1. No category

Ett magasin från länsbibliotek Uppsala
nummer01-022013
KUB-samarbete
Möt Anna Söderbäck
Knäck kreativitetskoden!
Stereotyper, typ
MOOC och TED – vad är det?
Makerspaces på bibliotek
tema
medarbetare
ledare
Stefan Eurenius
konsulent som skriver om läsfrämjande och statistik
Julklappsönskan: Snö och kyla –
som start på en fin vinter.
Eleonor Grenholm
konsulent som skriver om nya sätt
att lära nytt.
Julklappsönskan: Snälla barn
som sover länge på morgnarna och
LittleBits.
Anneli Lidström
konsulent som rapporterar från
Mediekunnighetsdagen.
Julklappsönskan: Richard Fords
nya bok Kanada, massor av mörk
choklad och en liten flaska champagne.
UPPLYSNINGEN
Ansvarig utgivare: Malin Norrby
Redaktör: Lisa Eriksson
Redaktion: Stefan Eurenius, Eleonor Grenholm
och Anneli Lidström
Grafisk form: Schlook-a-ling Johan Olsson
TRYCK: Kommuntryckeriet, Uppsala kommun
Har du idéer på saker vi borde skriva om?
Skriv till [email protected]
omslagsbild: Eleonor Grenholm
2
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
Lärorikt lärande
Bäst just nu:
Att jag får åka till
Köpenhamn i december!!
Läser just nu:
Americanah av
Chimamanda Ngozi
Adichie
I julklapp önskar jag mej:
En alldeles särskild
klänning.
KUB-projektet är inne på sitt sista år, och för oss på
länsbiblioteket har det inneburit många möjligheter
att reflektera kring lärande. Vad är lärande? Hur sker
lärande på bästa sätt – och ser det likadant ut för alla?
Hur blir vi bättre på att organisera vårt lärande på arbetsplatsen? Vad står i vägen för lärande? Hur kan jag
själv påverka mitt eget lärande? Hur kan bibliotek
utvecklas för att ytterligare stärka sin roll som resurs
i människors livslånga lärande?
Det är trixiga frågor, och det finns inga enkla svar,
men förhoppningsvis har KUB gett oss en ökad medvetenhet om hur vi själva lär på bästa sätt, och om
hur vi i arbetsgruppen kan dela vår kunskap till varandra – och till andra.
I det här numret av Upplysningen skriver vi om lärande ur en mängd olika perspektiv. Du kan läsa om
nya sätt att lära nytt på Internet, om samverkan för
läsfrämjande, om erfarenheter från KUB-projektet
och mycket mer. Dessutom får du följa med till vår
konferens Stereotyper, typ och ta del av det vi och
deltagarna lärde oss – av föreläsarna och av varandra.
Lisa Eriksson konsulent på länsbibliotek
Uppsala och redaktör för upplysningen
innehållsförteckning upplysningen 1-2 2013
Stereotyper, typ
Följ med på vår konferens om stereotyper
i barn- och ungdomslitteraturen
Makerspaces – vad är det?
Vad är egentligen makerspaces, och
hur hänger det ihop med bibliotek?
Eleonor Grenholm vet!
Härligt, härligt men
farligt, farligt?
9
18
22
Anneli Lidström rapporterar från Mediekunnighetsdagen, bland annat om barns och
ungas Internetvanor.
Fem praktikanter resonerar kring
yrkesval och profession.
26 Alla goda ting är tre
Enköping, Knivsta och Håbo har samarbetat inom KUB-projektet. Hur gick det?
13 Nytt vardagsrum
Mia Öström, kommunikatör, berättar
om arbetet med Bibliotek Uppsala.
28 TED talks
Vad är TEDtalks och hur kan du använda det för att utveckla ditt bibliotek?
4
Därför bibliotekarie
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
3
Just nu
Därför bibliotekarie
Text och foto: Lisa Eriksson
Under hösten har fem studenter från ABM-utbildningen gjort sin praktik på Bibliotek
Uppsala. En förmiddag i oktober besökte de oss på länsbiblioteket för att få veta
mer om vad ett länsbibliotek är och gör. Det var förstås oemotståndligt att ta reda
på varför de valde bibliotekarieyrket, och hur de ser på bibliotek i framtiden.
arbetsmarknaden är bättre och så, men
så hamnade jag här ändå, till sist. Det
känns rätt!
Maja Olsson kan tänka sig att jobba på
både folk- och forskningsbibliotek:
– Jag gillar att ordna och kategorisera, men tycker också om att möta människor. På bibliotek får jag både och! Och
så tycker jag om att det är en så rörlig
sektor. Nu händer jättemycket med
tekniken, men samtidigt är det många
möten med människor. Jag tror att man
kan fortsätta utvecklas länge i det här
arbetet.
Langland, Maja
Olsson, Tova Sandberg och Naomi Smedberg är inne på den andra veckan av en
fem veckors praktikperiod. När jag frågar dem hur det kom sig att de valde just
bibliotekarieyrket haglar svaren runt
bordet.
– Jag har alltid velat jobba i en lugn
miljö där det ändå finns mycket inspiration och många människor, säjer Hélene. Därför vill jag allra helst arbeta på
folkbibliotek – hit kommer människor
av fri vilja, och man får verkligen möjlighet att hjälpa. Jag tänkte på det redan
Heléne Andersson, Elsa
4
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
när jag gick i högstadiet, men då fick jag
höra att arbetsmarknaden för bibliotekarier var så dålig. Sedan gick det ett antal år, och jag läste andra ämnen, men
släppte nog aldrig riktigt tanken på att
bli bibliotekarie.
Tova Sandberg vill
allra helst arbeta på
skolbibliotek.
– Jag hade en helt fantastisk gymnasiebibliotekarie, det har nog betytt mycket för mitt val. Vi hängde jättemycket
i biblioteket, det var viktigt. Först var
jag ändå inställd på att bli jurist, för att
Elsa Langland tänker sig en framtid i folkbibliotekssektorn.
– Jag tycker om att man får möta så
många olika människor, med så många
olika behov. Det känns som att man får
vara en kreativ problemlösare för att
möta alla de där behoven, och det tror jag
passar mig.
Naomi Sandberg brinner för att arbeta läsfrämjande.
– Det är viktigt för mig, att få arbeta
med den frågan. Det kommer så många
rapporter om att barn och ungdomar läser sämre, jag tror att bibliotek kan göra
skillnad där. Och sedan tycker jag att det
är så positivt att det finns många olika
Just nu
Nytt från
Litteraturcentrum
”
Jag tror att man
kan fortsätta att
utvecklas länge i
det här arbetet.
sätt att vara bibliotekarie på: alla måste inte
vara på ett sätt.
Om tio år hoppas de att bibliotek fortfarande
är en avgiftsfri plats, men de spår också att
biblioteksrummet kommer att se annorlunda
ut. Mer av kulturcentrum, mer integrerat
med andra (kultur)verksamheter, färre fysiska medier.
– Jag hoppas att bibliotek kan stärka sin roll
som en plats för debatt och diskussion, säjer
Maja Olsson. Det behövs som motvikt när samhället blir alltmer kommersialiserat.
– Ja, och så tror jag att bibliotek måste våga
bli mer lokalt anpassade, inflikar Elsa Langland. Samverkan är en bra väg dit!
– Och om tio år hoppas jag att e-boks-frågan
inte är en fråga längre, säjer Tova Sandberg. Att
det bara är självklart att det finns böcker i olika
format. Och så hoppas jag förstås att lagen om
skolbibliotek fått ett stort genomslag!
Ola Larsmo och Elsie Johansson
samtalar på Wiks slott.
Uppsala stadsteater På Uppsala stadsteater uppmärksammades
den 30 september 100-årsminnet av Rabindranath Tagores nobelpris i
litteratur. Arne Ruth ledde panelsamtalet, som följdes av poesiläsning. De
gästande bengaliska poeterna tillbringade en vecka i Sverige och Norge,
bland annat med program under Bok & Bibliotek i Göteborg, vid Uppsala
universitet och på Wiks folkhögskola.
Älvkarleby folkbibliotek På Älvkarleby folkbibliotek arrangerades den
16 oktober en välbesökt kväll om det fria ordet, med medverkande från
Stig Dagerman-sällskapet, Litteraturcentrum samt boende i Älvkarleby
kommun som kommit som flyktingar och ägnar sig åt skrivande.
Wiks slott Litteraturcentrum arrangerade också, tillsammans med Kultur
i länet och Wiks slott, en författarkväll på Wik. Kvällen inleddes med middag i Borgsalen, för de som så önskade. (Och det gjorde de flesta av de
70 personer som kom.) I Riddarsalen bjöds sedan på musik från några av
folkhögskolans elever följt av ett samtal mellan Elsie Johansson och Ola
Larsmo. Samtalet kretsade kring deras författarskap. Temat var geografisk plats och litteratur. Elsie bjöd också på smakprov ur sin kommande
roman, som kommer ut i juni 2014.
Året med Litteraturcentrum avslutas den 5 december med en
litterär vinterfestival på Uppsala stadsteater. För mer information, se hemsidan www.litteraturcentrum.se
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
5
F
julklappstips
rån oss alla till er alla…
Det lackar mot jul, och vi på länsbiblioteket tycker om hårda
klappar. Här kommer våra bästa tips för stor och liten.
Julklappstips till STORA
Stephen King goes Norrbotten
Perfekt till praliner!
Miniatyrer och människor
Stallo
Gone girl
Haren med bärnstensögon
Stefan Spjut
Gillian Flynn
Edmund de Waal
Varför? För en helt
hänförande
skildring av norrbottnisk
natur och miljö – jag
har aldrig läst något
där jag så tydligt hört
snön knarra under
skorna, sett norrskenet ila över himlen och känt vinterkylan krypa innanför kläderna. Lägg till detta en rasande spännande och mystisk intrig,
där barn rövas bort, där släktingar gör
allt för att hålla varandra om ryggen
och hålla myndigheterna utanför, där
en dotter följer i sin döde fars fotspår
och vänder på varje sten för att förstå
vad som egentligen är i görningen.
Stallo har allt!
Till vem? Till alla som kommer från
Norrbotten, som någon gång varit i
Norrbotten eller funderat på att åka
dit. Till alla som någon gång i livet
slukat Stephen King. Till alla som
tror att de inte gillar Stephen King. Ja
egentligen till vem som helst över typ
femton år. Välj själv!
Lisa
C h i c k l i t- s t ä m n i n g
och kriminalhistoria
i en och samma bok?
Ja tack!
Eleonor
Nobelnoveller
Kärlek, vänskap, hat
Alice Munro
Läs den första novellen
i boken, med samma
titel som boken, och du
är fast! Två tonårstjejer bestämmer sig för
att skoja lite med hushållerskan i den ena
flickans hem. Det leder till följder de
aldrig anat. Men det är inte bara själva
handlingen som obevekligt drar in läsaren i novellerna, utan Munros blick
för människorna hon skildrar. Jag kan
bara citera motiveringen till Nobelpriset: hon är den samtida novellkonstens
mästare. Du som aldrig riktigt gillat
noveller, nu är det dags att ompröva!
