Ladda ner - Vänföreningen Judiska Museet i Stockholm

MUSEIBLADET
1/2011
Medlemstidning för Judiska Museets Vänförening
Superhjältar och antihjältar i tecknade serier från Stålmannen till fröken Märkvärdig
Museibladet 1/2011
Vänföreningens
ordförande har
ordet
MUSEIBLADET
Nyhetstidning för
Judiska Museets Vänförening
Box 6299
102 34 Stockholm
Besöksadress: Hälsingegatan 2
telefon: 08-557 735 64
e-post: [email protected]
hemsida: www.jmv.se
Redaktör: Annika Ehnwall
Redaktionsgrupp: Hans Kraitsik (ansvarig utgivare), Yvonne Jacobsson
och Rut Milchner
Vänföreningens styrelse:
Hans Kraitsik, ordförande
Lennart Wolff, vice ordförande
Ralph Jacobsson, kassör
Clas Jackert, sekreterare
Tomas Adler
Birgit Blideman
Hanna Feist-Wechselblatt
Peter Haas
Rut Milchner
Danielle Metz, suppleant
Ossie Rohman, suppleant
Annonser i Museibladet
Annonsstorlek Kostnad /nr
1/8 - sida 1.000 kr
1/4 - sida 1.800 kr
1/2 - sida 3.000 kr
1/1 - sida 6.000 kr
Museibladet utkommer med 4 nr/år
För bokning av annonser kontakta
Rita Lippman: [email protected]
Vänföreningens medlemsavgift:
Enskild medlem 250 kr/år
Par 400 kr/år
Ungdomar (upp till 30 år) 70 kr/år
Ständig medlem enskild 3.500 kr
Ständig medlem par
5.000 kr
PlusGiro: 436 47 57-7
Betalningsmottagare: Judiska Museets Vänförening
Judiska Museet i Stockholm
e-postadress:
[email protected]
hemsida: www.judiska-museet.se
Telefon: 08-557 735 60
PlusGiro: 55 253-9
Tryck: Gracia Repro Stockholm AB
Manusstopp nästa nummer 6 maj
Om detta
må ni berätta
År 1978 skrev den amerikanske författaren Gerald Green en roman med
titeln Förintelsen. Den handlar om den
största förbrytelsen i mänsklighetens
historia – nazisternas mord på sex
miljoner judar. Boken blev sedermera
en TV-serie och film. Den skildrar det
judiska folkets tragedi – från Kristallnattens fönsterkrossning och pöbelupplopp 1938 fram till gaskamrarna
och ”den slutgiltiga lösningen”. Av en
händelse fick jag se boken på en av
Stadsmissionens second hand-affärer
och köpte den. Jag hade för många år
sedan sett filmen men kom på mig själv
alltefter det jag läste boken att mycket
fallit i glömska. Boken bygger bl.a.
på dagboksanteckningar gjorda av en
av de närmaste medarbetarna till den
tyska generalen Reinhard Heydrich,
Erik Dorf, samt dagboksanteckningar
från en överlevande från Förintelsen,
Rudi Weiss som nu lever i en kibbutz
i Israel. Boken skildrar på ett skrämmande och detaljerat sätt Förintelsen
med alla dess fasor.
Efter att jag läst boken, som berörde
mig mycket, står det än mer klart för
mig om vikten av att informera om
Förintelsen! Det är så lätt att glömma
– och därför svårt att berätta. Den dåvarande statsministern Göran Persson
initierade informationsinsatsen – boken Om detta må ni berätta – en bok
om Förintelsen i Europa 1933 – 1945.
Boken skrevs av Stephane Bruchfeld
och Paul A. Levine. En anledning till
informationsinsatsen var en undersökning bland skolungdomar 1997. Det
visade sig att ungdomarna hade mycket
bristfälliga kunskaper om Förintelsen.
Boken spreds gratis i mer än en miljon
exemplar till familjer i Sverige med
barn i grundskolan.
Någon liknande information
sker inte till dagens skolungdomar
Museichefen Yvonne Jacobsson har
tidigare informerat om att Judiska
Museets huvudmålgrupp är skolungdomar. Dessa utgör i dag ca 35 % av
besökarna. Med tanke på vad som
sagts ovan gör Judiska Museet en
oerhört viktig insats då man förutom
att informera om judisk kultur och religion även informerar om Förintelsen,
antisemitism, främlingsfientlighet samt
arbetar för ökad tolerans.
Vårt Museum behöver Din
medverkan!
Ja vi alla medlemmar i Judiska Museets
Vänförening uppskattar Museet och allt
vad det står för. Men Museets fortsatta
existens är ingen självklarhet. I förra
numret av Museibladet vädjade Yvonne Jacobsson om hjälp att driva Museet
mot en ljusare framtid och säkra kommande generationers judiska framtid
och kunskap. Som jag skrev i samma
nummer kommer vi i Vänföreningen
att hörsamma vädjan. Vi kommer att
anordna en kvalitetsauktion till förmån för Judiska Museet söndagen
den 23 oktober och för denna behöver
vi Din medverkan! Vi behöver föremål
värda minst 1 000 kr. Som exempel kan
nämnas: kvalitetskonst, silverföremål,
designföremål, konstglas, judaicaföremål etc. Auktionsförrättare kommer att
vara den bl.a. från TV välkända Peder
Lamm. Auktionsföremålen kommer
framöver att visas på Vänföreningens
hemsida. Du som kan bidra med föremål kontakta Danielle Metz på telefon
08-26 64 09 så ordnar vi hämtning.
Låt oss tillsammans hjälpa Museet!
Hans Kraitsik
Museibladet 1/2011
Superhjältar och
antihjältar i tecknade serier - från
Stålmannen till
fröken Märkvärdig
från 4 april
Alla har hört talas om Stålmannen.
Men inte alla vet att konstnärerna
bakom denna välkända superhjälte
– Joe Schuster och Jerry Siegel – är
judar.
Judiska Museets kommande utställning
”Superhjältar och antihjältar i tecknade
serier” presenterar ett färgstarkt urval
av superhjältar och antihjältar skapade
av ett fyrtiotal judiska serietecknare
från 1910 till idag.
Vilken roll spelar det judiska minnet i serier och grafiska noveller?
Utställningen bygger broar mellan
amerikansk och europeisk seriekultur,
olika stilar och flera generationers
textförfattare och tecknare som alla
har inkluderat det judiska kollektiva
minnet som en väsentlig del av historieberättandet.
