ENERGIN & KLIMATET - Ekologiska Lantbrukarna

lantbruket
energin & klimatet
Ett kunskaps- och
inspirationsmaterial från
Ekologiska Lantbrukarna.
Att läsa själv eller tillsammans
med andra.
oscar franzén Red Lena Karlsson
Energi och klimat – två frågor
S
tudiematerialet du håller i din hand
handlar om energi och klimatfrågor
ur ett lantbruks- och livsmedelsperspektiv. Det här är två ganska olika med ändå intimt sammanlänkande frågor med en
viktigt gemensam nämnare: användningen
av fossila bränslen.
Kol, olja och gas är fantastiska bränslen:
energirika, lätta att transportera och koncentrerade i stora och ursprungligen väldigt
lättåtkomliga reservoarer. Tack vare dem
har vi under de senaste 150 åren sett en i
mänsklighetens historia tidigare helt oöverträffad utveckling.
På tvåhundra år har världens befolkning mer än sexdubblats, från runt en miljard till idag över 6,5 miljarder människor.
Samtidigt har vi världen över sett en massiv
inflyttning från landsbygd till städer.
År 1950 bodde knappt 30% av världens befolkningen i städer, idag är det hälften och
år 2050 beräknas det vara 70%.
Tack vare de billiga transporter och insatsmedel som oljan gett oss har en allt mindre andel av världens befolkning kunnat försörja en allt större andel med mat. Den frigjorda arbetskraften har istället kunnas
användas i industriproduktion, teknologisk
utveckling, serviceyrken och allting annat
som vi tar för givet i dagens västerländska
överflödessamhälle.
Men överflödet är och har varit väldigt
skevt fördelat: idag beräknas fortfarande
850 miljoner människor lida av undernäring. Och när vi nu pratar om att eran av
”billig energi” går mot sitt slut är det viktigt
att komma ihåg att i många delar av världen
har energi alltid varit dyr.
foto: andré maslennikov
Peak Oil
Fossila bränslen är per definition en ändlig
resurs, men nu närmar vi oss med stormsteg tider när det faktiskt kommer att märkas även för oss i väst. Det magiska datumet
det pratas om kallas ”Peak Oil” eller oljetoppen. Det är den tidpunkt när den hittills
stigande globala oljeproduktionen når ett
maximum, för att sedan börja sjunka.
Det är mycket svårt att förutse när oljetoppen kommer, vissa menar att vi redan
passerat den, andra tror det kommer ske inom de närmaste 5-10 åren. Men det exakta
datumet är egentligen ganska ointressant.
Vad som är intressant är att vi redan börjat
se effekterna av minskad tillgång på
olja: oljepriset har tiodubblats på mindre än
10 år, kriget om oljan blir ett allt mer uppenbart tema för militära konflikter med pågående krig i Irak, stegrande hot mot Iran och
instabilitet i Saudiarabien. För livsmedelsproduktionen har det inneburit att de globala matpriserna rusar i höjden och likaså
som måste lösas tillsammans
Accelererande klimatförändringar
Samtidigt kan vi nog skatta oss lyckliga att
det inte finns mer olja än vad det gör – de
fossila bränslen vi redan eldat upp har nämligen så drastiskt påverkat de globala kol­
flödena att halten koldioxid i atmosfären
idag är högre än vad den varit på många
hundratusen år. Hittils har koldioxidhalten
ökat från den förindustriella nivån på 278
ppm (miljondelar) till idag 385 ppm.
I de flesta fall brukar saker som räknas
i miljondelar vara ganska obetydliga, men
i fallet med koldioxiden har den inneburit en global ökning av medeltemperaturen
med 0,8 °C. Den här till synes blygsamma
uppvärmningen har redan lett till omfattande förändringar av jordens klimat och ekosystem med stigande havsnivåer, smältande glaciärer, mer torka och mera översvämningar.
Ännu större förändringar av jordens
klimat är dessutom redan intecknade på
grund av de utsläpp vi redan gjort – mot­
svarande ytterliggare 0,6 °C. Här i Sverige
kan vi vänta oss ett mer extremt väder med
starka värmeböljor, mer intensiva regn­
väder och kraftigare vinterstormar. Vi kommer också att få se invasioner av nya skadeorganismer och arter som tidigare inte tålt
vinterkylan. Jämfört med prognoserna för
många andra delar av världen kommer dock
effekterna i Sverige att kännas minst sagt
lindriga.
Från politiskt håll, däribland EU, har man
länge pratat om ett mål på max 2°C uppvärmning. Ett mål som skulle ge omfattande men ändå hanterbara klimatförändringar. Allt fler argumenterar dock för att redan
2°C uppvärmning kan vara för mycket.