Anneli
6
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
Min julklapp är en
hel påse – en biografisk släktskildring,
konsthistoria, kulturhistoria, tankar
om kolonialism och
om
minoritetsskapets villkor utifrån
en judisk familjs öde på tre kontinenter – Asien, Europa och Nordamerika.
Denna bok är en av de starkaste läsupplevelser jag haft i år. Efter att ha läst
den vill jag resa – till Wien, Paris och
Tokyo och gärna ta er alla med mig.
I författarens familj har en stor
samling netsuke gått i arv. Netsuke
är små miniatyrer gjorda i olika material som i Japan var avsedda för
att med sin tyngd hålla delar av de
traditionella kläderna på plats. De
var alltså vardagsföremål men i Europa blev de samlarobjekt förvarade
i vitrinskåp, skilda från sin vardagsfunktion.
Edmund de Waal kommer från
familjen Ephrussi som i 1800-talets
Odessa skapade sig en förmögenhet
genom handel. Charles Ephrussi
flyttade till Paris där han vid sidan
om affärslivet ägnade sig åt sin stora
julklappstips
passion: samlande av konst – bland
annat en netsukesamling som sedan
kom att gå i arv.
Som en röd tråd i boken går erfarenheten av att som judar, hur
ekonomiskt och socialt framgångsrik man än är, vara i minoritet och
därigenom alltid utlämnade åt majoritetssamhällets godtycke. Detta
kulminerar i berättelsen om familjens öde under andra världskriget.
de Waals anfäder berövas sin bostad,
sina konstsamlingar, sin värdighet
och sina liv. Netsukesamlingen räddas dock undan nazisternas plundringar av familjens ickejudiska hushållerska och lämnas sedan över till
författarens morbror som bosatt sig i
USA före kriget. Morbrodern bosätter sig i Tokyo efter kriget och miniatyrerna kommer därigenom tillbaka
till Japan. Edmund de Waal ärver de
utsökta miniatyrerna och känner att
han måste berätta både deras och familjens historia.
Detta är en sällsam historia eftersom den väver ihop så många trådar
och ställer så många frågor. Den är
dessutom välskriven och fängslande. Jag rekommenderar den varmt.
Malin
Augustnominerat mästerverk
Mannen som slutade ljuga
Dan Josefsson
Hannes Råstam gjorde smulor av morddomarna mot Thomas
Quick/Sture
Bergwall, och den boken
var fantastisk. Att det
nu kommer ännu en
bok i samma ämne
kan väl inte tillföra något? Jo, den verkar faktiskt ge ytterligare en dimension, nämligen bakgrunden till hur det
kunde bli som det blev. Augustprisnominerad har den också blivit. ”Det är
både ett journalistiskt och ett litterärt
litet mästerverk.” skrev Johan Croneman i DN.
Stefan
Julklappstips till små
Relationsrysare för små och stora
Ska vi va?
Pija Lindenbaum
Perfekt om man är
3-4 år och just börjar försöka förstå
sig på det där med
att vara kompis. Det
kan ju vara ganska
svårt ibland.
Eleonor
Sorgligt och poetiskt för småfolk och
andra
Cirkusloppor på luffen
Lena Sjöberg
Sorgligt och poetiskt äventyr för
alla från tre år
och uppåt. Om
att skapa sig ett
hem och förlora
det, om att titta
upp på stjärnorna och känna hur väldigt liten man är, om att filosofera på
en kyrkogård och till sist lifta med en
vespa mot ett alldeles nytt äventyr.
Och förstås om hur skönt det är att
hålla någon i handen. När du läser det
här utgår jag från att Lena Sjöberg fått
Augustpriset, för det här är kanske
årets bästa bok, alla kategorier!
Lisa
Trotsar tyngdlagen
Pojken som svävade
John Boyne
Herr och fru Brocket
ser ner på alla som är
annorlunda eller konstiga. Men när deras
tredje barn, Barnaby,
föds så visar det sig
att han är allt annat
än vanlig. Så fort man släpper taget om
honom svävar han iväg upp i luften!
Tyngdlagen som håller alla oss andra
kvar på jorden har ingen verkan på honom. Det här ställer till med en massa
problem. För att Barnaby inte ska slå sig
mot taket hemma måste pappan spika
upp madrasser där. För att sitta kvar på
en stol måste han bindas fast. Att äta är
inte heller lätt! Tänk bara på hur ketchupen från varmkorven skvätter ner på
dem nedanför medan Barnaby svävar
där uppe vid taket… Herr och fru Brocket som vill vara så normala som möjligt
skäms för sin son. När det är dags för honom att börja skolan väljer föräldrarna
att sätta honom i Undermålsakademin
för oönskade barn. Men snart händer
det hemska saker där och man måste
lösa Barnabys problem på annat sätt…
Du som gillar Roald Dahls böcker
kommer alldeles säkert att tycka om
den här. Den är väldigt rolig och väldigt sorglig på samma gång.
Anneli
Till tröst när sista luckan är öppnad
Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige
Bertil Almqvist
Årets julkalender i SVT är Barna Hedenhös. Dämpa barnens sorg efter att
sista avsnittet sänts på julafton med
ett Barna Hedenhös-album i julklapp.
Stefan
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
7
Forskning och praktik
Ett närmande mellan
forskning och praktik
Text: Stefan Eurenius
Hur kan läsfrämjande arbete riktat mot vuxna se ut? Hur kan forskning
och praktik lära av varandra? Hur blir vi bättre på att reflektera över
det vi redan gör? Under hösten har Stefan Eurenius haft tillfälle att
reflektera närmare över dessa frågor.
U
nder hösten har jag haft
förmånen att delta i en
forskarcirkel kring läsfrämjande för vuxna.
Gruppen består av folkbibliotekarier och bibliotekskonsulenter
från Uppsala och Stockholms län och
tillkom på initiativ från NÄFS (Nätverket för skönlitteraturen på biblioteken).
Från universitetshåll representerar Kerstin Rydbeck, institutionen för ABM,
Uppsala universitet. Förhoppningen är
att gruppen ska bli permanent och en del
av ett större arbete.
NÄFS (www.nafs.nu) har funnits sedan mitten av 00-talet, samlar ”författare, litteraturkritiker, bibliotekarier och
litteraturvetare med förankring i Sveriges Författarförbund, Svensk Biblioteksförening, Svenska Vitterhetssamfundet
och Svenska Akademiens Nobelbibliotek” och har som mål att ge skönlitteratur på svenska folkbibliotek en starkare
ställning.
Tidigare i år fick NÄFS medel från
Svenska Akademien för att inleda ett
arbete där forskare och praktiker kan
8
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
mötas, där vetenskap och praktik kan
närma sig och dra nytta av varandra.
Sammankallande och projektledare är
Nina Frid, bibliotekarie och utvecklingsledare vid Bibliotek Huddinge.
Under höstens tillfällen har vi hittills
besökt Svenska Akademiens Nobelbibliotek, Retrobiblioteket i Huddinge och
Bokbazaren vid Stockholms stadsbibliotek. Föreläsare har varit ledamoten
av Svenska Akademien Anders Olsson,
Petra Trobäck (känd från KUB:s marknadsföringsspår) och Elias Hillström
och Alice Thorburn från bibliotekspod-
”
den Solen, Stockholms stadsbibliotek.
Under varje möte har en angelägen
text diskuterats. Vi har också diskuterat
möjligheten att ta fram en taxonomi för
det läsfrämjande biblioteket.
En förhoppning som finns för gruppens arbete är att få praktiserande bibliotekarier att mer aktivt reflektera
över det dagliga arbetet och därefter
dokumentera vilka metoder som fungerar och vilka erfarenheter som finns.
Ett sätt att komma framåt i det arbetet
är att skapa ett forum och en plattform
för ”barfotaforskning”, dvs. forskning
utanför akademien. Ett sådant forum
kan samla erfarenheter, kunskaper, litteratur och därmed stärka det läsfrämjande arbetet. Finns det intresse, tid
och pengar för ett sådant arbete? Det
hoppas jag!
Tidigare i år fick NÄFS medel från
Svenska Akademien för att inleda
ett arbete där forskare och praktiker kan
mötas, där vetenskap och praktik kan
närma sig och dra nytta av varandra.
XXXXXX
Stereotyper, typ
Text och bild: Lisa Eriksson
en konferens om stereotyper i barn- och ungdomslitteratur
Den 7-8 november arrangerade vi på länsbiblioteket en konferens om
stereotyper i barn- och ungdomslitteratur. Vi ville på det sättet fortsätta ett
viktigt samtal som fick nytt bränsle i debatterna om Tintin och Lilla hjärtat
förra hösten.
Vi spolar bandet tillbaka ungefär ett
år. TioTretton plockar bort sina Tintinalbum, och något senare höjs röster för
att Stina Wirséns bilderboksfigur Lilla
Hjärtat är en black face-inspirerad karikatyr. Under några månader går debattens vågor höga på kultursidor och i sociala medier, i tevesoffor och på bibliotek.
Där debatteras konstnärlig frihet och
yttrandefrihet å ena sidan, alla barns
lika rätt att känna sig inkluderade och
prioriterade å den andra.
Vad hände ute på biblioteken då? Ja,
TioTretton ställde tillbaka sina Tintinalbum i hyllorna, men andra bibliotek
plockade bort dem, framför allt exemplar av Tintin i Kongo. Stina Wirséns
böcker om Lilla Hjärtat finns inte längre
till försäljning, och en del bibliotek har
valt att gallra dem, medan andra låter
dem stå kvar.
Även om den heta debatten från förra
hösten har lagt sig, betyder det inte att
frågorna är mindre aktuella idag. Samtalet fortsätter, och med den här konferensen ville vi ge en möjlighet att fördjupa
det. För det är inga enkla frågor, och vi
tror inte att någon har facit. Däremot
tror vi att ökad medvetenhet och fler perspektiv är en väg för bibliotek och biblioteksmedarbetare som vill arbeta mer
medvetet med dessa frågor.
temat Boken – Bilden – berättelsen och först ut på scenen var Joanna
Rubin Dranger, professor på Konstfack,
illustratör och serietecknare. Rubriken
Dag ett hade
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
9
på hennes anförande var Visuell makt om rasistiska stereotypers historia. Hon inledde med att inskärpa att vi måste lära
oss läsa bilder – på samma sätt som vi
lär oss läsa text. Sedan fick vi följa med
på en resa i bilder – från Mona Lisa fram
till helt nutida bilder – som på olika sätt
illustrerade detta. Genom att visa många
bilder blev hennes argumentation lätt
att följa, även för den som likt mig inte
hade särskilt mycket förkunskaper. Och
egentligen säger det sig självt: det blir så
mycket enklare att prata om bilder när vi
samtidigt tittar på dem.