Betyder detta att tecknade serier är
en judisk specialitet? Stålmannen och
Spirit är inte judiska hjältar, men de
skapades av judar. Först efter Förintelsen börjar superhjältarna visa
tecken på judisk identitet. I viss mån
påminner Stålmannens figur om bilden av Moses eller Messias. Många
kända amerikanska och europeiska
seriekonstnärer har använt sig av den
judiska och självbiografiska erfarenheten. Superhjälten är en person som
står över lagen och skipar rättvisa. I
en värld där judar uteslöts i olika sammanhang och marginaliserades både i
Europa och USA växte superhjältarna
fram. Konstnärerna, som var fattiga
judiska invandrare i USA, gav genom
sina tecknade hjältar uttryck för judars
revanschism och eskapism. Redan
1941 fick Hitler på nöten av en super-
Innehåll Museibladet 1/2011
2 Vänföreningens ordförande har ordet
3 Superhjältar och antihjältar i teck-
nade serier - från Stålmannen till fröken Märkvärdig
7 Hans Furuhagen: Bibeln, myt och sanning
8 Who is European - what is European?
10 Vårens program
13 Utanförskap och kreativitet: ett ungt perspektiv på att vara en minoritet i Europa
hjälte på ett omslag av en serietidning,
som visas i utställningen.
13 Ett samtal med den yngre generatio
nen om minoriteters roll i kreativitet och brobyggande
Genom de tecknade serierna har judiska
serietecknare bidragit till att ge uttryck
för ett judiskt kollektivt minne och en
judisk självmedvetenhet. Utställningen
visar att det finns ett speciellt historiskt
samband mellan serietecknandets
konstform och judisk kultur, trots att
tecknade serier inte enbart skapats av
judiska konstnärer. Utställningen är
indelad i olika tidsepoker och redovisar
härigenom en kronologisk berättelse
om judiska erfarenheter under det senaste århundradet ända fram till idag.
14 Museet fullsatt: Ska vi vara rädda för Sverigedemokraterna?
17 Röda grevinnan
19 Redaktörens funderingar
Program på Museet under våren
(utförlig information finns på
programbladet och hemsidorna)
Tisdag 8/3 kl 19.00
Johan Lundberg om ”De intellektuellas
flykt”
Söndag 13/3 kl 17.00
Vänföreningens årsmöte
Söndag 20/3 kl 17.00
Anders Nerman om ”Minnesbilder från
andra världskriget”
Tisdag 22/3 kl 19.00
Tom Sandqvist om ”Ett svunnet Europa
- om modernismens glömda rötter”
Tisdag 29/3 kl 19.00
Annika Thor om ”Om inte nu så när?”
Tisdag 5/4 kl 19.00
Thomas Karlsson om serier
Torsdag 7/4 kl 19.00
Svante Weyler och Lizzie Doron om hennes bok ”Varför kom du inte före kriget?”
Tisdag 12/4 kl 19.00
Lisa Bjurwald om ” Europas skam. Rasister på frammarsch”
Tisdag 3/5 kl 19.00
Nathan Shachar om Gaza, från faraoner
till islamister”
Art Spiegelman skrev och tecknade en
självbiografisk serieroman, Maus, som
utkom 1980. Boken handlar om hans
far, Vladek Spiegelman, som var polsk
jude. Faderns hela familj drabbades av
Förintelsen. De flesta mördades, men
Vladek överlevde. Maus tar inte enbart
Fortsättning på sid 4
Söndag 8/5 kl 17.00
Suzanne Beckeld om Edna Martin
Söndag 22/5 kl 17.00
Henry Larsson om Joseph Schmidt ”den
judiske Caruso”
Tisdag 24/5 kl 19.00
Fredrik Strömberg om ”Kosher Comics
- Judisk kultur i tecknade serier
(med reservation för ändringar)
Fortsättning från sid 3
Museibladet 1/2011
upp faderns och familjens öden under
Förintelsen utan även psykologiska
kommunikationsproblem mellan fadern och sonen Art, som själv tillhör
andra generationens överlevande.
Maus blev banbrytande och mycket
omtalad.
Precis som i USA har europeiska serier
och grafiska noveller tagit upp generationskonflikter och konfrontationer
med det förflutna.
Judiska Museet i Stockholm har hämtat
utställningen från Judiska Museerna
i Paris och Amsterdam, som skapat
grundutställningen ”From Superman
to the Rabbi´s Cat”. Därefter har vi
tillsammans med Seriefrämjandets
Fredrik Strömberg och Thomas Karlsson vid Örebro länsmuseum anpassat
och vidareutvecklat utställningen till
svenska förhållanden. ”Superhjältar
och antihjältar i tecknade serier” sätter
judiska serietecknares konst i historiska och samtida sammanhang.
Under 1900talets första
årtionden ansågs serietecknandet vara en
lågt stående
konstart, men
numera är serietecknandet
en högt uppskattad konstform. Konstnärer som Roy
Lichtenstein
har bl a bidragit till detta fenomen.
I den judiska historien har myter om
superhjältar existerat sedan urminnes
tider. Några av de mest kända är Simson i Gamla Testamentet, trots att han
inte uppfyller superhjältens samtliga
kriterier. Golem är en annan välkänd
hjältegestalt. Han skapades av rabbin Judah
Loew ben Bezalel, överrabbin i Prag, i slutet av
1500-talet.
© Anna Widoff
Utställningen ”Superhjältar och antihjältar i tecknade serier” är gränsöverskridande och nyskapande. Den
kommer att visa originalteckningar,
-tidningar, spännande tredimensionella
föremål och filmer.
Varmt välkommen till
Hälsingegatan 2!
Yvonne Jacobsson
Museichef
Ett varmt tack till Vera
Biber, Gunilla Davin och
Agneta Lagerdahl som
i samband med Mauritz
Bibers 100-årsdag,
skänkte ett generöst
bidrag till utställningen
Utställningen visas från 4 april. Flera
spännande evenemang kommer att äga
rum under utställningens gång, bland
annat work-shops för ungdomar under ledning av svenska serietecknare.
Museet kommer med sina samarbetspartners också att bjuda in välkända
seriekonstnärer.