De senaste somrarna har forskarna observerat en dramatisk avsmältning av det arktiska istäcket – betydligt större än vad tidigare modeller förutspått. Nya beräkningar visar att arktis istäcke sommartid skulle
kunna vara helt borta redan 2013. När isen,
som normalt sett skulle ha reflekterat bort
inkommande solljus, försvinner accelereras uppvärmningen ytterligare. Det i sin tur
förväntas förstärka avsmältningen av grönlandsisen och ge höjda havsnivåer på upp
till 5 meter redan under det här århundradet (vilket bland annat skulle göra många av
världens största städer obeboeliga).
Inga säkra gränser
Så vad är egentligen en ”säker gräns”?
Ingen vet ännu, även om bortsmältningen
av arktis tyder på att vi kaske redan passerat
den. Vad vi dock vet är att under de senaste
miljoner åren har medeltemperaturen på
jorden aldrig varit högre än 1,8 °C över den
förindustriella nivån. Det betyder att vi med
den redan observerade uppvärmningen
plus den intecknade (0,8 °C + 0,6 °C =
1,4 °C) bara är 0,4 °C från att spräcka ett
miljoner år gammal tak, och detta samtidigt
som utsläppen fortsätter att öka.
Givet situationen i världen är det tyvärr
mycket svårt att tänka sig att människor
kommer välja att lämna utvinningsbar
olja i marken. Med tanke på att många länder dessutom byggt in sig i ett beroende av
naturgas för uppvärmning och elproduktion kommer också gasen att bli svår att fasa
ut. Även den globala kolproduktionen ökar
(upp 4,5 % 2007), huvudsakligen drivet av
utvecklingen i Kina.
Samtidigt måste ju utsläppen ned! För
att vara på den säkra sidan bör vi dessutom
minska dagens halt av koldioxid i atmos­
fären. Hur är det möjligt? Naturen har givet
oss svaren: fotosyntesen och kolinlagring i
biomassa. Naturen har redan förmåga att
binda koldioxid och lagra in den i mark och
växter, men det gäller att den får arbeta i
fred. Vi kan sen se till att det inlagrade kolet
stannar kvar på längre sikt genom att till
exempel bygga in trä i hus eller varför inte
gräva ner träkol i marken.
En helhetssyn på klimat och energi
Men det är av största vikt att vi förmår se
klimat- och energifrågorna tillsammans.
Ser vi bara till energifrågan, då blir lösningen en fortsatt utveckling av gas- och kolproduktion samtidigt som vi pressar de sista
dropparna olja ur planeten med till exempel
nya oljeborrningar i Arktis och fortsatt utbyggnad av den kanadensiska oljeproduktionen från tjärsand. Ser vi istället bara till
klimatproblematiken blir svaret att fokusera
på storskaliga tekniska och politiska
lösningar som koldioxidavskiljning, kärnkraft och internationell utsläppshandel.
Problemet är att vi försöker hitta lösningar på klimatfrågan i skenet av hur dagens
samhälle ser ut. Men vi måste börja förstå
att de samhällsomställningar oljetopppen
kommer att medföra helt kommer att förändra spelplanen. När vi istället ser frågorna tillsammans ser vi att lösningarna ligger i
att 1) kraftigt minska alla utsläpp och 2) bygga hållbara, motståndskraftiga och anpassningsbara lokalsamhällen – samhällen som
klarar av att hantera de yttre störningar som
sviktande oljetillgångar och ett förändrat
klimat kommer utsätta oss för.
Ett jordbruk för 2000-talet
Länge har vi i väst levt med bilden av jordbruket som en industri i industrisamhällets utkant. De omvälvande förändringar vi
nu står inför kommer ställa den bilden helt
på ända.
En av hörnpelarna i framtidens lokalsamhällen kommer vara ett jordbruk som med
så små externa insatsmedel som möjligt
producerar så högkvalitativ mat som möjligt. Ett jordbruk som dessutom maximerar
kolinlagringen i mark och växter, och gärna
också producerar biomassa för energiändamål.
Det är en utmaning som heter duga, inte
minst med tanke på de utmaningar ett förändrat klimat nu ställer oss inför. Klart är att
det kommer krävas betydligt fler händer i
arbete med att bruka jorden, något som
säkert kan skrämma en del, men som samtidigt öppnar mängder av nya möjligheter för
att återskapa en levande landsbygd befolkad av människor istället för maskiner.
Men även formen för livsmedelsproduktionen kommer att förändras. Vi kommer att
få se en helt ny skala av produktion – intensivt brukade trädgårdsodlingar, matproduktion integrerad i stadsmiljön, semi-intensiva
odlingar i stadens utkant liksom storskalig
produktion på landsbygden. Gränserna mellan vem som är konsument och vem som är
producent suddas succesivt ut.