Något jag inte tänkt på var att debatterna
om Tintin och Lilla hjärtat var så förvånansvärt fria från bilder: det var människor som skrev eller samtalade om bilder, men de bilder som de här samtalen
och texterna handlade om fick vi sällan
se. Det är klart att det blir lätt att avfärda
diskussionen om stereotyper i Tintin om
den enda bild som visas är en bild av Tintin som tar på sig rocken medan Milou
glatt skuttar vid hans fötter…
Nu visade Rubin Dranger istället hur
Hergé – i övrigt en nyanserad tecknare
som utnyttjar hela paletten – just när
han tecknar svarta karaktärer överger
sin egen nyansrikedom. De svarta karaktärerna är bara svarta, och de framställs
som dumma vildar, ja nästan som djur.
Men de bilderna visades inte när diskussionens vågor gick som högst.
Rubin Dranger landade sin föreläsning
i det som trots allt är positivt: att det finns
så många motbilder i barn- och ungdomsböcker, både vad gäller bilder och representation. Hon berättade också att Konstfack
planerar att anordna en ny kurs för yrkesverksamma (t ex journalister, bibliotekarier, lärare) i sådana här frågor.
Sedan var det dags för Åsa Warnqvist,
litteratursociolog från Stockholms universitet, som gav oss en exposé över ny-
10
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
Joanna Rubin Dranger i färd med att skärpa vårt bildseende.
are barnlitteratur där man på olika sätt
försöker vidga gränser. Förlagen Vilda
och Olika, som numera gått ihop har
som profil att utmana stereotyper. Ett
exempel är boken Kivi och monsterhund av
Jesper Lundqvist och Bettina Johansson,
Sveriges första barnbok där hen används
som personligt pronomen.
Gunna Grähs är en författare som
medvetet använder annorlunda miljöer och personer än vad som är vanligt
i barnlitteraturen. Dino och lilla Kurre
utspelas i förortsmiljö. Dino träffar på
Heikki i parken. Som vuxen tolkar man
Heikki som en alkoholist på glid. Dino
hjälper Heikki och de blir vänner. Trots
författarens goda intentioner har en stereotyp slunkit med i skildringen, den av
finska alkoholister.
Ett annat exempel är Åke Holmbergs
Ture Sventon i Paris där förlaget Rabén &
Sjögren ville byta ut n-ordet mot svart
eller färgad, men Sverige författarfond
som förvaltar Åke Holmbergs verk nekar
eftersom de anser att det skulle förändra
bokens karaktär.
Dag två hade temat Biblioteket. Konferensens
mest långväga föreläsare, Rachel Wexelbaum från S:t Cloud State University i Minnesota, USA. Rachel talade kring rubriken
Where are the Kids Like Me? Challenges of
Representing Minorities in Children’s/YA Literature Collections. Hon konstaterade att trots
att Minnesota inte alls är så homogent som
det ibland framställs (det talas ofta om som
“The Great White North”) så är samlingarna förvånansvärt icke-representativa.
Det var intressant att få en internationell
utblick på frågorna, och också intressant
att se att utmaningarna på så många sätt
är desamma!
Marie Johansen, enhetschef i Botkyrka
kommun, avslutade med att berätta om
hur man resonerat i Botkyrka, där man
valt att gallra bland annat böckerna om
Lilla hjärtat. Men hon börjar med att
berätta om kommunens arbete med en
interkulturell strategi, där man vill gå
från samexistens till samarbete och samverkan.
I Botkyrka kommun finns 160 av värl-
Tre röster
från konferensen
Ida Hedin
bibliotekarie
Bibliotek Uppsala
Föreläsningen med
Joanna Rubin Dranger
var helt fantastisk!
Jag har aldrig riktigt
tänkt på att man behöver lära sig läsa
bilder, men när hon föreläste så blev
det helt självklart. Jag känner mig lite
knockad av ny information!
Åsa Warnqvist berörde också problemet med nyutgivning av klassiker
- här Pippi Långstrump i Söderhavet.
dens 193 nationaliteter representerade, och på biblioteket arbetar man aktivt för att omsätta det interkulturella
förhållningssättet i praktisk verklighet. Som ett slags kompass i detta
arbete uppmanas medarbetarna att
ställa sig själva frågorna ”Hur gör jag
interkulturellt istället för mångkulturellt?” och ”Vilken effekt får detta
för besökaren?”. Detta kan appliceras
på såväl bemötande som program och
urval.
När det gäller just Lilla hjärtat
tycker Marie Johansen att deras val
att gallra fått nästan oproportionerligt stor uppmärksamhet. ”Vi köper ju
böckerna innan vi läser dem” konstaterar hon. ”Och det här är ju inte enda
gången som vi, av olika skäl, valt att
ta bort böcker. Det är egentligen inget
konstigt med det!”
Konferensen avslutades med en eftermiddags-workshop där deltagarna
fick möjlighet att i mindre grupper
diskutera och smälta alla intryck och
all ny kunskap. Den som gick runt
och tjuvlyssnade kunde höra yttranden som:
– Nu kommer jag att se bilder på
ett nytt sätt, efter Joannas föreläsning. Jag måste tänka om!
– Jag är överraskad att höra att så
många bibliotek har kvar Tintin i Kongo. Där går definitivt min gräns för
vad man kan ha på en barnavdelning.
– Vi har kanske kommit längre i
att bedöma könsstereotyper men behöver jobba mer med rasstereotyper.
Ytterligare några deltagarröster
hittar du här intill. Mitt samlade intryck är att det här var en viktig konferens, kanske en av de viktigaste jag
varit med om. Ja, och att jag är så glad
att vi gjorde det! Repris nästa år, kanske? Kommer du?
Resurssida är på det hela taget en
guldgruva för alla som på olika sätt
jobbar med frågor om representation
och inkludering, och ett besök rekommenderas varmt!
Magnus Åberg
konsulent
Regionbiblioteket i
Kalmar län
Jag tar med mig väldigt mycket ny kunskap. Det är sällan man åker från en
konferens med så mycket som verkligen
känns nytt! Dessutom har jag fått många
bra tips och flera nya kontakter.
Marie Johansen
enhetschef
Botkyrka bibliotek
Det var ett bra sammanhang, med många
olika röster. Diskussionerna i gruppen visar att vi fortfarande har mycket att lära, att vi måste träna
ännu mer på att läsa bilder. Det är himla
synd att det inte är fler här – inte minst
bibliotekschefer. De här frågorna är så
viktiga, och så svåra, och vi behöver
prata mer om dem!
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
11
Resurssida
din vän på nätet
Vill du fördjupa dina kunskaper om normkritiskt (biblioteks)arbete? Vill du arbeta
mer aktivt med urvalet på ditt bibliotek, så att det i högre grad speglar samhällets
mångfald? Vill du få massor av bra tips på barn- och ungdomsböcker? Ta då en titt
på resurssida.se – en ny sida som vill vara din resurs i arbetet med dessa frågor.
I redaktionen för den relativt nystartade
sidan ingår ett antal bibliotekarier och
kulturarbetare, bland andra Lena Grönlund, Karin Elfving, Bella Lawson och
Anna-Stina Takala. Ur Resurssidas ”programförklaring” saxar jag följande:
”Idag har svenskar rötter och kopplingar till många länder. Vikten av förebilder även i böcker är något som ofta tas
för givet av de som tillhör det perspektiv
som dominerar i litteraturen. Vi tror att
det finns ett kunskapsglapp när det gäller frågor som rör rasism och fördomar i
barnlitteratur. Det märks inte minst då
den diskussionen förvånansvärt ofta ka-
12
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
pas av prat om censur istället för en förståelse för stereotyper och bilder.
Ett av ”resurssidas” mål är att lyfta
fram nya infallsvinklar samt visa på
att det finns en mängd icke-vita karaktärer och författare att välja mellan.
Förhoppningen är att en sådan sida
bland annat kan medföra att bibliotekarier och andra yrkesverksamma får
upp ögonen för de böcker som väljs in
och från ett mer kritiskt perspektiv
verkligen ställer sig frågor som: Vad
representerar vi för perspektiv? Hur
kan vi ta in andra perspektiv inom det
område vi arbetar? Vad förmedlar vi för
förebilder? Saknas det förebilder i barnböcker för icke-vita barn? Vilka böcker
kan vi rekommendera?
Resurssida är också en guide för föräldrar och för alla som är intresserade av
frågor som rör representation.
Med resurssida vill vi tipsa och lyfta
fram icke-vita karaktärer, särskilt med
fokus på målgruppen bruna barn. I arbetet med att sammanställa litteratur
till resurssida har vi insett att det behövs
fler berättelser där svarta barn ingår. Vi
efterlyser fler barn- och kanske främst
fler ungdomsböcker med karaktärer som
har alla olika slags berättelser.”
Nyfiken? Läs mer på
www.resurssida.se
PROFILERING
Det händer saker på biblioteken i Uppsala kommun! Ett stadsbibliotek, tolv
stadsdelsbibliotek och två bokbussar vill tydligare visa att de hör ihop, och
byter namn till Bibliotek Uppsala. Samtidigt byter man också logotyp. Vi pratar
med Mia Öström, kommunikatör, om processen från idé till lansering.
Text: Lisa Eriksson Foto: Fredrike Fagerlind och Lisa Eriksson
Välkommen till ditt nya vardagsrum!
Mia Öström betonar att biblioteket
är en viktig kulturinstitution, och att
detta ska framgå i kommunikation och
marknadsföring – biblioteket är en egen
kulturell plats och ska lyfta fram som
sådan, på ett professionellt och enhetligt sätt.
– Med namnbytet vill visa att Stadsbiblioteket, de tolv stadsdelsbiblioteken
och de två biblioteksbussarna hör ihop.
På köpet slipper vi förvirringen när det
gäller att skilja på Uppsala Stadsbibliotek och Stadsbiblioteket, säger hon.
Den nya logotypen är ett citationstecken
jobbat ungefär ett år på
stadsbiblioteket. Hon hade tidigare jobbat
som copywriter, och hade lång erfarenhet
av att skapa varumärken, att ta fram strategiska och kommunikativa planer till
olika företag och organisationer.
– Under mina första månader här
arbetade vi mycket med att ta fram en
kommunikativ plattform för biblioteken i Uppsala kommun. Vi sökte svar
på frågor som: Vad erbjuder vi? Vilka
vänder vi oss till? Vad är unikt med oss?
Vad vill vi att människor ska tänka när
de tänker på oss?
Arbetet landade i fyra ord som ska
beskriva bibliotekets personlighet: välkomnande, innehållsrikt, kreativt och
berikande.
Mia Öström har
och med det vill man lyfta fram biblioteket som kulturell och demokratisk mötesplats. Citationstecknet ska
också signalera att biblioteket rymmer
många olika slags berättelser: inte bara
böcker utan också filmer, spel, samtal
och möten.
