Nils Berlin - Olov Berlins webserver
Spåren efter anfadern Nils Berlin © Olov Berlin 2000 Innehåll Förord .................................................................................................................5 En dokumenterad sägen......................................................................................7 Kort om Kristianstads tidiga historia..................................................................9 Bouppteckningen..............................................................................................13 Hur gick bouppteckningen till..........................................................................13 Namnen i bouppteckningen..............................................................................14 Ett utspel? .........................................................................................................15 Registreringen ..................................................................................................16 Bodelningen......................................................................................................19 Ett afwittringsinstrument..................................................................................19 Reflexioner .......................................................................................................22 Invandringen.....................................................................................................22 Vart tog Christian Dahlbeck och familjen vägen? ...........................................23 Var fanns Henrik åren 1721 – 1735?................................................................23 Vart tog övriga barn vägen? .............................................................................23 Vem var Nils Berlin?........................................................................................23 Nils Berlin som guldsmed ................................................................................24 Bilagor ..............................................................................................................26 Bilaga 1 Personregister.....................................................................................26 Bilaga 2 Släkten Berlin.....................................................................................28 Bilaga 3 Släkten Wankif...................................................................................29 Bilaga 4 Livslinjer för släkten Wankif .............................................................30 Bilaga 4 Källor .................................................................................................31 Figurer Figur 1. Plan av Kristianstad 1645. (Kristianstads läns museums bildarkiv. )9 Figur 2. Karta över Kristianstads centrum år 2000. 10 Figur 3. Karta över Kristianstads omgivningar från år 200011 Figur 4. Första sidan i bouppteckningen efter Nils Berlin12 Figur 6. Karta över Kristianstad 1854. 15 Figur 7. Nils Dardels skiss 1850 från Lilla Torg.16 Figur 8. Första sidan i bodelningshandlingen.18 Figur 9. Första sidan i afvittringsinstrumentet.21 Figur 10. Sista sidan i afvittringsinstrumentet.21 Figur 11. Nils Berlins guld och silverstämplar25 Figur 12. Christian Dahlbecks guld och silverstämplar26 Figur 13. Albrecht Hoborgs guld och silverstämplar26 4 Förord I boken Ahlstöm: Norrländska släkter, utgiven i början av 1900-talet beskrivs Norrlandssläkten Berlin som ursprungligen kom från Henrik Berlin kronobefallningsman i Nora, Ångermanland född i Kristianstad 1704, död i Nora 1781. Släkten beskrivs i två huvudgrenar efter sönerna Nils och Magnus, som båda blev präster. Beskrivningen går ända fram till början av 1900-talet. Henriks far Nils sägs i boken vara hugenott och ha invandrat till Kristianstad där han blev juvelerare och rådman. Ovanstående uppgifter var den utgångspunkt som jag hade när jag började att undersöka släktens tidigaste anor. Genom tillämpning av vad man kan kalla en standardmetod, skrev jag till Landsarkivet i Lund, beskrev Nils Berlin som guldsmed i Kristianstad och när han dog och frågade om det fanns några handlingar om honom. Efter ett par veckor fick jag svar att bouppteckningen efter Nils Berlin fanns i deras samlingar. Jag beställde således kopior av bouppteckningen och gjorde en genomgång av den med en tolkning av handstilen förklaringar. Eftersom språket är en svenska som inte skiljer sig så mycket från dagens svenska som man skulle kunna tro, borde den med lite tålamod kunna läsas av envar. Arbetet resulterade i ett litet häfte med titeln Spåren efter anfadern, bouppteckningen. Bodelningen sker vid ett särskilt sammanträde och utgör ett särskilt dokument men i arkivet direkt följande på bouppteckningen. Änkan framlägger