Joanna Rubin Dranger
presenterar sina underbara tecknade serier där
fröken Märkvärdig, ger
uttryck för ett slags vardagsfilosofi. Är hon en
hjältinna eller en antihjälte? Hon kanske helt
enkelt inte kan placeras
i något fack, men fröken
Märkvärdig brottas med
de stora frågorna i livet,
liksom många av oss
andra.
varför utställningen är av stort intresse
för allmänheten! Genom utställningen
får besökarna på Judiska Museet en
unik möjlighet att möta sina egna hjältar och antihjältar i tecknade serier.
Det är vår
förhoppning att utställningen
skall locka
en stor publik, framför allt
ungdomar,
som har ett
speciellt
intresse för
temat. Alla
nu levande
generationer har njutit av seriernas värld,
Museibladet 1/2011
LP Nierenburg AB
betald
annonsplats
DET NATURLIGA SÄTTET ATT ISOLERA
www.eurokork.se
www.eurotak.se
www.takanalys.se
SK
AP
AN
DE
RE
SU
RS
ER
Museibladet 1/2011
K-Å WESTERL
UND B
YGGNADS AB
WESTERLUND
BYGGNADS
Tunnlandsvägen 16, Bromma. Box 9. 161 26 Bromma. T
el: 08-80 80 98. F
ax: 08-704 85 90
Tel:
Fax:
Museibladet 1/2011
Författare
På Museet den 1 februari
Hans Furuhagen:
Bibeln, myt och sanning
Ett fullsatt museum tog med en varm
applåd emot Hans Furuhagen, inte
”Hatte”, den tidigare kulturradiochefen
och ledamoten av Mosebacke monarki,
utan arkeologhistorikern, för att höra
honom berätta om myt och sanning i
Bibeln, vilket är ämnet för hans nya
bok Bibeln och arkeologerna. Undertecknad hade hört honom redan 40
år tidigare då han talade om den s k
Vinlands-kartan, en omdiskuterad karta
som skulle bevisa att Amerika ”upptäcktes” redan före Columbus. Myter
och sanningar var redan tidigt Furuhagens arkeologi-historiska ämne.
gjort Furuhagen skeptisk till många
av de slutsatser man kommit fram till.
Gamla Testamentet är inte en objektiv
skildring. Vi vet varken om kung David
funnits eller om kung Salomos tempel
byggts. Inte heller om Moses funnits
Redan under studierna på 1950-talet
i Uppsala funderade Furuhagen på
att använda Bibeln för källkritiska
övningar men fick svaret av äldre kollegor att det gör teologerna. Nu har han
sent omsider tagit upp ämnet igen.
Det är en spännande bok om Palestinas
forntid, Gamla Testamentets värld,
som vi nu får höra Furuhagen kort
sammanfatta. Det är en översiktlig
redovisning hur arkeologerna under
1800-talet började arbetet att söka
bekräfta Bibelns historia, ortnamn,
folkslag mm. När man år 1830 på en
inskrift i Mesopotamien läser namnet
på en i Bibeln nämnd stad, Nineve,
så ger det anledning att också börja
gräva i Palestina. Man börjar leta efter platser man har namn på och kan
också identifiera många. Boken och
föredraget ägnas främst åt det senaste
seklets forskning.
Vi får veta att arkeologin är en dyr vetenskap; utgrävningarna är tidsödande,
materialet ska omhändertas, rapporter
skrivas. Finansieringen av forskningen
kan lätt villkoras med att vissa resultat ska åstadkommas. Furuhagen ger
oss många exempel på hur politiska
och religiösa motiv ofta har styrt den
arkeologiska forskningen. Detta har
eller Exodus ägt rum. Och Josua tycks
inte ha intagit Jericho, staden ödelades
långt tidigare.
Ett särskilt problem uppstod i samband
med staten Israels grundande, då fynden man gjorde efter år 1948 låg i olika
länder, Israel och Jordanien. Katolska
kyrkan behöll länge kontrollen över de
fynd som gjordes i Jordanien och östra
Jerusalem.
Arkeologerna är med andra ord inte
att lita på, i varje fall inte en del av
dem. Amerikanska fundamentalister
söker bekräfta den bibliska historien,
israeliska söker motiv för staten Israels
rätt att existera.
Men det finns också forskare som kan
bortse från de olika intressena och som
inte låter sig styras vid utgrävningarna.
Plötsligt kan t ex nya arkeologiska
fynd om de gamla filistéerna och deras
kamp mot israeliterna leda till att vi
får en ny bild av den bibliska
historien; indoeuropeiska flyktingar med anknytning till den
grekiska världen, militärt överlägsna, besegrar de israelitiska
fårfarmarna och slår sig ner
vid kusten i städer som Ashdod, Askelon och Gaza. Sedan
1980-talet har man börjat gräva
ut filistéernas boplatser och
kunnat visa på strider mellan
dessa folk, bildligt talat mellan
en Goliat och en David. Goliat
med ett smitt svärd får nu stöd
av forskarna. Filistéerna behärskade nämligen konsten att
smida järn till stål, det gjorde
inte israeliterna.
Naturligtvis väckte Furuhagens
föredrag många frågor, ibland
kändes det som om vi var på
ett vetenskapligt seminarium.
Undertecknad, också samtalsledare, försökte hålla diskussionen på en
populärvetenskaplig nivå. Att det finns
motsättningar mellan olika forskare,
här nämndes Hebreiska universitetets
arkeologer och Tel Aviv universitetets,
fanns det därför inte möjlighet att gå in
på. Inte heller den senaste forskningen
om filistéerna var oomtvistad. En
lärd rabbin hade läst en amerikansk
arkeologisk tidskrift i 40 år och där
hade forskningen om filistéerna nämnts
långt före 1980.
Kort sammanfattat, en intressant och
spännande kväll tycker
Peter Haas
Museibladet 1/2011
Who is European - what is European?
På Dramaten den 29 januari
Who is European - what is European?
Den 29 januari ägde ett symposium rum
på Dramaten om europeisk identitet under rubriken ”Who is European – What
is European”. Symposiet var inspirerat
av Judiska Museets utställning om Kafka
och Schulz.
Programmet arrangerades av Judiska
Församlingens programverksamhet i
samarbete med Judiska Museet, Dramaten,
Goetheinstitutet, Österrikiska Ambassaden
och Paideia. Programansvarig och regissör
var Lizzie Oved Scheja, som även planerat
och organiserat helgens evenemang. Det
var en namnkunnig panel:
Agneta Pleijel, Sverige, författare och
dramatiker,
Martin Pollack, Österrike, författare och
före detta korrespondent för Der Spiegel,
Karl Schlögel, Tyskland, professor i östeuropeisk historia vid Europa-universitetet
Viadrina, Frankfurt/Oder
Richard Swartz, Sverige, författare och
journalist.