Bibliotek Uppsala vill vara ett ”ett
extra vardagsrum” för uppsalaborna.
Vad innebär det, egentligen?
– Till biblioteket är alla välkomna.
Hit kan man komma och bara vara om
man vill. Du väljer själv om du vill läsa
eller låna, lyssna på en författare eller
ett samtal, eller bara sitta ned en stund.
Biblioteket är en av få kravlösa platser i
samhället, men samtidigt en plats full
av möjligheter. Det vill vi fånga genom
att beskriva biblioteket som ett extra
vardagsrum.
Bibliotek Uppsala är en stor organisation, men
hur kan den som arbetar på ett litet bibliotek
tänka när det kommer till kommunikation och
marknadsföring? Mia Öström har några idéer:
•Gör det inte själv – och be inte en kompis göra
det.
•Mycket för pengarna Vänd er till en utbildning
för grafiska formgivare eller till en ung formgivare
som vill få en större portfölj – då kan ni få mycket
för pengarna, och det blir en win-win-situation.
•Tänk enhetlighet – försök samla resurserna så
att det går att byta ut t ex skyltar och trycksaker
samtidigt.
•Profilmaterial Det folk tar med sig ut från
biblioteket är viktigt: plastpåse med bibliotekets
logga, foldrar etc.
•Sociala medier Komplettera med kanaler som
inte kostar pengar utöver arbetstid: Facebook,
Twitter och Instagram.
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
13
MOOc
Internetbaserad distansutbildning är inget nytt – men när prestigefulla amerikanska
universitet som Harvard och Stanford började filma sina kurser och släppa föreläsningar
och annat material helt fritt på nätet runt 2010 hände något nytt – Massive Open Online
Courses – MOOC – hade sett dagens ljus.
MOOC – vad är det oc
Text: Eleonor Grenholm
MOOC kunde
vem som helst ta del av världens främsta forskare och föreläsare. Sedan dess
har det skapats plattformar såsom EdX,
Udacity och Coursera vars själva verksamhetsidé är att förmedla kunskap,
till vem som helst som vill lära och fortsätta dela.
Genom utvecklingen av
Detta har förstås påverkat universiteten där det nu pågår självkritiska diskussioner. Varför ska eleverna nöja sig
med lokala föreläsare om de lika gärna
kan ta del av världens experter eller särskilt pedagogiska föreläsare via film?
Kanske är det så att studenterna lika
gärna kan ta del av föreläsningarna hemifrån och att den lärarledda tiden in
real life snarare ska användas för diskussion och fördjupning?
Och vad händer med universitetsbiblioteken? En MOOC kan inte hänvisa
till inlåst kunskap som enbart kan hittas genom universitetsbibliotekens databaser och dyra tidskrifter. En MOOC
använder fritt material som finns tillgänglig på nätet för alla. Vad blir universitetsbibliotekens roll?
Att delta i en mooc
Läs mer på sidan 16 om
Eleonor Grenholms erfarenheter.
14
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
En kurs på ett universitet eller
ett studieförbund begränsas av
antalet personer som får plats i
ett rum. En MOOC är öppen för
hur många som helst.
När en MOOC startar finns det
en kunskapsbas av filmer och
texter men det är den gemensamma diskussionen som står i
centrum.
MOOC:s slog igenom när
160 000 personer registrerade
sig på en kurs om artificiell
intelligens 2011.
Allt material som samlas i en
MOOC – både det formella och
det informella – finns för alla
som vill att ta del av.
Lästips! MOOc
ch vad är det bra för?
Med tanke på mängden deltagare
kommer det finnas människor som
vill fokusera på olika saker. Genom
att fokus är att knyta samman olika
webbresurser kan alla ta sin egen
väg bland all denna kunskap.
Internet är enormt med
fantastiska resurser men
guldkornen kan vara svåra
att hitta själv – i en MOOC
samlar deltagarna fria resurserna tillsammans.
En MOOC är en kurs men inte som en
kurs på universitet. Det finns kursledare,
men deltagarna – eleverna – är betydligt
mer centrala för hur innehållet utvecklas
jämfört med en universitetskurs.
Temat för MOOC:en står
i centrum, men nätverksbyggandet och diskussionen är betydligt mer
centralt än en traditionell
universitetskurs.
Du deltar helt gratis (om du vill få ett
formellt betyg från
deltagande universitet
kan det kosta).
En MOOC kan vem som helst
med en nätuppkoppling delta
i – du behöver inte längre bo
nära ett universitet för att lära.
MOOC:s kom till som ett sätt för
universiteten att förhålla sig till det
nätverksbaserade livslånga lärandet.
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
15
Mooc
Så är det att delta i en MOOC
Bibliotek-MOOC:s
The Hyperlinked Library
www.mooc.hyperlib.sjsu.
edu/
En MOOC för bibliotekspersonal som vill fördjupa sig
kring biblioteksutveckling
utifrån digital teknik.
23 mobile things
www.23mobilethings.net/
wpress
En MOOC där deltagarna
utforskar olika användningsområden för mobila
enheter på bibliotek
New Librarianship Open
Online Course
www.ischool.syr.edu/
future/grad/newlibopencourse.aspx
En MOOC som utgår från
David Lankes bok The atlas
of new librarianship
avslutade jag de flesta dagar med att krypa upp i soffan, med surfplatten
i ena handen och en tekopp i andra. Jag var inte
ensam, långt ifrån: jag hade sällskap av Jeffrey
Pomerantz, forskare i biblioteks- och informationsvetenskap vid University of North Carolina
at Chapel Hill, samt cirka 15 000 andra deltagare,
från hela världen.
Under åtta höstveckor
utbildningsplattformen Coursera
(coursera.org) för att lära mer om metadata. Metadata – det där som avhandlas relativt snabbt på
de biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningarna i form av lite katalogisering – men
som är en så fundamental beståndsdel av vad ett
bibliotek är.
Mycket riktigt, redan vecka två hade vi passerat
vad som kändes bekant sedan innan. Efter det fick
vi lära oss om olika sorters metadatastandarder,
att skapa sina egna standarder, programmering
i XML och om att kombinera olika standarder. Vi
fick även lära oss hur den semantiska webben verkligen är konstruerad och mycket annat.
Vi samlades på
ett nytt ämne och Jeffrey
spelade in cirka 12 filmer à 5-10 minuter. Utöver
det länkade han till en mängd webbresurser.
Dessutom avslutades varje vecka med ett auto-
Varje vecka behandlade
Jeffrey Pomerantz föreläser om metadata.
16
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
15000 kursare, världen över!
maträttat prov, där man genom små koduppgifter och flervalsfrågor kunde kolla om man hängt
med under veckan. Men allra viktigt var kursens
forum – där vem som helst kunde starta nya trådar för att diskutera knepigheter, förmedla bra
material, nätverka, ja vad som helst egentligen.
Så hur var det att delta i en MOOC? Bra! Filmerna
var extremt pedagogiska (Jeffrey Pomerantz är
uppenbarligen en mycket bra föreläsare som kan
sitt ämne väl) och diskussionsforumen var livliga, så som det blir när många som intresserar sig
för samma sak träffas. Självrättande prov har ju
sina uppenbara begränsningar, men uppgifterna
kunde vara förvånansvärt kluriga ändå.
Om jag gör alla prov med totalt minst 80% rätt
kommer Coursera-plattformen intyga att jag deltagit i denna kurs. Den ger ju inga formella poäng
(även om det är möjligt att få formella credits från
universitet om jag betalar lite), kommer jag lägga
till den i mitt CV och på Linkedin? Absolut! Under
rubriken Kompetensutveckling kommer den dels
signalera ett intresse i frågan, en grundkunskap
om metadata samt en vilja att lära nytt, på nya sätt.
Vill du veta mer? Hör gärna av dig till Eleonor,
[email protected]
NY PÅ JOBBET
I september tillträdde Anna Söderbäck tjänsten som kulturdirektör
för Kultur i länet. Hur ser hon på sitt uppdrag? Vilka förväntningar
har hon? Och hur är känslan efter ett par månader på nya jobbet?
Text och foto: Lisa Eriksson
Anna Söderbäck
ny kulturdirektör
– Det är väldigt roligt hela tiden, säger Anna
Anna om Anna:
Söderbäck. Det låter kanske som en klyscha, men
det är verkligen så det är! Jag är 57 år, och för första
gången i mitt yrkesliv känner jag att jag är på helt
rätt plats, hela tiden.
kulturdirektör utannonserades
kändeAnna genast att den kunde vara något för
henne. Hon hade lång erfarenhet av arbetet med
kultursamverkansmodellen från sin tid som
ordförande i KLYS, Konstnärliga och Litterära
Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Efter att under
många år arbetat som projektledare och producent kändes det lockande att få arbeta på ett mer
strategiskt och övergripande plan.
– Inledningsvis var vi i KLYS mycket skeptiska till samverkansmodellen, men efterhand
började vi se fördelarna. Modellen är uppfordrande i det att den faktiskt kräver samverkan, på
alla nivåer och mellan alla aktörer. Det är en stor
utmaning i det, men jag är övertygad om att det
gynnar utvecklingen. Jag ser fram mot att arbeta
för att samverkansmodellen ska bli så bra som det
någonsin är möjligt!
Jag är en väldigt glad tvåbarnsmor, med en underbar
man och en oemotståndligt
gosig Rhodesian Ridgeback.
Jag tycker om att odla,
simma, åka skidor och titta
på Vinterstudion på tv. Jag
har ett stort engagemang
för rättvisa och har arbetat
mycket fackligt.
När tjänsten som
De första månaderna som kulturdirektör har varit
intensiva, med många nya kontakter. Alla vill ha
en liten bit av Anna Söderbäck. Hon talar ändå
entusiastiskt om hur väl hon blivit mottagen, om
goda medarbetare som på olika sätt underlättat
starten, om redan välfungerande mötesstrukturer för både politiker och tjänstemän.
– Jag är en ledare som har god förmåga att få
människor att dra åt samma håll, och att ha roligt
under tiden. Även om politiker, tjänstemän och
Om jag skulle få en
julklapp...
kulturskapare kanske talar lite olika språk så är
min bild att det finns en gemensam viljeinriktning här i länet, att vi har samma mål. Nu ska vi
tillsammans hitta vägarna dit!
… så önskar jag mig en
riktigt spännande kriminalroman. Och varför inte
en flaska champagne och
några bitar god choklad
också? Annars har jag alltid
svårt att komma på vad jag
önskar mig!
Än så länge ägnar hon mycket tid åt att lyssna och
iaktta: Vad finns redan här i länet? Vilka är styrkorna? Vad behöver utvecklas? Vad vill vi satsa
på? Hon ser fram mot att arbeta med en större
litteratursatsning för hela länet, en som omfattar länsbiblioteket, bildningsförbunden, folkhögskolorna och Litteraturcentrum. I en förlängning
kommer en sådan satsning självklart också folkbiblioteken och medborgarna till godo.