också vi detta tillfälle ett afwittringsinstrument, en form av kontrakt med de berörda, som likaså utgör ett särskilt dokument. På samma sätt har jag bearbetat det materialet vilket resulterat i Spåren efter anfadern Nils Berlin har jag på samma sätt bearbetat materialet. Även det arbetet har resulterat i ett häfte. Titeln var Spåren efter anfadern Nils Berlin, bodelningen. Det föreliggande häftet är en liten skrift som försöker ge min tolkning av tid och rum som Nils Berlin levde i. Tyvärr har jag endast haft tillgång till kyrkböcker från denna tid, som dessvärre saknas för år 1699 och dessutom har talrika luckor. Jag har inte heller haft tillgång till domböcker och borgarlängder så forskningen rörande Nils Berlin och en eventuell invandring är inte avslutad med detta. Jag hoppas i alla fall att det här häftet skall ge släktingar och även övriga intresserade en något tydligare och sannare bild av släktens tidigaste anor. 5 6 En dokumenterad sägen Nils Berlin uppges i flera källor vara anfadern till släkten Berlin. Han tillhörde enligt sägen en släkt vid namn Gaimard, som flydde från Frankrike till Tyskland under hugenottförföljelserna. Släkten invandrade senare till Skåne. Då skulle man också bytt namn till Berlin. I Svensk Släktkalender tas två släkter med namnet Berlin upp, den ena kallas Norrlandssläkten och den andra Skånesläkten. Båda släkternas sägs ha invandrat från Tyskland, Gaimard i mitten på 1600-talet och den andra 50 år senare genom en jude som invandrade. Han lät sig döpas och tog sig då namnet Berlin. Han skulle ha gett upphov till Skånesläkten. Benämningen Norrlandssläkten uppkom genom att Nils Berlins ende son, som uppnådde vuxen ålder, Henrik, blev kronobefallningsman i Nora, Ångermanland. ”Andrén m. fl.: Svenskt silversmide 1520 – 1850, anger också sägnen men här sägs inte att just Nils skulle ha invandrat utan att han tillhörde en släkt som invandrat. När detta skulle ha skett sägs inget om. Svenskt silversmide hänvisar till några källor. Se sidan 3. Här tas som synes sägnen om hugenottsläkten och invandringen också upp. Att Nils Berlin levde i slutet på 1600- och början på 1700-talet kan man dock vara helt säker på eftersom han namn förekommer på många ställen i kyrkböcker och borgarlängder. Han var guldsmed i Kristianstad. I syfte kort beskriva Nils Berlin, hans närmaste anhöriga och den tid han levde i, har jag skrivit detta häfte, som inte alls kan betraktas som en fullständig dokumentation. 7 8 Kort om Kristianstads tidiga historia År 1614 anlades Kristianstad som en fästningsstad på Allön i Helge å av Christian IV. Kristianstad växte således inte fram som en naturlig mötesplats för handel som så många andra städer. De städer som fanns i närheten var Vä och Åhus. Vä låg helt öppet och härjades flera gånger av härar. Sista gången 1612 när Gustaf II Adolf kunde plundra och bränna ned staden på inte mycket längre tid än en vecka. Det började då stå klart för Christian IV att en fästning skulle byggas för att försvara denna del av det danska riket. Fästningen utstakades på Allön i Helge Å den 16 maj 1614. Det skedde efter en av kungen fastställd planritning. Genom placeringen vid Helge Å kom uppkom även möjligheter att säkra en försvarad broförbindelse över nämnda å. Den bro som fanns i Åhus lades ned. Fästningen skulle även vara en köpstad. För att uppnå det utfärdades förbud att bygga Figur 1. Plan av Kristianstad 1645. (Kristianstads läns museums upp Vä igen. Handelsmän och borgare uppmanades att flytta in i fästningen. Men de tilltalade var inte särskilt hågade, trots att marken i de nedbrunna gårdarna värderades och de som flyttade kompenserades med tomter inom fästningsmurarna. Markförhållandena på Allön var mycket svåra. Stora delar var sumpmark. Man fick således ta till påtryckningar. De som inte ville flytta fick förbinda sig att inte idka handel eller hantverk i Vä. Endast bönder tilläts stanna kvar. Omflyttningen gick emellertid trögt och många försökte bedrivas verksamhet på båda ställena. Efter några år riktades även trycket mot Åhus som till och med förlorade stadsrättigheterna till förmån för Christianstad. Hela tiden strävade man att få köpmän och hantverkare att flytta in innanför murarna. Genom den omfattande handel som förkom över Östersjön kom säkert kännedomen om vad som pågick i nordöstra Skåne att bli känt långt utanför Skåne. 9 Krigslyckan mellan Sverige och Danmark växlade, men Skåne var i huvudsak danskt. Under Hornska krigen på 1640-talet kunde svenskarna inte inta staden utan Kristianstad förblev dansk. Staden blev svensk efter freden i Roskilde 1658. Under Skånska krigen återtertog danskarna staden. Svensk - danska kriget 1675 - 1679 medförde de svåraste åren i stadens 350- åriga historia. 