1. No category

2013
•
a k t u e l lt o m l i t t e r at u r f r å n b e r ät ta r n a s l a n d s k a p
1
förord
FAKTA
Redaktionsråd
Anita Andersson, Värmländska
Författarsällskapet, Hedvig Bergenheim,
Lars Falkman, Maria Östergren och Ulf
Nordström från Region Värmland.
Grafisk form
Lars Falkman, Region Värmland.
Foto
Severus Tenenbaum, Øyvind Lund,
Linn Malmén, Sofia Runarsdotter,
Thomas Johansson, Roger Borgelid.
berättelsen
skapar platsen
“Värmland är inte ett landskap utan ett
sinnestillstånd.” Det konstaterade Värmlandsbördige regissören Lars Löfgren, som bland
annat var chef för Kungliga Dramatiska
Teatern.
Vi ska inte här analysera vilket tillstånd han
menade, en del saker måste få bare va, men
orden väcker många tankar. Hur skapas
bilden av en plats, av ett landskap?
Vi har haft anledning att fundera mycket
över det i arbetet med att formulera en ny
strategi för Värmland - en Värmlandsstrategi.
Enligt många skapas bilden av platsen till
stor del av berättelserna om den, men i
Värmlands fall är berättelserna också i sig en
del av identiteten, eller sinnestillståndet om
man så vill.
Värmland vore helt enkelt inte samma
plats i människors medvetande om inte
Gustaf Frödings dikter eller Selma Lagerlöfs
romaner skrivits, och berättelserna fortsätter
att påverka.
– För mig är det ju så att ingen går att jämföra med Selma, menar Tomas Riste.
– Jag var nyligen på Västanå Teater och såg
deras uppsättning av Nils Holgersson. Den
Tomas Riste,
regionråd (S)
2
är skriven för över 100 år sedan, jag läste
den som grabb i skolan, och ändå känns
den helt aktuell. Det är många idag som
skulle behöva ha en gåsatur.
Parallellt med de gamla berättelserna pågår
de nya, de som den här tidningen till stor
del handlar om. Det kan vara serier, som hos
Malin Biller, eller poesi i klassisk men ändå ny
tappning, som hos Erik Bergqvist.
– Vi har ju ett uttryck i Värmland; “Dä årner sej,
eller så kvetter dä”, men det värmländska är
inte bara det lättjefulla och glada, och det
tycker jag exempelvis författaren Stig Berg
visar, säger Catarina Segersten Larsson.
– Honom vill jag gärna lyfta fram. Han beskriver relationer så bra, och skriver på värmländska utan att väja för allvaret och utan att bli
det minsta töntig. Gustaf Fröding hade också
det där melankoliska draget tillsammans
med det ljusa och roliga, menar hon.
Berättelsen påverkar bilden som påverkar
människorna, som påverkar berättelsen som
påverkar bilden... Världen utvecklas genom
vilka berättelser vi skapar och väljer. Så vad
berättar vi härnäst? Vad väljer vi?
Vilka berättelser väljer du?
Catarina Segersten Larsson,
regionråd (M)
Omslagsfoto
Severus Tenenbaum.
Omslagsillustration
David Liljemark.
Skribenter
Anita Andersson, Katarina Averås, Hanna
Gustavsson och Maria Östergren.
Bok i Värmland produceras av Region
Värmland.
Kontakt
Maria Östergren, redaktör Bok i Värmland:
telefon 054-701 10 21 eller e-post:
[email protected].
Anita Andersson, ordförande i
Värmländska Författarsällskapet: telefon
070-573 49 09 eller e-post: [email protected].
www.regionvarmland.se
Bok i Värmland – aktuellt om litteratur
från författarnas landskap – produceras
av Region Värmland i samarbete med
Värmländska Författarsällskapet.
Region Värmland är värmlänningarnas
organisation för tillväxtfrågor, regional
utveckling, kultur, kollektivtrafik och
folkbildning. Huvudman är landstinget och
de 16 kommunerna.
Värmländska Författarsällskapet
ansvarar, på uppdrag av Region Värmland,
för Värmlandsmontern på Bok & Bibliotek
i Göteborg samt Värmländsk Bokmässa i
Karlstad. Värmländska Författarsällskapet,
som bildades 1974, är en ideell förening
med cirka 200 medlemmar. Föreningens
syfte är att skapa kontakter och
mötesplatser, stimulera och ge råd och
hjälp i skrivande och publicering.
INNEHÅLL
Förord2
Årets Värmlandsförfattare
4
Boktips8
Axplock9
Strövtåg i Frödings dal 18
Berättelse från rinken
22
När Christina får välja
23
Att skriva en grön bibel
24
Prisat bibliotek
27
Älskade figurer!
28
Matkonst från Racken
31
Flykt och närhet
10
Drama i Tiomilaskogen
13
Det heliga tramset
14
Lyrisk laddning 16
3
årets värmlandsförfattare
ungt
relationsdrama till
90-talets soundtrack
4
hanna jedvik • årets värmlandsförfattare
✒ Katarina Averås
A Linn Malmén
Att Hanna Jedviks eget Karlstad från 1990-talet fick ta plats i den senaste romanen tycks ha skett på ett omedvetet
plan. Som författare skapar hon i stunden där hon ser människorna, relationerna och miljöerna mer som scener än i
ett händelseförlopp. Det var först när hon skrev om hur bokens huvudpersoner promenerade hem ”längsmed älven
i morgondis” som hon insåg exakt var de befann sig.
– Min första roman Snart är jag borta var en samtids-
skildring, konstaterar hon. Den här gången ville jag
berätta om mitt 1990-tal, men inte självbiografiskt. Jag såg
en vänskapsrelation som jag ville skildra i ett Sverige som
var då och som inte längre finns.
I början av skrivprocessen vet hon aldrig riktigt vad
det ska bli.
– Men snart är jag förlorad in i berättelsen. Visst
behövs en dramaturgi, men det är
oftast inte där jag börjar.
I senaste romanen Kurt Cobain
finns inte mer ville hon gestalta ett
utanförskap och dess konsekvenser.
– Idag pratar vi ofta om att
utvecklingen går så segt. Det finns
en stark heteronorm, men jag menar
ändå att unga har enklare att gå
emot den idag än för 20 år sedan.
Det är en stor skillnad på vem man
kan vara, trots att det egentligen inte
har gått så många år.
Dagens unga läsare får en inblick i hur det kunde vara att
leva utan internet och mobiltelefoner. Kontaktsökande
med en speciell person kunde till exempel mycket väl innebära att man först var tvungen att prata med en förälder
som svarade i telefon eller som råkade öppna ytterdörren.
– Det kan vara svårt att förstå att vi var tvungna att
stryka runt på stan för att spana på den vi tyckte var intressant. Idag är det enklare, med sociala medier och sms.
”Jag skriver den berättelse
som jag har i mig, som
kräver att bli skriven.”
Hanna Jedvik började själv på gymnasiet 1991. Kurt
Cobain finns inte mer tar sin början höstterminen 1992
och låter oss följa Lovis och Alex under ett par års tid, in
på tredje gymnasieåret. Deras vänskap är omedelbar och
stark, samtidigt finns en osäkerhet kring relationen, både i
dem själva och hos personer i deras närhet.
Boksidorna är fyllda av referenser till musik. Artister
och låtar, videor och filmer. The Cure, Nirvana, The
Doors, Thåström, Ebba Grön, Blur, Stone Roses. Tidens
stämning blir levande.
Gymnasietiden är fortfarande en tid av sökande, efter sin
egen identitet och en tillhörighet.
– Man befinner sig på en språngbräda på väg ut i livet.
Känslorna är starka. Det är svart eller vitt, berg och dalar.
Bara det att man ofta gör saker för första gången, upplever
nytt, kan kännas som en förälskelse.
Kurt Cobain finns inte mer marknadsförs som en ungdomsbok, men gillas också av äldre läsare.
– Jag tänker inte på en speciell målgrupp när jag skriver.
5
årets värmlandsförfattare
Jag skriver den berättelse som jag har i mig,
som kräver att få bli skriven. Jag vet att många
unga uppskattar boken och tycker den är
intressant och spännande. Den handlar om
personer det är lätt att identifiera sig med.
För Lovis och Alex har Nirvana stor
betydelse.
– Nirvana var dock inte så stora för just
mig personligen. Jag lyssnade mer på The Cure.
