av personer med demenssjukdom plats i särskilt boende. Det gör att utmaningar inte kommer att saknas i svensk äldreomsorg. Avslutningsvis, tillbaka till svt som ställer den retoriska frågan ”Vad kostar en klapp på kinden?”. Svaret är att en klapp på kinden kostar utbildning, bemanning, planering och tid. Det verkar som att alla fyra är en bristvara i dag och utmaningen blir inte mindre i framtiden. n ILIjA BATLjAN, filosofie doktor i socialt arbete, vice vd Rikshem. Att skicka två medarbetare på kurs förändrar ingenting. Vi ser till att du istället kan utbilda alla och snabbt förbättra verksamheten. Visst kan det vara trevligt och uppmuntrande att skicka enstaka medarbetare på kurs, men det leder sällan till några bestående kvalitetsförbättringar för helheten. Det visar oberoende forskning. Vår unika idé är att istället utbilda samtliga medarbetare inom äldreomsorgen, såväl inom särskilda boenden som hemtjänsten. Med vårt utbildningsprogram är det praktiskt möjligt, både ekonomiskt och tidsmässigt. Vi har stor erfarenhet av att utbilda både enskilda arbetsplatser och hela kommuner. Du får kvalitetsförbättringar i retur på din investering i medarbetarnas utbildning. Och dessutom gladare medarbetare. ” Utbildningen satte fart på en förändring. Även för mig! Betty Ann Eriksson, Enhetschef Edshultsgårdens demensboende Leksand. All personal på Edshultsgårdens demensboende gick igenom Zest Cares utbildning i demens, fick ny kunskap, en konkret handlingsplan till förbättringar och tillfälle till reflektion både individuellt och i grupp. Utbildningen skedde på plats på boendet så att all personal kunde delta. Vi kommer mycket gärna till dig och berättar vilka effekter Zest Cares utbildningsprogram kan få i din kommun. Ring Outi Luiro, 0703-438529 och boka ett möte. Zest Care är ett konsult- utbildnings- och bemanningsföretag som utvecklar kvaliteten i äldreomsorg och anhörigstöd. Utbildning av alla medarbetare, där de skapar konkreta och genomförbara förändringsprogram, är grunden i våra lösningar för ett hälsosamt, friskt och värdigt liv för alla seniorer. Som ett komplement till detta utbildar vi även äldrevårdens ledare. Vi arbetar i många av Sveriges kommuner och genomför alltid utbildningar och förändringar på plats hos dig för att alla ska kunna delta. Läs mer om oss och våra uppdrag på www.zestcare.se lbara Utbildningar na är va tet lyf inom omvårdna ds www.zestcare.se POSTTIDNING B Avsändare Äldre i Centrum Box 3263, 103 65 Stockholm Mest näring i minst flaska Att anpassa nutritionen efter omsorgstagaren ökar compliance. Ibland med nästan 100%. Studier visar att 200 ml kosttillägg kan vara en för stor volym för en patient med ätsvårigheter eller dålig aptit. Endast 50-65% av innehållet går åt. Därför har vi ökat energitätheten till 2,4 kcal per ml och förpackat 300 kcal i en flaska som är precis så stor, 125 ml. Kcal Protein Kcal Protein 30 0 12 g 30 0 12 g Kostfiber g Kostfiber g 4,5 0 Fortimel Compact är ett komplett kosttillägg som innehåller alla nödvändiga näringsämnen, vitaminer och mineraler som kroppen behöver. Fortimel Compact rekommenderas vid undernäring och ätsvårigheter. En flaska motsvarar ungefär en halv måltid. Fortimel Compact Fibre är ett komplett kosttillägg som dessutom innehåller 4,5 gram fiber. En optimal näringslösning som gör extra gott i magen på patienter som lider av sjukdomsrelaterad undernäring och har svårt att dricka stora volymer. Fortimel Compact-sortimentet kan köpas på apotek. Vårdenheter kan beställa direkt från Mediq Sverige AB. Tel: 0771-999 888. Fax: 031-388 92 01. E-post: [email protected] Kcal Protein 30 0 18 g Kostfiber g 0 Fortimel Compact Protein är ett komplement till vanlig mat och rekommenderas vid exempelvis pre- eller postoperativ kostbehandling och till sköra äldre som behöver få sin styrka tillbaka.
© Copyright 2024