Samtalsledare var Lars Dencik, professor
i socialpsykologi vid Roskilde universitet
i Danmark.
Under kvällen spelade Staffan Scheja och
Stenhammarskvartetten verk av Liszt,
Beethoven, Hillborg och Schumann. Texter framfördes av skådespelarna Johan
Holmberg, Basia Frydman och Melinda
Kinnaman.
Lars Dencik inledde symposiet. Han
presenterade kvällens tema: ”Who is European?” och paneldeltagarna. Därefter
problematiserade Dencik kring frågeställningen. Han nämnde judarnas bidrag till
den europeisk kulturen och på vilket sätt
judarna verkat som ett kitt som berikade
och band samman det europeiska landskapet.
Agneta Pleijel uppehöll sig kring de humanistiska värdena som format europeisk
identitet. Hon beskrev även Mellaneuropas
unika kreativa kraft före andra världskriget
och talade om den katastrof och förlust
som drabbade Europa genom Förintelsen.
Pleijel talade om de båda författarna Kafka
och Schulz, men nämnde även flera andra
stora europeiska författare. Agneta Pleijel
poängterade språkets betydelse
i formandet av en europeisk
identitet: att människor i Europa tidigare talade flera språk
och därför kunde kommunicera
med varandra på ett naturligt
sätt. Pleijel beskrev Förintelsens förödande verkan och
utplåning av en ”rik” och pluralistisk värld som gick under
och tyvärr inte har återhämtat
sig än. Nazismen och kommunismen hade under många
årtionden förtryckt stora delar
av Europa, också detta påverkade den komplexa europeiska
identiteten. Pleijel sade sig som
kvinna vara stolt över att vara
europé, att få tillhöra den del
av världen där kvinnor alltid
spelat en stor roll.
Martin Pollack berättade att
han var son till en känd nazist
och att hela hans familj varit
nazister, men att han själv valt
en annan väg. Han menade att
även människor med nazistiska åsikter
var européer, eftersom nazismen var en
europeisk företeelse. Vi har alla en tendens
att inte vilja se eller komma ihåg Europas
mörka historia och blundar för det som
varit smärtsamt i vår gemensamma historia. Hur humanistisk människosyn har vi
egentligen haft i Europa? Det var européer
som startade världskrigen och som skapade
Auschwitz, trots allt.
Karl Schlögel underströk att vi européer
ofta drabbas av sjukdomen ”glömska”.
Vi vill inte komma ihåg eller kännas vid
de fruktansvärda gärningarna i europeisk
historia. Europas historia består också av
korstågen, koloniseringen av tredje världen, Stalins beordrade utrensningar och
mord på miljoner invånare, kriget i fd Jugoslavien. Trots detta var Schlögel optimist
gällande Europas framtid och möjligheter.
Stora problem finns i EU, men han trodde
att dessa skulle kunna lösas på sikt genom
gemensamma insatser.
Richard Swartz bor delar av året i en liten
by i Kroatien. Han beskrev den lilla byns
slutna värld, ett mikrokosmos. Här talar
man det språk och den dialekt som gäller
lokalt och betecknar sig som bybo, när
identitetsfrågan kommer upp, inte som europé. Swartz menade att det finns tusentals
sådana byar där innevånarna egentligen
är ointresserade av omvärlden eller där de
betraktar den med misstänksamhet. Man
lämnar inte ifrån sig mer information än
nödvändigt till främlingar och man intar
en protektionistisk hållning, detta av historisk erfarenhet. I det perspektivet är den
europeiska identiteten splittrad och det kan
vara svårt att få dessa människor att öppna
sig inför och intressera sig för Europas
gemensamma perspektiv.
Det råder ingen tvekan om att Europa och
européerna står inför stora utmaningar
och förändringar. Frågan är hur man skall
kunna stävja de nationalistiska tendenserna
i olika länder, en fråga som ställdes från
publiken.
Kvällen öppnade nya ingångar till en komplex fråga. Kommer vi någonsin att kunna
besvara den?
Yvonne Jacobsson
Museibladet 1/2011
10
Museibladet 1/2011
PROGRAM VÅREN 2011
MARS
Tisdag 8 mars kl 19.00
Johan Lundberg, chefredaktör för Axess om ”De intellektuellas flykt”. När ayatolla Khomeni utfärdade sin
dödsdom mot Salman Rushdie slöt författare, kulturpersonligheter, journalister och politiker över hela världen upp
bakom den utpekade. Men i dag, när hoten från islamistiska grupper mot yttrandefrihet och konstnärlig frihet har
ökat dramatiskt, drar sig samma grupper undan.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 13 mars kl 17.00
Vänföreningens årsmöte
Efter förhandlingarna bjuds vi på klezmerbandet Sternfall tillsammans med kaffe och apfelstrudel till självkostnadspris 30 kronor
Vi vore därför tacksamma om ni som vanligt anmäler er så vi har tillräckligt i kylen!
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 20 mars kl 17.00
F.d.chefsjuristen Anders Nerman, son till Ture Nerman, talar under rubriken ”Minnesbilder från andra världskrigets dagar” med tyngdpunkten lagd på fadern Ture Nerman och den antinazistiska kamptidningen ”Trots allt!”
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 22 mars kl 19.00
Tom Sandqvist, författare, docent i konstvetenskap m m om ”Ett svunnet Europa - om modernismens glömda rötter”. Det vimlar av kvinnor i den tidiga modernismen. Minst hälften av dem tycks ha vuxit upp i Central- och
Östeuropa, i adliga eller högborgerliga kretsar, varav de flesta judiska.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 27 mars
Goda grannar: Vasastans museer håller särskilda program. Temat i år är barn & familj.
Detaljerat program kommer att publiceras på hemsidorna.