Men så här i efterhand inser jag att Nirvana
till stora delar var ett soundtrack till min
tonårstid.
Hanna Jedvik är uppväxt i Värmland och
bodde hela sin skoltid i Karlstad. Men så snart
gymnasiet var klart gjorde hon som så många
andra och lämnade. Bokens Lovis och Alex
längtar också bort och får tydligt ge uttryck
för det.
– Jag har varit lite rädd för att läsarna ska
tycka att jag trampar på något som inte längre
är mitt, något som jag har lämnat. Men både
Karlstad och Värmland ligger mig varmt om
hjärtat.
Efter studier i både Norrland och på Västkusten lever hon idag sitt liv i Göteborg.
– Jag vet väldigt lite om vad som händer
och sker i Karlstad, och har ingen uppfattning
om hur det är att vara ung i Värmland idag.
Ingen i min familj bor kvar och mina vänner
har också flyttat någon annanstans.
Sina värmländska läsare har hon bland annat träffat under en författarkväll på Karlstads
stadsbibliotek.
– Jag var förvånad över att det kom så
mycket folk. Jag känner mig hedrad över att så
många har tagit till sig boken.
6
p Hanna Jedvik jobbar heltid som lärare på Göteborgs universitet. Än så länge sker
författandet på kvällar, helger och andra ledigheter.
q Nirvana har en central betydelse i Hanna Jedviks senaste roman – musik som till stor
del utgör soundtrack till hennes egen tonårstid.
Efter två uppmärksammade romaner hoppas Hanna Jedvik att framtiden ska innehålla
mer tid till författande. Skrivandet sker fortfarande på kvällar, helger och andra ledigheter.
Intresset för att skriva skönlitterärt väcktes under det år hon studerade journalistik vid
Nordiska folkhögskolan i Kungälv.
– Där fanns även en skrivarlinje och de
båda utbildningarna lånade ofta gästföreläsare
av varandra. På så sätt fick vi med oss en hel
del kreativt skrivande som bidrog till höga
litterära ambitioner i våra dokumentära reportage. Det gav mig nycklar till ett mer litterärt
gestaltande.
Arbetet med den första boken
Snart är jag borta pågick under flera år.
– När sedan min projektanställning på Sveriges Radio och P3 tog slut
använde jag min arbetslösa period
till att skriva klart den. Det blev min
egen författarskola. Det tog några år
innan jag debuterade 2010.
Skrivandet beskriver hon som
ren njutning.
– Det är min tillflyktsort. Det
blir en värld dit bara jag kan gå.
En fristad där jag får leka med
språket och låta berättelsen få
sitt eget liv. Under vägen tar jag
en del strategiska beslut, men
en stor del av utvecklingen
sker omedvetet och i stunden.
– Jag är noga med att
varje ord jag skriver ska kännas i mig själv. Då är chansen större att det
även väcker känslor hos läsaren.
Hanna Jedvik är idag lärare på heltid i
journalistik och radioproduktion vid Göteborgs Universitet. Ett nytt bokmanus är påbörjat. Mänskliga relationer finns naturligtvis
med. Och handlingen är förlagd till vår samtid.
Mer säger hon inte.
– Jag pratar aldrig med någon om det jag
skriver på. Det är väl inte direkt hemligt, men
det är något som dör om jag pratar om det. Jag
vill behålla min skaparro.
FAKTA
Namn: Hanna Jedvik
Född: 1975 i Göteborg.
Bor: Barndom och tonårstid i Karlstad.
Bor idag i Göteborg
Bakgrund: Studier i tv- och
videoproduktion vid Kalix folkhögskola,
fristående kurser i genusvetenskap
och pedagogik vid Göteborgs
universitet, journalistutbildning på
Nordiska Folkhögskolan i Kungälv.
Frilansjournalist, jobb på GöteborgsPosten, Sveriges Radio och SVT.
Arbetar: Som lärare i journalistik
och radioproduktion vid Göteborgs
universitet och författare.
Utgivna titlar: Snart är jag borta (2010)
och Kurt Cobain finns inte mer (2012).
Förlag: Rabén & Sjögren.
Övrigt: Sök efter låtlistan ”Kurt Cobain
finns inte mer” på Spotify. Här finns
cirka hundra låtar med artister som
präglade Hanna Jedviks egen tonårstid.
Många av dem finns med i boken.
7
läsarna väljer
BOKTIP s
Har du någon bok eller författare med Värmlandsanknytning som du vill tipsa om? Foto: Severus Tenenbaum
Zülfü Emek
– Jag har bara bott i Sverige i två år, men
jag har läst Selma Lagerlöfs Jerusalem.
Den var helt okej!
Inga Runqvist
– Prästungen av Göran Tunström. Hela
boken var bra! Jag blev berörd av människorna han beskrev, och den var intressant.
Carina Börresen
– Helene Tursten och Ninni Schulman,
som skriver deckare båda två.
Ricky Andreis
– Gustav Fröding, och särskilt hans dikt
“Idealism och realism”;
“strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllene dosor,
och rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor”.
Maria Wickström
Han går emot förlegade konventioner.
Och står för att oavsett om man är fattig
eller rik är ens åsikt lika mycket värd.
– Tjuven av Göran Tunström. Han är ju
bäst helt enkelt!
8
Carina Stejmar
Anna Vänerhagen
– Lars Lerin. Jag vill tipsa om alla hans
böcker! Och om hans vackra målningar.
Det är tänkvärda texter med hans funderingar runt livet.
– Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf.
Jag tycker om hennes naturbeskrivningar,
man kan verkligen känna landskapet. Och
jag gillar hennes sätt att berätta.
Maria Svensson
– En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf.
Den är väldigt bra skriven och jag tycker
om miljöerna i den. Det känns på ett sätt
mysigt, på ett sätt skrämmande.
a xplo ck
Diktinsamling
Uppslutningen var stor kring Karlstad Bokcafés insamling av dikter under våren 2013. De
uppmanade värmlänningarna att skicka in
sina dikter för att senare läsa upp dem inför
publik på Värmlands Museum i mars. Evenemanget Världen och jag blev fullsatt. Dikterna
finns upptryckta i en mindre upplaga och
går även att läsa på nätet.
Karlstad Bokcafé har funnits sedan 1981.
Genom åren har många ur Sveriges kulturelit
besökt caféet för diskussioner och föreläsningar; Nina Björk, Birgitta Stenberg, Torgny
Karnstedt, Åsa Linderborg, Majgull Axelsson,
Göran Greider och Susanna Alakoski är bara
några tagna ur högen.
Bengt Åkerblom avgår
Nästan hela sitt vuxna liv har Bengt Åkerblom arbetat för att främja litteraturlivet i
Värmland genom sitt ideella jobb i Föreningen Värmlandslitteratur.
De senaste tio åren har han varit föreningens
kunnige och engagerade ordförande, men
nu har han valt att dra sig tillbaka och i mars
valdes Matts Nilsson till ny ordförande. Bengt
Åkerblom fortsätter dock arbetet i föreningen som bland annat kanslichef.
www.varmlandslitteratur.se
Övralidspriset
Lars Andersson, som är en av Region Värmlands stipendiater i år, fick en fin utmärkelse
tidigare i år i form av Övralidspriset. Juryn
menade att han är en ”stor berättare och
poet på prosa, hemma i världen och i Värmland”. Övralidspriset, som delas ut till Verner
von Heidenstams minne, har gått till svenska
författare eller litteraturvetare sedan 1945.
Prissumman är på 250 000 kronor och bland
tidigare pristagare finns Harry Martinson,
Eyvind Johnson, Tomas Tranströmer och
Kerstin Ekman.
www.karlstadbokcafe.se
Selma Lagerlöfs Litteraturpris
Kjell Johansson fotograferad vid Selma
Lagerlöfs skrivbord på Mårbacka, med
anledning av att han fick Selma Lagerlöfs
Litteraturpris år 2013.
Kjell Johansson sägs annars, enligt förlaget Carlsson, skriva sina böcker hemma i
vardagsrumssoffan i Midsommarkransen i
Stockholm – för hand.
Han debuterade 1972 med Det finns en krog
på vägen till varje revolution och några av
hans mest kända verk är Gogols ansikte och
Huset vid Flon.