1676 på sensommaren intog danskarna staden och under hertigen av Plöns befäl plundrade staden i fullständigt. År 1677 och 1679 belägrades den arma staden av svenskarna. Staden föll och blev åter svensk. 1680 beslöts att staden skulle upphöra att vara fästKarl XII hade under de första lyckosamma fälttågen insatt Stanislaus Leczinskis på polska tronen Efter slaget vid Poltava förjagades Stanislav. Han flydde med sitt hov till Sverige och inkvarterades i Kristianstad. Hans hustru drottning Katarina Opolinska medföljde och även Stanislaus moder ärkefurstinnan, som medförde ett eget hov. Dessa två hov beskrivs vara mycket betungande för borgarna i staden. Man må betänka att Kristianstad vid denna tid hade mindre än 1000 invånare. Dessutom härjade vid denna tid kopporna i staden. Pesten verkar man dock ha varit förskonad från. Krigen slet naturligtvis hårt på civilbefolkningen även under denna tid. Utom att stå ut med krigets förstörelse fick borgarna också bidra till härarnas försörjning. Visserligen svarade kronan för de kostnader som borgarna hade för hovens och härarna, men det skedde på krediter som det var både svårt och tog lång tid att få ut pengar för. Under fredstid inkvarterades utom officerarna c:a 1600 man i Kristianstad. Det är i denna tid som guldsmeden Nils Berlin blev mästare, borgare och bildade familj i Kristianstad. Nils dog 30 oktober år 1714. I dödboken finns ingen dödsorsak angiven. Figur 2. Karta över Kristianstads centrum år 2000. I huvudsak finns den ursprungliga gatuindelningen med Stora och Lilla Torg kvar. Kartan är orienterad i samma väderstreck som figur 10 Idag finns mycket av Kristianstads Centrum fortfarande kvar. Ringmurarna har naturligtvis rivits men Stora och Lilla Torg finns kvar. Gatuindelningen i centrum från den tid då staden var en fästning är mycket lik den ursprungliga. Figur 3. Karta över Kristianstads omgivningar från år 2000 11 Figur 4. Första sidan i bouppteckningen efter Nils Berlin 12 Bouppteckningen Nils Berlin dog den 30 oktober 1714. Bouppteckningen skedde 9 månader efter hans död. Bouppteckningen finns på Landsarkivet i Lund. Naturligtvis är den handskriven och tar lite tid att läsa även för en som har hållit på med den tidiga 1700-talsstilen. Det här dokumentet visar sig dock tydligt och enkelt att läsa i förhållande till andra dokument Hur gick bouppteckningen till Slående är att dokument av detta slag har en så officiell prägel. Det upprättas med representanter för Magistraten, hantverksskrået, änkan, de omyndiga barnen och syskonen. Magistratens och skråets representanter avlägger en ed kallas värderingseden. Värderingsmännen påminns om eden innan registreringen börjar. Likaså syns genomgången av dödsboets inventarier vara minutiös. Hur värderade man? Föremålen i de värdefullaste materialen tas upp först. Guld, silver, tenn, koppar, malm och mässing är den aktuella ordningen. Därefter kommer textilier och sängkläder. Änkans säng var att döma av alla dynor, kuddar och lakan imponerande. Enligt lag hade hon rätt att behålla sängen med allt som tillhörde den utan att det värderades. Änkan påtalar också detta och hennes krav registreras. Därefter tar man upp mannens gångkläder och linkläder. Möbler tas upp i ordning efter det rum de står i. Man kan jämföra vad olika föremål värderades till. Såldes är föremål av metaller Figur 5. Jämförelse mellan slutligt dokument och koncept i 13 mycket värda och likaså textilier och kläder. Både mannens och hustruns kläder värderas noggrant. Ett exempel kan tas från en annan boupptecknig. Där tas en kappa upp till 10 daler silvermynt. En annan kappa anges som ”vänd” d.v.s. den har sytts om och tyget har då vänts avigt eftersom det skulle slitas på båda sidor. Den värderas sålunda till hälften, 5 daler silvermynt Det dokument som jag använt är en renskrift av det koncept som upprättades vid själva bouppteckningen. När sedan renskriften undertecknats betraktas den som orginal. Konceptet ser således helt annorlunda ut med alla sina ändringar och överstrykningar. Kanske skulle man här kunna utläsa om det fanns några delar som det var svårare att komma överens om. Som ett exempel visas i figur 5 en bild av en sida i dokumenter och samma sida i konceptet. Namnen i bouppteckningen Albrecht Hoborg var närvartande troligen som representant för skrået. Han är en av de svenska silversmederna som gav Kristianstad en särställning inom svenskt silversmide på 1700-talet. Som synes är han gift med Vogts änka. Nils Berlin gick i lära d.v.s. utbildades hos Vogt. Ragnila Wankif, änkan, kom från en prästsläkt. Fader var Oluff Nielsen Wankif d. 1687, pastor i Färlöf1 utanför Kristianstad. Stamfadern i släkten var pastorn Niels Olsen som var pastor i Wankifwa2 kyrka. . Hans barn, enligt