kunskapsbank för maskin- och teknikhistoriskt kulturarv
KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV – en förstudie om kompetensöverföring för det tekniska levande kulturarvet © Wedin, Drängsmarks ångsåg. Ida Wedin, industriantikvarie 2013-01-30 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV SAMMANFATTNING Just nu pågår ett arbete i Sverige med att tillämpa Unescos konvention om skydd för det immateriella kulturarvet. I konventionen utpekas traditionell hantverkskunskap, ett levande bruk av kulturarvet och stöd till brukare för kunskapsöverföring mellan generationer. Det teniska immateriella kulturarvet handlar om traditionella hantverkskunskaper som konsten att renovera ett vattenhjul, att underhålla en väderkvarn eller att köra en ångbåt. I Sverige är vi huvudsakligen beroende av landets 1436 ideella arbetslivsmuseer för att renovera, underhålla och köra det tekniska kulturarvet och genom att stödja deras verksamhet kan vi bedriva ett kostnadseffektivt kulturarvsbevarande i en skala som annars aldrig vore möjligt. Kunskapsöverföring är ett av arbetslivsmuseernas största problem, något som leder till dyrköpta misstag och ibland för alltid förlorad kunskap. Hur kan en kunskapsöverföring säkras både sinsemellan och över generationer? Idén om uppbyggandet av en gemensam kunskapsbank har diskuterats flera gånger. I denna förstudie överlämnar jag förslag på genomförande av denna idé och aktörer som behöver tillgång till denna presenteras. Jag har letat lösningar som kan ge stora och kvalitativa resultat med så små medel som möjligt. Det har blivit uppenbart under arbetets gång att en kunskapsbank inte löser alla problem. Istället presenteras här tre olika lösningar: en kunskapsbank, ett nätverk och utbildningar. Kunskapsbank. Den ideella organisationen Wikimedia Sverige har system som kan uppfylla alla förstudiens krav på en kunskapsbank. Wikimedia driver inte bara Wikipedia utan även system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks och för fria bilder och media - Commons. Kunskap om hur olika maskiner körs, renoveras eller underhålls platsar bra som ämnen i Wikibooks. Tack vare förstudien har ett samarbete börjat ta form mellan ArbetSam och Wikimedia Sverige för att bygga upp maskin- och teknikhistorisk kunskap på Wikibooks, Wikipedia och Commons. Nätverk. Det finns stort behov av ett sökbart kontaktnätverk mellan förstudiens berörda parter bland annat med kontaktuppgifter om vem som säljer vad, vem som gjort vad och vilka som har liknande problem. Arbetets Museum har en informationsrik databas över landets Arbetslivsmuseer, en gedigen bas att bygga vidare på. Jag föreslår att Arbetets Museum tillförs resurser för att utveckla och sedan löpande uppdatera och sprida information om denna databas för att hjälpa alla berörda museer, organisationer och föreningar att hjälpa varandra förvalta det tekniska kulturarvet. Utbildning. För lyckad kunskapsöverföring behövs former för formell och informell utbildning. Branschvisa temakonferenser om kunskapsöverföring har arrangerats i bland annat ArbetSams och Arbetets Museums regi vilket är ett utmärkt exempel på redan existerande informell utbildning att stötta. Flera av landets skyddade kulturmiljöer består även av ett, ofta förbisett, tekniskt kulturarv. Jag föreslår en satsning, liknande de senaste årens satsning på hembygdsgårdar ”Hus med historia”, där Länsstyrelsen får öronmärkta anslag och medel för samarbete, men denna gång med landets arbetslivsmuseer och deras samarbetsorganisationer: ”Teknik med historia”. De mekaniska verkstädernas breda traditionella hantverkskunnande behövs för att underhålla och köra det tekniska kulturarvet. Jag föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att bygga upp hantverksutbildning i maskin- och teknikhistorisk kunskap för formell kunskapsöverföring om levande bruk av vårt tekniska kulturarv. 2 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 1. INLEDNING 4 2. SYFTE OCH DISPOSITION 4 3. UNESCOS KONVENTION OM ETT LEVANDE KULTURARV 5 4. METOD 7 5. VILKA BEHÖVER TILLGÅNG TILL DENNA KUNSKAPSBANK? 7 5.1 Arbetslivsmuseer 7 5.2 Övriga museer som arbetar med tekniskt kulturarv 10 5.3 Myndigheter 12 5.4 Föreningar 12 5.5 Företag 12 6. VILKA UPPGIFTER BÖR KUNSKAPSBANKEN INNEHÅLLA? 14 6.1 Kompetens - hotad hantverkskompetens 14 6.2 Kunskap - nedteckna material 14 6.3 Kunskap - tillgängliggöra material och förteckningar som redan finns 14 6.4 Kontakt – skapa nätverk 15 7. VILKET SLAG AV KUNSKAPSBANK? 15 8. FORM – UPPBYGGNAD - FÖRVALTANDE 16 8.1 Kunskap – behov av kunskapsbank 16 8.2 Kontakter – behov av sökbart nätverk 19 8.3. Kompetens – behov av utbildning 20 9. SLUTSATSER 22 10. REFERENSLISTA OCH KONTAKTER 25 BILAGA 1 – Diskussionsseminarier, deltagare och tillfällen 26 BILAGA 2 – Diskussionsfrågor på seminarierna 27 BILAGA 3 - ArbetSams förenings- och organisationsmedlemmar 28 BILAGA 4 - Seminarium 2012-08-25 Repslagarmuseet, Älvängen 29 BILAGA 5 - Seminarium 2012-09-23 Beckholmen, Stockholm 33 BILAGA 6 - Seminarium 2012-11-17, Järnvägsmuseet, Gävle 37 BILAGA 7 – Flygblad om hotade hantverkkunskaper - MHRF 42 3 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 1. INLEDNING I Sverige är vi beroende av den ideella museisektorn för att hantera bevarandet av vårt tekniska kulturarv. Engagemanget och kompetensen finns idag framförallt hos landets ideella arbetslivsmuseer och genom att uppmuntra och stödja deras verksamhet kan vi bedriva ett kostnadseffektivt kulturarvsbevarande i en skala som annars aldrig vore möjligt. Mycket av detta tekniska kulturarv är immateriellt kulturarv. Kunskapen om maskin- och teknikhistoria sitter i människors händer och huvuden och allt för ofta försvinner kompetens med en äldre generation. Det har blivit allt svårare att få svar på konkreta frågor som vem har erfarenhet av varmnitning eller hur bör en vattenhjulstock konstrueras? Detta leder till tidsödande efterforskning och dyrköpta misstag, ett problem som har diskuterats inom till exempel Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd (ArbetSam) och Motorhistoriska Riksförbundet (MHRF). Hur ska en kunskapsöverföring säkras och hur kan man göra kunskap och kontakter tillgängliga både för varandra och för kommande generationer för att slippa lägga dyrbar ideell arbetstid på att ständigt uppfinna hjulet på nytt. Önskemål om en nationell kunskapsbank uppkom på konferensen ”Ångpanna” 2011 i Eskilstuna och senare även på 2012 års konferens ”Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning – nuläge och framtid” i Norrköping. Jag har som enskild företagare, teknikhistoriker och verksam i arbetslivsmuseernas absoluta närhet, tagit på mig rollen att initiera detta projekt genom denna förstudie. Att hjälpa de ideella arbetslivsmuseerna att bygga upp system med långsiktig finansiering för att säkra det tekniska levande kulturarvets kunskapsöverföring är ett effektivt sätt att med små medel uppnå mycket. I denna förstudie överlämnar jag förslag på hur detta kan genomföras. Förstudien har kunnat genomföras tack vare medel från Riksantikvarieämbetet. 2. SYFTE OCH DISPOSITION Syftet med denna förstudie är att undersöka möjligheterna och behoven av en kunskapsbank för maskin- och teknikhistorisk kunskap. Förstudien svarar på följande frågeställningar: • Intressenter: Vilka berörs och vilka behöver tillgång till denna kunskapsbank? • Innehåll: Vilka uppgifter bör kunskapsbanken innehålla? • Form: Hur ska kunskapsbanken se ut för att göra mest nytta? Webbplats eller databas? Kan befintliga system användas från t.ex. Arbetets Museums databas eller bör ett nytt system tas fram? • Finansiering och uppbyggnad: Hur skall steg två Uppbyggnad genomföras och finansieras? Vilka bör delta i ett genomförande? • Finansiering långsiktigt: Hur kan man bygga upp en långsiktig finansiering och drift av kunskapsbanken och i vilken regi bör detta drivas? I kapitel 3 sätts kunskapsbanken in i ett sammanhang med Unescos konvention om det immateriella kulturarvet och Sveriges nu pågående arbete med tillämpning av konventionen. Därefter följer ett metodkapitel om hur förstudien har genomförts. Kapitel 5 går igenom vilka som behöver denna 4 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV kunskapsbank, kapitel 6 handlar om vilken kunskap den bör innehålla. I kapitel 7 diskuteras kunskapsbank som lösningen på alla eller endast ett av flera behov och sedan presenteras flera olika lösningar på behovet i kapitel 8. Lösningarna sammanfattas i slutsatsen, kapitel 9. Sist finns en referens- och kontaktlista. Bilaga 1 redovisar deltagarna i de seminarier som genomförts och bilaga 2 de frågor som diskuterades på dessa. Bilaga 3 specificerar alla organisations- och föreningsmedlemmar i Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam. Bilagorna 4, 5 och 6 är anteckningar i sin helhet från de genomförda diskussionsseminarierna. Bilaga 7 visar två flygblad framtagna av Motorhistoriska Riksförbundet om hotade hantverkskunskaper. 3. UNESCOS KONVENTION OM ETT LEVANDE KULTURARV Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet definierar immateriellt kulturarv som: Sedvänjor, framställningar, uttryck, kunskap, färdigheter – liksom tillhörande verktyg, föremål, artefakter och kulturella platser – som lokalsamhällen, grupper och i vissa fall 1 enskilda personer erkänner som en del av sitt kulturarv. Regeringen har gett Institutet för språk och folkminnen i uppdrag att vara samordnande myndighet, och utveckla arbetet med tillämpningen av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet i Sverige och en delrapport med namnet Levande Kulturarv överlämnades till regeringen 2012-06-29.2 I sin rapport förespråkar de att man istället för ”immateriellt kulturarv” använder sig av begreppet ”levande kulturarv” och det är detta begrepp jag i följande kapitel kommer att använda mig av. Ett område som Unesco exemplifierar som immateriellt kulturarv är traditionell hantverkskunskap och man betonar att det immateriella kulturarvet är ett kulturarv som överförs mellan generationer. Det tekniska levande kulturarvet handlar just om traditionell hantverkskunskap såsom: konsten att renovera ett vattenhjul, att underhålla en väderkvarn eller att köra en ångbåt. Konventionen framhäver säkerställandet av ett levande bruk av kulturarvet inriktat på utövande, utövare och arenor för dessa, att främja och aktivt stödja dem och att föra kunskaperna om utövandet vidare genom formell och informell utbildning.3 Det är tack vare de ideella arbetslivsmuseernas och föreningarnas medlemmars mekande på verkstäder, lok, båtar, kvarnar, ramsågar mm, som det finns kunskap att renovera, underhålla och köra det tekniska kulturarvet i Sverige. Hos dessa aktörer pågår ett levande brukande av kulturarvet. Samtidigt, vilket Unesco noterar men som också upplevs av flera aktörer själva, är behovet stort av en metod för att föra kunskaperna om utövandet vidare. Bland många arbetslivsmuseer finns en vilja att utveckla system för att utbyta kontakter, erfarenheter och kunskap. 