Men än är vi inte där. Samhället är idag
inte alls redo för de stora förändringar som
kommer att krävas, men när den tiden kommer är det viktigt att någon redan har genomtänkta lösningar: ”Titta så här går det
också att göra, och det fungerar!”. Att fortsätta ta fram de lösningarna är den utmaning som det ekologiska lantbruket står
inför under de kommande tio åren.
Vi hoppas att det här materialet ska hjälpa till att stimulera konstruktiva och fruktbara diskussioner runt om i landet, och att
det sen blir startskottet för ett intensivt
arbete med högt i tak och utrymme för en
mängd olika lösningar – men ändå med en
gemensam känsla av att vi tillsammans vet
vart vi är på väg.
+0
,8°
gör priset på konstgödsel och andra insatsmedel.
Bygger man vidare på de aktuella trenderna är det lätt att skapa sig en mörk framtidssyn, men i en omställning bort från
oljeberoende (liksom kol- och gasberoende) finns också inbyggda möjligheter att
skapa nya verkligt stabila, rättvisa och långsiktigt hållbara samhällen. Men det kommer att krävas stora insatser, och vi kommer
att gå igenom minst lika dramatiska förändringar som dem vi såg under 1900-talet.
En sak är i alla fall säker, om hundra kommer mäniskor att se tillbaka på två av historiens mest betydelsefulla århundranden –
det då oljan kom och det då oljan försvann.
Välkommen att ta del av det arbetet!
1
foto: andré maslennikov
Jordbruket som konsument
och producent av energi
Utmaningen är att få ut ett netto av den solenergi vi lagrar i åkerns biomassa.
E
nergin kommer från solen.
Svårare än så är det inte.
Visst, vi får lite energi från månens gravitation och kärnreaktioner i jordens inre, men det är
solen som är drivkraften bakom
i princip samtliga livssystem på
vår planet. Inne i solens kärna
hålls en konstant temperatur av
16 miljoner grader C. Vid ytan är
det betydligt svalare, runt 6000
grader C. Därifrån flödar energi
i form av strålning ut i rymden.
Ett par tusen miljondelar av den
når jordens atmosfär. Ungefär
en tredjedel reflekteras direkt
bort, resten utgör basen för alla jordens biosystem.
Solljuset är energimässigt av
hög kvalitet. Men det är väldigt
diffust och utbrett. Det mesta av solens energi går åt till att
värma upp land- och vattenmassor, och till att driva vädersyste-
ur ekologiskt lantbruk 8/2006
men. Men för att kunna samla in
och koncentrera den diffusa energin krävs sofistikerade system. Det är precis det som växterna gör genom fotosyntesen.
Tillsammans lyckas jordens alla växter ta upp en dryg femtedels procent av solinstrålningen
till jordytan. Det motsvarar uppbyggnaden av runt 120 miljarder
ton organiskt material per år.
Biomassa som energilager
Energi kan aldrig förstöras.
Däremot är all form av energi
dömd att för eller senare övergå
till lågkvalitativ värme och sippra ut i rymden. På vägen kan det
dock uppstå mer eller mindre
tillfälliga energilager. Ett sådant
är uppbyggnaden av biomassa.
Ett annat är vattenmassorna i ett
(naturligt eller artficiellt) vattenmagasin. Under väldigt speciella
förhållanden kan dessutom biomassa omvandlas till ett för dagens samhälle väldigt viktig form
av energilager, fossila bränslen i
form av kol, olja och gas.
Ursprungligen levde människan ett ganska anspråkslöst
liv på den afrikanska savannen.
Genom introduktionen av jordbruket och organiserad djurhållning började vi ta allt större
delar av jordens ekosystem i anspråk. Idag har vi kommit att dominera de flesta av jordens ekosystem. Man uppskattar att runt
en tredjedel av världens producerade biomassa tas i anspråk av
människan. En enorm andel för
en art som själv utgör en väldigt
liten del av jordens biomassa.
Mycket har förändrats sedan
jordbruket först uppstod, men
det är fortfarande solen som
är drivkraften bakom växter-
nas produktion. Det är energin
i solstrålningen som omvandlas
till för oss användbar biomassa.
Det som har hänt är att vi genom
en intensifiering av jordbruket
successivt lagt ner allt mer arbete på att underlätta för växternas tillväxt. Vi väljer så bra växtplatser som möjligt. Vi ser till att
jordarna har så bra struktur och
innehåller så mycket av den näring och det vatten växterna behöver som möjligt. Vi försöker
skydda dem mot skadedjur och
sjukdomar.