Priset på 100 000 kronor delades ut i
samband med Kulturveckan i Sunne, och
motiveringen löd:
“För ett författarskap som med ständigt nyfunnen infallsvinkel, stark trohet, en stillsamt
halsbrytande fabulering och en sagoskimrande svart komik, har diktat oss sin förort
till det Sverige som blev – en de utdömdas
trasiga och kärleksfulla Midsommarkrans.”
Sommarkvällar på Heidruns
Heidruns Bok- & Bildcafé är ett café som är
ett förlag som är ett galleri som är scen som
är en bokhandel och ett antikvariat – en
kulturell mötesplats i landsbygdens grönska,
men ändå mitt i samtiden.
I tjugotre år har de ordnat välbesökta sommarkvällar i trädgården med okända artister
såväl som kända.
Caféet ligger längs riksväg 45 norr om
Torsby och drivs av Gun-Britt Karlsson och
författaren och riksdagsledamoten Bengt
Berg. Ett 30-tal författare ges för närvarande
ut av bokförlaget Heidruns, bland dem Enel
Melberg som medverkar i artikeln på sidan
tio.
Värmländsk Bokmässa
Värmländsk Bokmässa hålls i år på Karlstad
Congress Culture Center, vid Klarälvens
strand, den 1-2 november.
I vanliga fall brukar Värmländsk Bokmässa
äga rum i Värmlands Museum bredvid
Karlstads stadsbibliotek, men i år tar istället
den hyllade världsutställningen 1001 Inventions plats i museet under hösten och
vintern. På ett pedagogiskt nyskapande
vis ger den inblick i vilka banbrytande kulturella och vetenskapliga upptäckter som
gjorts i den muslimska kulturen genom
århundradena.
www.heidruns.se
www.1001inventions.com
9
region värmlands litteraturstipendium
flykt och närhet
Det är fiktionen som hamnar i centrum när de två bekanta, Enel Melberg och Lars Andersson, möts för att prata om sina författarskap med anledning av att de båda får Region
Värmlands litteraturstipendium.
Det är viktigt att inte glömma kraften i den skapade berättelsen, menar de, jämfört med
det rent dokumentära och självbiografiska.
Enel Melberg var en av de kvinnor
som på 1970-talet vågade skriva uppriktigt om självupplevda erfarenheter.
Hon fick dock betala ett högt personligt pris, och i sin senaste roman
Separator följer hon upp berättelsen.
10
✒ Maria Östergren
A Roger Borgelid
Det är en slump att diskussionen förs i
trädgården på Selma Lagerlöfs Mårbacka; ett
bekvämt ställe att träffas på eftersom båda
ändå ska dit under Kulturveckan i Sunne.
– Men Selma Lagerlöf har varit viktig för
mig, säger Lars Andersson. Hon upptäckte ju
att hennes egen värld, det hon hört under sin
barndom, lät sig användas när hon skrev. Hon
fann att varje människas bagage innehåller
spännvidderna till en berättelse.
När Enel Melberg debuterade 1977 med
Modershjärtat var det dock andra författare än
Selma Lagerlöf som främst inspirerade. Tidigare hade få kvinnor vågat skriva uppriktigt om
verkliga, självupplevda erfarenheter, men på
1970-talet var det många som vågade ta steget.
– Plötsligt kändes det tillåtet att skriva
om det som angick mig så mycket. En känsla
av att litteratur inte behövde vara så märkvärdig. Jag skrev den för att min mamma
bröt med med mig. Det var förstås en stor
chock när det hände, berättar Enel Melberg.
Enel Melberg var bara ett år när hon flydde
till Sverige med föräldrarna. Hon växte upp
med estnisk kultur, trots exilen, och gifte sig
med en estnisk man. När hon senare skilde
sig blev dock uppbrottet dubbelt dramatiskt:
mamman och resten av familjen accepterade
inte skilsmässan och bröt helt med Enel. När
Enel Melberg i debutromanen skildrade hur
hon blev förskjuten ledde det till en ännu
större spricka mellan henne och släkten.
Temat modersuppror var relativt nytt i
litteraturen under 1970-talet, men Enel hade
sällskap av bland andra Kerstin Thorvall, och
Inger Alfvén som skrev Dotter till en dotter.
– Alla fick mod att börja skriva utifrån
sina egna kvinnliga erfarenheter. Men då blev
man stämplad. Det hette inte bara bekännelse
utan självbekännelse, och det var något väldigt
fult. Jag gjorde allt med Modershjärtat för att
komma undan det, men lik förbannat blev jag
placerad i det facket. Sedan kom Myrdal och
Lindqvist och deras bekännelser, och då ansågs
det plötsligt vara litteratur igen, menar Enel
Melberg.
De kraftiga reaktionerna, inte minst från
släkten, överumplade henne.
– Men du har väl inte haft just det problemet? frågar hon Lars Andersson.
I sina två senaste romaner, Ljus från ingenstans och De levandes land, har han utifrån
historiska dokument blåst liv i personer som
levt i familjebyn Hedås från 1600-talet och
framåt. Där fakta inte räckt till har fantasin
fått ta vid.
– Jag har varit rädd att det ska dyka upp
någon Hedåsbo som tänt till, men det har det
inte gjort, säger han.
– Däremot Bikungskupan, när den kom ut
så ringde det en dam som inte tyckte att jag
– Det är ju självklart att det är tvivelaktig verksamhet, säger Lars Andersson, om svårigheten i att med
fantasins hjälp ge liv till verkliga personer. Han har utifrån historiska dokument skrivit två romaner om
personer som funnits i hans släkt i byn Hedås vid Klarälven i Värmland.
skulle dra upp den där gamla historien igen,
och den var från 1830...
Att skriva om verkliga personer kan på så
vis bli en begränsning.
– Visst är man försiktigare med personer
som funnits. Det är ju självklart att det är
tvivelaktig verksamhet, säger Lars. Den första boken finns inte i några levande människors minne, men i del två börjar vi närma oss.
Lars Anderssons nästa roman kommer att
handla om den legendariske spelmannen
Lomjansguten, även det en verklig historisk
person.
– Jo, men det är sådant man inte kan förutse,
menar Enel. Man tror man är försiktig, sedan
är det någon helt annan som blir upprörd.
I sin senaste roman Separator återvände
Enel Melberg till sin egen historia, den som
påbörjades i Modershjärtat.
– När man blir äldre vill man gärna
följa upp saker. Separator utgår från den här
sprickan, separationen, från hemlandet och
från mamma.
För flera år sedan tog Enel kontakt och
träffade mamman igen, dock utan att kunna
prata om brytningen. Det blev en av drivkrafterna för att skriva Separator:
– Hon lever fortfarande och jag hade
önskat att hon skulle läsa och förstå, men hon
har inte sagt något.
Även i sina kommande verk kommer både
Lars Andersson och Enel Melberg utgå från
verkliga personer. Lars utger närmast en liten
roman om den legendariske spelmannen Lomjansguten, medan Enel Melberg just nu gör
research om kvinnorna runt Gustaf Fröding.
De är båda vana att använda såväl fakta
som fiktion i sina böcker, ibland renodlat,
ibland sammanvävt, men Lars är orolig för att
den skapade berättelsen underskattas, jämfört
med det dokumentära och självbiografiska.
– Många börjar tappa känslan för vad
fiktion är – ett viktigt kunskapsinstrument
för hur människor ser ut inuti, säger han, och
konstaterar:
– Men det går ju inte att sätta fiktiva personer i en soffa och litteraturen lever mycket
11
region värmlands litteraturstipendium
Både Enel Melberg och Lars Andersson har
utforskat sin familjehistoria, men från mycket
olika utgångspunkter. Enel Melbergs bakgrund är
präglad av ofrivillig exil och separationer, medan
Lars Andersson har rötter i Värmland sedan
århundraden.
tack vare soffprogrammen idag.
Enel Melberg menar dock att det parallellt
med den dokumentära trenden finns ett sug
efter fiktion.
– Det har alltid funnits och kommer alltid
att finnas ett behov av fiktion, men det har
släppts fram mycket av det självbiografiska
idag, och det kanske har med mediesituationen
att göra. Men jag tror att det kommer att bli en
mättnad på det också.
Det har funnits liknande trender även
tidigare, om än mindre tydliga. Lagerlöfs
Gösta Berlings saga är ett exempel på hur en
författare bröt med den då rådande realistiska
trenden och istället tog ut svängarna i sitt
berättande.