– Ibland får jag säga åt mig själv: Hold your
horses nu, Anna. Jag inser att det är mycket jag
behöver sätta mig in så här i början, och att det
måste få ta tid.
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
17
makerspaces
Text: Eleonor Grenholm Foto: Creative tools / CC by 2.0
Makerspaces
folkbildning i ny skepnad?
Vad är egentligen ett makerspace, och hur hänger det ihop med
bibliotek? På vilka sätt kan vi se makerspaces som en utveckling av
bibliotekens arbete med folkbildning? Och vad i all sin dar har 3D-skrivaren på biblioteket att göra? Eleonor Grenholm reder ut begreppen.
Ett makerspace kan nå
vilka målgrupper som helst,
allt beror på vad man erbjuder. Ett Toy Hack – där man
skapar nya leksaker från
gamla, är ett exempel på en
verksamhet som kan vara
intressant oavsett ålder.
18
Att arbeta tillsammans, att förbättra existerande
produkter eller att uppfinna och skapa något
nytt – om man ser till mänsklighetens utveckling
måste detta vara något djupt mänskligt, eller hur?
I början av 2000-talet började programmeringsintresserade samlas för att arbeta tillsammans med öppen källkod – hackerspace var
uppfunnet. Mot slutet av 00-talet skedde en
utveckling av konceptet till att omfatta mer än
enbart programmering: 3D-skrivare och CNC-
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
fräsar (se faktaruta) – blev möjliga för allmänheten att köpa. Detta var och är dyr utrusning som
tidigare enbart fanns i fabriker och makerspaces
började skapas för att man skulle kunna köpa
dessa och lära sig använda dem tillsammans.
Den tredje vågen i utvecklingen av makerspaces har skett under de senaste två åren. Konceptet
makerspace har skalats ned till dess minsta gemensamma beståndsdelar: lära nytt, lära tillsammans, dela resultaten öppet med varandra och
konceptet makerspace har kommit att appliceras
på även icke-tekniska verksamheter: ett stickkafé
kan ju utifrån ovanstående definition vara ett makerspace, eller hur?
Vad har då detta med bibliotek att göra? Jo, folkbib-
lioteken i sin ursprungliga form för cirka hundra
år sedan tillkom för att arbeta med folkbildning
- att ge människor verktyg för att förstå sin omvärld. Vad har det handlat om i praktiken?
Ett allmänfinansierat utbud av texter i olika
former som funnits tillgängligt för alla och ett
forum för samhällsdiskussion – ofta i form av föreläsningar och debatt. Hur översätter man denna
folkbildningstanke till en digital värld?
Med den nya tekniken kan alla, givet att de har
kunskapen, rätt verktyg och självförtroende själva
bli producenter av e-böcker, webbsidor, film med
mera. I och med att 3D-skrivare blir allt mer lättanvända och billiga kommer även allmänheten att få
möjlighet att göra något som det förut krävts en fabrik till: att skapa fysiska exemplar utifrån digitala
ritningar – det digitala blir fysiskt igen.
Alla skulle kunna – men kan de? Nej. Det
krävs som sagt kunskap, verktyg och framförallt
självförtroende att låta världen ta del av ens egna
tankar, idéer, uppfinningar och lösningar. Utifrån folkbibliotekens uppdrag att folkbilda kan
man diskutera det på följande sätt:
makerspaces
Kunskap: Det ligger i själva folkbibliotekens kärna att syssla med kunskap. Att
tillhandahålla kunskap till vem som
helst som anser sig behöva den.
samarbetar och lär tillsammans skapar
man mod och bidrar till självförverkligande.
som knyter makerspace till bibliotek är begreppet literacy. Ett amerikanskt bibliotek har skapat en Library Farm. Den har till syfte att
människor tillsammans ska arbeta med
food literacy – att förstå var maten kommer ifrån och hur man äter hälsosamt.
På svenska har literacy kommit att bli
synonymt med läs- och skrivkunnighet,
men det engelska begreppet literacy har
en bredare mening än så: det handlar om
att ha verktyg för att förstå och förhålla
sig till sin omvärld. Digital literacy blir
här arbetet med digital delaktighet i en
svensk översättning.
”Explore what´s possible”
Ytterligare ett begrepp
Verktyg: I folkbibliotekens barndom var
böcker dyra. Att köpa litteratur – kunskap – var få förunnat. För att fler skulle
kunna ta del av litteratur bildades folkbibliotek och nu kunde vem som helst ta
del av litteratur (må vara att där under en
lång tid fanns stränga kvalitetsurval).
Numera är böcker billiga och digital
kunskap är i princip gratis. Däremot är
inte verktygen för att bli producent gratis: datorer, programvara, filmkameror
och utrustning kostar. Att tillverka fysiska objekt är idag lätt, men kräver dyr
utrustning. Är det då inte en naturlig
förlängning att även sådan utrustning
görs tillgänglig genom allmänfinansierade bibliotek?
Självförtroende: Att våga göra sin röst
hörd är inte självklart för alla. Vilken
arena är bättre än bibliotek i att sammanföra människor med liknande
idéer? Genom att skapa rum där man
konceptet makerspace på
bibliotek smugit sig över Atlanten till
framförallt Nederländerna, Danmark
och Finland. Nu tas de första trevande
stegen på svensk mark på ett par platser i Sverige. Här intill kan ni läsa om
vad som är på gång i småländska Vaggeryd.
Från USA har
Stockholm Makerspace är en ideell förening som
har sina lokaler ett stenkast från Drottninggatan
i centrala Stockholm. Här har man helt utifrån
ideella krafter skapat ett lab fyllt med teknik: allt
ifrån 3D-skrivare (i bild) till symaskiner, screentryckutrustning, svarvar med mera.
På Facebook finns en mycket aktiv grupp
som heter ReSpace! Om makerspaces, digitala medialab, och rum för deltagande och
skapande på biblioteken. Är du intresserad
av dessa frågor? Har du själv idéer eller
erfarenheter som du vill dela? Sök upp
gruppen på Facebook och var med i diskussionen.
Så funkar det
läs mer
3D-skrivare och CNC-fräs är exempel på två maskiner som kommit att representera
denna utveckling då det inte längre kräver tillgång till en fabrik för att tillverka produkter.
Genom att skapa en tredimensionell ritning kan en 3D-skrivare skapa ett fysiskt exemplar av denna, oftast i plast, men på forskningsnivå utforskar man just nu möjligheten att
skriva ut fungerande organ. En CNC-fräs utgår också från en tredimensionell ritning och
kan fräsa ut en exakt representation av det man ritat digitalt i trä, aluminium eller stål.
Makerspace Playbook: makerspace.com/
maker-news/makerspace-playbook
Bloggen www.respace.nu – en kunskapssamling som skapas av många
svenska bibliotekarier tillsammans.
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
19
Visioner i Vaggeryd
Lo claesson
20
Hej Lo Claesson, bibliotekschef i Vaggeryd! Ni har just
packat upp en 3D-skrivare ur sin kartong. Hur ska den
användas på ert bibliotek?
Den ska till en början främst användas av de tekniska programmen på gymnasieskolan, Fenix
Kultur- och Kunskapscentrum, där kommunbiblioteket är beläget. Eftersom näringslivet sponsrat skrivaren, får de företag som vill också använda den. Fenix kommer att anordna ritkurser
för företag och andra som vill lära sig att rita och
skriva ut. De som sedan kan hantera programmen
och skrivaren får skriva ut. Bibliotekspersonalen
kommer också att få utbildning i att handha skrivaren. Den skrivaren vi har köpt nu, är anpassad
för industriellt bruk och ganska dyr. Troligtvis
kommer vi att köpa en billig variant också, som
främst ungdomsbibliotekarien kommer att använda i sin verksamhet.
Hur tänker du att makerspaces och bibliotek
hänger ihop?
– Jag ser ett makerspace som en utveckling
av vår folkbildningstradition som vi haft sen
folkbibliotekens barndom. I ett makerspace sker
ett lärande och ett delande av kunskap du kanske
inte hittar i böcker eller ens på nätet. Ett makerspace bygger på öppenhet och delaktighet precis
som biblioteket gör.
Vad för slags makerspace kommer finnas i Vaggeryd?
– Ja, det är en knepig fråga. Vi kommer
erbjuda utrymme och viss utrustning. När det
gäller främst 3D-skrivaren kommer företagen att vara involverade. Kulturskolan har
bildundervisning i makerspacet, men i övrigt
kommer det att bero på användarna hurdant
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
makerspace det blir. Vi kommer att satsa på att
få dit ungdomar i alla fall.
Vad för slags kompetenser behövs i biblioteket
för att arbeta med detta?
– Kreativa kompetenser och ett visst teknikintresse är nog en fördel. Men annars är väl öppenhet och förmåga till nytänkande bra egenskaper.
Om du fick drömma fritt, vad skulle då hända
på Vaggeryds bibliotek framöver?
– Vi skulle ha full verksamhet i biblioteket
hela tiden, ända in på småtimmarna, kanske hela
dygnet (meröppet). Jag skulle inte ha något emot
att hitta utmattade ”makers” sovande i biblioteket på morgonen. Samtidigt skulle det vara
en sjudande litterär aktivitet i biblioteket med
bokcirklar, litterära samtal m.m.
post kub
Och efter KUB då?
En förstudie om ett läsfrämjandespår i KUB-länen
Vid halvårsskiftet 2014 avslutas det stora KUB-projektet.
De fyra deltagande länsbiblioteken går nu samman och
söker bidrag till en förstudie om ett fortsatt samarbete om
läsfrämjande och litteraturförmedling.
I mitten av oktober 2013 skickades en an-
sökan till Kulturrådet, där bidrag söks
till genomförande av en förstudie. Syftet
med förstudien är att undersöka om det
finns möjligheter att genomföra ett metodutvecklingsprojekt för läsfrämjande
och litteraturförmedling i de fyra KUBlänen Värmland, Dalarna, Gävleborg
och Uppsala.
Beviljas medel kommer förstudien
att utföras under 2014. Uppgiften blir då
att undersöka intresset för att delta i ett
ettårigt metodutvecklingsprojekt. Alla
49 kommuner i KUB-området kontaktas,
och personal vid biblioteken intervjuas.
Förstudien ska fastslå fördelning av ansvar och resurser samt undersöka möjliga samarbetspartners, som t.ex. studieförbund och folkhögskolor.
som gjordes i KUBprojektets mobiliseringsfas kommer att
uppdateras och tas med i materialet. I
SWOT-analyserna uttryckte i stort sett
samtliga 49 kommuner behov av metodutveckling inom just läsfrämjande.
Området ansågs dock ligga för nära bibliotekets kärnverksamhet, så inga medel
gavs från Europeiska Socialfonden (ESF)
till KUB för dessa behov.