herdaminnena 5st, tog sig alla namnet Wankif (som även kan stavas Wankifw eller Vankif). Oluff Nielssen Wankif var det 3:e barnet Barnen Cajsa 16 år, sonen Hindrik 12 år, Stina Maja 7 år och Anna Catrina 3 år. Hans Berlin bror till Nils, var närvarande. Hans var skräddarmästare i Kristianstad. Det framgår också av några formuleringar att han särskilt skulle bevaka barnens rätt. Måns Andersson, Nils systerman fanns också närvarande. Att Måns kallas systerman klarlägger att Nils även hade en syster. Måns är med andra ord svåger till Nils. Måns yrke är bödkare d.v.s tunnbindare och mästare. Även han skulle bevaka barnens rätt. Andreas Wankif d. 1746 var pastor i Glimåkra. Far var Oluff Nielssen Wankif. Han var således bror till Ragnila Wankif Han företrädde änkan. Utöver de personer som var direkt berörda finns dessutom skräddaren Jesper Holst, timmermannen Olof Hansson och snickarmästaren Kristoffer Messer. De var värderingsmän och som avlade ed på att värdera kvarlåtenskapen så riktigt som möjligt. Att boet blev rätt värderat var inte endast viktigt för de anhöriga utan även för stadens skattmästare. De fattiga i staden var nämligen tillförsäkrade 2% av värdet på kvarlåtenskapen. Ett stamträd efter ”Monsieur Gaimard” med de närmaste generationer kan efter de släktingar som nu blivit kända införts te sig som i bilaga 2. E tt stamträd för släkten Wankifs första generationer finns i bilaga 3. I bilaga 4 finns ett diagram med livslinjer för släkten Wankif som jämför deras livstid med Nils Berlins. 1 Färlöf se kartan i figur 14 Ett utspel? När man samlats och alla närvarande presenterats överraskar änkans broder Andreas Wankif med att kräva att ingen inventering och registrering skulle ske, utan att änkan själv skall få göra bodelningen genom att ge barnen en kontantsumma och sedan komma överens med de närmast anhöriga. Begäran avslås emellertid ”till följe Kongl: Majt:s allernådigst förmyndareordning”. Varför ”Högvällärde Hr” kyrkoherden Andreas Wankif gör denna begäran kan man ju fundera över. Lilla Torg Här bodde berlinarna Hospitalsgatan Figur 6. Karta över Kristianstad 1854. 15 Registreringen I kvarlåtenskapen finns först upptaget ”Gården som änkan ibor belägen på Hospitalsgatan, på hörnet vid Lilla torg näst intill fällberedare Erik Gammalssons gård med en bryggkittel, en halv kölna och en kakelugn värderat till 750:- daler silvermynt.” Idag finns inte namnet Hospitalsgatan kvar men på gamla kartor finns den utsatt. Kartan i figur 6 som är från 1854 och som synes är gatuindelningen lika som den plan för Kristianstad från 1645 som finns i figur 1. Stadens köpmän bildade en högre samhällsklass och bosatte sig omkring Stora Torget och vid Västra Storgatan medan hantverkarna bosatte sig kring Lilla Torg och Östra Storgatan. På Lilla Torg hölls på 1700-talet framförallt hästmarknad. Jag skulle gärna vilja se hur platsen såg ut på den aktuella tiden. Möjligen kan man finna bilder och beskrivningar i litteratur om denna tid. En skiss från 1850 av Nils Dardel fann jag i boken Det gamla Cristianstad, som jag hämtat även kartskisserna från. Skissen återges nedan. Huset i mitten på bilden är sannolikt ett 1700-talshus. Hospitalsgatan går till höger i Figur 7. Nils Dardels skiss 1850 från Lilla Torg. Därefter fortskrider bouppteckningen. Kontanta penningar fanns inga i huset eftersom änkan säger sig ha köpt silver för dem så att guldsmedsverkstaden skall kunna fortsätta sitt arbete. Av guld fanns endast en guldkedja värderad till 33 daler, av silver fanns diverse skedar i bordsilver, kedjor och tröjspännen för tillsammans 175 daler. Uti kammaren på loftet finns en furusäng, 8 st övertäckta stolar och ”Den salige mannens guldsmedsverkstad med mera och div tillbehör”. Dagligvaror och trävaror tas upp sist. 16 Inga böcker fanns. Däremot finns en kölna d.v.s. en torkappartat för malt och humle som registrerats tillsammans med järnkakelugnen , vidare en brännvinspanna, som värderades till 7:16 dlr. Tillsammans gav de säkert glädje i huset. Eftersom registreringen ofta uppger vilket rum som föremålen stod i kan man utläsa att huset bestod av minst 4 möblerade rum och dessutom mannens guldsmedsverkstad.. Boets totala värde uppgår till 1241:24 daler silvermynt. Huset har en skuld på 1000 daler till Jöns Wankif, kusin till Ragnilla och son till Salig Per eller Petrus Wankif 1649 - 1707. Salig Per var pastor i Köpinge. I sitt 3:e äktenskap med Hedvig Norager hade han sonen Jöns född 1700. Jöns blev sedemera kamrer i banken och levde till 1774. Pengarna var ett arv efter fadern. Nils var förmyndare för Jöns som var 15 år vid bouppteckningen. . Änkan påminde nu som förr att hon ännu inte har kunnat få någon slutavräkning för mannens förtroendeuppdrag i rådstugan, vilket