Tisdag 29 mars kl 19.00
Om inte nu så när? Annika Thor berättar om sin nyutkomna roman om flyktingar i Sverige före och under andra
världskriget. Hon är tidigare känd för sina ungdomsböcker om de två judiska systrarna Steffi och Nelli från Wien
som på grund av judeförföljelserna hamnar i Sverige. Böckerna blev också en uppskattad TV-serie, En ö i havet.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
APRIL
Tisdag 5 april kl 19.00
Thomas Karlsson, intendent på Örebro Läns museum, serievetare och seriehistoriker. Fil.mag i historia och
litteratur vetare. Har aktivt forskat kring serier ur både konst- och litteraturkritiskt perspektiv under många år. Varit
verksam inom serievärlden i mer än tre decennier. Passionerad samlare av serieoriginal, vilka visas i Judiska
Museets utställning.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Torsdag 7 april kl 19.00 (obs dagen)
Förläggaren Svante Weyler, Weylers förlag, ger ut en bok av den israeliska författaren Lizzie Doron. Boken heter ”Varför kom du inte före kriget?” och är en gripande skildring, självbiografisk, av en mor och dotter i 60-ta
lets Tel Aviv. Modern är överlevande, storslagen, galen, fascinerande, oberäknelig. Kvällen bjudet på ett samtal mellan Weyler och Doron. Skådespelaren Jessica Zandén läser texter ur boken.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
11
Museibladet 1/2011
Lördag 9 april kl 18.00-24.00
Kulturnatten. Hela Stockholm håller nattöppet, så även Judiska Museet.
Detaljerat program kommer att publiceras på hemsidorna.
Tisdag 12 april kl 19.00
Lisa Bjurwald är ledarskribent på Dagens Nyheter och har i många år granskat den organiserade rasismen,
bland annat som redaktionsmedlem på Expo. 2009 utkom hon med den uppmärksammade boken ”God dag
kampsyster! Kvinnorna i extremhögern” (med Maria Blomquist, Bokförlaget Atlas). I april är hon aktuell med
reportageboken ”Europas skam. Rasister på frammarsch” (Natur & Kultur). 2010 utsågs Bjurwald till svensk
vinnare av Europaparlamentets journalistpris, för sitt Expo-reportage om minaretomröstningen i Schweiz.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
MAJ
Tisdag 3 maj kl 19.00
Författaren, DNs korrespondent i Israel, Nathan Shachar om sin nya bok ”Gaza, Från faraoner till islamister”.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 8 maj kl 17.00
Suzanne Beckeld berättar om sin mor Edna Martin, känd textilkonstnär, och ”hennes mormors hemlighet”.
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Söndag 22 maj kl 17.00
Joseph Schmidt (1904-1942) – en gång kallad ”den judiske Caruso”. Henry Larsson, bibliotekarie och redaktionsmedlem på Tidskriften Opera berättar om den världsberömde tenoren från Czernowitz, Bukowina (i dag
Ukraina).
Arrangör: Judiska Museets Vänförening
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
Tisdag 24 maj kl 19.00
Fredrik Strömberg talar om Kosher Comics - Judisk kultur i tecknade serier
Fredrik Strömberg är ordförande för Seriefrämjandet, redaktör för kulturtidskriften Bild och Bubbla, kursansvarig
på serieskolan i Malmö med mera. Har skrivit böcker som Black Images in the Comics, The Comics go to Hell,
Comic Art Propaganda och Swedish Comics History.
Obligatorisk föranmälan: e-post [email protected] eller mån-fre 9-16 på tel 08-557 735 64.
För allas trevnad bör bokade platser vara intagna 5 minuter före programpunktens början!
Vi bjuder på förfriskningar
Programavgift: 70 kr Medlemmar i Museets Vänförening: 50 kr
Vid förhinder meddela per telefon: 08-557 735 64 eller e-post: [email protected]
Med reservation för ändringar i programmet
Programmet kommer att uppdateras på hemsidorna www.judiska-museet.se och www.jmv.se
Om ej annat uppges äger arrangemangen rum på Museet
Adress: Hälsingegatan 2
Varmt
välkomna!
I samarbete med
12
Museibladet 1/2011
BEHÖVER NI FOTOGRAF
vid bröllop, jubileum och andra viktiga
fester, porträtt eller reklam?
Kontakta Jan Herdevall
Sound & Music Studio
Telefon: 021-35 79 18
Mobil: 070-738 66 22
E-post: [email protected]
Hemsida: www.soundmusic.se
Sound & Music Studio arbetar med
foto, film och musik.
STÖD JUDISKA MUSEET
I samband med högtidsdagar
köp ett CHAJ-diplom i stället för blommor
För information och köp kontakta Museet telefon 08-31 01 43,
e-post: [email protected]
eller besök Museet på Hälsingegatan 2
CHAJ = LIV och TALET (18 lyckotal)
CHAJ-diplom måste beställas minst en dag i förväg
13
Museibladet 1/2011
På Museet den 30 januari
Utanförskap och kreativitet: ett ungt perspektiv på
att vara en minoritet i Europa
Europa genomgår snabba förändringar, och
för varje generation skolelever finns det en
ny karta att lära sig. Länder styckas och
återförenas, nya gränslinjer ska dras. Vad
gör detta med våra nationella identiteter?
Våra internationella?
I samband med Judiska Museets utställning
Franz Kafka och Bruno Schulz – gränslandets mästare har flertalet evenemang och
program anordnats på just detta tema. Vem
är europé? Vad är Europa? Svaret antogs
vara delvis en generationsfråga, och därför
arrangerades två kvällar att diskutera ämnet i seminarieform inför publik.
Judiska museet samlade ett antal yngre
personer med olika anknytning till vår
kontinent och diskuterade frågorna i en
paneldebatt. Eftersom alla deltagare var
födda på 80-talet blev det en någon annorlunda diskussion än kvällen innan, på
Dramaten, där medelåldern var betydligt
högre. EU var för 80-talisterna en självklarhet, och många i publiken lade också
märke till deras fina engelskkunskaper.
Kanske även det en generationsfråga?
Med i panelen satt Izabela Pasztak, för
tillfället studerande i Stockholm, men annars aktiv i det judiska livet i Polen. Hon
sa själv att eftersom EU-omröstningen
i Polen var det första val hon någonsin
deltog i, formade det hela hennes attityd
till organisationen.
Bredvid Izabela satt Anas Sbeih, med sina
egna ord en ”palestinsk-svensk muslim
med liberal attityd gentemot religionen”.
På frågan om att vara europé bara handlar
om medborgarskap eller om det också är
ett sätt att tänka framhävde han många
gånger att det som vi vill kalla europeiska
värden egentligen är mänskliga värden
– alla människor vill ha demokrati och
mänskliga rättigheter.