Förstudien mynnar sedan ut i en
klar bild av hur behoven ser ut och om
det finns intresse för att delta. Utifrån
den färdiga kartläggningen kan sedan
De SWOT-analyser
en analys göras och en handlingsplan
tas fram för hur arbetet kan gå vidare.
Projektets omfattning, finansiering och
organisation spikas. Utbildningarnas
innehåll och en plan för utvärdering
sätts. Allt detta förankras givetvis hos
deltagande kommuner.
Blir ”läsfrämjarspåret” av kommer
det att löpa under ett år och innehålla
fyra formella lärtillfällen. Varje lärtillfälle kommer att hållas vid fyra tillfällen: i Uppsala, Gävle, Falun och Karlstad.
Tanken är att ett läsfrämjande spår i stort
ska läggas upp på känt KUB-manér, med
både formella och ickeformella lärtillfällen, processer och eget arbete på hemmabiblioteket.
2014 tar KUB slut. 750 personer i 49 kommuner har då deltagit. Under 2014 kommer en ny bibliotekslag och
en litteraturproposition, som på olika
sätt kommer att förändra bibliotekens
uppdrag. Med ”läsfrämjarspåret” finns
det möjligheter att redan då vara på god
väg mot kompetensutveckling för att
kunna utföra ett delvis förändrat uppdrag. I slutet av november 2013, dvs. ungefär när detta nummer kommer ut, vet
vi om Kulturrådet beviljar ansökan. Håll
tummarna för det du hoppas på!
Den 30 juni
Text: Stefan Eurenius
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
21
mediekunnighet
Härligt, härligt,
men farligt farligt?
Om bibliotek, medier och unga medieanvändare
Text och foto: Anneli Lidström
Det nya oroar. Och barn och unga anammar det nya först. Idag är debutåldern för Internetanvändning tre år! Nio av tio tonåringar har smarta
telefoner. Barn och unga är ofta ensamma på nätet, där allt syns, och allt
är delbart. Hur möter vi vuxna den utmaningen?
Det sorlades förväntansfullt på Aros
kongresscenter i Västerås när cirka 200
folk- och skolbibliotekarier och en och
annan lärare samlades för att delta i
ett seminarium om medie- och informationskunnighet (MIK). Arrangörer
var Statens medieråd i samarbete med
länsbiblioteken i Stockholm, Sörmland,
Uppsala, Örebro och Västmanland den
22 oktober.
Dagen inleddes av Ewa Thorslund,
direktör på Statens medieråd, som gjorde
en liten exposé över tidigare tekniska
uppfinningar som i början skapat oro
och rädsla, bland annat när människor
började använda telefon för kommunikation, och den stora debatten över hur
resande med järnväg kunde skapa stress
22
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
och skada människors hälsa, något som
diskuterades på 1800-talet. Ett senare exempel är videovåldsdebatten på 1980-talet, då många vuxna förskräcktes över
de våldsamma videofilmer som många
unga tittade på.
Ungar och medier
Alex Amnéus presenterade sedan fakta
ur medierådets nya undersökning Ungar
& medier 2012/2013. Rapporterna Småungar och medier och Unga och medier
finns att hämta på http://www.statensmedierad.se/Publikationer/Produkter/
Ungar--medier-201213/
Några axplock ur rapporterna: redan
från åtta års ålder börjar användningen
av Internet och smarta telefoner att sti-
ga. Då blir också Internetanvändning
den vanligaste medieaktiviteten. 90 %
av 13-14-åringar har smarta telefoner,
och 43 % har surfplattor. I åldern 13-18
år anger 100 % av ungdomarna att de använder Internet på sin fritid.
Högkonsumenterna använder Internet mer än tre timmar per dag, och 75 %
av 16-åriga flickor är högkonsumenter.
Det är sociala medier som lockar mest.
Flickor är medlemmar på fler sociala
tjänster (till exempel Instagram och
Twitter) än pojkar.
Medieanvändning som minskar är
tittande på film/tv och läsning. Dator/
tv-spelsspelande ligger totalt på jämn
nivå. Det är 9-12-åringar (både pojkar
och flickor) som spelar mest spel, men
sedan minskar flickornas spelande kraftigt. Pojkarna, däremot, fortsätter att
spela: i undersökningen svarade 90 % av
pojkarna i åldern 13-16 år att de brukar
spela datorspel/tv-spel.
Något som många kanske inte väntat
sig är att intresset för nyheter har ökat
mediekunnighet
påtagligt. Många unga tar del av nyheter
via Internet och mobil. Papperstidningen har tappat intresse som nyhetskälla.
När det gäller upplevelse av nyheterna
säger de flesta att de lär sig saker via nyheterna, många uppger också att de blir
arga – något som tyder på stort engagemang i det man tagit del av.
Digital litteracitet
Om digital litteracitet berättade sedan
Lisa Adamsson (Center för Skolutveckling, Göteborgs stad). Vad innebär då det?
En definition från Wikipedia föreslår ”att
kunna hitta, använda, sammanfatta, utvärdera, skapa och kommunicera information när man använder digitala teknologier, inte bara kunna använda datorn”.
Utmärkande för medieanvändning
idag är enligt Lisa Adamsson bland annat att medier blandas, mobil + kamera
är ett exempel. Förstärkta böcker är ett
annat. Det kan vara en interaktiv bok där
man kan läsa texten eller lyssna på den,
och/eller text förstärkt med ljud, kartor
och föremål ur historien… Allt det här
öppnar förstås för helt nya upplevelser
av en bok!
Gränsen mellan sändare och mottagare suddas också ut alltmer. Detta sker
till exempel i fan fiction, som är ett stort
fenomen idag. På sajten harrypotterfanfiction.com finns idag ca 80 000 berättelser skapade utifrån böckerna om Harry
Potter!
Läsarna blir i allt större omfattning
medskapare. Användarkultur tvinnas
ihop med masskultur och blir ett enda
digitalt flöde. Frågan ”Vad gör vi med
medierna?” blir därmed mer central än
frågan ”Vad gör medierna med oss?”.
Lisa Adamsson slutade med att citera forskaren David Buckingham som
menar att vi måste förstå att unga idag
använder digital teknologi som en kulturell handling, inte som teknologi. Kan
barns och ungas mediala delaktighet
vara en ingång till lust till läsning och
lärande?
Källkritik, desinformation, propaganda förklätt till nyheter – hur
handskas vi med det?
Under eftermiddagen fick vi en genomlysning av problemen med källkritik och
desinformation på nätet, och hur en ny
digital klyfta uppstår mellan dem som kan
använda och bedöma digital information,
och dem som inte kan det. Statens medieråd kommer den 27 november att lansera
en MIK-plattform, en webbplats med fakta
kring mediers roll och funktion, om hur
man finner, analyserar och kritiskt värderar innehåll samt hur man interagerar
och skapar själv. Faktadelarna kommer
”
svarar på frågor, diskuterar och kommenterar det lästa på bloggen. Netikett,
det vill säga kunskap om hur man uppträder på nätet är en viktig del i arbetet.
I ett parallellt spår får eleverna följa bokens väg från förlag till tryckeri och till
bokhandeln. Tillsammans med en it-pedagog har Sofia spelat in tre filmer som
illustrerar förlag, tryckeri och bokhandel ur ett historiskt perspektiv. Filmerna
innehåller historiska fakta men också
mycket humor, något som vi fick exempel på under seminariet. Sofia betonade
också att genom att arbeta med en blogg
kunde elever som annars inte gjorde sig
Redan från åtta års ålder
börjar användningen av Internet
och smarta telefoner att stiga.
att kompletteras med reflektionsövningar,
lektionstips och fördjupningsmaterial.
Målgrupperna är lärare, bibliotekarier och
föräldrar. Håll utkik efter den!
MIK på folk- och skolbibliotek
Amanda Stenberg från TioTretton berättade om arbetet på biblioteket som bara
är öppet för dem mellan tio och tretton
år. Där arbetar man med berättande i alla
former, genom film, teater, musik, att klä
ut sig, laga mat, prata. Fokus är hela tiden
på besökaren och samtal. Man lånar ut
bärbara datorer och iPads som de unga
kan använda på olika sätt under sitt besök, och man har också upptäckt att de
inte gör skillnad på digitala och analoga
verktyg. Stenberg betonade vikten av att
de som arbetar på biblioteken har tid för
att prata och vara med de unga besökarna.
Sofia Malmberg som är skolbibliotekarie på Adolf Fredrikskolan har arbetat
med digitala boksamtal med elever i årskurs fem. Boksamtalen äger rum på en
blogg. Eleverna läser en gemensam bok,
hörda i klassrummet ta plats och visa
upp nya sidor av sig själv. Ofta ledde diskussionerna på bloggen också till filosofiska och existentiella frågor, som kanske
inte annars skulle komma fram.
Sofie Nilsson från Blackebergs gymnasium har arbetat med en podcast för
elever och lärare, och den är avsedd både
för interna och externa lyssnare. Hon
har också samarbetat med lärare i engelska och kemi om projektet Murder by
poison. Man valde ut ett antal böcker,
både på svenska och engelska som alla
handlade om giftmord. Sedan fick eleverna olika uppgifter i anslutning till
boken, till exempel vilket gift handlar
det om? Vilken dos är dödlig? Är symptomen på förgiftning troliga? http://www.
slideshare.net/SofieYeunS
Och så var den inspirerande dagen
slut, och vi greppade våra kassar med material från medierådet, bland annat deras
två pinfärska rapporter om unga och medier 2012/2013 – hem och läsa och fundera
på nya sätt att arbeta med digitala medier!
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
23
VISA
Statistik
– läsfrämjande siffror?
Tex: Stefan Eurenius
Leif GW Persson tar alltid stöd i statistiken när han
svarar på frågor om brott i ett eller annat sammanhang. Finns då samma kraft och visdom att hitta i
biblioteksstatistiken? Och är den en konserverande
kraft eller något som stimulerar utveckling?
I
slutet av augusti publicerade
Svensk Biblioteksförening de regionala sammanställningarna av
statistik för 2012. Där finns möjlighet att kunna göra jämförelser
över tid, mellan kommuner och gentemot ett riksgenomsnitt. I pressmeddelandet skriver de ”att denna rapport
ska stimulera till diskussioner om bibliotekens verksamhet och effekter; att
goda exempel lyfts fram och förstärks;
att förbättringsområden identifieras och
åtgärder vidtas så att fler får tillgång till
bibliotekets alla resurser.”
I vårt län finns goda exempel, på det
24
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
ena eller andra, men ingen kommun sticker ut som i särklass bäst eller sämst. Om
du till exempel vill ha flest biblioteksenheter och böcker per invånare, sök dig till
Heby, Tierp, Östhammar och Älvkarleby.
Men flest biblioteksenheter ger automatiskt inte flest antal besökare – där ligger
Knivsta och Uppsala i topp. Knivsta och
Uppsala är också de enda kommunerna i
länet som når upp över riksgenomsnittet
för antalet besök per invånare. Uppsala
ligger också i topp vad gäller utlåningen
per invånare, följt av Enköping och Knivsta. Vad gäller de mest aktiva invånarna
ligger Håbo och Enköping i topp.