1 Konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, www.sofi.se/13259 2013-01-22 Levande kulturarv - Delrapport om tillämpningen av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet i Sverige, Redovisning av regeringsuppdrag Ku2010/1980/KT, www.sofi.se/13915 2013-01-22 3 Förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet, länk, Institutet för språk och folkminnen www.sofi.se/6079 2013-01-22 2 5 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Övre bilden: Kantverk körs på Drängsmarks Ångsåg i Västerbotten. Nedre bilden: Teknikhistoriker Bengt Spade mäter upp ett vattenhjul utanför Osby. ©Wedin 6 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 4. METOD Redan i ansökningsskedet inför denna förstudie togs kontakt med ett stort antal berörda aktörer varav sex föreningar, tre museer och tre enskilda aktörer intygade behovet av en maskin- och teknikhistorisk kunskapsbank. Organisationer, museer, föreningar, företag och personer som arbetar med maskin- och teknikhistorisk kunskap har sedan inbjudits till fem seminarier på olika platser i landet för att diskutera behovet av och idéer kring en kunskapsbank. Tre av dessa seminarier har fått deltagare nog för att kunna genomföras. Diskussion med fler aktörer har skett via telefon och mail. Diskussionsmöten har skett på ArbetSams kansli4, på Hantverkslaboratoriet i Mariestad5, på Wikimedia Sverige6 och på Göteborgs Stadsmuseum7 med anledning av deras förstudie kring ett regionalt eller nationellt industrihistoriskt centrum. Under förstudiens gång har jag även deltagit i konferensen ”Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning – nuläge och framtid”. Eftersom förstudien redan från början haft en tät koppling till landets arbetslivsmuseer har detta projekt genomförts i nära samarbete med Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam, som närmare presenteras i nästa kapitel. Detta har gjort att seminarieinbjudningarna, genom deras kansli, nått ut till alla arbetslivsmuseer och museiorganisationer som berör industri, teknik, bruk, verkstäder, reparation och tillverkning. Torsten Nilsson, arbetslivsintendent på Arbetets Museum har fungerat som diskussionspartner under arbetets gång och även deltagit i diskussioner på Hantverkslaboratoriet, Wikimedia Sverige och på seminariet på Beckholmen i Stockholm. Genom Byggnadsvårdstorget8 har seminarieinbjudan gått ut till flera av landets hantverkare och leverantörer inom området. De stads- och länsmuseer som har en antikvarie som arbetar med frågorna har bjudits in, så även föreningar som inte ingår i ArbetSam (till exempel Svenska Fyrsällskapet), industrihistoriska föreningar runt om i landet och Hantverkslaboratoriet på Göteborgs Universitet. Uppslutningen på seminarierna har varit sämre än väntat men i gengäld har diskussionerna på seminarierna varit mer engagerade och givande än väntat. Hela järnvägsbranschen kunde nås på ett seminarium i samband med deras årliga branschmöte och deras överrepresentation på diskussionsseminarierna är därför inte nödvändigtvis en spegling av behovet eller engagemanget i frågan. Fullständig förteckning över seminarietillfällen och deltagare återfinns i bilaga 1 och diskussionsfrågorna som diskuterats återfinns i bilaga 2. I bilaga 4, 5 och 6 redovisas diskussionerna från seminarierna i sin helhet. 5. VILKA BEHÖVER TILLGÅNG TILL DENNA KUNSKAPSBANK? 5.1 Arbetslivsmuseer Insatser för det tekniska kulturarvet görs idag huvudsakligen med ideell arbetskraft bland Sveriges 14369 arbetslivsmuseer. Man räknar idag med att dessa totalt har 31 600 aktiva medlemmar och tar 4 ArbetSam: http://www.arbetsam.com/ Hantverkslaboratoriet, http://www.craftlab.gu.se/kontakt/personal-i-mariestad/ 6 Wikimedia Sverige: https://se.wikimedia.org/wiki/Huvudsida 7 Göteborgs Stadsmuseum: http://stadsmuseum.goteborg.se 8 Byggnadsvårdstorget: www.byggnadsvardstorget.se 9 Enligt ArbetSams databas, http://www.arbetslivsmuseer.se 2013-01-22 5 7 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV emot totalt tio miljoner besökare per år.10 (Räknar man in samtliga medlemmar, inte bara aktiva, så kommer enbart samarbetsorganisationer som Motorhistoriska Riksförbundet upp i 94 000 st. medlemmar.) Landets arbetslivsmuseer organiseras av sju centrala organisationer som presenteras närmare nedan. Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam Ordförande: Anders Lind Bildades 1998 i Norrköping. Antal medlemmar: 454 museer, 28 organisationer och 11 enskilda medlemmar.11 Hemsida: www.arbetsam.com Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, ArbetSam, är en nätverksorganisation och idag Sveriges största museinätverk. Det är en ideell organisation som främjar och utveckla bevarandet och gestaltandet av industrisamhällets framväxt och kulturarv. Några av ArbetSams uppgifter är att stärka arbetslivsmuseernas identitet och sprida kännedom om museernas verksamhet. ArbetSam vill visa upp historien där den ägde rum för att ge en djupare bild och närheten till kunniga människor. Organisationen arbetar löpande med frågor som kulturturism, marknadsföring, informationsmaterial, hemsida med mera. Kunskapsinhämtning och utbildningar är en mycket viktig del av ArbetSams verksamhet. Järnvägshistoriska Riksförbundet, JHRF Ordförande: Jonas Svartlok Bildades 1977 i Kalmar. Antal medlemmar: 35 medlemsföreningar med 15 000 medlemmar Hemsida: www.jhrf.se Järnvägshistoriska Riksförbundet bildades som en paraplyorganisation för Sveriges järnvägsmuseiföreningar. Uppgiften är att tillvarata medlemmarnas intressen i synnerlighet gentemot Trafikverket och Transportstyrelsen. JHRF har idag en mer utåtriktad verksamhet gentemot exempelvis myndigheter. Framtiden består av fortsatt kontakter med myndigheter och en utveckling av samarbetet mellan JHRF och Museibanornas Riksorganisation (MRO). JHRF vill utveckla ett stöd för medlemmarnas utbildningsverksamhet. Museibanornas Riksorganisation, MRO Ordförande: Ragnar Hellborg Bildades 1982 Antal medlemmar: 21 medlemsbanor med ca 8 000 medlemmar Hemsida: www.museibanorna.se Det som skiljer MRO och JHRF är att MRO-föreningarna förvaltar egna spår. MRO skapades i första hand för att vara ett språkrör gentemot myndigheter och forum för kontakter mellan medlemsföreningarna. Förhållandet till myndigheter gäller framförallt Transportstyrelsen, där MRObanorna även behöver ha tillstånd som spårinnehavare/spårhållare. En ny faktor är de beslut som tas 10 Uppgifter från ArbetSams kansli och från Riksantikvarieämbetets rapport 2001:1 ”Man måste vara lite tokig” http://www.dialog.raa.se/cocoon/forlag/visa.html?id=1043 11 Enligt Lovisa Almborg, ArbetSams kansli. ArbetSams medlemsorganisationer finns listade i bilaga tre. 8 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV på EU-nivå vilket medför att MRO (och även JHRF) måste verka även på en europeisk nivå för att upplysa och påverka beslutsfattarna. Sveriges Segelfartygsförening, SFF Ordförande: Lars Hultqvist Bildades 1976 Antal medlemmar: 67 segelfartyg med cirka 15 000 medlemmar Hemsida: www.ssf.h.se Sveriges Segelfartygsförening (SSF) är en rikstäckande ideell förening, som bildades 1976 för att främja bevarandet av segelfartyg och segelfartyg med hjälpmotor. De anslutna medlemsfartygen ska ha använts som yrkesfartyg och ha en storlek överstigande 12 x 4 meter. Bevarandet ska ske med största möjliga hänsyn till fartygens kulturhistoriska värde. Den viktigaste grundstenen i föreningens arbete är övertygelsen om att det bästa sättet att bevara traditionsfartygen är att segla dem. SSF:s arbete är i huvudsak inriktat på tre fronter: att stärka och stödja medlemmarna, att informera och bearbeta allmänheten samt att påverka myndigheter och politiker. Svenska Ångbåtsföreningen, SÅF Ordförande: Kjell Nordeman Bildades 1986 i Eskilstuna Antal medlemmar: 260 båtar med 13 000 medlemmar i de olika föreningarna Hemsida: www.steamboatassociation.se SÅF ger ut en slup- och fartygsmatrikel, är behjälplig med information, anordnar träffar, bytesbörs, organiserar medlemmarna, ger ut information till fartygsägare och arbetar med myndighetsbevakning. Man samlar även medlemmarna och båtarna till regelbundna träffar runt om i landet. Det finns 260 ångdrivna farkoster i Sverige varav 40 bedriver passagerartrafik. Ungefär 200 000 personer åker som passagerare per år. Viktiga frågor för SÅF är fartygsbevarande, säkerhetsfrågor och utbildningsfrågor. Motorhistoriska Riksförbundet, MHRF Ordförande: Peter Edqvist Bildades 1969 Antal Medlemmar: 171 medlemsklubbar bestående av totalt ca 94 000 medlemmar. Hemsida: www.mhrf.se Motorhistoriska Riksförbundet verkar för att motorhistoriskt intressanta äldre fordon används, restaureras och bevaras inför framtiden. MHRF:s gamla fordon är inte bara ett pittoreskt och uppskattat inslag i trafiken, de utgör också ett stort rullande museum som drivs helt utan statliga och kommunala bidrag. Teknisk kompetens och förmågan att reparera eller återskapa gamla föremål är färdigheter som måste bevaras och föras vidare. MHRF har en viktig funktion att fylla i detta arbete. MHRF är även remissinstans i fordons- och trafikfrågor och ägnar en stor del av verksamheten åt påverkansarbete gentemot myndigheter och politiker för att gårdagens fordon ska kunna framföras på morgondagens vägar. Sveriges Grafiska Museers Samarbetsråd, GRAMUS Ordförande: Hans-Erik Johansson 9 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Bildades år 2000 Antal medlemmar: 20 st. medlemsmuseer Hemsida: www.gramus.se GRAMUS bildades i syfte att tillvarata de svenska grafiska museernas intressen och att på ett nationellt plan verka för att kunskapen om äldre grafisk teknik kan leva vidare. Utbildningsfrågan ligger högt på listan och man är nu i full färd med att undersöka behovet av och möjligheterna att gemensamt anordna utbildningar. 5.2 Övriga museer som arbetar med tekniskt kulturarv Arbetets Museum Museidirektör: Niklas Cserhalmi Bildades 1991 Hemsida: www.arbetetsmuseum.se Arbetets Museums uppdrag är att dokumentera arbetet och levandegöra arbetets historia. Arbetets museum har enligt regeringens regleringsbrev ett särskilt ansvar för alla arbetslivsmuseer i Sverige och har en person anställd som arbetar enbart med arbetslivsmuseerna. Museet vill verka för ett bevarande och brukande av kulturarvet för att på så sätt ge perspektiv på vår samhällsutveckling och människors villkor. Arbetets museum ska dokumentera industrisamhällets historia och samarbeta med andra museer och institutioner med industrihistorisk inriktning. Tekniska Museet Museidirektör: Ann Follin Bildades 1936 Hemsida: www.tekniskamuseet.se Sedan starten 1936 har tekniska museet tagit emot miljontals nyfikna barn och vuxna som vill se, känna på och förstå tekniken i samhället. Tekniska museet är Sveriges största tekniska museum och har ett nationellt uppdrag att ansvara för det tekniska och industrihistoriska kulturarvet. Textilmuseet Museichef: Ulrika Kullenberg Bildades 1972 Hemsida: www.boras.se/textilmuseet I samband med flytt till nya lokaler 2014, Textile Fashion Center, genomgår Textilmuseet ett omfattande förnyelsearbete. Det nya Textilmuseet har som uppdrag att spegla textil i alla dess former med inriktning på industrihistoria, design, mode, konst och framtidens textilier. Textilmuseet har ett regionalt och lokalt uppdrag. Statens maritima museer Överintendent: Robert Olsson Hemsida: www.maritima.se Statens maritima museer är en myndighet som ansvarar för de statliga museerna med maritim inriktning: Sjöhistoriska museet, Vasamuseet och Marinmuseum. Myndighetens uppgift är att bevara 10 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV och utveckla det maritima kulturarvet samt bygga upp kunskaperna om det. Myndigheten ska också samverka med andra myndigheter och aktörer och verka för ett ökat regionalt persektiv. Trafikverkets museer Museichef: Robert Sjöö Hemsida: www.trafikverket.se/Museer/ Trafikverkets museer består av Sveriges Järnvägsmuseum och Sveriges Vägmuseum (f.d. Vägverkets museum) med inriktning på järnvägshistoria respektive väghistoria. Trafikverkets museer ska samla, förvalta, utveckla, levandegöra och gestalta Trafikverkets historiska samlingar och göra dessa tillgängliga. Uppdraget ska bedrivas med ett långsiktigt perspektiv för att säkerställa att de kulturoch teknikhistoriska värden som Trafikverket representerar inte går förlorade. Trafikverkets museer står som nybildad organisation inför en utmaning då Trafikverkets museer ska vara Trafikverkets direkta kommunikations- och informationskanal för att sprida kommunikationen om och förståelse för Trafikverkets arbete. Statens försvarshistoriska museer Överintendent: Staffan Bengtsson Hemsida: www.sfhm.se Statens försvarshistoriska museer har till uppgift att främja kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna och om försvarets roll i samhällsutvecklingen. I myndigheten ingår Armémuseum och Flygvapenmuseum samt Försvarets traditionsnämnd. I fråga om sjöförsvaret skall myndigheten i lämplig omfattning samråda med Statens sjöhistoriska museer. Myndigheten ansvarar också för att vårda, förteckna, främja studier och forskning och handlägga frågor som rör traditioner, traditionsvård och liknande ärenden på det militära området. Regionala och lokala stads- och länsmuseer med teknikhistoriska samlingar Utan inventering eller uppräkning konstateras här att flera regionala och lokala museer runt om i landet sitter på större tekniska samlingar och i vissa fall personal med teknisk kompetens. Eskilstuna stadsmuseum med sin samling ångmaskiner är ett exempel. Göteborgs Stadsmuseum – Blivande varvs- och industrihistoriskt centrum? Museichef: Cornelia Lönnroth Hemsida: www.stadsmuseum.goteborg.se Göteborgs Stadsmuseum hör visserligen till den förra kategorin men nämns här enskilt eftersom de har i uppdrag att genomföra en förstudie om ett varvs- och industrihistoriskt centrum i det gamla varvsområdet på Hisingen i Göteborg där stadsmuseet idag har sina magasin. Förstudie som ska vara klar i slutet av 2013. Tanken är att detta centrum även ska innefatta Göteborgs stadsmuseums magasin, som bland annat består av det nedlagda industrimuseets samlingar, arkiv och bibliotek, varvshistoriska samlingarna, sjöfartsmuseets samlingar och även landsarkivets omfattande företagshistoriska samlingar. Planen är att projektet ska vara byggt och färdigt till Göteborgs 400årsjubiléum 2021. Projektet genomförs i kommunal regi men här finns eventuellt också en vilja av att 11 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV lyfta projekt till en regional eller till och med nationell nivå om rätt idéer och förutsättningar faller på plats. 5.3 Myndigheter Riksantikvarieämbetet är den nationella myndigheten med ansvar för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. De ska bygga upp och utveckla kunskap både i egen regi och genom att stimulera andra genom t.ex. informationsinsatser, utbildning och forskningsprogram. Kunskapsuppbyggnadens syfte är både att stärka myndighetens egna kunskaper och att bidra till och stimulerar kunskapsutveckling hos andra. Länsstyrelsens kulturmiljöenhet bevakar kulturmiljövårdens intressen i länen. Arbetet rör framförallt kulturmiljöer i form av riksintresseområden, byggnadsminnen, kyrkor och fornlämningar. Kulturmiljöenheten lämnar råd till kommuner, organisationer och privatpersoner i frågor som rör kulturmiljövårdens intressen och enheten fattar beslut om bidrag till kulturmiljövård och arbetar med övergripande policyfrågor för länet.12 I sina arbeten kommer både personal på Riksantikvarieämbetet och landets länsstyrelsers kulturmiljöenheter i kontakt med vårt tekniska kulturarv. På seminariet i Norrköping 2012 ”Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning – nuläge och framtid” framgick det att en kunskapsbank med maskin- och teknikhistorisk kunskap efterfrågas från länsstyrelsers kulturmiljöenheter. Särskilt efterfrågat var en kontaktdatabas med information om vem som kan vad och var liknande erfarenheter redan gjorts. 5.4 Föreningar Inom området finns ett antal branschöverskridande industrihistoriska föreningar, Svenska industriminnesföreningen nationellt och föreningar som Värmlands Industriminnesförening och Industrihistoria i Väst med en lokal förankring. Här finns även bransch- och företagsanknutna föreningar som Gjuterihistoriska föreningen. 5.5 Företag Det finns ett antal företag som arbetar mer eller mindre med inriktning på det tekniska kulturarvet. En del som leverantörer av specialdetaljer som packningar, nitar eller tuber. Andra som konsulter eller hantverkare. Det finns ett stort behov av företagsregister för att kunna hitta dessa företag som ofta är väldigt ensamma i sin nisch. Det finns också ett behov av bland dessa att vidareutveckla sig och nå nya målgrupper. Flera av dessa har blivit inbjudna till och i viss mån även deltagit i seminarierna och diskussionerna i denna förstudie. 12 Riksantikvarieämbetets hemsida och Länsstyrelsen i Uppsalas hemsida. 12 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Övre bilden: Tryckning på Rosenlöfs tryckerimuseum i Gävleborg. Nedre bilden: Ångmaskin på Eskilstuna Stadsmuseum. © Wedin 13 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 6. VILKA UPPGIFTER BÖR KUNSKAPSBANKEN INNEHÅLLA? Detta var den fråga som engagerade mest under diskussionsseminarierna och här presenteras de viktigaste uppgifterna som kommit fram i diskussionen. Något som kom upp flera gånger, mycket tack vare att även företagare var inbjudna till seminarierna, var vikten av att respektera företag som lever på teknikhistorisk kunskap och teknikhistoriskt hantverk. Deras kunskap är deras leverbröd och ju fler som faktiskt kan försörja sig på sin kunskap, desto större chans att detta levande kulturarv förs vidare. 6.1 Kompetens - hotad hantverkskompetens Denna lista kan göras mycket, mycket längre men detta är det som kom fram under seminarierna. Hur man tillverkar/ renoverar/ underhåller/ utför/ byter ut: vattenhjul, tubrännor, vattenrännor, turbiner, turbingropar, dammkroppar, väderkvarnsvingar, kvarnstenar, remtransmissioner, ramsågblad, sågramar, lackering (t.ex. med cellulosa), gjutning och inskavning av lager, ådringsmålning och randning av tankar och skärmar, karossmakeri, svetsning av gjutjärn, bussning, sadelmakeri, instrumentmakare, kylarreparation, ekring, renovering av tändmagneter, varm- och kallnitning, gasljus, el- och värmesystem, vattenkvalitet, omklädsel, gjutning av metall- och gummidetaljer till fordon, argonsvetsning, trycksvarvning, tätning av bensintankar, förkromning och rullager. 6.2 Kunskap - nedteckna material Det finns en ambition hos många arbetslivsmuseer att höja kunskapsnivån på det praktiska arbete som utförs så att man kan sköta sina kulturhistoriska maskiner och anläggningar på ett så bra sätt som möjligt. På ett av seminarierna diskuterades just vikten av att erkänna misstag för att slippa göra om samma misstag. Förslag framkom på att nedteckna och sammanställa: • Dokumentationer av genomförda renoveringar. • Erfarenheter av genomförda renoveringar såväl lyckade som misslyckade. • Erfarenheter av material/komponenter. Vilka nya material/komponenter kan respektive kan inte ersätta gamla? Vilka material/komponenter har fungerat bra/dåligt? • Kunskaper om handhavande, underhållsinstruktioner och driftsinstruktioner till historiska maskiner/farkoster/fordon.13 6.3 Kunskap - tillgängliggöra material och förteckningar som redan finns • • • • • • Ritningar/fotografier Handledningar/instruktionsböcker Rapporter Myndigheters regelverk och dokument14 Offentliga författningar Personalförteckningar/ tjänstgöringslistor 13 Här har betonats att handhavande nu inte alltid är detsamma som förr, då maskiner/fordon gick i reguljär trafik/drift. Nu går de bara sporadiskt vilket till viss del också ställer andra nya krav. 14 Vad gäller vid kontroll/besiktningar? Vad får vi göra själva? Detta är både en kulturhistorisk och en säkerhetsmässig fråga. 14 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV • • • Speciallitteratur Sammanställa länkar till redan existerande material på internet. Sammanställa arkiv, arkivförteckningar, både från centralmuseer, föreningar mm. 6.4 Kontakt – skapa nätverk • • • • • Hantverkare, leverantörer/tillverkare av material/komponenter/begagnade reservdelar (både nationellt och internationellt), konsulter och specialister, godkända certifierare, besiktningsmän mm. Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har vilken utrustning, anläggning, maskineri? Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har gjort liknande renoveringar tidigare? Vilka personer har stor kunskap inom ämnet? Var finns specialutrustning och specialverktyg att hyra/låna? 7. VILKET SLAG AV KUNSKAPSBANK? Mängden information och behovet av insamling, nedteckning och utlärning är oändligt stort. Det räcker med att titta på den påbörjade förteckningen av hotade hantverkskunskaper i kapitel 6:1 för att ana omfattningen. En perfekt lösning som täcker in alla behov och uppfyller alla önskemål och krav är självklart inte rimlig att hitta. Målet har därför varit att hitta lösningar som haft störst potential att faktiskt kunna uppfylla flest behov. Jag har letat efter lösningar som kan ge stora och kvalitativa resultat som möjligt med så små medel som möjligt. Jag har också utgått från, vilket även poängterats på något av seminarierna, att det är alldeles för kostnads- och arbetskrävande att bygga upp ett nytt system. Istället bör kunskapsöverföringen kunna ske inom några redan befintliga system eller ramverk, som kommit över sina barnsjukdomar och som visat sig hållbara även över tid. För att hitta och jämföra möjliga lösningar har diskussioner förts med Riksantikvarieämbetets Itavdelning15, med arrangörerna bakom Bruks-wikin16, med personen bakom forumet Alternativ.nu17, med Hantverkslaboratoriet i Mariestad18 och i flera omgångar med ArbetSam och Arbetets Museum19 och med den ideella organisationen bakom Wikipedia.se – Wikimedia Sverige20. Lösningar har också diskuterats med deltagarna på varje seminarium vilket gett både erfarenheter, farhågor och tips. Jag utgick redan i frågeställningen från att en kunskapsbank var ett svar på problemet med kunskapsöverföring av maskin- och teknikhistoriskt kulturarv. Under förstudiens gång har jag insett att en kunskapsbank inte kan svara mot alla kunskapsöverföringsbehov som formulerats i kapitel 6. Istället har jag delat upp de diskuterade behoven i tre olika kategorier som alla behöver lösas på olika sätt: kunskap, kontakter och kompetens. Förstudiens övriga frågeställningar - hur denna kunskapsbank ska se ut, hur den kan byggas upp och vem som bör förvalta den långsiktigt - kommer 15 Johan Carlström, Riksantikvarieämbetets informationsavdelning. Anders Herou, Sällskapet Vallonättlingar. 17 Petter Bergström, Tidningen Åter och forumet Alternativ.nu. 18 Gunnar Almevik och Lars Bergström, Hantverkslaboratoriet i Mariestad. 19 Torsten Nilsson, adjungerad i ArbetSams styrelse och Lovisa Almborg, ArbetSams kansli. 20 Axel Pettersson, Jakob Hammarbäck, Jan Ainali, Wikimedia Sverige, flertalet träffar under 2012. 16 15 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV här att besvaras för ett av dessa behov i taget under tre följande kapitel. Det kommer således att bli tre olika förslag på fortsättning utifrån denna förstudie. 