– Hon appellerar ju till grundläggande
känslor; kärlekens överväldigande kraft, kärlek som övervinner döden. Hon håller greppet
om läsaren och har en ton som man känner sig
trygg med, och samtidigt för hon oss till olika
slags djup som man kanske inte hade väntat
sig, säger Enel Melberg.
BOKTIPS
En egen strand
– Aino Trosell
En roman om flykt­
drömmar, fast man
redan har flytt. Om
konstens och kärle­
kens janusansikten.
Om att gå sönder,
och ändå gömma
sin dröm.
12
50 år i maktens korridorer
– Jonny Ohlsson
Jonny Ohlsson,
legendarisk närings­
livsreporter på Nya
Wermlands-Tidnin­
gen, skildrar Värm­
lands politik, näring­
sliv, bankaffärer och
viktiga profiler som
verkat under 50 år.
Spår av liv
– Åsa Wettre
Möt kvinnorna
bakom lapptäckena.
Läs om hur mönster
vandrat mellan
Amerika och Sverige
och om hur lapp­
täcken blev konst.
Deckarförfattaren Ninni Schulman från
Lesjöfors kommer nu med sin tredje deckare
om journalisten Magdalena Hansson och poliserna Petra Wilander och Christer Berglund.
Så här beskriver förlaget Forum boken:
“Det är tidig oktobermorgon och utanför
slaktboden i Uvanå samlas byns jaktlag för
ännu en dag bland björn och varg i Tiomilaskogen. Några timmar senare hittas en av
älgjägarna, Pär Sanner, död på sitt pass medan
hans fjortonåriga dotter som varit med honom
är försvunnen.
Vem av jaktkamraterna har velat Pär
så illa? Finns det någon koppling till den
tjuvskjutna vargen som hittades några veckor
tidigare? Eller har hans tvivelaktiga affärer
blivit hans död? Att Hagforspolisens nya
krimchef, Petra Wilander, är lika misstänkt
som alla andra i jaktlaget gör mordutred-
Region Värmlands litteraturstipendium
Stipendiet på 50 000 kronor instiftades 2008.
Det delas ut årligen och skall ges till minst
två och som mest fem enskilda verk med
Värmlandsanknytning.
Juryn består av representanter för Länsbiblioteket i Värmland, Karlstads stadsbibliotek,
Värmländska Författarsällskapet och Föreningen Värmlandslitteratur.
Stipendiet tillkännages på mässan
Bok&Bibliotek i Göteborg och delas ut på
Värmländska Bokmässan.
ningen än mer komplicerad.
Journalisten Magdalena Hansson är föräldraledig när Värmlandsbladet kommer med
sitt stora sparpaket. För att försöka rädda sitt
arbete och sin lokalredaktion undersöker hon
fallet och tar risker som sätter hela familjen
på spel.
Livet i den lilla byn blir en mardröm för
Pärs änka när deras hemligheter grävs fram en
efter en. Och vem är egentligen vän och vem
är fiende när det knackar på dörren?”
Ninni Schulman har arbetat som journalist
sedan 1995 och bor i dag i Stockholm med
sina barn. Hon växte dock upp i bruksorten
Lesjöfors i Östra Värmland. Hennes två
deckare om journalisten Magdalena Hansson,
Flickan med snö i håret (2011) och Pojken
som slutade gråta (2012), har fått mängder av
Tidigare stipendiater:
2008 – Erik Bengtson för romanen Amish,
John Eriksson för Idrott i Nordvärmland,
Marcus Grahn för romanen Picasso valde
också Kristinehamn, Stefan Hammenbeck för
Stefan Johansson: Bara tiden och livet förslog –
en konstnärsbiografi samt Anita Forsnäsgård
(text) och Anders Palmgren (teckningar) för
barnboken Åh, vad ni ska sakna mig.
2009 – Anders Brokvist för diktsamlingen
Allt jag vill för dig samt David Liljemark för
serieboken Boltzius.
2010 – Mia Skäringer för Dyngkåt och hur
lovord och sammanlagt
sålt i drygt 200 000 exemplar.
✒ Maria Östergren
helig som helst samt Malin Biller för serieromanen Om någon vrålar i skogen.
2011 – Torbjörn Sjöqvist för Kära syster! Jag
tyckes hafva otur i allt, en bok om Johan
Lagerlöf och hans syster Selma samt Sven
Smedberg för tre böcker: diktsamlingen
Strandbarnet och fackböckerna Zetterquist
– en krönika om den värmländska musiker- och konstnärssläkten – samt Klässbols
linneväveri – att väva sin historia.
2012 – Peter Olausson för Ljus över Värmland
– en bildningshistoria och Valter Berg för
Svartrockarnas kamp.
Jag vet var jag
Skuggsidan
– Per Gustavsson
En herrgårdssägen
– Selma Lagerlöf
Roman av Selma
Lagerlöf, skickligt
tecknad som serie av
Marcus Ivarsson.
Barnbok. En fin­
stämd mysrysare
om ett barn som
tar makten över
drömvärlden och
bemästrar kuslig­
heterna med sin
fantasi.
kommer ifrån
– Ingemar Eliasson
En resa från värm­
ländsk landsbygd till
det kungliga hovet.
I boken berättar
han öppet och med
stor självinsikt om
slitningar och utma­
ningar i det politiska
toppskiktet.
13
det åttonde underverket
det heliga tramset
– När jag var liten sågs det som dåligt att läsa serier, det var inte riktiga böcker. Nu har man
förstått att det kan vara precis tvärt om, att vissa saker blir mer tillgängliga i serieform.
Det är en positiv trend, att serier erkänns som både konst och litteratur. Så har man inte blivit
behandlad tidigare, säger tecknaren Malin Biller.
I sin nya bok Det åttonde underverket använder Malin Biller serieformen till att med humor visa
på saker som ofta omärkligt styr våra liv.
– Jag vill förmedla något slags livsglädje och en känsla av det heliga tramset, som jag brukar
säga. Man går omkring och tror att man ska vara på ett visst sätt, och då kan tramset och skrattet
bli befriande.
Uppslagen till Det åttonde underverket återfinns ofta i vardagen, i saker hon ser omkring sig,
som exempelvis reklamens stereotyper.
– Vi kvinnor ska skrika och hoppa av glädje när vi ser en walk-in-closet, och männen får också
roller som kan kännas väldigt begränsande och faktiskt förnedrande.
Gränsen mellan reklamen och verkligheten är ibland tunnare än man tror.
– Som när min man skulle köpa dammsugare och säljaren försökte locka honom med att en
viss modell hade “fräcka fälgar”! Trots att han är totalt ointresserad av teknik och bilar.
Malin Biller började utbilda sig inom måleri, “på den tiden då serier inte ansågs vara konst”,
men bytte senare inriktning till Serieskolan i Malmö där hon började 2002.
– Det var det perfekta sättet att uttrycka sig på för mig, det var som att komma hem.
Idag bor Malin Biller i Göteborg, men hennes nästa projekt anknyter till en gammal och kär
inspirationskälla. I serieform kommer hon att återberätta några av Gustav Frödings dikter.
– Jag har varit i Värmland nu på lite studieresa. Det var fantastiskt, att hitta vägskälet där dom
dansade bortivägen. Just nu sitter jag med Landsvägsmaja.
När hon som tonåring i Karlstad fastnade för Frödings poesi var det främst allvaret och
utanförskapet i En Ghasel som fascinerade. Idag läser hon på ett annat sätt, och känner även igen
sig i viljan att roa.
14
✒ Maria Östergren
A Thomas Johansson
p Med humorns hjälp ifrågasätter Malin
Biller de stereotypa roller som vi människor förväntas passa in i. Tecknar gör hon
numer i sin lokal i Majorna i Göteborg.
z – Jag vill förmedla något slags livsglädje, säger tecknaren Malin Biller.
Verket kommer ut nästa höst och ska bli en
årsbok för Frödingsällskapet, med målet att fungera både för den som kan sin Fröding och för helt
nya läsare.
– Jag försöker gå på känslan och lämna mycket
till läsaren. Nöja mig med att göra poesin tillgänglig.
FAKTA
Namn: Malin Biller
Född: I Helsingborg, uppvuxen i Karlstad.
Bor: Göteborg
Arbetar som: serietecknare och illustratör
Aktuell med: Det åttonde underverket
Tidigare böcker: Du vet att du vill, LyckoBiller och Om någon vrålar i skogen
Övrigt: föreläser, skriver krönikor och
spelar elgitarr.