O
m det lånas ut en barnbok, är det troligast att
det görs i Tierp. Tierp ligger också, tillsammans
med Älvkarleby, i topp i
tabellen över antalet anställda per 1 000
invånare, för övrigt de enda två kommuner i länet som ligger över riksgenomsnittet.
Älvkarleby har den befolkning som
lånar minst per invånare, men ändå ligger i topp i fråga om nyförvärv per invånare. Älvkarleby har också det högsta
anslaget per invånare och år för bibliotek – cirka 470 kr, Tierp har cirka 460 kr,
Heby 450 och Uppsala 400 kronor, vilket
också är riksgenomsnittet. Sist ligger
Östhammar, som satsar knappt 300 kr
per invånare på bibliotek, och den siffran pekar neråt. Håbo är näst sist, men
där pekar anslaget uppåt.
Ovanstående exempel kan man se om
man kastar ett öga på biblioteksstatistiken för 2012. Och vad gör vi då med den
kunskapen – är statistiken endast ett
ViSA
visa
Vidareutveckling i
Skönlitterärt Arbete
Text: Stefan Eurenius
första fortbildningstillfället
för Vidareutveckling i Skönlitterärt Arbete (ViSA), som löper över ett år och samlar 30
bibliotekarier och bibliotekskonsulenter från hela landet.
ViSA kommer som en fortsättning på förstudien ”Synen
på skönlitteratur på svenska
folkbibliotek” och i efterdyningarna av Metodutveckling
i Skönlitterärt Arbete (MUSA),
den fortbildning som gick
i tre omgångar åren 2005–
2008. Initiativtagare den
gången var Regionbiblioteken
i Västra Götaland, Skåne och
Stockholm i samarbete med
Svenska Akademiens Nobelbibliotek.
pade kunskaper i och om
förmedling av litteratur och
samtal kring läsning, att lära
om och hitta metoder för att
biblioteken ska kunna inspirera, och som en följd av det
utveckla ett målmedvetet och
genomtänkt skönlitterärt arbete för bibliotek i vår tid.
Under året kommer deltagarna att genomföra utvecklingsprojekt på hemmabiblioteken.
Respektive
länsbibliotek följer, stöttar
och hjälper till med att sprida
de resultat som nås. Bland
deltagarna finns tre bibliotekarier från vårt län: Gabriella
Blom (Tierp), Gunnel Furuland (Knivsta) och Sofia Olhans (Uppsala).
står
Kultur i Väst, Regionbibliotek Halland, Malmö högskola
och Regionbibliotek Stockholm. Upptagningsområdet
för utbildningen är hela landet, och deltagarna kommer
under 6 tvådagarstillfällen
att metod- och kompetensutvecklas i skönlitterärt arbete
på bibliotek. Målet är fördju-
att finnas en blogg för ViSA,
där vi som inte går utbildningen kan följa det som pågår och ta del av dokumentation, likt KUB-bloggen. Om
inte, förstärker vi bevakningen av ViSA på vår blogg, vår
facebooksida och i Upplysningen. ViSA pågår till oktober 2014.
I mitten av november i år hölls
sätt att känna sig nöjd och bevaka att det som sker,
sker på ungefär samma sätt som ifjol? Med Leif GW
Perssons kunskaper inom sitt fackområde i åtanke,
tillsammans med hans förmåga att genom statistik
ge sig själv en grund till att kunna gå vidare med en
idé, borde statistik kunna vara given och givande
läsning också för biblioteksfolk. Tråkigt? Nej, inte
alls tråkigare än valfri roman eller mindre lärorik
än valfri fackbok innan man kommer in i dem, ser
sambanden och börjar fundera.
För initiativet denna gång
Statistiken finns att ta del av i sin helhet via www.biblioteksforeningen.org. Klicka på ”Fakta om bibliotek” och därefter
”Statistik”.
Förhoppningsvis kommer det
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
25
KUB-samverkan
Kalle Tännerus, Agneta Månsson
och Gunnel Furuland lär av varandra
på Knivsta bibliotek.
Alla goda ting är tre
Text och foto: Lisa Eriksson
I de lokala KUB-processerna uppmuntrades samverkan mellan kommunerna.
Tanken var att dela kompetens och samtidigt skapa nya nätverk mellan
medarbetare. På köpet är det ett sätt att få pengarna att räcka längre.
Enköping, Håbo och Knivsta bestämde för att arbeta tillsammans med de
lokala processerna.
rätt naturligt att samverka
i just den konstellationen, konstaterar
Agneta Månsson, som är bibliotekschef
i Knivsta.
Behovet av att höja lägsta-nivån när
det gäller handhavandet av ny teknik var
gemensamt för alla tre kommunerna,
och de tre bibliotekscheferna (förutom
Agneta Månsson också Nina Halden
– Det föll sig
26
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
Rönnlund från Håbo och Anders Lohman från Enköping) ville gärna använda
sin egen personal som resurs.
– Vi hade förstås kunnat plocka in
kompetens från Uppsala, där vi vet att
det finns flera medarbetare som är väldigt skickliga på de här sakerna. Samtidigt upplevde vi att kompetensen ändå
fanns i våra egna organisationer, och vi
tänkte också att de som är med om att utforma och genomföra lärtillfällen lär sig
mycket av det.
Upplägget blev att en grupp om sex medarbetare (två från varje kommun) fick
utforma ett lärtillfälle för all personal.
Vid det första tillfället handlade det om
nedladdning av talböcker, vid det andra
om nedladdning av e-böcker och vid det
tredje om databaser.
– De som skulle leda ett lärtillfälle
fick ett mycket översiktligt uppdrag,
berättar Agneta Månsson. Vi ville inte
i onödan styra över vare sig innehåll
KUB-samverkan
eller form.
Hon berättar att den största utmaningen för henne varit att få alla i personalen att omfamna idén, att tro på det
här sättet att lära.
– Forskning visar ju att det bästa
lärandet sker när vi får lära vidare till
andra. Det är ju verkligen ett argument
för att använda den egna personalens
kompetens, men det kräver också mer
ansträngning.
Anders Lohman beskriver det också
som en utmaning att hitta tid för gemensam planering.
– Så här i efterhand ser jag att vi på
ledningsnivå kunde ha avsatt mer tid
i början för att planera och utforma direktiven till dem som skulle leda utbildningarna. Men jag tror verkligen att det
är en värdefull erfarenhet, att få prova på
att vara den som lär ut, och få bekräftelse
på att man faktiskt klarar av det.
på att det också
är en utmaning att verkligen omsätta
lärandet i praktiken, att få tid att praktisera de nya kunskaperna och prata om
dem. Hon konstaterar att det för henne
varit en viktig lärdom att kunskapsdelningen på något sätt måste formaliseras
eller schemaläggas – till exempel i regelbundet återkommande möten för all
personal.
– Jag önskar såhär med lite facit i
hand att jag haft mer tid, eller tagit mig
mer tid, till regelbunden uppföljning av
det vi lärt oss. Att vi tillsammans suttit
ner och pratat om det. Hur känns det, var
står vi, behöver vi på något förstärka lärandet, behöver vi öva mer?
Agneta Månsson pekar
Vad upplevs som mest positivt då?
– Först och främst det att vi tillsammans har genomfört tre bra utbildningsdagar, säjer Anders Lohman. Det hade
inte blivit så här bra utan vårt KUB-samarbete.
– För oss som är en liten kommun
med få anställda var det positivt att bli
fler, att möta nya kollegor och se andra
bibliotek, säjer Agneta Månsson. Jag tror
att vi fått mycket ny inspiration på det
sättet. Och personalen har ett större nätverk ute i länet.
håller med om att
just de nya kontaktytorna mellan personalgrupperna är ett viktigt resultat. Hon
tycker också att det hänt mycket i den
egna gruppen:
– Flera i personalen har kommit över
den där beryktade ”jag-kan-inte-läramig-det-här-puckeln”. Det är fantastiskt
att få vara chef i ett sånt ögonblick! Sånt
får jag glädjerysningar av i flera dagar.
ter att synka kompetensutvecklingen
med kärnverksamhet och övriga uppdrag. Precis som Knivsta har vi en liten
personalgrupp, och några längre sjukskrivningar under året har gjort att vi
ofta varit underbemannade.
Nina Halden Rönnlund
”
Forskning visar ju att det
bästa lärandet
sker när vi får
lära vidare till
andra.
Hon konstaterar att man efterhand
blivit bättre på att uppskatta hur lång tid
olika delmoment i en utvecklingsprocess tar: att planera en genomgång eller
en presentation, eller att läsa in en text.
Då blir det också lättare att uppskatta
hur mycket man mäktar med på en viss
tid.
– Jag har lärt mig hur viktigt det är att
planera långsiktigt. Och räkna med lite
extra tid, för ofta händer något oväntat
som gör att man måste prioritera om.
Mina medarbetare har i stort varit positiva till det här samarbetet. De negativa
synpunkterna har främst rört svårighe-
Gunnel Furuland är bibliotekarie i Knivsta, och hennes tankar kring samarbetet
är tudelade:
– Det som gett mest är utan tvekan
mötet med kollegor från andra kommuner. Det skapar samhörighet och nya
kontakter som jag annars inte hade fått.
Det var väldigt inspirerande att besöka
de andra biblioteken och höra mer om
hur de arbetar. Men i övrigt tycker jag
att det här sättet att arbeta har skapat
mycket stress hos oss i personalen. Jag
upplever det som ett ineffektivt sätt att
använda resurserna – det blev liksom
mycket prat och lite verkstad.
en utmaning att hitta
gemensam tid för planering, genomförande och uppföljning, säjer Ulrika Danielsson, bibliotekarie i Håbo. Jag tycker
också att det varit svårt att fullt ut ta
hänsyn till alla deltagares kunskapsnivåer - risken blir att några tycker det är
för grundläggande och andra att det är
för avancerat.
Samtidigt tycker hon att samarbetet
varit lärorikt:
– Det har varit nyttigt med kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Eftersom
vi fördjupat oss i ett ämne som förändras
snabbt, blir metod egentligen viktigare
än enskilda svar på konkreta teknikfrågor - som ju ändå kan komma att ändras
inom kort. Jag tror att jag fått med mig en
del lärdomar om arbetssätt, kunskapsförmedling och olika lärstilar.
Mestadels positiva erfarenheter från
både chefer och personal, således, men
också mycket som går att utveckla och
förbättra. KUB-samarbetet mellan de
tre kommunerna fortsätter att pröva sig
fram. Vi återkommer med rapport om det!
– Det har varit
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
27
TEDtalks
TED talks
Global idéspridare, också för biblioteksutveckling
Tex: Eleonor Grenholm
Har du redan sett alla program på Kunskapskanalen och UR Play? Gör då som
en miljard andra gjort: ratta in TED Talks
- korta, filmade föreläsningar med några av
världens främsta tänkare och praktiker.