8. FORM – UPPBYGGNAD - FÖRVALTANDE 8.1 Kunskap – behov av kunskapsbank En del av den efterfrågade kunskapen är av sådant slag att kunskapsöverföring skulle kunna ske genom insamlande och tillgängliggörande i en databas som kan rymma såväl text och bild som film. Instruktionsböcker, dokumentationer eller lathundar är sådana exempel. Ett annat exempel är filmade driftsinstruktioner av det slag Radiostationen Grimeton i Varberg eller Remfabriken i Göteborg tagit fram för att förklara driften av ett maskineri. Det är information som ger så pass mycket kunskap att man inte gör helt fel, att man ser ett tillvägagångssätt som sedan med lite träning leder till ett bra resultat. Den kunskap som inte platsar i en kunskapsbank återkommer jag till i kapitel 8.2 och 8.3. När det gäller hur kunskapsbanken bör byggas upp har diskussionerna gått isär. Vissa har betonat vikten av kvalitetskontroll på den information som sammanställs i en kunskapsbank. Utan att informationen är kvalitetsgodkänd är den inte användbar menar man. Andra betonar vikten av ett enkelt system där alla kan vara med och bidra, detta för att arbetsinsatsen istället ska kunna fördelas på många. För att databasen ska komma till användning behöver den vara lättillgänglig och innehålla mycket information. Seminarierna har visat att det hos många organisationer finns en stor motivation att ta itu med ett sådant dokumenterande eller nedskrivande lokalt eller branschvis. Det effektivaste sättet att hjälpa dessa ideella krafter med kunskapsöverföring är att ge dem hjälp till självhjälp. Därför förespråkar jag en databas där så många så möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. Inom dessa kunskapsområden finns inte bara ett rätt sätt att göra någonting utan många. Enskilda erfarenheter och en kvalitetsbedömning får istället göras av en källkritisk läsarkrets. De behov på databas som framkommit är: • En databas som kan hantera såväl text och bild som film. • En databas som kan hantera att ämnen ständigt utvecklas och ändras och som kan hantera flera olika beskrivningar på samma ämne. • En databas där det är lätt att söka information av vitt skilda slag. • En databas där så många som möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. • En databas som kräver så liten administratörsinsats som möjligt utan att tappa i kvalitet. • En databas där uppgiftslämnaren inte är anonym och som i någon form finns tillgänglig för eventuella följddiskussioner. Flera diskussioner har genomförts med Wikimedia Sverige21 och jag har träffat dem på plats i Stockholm tillsammans med Torsten Nilsson, Arbetets Museum. De har system som kan uppfylla alla 21 Wikimedia Foundation är en amerikanska ideell stiftelse som driver Wikipedia. Wikimedia Sverige är en svensk stödföreningen för Wikipedia och liknande projekt och utgör ett nationellt chapter till Wikimedia Foundation. Föreningen arbetar för att göra kunskap fritt tillgänglig för alla. Källa: www.wikimedia.se 201301-18 16 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV dessa behov. Wikimedia driver inte bara ordboken Wikipedia utan även ett system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks22 och ett system för fria bilder och media - Commons23. Wikibooks-projektet är ganska ungt och ännu litet och riktlinjerna är inte fullt utarbetade. Om det är något som inte verkar ändamålsenligt så går det ofta lätt att ändra. En skillnad gentemot uppslagsverket Wikipedia är att Wikibooks innehåller självständiga böcker och inte ställer samma krav på källhänvisningar och neutralitet som Wikipedia. Kunskap om hur olika maskiner körs, renoveras eller underhålls platsar bra som ämnen i Wikibooks och från Wikimedia Sverige finns ett stort intresse av att utöka användningen av systemet, både med läsare och med författare. I Wikimedias organisation ingår ett stort antal ideella administratörer som ständigt arbetar med att lämna respons på och kontrollera de artiklar som skrivs. Genom att använda sig av Wikibooks och Commons skulle landets arbetslivsmuseer därmed få tillgång till en hel stab av ideella administratörer. Wikibooks och Commons är uppbyggt så att det ska vara lätt att lära sig att lägga in information och instruktioner finns. För att förenkla användandet av systemen kan Wikimedia hålla kurser eller seminarium och samarbeten finns redan med Sveriges Hembygdsförbund och Centralmuseernas samarbetsråd. Nackdelen med att information som skrivs kan vara felaktig uppvägs av att många människor kan vara inne i dokumenten och komplettera eller ändra, allt övervakat av Wikimedias administratörer. Några har under denna förstudies seminarier påpekat att information i en databas behöver en författare som inte är anonym för att informationen ska kunna värderas. Detta blir extra viktigt när det gäller information där åsikterna går isär om vilken metod som är den rätta. I Wikibooks kan man som författare presentera sig mer utförligt på en egen sida. I ett samarbete mellan Wikimedia Sverige och arbetslivsmuseerna bör man tänka på att ta särskild hänsyn till önskemålet att undvika anonymitet och till vikten av att flera olika beskrivningar av samma sak ska kunna rymmas. Tack vare förstudiens diskussioner har ett samarbete redan påbörjats mellan ArbetSam och Wikimedia Sverige med syfte att gemensamt verka för att nya intressenter bidrar med kunskap och material under fria licenser till Wikimediaprojekten. Anställda och frivilliga runt arbetslivsmuseerna i Sverige kommer att lära sig redigera på Wikipedia, ladda upp media till Wikimedia Commons, dokumentera underhåll och rutiner på Wikibooks samt nödvändig kunskap om fria licenser. Projektet kommer att påbörjas under 2013 med workshops. På museimässan 15 – 16 mars 2013 och på ArbetSams årsmöte våren 2013 kommer Axel Pettersson från Wikimedia Sverige att vara med och berätta mer om projektet för landets arbetslivsmuseer. Mer information finns på Wikimedias hemsida (se referenslistan för webbadress).24 22 Wikibooks: https://sv.wikibooks.org/wiki/Huvudsida 2013-01-18 Commons: https://commons.wikimedia.org/wiki/Huvudsida 2013-01-18 24 Hemsidorna besökta 2013-01-22 23 17 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Övre bilden: Metoder för lancashiresmide i diskuteras i Karmansbo, Per Zackrisson och Bosse Möörk. Nedre bilden: Justering av spettlucka vid Vretstorps kvarn. © Wedin 18 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 8.2 Kontakter – behov av sökbart nätverk En annan efterfrågad kunskapsöverföring handlar om vem som kan vad, vem som gjort vad och var liknande anläggningar finns eller liknande renoveringar/underhåll genomförts. Ägare till en speciell textilmaskin i Skåne är kanske helt ovetande om att en liknande maskin finns i Västerbotten och att man där genomfört en lyckad renovering. Föreningen kring ett lok i Stockholm anar kanske inte att det finns en hantverkare i Småland som renoverat precis sådana ångpannor som deras eller att det finns packningar att köpa hos ett företag i Dalsland. Här behövs ett arbetsredskap för att kunna hitta och nå varandra. En sådan databas behöver bestå av både offentlig information som företagsuppgifter eller hemsidelänkar men också intern information med både namn och telefonnummer till personer och föreningar som önskar delta i ett sådant nätverk och som har kunskap att bidra med. Till detta behövs en databas och en administratör som har arbetstid att: • Bygga upp databasen. • Hålla databasen ständigt uppdaterad. • Ta emot och lägga in tips. • Ta emot och svara på frågor. • Förmedla de kontakter som man inte kan söka upp själv. Databasen skulle behöva innehålla: • Företagsregister över hantverkare inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. • Leverantörsregister över specialartiklar inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. • Register med landets arbetslivsmuseers maskinella utrustning. • Register med landets arbetslivsmuseers genomförda maskinella renoveringar. • Register med landets övriga museers maskinella utrustning och genomförda maskinella renoveringar. • Personer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. • Arbetslivsmuseer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. • Personers och arbetslivsmuseers tillgång på specialutrustning för uthyrning/utlåning. Arbetets Museum har ett omfattande register över landets 1436 arbetslivsmuseer. Denna databas är uppbyggd i filemaker. Sökbart på hemsidan www.arbetslivsmuseer.se finns: • Besöksadress • Ort • Gps-koordinater • Landskap • Hemsida • Beskrivning 19 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Denna databas innehåller många fler uppgifter än de som idag är tillgängliga via internet, bland annat: • Postadress • Telefonnummer • E-post • Bevarad processlinje ja eller nej • Ångmaskin ja eller nej • Antal museiföremål registrerade respektive oregistrerade • Storlek på eventuell utställning • Lista på fordon/inventarier/produktionsutrustning • Kontaktperson • Om museet producerar och säljer produkter eller tjänster • Lista på byggnader och anläggningar • Boksamling antal hyllmeter • Fotografier i antal • Arkivmaterial i hyllmeter Denna fördjupade information finns om 1334 av alla 1436 museer och byggdes upp för ett antal år sedan med hjälp av accessprojekt och Statens Kulturråd. All information som finns i databasen är idag i behov av uppdatering, särskilt då den fördjupade informationen som idag är flera år gammal. Samtidigt finns i dagsläget inte resurser att bygga upp och förvalta en sådan databas. Arbetets Museums erfarenhet är att detta kräver stora arbetsinsatser, särskilt i ett uppbyggnadsskede men även löpande. Här finns en gedigen bas att bygga vidare på. Direktkontakt finns med landets arbetslivsmuseer och insamling av tips på personer och företag kan ske enkelt genom upprop i nyhetsbrev och hemsida. Informationen behöver uppdateras och kompletteras med information om genomförda renoveringar, personer med erfarenhet, specialutrustning/verktyg och specialkompetens och ett företags/leverantörsregister. Jag föreslår att Arbetets Museum tillförs resurser för att utveckla och sedan löpande uppdatera och sprida information om denna databas. En sådan insats skulle hjälpa mer än 31 600 aktiva föreningsmedlemmar att hjälpa varandra förvalta landets levande tekniska kulturarv och slippa lägga dyrbara medel på att uppfinna hjulet på nytt. Det skulle dessutom direkt stötta och uppmuntra de företagare som arbetar inom en så nischad bransch som maskin- och teknikhistoriskt kulturarv genom att de skulle få lättare att hitta sina kunder och kunderna lättare att hitta dem. 8.3. Kompetens – behov av utbildning Det har under förstudiens gång blivit uppenbart att mycket av det tekniska levande kulturarvet är av sådan karaktär att det är svårt att enbart lära ut med kunskapsöverföring i ord, bild eller film. Det behövs helt enkelt former för utbildning för de traditionella hantverken kring det tekniska levande 20 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV kulturarvet. Detta, som Unesco uttrycker det i konventionen om tryggandet av det immateriella kulturarvet, 25 både för formell och informell utbildning. Intern vidareutbildning Inom den grafiska industrin, textilbranschen och bland ramsågverksägarna pågår eller planeras projekt för att arbeta med kunskapsöverföring på olika sätt. Konferenser på temat kunskapsöverföring har arrangerats i bland annat ArbetSams och Arbetets Museums regi under 2011 och 2012 bland annat om kvarnar, stångjärnshammare och ångmaskiner, något som varit väldigt uppskattat och som förhoppningsvis kan fortsätta och utvecklas. Yrkesutbildning – mekanisk verkstadstekniker På Korså Bruk, en lancashiresmedja aktiv under 1900-talets början, finns än idag en mekanisk verkstad bevarad relativt intakt. I ett utrymme på knappt 40 kvadratmeder meter finns en svarv, en stans, en borrmaskin, arbetsbänkar och en liten smideshässja. Tillsammans med en klensmedja kunde man här tillverka och underhålla alla maskiner och redskap som behövdes på bruket och det var inte bara småsaker. Här tillverkades bland annat båtmotorerna till de båtar som gick med kol och tackjärn över sjön. Så här såg det ut på många platser runt om i landet. Den kunskap som dessa verkstadsmän besatt var otroligt bred, ett kvalificerat mekande, som nu försvinner med den äldre generationen. Detta är traditionellt hantverkskunnande som behövs för att underhålla och driva det tekniska kulturarvet. Det finns ett antal historiska mekaniska verkstäder bevarade i landet i bruksdugligt skick, skötta som arbetslivsmuseer, ofta av pensionärer som själva arbetat i verkstaden. En vision som vuxit fram under förstudiens gång har varit möjligheten att använda en eller flera av dessa verkstäder och bygga upp en hantverksutbildning i maskin- och teknikhistorisk kunskap för kunskapsöverföring mellan generationer. Diskussioner har förts med Hantverkslaboratoriet i Mariestad. Diskussioner har också påbörjats om möjligheter att utveckla en lärlingsutbildning. Jag föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att bygga upp en sådan utbildning. I vilken regi skulle den kunna drivas, vilken typ av utbildning är bästa alternativet? Var bör en sådan utbildning förläggas och vem ska vara ansvarig eller lärare? Vilken kunskap bör ingå och hur ska en sådan utbildningsplan