gör att hon ännu inte vet om hon kommer att bli skyldig. De närvarande rättens ledamöter förklarar dock att hur gärna de ännu ville inte har kunnat få räkningarna till ändskap. Bouppteckningen skrivs under av H.Holst, Olof Hansson, Abert Hoborg och Christoffer Messer. Andreas Wankif begärde efter påskrifterna att Magistraten ej skulle besvära sig med något arvskifte eller utlägg på sterbhusets egendom. Änkan förbinder sig att till var och en av barnen i framtiden giva en kontant summa som motsvarar deras arv. Som säkerhet för detta lägger hon all boets lösa och fasta egendom. Den framförda begäran besvarades inte, utan förrättningen avslutades Värderingsmännen meddelar också att de inte kommer att begära någon ersättning för sin medverkan. Det två sista styckena undertecknas av Ragnilla Berlin, Hans Berlin och Måns Andersson. 17 Figur 8. Första sidan i bodelningshandlingen. 18 Bodelningen Den 17 januari 1716 kallade Magistraten till bodelning mellan änkan Ragnilla å ena sidan och 4 barn å den andra nämligen Caisa Berlin på 17:e året, Hinrick Berlin 12 år, Stina Maja på 8:e året och Anna Catrina på 4:e året, ”för att riktigt skifta och fördela eller göra sådan afvittring som arvingarna och deras närmaste anhöriga kunna vänligen komma överens om.” Så börjar i huvudsak den handling som skall ligga till grund för arwskiftet. Änkan tänker nu gifta om sig med guldsmeden Chrisitian Dahlbeck. Han vill söka burskap i Kristianstad. Utom Magistratens ledamöter är Christian Dahlbeck, skräddarmästaren Hans Berlin samt bödkaren Måns Andersson närvarande. Boet värderas fortfarande till samma belopp som vid bouppteckningen. Ett afwittringsinstrument Änkan framlägger nu ett s.k. afwittringsinstrument vilket är ett kontrakt i vilket änkan förbinder sig att utöver halva de vid bouppteckningen befintliga egendomen betala 200 dlr. till var och en av barnen, pengar som hon inte hade vid tillfället. Änkan tillsammans med sin trolovade försäkrar också att för dessa barn draga all faderlig och moderlig omsorg och behålla dem hemma i sitt hus. Christian Dahlbeck tager av fri vilja på sig att vara barnens förmyndare samt att utan att erlägga någon ränta låta arvet vara innestående. Afwittringsinstrumentet hade skrivits på av Ragnilla Wankif, Andreas Wankif, Kajsa Berlin Hans Berlin, Måns Andersson och Christian Dahlbeck. Samliga utom Kajsa hade satt sigill under sin namnteckning. En bindande överenskommelse hade alltså träffats under de 14 månader som gått sedan Nils död. Om det har förelegat några svåriheter att nå denna överenskommelse vet jag ingenting om. Vid bouppteckningen begär änkan genom sitt ombud Andreas Wankif att ingen bodelning skulle ske utan att änkan skulle själv få träffa överenskommelse om hur arvskiftet skulle ske. Det verkar som hon har kunnat träffa en sådan överenskommelse med de berörda. Bodelningshandlingen skrevs på av Carl Sundell rådman, Lars Weibull rådman, Ragnila Wankif , Kaisa Berlin, Hans Berlin, Christian Dahlbeck och Måns Andersson 19 Figur 9. Första sidan i afvittringsinstrumentet 20 Figur 10. Sista sidan i afvittringsinstrumentet. Underskrifter med sigill av Ragnilla Wankif, Andreas Wankif Hans 21 Reflexioner Utgående från det material som här presenterats kan man dra några slutsatser och även ställa ett par frågor som borde besvaras. Nedan tar jag upp de som jag tycker är de viktigaste. Invandringen Man kan ur bouppteckningen utläsa att Nils hade en bror med namn Hans och en syster vars namn jag inte känner till. Både Hans och Nils namn finns i födelse- och dopboken i samband med att deras barn döptes. Med anledning av detta kan man fundera om Niels själv verkligen invandrade. Jag finner det troligt att om han invandrade var han inte ensam utan även två av hans syskon invandrade. En annan möjlighet är att Nils hittills okände far invandrade. I Svensk silversmide 1520 - 1850 anges också att Nils tillhörde en släkt som invandrat, inget om att Nils själv gjorde det. Om man utgår från att Niels var c:a 30 år när han blev mästare kan man antaga att han var född c:a 1680. Eftersom han enligt säkra källor gick i lära hos guldsmeden Vogt i Kristianstad var han eller hans föräldrar välkända redan när han antogs som gesäll. Dessa fakta gör det helt otroligt att Niels invandrat. I stället måste man granska om en eventuell invandring skett tidigare. Under 1680 då Kristianstad hade sin uppbyggnadsperiod sökte man hantverkare och köpmän som ville flytta till staden. Enligt sägen skulle ju Niels vara av en hugenottsläkt. En invandring på grund av hugenottförföljelserna kan ha kommit tidigt. De tre första hugenottkrigen i Frankrike rasade åren 1562 – 1570. Den 23 augusti 1572 inträffade Bartolomeinatten när tusentals hugenotter dödades på Paris