Mirelle Gyllenbäck, romsk frilansjournalist och projektledarassistent boende i
Sverige, ansåg sig på alla sätt och vis vara
europé. Hon framhöll att hennes folk har
levt runt om i Europa i många hundra år,
och att de därmed definitivt är förankrade
i den europeiska historien, även om majoritetssamhället alltid stött bort dem. Under
diskussionen om att vara en minoritet är
en förutsättning för kreativitet påpekade
hon också att det är just detta som lett till
en rik konstkultur bland romer. För att
överleva var de tvungna att komma på sätt
att försörja sig, och sång och musik blev
ett av dem.
Marc Harris, svensk-judisk-brittisk-finsk
filosofistuderande, varnade dock för att romantisera kreativiteten bland minoriteter.
Hellre rättigheter än konst, menade han,
och fortsatte med att ge sig själv diagnosen
”kulturellt förvirrad”. Det är kanske snarare den som gett kraft åt kreativiteten, att
man som minoritet ofta känner sig hemma
i flera kulturer?
Kvällen avslutades med frågor från publiken, och en var om judar i Sverige och
i övriga Europa kan vara en inspirerande
kraft och hjälpande hand för andra minoriteter, framförallt för romer. ”Absolut”
svarade Mirelle Gyllenbäck. Senare, när
evenemanget var över och folk höll på
att lämna museet hörde jag flera personer
knyta nya kontakter och småprata på olika
språk om hur de kan förbättra relationerna
mellan sina respektive minoritets- och
majoritetsgrupper. Marc Harris hade under
samtalet sagt ”att definiera identitet genom
konflikt är väldigt europeiskt”, men på väg
ut från seminariet kändes denna inställning
helt passé. Som tur är genomgår Europa
förändringar, ibland snabbare än man kunnat hoppas.
Yael Fried
Ett samtal med den yngre generationen om minoriteters roll i kreativitet och brobyggande
Söndag den 30 januari klockan 17 var
Judiska museet mycket välbesökt. Då
diskuterade en panel bestående av fyra
ungdomar:
Anas Sbeih, student, palestinier
Mirelle Gyllenbeck, romsk frilansjournalist
Marc Harris, vice ordförande för Sveriges
Elevråds Centralorganisation, filosofistuderande, brittisk och svensk medborgare
Izabela Pasztak, Paideastudent från Polen,
intresserad av polsk-judisk kultur.
Yael Fried, panelledare
Dessa ungdomar, alla akademiker, diskuterade ungefär samma ämnen som kvällen
innan hade diskuterats på Dramaten, men
där med äldre välutbildade akademiker
med helt andra erfarenheter.
Första frågan till panelen var: Vem är
europé? Anas sa bl a att han trots sin palestinska bakgrund känner sig som europé
och att han tagit europeiska seder till sig,
vilket var väsentligt. Marc däremot hade
det enklare menade han själv. Han är född
med engelsk-svensk-finsk bakgrund och då
finns det inte några problem att kalla sig
europé. Han är europé. Mirelle däremot
menar att romer ser sig inte som européer
trots att de bott i Sverige sedan flera hundra
år. De är romer.
Kan man bli europé? var en annan fråga.
Här fanns naturligtvis mycket olika svar.
Marc menade att personens egna värderingar och historia betyder mycket. Izabela
däremot ansåg att omgivningens fördomar
blir avgörande. Till det hör att omgivningen inte anser romerna vara européer. Detta
gäller även när de klär sig som européer,
bor som de och ser ut som de. Samtidigt
talade alla om att behålla sina traditioner
och alltså om integration men inte om assimilation. Olikhet skapar dessutom kreativitet menade de förhoppningsfullt.
Skälet till att ställa frågan om att vara eller
inte vara europé är vårt behov av tillhörighet. Enligt ungdomarna har religiösa
ledare på ett negativt sätt bidragit till svårigheterna att integrera folkgrupper i nya
samhällen. De har tolkat religiösa skrifter
på ett för integrationen förödande sätt.
Inför frågan hur Europa ser ut om tio eller
femtio år tycktes alla ganska hoppfulla
(mer hoppfulla än deltagarna kvällen dessförinnan), vilket kändes som ett ärligt svar
när så unga människor samtalar kring detta
ganska svåra ämne.
Richard Swartz, bl a korrespondent för
SvD, som också var en av talarna kvällen
innan på Dramaten, tog nog fasta på svårigheten att svara på frågan vem är europé
när han vid diskussionens slut sa: ”Jag
känner mig bara som europé när jag är i
Amerika och det blir inte så ofta.”
Hanna Feist
14
Museibladet 1/2011
Politik
På Museet den 11 januari
Museet fullsatt: Ska vi vara rädda för Sverigedemokraterna?
Sällan eller aldrig har museets stora
sal varit så fullsatt som när Dagens
Nyheters politiske redaktör Peter Wolodarski – f.ö. helt nyligen rankad som
landets tredje mest inflytelserika opinionsbildare, efter Finansministern och
Statsministern – kom till museet för att
svara på frågan om vi skall vara rädda
för Sverigedemokraterna (SD) och om
det är deras fel att judarna flyr Malmö.
Intresserade som kom till museet, men
som inte hade förhandsanmält sig, fick
vända i dörren och gå hem med oförrättat ärende.
Peter Wolodarski inledde
med att ur Sydsvenska
Dagbladet läsa upp redovisningar av hatbrott, det
ena gällande Chabad-rabbinen i Malmö som vid
åtminstone 70 tillfällen
under de senaste sex åren
utsatts för antisemitiska
trakasserier. Det andra
gällande den somaliska
ensamstående kvinna som
under en längre tid mobbats och trakasserats av
skolungdomar, men som
till slut anmält saken till
skolan och polisen. Med
detta markerade han huvudlinjen i sitt anförande:
rasism. Det finns fler grupper i samhället än judar
som på något sätt utsätts
för minoritetsförföljelse.
Man måste enligt Peter
Wolodarski i den allmänna
debatten kunna hantera dessa företeelser
parallellt.
Peter Wolodarski är inte förvånad – än
mindre chockerad – över Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. SD har rötter
långt bak i tiden. I flertalet av de orter i
Sverige där SD i dag har starkt stöd var
också nazisterna starka på 30-talet. Det var
bara en tidsfråga när SD skulle bli politiskt
rumsrent. Varför skulle Sverige skilja sig
från t ex Danmark, Holland, Österrike
och andra länder där nationalistiska och
främlingsfientliga partier etablerat sig i
de nationella parlamenten? Vad som möjligen har rubbats är svenskarnas bild av
sig själva som världens mest liberala och
toleranta folk. Vi är inte annorlunda än
andra européer. Dessutom har minnet av
den oreda som Ny demokrati förorsakade
i det parlamentariska arbetet i början av
90-talet förbleknat.