se ut? Vilka kan tänkas söka en sådan utbildning och vilken arbetsmarknad finns? Gemensamt utbyte – ”Teknik med historia” Det finns en ambition hos många arbetslivsmuseer att höja och framtidssäkra kompetensnivån på det praktiska arbete som utförs för att sköta sina kulturhistoriska maskiner och anläggningar på bästa sätt. Några länsstyrelsers kulturmiljöenheter uttryckte under konferensen ”Industrisamhällets kulturarv i praktik och forskning – nuläge och framtid” i Norrköping 2012, en frustration över att så mycket kunskap fattas dem när det gäller maskin- och teknikhistoriskt kulturarv och de efterlyste ett sätt att nå kompetenta personer men också att själva kunna lära sig mer. Det finns en vilja och ett behov, såväl hos arbetslivsmuseer som hos länsstyrelsernas kulturmiljöenheter, att lära sig av sina och andras erfarenheter. Här tror jag att båda parter skulle lära sig mycket av riktade samarbeten 25 Förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet, länk, Institutet för språk och folkminnen www.sofi.se/6079 2013-01-22 21 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV och ekonomiska insatser under ett par år av samma slag som hembygdsrörelsernas projekt ”Hus med historia”26. I ”Hus med historia”, 2010 - 2012, riktade regeringen totalt 40 miljoner kronor (ur det oförändrade kulturmiljöanslaget) till vården av Sveriges hembygdsgårdar, ett annars förbisett kulturarv när det kommer till bidragsfördelning från länsstyrelserna. På detta sätt har man velat uppmärksamma det betydelsefulla arbete som ideella krafter bidrar med på kulturmiljöområdet och främja det ideella engagemanget för det byggda kulturarvet. Inom ”Hus med historia” har hembygdsföreningarna sökt bidrag hos länsstyrelsen för byggnadsvårds- utbildnings- och informationsinsatser. Det tekniska kulturarvet är ofta väldigt tätt sammanlänkat med kulturhistorisk bebyggelse och många av landets skyddade kulturmiljöer består även av ett, ofta förbisett, tekniskt kulturarv. Jag föreslår en liknande satsning på ”Teknik med historia”. Inte bara för att öka anslagen till det tekniska kulturarvet utan också för att uppmärksamma arbetslivsmuseernas unika tekniska kulturarv och utöka samarbetet mellan landets ideella arbetslivsmuseer och länsstyrelserna, och uppmuntra dessa att lära av varandra. 9. SLUTSATSER En perfekt lösning som täcker in alla behov och uppfyller alla önskemål och krav är inte rimlig att hitta. Målet har istället varit att hitta lösningar som haft störst potential att faktiskt kunna uppfylla flest behov. Jag har letat efter lösningar som kan ge så stora och kvalitativa resultat som möjligt med så små medel som möjligt. Redan i frågeställningen utgick jag från att en kunskapsbank var ett svar på problemet med kunskapsöverföring av maskin- och teknikhistoriskt kulturarv. Under förstudiens gång har det däremot blivit tydligt att en kunskapsbank inte kan svara mot alla kunskapsbehov. Istället har jag delat upp de diskuterade behoven i tre olika kategorier som alla behöver lösas på olika sätt: kunskap, kontakter och kompetens. Här ges därför tre olika slags förslag på fortsättning utifrån denna förstudie. Detta är förslag på effektiva sätt att med små medel värna ideella krafter och ett industriellt levande kulturarv som berör 31 600 aktiva medlemmar och 10 miljoner besökare årligen.27 Hotad kunskap Konkret kunskap kan hanteras med hjälp av en kunskapsbank/databas. De behov på databas som framkommit är: • En databas som kan hantera såväl text och bild som film. • En databas som kan hantera att ämnen ständigt utvecklas och ändras och som kan hantera flera olika beskrivningar på samma ämne. • En databas där det är lätt att söka information av vitt skilda slag. • En databas där så många som möjligt så enkelt som möjligt kan mata in information. • En databas som kräver så liten administratörsinsats som möjligt utan att tappa i kvalitet. 26 27 Hus med historia: http://www.husmedhistoria.se/om Uppgifter från ArbetSams kansli och från Riksantikvarieämbetets rapport 2001:1 ”Man måste vara lite tokig” http://www.dialog.raa.se/cocoon/forlag/visa.html?id=1043 22 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV • En databas där uppgiftslämnaren inte är anonym och som i någon form finns tillgänglig för eventuella följddiskussioner. Det har visat sig att den ideella organisationen Wikimedia Sverige har system som kan uppfylla alla dessa behov. Wikimedia driver inte bara ordboken Wikipedia utan även ett system för fria instruktionsböcker och läromedel - Wikibooks28 och ett system för fria bilder och media - Commons29. En skillnad gentemot uppslagsverket Wikipedia är att Wikibooks innehåller självständiga böcker och inte ställer samma krav på källhänvisningar och neutralitet som Wikipedia. Instruktionsböcker och kunskap om hur olika maskiner körs, renoveras och underhålls platsar bra som ämnen i Wikibooks och från Wikimedia Sverige finns ett stort intresse av att utöka Wikibooks. Tack vare förstudiens diskussioner har ett samarbete börjat ta form mellan ArbetSam och Wikimedia Sverige för att bygga upp maskin- och teknikhistorisk kunskap på Wikibooks. Projektet kommer att påbörjas under 2013. Kontaktnätverk Det finns behov av ett sökbart kontaktnätverk mellan berörda aktörer. De kontaktuppgifter som efterfrågas är: • Företagsregister över hantverkare inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. • Leverantörsregister över specialartiklar inom många olika specialområden, även internationella där så behövs. • Register med landets arbetslivsmuseers maskinella utrustning. • Register med landets arbetslivsmuseers genomförda maskinella renoveringar. • Register med landets övriga museers maskinella utrustning och genomförda maskinella renoveringar. • Personer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. • Arbetslivsmuseer med erfarenhet och specialkompetens inom många olika specialområden. • Personers och arbetslivsmuseers tillgång på specialutrustning för uthyrning/utlåning. I Arbetets Museums databas över arbetslivsmuseer finns mycket mer information än vad som idag är sökbart via internet och detta är en gedigen bas att bygga vidare på. Informationen behöver uppdateras men även kompletteras med fler uppgifter och med ett företags/leverantörsregister. Hos Arbetets Museum finns direktkontakt med landets arbetslivsmuseer och insamling av uppgifter kan enkelt ske genom upprop i nyhetsbrev och på hemsidan. Jag föreslår att Arbetets Museum tillförs resurser för att utveckla och sedan löpande uppdatera och sprida information om denna databas. En sådan insats skulle hjälpa tusentals museer, organisationer och föreningar att hjälpa varandra, och slippa lägga dyrbara medel på att uppfinna hjulet på nytt. Hotad kompetens Det har under förstudiens gång blivit uppenbart att mycket av det tekniska levande kulturarvets kunskap om brukande är av sådan karaktär att det för lyckad kunskapsöverföring helt enkelt behövs former för formell och informell utbildning. Inom den grafiska industrin, textilbranschen och bland 28 29 Wikibooks: https://sv.wikibooks.org/wiki/Huvudsida 2013-01-18 Commons: https://commons.wikimedia.org/wiki/Huvudsida 2013-01-18 23 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV ramsågverksägarna pågår eller planeras projekt för att arbeta med intern kunskapsöverföring. Temakonferenser om kunskapsöverföring har arrangerats i bland annat ArbetSams och Arbetets Museums regi under 2011 och 2012 och detta är ett utmärkt exempel på redan existerande informell utbildning att stötta. Det tekniska kulturarvet är ofta väldigt tätt sammanlänkat med kulturhistorisk bebyggelse och många av landets skyddade kulturmiljöer består även av ett, ofta förbisett, tekniskt kulturarv. Jag föreslår en satsning liknande de senaste årens satsning på hembygdsgårdar (Hus med historia) där Länsstyrelsen får öronmärkta anslag och medel för samarbeten, denna gång med landets arbetslivsmuseer och deras samarbetsorganisationer: ”Teknik med historia”. Detta inte bara för att öka anslagen till arbetslivsmuseerna utan också för att uppmärksamma deras unika tekniska kulturarv och utöka samarbetet mellan de ideella arbetslivsmuseerna och länsstyrelsen. De mekaniska verkstädernas yrkesmän besatt en otroligt bred kompetens, ett traditionellt hantverkskunnande som nu behövs för att underhålla och köra det tekniska kulturarvet men som håller på att försvinna med den äldre generationen. Jag föreslår att en utredning tillsätts om möjligheterna att bygga upp en hantverksutbildning i maskin- och teknikhistorisk kunskap för formell kunskapsöverföring om levande bruk av vårt tekniska kulturarv. Bild till vänster: Bottenplattor till bessemerverket i Hagfors. ©Wedin 24 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV 10. REFERENSLISTA OCH KONTAKTER Almborg, Lovisa, ArbetSams kansli (Mailkontakt flertalet gånger) Almevik, Gunnar, verksamhetsledare, Bergström, Lars, Hantverkslaboratoriet i Mariestad, (Besökt 2012-09-27) ArbetSam: http://www.arbetsam.com (Hemsida besökt 2013-01-22) Arbetets Museums databas för arbetslivsmuseer, http://www.arbetslivsmuseer.se (Hemsida besökt 2013-01-22) Petter Bergström, Tidningen Åter och forumet Alternativ.nu (Kontakt via mail.) Bruks-Wiki, http://www.vallon.se/wiki/index.php?title=Huvudsida (Hemsida besökt 2013-01-23) Byggnadsvårdstorget: www.byggnadsvardstorget.se (Hemsida besökt 2013-01-22) Carlström, Johan, Riksantikvarieämbetets informationsavdelning. (Kontakt via telefon och mail.) Commons: https://commons.wikimedia.org/wiki/Huvudsida (Hemsida besökt 2013-01-18) Förslag till nationellt genomförande av Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet, Institutet för språk och folkminnen http://www.sofi.se/6079 2013-01-22 Göteborgs Stadsmuseum: http://stadsmuseum.goteborg.se (Hemsida besökt 2013-01-18) Hantverkslaboratoriet: http://www.craftlab.gu.se (Hemsida besökt 2013-01-22) Herou, Anders, Sällskapet Vallonättlingar, Bruks-wikin (Kontakt via telefon och mail) Hus med Historia: http://www.husmedhistoria.se/om (Hemsida besökt 2013-01-22) Konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet, www.sofi.se/13259 (Hemsida besökt 2013-01-22) Levande kulturarv - Delrapport om tillämpningen av Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet i Sverige, Redovisning av regeringsuppdrag Ku2010/1980/KT, www.sofi.se/13915 (Hemsida Besökt 2013-01-22) Länsstyrelsen i Uppsala Läns hemsida: http://www.lansstyrelsen.se/uppsala/Sv/omlansstyrelsen/organisation/kulturmiljoenheten/Pages/default.aspx (Hemsida besökt 2013-0123) Lönnroth, Cornelia, museichef, Sjöholm, Carina, enhetschef, Göteborgs Stadsmuseum, (Besökt 2012-12-10) Man måste vara lite tokig, Riksantikvarieämbetets rapport 2001:1, http://www.dialog.raa.se/cocoon/forlag/visa.html?id=1043 (Hemsida besökt 2013-01-23) Nilsson, Torsten, arbetslivsintendent Arbetets Museum, ArbetSam, adjungerad i Styrelsen, flertalet träffar under 2012. Pettersson, Axel, Hammarbäck, Jakob, Ainali, Jan, Wikimedia Sverige, flertalet träffar under 2012. Riksantikvarieämbetets hemsida: www.raa.se (Hemsida besökt 2013-01-22) Wikibooks: https://sv.wikibooks.org/wiki/Huvudsida (Hemsida besökt 2013-01-18) Wikimedia Sverige: www.wikimedia.se (Hemsida Besökt 2013-01-18) Wikimedia Sverige – om samarbetsprojektet med ArbetSam (Hemsida besökt 2013-01-22) http://se.wikimedia.org/wiki/Projekt:Arbetslivsmuseer_2013 Wikimedia Sverige om avsiktsförklaringen för projektet med ArbetSam (Hemsida besökt 2013-01-22) http://se.wikimedia.org/wiki/Projekt:Arbetslivsmuseer_2013/Avsiktsf%C3%B6rklaring 25 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 1 – Diskussionsseminarier, deltagare och tillfällen Tillfällen: 1) 2012-08-25, Älvängen 2) 23/9 2012-09-23 Beckholmen Stockholm 3) 2012-11-17, Järnvägsmuseet i Gävle Deltagare: Esbjörn Hillberg, Svenska fyrsällskapet Mattias Hallgren, Traditionsbärarna och Hallgrens hantverk Dick Johansson, Tanums hembygdsförening Einar Brodin, NAV (Nätverket för arbetslivsmuseer i Väst) och Remfabriken i Göteborg Katrin Bjerrome, Remfabriken Göteborg Börje Johansson, Repslagarmuseet Joakim Rimér, styrelseledamot Sveriges Ångbåtsförening Björn Lindeke, medlem i Farmacihistoriska Museet Bo Ohlson, medlem i Farmacihistoriska Museet Per Zackrisson, hantverkare/teknikhistoriker Svensk byggtradition Torsten Nilsson, Arbetets Museum Kjell Nordeman, ordförande Sveriges ångbåtsförening Östen Runelind, aktiv i Pythagoras industrimuseum och Uppsala-Lenna Järnväg Johansson, Thorleif, Dalslands Fornminnes- och Hembygdsförbund Malin Blomquist, Motorhistoriska Riksförbundet Per Dahl, Motorhistoriska Riksförbundet Granström, Lars, Museibanornas Riksorganisation Hellborg, Ragnar, Museibanornas Riksorganisation Vinberg, Johan, Museibanornas Riksorganisation Nilsson, Kjell-Åke, Nora Bergslags Veteran – Jernväg Johnsson, Bo, Jädraås - Tallås Järnväg Lundquist, Christer, Jädraås - Tallås Järnväg Mattsson, Bengt, Jädraås - Tallås Järnväg Claesson, Morrgan, Bergslagernas Järnvägssällskap Halldén, Stefan, Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum Hedlöv, Jan-Erik, Grängesbergsbanornas Järnvägsmuseum Svartlok, Jonas, Järnvägshistoriska Riksförbundet Nord, Rolf, Museiföreningen Malmbanans Vänner Axelsson, Bert, Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg Södergren, Christer, Museiföreningen Gefle-Dala Jernväg Johansson, Markus, Föreningen Landeryds Järnvägsmuseum Schulz, Magnus, Föreningen Landeryds Järnvägsmuseum Johnson, Björn, Stockholms Kultursällskap för Ånga & Järnväg Johansson, Anders, Svenska Motorvagnsklubben Jonsson, Peter, Nässjö Järnvägsmuseum Holmgren, Mats, Sällskapet Ostkustbanans Vänner Sten, Rolf, Föreningen Järnvägsmusei Vänner Svensson, Anders, Järnvägsinfo-förlaget Svensson, Christer, Köpings - Uttersbergs Järnvägs museiförening Reuterdahl, Henrik, Sveriges Järvägsmuseum Öhlin, Martin, Sveriges Järvägsmuseum 26 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 2 – Diskussionsfrågor på seminarierna Fråga 1: Vilka olika sorters kunskap och uppgifter tycker du/ni bör ingå i en sådan här databas? Fråga 2: Hur kan så mycket som möjligt av denna kunskap samlas in och uppdateras kontinuerligt med så lite personalinsats som möjligt? I detta vill jag även att ni resonerar kring er egen och era medlemmars datorvana. I vilken mån kan de/ ni själva vara inne och lägga in eller kommentera och komplettera information? Hur mycket kan ni själva dokumentera och skriva in i en databas eller skriva ner i ett textdokument? Fråga 3: Kan vi dra nytta av insatser som redan gjorts: Finns delar av denna information redan insamlade lokalt eller nationellt av andra aktörer? Vilka insatser i så fall och var finns dessa? 27 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 3 - ArbetSams förenings- och organisationsmedlemmar Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB) Järnvägshistoriska Riksförbundet (JHRF) Stiftelsen Skansen, kulturhistoriska avd. Stenriket Malmön Stiftelsen Skärgårdsbåten Innovatum Science Center Sveriges Ångbåtsförening (SÅF) Jernarbetarnes vk 1 Arkivcentrum Örebro län Varvshistoriska föreningen i Göteborg Varvs- och sjöfartshistoriska föreningen i Göta Älvdalen Sthlms Läns Industriminnes F Stiftelsen Örebro läns museum Bergs- och järnvägshistoriskt centrum (BJC) Forum för industrihistoria i Jämtlands län, FFIJ F. f fornminnes- och hembygdsvård i s ö Skåne F. Glas i Hovmantorp Textilhist. Gruppen i Nyköping Sveriges Segelfartygsförening (SSF) Centrum för näringslivshistoria IF METALL ABF Södra/Östra Dalarna Livs Region Öst Arbetets museum Statens Försvarshistoriska Museer (SFHM) Pappers Museibanornas Riksorganisation (MRO) 28 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 4 - Seminarium 2012-08-25 Repslagarmuseet, Älvängen Detta är noteringar från det första genomförda seminariet om en teknik- och maskinhistorisk kunskapsbank. Närvarande med presentation Esbjörn Hillberg, Svenska fyrsällskapet. Grundare av Svenska fyrsällskapet med 3000 medlemmar. Har gett ut Fyrhandboken med beskrivning av massor av Sveriges fyrar. Man arbetar nu bland annat med att bygga upp en folklivs-databas med alla fyrarbetare och deras familjer, med bilder och historier. Man har mycket födelsedagsfirande av fyrarna och har varit med och grundat internationella fyrdagen. http://www.fyr.org/ Mattias Hallgren, Traditionsbärarna och Hallgrens hantverk (deltog inte själv men hade i förväg skickat synpunkter på frågorna som vi tog upp till diskussion). http://www.hallgrenshantverk.se http://www.traditionsbararna.se Dick Johansson, Tanums hembygdsförening. Just nu i färd med att renovera Ulseröds väderkvarn (hättkvarn). Han bloggar också bland annat om kvarnen och renoveringen och har redan hunnit blogga om vårt seminarium: http://www.boitanum.se/bloggar/bloggdickjohansson/bloggdick/kundskapsoverforing.5.7664b4813 898b7df982207.html Einar Brodin, Remfabriken i Göteborg. Einar är också representant NAV (Nätverket för arbetslivsmuseer i Väst) Katrin Bjerrome, Remfabriken Göteborg. På Åvägen 15 i stadsdelen Gårda, i centrala Göteborg, ligger remfabriken där nästan ingenting har förändrats sedan sekelskiftet. Fabriken ser fortfarande ut som vilken fabrik som helst i början av 1900-talet. Sannolikt är Göteborgs Remfabrik den bäst bevarade arbetsplatsen från denna period i hela Skandinavien. http://remfabriken.se/ Börje Johansson, Repslagarmuseet. Repslagarmuseets chef. Börje var tidigare även chef för glasbuksmuseet och var ansvarig för turismen i Ale kommun innan han gick i pension och sitter med i många styrelser, bland annat i Industrihistoria i Väst. Föreningen Bevara Repslagarbanan har sedan 1994 arbetat hårt med att återställa Carlmarks gamla repslagarbana i Älvängen, i Ale kommun. Detta arbete är nu klart och banan är åter i ett mycket bra skick. http://www.repslagarbanan.se Ida Wedin, industrihistoriker och initiativtagare till projektet om en teknik- och maskinhistorisk kunskapsbank. Jag arbetar som egenföretagare och konsult inom industriminnesvården med allt från utredningar till skadebesiktningar och skyltning. Sitter med i Industrihistoria i Väst, Arkitekturens Hus 29 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV i Göteborg och Svenska industriminnesföreningens styrelse. http://www.industriantikvarie.wordpress.com Fråga 1 Vilka olika sorters kunskap och uppgifter bör ingå i en sådan här databas? 1)Kontakter och nätverk. Dels branschvisa nätverk (och då behövs en branschindelning av något slag). Dels geografiska nätverk. a)Hantverkare, företag som producerar specialprodukter eller renoverar. b)Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har vilken utrustning, anläggning, maskineri? c)Vilka föreningar/museer/arbetsplatser har gjort liknande renoveringar tidigare? 2)Ett problem som inte kan lösas med en databas är att överföra kunskap som sitter i huvudet och händerna, ”know-how” . Detta kan inte skrivas ner på papper. Ett alternativ är att hitta lärlingar och personer som kan lära sig kunskapen innan det är för sent. Ett alternativ som användes på remfabriken när de fick spetsmaskinerna är att filma olika moment av körningen av en maskin. Så har även gjorts t.ex. på Grimetons radiostation. Sådana filmer skulle kunna finnas i en databas. 3)Bilder på maskineriet som det såg ut när allt fungerade och var i drift, innan eventuella senare renoveringar mm gjorts. Detta är guld värt för en hantverkare när han ska sätta sig in i detta för en ev. renovering mm. 4)Det finns också kunskaper som sträcker över branschgränser. T.ex. kunskaper om svetsning, smörjning, transmissioner, lager mm. Här finns mycket information som kanske är relativt enkel att skriva ner och faktiskt kunna söka eller googla fram sedan. 5)Frågeforum – en fundering att man kan kasta ut sin fråga och sedan får svar förkastades efter viss diskussion eftersom det lätt blir överöst med alldeles för många frågor och ingen hinner svara. Risken att det blir alldeles för många funderingar. I alla fall om det finns kontaktuppgifter och man ska ringa eller maila varandra med frågor. 6)Det är viktigt att företag som idag kan och lever på teknikhistorik kunskap, hantverk och liknande, respekteras. Deras kunskap är deras leverbröd. Istället för att skriva ner all information vill de istället delta genom att sprida att deras specialkunskap finns och att man faktiskt kan anlita experter inom vissa områden. Ändå viktigt att de är med i en sådan här diskussion. Fråga 2 Kan vi dra nytta av insatser som redan gjorts? Finns databaser och information redan insamlat lokalt eller nationellt av någon? Det finns gedigna specialbibliotek runt om i hembygdsföreningar och arbetslivsmuseer. Även om denna inte lånas ut kan det vara bra att veta var den finns. I ett första skede kan det vara av intresse att veta var det finns litteratur om ett ämne (t.ex. har fyrsällskapet 4500 skrifter/böcker om fyrar). I ett andra skede skulle det vara roligt att samla in de förteckningar som ofta finns på denna speciallitteratur med kontaktuppgifter på vem man kan prata mer om man vill studera dessa på plats. 30 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Enorma mängder bilder finns digitaliserade runt om i föreningarna, även detta vore intressant att samla, åtminstone områdesvis, t.ex. tala om att varvshistoriska föreningen i Göteborg har digitaliserade varvsbilder från Göteborg. Föremålsdatabaser – flera arbetslivsmuseer och hembygdsmuseer har databaser på sina föremål. Repslagarmuseet ingick t.ex. i ett föremålsdatabas-projekt tillsammans med flera andra museer och de fick medel från RAÄ om detta. Att tänka på när man lägger upp sådant här är att en del saker kan vara stöldbegärliga och man ska inte alltid skriva ut offentligt var saker finns. Fråga 3 Hur kan så mycket som möjligt av denna kunskap samlas in och uppdateras kontinuerligt med så lite personalinsats som möjligt? Även resonemang kring datorvana, arbetsinsats från föreningar osv. Datorvanan är till stor del god. I de undantag där datorvana saknas känns detta som ett övergående problem där nypensionärerna snarare arbetat med datorer i sitt arbete under många års tid. Handlar det om att skriva in text och så är nog snarare arbetsbristen oftare ett problem. Detta varierade dock stort från förening till förening. Projektets fortskridande Vi diskuterade att det kan vara lämpligt att ha olika nivåer i satsningarna. Där en enklast möjliga nivå är att göra det allra angelägnaste, det som det redan finns goda grunder för, sedan kan man ha olika mer utvecklade projekt som kan bli av om medel och personalinsats löses. Allt får inte stå och falla med ett alltför stort projekt. Man kan ha pila A, plan B osv. Vi talade också om att lösningen kanske inte är en, utan flera olika saker. Jag gick igenom de idéer som jag diskuterat med olika aktörer hittills: Arbetets Museums databas. I Arbetets Museums databas finns över 1400 arbetslivsmuseer och om dessa finns mycket mer information än som idag visas på hemsidan. Det gjordes en insats för många år sedan med att ringa runt och samla in information om maskiner, byggnader, fler kontaktpersoner mm. Detta är dock inte uppdaterat eftersom det inte finns någon idag som kan arbeta med detta. Här skulle en extra tjänst kunna arbeta med att utveckla ett redan väl uppbyggt och befintligt system genom att samla in och uppdatera information t.ex. om vilka samlingar, bibliotek, databaser som finns, vilka renoveringar som nyligen gjorts eller snart behöver göras, vilken specialkunskap man sitter på i föreningen, vilka maskiner och vilka föremål som finns. Vilken utrustning man har tillgång till osv. Detta skulle vara en ovärderlig bas att söka i för att hjälpa varandra och lära sig av varandras lyckanden och misslyckanden. Hantverkslaboratoriet. I Mariestad har man sedan flera år en avdelning av Göteborgs Universitet som arbetar med byggnadsvård och traditionella hantverkskunskaper. Det