15
rycket av en ny vinkel
Samtalet om litteratur är viktigt. Det
menar Erik Bergqvist, som säger:
–Pratet blir som broar mellan läsarna,
annars blir det en väldigt ensam
upplevelse.
Att skingra
vanlighetsdimman
– Dikt handlar om förståelse, inte om förklaring. Det är därför man skriver, därför man läser.
Man försöker förstå; kärleken, sorgen, filmen...
Det säger poeten och kritikern Erik Bergqvist från Karlstad som nyss kommit ut med sin femte bok,
den kritikerhyllade diktsamlingen Skingra.
16
✒ Maria Östergren
A Sofia Runarsdotter
Det är när vi pratar om att läsa poesi som han
säger så, att dikt handlar om förståelse.
– Man letar ju efter sin egen erfarenhet i
dikten, en rad, en mening som talar till en. Då
har man en ingång i dikten. Man behöver inte
tycka om hela dikten, det räcker med ett ordval
eller en mening.
Om man ställer större krav än så på sig är
risken stor att man ger upp för tidigt.
– Jag tror det är det som kan skrämma folk
med poesi, och som kan skrämma mig med, att
man är så ensam med den här texten och förväntas känna en massa, och så förstår man inte.
Erik Bergqvists egen diktkonst är lågmäld men laddad. Den skildrar lyhört korta
ögonblick som han liksom fryser ner till bilder
för att sedan utforska dem med språket. Det
är personligt men intellektuellt, livet sett som
utifrån men med stark närvaro.
pratar så mycket annars.
Medan Tranströmer ibland skriver utifrån
en plats där berättaren faktiskt verkar känna
sig fri, så verkar Bergqvists dikter snarare
sträva mot en sådan plats som mot en utopi.
– Det kan nog stämma, i någon mån, även
om det är en förenkling. Jag är nog mörkare.
Ibland, förut, lade jag in en strimma av ljus
bara för att jag inte orkade med att det var så
mörkt.
– Men det finns faktiskt humor också,
lägger Erik till. Humor är jätteviktigt i det jag
skriver, inte minst när det är som jobbigast och
svårast.
Hallon de tysta bären.
Man lossar dem med ett slags sorg.
Två tre fem gömmer i handen, känner
deras muskler slappna av gapar och slänger
in alla på en gång. Vet just då inte hur
gammal man är.
Räv, julafton
Mellan två äppelträd
just där sorgen gav upp ordet
smyger du fram
Blickens bett i nuet, svansen en saga
varje fråga formar dig, kring
en avgrund ingen har andats
Tydligare än så här blir inget
sorkens avslitna huvud, änglars
tveksamhet, pälsens betecknande av fältet
Långt där borta utkast till eller
rester av farleder
och jag är mindre ensam nu
Recensenter har kallat Erik Bergqvists
poesi för klassisk men ändå fri. Många ser
en närhet till Tomas Tranströmer, som han
tidigare skrivit om och blivit vän med.
Men vid frågan om likheter mellan dem
svarar han nekande, men konstaterar:
– Vi har en sak gemensamt – koncentrationen. En del poeter pratar ju mer, går in i
ett slags flöde. Jag är nog ganska sträng. Man
Sommaren är måttlös på håll en
väldig sfär väl framme bara ett
blänk. Mållöst liten och vidgad
i önskningen om sig själv En mun talande
utan ord rött blänk saliv midnattens
horisont fulländat meningslös.
Erik Bergqvist fick sin första diktsamling
utgiven år 2000. Sedan dess har han kommit
med essäboken Försvinnanden och tre ytterligare diktsamlingar, varav den senaste, Skingra,
är utgiven på Albert Bonniers Förlag.
Han är glad över den möjligheten. Samtidigt menar han att det alldeles oavsett är svårt
idag att nå ut med poesi på grund av förändringarna inom media och att samtalet om
kultur av samma skäl håller på att utarmas.
– Precis som när det gäller musik så tycker
jag det är viktigt att prata om poesi. Poesi är
oftast en så privat upplevelse. Det där pratet
blir som broar mellan läsarna, annars blir det
en väldigt ensam upplevelse. Om jag skriver en
kritisk text om en bok försöker jag få syn på
den erfarenhet som romanen bygger på. Då går
jag in med min egen erfarenhet. Det är därför
litteraturen är så viktig, för att den ger oss
nycklar till hur vi kan förstå varandra.
Vi tvingas konfronteras med människors
inre liv och handlingar, även om de inte är
verkliga.
Som för många är skrivandet ett sätt att vara,
och som han själv säger, att förstå.
– Det är när jag inte kan säga saker på
något annat sätt, när tanken vill ha diktens
form. Men jag vet inte vilken form förrän jag
börjar skriva. Ibland havererar det och blir
liggande flera år. Jag har en skokartong hemma
med lösa lappar, där jag kan skriva ner bara
två rader kanske. När jag inte kan jobba vidare
med det så lägger jag det ibland i kartongen.
Det kan vara så att jag bara inte orkar skriva
den just nu. Och dessutom börjar ju den där
fotbollsmatchen nu.
Erik Bergqvists poesi har ibland kallats för
tung, om än i positiv bemärkelse. Det är dock
något som bekymrar honom allt mindre.
– Det viktiga är om det är bra eller dåligt,
inte om det är svårt eller lätt. Och det handlar
i någon mån om att försöka se – och få andra
att se – något på ett nytt sätt. Det är nog en av
de starkaste drivkrafterna, att försöka fördriva
den här vanlighetsdimman som är över allting.
Jag vill att man ska kunna känna rycket av en
ny vinkel när man läser.
En utomjordisk telefonkiosk i Camargue.
Lågsäsong. De skriker i var sin lur.
Grapesol. Motvilliga flamingos. Griniga kypare.
Invalidiska parasoll. Ta in här, supa ner sig.
Eller köpa våtdräkt, knallröd, lära sig surfa.
Leva på svärdfisk och Perrier.
17
när minnet är allt som är kvar
STRÖVTÅG
i Alsterns dal
Foto: Severus Tenenbaum
18
I Gustaf Frödings poesi kommer
Alsterns dal ständigt åter, som en
magisk botten eller fond.
I minnet återkom han hit, till lyckliga
somrar och lov, till barndom och
magiska platser: dungen där göken
gol, dansen bort-i-vägen, Vänerns
stränder och faderns gård.
Alsterdalen öster om Karlstad är
bevarad och födelsehemmet Alsters
herrgård står kvar, som minnesgård
med café.
Fotografen Severus Tenenbaum
reste dit, med tankarna fyllda av
Frödings dikt Strövtåg i hembygden
och Mando Diaos nya tonsättning av
den på skivan Infruset.
19
när minnet är allt som är kvar
”Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.
Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.
Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.
Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.
Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.
Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.
Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
”Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.
Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”
Ur sviten Strövtåg i hembygden, (Stänk och flikar 1896)
– Gustaf Fröding
20
21
grindforsen winter classic
En dag kom ett mail från förlaget Pintxo. De hade sett en stor efterfrågan på barnböcker om sport och ville att Jacob Järpegård skulle
skriva om ishockey.
berättelse
från rinken
Erbjudandet var oväntat. Plötsligt skulle den före detta hockeyspelaren bli författare till en
barnbok.
– Jag undrade om någon skojade med mig!
Men berättelsen blev klar och nu kämpar tjejer och killar för revansch i Grindforsen Winter Classic.
✒ Hanna Gustavsson
A Øyvind Lund
uppmärksamheten som Ipads, mobiltelefoner
Jacob Järpegård läser själv ofta för sin son.
Vi träffar Jacob Järpegård i en ishall, en
och tv-spel. Boken behövde ha en intensitet så
– Jag försöker göra det roligt genom att han
inte helt obekant plats för sportjournalisten
att barnen inte tröttnar och väljer något annat.
får välja böcker på biblioteket. Det kan uppleoch den före detta hockeyspelaren. Intresset
vas lättare att låta barn se på en film
för hockey har funnits med sedan
för att somna, men jag tycker man
barnsben och han började själv
ska låta läsandet bli en rutin. Att läsa
spela när han var nio år. Varje år
”Förlaget ville inte ha en etablerad författare
ger att lugn som jag önskar att fler
tog hans pappa med honom till
föräldrar fick uppleva.