I det korta perspektivet gynnades SD av
den mobbning som partiet utsattes för av
både massmedia och de etablerade partierna under valkampanjen. Aftonbladet
vägrade att ta in annonser från SD. I stället
förde man in ett debattinlägg skrivet av
partiledaren Jimmie Åkesson. Bingo för
SD. TV 4 vägrade att visa en reklamfilm
för SD. Partiet la i stället ut filmen på
Youtube. Bingo igen.
I varje möte under valkampanjen med
Fredrik Reinfeldt upprepade Mona Sahlin
om och om igen – den då fortfarande hypotetiska – frågan hur Alliansen tänkte sig
regera i minoritetsställning och med SD
som vågmästarparti.
När valresultatet stod klart på valnatten
utbröt den verkliga ”beröringsångesten”,
manifesterad bl.a. av Lars Ohlys vägran
att dela sminkloge med Jimmie Åkesson.
Allt detta och mycket annat spelade SD i
händerna.
SJ-resenärens credo
”Hellre en ståplats på ett
gående tåg än en sittplats
på ett stående”
Denna lilla lustighet inledde Peter
Wolodarski sitt anförande med till
allmän glädje.
Om Jimmie Åkesson förmår hålla ordning i partiet kommer det att finnas kvar
i Riksdags- huset under
överblickbar framtid, ett
förhållande som övriga partier måste anpassa sig till,
menade Peter Wolodarski.
Det går inte att ”tänka bort”
SD. Politikernas ovilja och/
eller oförmåga att debattera
SD:s värdegrunder och de
strömningar i samhället
som partiet bygger på är
betänklig enligt Peter Wolodarski. Som exempel
nämnde han Ilmar Reepalus
famösa uttalade att allt som
behövdes för att få lugn och
ro i Malmö var att stadens
judar tog avstånd från Israels politik.
En seriös debatt i ett anständigt tonläge, inte för
att komma åt SD självt utan
för att förstå dess politiska
framgångar, motverka de
strömningar i samhället
som framgångarna bygger på samt förhindra att partiets politik får ödesdigra
konsekvenser på längre sikt. Detta var väl
egentligen det enda recept tidningsmannen
och opinionsbildaren Peter Wolodarski
kunde ställa ut. Men inte ens han verkade
att riktigt tro på kurens verkningskraft.
Den efterföljande debatten blev lång och
intensiv. Peter Wolodarskis repliker till
frågeställarna fick i flera fall applåder av
åhörarna.
Text och bild Clas Jackert
15
Museibladet 1/2011
BYGGSTENAR TILL
SPONSORTAVLAN
betald
annonsplats
Köp en byggsten och stöd
Judiska Museets drift.
Byggstenen sätts upp på
den vackra sponsortavlan i
bokhandeln
Du kan hedra dina kära
hädangångna eller få ditt eget
namn inristat. Företagsnamn
går också bra.
En byggsten kostar 10.000
kronor.
Frågor besvaras av Yvonne
Jacobsson på kansliet
16
Museibladet 1/2011
Saksinvest
17
Museibladet 1/2011
Författare
På Museet den 31 augusti
Röda grevinnan
Det var en mer än fulltalig publik som hade
mött upp på museet för att höra Yvonne
Hirdman tala om sin mamma, den röda
grevinnan. Förväntningarna var höga och
de blev till fullo uppfyllda.
Med frenesi, humor och kärlek tog Yvonne
Hirdman sig an sitt ämne och erkände: ”Det
var det svåraste jag någonsin gjort. Nu är
jag pensionär, nu är jag vad jag alltid velat
bli – en riktig författare.”
Yvonne läste ett stycke ur boken som avslutades med en anteckning av mamman
”I natt födde jag en ful liten flicka” - det
var Yvonne! Åren gick och Yvonne tog
hand om sina barn, doktorerade om kommunismen, blev professionell historiker.
Mammans saker blev bara liggande.
En av anledningarna till att Yvonne ville
skriva om sin mamma var att hon skrivit
en bok om Alva och Gunnar Myrdal, ”Det
tänkande hjärtat.” Hon kunde så mycket
om dem, men så lite om sin mamma.
Hon var bara 22 år när mamman dog. När
mamman försökte berätta om sitt liv gjorde
hennes man sin avböjande karaktäristiska
gest – medan han berättade om sitt liv i en
svensk småstad.
Yvonne ger oss i grova drag sin mamma
Charlottes liv. Mormodern var Emelie
Redard, född i Auvernier, nära Neuchatel
i Schweiz, morfadern var Fritz Schledt,
bokhandlare i Dorpat, där Yvonnes mamma
Charlotte föddes l906. Därpå bodde familjen i Oxford under första världskriget.
Charlotte gifte sig med en greve, Alexander Stenbock-Fermor, vilket senare inte
imponerade på barnen i Hökarängen där
vi bodde under min uppväxt, påpekade
Yvonne med ett leende.
När det gällde kommunismen och mammans kontakt med den fanns inga dokument om henne i arkiven. Charlotte hade
nämligen förälskat sig i en kommunistisk
ledare, Heinrich Kurella. För Kurellas
skull skilde hon sig från greven 1932.
Därefter flyttade Charlotte och Heinrich
till Moskva. Det var en dramatisk tid med
många utrensningar i Komintern där Kurella var aktiv medlem. När det började
dra ihop sig lyckades han 1937 övertala
Charlotte att lämna Sovjetunionen. Kurella
försvann i Sovjetunionen och blev senare
avrättad där.
Charlotte levde som flykting i Paris och
undervisade i Pontigny. Där träffade hon
Yvonnes pappa, Einar Hirdman, 10 år
yngre än hon.
När Yvonne så småningom började nysta
i sin mammas liv hittade hon sin mormors
lilla dagbok, skriven på franska, där hon
skriver till sin dotter Charlotte. Vidare
fick Yvonne lite material från Charlottes
syster, tant Leni. Hon hittade ytterligare
material i Myrdalarkivet. Så blev historien
om mamma till.
Mormodern Emelie fick hon aldrig lära
känna, men hon läste hennes brev på
franska, till dottern Charlotte som befann
sig i Paris ”ausgebürget” eftersom hon var
kommunist. Charlottes brev var torra och
tråkiga, men Emelies var uttrycksfulla:
Från Radautz kom familjen till Bukowina
1912, då Fritz fått ett arv så att han kunde
köpa en bokhandel. Där rådde ett blomstrande liv med många judiska invånare.
