Karin Frinell Grundlärarprogrammet inriktning åk 4-6Bifrostskolan, Herning, Danmark 2014 Tåget hem från Bifrostskolan i Herning, Danmark känns som en tidsresa. Bakåt i tiden. Det är lite med en känsla av hopplöshet som jag återvänder till Sverige med mina nya erfarenheter. De är för bra för att jag ska kunna hantera det. Jag har befunnit mig i himmelriket, på en skola där allt mina universitetslärare har undervisat om är verklighet. Vygotskij och Gardner finns i praktiken och jag har nog aldrig känt mig mer hemma. Bifrostpedagogiken är ett tematiskt arbetssätt där samhällsvetenskap, naturvetenskap och humaniora blir berörda under fyra verkstadslektioner (1,5h/lektion) i veckan. Kunskap uppnås genom upplevelser med sinnena och på så sätt skapar eleverna sig en omvärldsförståelse. Arbetet går igenom sju faser: Första fasen är en dag av en gemensam upplevelse för hela skolan - skolans helhetstema. Dagen består av en rad upplevelser som ska sätta igång tankar hos barnen. Olika intryck och olika lärandestrategier ska fånga upp och involvera barnen i upplevelserna. En del av upplevelsen är också utsmyckning av salarna, väggarna och gemensamma utrymmen. Utifrån upplevelsedagen arbetar elever och lärare sedan vidare med temat på de olika stadierna. Även kärnämnena kan vara inspirerade av temat. Mellanstadiet, som jag besökte, arbetar i andra fasen med fyra inspirationsupplevelser som ska vara berörda av natur och kultur och vara relaterade till helhetstemat. Fas tre handlar om dialog. Där ska eleverna diskutera fram vad de har funnit intressant runt upplevelserna. Det är därför barnens fantasi som bestämmer riktning för det fortsatta arbetet. Deras egen nyfikenhet leder dem till kunskap som inte endast består rätt och fel svar, utan kunskap med ett ökat medvetande. När lärarna har tagit emot barnens idéer presenteras miniteman med tillhörande uppgifter i de tre olika verkstäderna: läs-och skrivrummet, laboratoriet och ateljén. Fas fyra handlar om att fördjupa sig i ett minitema. Pedagogiken bygger på frihet att själv välja var, hur och med vem man vill arbeta med. Innan själva verkstadsarbetet sätter igång väljer eleverna vilka de ska arbeta tillsammans med, vilket minitema de vill arbeta med och hur det ska involvera alla tre verkstäderna. De planerar och dokumenterar detta i en arbetsblankett. Tanken är att eleverna ska vara med och bestämma och ta ansvar över sitt eget arbete. Eleverna arbetar sedan tvärvetenskapligt och självständigt i verkstäderna, alltså utan lärarledd undervisning. Bifrostpedagogiken menar att världen ska upplevas obegränsad av tid, rytm och rörelse. Skolan liknar faktiskt mer en arbetsplats än en traditionell skola, det är mer som ett stort kontorslandskap. Fas fem är redovisning av verkstadsarbetet. Antingen redovisar eleverna inför sin klass, inför en verkstad eller inför hela mellanstadiet. Elevernas inspiration och det som de var nyfikna på under ”dialogen” kopplas samman med deras nya kunskaper i fas sex. Där funderar och diskuterar elever tillsammans med lärare vad de lärt sig och om några nya frågor har väckts under arbetet. I fas sju utvärderas hela temats arbete, av både lärare och elever. Karin Frinell Grundlärarprogrammet inriktning åk 4-6Bifrostskolan, Herning, Danmark 2014 Om jag ska vara cynisk så känns det som att det svenska skolväsendet har varit en svår, elakartad sjukdom som jag precis blivit botad från av världens bästa och mest framgångsrika läkare. Det är något annorlunda med mig efter Bifrostskolan, som att jag har växt flera decimeter i kunskap och självförtroende. Bifrostpedagogiken har gett mig ett bredare perspektiv i mina studier och erfarenheten tror jag kommer att bidra till att jag vågar lita på mina kunskaper från grundlärarprogrammet. Jag känner mig tryggare i sättet som jag tänker mig att jag vill undervisa på, som ibland känns flera ljusår ifrån hur lärare arbetar i skolan idag. Jag vill se mina elever växa som människor, formas till aktiva, tänkande och självständiga individer. Inte banka i dem utantillkunskaper. Jag vet nu att jag har och kommer få vad jag behöver för att bli en skicklig lärare. Från en stol i fjärdeklassens klassrum observerar jag 20 barn som ivrigt räcker upp handen för att få läsa upp en pratbubbla. Det är en Pinocchioserie som projiceras på en duk på klassrummets ena vägg. Kirsten, deras lärare i danska, stannar upp och pratar kring bildernas budskap och hur de kompletterar det skriftliga. Fantastiskt, tänker jag, en bildanalyslektion och en danskalektion samtidigt! Klassrummets dubbeldörrar står öppna, som de alltid gör. Utanför vid några bord sitter elever från högstadiet och skriver på sina projektrapporter på datorerna. Några andraklassare går förbi på led mot musiksalen. Ingen tappar dock fokus från Pinocchioserien för de här eleverna är vana vid att världen fortsätter snurra utanför deras klassrum. En pojke från femman går igenom fyrornas klassrum och går till köket och tar sig en kopp te för att lindra sin hosta. Det är bara så det är. Tolerans, ansvarskänsla, gemenskap – allt finns här i den ombyggda textilfabriken som är Bifrostskolan. En kritisk punkt är dock kostnaden på 1500 DKR i månaden som elevernas föräldrar betalar för att barnen ska gå på skolan, klassfrågan blir ett faktum. Också att barnen till synes verkar komma från vita medelklassfamiljer ställer till det i det svenska mångkulturella och rättvisemärkta samhället. När jag är tillbaka på universitet igen känns det nästan som att jag ljuger när mina klasskamrater frågar hur jag har haft det. Bilderna i mitt huvud av allt som jag har upplevt känns overkliga och svåra att omsätta i ord. Jag önskar att vi hade varit på Bifrostskolan allihop tillsammans. Jag säger det till dem flera gånger, att jag önskar det. Alla skrattar och instämmer såklart att alla vill komma till eldoradot för lärare. Men jag hör deras tvivel och jag förstår dem. Jag var också en tvivlare förut. Lustigt nog är ”Bifrost” i den nordiska mytologin bron mellan himlen och jorden, i form av en Karin Frinell Grundlärarprogrammet inriktning åk 4-6Bifrostskolan, Herning, Danmark 2014 regnbåge. Kanske slutar min resa så? Som något jag varit med om på andra sidan regnbågen, något diffust, som inte går att ta på. Men där jag insett att ansvaret för att kommande generationer inte bara inhämtar fakta utan även utvecklar sociala och personliga kompetenser – det finns det ingen matematisk formel eller lagbok för.