Stockholm för att se på Sweden
utan någon som hade känslan för hockey,
Enligt internationella studier
Hockey Game och där rotades
någon som bevakat och kunde sporten.”
(2010) har flickor betydligt bättre
intresset.
läsförståelse än pojkar.
Idag arbetar han som sport– Det faktum att pojkar läser i
journalist på Värmlands Folkblad
mindre utsträckning än tjejer tror jag beror på
och har förmånen att jobba med sitt intresse.
Grindforsen Winter Classic handlar om det
att de saknar manliga förebilder. Det är viktigt
Idén om att bli författare fanns egentligen
norrländska laget Grindforsen HC:s revansch
att pappor läser för sina söner.
inte på kartan. Inte förrän det en dag kom ett
mot ärkerivalen från Finland, men även om
mail från förlaget Pintxo. Förlaget hade märkt
huvudpersonen Ebbots kamp för att få gå på
att det fanns ett sug efter barnböcker om
den stora idolen Henrik Zetterbergs hocksport och ville ge ut en barnbok om ishockey.
eyskola. Illustrationerna i boken är gjorda av
Genom hockeykontakter hade de fått nys om
Jonas Bergstrand. Det är, bland annat, karikaJärpegård.
tyrbilder av kända ishockeyprofiler – som före
– Jag undrade om någon skojade med mig,
detta NHL-stjärnan och Färjestadsspelaren
jag hade ju aldrig skrivit en bok innan. Men
Håkan Loob.
förlaget ville inte ha en etablerad författare
– Illustrationerna ger fart och fläkt. De ger
Namn: Jacob Järpegård
utan någon som hade känslan för hockey,
små blinkningar till vuxna som känner igen
Född: I Karlstad, uppvuxen i Säffle.
någon som bevakat och kunde sporten, och det
dem, utan att för den delen ta bort barnens
Bor: Karlstad
kan ju jag.
upplevelse.
Familj: Frun Helen, sonen Elton 5 år och
Boken arbetades fram under tre månader.
Enligt en undersökning från 2012 som
dottern Juno 6 månader.
Som debutant med två jobb, ett barn och ytLäsrörelsen och barnkulturhuset Junibacken
Arbetar som: Sportjournalist på Värmterligare ett barn på väg var det skönt att alltid
har genomfört tillsammans med undersöklands Folkblad
ha förlaget i ryggen.
ningsföretaget YouGov läser endast 35 procent
Aktuell med: Debuterar med barnbo– Det kändes svårt att skriva för barn
av föräldrar med barn i åldern 0–9 år dagligen
ken Grindforsen Winter Classic
även om jag har känsla för sporten. Det finns
med sitt barn. Det är en minskning från
oerhört mycket annat som konkurrerar om
tidigare år.
FAKTA
22
I love you Viktoria Andersson är en av de böcker
som Christina Neu gärna tipsar om. Den är
skriven av Maja Hjertzell, som gärna skildrar
lite udda personer, här den normbrytande
bibliotikarien Viktoria Andersson som inte alls
är som kvinnor är mest.
när christina får välja
Att hitta böcker som faller barnen i smaken är inte alltid lätt, men som tur är finns proffsig
hjälp på biblioteken. Här tipsar Christina Neu på Karlstads stadsbibliotek om några titlar,
tillsammans med värmlandsbibliotikarien Jimmy Jansson.
Lilla Anna kom och hjälp!
Text och bild: Inger Sandberg och Lasse
Sandberg
Läsålder ca 2-4 år
“Lilla Anna kom och hjälp! Det kryper i min
ficka!”
En härlig och rolig berättelse om när liten får
vara stor och hjälpa till. Lilla Anna räddar
både Långa Farbron och djuren genom att
plocka upp dem ur hans ficka och hitta nya
hem åt dem.
Copiad och den stora fajten
Text: Lotta Olsson, illustrationer: Mia
Andrésen
Läsålder ca 3-6 år
Copiad och den stora fajten handlar om det
legendariska Elitloppet 1994 och travhästen
Copiads duell mot Pine Chip. En sann saga om
att göra ”det omöjliga”. Historien berättas från
Copiads perspektiv och illustreras med färgstarka teckningar. Boken vänder sig till mindre
barn och indirekt till föräldrar, mor- och farföräldrar som kanske vill minnas tillbaka.
Rosa: Lyckans ko
Text: Ingrid Fredriksson, illustrationer: Marja
i Myrom
Läsålder ca 3-6 år
En sann historia om kor från 1940-talet till nutid.
Den innehåller allt du som stor eller liten behöver
veta om hur kor levde och lever, sett ur en kos
perspektiv. Om hur livet förändrats från en tid då
de flesta på landsbygden hade kor till nutid, med
bara några få procent jordbrukare kvar.
I love you Viktoria Andersson
Text: Maja Hjertzell, illustrationer: Anna Nilsson
Läsålder ca 6-9 år
Ibland händer det fantastiska och oväntade
saker. Som att det parkerar en blå buss på gården
och att en långbent bibliotekarie kliver ut och
säger ”Howdy” och som blir ens allra bästa vän
i världen. Det vet Linn, nio år. Mamma tycker
att Linn borde umgås med jämnåriga i stället.
Lätt för mamma att säga, det är inte hon som ska
stå ut med Linns jämnåriga. Men en dag möter
Linn en jämnårig i bokbussen. Han heter Simon
och har läst nästan alla böcker i hela bussen.
✒ Maria Östergren
A Øyvind Lund
Flickan som inte ville klippa sig
Text och illustrationer: Maria Elander
Läsålder ca 5-7 år
Flickan som inte ville klippa sig handlar om
Vilda som älskar sitt hår och absolut inte vill
klippa sig. Det blir inte enkelt med ett hår som
växer och växer och trasslar sig. Men kärleken
till håret är större än allt det som Vilda får
avstå från.
I häxornas tid
Maj Bylock
Läsålder ca 9-12 år
En av Maj Bylocks mest populära serier handlar om Anneli, som är rädd för att bli utpekad
som häxa. Att kunna bota sjuka och därför
bli kallad häxa kunde kosta livet förr i världen.
Häxor skulle brännas på bål! I häxornas tid ger
en bild av livet i 1600- och 1700-talets Sverige.
Serien omfattar sju delar, men de tre första
finns samlade i I häxornas tid.
23
vegetariska kokboken
Vid sjön Visten när sommaren är som vackrast öppnar Inga-Britta
Sundqvist sitt växthus för att visa.
Det ångar av jord och värme.
Tomatplantor upp till taket. Gurkor och längst in vindruvor.
– Jag brukar plocka det som är aktuellt att skörda, ta in det och tänka:
hmm, vad kan jag laga av det här?
✒ Maria Östergren
A Linn Malmén
Inga-Britta Sundqvist började som en
motvillig författare. Hon behövde en bok till
kurserna hon höll om vegetarisk mat.
– På sjuttiotalet var alla med i studiecirklar,
och alla studiecirklar skulle ha en kursbok,
men det fanns väldigt lite litteratur om vegetarisk mat.
Kursmaterialet blev allt mer omfattande
och till sist kontaktade Inga-Britta Sundqvist
ICA-förlaget som omgående sa ja. 1984 gavs
Vegetariska kokboken ut för första gången.
Då låg fokus på rotfrukter, bönor och
linser. Det var innan miljörörelsen blev stor
och långt före begrepp som GI, raw-food,
KRAV-märkning och närproducerat. Den första utgåvans bleka bilder på noggrant upplagd
råkost känns idag lika daterade som Carolas
gula dräkt när hon sjöng Främling. Ändå finns
titeln kvar i bokhandeln. Den har översatts till
tio språk och den senaste utgåvan låg länge i
topp på Bokus försäljningslista för kokböcker.
Förklaringen är främst Inga-Brittas strävan
att följa med i utvecklingen. Två gånger har
hon arbetat om alla texter och recept för nya
utgåvor.
24
– Folk tror att det bara är att ändra lite,
men det har snarare varit som att skriva en ny
bok varje gång.
I den senaste utgåvan samsas gamla favoriter
med sushi, quinoa och tabbouleh på betydligt
mer färgstarka sidor. Det allt mer internationella köket och det ökade utbudet av frukt och
grönt i Sverige har gett nya möjligheter.
– Det är det som är så roligt, att den är still
going strong, fast det kommer ut tre kokböcker
i månaden.