En mörk hemlighet fanns i familjen. Yvonnes morfar hade blivit anklagad för pedofili
mot unga flickor. För drygt ett år sedan
gjorde Yvonne och hennes syster därför en
resa till Radautz för att ta reda på varför.
Radautz såg precis ut som staden gjorde när
familjen Schledt bodde där! Synagogan låg
på samma plats som tidigare.
Yvonne påpekade att hennes mamma alltid
var på plats där något avgörande i världen
hände. Just när de kommit till Radautz bröt
första världskriget ut och östfronten gick
genom deras stad.
Charlotte överlevde genom att hon kunde
sina språk. Hon översatte från tyska till
franska.
Yvonne undrade hur hennes mamma, som
levt ett så intressant och dramatiskt liv
egentligen klarade av att leva i den socialdemokratiska idyllen när hon hamnade
i Sverige. Hon skrev åt sig en mamma!
Hon berättade hennes livs historia och
utgångspunkten var rena fakta, dokument
som Yvonne tytt och forskat i. Eftersom
Yvonne är historiker har hon inte lagt till
något fiktivt. Först när boken var färdig
förstod Yvonne vad hon verkligen gjort.
Hon hade levandegjort sin mamma Charlotte. Så avslutade Yvonne Hirdman sitt
Foto: Clas Jackert
intressanta föredrag om sin mamma, ”den
röda grevinnan”.
Frågestundens olika frågor visade hur
intensivt åhörarna deltagit i föredraget. På
frågan om Yvonne fått en annan inställning
till sin mamma efter boken förklarade hon
att hon försökt få ordning på mammans
svenska liv. Mamman avskydde allt som
var svenskt, speciellt den svenska maten,
liksom Bellman och Eyvind Jonsson!
När gränserna senare öppnades kastade
mamman Charlotte sig ut som reseledare
och lämnade barnen hemma. När Yvonnes
egna barn läste boken fick de en bättre
inställning till sin egen mamma.
Beträffande Heinrich Kurellas öde visste
andra vad som hänt honom men Charlotte
visste det aldrig! Yvonne berättade att hon
fått värdefull hjälp att efterforska Kurella
av Reinhard Müller, som skrivit en artikel
om honom.
Hur lång tid tog det innan boken blev
färdig? Förhållandevis kort tid, men hon
arbetade till och med på söndagarna med
boken! Utan skolningen som historiker
hade hon inte kunnat skriva den.
Yvonne Hirdman avslutade frågestunden
med ett citat av Goethe: ”I begränsningen
visar sig mästaren.”
Efter det fascinerande föredraget blev jag
så intresserad att jag snabbt läste ”Den röda
grevinnan”, utgiven på Ordfronts förlag.
För dem som inte hörde Yvonne Hirdmans
föredrag kan jag varmt rekommendera
boken! Den fick senare Augustpriset för
bästa fackbok 2010.
Birgit Blideman
18
Museibladet 1/2011
Investeringsverksamhet
19
Museibladet 1/2011
Redaktörens funderingar... ...om
medlemmar och säkerhet
Vad är en medlem? Det finns många
olika sorters medlemmar och därmed
olika definitioner. Alla medlemmar är
aktiva eftersom de betalar medlemsavgiften, det är en aktiv handling.
Vänföreningens styrelse och kansli är
oerhört tacksamma över att vi har så
många som betalar medlemsavgiften,
eftersom vi på det sättet kan stöda
Museet.
En del medlemmar är mer aktiva än
andra. Det finns en stor grupp som
kommer på våra programkvällar.
Nu tänker jag på både Museets och
Vänföreningens arrangemang. Det är
ju samma programblad och många
tänker inte på att det är olika arrangörer.
Numera är det total oordning eftersom
både Museet och Vänföreningen
använder sig av tisdagar och söndagar
utan särskiljning. För några år sedan
var det med statiskt, var det en tisdag
var Museet arrangör och söndagarna
fick Vänföreningen ta hand om. Jag
tycker inte att det spelar någon roll,
det viktiga är ju att programmen är
bra. Av de tre program som i skrivande
stund har gått av stapeln i år hade den
minst besökta kvällen 82 deltagare.
Ett annat av programmen tog vi in
så många det gick men hade ändå en
väntelista på 86 personer.
Där uppkommer ytterligare ett
trevligt problem. Ju fler medlemmar
Vänföreningen har desto fler vill
komma på programkvällarna. Det har
därför blivit ännu viktigare att anmäla
sig i god tid, så att man verkligen får
plats. Därför är det också viktigt att
meddela om man får förhinder så att
någon annan kan få platsen. Anmälan
är också viktig på grund av säkerheten.
Det är ju fortfarande mycket lätt att
komma in på Museet om man jämför
med andra judiska institutioner i
Stockholm. Vi vill vara tillgängliga
och måste vara det, eftersom vi vänder
oss utåt och inte bara internt inom en
speciell grupp. Men för säkerhetens
skull ber vi er att anmäla er.
Nu åter till det mycket positiva i att
ha många medlemmar. Visserligen är
det en jobbig tid i slutet av december
och en bit in i januari när nästan all tid
går åt till att registrera betalningarna
av medlemsavgiften, men det är
samtidigt så roligt! Ibland ger jag upp
små glädjetjut när jag sitter framför
datorn, jag försöker att göra det så tyst
som möjligt så att mina arbetskamrater
inte ska tro att jag är helt galen.
I år har det varit ännu roligare eftersom vi hade kampanjen med gåvomedlemskap för 2010 i samband med
Vänföreningens 20-årsjubileum. Nu
är det första gången vi kan se resultatet
av detta och hittills har drygt 40 % av
dessa betalat medlemsavgift för i år,
vilket vi är mycket glada över.
Nu har jag inte skrivit ett ord varken
om släkt eller väder men mina släkter
finns kvar och tyvärr även vädret, kan
det inte snart bli vår och massa pollen
i luften så jag kan få en ännu mer täppt
näsa. Faktum är att jag tror att jag är
allergisk mot snö också.
Det känns lite tidigt att önska er alla
en god Pesach och trevlig Påsk men
saken är den att, trots att båda helgerna
ligger sent i år, kommer det inte något
Museiblad förrän efteråt.
@nnika Ehnwall
God Pesach och Glad Påsk!
önskas alla medlemmar i
Judiska Museets Vänförening
20
Museibladet 1/2011