gator. Man räknar med att 250 000 hugenotter flydde till Brandenburg, Holland och England. Ediktet i Nantes 1598 gav hugenotterna religiösa och medborgerliga rättigheter i Frankrike. Det upphävdes 1685 av Ludvig XIV. Då hade de flesta hugenotterna i Frankrike omvänts eller flytt till andra länder sedan Ludvig använt sina dragoner för att göra livet omöjligt för dem i Frankrike. Om man granskar dessa fakta förstår man lätt att det fanns massor av människor i Europa som saknade hemvist. En plats där man försöker bygga upp en ny stad innebar borde Bouppteckningen I bouppteckningen förvånas jag över att guldsmedsverkstaden värderades så lågt nämligen 12 dlr. trots att verksamheten fortfarande pågick. Om änkan såsom hon inledningsvis sade, köpt silver för de kontanter, som fanns i huset så borde ju silvret värderats i verkstaden. Men verkstaden värderades endast med en klumpsumma. Jämför man denna summa med textilierna så är det inte mycket som skiljer. Möjligen gjorde man det lätt för änkans nästa man som också var guldsmed att överta både änkan och verkstaden. Boet värderades till 1246:24 dlr. Till detta skulle en skuld till Jöns Wankif på 1000 dlr. 22 dragas av. Likaså skulle de fattigas andel dras av. Om denna korrigering gjordes skulle boet inte att ha nämnvärda tillgångar, likväl lovade änkan att hon skulle betala var och en av barnen en kontantsumma. Löftet gällde visserligen i framtiden, men äldsta dottern var 16 år så det kunde snart bli aktuellt. Genom avvittringsinstrumentet förband sig änkan således att betala Vart tog Christian Dahlbeck och familjen vägen? Cristian Dahlbeck åtog sig att vara förmyndare för Nils Berlins 4 barn och hade således åtagit sig att svara för barnens försörjning och uppfostran, allt enligt det afwittringsinstrument som vi vet framlades av Ragnila Wankif. Enligt Svenskt silversmide 1520 – 1850 hade han redan den 19 oktober 1721 flyttat från staden. Han återfinns ej senare som mästare i någon annan stad i samma källa. Frågan är om varför och vart han flyttade och om övriga familjen flyttade med eller om den stannade i Kristianstad. Var fanns Henrik åren 1721 – 1735? Henrik blev som vi vet kronobefallningsman i Nora, Ångermanland. Kungen var den som regerade riket, oftast via sina ämbetsmän. Henrik dök upp i husförhöslängderna i Nora c:a 1735. Han var då i 30-årsåldern. För att han skulle bli utnämnd till kronobefallningsman måste han säkert ha genomgått en för den tiden omfattande utbildning och dessutom gjort någon karriär i statsförvaltningen. Henrik gifte sig med den förre kronobefallningsmannenform OlofavHellströms dotter Anna Katarina 1711 – 1799. Vart tog övriga barn vägen? Dottern Cajsas ytterligare öden känner jag inte till. Dottern Stina Maja blev gift med timmermannen Wahlgren och bodde kvar i Kristianstad Dotter Anna Catharina gifte sig med korpralen Isac Moëll född i Aspeboda 1711 Vem var Nils Berlin? Inget av det material jag har haft tillgång till kommer direkt från Nils Berlin själv. Några frågor har tidigare väckts nämligen: Invandrade Nils eller var han född i Skåne? Invandrade någon av Nils förfäder? Jag kan för närvarande inte ge ett säkert svar på någon av de frågorna. Svaret på de två första kanske kan ges efter ytterligare efterforskningar i bouppteckningar och borgarlängder från denna tid. Frågan ”Vem var Nils Berlin?” kan ges ett viss innehåll nu. Nils som person känner jag inte till, däremot är hans omgivning lättare att beskriva. Nils hade minst två syskon , Hans som blev skräddarmästare i Kristianstad och en syster vars namn ej är bekant. Hon var gift med bödkaren Måns Andersson. Gift Troligen mellan 1694 (burskap) och 1697 (första barn) i Kristianstad med Wankif, Ragnhild. Född uppskattat 1660. Död efter 1716. Far: Wankif, Oluff Nielsen . Pastor i Färlöf, Kristianstads kommun. Född omkring 1630. Död 1687. Mor: Clausdotter, Christina. 23 Barn: Berlin, Anna Cristina. Född 1697 i Kristianstad. Döpt 1697-05-26 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Cajsa. Född 1698 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Olaus. Född 1700 i Kristianstads Stadsförsamling. Döpt 1700-11-14 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Stina Dorretiva. Född 1702 i Kristianstad. Döpt 1702-10-19 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Henrik . Kronofogde, hofkamrer. Född 1704 i Kristianstad. Döpt 1704-03-13 i Kristianstads Stadsförsamling. Död 1781 i Nora, Västernorrlands län. Gift 1731 med Hellström, Anna Katarina. Född 1711. Död 1799. Berlin, Stina Maria. Född 1706. Döpt 1706-02-11 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Chistina Maria. Född 1706. Döpt 1706-12-11. Berlin, Hans. Född 1709 i Kristianstads Stadsförsamling. Döpt 1709-04-19 i Kristianstads