finns ett visst intresse därifrån att även införa någon form av ”industriellt och tekniskt hantverk” som ämnesområde. Detta skulle kunna bli ett centrum både för att arrangera kurser i olika tekniker samt att dokumentera eller 31 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV fördjupa hantverkskunskap av stor vikt som håller på att gå förlorad. Det skulle också kunna bidra till att höja statusen på hantverket och även höja kvaliteten på utförda insatser. Wikibooks. Bakom wikipedia, den fria ordboken där alla kan skriva finns en förening. Denna ideella förening arbetar nu med ett projekt som heter wikibooks. Istället för ordbok (som wikipedia är) ska detta vara tänkt som läromedel och manualer. D.v.s.. vem som helst kan skriva in under olika ämnen hur saker funkar. En idé är då att bygga upp ämnen så som ”ångmaskiner” eller ”remtransmissioner” och få många att engagera sig för att lägga in information om hur ångmaskiner fungerar, vilka olika sorter som finns, hur man renoverar, vad man ska tänka på när man eldar osv. Det kan bli hur detaljerat som helst och bilder finns det plats för om dessa är ”fria”. För ett sådant projekt behövs intresserade medlemmar som vill bygga upp ämnesområden i wikibooks. Därutöver kan föreningen bakom wikipedia stå för utbildning och lära oss hur detta ska gå till. De hjälper även till med att kontrollera och redigera sidorna så att bara relevant information läggs upp. Om intresse finns från oss så kan de engagera sig i detta också. Diskussionerna avslutades med en frivillig visning av repslagarmuseets repslagningsmaskineri och den låååånga repslagarbanan. Tack Börje och alla ni på repslagarbanan som stod för kaffe, disk och möteslokal! Vid tangentbordet Ida Wedin 32 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 5 - Seminarium 2012-09-23 Beckholmen, Stockholm Närvarande med Presentationer Joakim Remér – Styrelseledamot i Sveriges Ångbåtsförening. Även ägare till en egen ångbåt, Eva. Bor i Stockholm. Björn Lindeke – Farmacihistoriska museet, Stockholm. Bo Ohlsson – Farmacihistoriska museet, Stockholm. Museet samlar kunskap om apoteksanläggningar och tekniken kring läkemedelstillverkning, ett kunnande och ett maskineri som idag knappt finns kvar alls. Inom branschen användes ångpannor, destillering, tablettmaskiner osv. Mycket lite bevarat. De brinner för de små museerna och att utarbeta metoder för kunskapsöverföring. Per Zachrisson – Entreprenör och hantverkare som arbetar med gamla hus och gamla industrier. När det gäller industrier är det framförallt kvarnar, stångjärnshammare, vattenhjul mm. Verksam i företaget Svensk Byggtradition utanför Jönköping. Torsten Nilsson – Arbetets Museum i Norrköping. Tycker om museer. Kjell Nordeman – ordförande Svenska ångbåtsföreningen. Har även ett företag med konsulttjänster. Arbetar med ångpannor och ånga. Har renoverat många maskiner, bland annat i samarbete med Eskilstuna Stadsmuseum där han ett tag ansvarade för de tekniska samlingarna. Mycket aktiv i olika föreningsverksamhet. De har också fått pengar från RAÄ i år för att utveckla sin förening. Östen Runelind – Uppsala-Lenna Järnväg och Pythagoras industrimuseum. Har varit aktiv i dessa föreningar sedan tidigt 1980-tal och renoverat många pannor och lok. På Pythagoras har han arbetat mycket med verktygsmaskiner och tändkulemotorer. Han bor i Sollentuna. Ida Wedin, industrihistoriker och initiativtagare till projektet om en teknik- och maskinhistorisk kunskapsbank. De synpunkter som här redovisas är inte allas gemensamma synpunkter utan olika synpunkter som dök upp. Det har inte varit vårt mål under seminariet att enas om lösningar utan att diskutera så vitt och brett som möjligt om svårigheter och möjligheter. Om behovet av kunskapsbank Riksantikvarieämbetet har tidigare haft specialister inom olika ämnesområden, bland annat inom metallurgi och bergshistoria, men nu har man inte längre detta som ett mål utan vill mer se sig som en förmedlare av kontakter. Det finns en risk i detta, dels för att de inom teknikhistoria inte sitter inne med dessa kontakter och dels att man i stor mån förlitar sig på ideella krafter som kunskapskällor. Dessa har då inte samma möjligheter att utbilda sig eller fördjupa sig inom sina respektive kunskapsområden vilket skapar en väldigt osäker bas för att bevara, bygga upp och förmedla kunskap. Det finns idag mycket få utbildningar inom något som kan kopplas till teknikhistoria och en anledning är att utbildningar som funnits haft svårt att få studenter eftersom det inte finns en försörjning inom detta idag. Efterfrågan på kunskap är stor, men oftare som ideella insatser än som betalda insatser. Denna balansgång mellan ideella krafter och professionella är en svår gränsdragning och en svår fråga vi återkommer till flera gånger under diskussionens gång. 33 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Vi diskuterar lite vilken roll museer som Maritiman eller Tekniska Museet har i detta och konstaterar att det var synd att inte Tekniska museet valde att närvara på detta möte för att kunna svara på många av våra funderingar kring de större etablerade museernas möjliga roller i detta arbete. Det är mycket konkret och praktisk information som saknas på dessa större museer även om en del har bra koll på vissa specifika delar. Fråga 1: Vilka sorters kunskap och uppgifter bör ingå i en sådan här databas/kunskapsbank? *Mycket kunskap sitter nu i huvudet på våra (arbetslivsmuseernas) medlemmar, hur det går till med nitning eller hur ånganläggningen fungerar osv. Detta skulle i större grad behöva tecknas ner. *En annan fråga är var finns verktyg och utrustning. I Eskilstuna finns t.ex. en hel del utrustning som behövs vid renovering av ångmaskiner och kan tänkas sig hyra/låna ut denna när någon behöver sådana specialverktyg. Man skulle kunna förteckna vad som finns och vem man ska kontakta för att låna/köpa/hyra sådana när man ska göra något liknande på en annan plats i landet. Viktigt dock att man tänker på stöldrisken om sådant tecknas ner och att man inte skriver för noggrant var saker finns utan mer vem man bör vända sig till. *Vilka utbildningar finns (och fattas) inom dessa olika områden? Kan vi bjuda in varandra till våra renoveringar för att lära oss av varandra när utbildning saknas. Vi måste höja kunskapsnivån på det praktiska arbete som utförs så att det hela tiden blir bättre och bättre renoveringar som görs och så att vi verkligen sköter våra kulturhistoriska maskiner och anläggningar på ett så bra sätt som möjligt. Ett problem med utbildningsbiten är dock att det är svårt att få folk att lägga studiemedel på långa utbildningar för saker som sedan har en mycket osäker försörjning. Det kanske behövs en annan typ av utbildningsverksamhet, mer i form av kortare kurser och utbyten mellan olika ställen? *Bygga nätverk. Allt finns, både kunskap och utrustning, bara man vet vem man ska vända sig till. Det är denna information vi borde samla. *En målsättning med en sådan här kunskapsbank bör vara att göra den så bra att den även efterfrågas av de kulturarvsvårdande myndigheterna och instanserna som länsstyrelsen eller Riksantikvarieämbetet. Då blir det också tydligare vilken kompetens som faktiskt finns. Ett bevis på vår gemensamma mångfald av teknikhistorisk kunskap. *Kanske ska vi inte fylla en kunskapsbank med tekniska manualer och praktisk kunskap beskriven i ord. Detta är ju en kunskap som ständigt utvecklas. Istället kanske det är bättre att samla kontakter, så att man kan söka på t.ex. ”varvtalsregulator” och få fram var sådana finns, vilka som sitter inne med kunskap om dessa och vart renoveringar har gjorts och av vem osv.” Så kan man få personer och museer att kontakta. Tre problem som diskuterades med en annars efterfrågad ”databas av kontaktpersoner”: Den blir snabbt inaktuell och behöver ständigt uppdateras 34 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Vem bestämmer vilka som ska få vara med och ska även de som gjort ”mindre bra” renoveringar stå med. Ska det kunna kommenteras vilka som gjort bra respektive dåliga arbeten till exempel? Risk med detta om det är mycket skitsnack i en bransch. Kanske bättre att uppmana alla att själva ta referenser och kolla upp företag eller personer innan man anlitar eller frågar någon. Personuppgiftslagen gör det svårare att offentligt lägga upp kontaktnätverk av detta slag. Kanske behöver en databas av inte kontakter ligga ute på internet utan istället hos en institution eller liknande? *Vissa grundkunskaper kanske ändå kan vara värt att samla mer i nedskriven manualform i någon form av kunskapsbank. T.ex. information om smörjning, remtransmissioner eller liknande. *Böcker. Hos många teknikhistoriskt kunniga personer eller museer och föreningar finns stora samlingar speciallitteratur i ämnet som är mycket svåra att få tag på eller hitta via vanliga bibliotekskatalogen t.ex. Kanske bör det förtecknas vilka böcker som finns eller vilka samlingar som finns och hos vilken organisation? Även i detta fall bör man inte tala om för mycket med tanke på stöldrisk. *En databas med kontakter eller med teknikhistorisk kunskap måste hållas ajour. Annars faller detta på sig själv. Man måste också upp i en viss kunskapsmängd för att det verkligen ska bli användbart och spridas. Fråga 2: Kan vi dra nytta av insatser som redan gjorts: finns delar av denna information redan insamlad lokalt eller nationellt av andra aktörer? Vilka insatser i så fall och var finns dessa? I Ångbåtsföreningen och i järnvägshistoriska föreningen finns forum på hemsidorna där man kan slänga ut en fråga och få många svar. Då kanske man får tips på fyra olika som kan samma sak och så får man själv kolla upp referenser på dessa och höra av sig till den som verkar bäst. Båda dessa forum är ganska välanvända men båda kräver en stor insats från en administratör som går igenom och godkänner inlägg. Bara registrerade medlemmar får använda forumet men på järnvägshistoriska kan man läsa även om man inte är registrerad men inte skriva. Det finns även ett forum som heter maskinisten som handlar om grävmaskiner osv. men även har en hel del maskinhistoriska diskussioner. Farmacihistoriska sällskapet och Bo Ohlson har arbetat fram en litteraturlista över läkemedelsteknisk litteratur. Denna finns nedskriven och även på deras hemsida. Samtidigt betonas att vi inte ska ägna tid åt sådant arkiven eller biblioteken kan göra. Fråga 3: Hur kan så mycket som möjligt av denna kunskap samlas in och uppdateras kontinuerligt med så lite personalinsats som möjligt? I detta vill jag även att ni resonerar kring er egen och era medlemmars datorvana. I vilken mån kan de eller ni själva vara inne och lägga in eller kommentera och komplettera denna information? Hur mycket kan ni själva dokumentera och skriva in i en databas eller skriva ner i ett textdokument? 