”
exakt
vem retar du
upp? För om
du inte retar
upp någon,
så förändrar du inte
dödläget.
28
TEDs mål är att sprida idéer. Forskare, entreprenörer eller andra som på något sätt tänkt spännande
tankar bjuds in till konferenser runt hela världen
där de får berätta om sig själva, sina idéer och sin
syn på världen. Dessa korta föreläsningar (10-20
minuter) spelas in och sprids sedan över hela världen under namnet TEDtalk.
Uppsalabon Hans Rosling har föreläst på ett
antal TED-evenemang och är bland de mest sedda
TED-talarna någonsin. I september i år skedde det
första TED-evenemanget i Uppsala, kolla in tedxuppsalauniversity.com.
Här har jag har samlat fem relevanta TEDtalks för bibliotekspersonal och andra som arbetar med utveckling av bibliotek. De handlar
sällan om bibliotek specifikt, men fokuserar medier, lärande och kreativitet – det som bibliotek
handlar om. De presentationer som har svenska
rubriker och citat nedan finns översatta och textade på svenska.
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
Seth Godin
Om de stammar vi leder
Seth Godin talar om hur man leder förändring och
skapar verksamhet med ett budskap som når ut i
ett samhälle som blir allt mer nätverksbaserat och
digitalt:
”Så, jag ger er tre frågor. Den första är, exakt
vem retar du upp? För om du inte retar upp någon, så
förändrar du inte dödläget. Den andra frågan, vilka
hjälper du att få kontakt? Därför att det är skälet till att
många människor är där ... Och den tredje är, vem leder
du? För genom att fokusera på den delen. inte mekaniken i vad du bygger, utan för vem, och på ledarskapet.
Det är där förändringen sker.”
www.ted.com/talks/seth_godin_on_the_tribes_we_
lead.html
TEDtalks
Jane McGonigal
Gaming kan leda till en bättre värld
Logan LaPlante
Hackschooling Makes Me Happy
Chimamanda Adichie
Faran med bara en enda berättelse
Spel av typ World of Warcraft ger spelare
förmågan att rädda världar, och motivation att lära sig hjältars vanor. Tänk om
vi kunde tygla denna spelarkraft för att
lösa problem i verkligheten? Jane har arbetat med New York Public Library med
att spelifiera deras samlingar i projektet
Find the future.
”Vi åstadkommer mer i spelvärldar ... när
vi är i spelvärldar så anser jag att många av
oss blir den bästa versionen av oss själva, den
mest benägna att hjälpa till med kort varsel, den mest benägna att fortsätta jobba på
ett problem så länge som det krävs, att resa
sig efter misslyckanden och försöka igen. Och
i verkligheten när vi råkar ut för misslyckanden, när vi konfronterar hinder, så känner vi
oss oftast inte så.”
Hur möter biblioteken
barns och vuxnas
nyfiken och kreativitet? 13-åriga Logan
LaPlante berättar om hur han söker kunskap – inte genom skolan utan från inspirerande sammanhang.
Bonus: Se Sir Ken Robinsons Tedtalk
”Schools kill creativity” som Logan refererar till.
”I hack my education … I take advantage
of opportunities to experience what I’m learning. And I’m not afraid to look for shortcuts
or hacks to get better and faster results. It’s
like a remix or a mashup of learning. It’s flexible, opportunistic and it never looses sight of
making happy, healthy and creativity a priority. And here’s the cool part: It’s a mindset,
not a system. Hack schooling can be just by
anyone, even traditional schools.“
talar om
vikten av att få ta del av historier som
speglar det egna samhället och den egna
identiteten men också behovet av mångskiftande bilder av andra sätt att leva för
att kunna tänka fritt.
” She had felt sorry for me even before she
saw me. Her default position toward me, as
an African, was a kind of patronizing, wellmeaning pity. My roommate had a single story of Africa: a single story of catastrophe. In
this single story there was no possibility of
Africans being similar to her in any way, no
possibility of feelings more complex than
pity, no possibility of a connection as human
equals.”
www.ted.com/talks/jane_mcgonigal_gaming_can_make_a_better_world.html
www.tedxtalks.ted.com/video/Hackschooling-Makes-Me-Happy-Lo
www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_
the_danger_of_a_single_story.html
Kirby Ferguson
Embrace the remix
Kreativitet i allmänhet och skapandet av
konst i synnerhet bygger på att vi inspi-
reras och fortsätter arbetet som andra redan påbörjat. Ett mänskligt faktum som
upphovsrättslagarna inte erkänner. Se
denna film som visar på vikten av att biblioteken arbetar med Creative Commons
och andra öppna licenser.
”Our creativity comes from without, not
from within. We are not self-made. We are
dependent on one another, and admitting
this to ourselves isn’t an embrace of mediocrity and derivativeness. It’s a liberation
from our misconceptions, and it’s an incentive to not expect so much from ourselves and
to simply begin.”
Författaren Chimamanda Adichie
www.ted.com/talks/kirby_ferguson_embrace_the_remix.html
TED
Technology, Entertainment, Design
Nyfiken? Kolla in www.ted.com
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
29
Recension
Kan det vara så enkelt?
Jag är ingen vän av handböcker av självförbättrande karaktär. Jag har nog helt
enkelt svårt att tro att det räcker att läsa en bok för att bli mer kreativ, mindre
stressad, mer närvarande i vardagen eller vad som nu utlovas. Men ibland är
det förstås nyttigt att utmana sina fördomar. Och nog låter det lite frestande att
omsätta idéer till succéer! Text: Lisa Eriksson
K
Kreativitetskoden – från
idé till succé av Nicolas
Jacquemot
reativitetskoden – från idé till succé av
Nicolas Jacquemot vill göra det där
med kreativitet lite mer begripligt
och handfast. Metoden för detta är
att titta närmare på förutsättningarna för att vi ska kunna – och våga – vara mer
kreativa, i våra liv i stort, men också på våra arbetsplatser. När vi ringat in och skapat dessa förutsättningar har vi alltså, med författarens ord,
knäckt kreativitetskoden.
Koden, enligt Jacquemot, har sju delar: nyfikenhet, inspiration, motivation, lekfullhet,
hämningslöshet, ihärdighet och målfokusering.
Dessa ägnas ett kapitel vardera, där teoretiska resonemang varvas med mer praktiska dito. Författaren ger även förslag på enkla uppgifter du kan
göra för att till exempel bejaka din nyfikenhet
eller öva upp din ihärdighet. Varje kapitel innehåller också en kort intervju där mer eller mindre
kända personer får reflektera över olika aspekter
av kreativitet i allmänhet, och sin egen kreativitet
i synnerhet. Det finns också ett kapitel om kreativitet på jobbet, och ett om barn och kreativitet.
D
e praktiska uppgifterna och tipsen gör att boken känns mer som
en praktisk handbok än som en
ingång till en mer teoretisk förståelse, och jag kommer efter ett
30
Upplysningen | 1-2 2013 | Lärande
tag på mig själv med att snabbläsa de teoretiska
avsnitten. Kanske för att de är alltför översiktliga,
för att de liksom inte bjuder tanken något motstånd. Nej, det är i de praktiska delarna som boken
har sin styrka. Jacquemot skriver roligt och medryckande, stundom rätt personligt, som när han
beskriver sina egna vedermödor som nybörjare i
balettklass. Han får i alla fall mig att tro på att det
med små medel går att skapa stora förändringar
i både tanke och arbetssätt. En rolig detalj är att
han livfullt och trovärdigt sågar brainstorming
som metod för att ta fram nya idéer. (Hand upp,
alla som har deltagit i minst en personaldag/utbildningsdag med inslag av brainstorming!)
B
aksidestexten utlovar avslöjanden
av ”de fascinerande hemligheterna
bakom kreativitet”, vilket låter nog
så storartat. Riktigt så rafflande är det
kanske inte, men jag är fullt nöjd med
både den inspiration och de konkreta tips som
läsningen av Kreativitetskoden gett mej. Och jodå,
jag är redan i färd med att realisera några av mina
allra bästa idéer, vänta bara!
Här skulle det vara något om kreativitet...jag kom inte
på något. Skall läsa boken. Hälsningar /Formgivaren
unga skrivare
Ellinor Gillgren
Varje sommar håller Länsbibliotek Uppsala tillsammans med Wiks folkhögskola
i kursen Unga skrivare, som riktar sig till
gymnasister. I varje nummer möter du
texter av någon eller några av de ungdomar som deltagit i Unga skrivare under
de senaste somrarna.
Jag heter Ellinor Gillgren, är 19 år gammal och tog i våras studenten från Katedralskolan här i Uppsala. Skrivandet har
alltid varit en stor del av mitt liv. När jag
inte skriver umgås jag med vänner och
familj, jobbar, lyssnar på musik, tränar
eller åker skidor.
Flyga flygplan
Man blir aldrig för gammal för att flyga
flygplan, det har vi bestämt. Man kan flyga
flygplan i någons armar. Jag flyger flygplan i
hans armar. Jag flyger flygplan i en säng. I
en säng med gröna lakan, i ett rum med en
röd soffa. I ett rum med gula tapeter där
himlen är vit, lyfter jag.
Och jag svävar. Visserligen bara en meter
över sängen, över honom, men jag svävar.
Jag sluter ögonen, känner vinden och inser
att jag vill sväva för alltid. Jag vill flyga
flygplan för alltid.
Man kan bli för gammal för att flyga flygplan. Vem har bestämt det? Man kan inte flyga
flygplan i någons armar, definitivt inte i en
säng. Och vem har gröna lakan, röd soffa och
gula tapeter? Det skriker stoppljus om alltihop. Och himlen är faktiskt blå, inte vit.
Molnen är vita, men inte himlen.Och vinden
känner man utomhus, inte inomhus. Man kan
inte flyga flygplan för alltid och man kan absolut inte sväva för alltid. Flygplan landar
eller störtar, det vet väl vem som helst?
Jag vill flyga flygplan för alltid. Jag vill
sväva för alltid. Jag vill flyga flygplan i
någons armar, flyga flygplan i en säng. I en
säng med gröna lakan, i ett rum med en röd
soffa. I ett rum med gula tapeter där himlen är vit. I ett sådant rum kan jag inte
flyga flygplan, inte för alltid. Jag kan sväva
en kort stund, en meter över sängen, men
inte högre än så. Inte mer än så. Inte heller landar jag, jag störtar. Jag störtar och
inser att jag aldrig skulle slutit ögonen,
för när jag öppnar dem finns ingen där som
tar emot.
Man blev ju aldrig för gammal för att flyga
flygplan, det hade vi väl bestämt?
foto: Maksim Shmeljov
Från oss alla till er alla,
en riktigt God Jul!
Länsbibliotek Uppsala
Anneli, Eleonor, Kerstin,
Lisa, Malin och Stefan