Inga-Britta går och nyper lite i plantorna
och granskar dem med odlarens bekymrade
blick.
– Titta här, här har vi haft kålfjärilar...
stora hål...
Vinbärsbusken däremot dignar av röda bär.
Nästan som en motvikt mot allt nyttigt
har hon rosor överallt. Trots renovering och
trädgårdsprojekt finns en ofta använd hängmatta med utsikt ner mot sjön.
– För min egen del handlar det mest om att
må bra nu. Att vara vegan och så, som jag har
varit tidigare, det är lite besvärligt socialt. För
mig är det onödigt. Det viktiga för mig är att
man får i sig tillräckligt med näring. Medellivslängden ökar och då är det ännu viktigare
att vi får i oss det vi behöver för att må bra
längre upp i åldrarna.
En annan hjärtefråga för Inga-Britta Sundqvist är att välja mat efter säsong, då blir den
som mest näringsrik. Var och hur den odlas är
en annan viktig faktor.
– Det ekologiskt odlade, i bra jord, innehåller mer antioxidanter, mineraler och spårämnen. Om man inte tänker på hur råvarorna
produceras, då törs jag nog påstå att dom flesta
har någon typ av näringsbrist, säger hon.
Inga-Brittas eget intresse för vegetarisk mat
började med barndomens hälsoproblem. På
egen hand letade hon efter sätt att bli mer frisk,
och på det sättet har hon fortsatt jobba och
följa med i forskning och trender.
– Det har varit mitt stora intresse. Jag
söker svar själv, letar reda på det och skriver
om det.
25
vegetariska kokboken
t Vegetariska kokboken finns översatt till ett
tiotal språk. År 2012 lanserades den i USA under
namnet “The Vegetarian´s Bible”.
q – Som med allt annat gäller det att tona in
sig själv och känna efter vad man mår bra av. Sunt
bondförnuft kommer man långt med, sammanfattar Inga-Britta Sundqvist sin matfilosofi efter
över trettio år i branschen.
Hennes bild av den perfekta kokboken är en som kan följa med
genom åren. Den ska innehålla allt man behöver veta, från
basfakta om kroppen till recept och förslag på veckomenyer.
– Jag har till exempel ett kapitel om ätliga vilda växter och
jag tar upp gamla kunskaper. Vad finns det för fördelar med
surdeg? Vad händer när man torkar livsmedel eller använder
mjölksyrning? Idag finns det ju böcker om endast mjölksyrning
eller med bara olika gröna drinkar, men jag vill samla många
olika metoder.
Det går knappt att jämföra dagens intresse för vegetarisk mat
med hur det var på 70-talet och det kommer ständigt nya rön
om hur olika sorters mat påverkar både kroppen och miljön.
– Vad jag vet fanns det fanns det två hälsokostbutiker i hela
Stockholm. Det har gått så fort! Nu finns det ju hälsokostaffärer i varje kvarter nästan.
Inga-Britta Sundqvist har själv varit en del av utvecklingen,
men hon vill inte stå i sin trädgård och predika.
– Jag skriver inte för att frälsa världen, att alla ska bli
vegetarianer, utan för att vi ska vara rädda om planeten och inte
ta för mycket av jordens resurser. Vill man äta fisk eller kött
ska man göra det, men det är viktigt att välja bra råvaror precis
som många gör i Värmland; man använder gärna det som är
lokalproducerat. Många här jagar och fiskar själva.
BOKTIPS
Beslutet
– Jan R Ohlson
En amatörforskare
i Karlstad och en
kvinna i Stockholm
mördas med ett års
mellanrum. Polisen
Filip Rister blir
inblandad i detta
och mycket mer.
26
Repliker
– Lennart Hall
“Repliker” är ett urval
av professor Lennart
Halls närläsningar av
västerländsk konst­
musik genom mer
än fyra århundraden
med början hos
Heinrich Isaac och
Monteverdi.
Faces as a dating
clue on Chinese
Porcelain
– Tommy Eklöf
Handbok för date­
ring av kinesiskt pors­
lin. Rikligt med bilder
och beskrivningar.
✒ Maria Östergren
A Julia Sjöberg
Blommor, glädje och överallt rosa t-shirts med
namnet Bibliotek Värmland på. Så såg det ut på Bok &
Bibliotek i Göteborg 2012 när Årets Bibliotek utsågs av
fackförbundet DIK.
Bibliotek Värmland är ett samarbete mellan sexton
kommunbibliotek och andra offentliga bibliotek på
sjukhus och på Karlstads universitet. Effekten är bland
annat att invånarna kan låna och lämna tillbaka på
vilket bibliotek de vill i hela Värmland.
– Det mest positiva är att medborgarna får ut så
mycket mer av biblioteken på det här viset, menade
en glad Camilla Källgren på Länsbiblioteket, Region
Värmland, efter prisutdelningen.
Det senaste året har Bibliotek Värmland gått vidare
genom att dra igång ett enormt kompetensutvecklingsprojekt som kallas för KUB. Tillsammans med Dalarna,
Gävleborg och Uppsala har Värmland fått 10 miljoner
kronor från Europeiska Socialfonden för att genomföra
projektet under två år. Bibliotek Värmlands analys
visade att det behövdes mer kompetens när det gäller
framför allt IT och marknadsföring, och därför ligger
tonvikten på de områdena. Chefer och medarbetare
träffas regelbundet och utbildning kombineras med
praktik.
– Jag hoppas ju att det här ska bli en metod som
man använder även när projektet är slut. Det gäller att
fånga upp effekter som man kan använda även när det
inte finns lika mycket pengar, säger Anna-Christina
Rutquist, projektledare på Region Värmland, som är
Att bära sin egen kropp – en rapport
– Cecilia Persson
Maja Ekelöf väckte sensation med sin
“Rapport från en skurhink” 1970. Med
inspiration av och stor respekt för Maja
Ekelöfs klara blick på klass, orättvisor
och kön har Cecilia Persson skrivit sin
bok, “Att bära sin egen kropp – en
rapport”.
Ingalill Walander Olsson tog emot priset för Årets Bibliotek från fackföreningen DIK.
projektägare till KUB.
En annan nyhet är att Bibliotek Värmland, som första folkbibliotek i landet, har gått med i det nationella
söksystemet Libris. Tidigare har det bara använts i
forskningssammanhang.
Sportquiz
– Björn Hellberg och Stefan Holm
Detta kan både vara en frågesport för dig själv
och ett kul sällskapsspel, spelmodulen kan stäl­
las in på en eller två spelare. Testa dina kunska­
per, utmana någon annan eller dela in er i lag.
Rikt illustrerad med drygt 250 bilder – klassiska
sportögonblick och välkända idrottsprofiler,
både historiska och nutida.
27
Från figur till varumärke
t Dan Lundqvist och Niklas
Sandberg jobbar i familjeföretaget
Tre Sandberg AB.
u Nu fyller de 50 år – figurerna Lilla
Anna och Lilla Spöket Laban skapade
av författarparet Inger och Lasse
Sandberg.
Älskade figurer!
Lilla Anna och Spöket Laban har inte blivit en dag äldre – men nu fyller de båda snart 50 år.
Under åren har de också tagit plats utanför böckerna, som varumärken med tydliga värderingar och en vision om att skapa nya och bättre möjligheter för barn och vuxna.
De är kanske Värmlands mest älskade
världskändisar. Lilla Anna i rödvit klänning
som med bestämdhet vill göra saker själv och
hennes hjälpsamme men stundtals glömska
vän Långa Farbrorn. Och så har vi det snälla
Spöket Laban som bor i källaren på slottet
Gomorronsol, den upptäckarglada figuren
Tummen och pojken Pulvret som lever äventyr
hos sin mormor och morfar på landet.
Författarna Inger och Lasse Sandberg
har tillsammans skrivit och tecknat över etthundra böcker för barn upp till tio år.
28
Det finns översättningar till trettiofyra
språk.
Statistik från biblioteken bekräftar deras
popularitet. I över trettio år har Sandbergs
böcker legat högt på utlåningstoppen med i
genomsnitt drygt en miljon lån när man summerar olika kategorier.
Lasse Sandberg gick bort 2008. Idag ägs
rättigheterna av familjeföretaget Tre Sandberg
AB som också förvaltar de varumärken som
karaktärerna är. Kontor och lager finns i ett
hus i stadsdelen Sommarro i Karlstad. Fyra
familjemedlemmar jobbar heltid i bolaget. Vd
är sonen Niklas Sandberg.