Stadsförsamling. Berlin, Anna Catrina. Född 1711. Berlin, Anna Catharina. Född 1712-01-03 i Kristianstads Stadsförsamling. Döpt 1712-01-16 i Kristianstads Stadsförsamling. Död 1793-11-11. Begravd 1793-11-24 i Örkened (L). Gift med Moëll, Isac. Kornett. Född 1711-10-09 i Aspeboda (W). Död efter 1754. Fyra barn levde vid hans död 1714. Alla fyra var då omyndiga. Utöver vad som står i bouppteckningen har jag funnit några barn i födelse- och dopboken som antagligen inte levde 1715. För år 1699 finns inte kyrkböckerna för Kristianstads Stadtsförsamling kvar så möjligheten finns att något barn föddes även 1699. Som man kan märka föddes två barn 1706. Ingen barnbegränsning verkar ha förekommit. Dokument finns således i form av kyrkböcker som säkerställer att dessa personer levde och likaså släktskapet mellan dem. . Att döma av kyrkböckerna höll Nils och hans syskon ihop. Deras namn förkommer ofta tillsammans. Nils förekommer ofta som medföljande vid dop, i några fall även i familjer som inte verkar ha något släktskap. När Nils dog hade han fortfarande uppdrag som rådman. 24 Nils Berlin som guldsmed Efter uppväxt i Kristianstad under den oroliga tiden på slutet av 1600-talet gick han i lära hos guldsmeden hans Vogt. Han blev gesäll 1686. Enligt Red. Axel Kroon m. fl. Staden vid Helgeå, uppger Ethel Wester i sin uppsats Kristianstad och dess befolkning i slutet av 1600-talet att enligt polettlängden, en taxeringslängd, fanns 1686 fyra guldsmeder. En av dem hade dessutom en gesäll. Denna gesällplats hade Nils Berlin. Han blev mästare 1693. Han vann burskap d.v.s togs upp borgargillet 1694 och blev rådman 1713. Som rådman ingick han i stadens styrelse. Det var relativt ovanligt att hantverkare blev rådmän. Hantverkarna bildade en medelklass inom borgerskapet. Storköpmännen bildade en högre klass. Skillnaden visade sig också vid bosättningen där köpmännen bodde kring Stora Torget och huvudgatorna Södergatan och Norregatan, medan hantverkarna bodde vid Lilla Torg och bakgatorna. Nils hade sin guldsmedsverkstad i sitt hus vid Lilla Torg i hörnet vid Hospitalsgatan intill fällberedaren Erik Gammalssons gård. Hospitalsgatan kallades Figur 11. Nils Berlins guld och tidigare Heilige Geistgatan och var en fortsättning på Norregatan silverstämplar Ragnilla Wankif drev enligt Svenskt Silversmide 1520 - 1850 guldsmedsverkstaden med en gesäll vid namn Anders Brandt. Hans namn återfinns ej som mästare i samma källa Möjligt är att han inte blev mästare. Enligt en annan källa var Cristian Dahlbeck gesäll hos Nils Berlin innan han gifte sig med änkan. Av det silversmide som han utfört finns enligt Erik Andrén m. fl. Svenskt silversmide 1520 - 1850. Guld och silverstämplar en silversked vid Malmö museum och ett oblatskrin i Skogstibble kyrka i Uppland. I Gustaf Uppmark: Guld och silversmide i Sverige 1520 - 1850 uppges dessutom: Skål (Karlskronatyp), konsthandlare A. Heiner, Stockholm; sked F. Spitzer, Paris (Rosenberg n:o 5382); skål direktör Simon, Göteborg. bou, Andersson Ättartal 1890. (Litt. Svenskt Silversmide 1520 - 1850) bou, 25 Bilagor Bilaga 1 Personregister Andersson, Måns bödkare, systerman, d.v.s. gift med en syster till Nils Berlin. Systerns namn finns dock ej i de källor som jag gått igenom. Catrina född 1712-01-03. Gift med korpralen Isac Moëll. De fick 12 barn varav åtminstone 2 uppnådde vuxen ålder. Anna Catrina dog 1793-11-11, 82 år. Berlin, Hans skräddarmästare i Kristianstad broder till Nils Berlin. En son Michael född 1690-03-02. Antagligen utgår en sydlig gren av släkten Berlin från Hans Berlin, Hinrick, född 1704 i Kristianstad. Död 1781 i Nora Ångermanland. Han blev kronobefallningsman dvs kungens befallningsman i Nora och anfader till norrländska delen av Berlin-släkten. Gift med Anna Katarina Hellström 1711 – 1799. De fick 12 barn varav 5 uppnådde vuxen ålder. Berlin, Stina Maria, född 1706 i Krisitianstad. Gift med timmermannen Marcus Wahlgren. Han dog 1750 lämnade efter sig hustru och 4 barn, Niclas 13 år, Cristian Dalbeck 1716-1721 Född omkring 1685; hade lärt i Karlskrona; var 1715 gesäll hos N. Berlins änka Ragnhild Vankif mästare 18.1 1716, mästerstycke: »bägare med deckel«; buskap 13.8.1716; gifte sig med änkan och övertog verkstaden; hade 19.10.1721 flyttat från staden. — Karlskrona prot; KristianFigur 12. Christian Dahl- stads prot; LLA Dombok; Wirstrand; Andersson. Arbete: sockenbudkalk, Köp (Litt. Svenskt Silversmide 1520 – 1850 Efter Nils död gifte sig änkan Ragnila Wankif med Christian Dahlbeck som enligt andra källor var gesäll hos Nils. Efter Nils död gifte sig änkan Ragnila Wankif Albrecht Hoborg 1705 – 1747 (mäst.)Född 18.3.1682, broder till S. Hoborg i Malmö; mästare 24.4.1705, gift 24.4 s. å. med Vogts änka Malena Cron (död 1746), burskap 