35 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Datoranvändandet är blandat. Men det finns alltid de som kan i varje förening och dessa kan då finnas på internet och tipsa vidare till de som endast har telefon osv. Det finns alltid några som skriver ner och arbetar med hemsida osv. Men inom farmacihistoriska finns god datorvana idag bland medlemmarna eftersom det är yrken där datorer infördes för 15-20 år sedan. Att lägga in information tror Kjell Nordeman handlar om att föreningarna måste stödja och arbeta för att detta blir gjort. Med föreningsstyrelsernas stöd kommer man självklart kunna lägga tid och kraft på att vara med och mata in information i en databas. Det krävs då att föreningarna verkar för detta och själva trycker på att detta blir gjort. Där datorkunskap brister, det handlar kanske mer om att visa forum eller system där man kan mata in information på ett lätt sätt, där kanske utbildning och hjälp-till-självhjälp är viktigt. Att föreningarna får hjälp att lära sig att själva göra detta på internet eller på en dator. Det är dock viktigt, betonas av någon, att alla inte får lägga in hur som helst. Det bör inte vara någon anonym inmatning av information utan det ska stå vem som lagt in vilken information, en författare. Det bör också vara av föreningarna utvalda personer som gör detta så att det blir personer som verkligen kan och inte vem som helst. Undvika att det blir som wikipedia fungerar idag där det är massor av fel och man inte vet vem som skrivit vad. Det är en svår avvägning mellan att enbart lägga in validerad eller korrekt kunskap i en kunskapsbank å ena sidan och att få in så mycket information som möjligt å andra sidan utan alltför stor administrativ insats som kräver många heltidsanställdas insats. Vi måste upp i en viss mängd information för att en kunskapsbank ska ha ett värde och komma till användning! Vid tangentbordet Ida Wedin 36 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 6 - Seminarium 2012-11-17, Järnvägsmuseet, Gävle De deltagande var 30 personer, huvudsakligen från Järnvägshistoriska arbetslivsmuseer och riksorganisationer men även från Motorhistoriska Riksförbundet och Svenska Ångpanneföreningen. De redovisas i sin helhet i Bilaga 1 i slutrapporten. Detta är en sammanfattning av de synpunkter som inkom under diskussionerna och utifrån de tre frågorna som ställdes. Vilka sorters kunskap och uppgifter bör ingå i en sådan här databas/kunskapsbank? Hotade hantverkskunskaper: Lackering (t.ex. med cellulosa), gjutning och inskavning av vev och ramlager, ådringsmålning och randning av tankar och skärmar, karossmakeri, svetsning av gjutjärn, bussning, sadelmakeri, instrumentmakare, kylarreparation, ekring, renovering av tändmagneter, nitning (av olika slag, t.ex. av ångpannor), gasljus, el- och värmesystem, vattenkvalitet, omklädsel, gjutning av metall- och gummidetaljer till fordon, argonsvetsning, trycksvarvning, tätning av bensintankar, förkromning, gjutning av glidlager mm. Vi måste kunna både bevara och använda det fysiska tekniska kulturarvet men störst problem verkar dyka upp när det gäller användning, det är här mest kunskap behöver samlas in. Tillgängliggöra material som: Ritningar/fotografier Handledningar/instruktionsböcker Rapporter Myndigheters regelverk och dokument Offentliga författningar Tidtabeller Personalförteckningar Tjänstgöringslistor Järnvägshistorik och annan industrihistorik sammanställd både län- och kommunvis och nationellt. Biografiska samlingar om personer av intresse Kartlägga och tillgängliggöra material som: Sammanställning av vad som finns runt om i landet, vilka maskiner, vilka anläggningar mm. Information om vem som har gjort liknande renoveringar tidigare? Kontaktuppgifter till dessa. Var finns special-reservdelar/verktyg? Sammanställa arkiv, arkivförteckningar, både från centralmuseer, föreningar mm. Här finns en gammal förteckning i pärmar… Sammanställa länkar till redan existerande material på internet. Kontaktnätverk: Personliga och interna nätverk. Vem kan vad? Både officiella och inofficiella nödvändiga? 37 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Specialister, företag, leverantörer/tillverkare av material/komponenter (både nationellt och internationellt), godkända certifierare, besiktningsmän godkända enligt regler och förordningar Kunskap om arbetsmetoder: Hur man byter ut, hur man renoverar/reparerar till exempel tryckluftsbromsar på järnvägsvagnar. Här kan vi också lära oss om vad som inte fungerat bra. Viktigt att erkänna misstag så att andra slipper göra om samma misstag. Erfarenheter och dokumentationer av metoder, material, renoveringar, tekniker, kan därför behöva samlas in. Kunskaper om handhavande, underhållsinstruktioner och driftsinstruktioner. Till exempel för ångpannor, fordonsutrustning, körning (fordonsspecifikt). Handhavande är inte alltid samma som förr, då maskiner/fordon gick i reguljär trafk/drift. Nu går de bara sporadiskt vilket till viss del också ställer andra nya krav. Materialkunskap Vilka material/komponenter kan användas? Vilka nya material/komponenter kan ersätta gamla på korrekt vis? Vilka erfarenheter har andra av olika material/komponenter, vad har fungerat bra/dåligt? Förmedling av processkemiska kunskaper kring vatten, oljor, förbränning mm. Kring detta krävs även miljökunskaper, hur hanterar man spillolja, kvicksilver, buller och rökutsläpp? Vissa saker behövs utbildningar/kurser i för att förmedla vidare. Seminarier? Utbildningar? Utbildningsmaterial digitalt? T.ex. inspelade seminarier eller kursböcker att ladda ner, SJ:s ångloksskola exempel. Lägga upp föreläsningar från kurser, digitalt på internet. Som en digital utbildningsportal för att samla de utbildningar som hålls. (problematiskt ur copyright-synpunkt ibland men inte nödvändigtvis alltid.) Kunskap om regelverk Vad gäller vid kontroll/besiktningar? Vad får vi göra själva? MHRF tror att en databas måste hantera alla slags media, såväl text, ljud, bild och video. Många hantverkskunskaper är gemensamma för flera branscher, särskilt t.ex. gemensamt för transportsektorn. Kunskap om hur man får fram pengar. Det finns visst behov av ett nätverk, en kunskapsdatabas som är intern med inloggning, med uppgifter som transportstyrelsen och vägverket t.ex. inte kan komma åt. Kan vi dra nytta av insatser som gjorts? Finns delar av denna information redan insamlade lokalt eller nationellt av andra aktörer? Vilka insatser i så fall och var finns dessa? Stor kunskap finns hos de ideella museerna/föreningarna. Vad finns hos centralmuseerna? Riksarkivet Centrum för Näringslivshistoria Inom motorhistoria finns många magazine Bosse bildoktorn… 38 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Samarbete med riksförbunden de vet var kunskapen finns. Det finns hemsidor med direktlänkar, t.ex. till pannrevisioner, slipsystem mm. Järnvägshistoriskt forum? Här finns mycket. Samtidigt kräver forum en administrativ insats som inte ska underskattas. Malmbanans vänner skriver t.ex. in hela tiden vad de gjort och hur i en egen intern databas. En hel del material redan scannat men utspritt på olika händer. Någon form av upprop på webben, entusiasttidningar mm om att skicka in sådant. Det finns några äldre initiativ men det är inte givet att de går att använda utan kontroll och uppdatering av innehåll. Varumärken och tillverkare mm har ändrat sig en del på 40 år. Detsamma gäller äldre litteratur. Det finns en hel del som kan användas som informationskällor, med mer eller mindre bearbetning. Gamla servicemanualer kan vara en bra källa. Vi bör titta på vad som finns internationellt. England kan t.ex. vara en förebild. Samla in företag från gamla företag (nedlagda) som varit proffs på kunskapen www.leatherconservation.org www.industrimuseum.gnosjo.se/download...... en hälsning från igår (googla). Samlingsportalen.se Svenska järnvägsklubbens forskningsgrupp (fanns tidigare) sammanställde en arkivförteckning som finns i pärmar på SJK och Järnvägsmuseet i Gävle. SMHR ska samla in ett arkiv, med enskilda personers samlingar, och hyr in sig på centrum för näringslivshistoria med detta. Hur kan så mycket av denna information samlas in och uppdateras kontinuerligt med så lite personalinsats som möjligt? I detta vill jag även att ni resonerar kring er egen och era medlemmars datorvana. I vilken mån kan de/ni själva vara inne och lägga in eller kommentera och komplettera information? Hur mycket kan ni själva dokumentera och skriva in i en databas eller skrivs ner text i ett dokument. En internetsida med material kan göras på kommersiella villkor med betalning för vissa tjänster/produkter. Wiki har möjligheter till att många deltar och fyller på, här finns utvecklade system för detta. Uppmana alla att dokumentera det de gör! Den som gillar att dokumentera kanske kan täcka upp för den som bara vill meka och inte gillar detta. Det kan bli rörigt med en kunskapsbank där alla ska kunna vara inne och peta. Fördela ansvar på olika föreningar? Varje grupp kan då ha en egen samordnare som sammanställer? Kanske kan man utse ansvariga i varje förening som håller i samordning av detta? ArbetSam är en lämplig aktör i detta och skulle med utökad personal kunna administrerar detta. Kan man dessutom använda sig av kulturarvslyftet-personer? 39 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV MHRF tror inte att det finns några genvägar till ett omfattande insamlingsarbete. Det är svårt att decentralisera dokumentationsverksamhet och samtidigt ha koll på kvaliteten. Många av de som besitter utrotningshotad kompetens är enskilda personer, pensionärer som håller på med detta för nöjes skull eller enskilda företag där personer har sin försörjning på sin kunskap. Det är inte säkert att alla är motiverade att förmedla sina kunskaper hur som helst idag och detta måste vi respektera. Vi måste samarbeta mellan olika organisationer och ta hjälp av en centralorganisation som kan administrera detta, t.ex. arbetssam, studieförbund eller yrkesskolor. ”Alla” måste hjälpa till. Det måste vara lätt att lägga in material, t.ex. text, bild eller video. ”Låst inlägg” med kommentatorsfunktion. Många medlemmar har datorvana och här är en generationsväxling på gång. Datakunnandet räcker till men räcker tiden? Frågor att tänka på: Hur ska man presentera så att det blir begripligt för alla? Kan ideella organisationer samarbeta mede utbildningsväsendet? Hur kvalitetssäkra informationen? Kommentatorsfunktion? Möjlighet att recensera? När information skrivs in och det sedan kommer synpunkter på detta är det viktigt att inse att de kan finnas flera olika synpunkter och lösningar. Det finns inte ett rätt. Därför kan det vara en nackdel om det är en enda artikel som utvecklas och ändras, kanske behövs det flera separata instruktioner för samma sak? Många tycker det är bättre med originaldokument med författare som inte redigerats men som får stå för det de skrivit. Finns det flera som säger olika kan man då ta del av dessa och själv jämföra vad man tror. Viktigt att man vet vem som skrivit vad. En lösning för att få så många som möjligt att göra detta är att ha mallar man kan ladda ner. T.ex. för dokumentation och sedan skicka in till en databas/arkivarie. Kunskap om hur databasen fungerar, både att söka i och att fylla på, är viktig att det görs enkelt och tillgängligt. Krav från myndigheter på fordonshistorisk trafik kommer att framtvinga nätverk. En del mekare med mycket stor kunskap kanske varken kan eller vill dokumentera. Men då finns det kanske andra med mer administrativa talanger som kan stå för detta i föreningen. Det gäller att föreningarna förstår att det inte bara är mekarna som är viktiga utan även dokumenterare och administratörer. God möjlighet att söka krävs för att en kunskapsbank ska kunna användas. Vi måste inse att alla inte kan få sin vilja och sina system igenom helt men att vi ändå måste kompromissa för att hitta en lösning vi kan samarbeta med. Riksförbunden är viktiga! Här finns både kunskap, nätverk och erfarenhet av samverkan! ArbetSam har redan viktig rollhär som samordnare. 40 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Troligen bör man sikta på att utnyttja befintliga system, strukturer och nätverk och inte satsa på att bygga upp något gigantiskt stort och nytt. Detta kanske kostar med än vad det smakar… Olika synpunkter om hur man hanterar kvalitetssäkring? Ska man ha ett icke-elististiskt system där alla kan vara med och lägga in information så lätt och enkelt som möjligt eller ett system som får in mindre information men där informationen kan kvalitetssäkras och man vet att det stämmer? Kan vi ta lärdom av Riksantikvarieämbetets riktlinjer och system för samling av kunskap, databaser mm? Vid tangentbordet Ida Wedin 41 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV BILAGA 7 – Flygblad om hotade hantverkkunskaper - MHRF Framtagna av Motorhistoriska Riksförbundet 42 2013 - KUNSKAPSBANK FÖR MASKIN- OCH TEKNIKHISTORISKT KULTURARV Framtagna av Motorhistoriska Riksförbundet 43
© Copyright 2024