– Det är så många faktorer som bidrar till
att barn och vuxna i flera generationer gillar
våra karaktärer, säger han. Lasses bildspråk
är enkelt, figurerna är lätta att känna igenom
även av riktigt små barn, de är genuint snälla,
här finns inget våld eller andra otäckheter.
– Vi vill låta barn vara just barn lite längre
och vi vill att alla ska känna trygghet genom
vänskap, kunskap och goda miljöförhållanden.
Det är dessa värderingar vi står för.
Mötesrummet i det lilla huset är fyllt av
produkter som lever upp till bolagets vision om
att skapa nya och bättre möjligheter för barn
och vuxna. Sällskapsspel, serviser, reflexer,
nyckelringar, kläder, filtar, kramgoa mjuka
figurer, böcker, handdukar.
✒ Katarina Averås
A Øyvind Lund
29
från figur till varumärke
– Vi får många förfrågningar från företag
som vill samarbeta med oss, konstaterar Dan
Lundqvist, barnbarn och internationell försäljningschef. I dagsläget har vi ett 20-tal partners.
– Det är viktigt att det är produkter som
vi själva tycker om och skulle vara intresserade
av att köpa. Vi bedömer även de kommersiella
möjligheterna för att lyckas. Men det allra
viktigaste, fortsätter han, det är att våra partners har samma grundläggande värderingar
som vi själva. Vi vill bygga nära relationer och
långvariga samarbeten.
Tre Sandberg AB bedriver naturligtvis
även egen produktutveckling. I böckerna och
berättelserna om Lilla Anna, Långa Farbrorn,
Tummen och Lilla Spöket Laban finns många
idéer som kan lyftas fram.
– Det finns till exempel en berättelse om
Lilla Anna och de mystiska fröna, säger Niklas
Sandberg. En konkret produkt från oss till30
sammans med förlaget Rabén & Sjögren är då
ett paket med en liten trädgårdsspade och en
fröpåse som kan säljas ihop med boken.
– På så sätt skapas ett mervärde med
en aktivitet som barn och vuxna kan göra
tillsammans. Dessutom finns det ett lärande
i att sätta frön och se dem gro till nytt liv. En
upplevelse.
Produkterna finns hos återförsäljare runt
om i Norden och även på andra håll i världen.
Den egna webbutiken bär Lilla Spöket Labans
namn. 2011 öppnades en femhundra kvadratmeter stor konceptbutik med premiumläge i
Kinas huvudstad Beijing.
Tre Sandberg vill också engagera sig för
barns språkutveckling och deras möjligheter
att lära sig ett andra språk. Därför har man
nyligen inlett ett samarbete med skolor och
förskolor i några värmländska kommuner,
bland annat Hammarö och Karlstad.
– Tanken är att föra in engelska hos
barnen i tidig ålder, redan på förskolenivå,
berättar Dan Lundqvist. Forskning visar att
barnens språkfönster står på vid gavel upp till
tio års ålder och att deras inlärningsförmåga
är som störst mellan ett och fyra år. De barn
som lär sig ett andra språk har mycket lättare
att lära sig ett tredje och fjärde språk senare
i livet.
Fjorton av Inger och Lasse Sandbergs
böcker med fyra olika karaktärer har översatts
till engelska för att användas i det här arbetet.
Ungefär tusen barn kommer att delta från
start.
– Vi hoppas också att arbetet ska verka
förenande mellan barn från olika kulturer.
Oavsett modersmål kan de mötas i engelskan
som är ett främmande språk för dem alla.
p Tre Sandberg AB utvecklar
idag produkter tillsammans med
ett 20-tal partners som delar deras
grundläggande värderingar.
FAKTA
Tre Sandberg AB äger rättigheterna och
förvaltar de varumärken som byggts
upp kring Inger och Lasse Sandbergs
välkända barnbokskaraktärer. Lilla Anna,
Långa Farbrorn, Lilla Spöket Laban, Tummen och Pulvret är de mest populära.
Fåret Ullrik får medalj var parets första
gemensamma titel och nådde läsarna
1953.
Lilla Anna firar 50 år under 2014 till
minne av den första boken Vad Lilla
Anna fick se (1964). Under 2015 är det
sedan dags för Lilla Spöket Laban att fira
sitt 50-årsjubileum.
Paret har gett ut fler än 100 titlar som
översatts till 34 språk.
Webbutik: www.spoketlaban.se.
Om bolaget: www.tresandberg.se
✒ Anita Andersson
A Lars-Eric Hermansson
Vissa böcker läser man en gång, några få
två gånger, ett stort antal inte alls. Jag har
just avslutat en bok jag redan nu vet att jag
kommer att läsa en gång till; En bit Racken,
kulinariska strövtåg i Rackenmålarnas fotspår
av Lena Sewall, utgiven på Votum förlag. En
stor, vacker och mycket innehållsrik bok. Som
ett uppslagsverk, inte bara om Rackenkonstnärerna i Arvika, utan om Sveriges konstliv
och dess människor under dryga hundra
år. Hur de reste, för det gjorde de ofta, levde
och umgicks. Det är ett gigantiskt spindelnät
med bekanta och ingifta jag får mig till livs.
Alldeles för stort för att jag ska kunna smälta
det i en enda munsbit. Nästa gång ska jag ta
den bit för bit, åka till Rackstadmuseet, ta en
tur längs Långvak och de övriga platserna för
att riktigt smälta ner det jag läst.
Tack för kartan som finns längst bak i
boken. Missa inte den – det gjorde jag först.
Nästa gång ska jag också ha papper och
penna i beredskap för att rita upp släktträden,
för de blir många och mycket omfångsrika
innan boken är slut.
För dem som har lite grundkunskaper i
ämnet konst och konstnärer är det förmodligen lättare att hänga med och minnas. Lena
Sewalls språk är varsamt och utan konstigheter, så där finns inga problem. Hon berättar
oss en historia värd att veta, blandat med
anekdoter och recept.
Det är beundransvärt att ha fångat så
mycket inom två pärmar, vilket får mig att
undra hur lång tid tog det egentligen att skriva
detta? Forskningsarbetet måste ha varit digert.
Lena svarar:
–Jag började direkt efter att ha skrivit
klart ”En bit Skagen” som kom ut 1994. Så jag
FAKTA
Namn: Votum förlag
Bolagsform: Aktiebolag
Ort: Karlstad
Antal anställda: Fyra heltidsanställda
Ägare: Marie och Lars-Eric Hermansson
Bildades: 2009 (Votum förlag),
2011 (Gullers förlag).
har hållit på i drygt tjugo år. Fast egentligen
har jag hållit på i hela mitt liv, jag bodde ju
i ”Fastrarnas” hus (”Fastrarna”, var Anna och
Amelie Fjæstad). Jag har klippt och klistrat
och det blev till slut 10 stora pärmar. Samt
massor av litteratur som jag har köpt och
läst. Det jag främst vill visa är konstnärernas
kosmopolitiska liv och kvinnornas historia.
Kvinnorna slet och en del av dem fick lägga
sitt eget konstnärsutövande åt sidan för att
klara av alla fester, barn och resor.
– Du kanske borde blivit forskare istället
för matskribent?
– Jag är ju forskare, fast på mitt sätt. Att
vara akademisk forskare och göra avhandlingar passar mig inte. Det här är mycket roligare,
fast man får vara systematisk. Min mamma
höll alltid på så här, men ur ett etnologiskt
perspektiv.
– Har du något nytt på gång?
Lena skrattar och säger att det har hon,
för det finns saker hon glömde att ta med i
”En bit Racken”.
– Nästa bok kommer att heta ”En bit
Värmland”. Jag tror jag är den enda som samlat så mycket recept utifrån orter och personer
i Värmland. Den boken blir mer kulturhistoria. Och så får jag reda på så mycket nu efteråt.
Folk berättar och det vill jag ta hand om.
– Hur valde du ut recepten?
– Jag är ganska bra på att läsa recept. Så jag
tog de jag tyckte såg roligast ut.
– Har du lagat all mat?
– Javisst!
– Du måste nämna fotografen, Hans Peter
Skoglund! Han var fantastisk! avslutar Lena.
31
Region Värmland, Box 1022, 61 15 Karlstad
www.regionvarmland.se | www.varmland.se
32