16.10.1705 bisittare 29.6.1715, ålderman 30.7.1730, avsade sig 24.7.1747 och uppsade burskapet, död 14.1.1748. – Kristianstads prot. KA mtl, LLA dombok och bou, Andersson; Bager, Fischer. Arbeten: paten och kalklock dat 1709, Emislöv kyrka, oblatask dat 1713, Vankiva kyrka, kalk dat 1713, Önnestads kyrka, oblatask 1723, Fjälkestads kyrka, Figur 13. Albrecht Hoborgs sockenbudstyg 1727, Kiaby kyrka, Moëll, Isac, kornett, född 1711-10-09 i Stråtenbo, Aspeboda (W) Far: Moëll, Abra26 ham. Kaplan. Född 1668-04-16 i By (W). Död 1719-08-06 i Aspeboda (W). Begravd 1719-08-30 i Aspeboda (W). Mor: Berg, Ingrid. Född 1681 i Falun. Död 1741. Begravd 1741-07-09. (Källa: Jens Pettersson, Lönsboda) Sundell Carl, rådman i Kristianstad Hans Vogt1680-1703 (1705) H. Vogt (Fogdt) var född i Kristianstad; kom i lära 1699 hos Asmus Zeis, gesäll 24.2.1675; burskap som guldsmed 1680; förenade sig 5.9.1683 med ämb i Malmö; ålderman 2.12.1690 vid inrättandet av ämb i Kristianstad; uppvisade 27.10.1691 såsom mästerstycke pokal för skräddarämbetet; begravd 5.6.1703. Änkan Malena Cron höll verkstad till 1705 då hon gifte om sig med Albrecht Hoborg. - Malmö prot; Kristianstads prot; KA mtl; LLA Wankif, Andreas, son af kyrkoh. Olof W. i Färlöf, blef 1704 kollega vid Christianstad skola, begärdes 1708 till medhjelpare af kyrkoh. Cavallius i Sörby, prestvigdes doch först 1711 1/3, kom s. å. hit som visa pastor och befullmäktigades 12/1 1712 till pastor. Vid visitationen 1773 hölls förhör ”några timmar i detta sköna Temple och man kunde intet annat än storligen berömma dessa vackra för den lust och kärlek till Guds ord, som visade att de värderat Evangelii mjölk , varigenom de till sådan stadighet kommit hade.” Presterna på stället berömde församlingarnes ”ogemena willighet att låta sig underwisa.” W. wille s. å. blifwit häradsprost och begärde förordnande att sköta tjensten efter pr. Ormans död , men först vid nästföljande prostvakans blef W. häradsprost 13/12 1736. - W skref 19/3 1711 till domkapitlet, att han inte ville gifta sig med Paul Enertssons äldsta dotter, som warit ”så odygdig att låta sig lägras af ryttmästaren Peter Bånge;” dock blef han sedemera gift med henne; hon hette Benedicta Paulin. Andra gången var han gift med Charlotta Elisabeth Stenhoff, d. 1746, dotter af proten Nils S. i Christian stad. Barn: Nils past. i Ullstorp. Ingrid, g.m. kyrkoh. Daniel Hindbeck i Silsåkra. Sara, g. m. prosten I. Kihlgren i Frenninge. Oliva, g. m. prosten U. Lithiolander i Brandstad. Wankif, Nielssen Oluff, son af kyrkoh. i Wankifva Nils Olsson, prästvigdes 1668-04-29 till kominister i Träne, erhöll s. å. och ånyå 1670 kungligt promotorial till befordran och war i Maj 1674 af Ebbe Ulfeld kallad till pastor wid ”Ferle, Arrisslöf och Strö församlingar.” Han uppgives hafwa dött 1687. - Gift med Chiristina Clausdotter, dotter af prosten Margworfen i Träne. Barn: Anders, prost i Glimåkra. En dotter var gift med guldsmeden Johan1 Berlin i Christianstad. Wandkifw, Petrus son av kyrkoh. Nils Olsson i Wankifwa och född där 6/3 1649, sattes i skola i Christianstad 1663 och i Lund 1665, blev student i Greifswald 1667, återkom 1669 till Skåne och antog kondition hos kyrkoh. Måns Persson i 27 Bilaga 2 Släkten Berlin De fyra första geneationerna Skräddaren Hans, Guldsmeden Nils, Kristianstad. Kronobefallningsmannen Henrik, Nora. Härnösandsgrenen Nils, prost Häggdånger. Farfars farfar Magnus prost, Rödön i Jämtland Andreas, forskningsresande för Linné Nils syster gift med Måns Andresson De första 4 generationerna som de är kända 1999 28 Bilaga 3 Släkten Wankif Släktens första generationer Niels Olsen ,trol född v.1500-talet slut. Pastor i Wankifwa 1630-1655 (trol. 1658) Niels Wankif Boktryckare i Stockholm Jöns Wankif Pastor i Asarum Nils Wankif Cristian Wankif Christensa Wankif Magdalena Wankif Oluff Nielsen Wankif, d. 1687. Pastor i Färlöf Ragnhild Wankif g. Nils Berlin, 1662 - 1714 guldsmed och rådman Andreas Wankif d. 1746 Pastor i Glimåkra g. Benedicta Paulin gift m. C. Clausdotter (far Petrus Wandkifw, 16491707. Pastor i Köpinge g. Anna Clausdotter (far Claus Margworsen) g. Agata Johansdotter g. Hedvig Norager Petrus Wankif Nicolaus Wankif Jöns Wankif Olof Wankif Anna Cecilia Wankif Christensa Wankif Uppgifter sammanställda från Cavallin: Lunds stifts herdaminnen 29 30 Bilaga 5 Källor Andrén Erik m. fl. Svenskt silversmide 1520 – 1850. Nordisk Rotogravyr Stockholm 1963 Cavallin, Lunds stifts herdaminnen del 2, 4 och 5 Mårtensson Leif m. fl (redaktion), Gamla Christianstad. Kristianstads Boktryckeri AB 1996 Kroon Axel m.fl (redaktion), Staden vid Helgeå. Kristianstads Boktryckeri AB. Kristianstad 1964 Kristianstads bouppteckningsregister 1620 –1850. Landsarkivet Lund 31
© Copyright 2024