Den fossila vägen
Från början levererades allt det
här arbetet av mänsklig arbetskraft, längre fram lärde man sig
att utnyttja den lagrade energin
i form av dragdjur. Ganska nyligen lärde vi oss att använda de
fossila bränslena som huvud-
ekologiskt lantbruk och energi
Vindkraft 1
Kärnkraft 75
Värmepumpar
i fjärrvärmeverk 6
Vattenkraft 60
496
TWh
Olja 205
Biobränslen 110
Kol 30
Naturgas 9
Total tillförd energi: Sverige (Energimyndigheten, STEM)
Den totala energitillförseln 2004 slutade på knappt 500 TWh (motsvarande
ungefär 125 st Barsebäck-reaktorer). Värmepumpar är pumpar i fjärrvärmeverken. Kärnkraftens 75 TWh är producerad energi, exklusive värmeförluster (vilka för kärnkraften är betydande). Knappt 100 TWh av den tillförda
energin går åt till omvandlings- och distributionsförluster, utrikes sjöfart och
icke-energiändamål. Den faktiska energianvändningen i Sverige 2004 stannar därför på 405 TWh. 2005 var siffran något lägre, medan prognosen för
2006 ger en energianvändning på 412 TWh.
saklig energikälla. Dieseln levererar genom traktorerna jordbearbetningsarbetet. Olja utgör basen i tillverkningen av bekämpningsmedel. Naturgas används för att framställa konstgödsel. Det är den här, egentligen ganska simpla, fossila vägen som möjliggjort mycket av
de enorma produktionsökningarna under 1900-talet.
Det ekologiska jordbruket
TWh
2,5
har tagit ett viktigt första steg
bort från fossilberoendet. Genom uteslutandet av bekämpningsmedel och konstgödsel
slipper man en stor post i energikalkylen. Samtidigt behöver
man i vissa fall köra mer på åkrarna, vilket gör att man förbrukar mer diesel. Trots det ligger
man i energiavseende oftast betydligt bättre till än den konventionella produktionen
Fördel eko?
Olja
Livscykelanalyser av ekologisk
Naturgas
och konventionell mjölkprodukKol
tion
visar på runt 20 % lägre enBiobränslen
ergianvändning
per levererat kiVärmepumpar
lo ekologisk mjölk. Skillnaden
Vattenkraft
beror huvudsakligen på mindre
Kärnkraft
användning av importerat kraftVindkraft
foder och mera egenproducerat
grovfoder.
Även för kött är energianvändningen ofta lägre, upp till
40 % lägre än motsvarande konventionell produktion. Även här
är det huvudsakligen det energisnåla grovfodret som avgör.
Beräkningar av den ekologiska ranchdriften på Revingehed
visar på en energianvändning
på endast en fjärdedel jämfört
med konventionell uppfödning
av djur från mjölkgårdar. Här är
det dock just ranchdriften, och
inte främst att det är ekologiskt,
som ger den stora vinsten.
I växt- och grönsaksodlingen ger frånvaron av konstgödsel en stor energivinst. En studie som jämför ekologiskt med
konventionellt vetemjöl visar på
37% lägre energianvändning per
kilo vetemjöl. Hela två tredjedelar av energiåtgången i den konventionella odlingen kom från
konstgödseltillverkningen. För
Direkt energibehov
Vid växtodling
och djurhållning
Indirekt energibehov
Insatsmedel, ensilageplast, inköpt foder mm
Totalt 3,69 TWh
Totalt 4,15 TWh
2
1,5
1
0,5
0
DieselOljaElDieselOljaElGasKolBiobränsle
1,82
0,78
1,09
0,61
0,46
0,31
2,44
0,24
0,09
Jordbrukets energianvändning: Sverige (Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI)
Jordbrukets i sig står för en ganska liten del av Sveriges totala energianvändning, ca 2 %. Men sen tillkommer också den energi som används i resten av livsmedelskedjan: för uppvärmning av lantbruksfastigheter,
i livsmedelsindustrin, för transporter, i handeln, i hushållen för förvaring och tillagning. Det blir naturligtvis
väldigt olika beroende på vad man väljer att ta med i beräkningarna. En grov uppskattning av den totala
energiåtgången i livsmedelskedjan baserad på siffror från JTI slutar på totalt 34 TWh, eller drygt 8 % av
Sverige energianvändning.
potatis däremot, där de ekologiska skördarna är väsentligt
lägre än de konventionella, balanserar vinsten från att använda naturgödsel ut sig och energiåtgången per producerad kilo
potatis blir ungefär samma vid
ekologisk respektive konventionell produktion.
Övergång genom
biobränslen
Idag är det biobränslena som
lyfts fram som räddningen när
de fossila bränslena nu börjar bli
dyrare och mer svårtillgängliga.
I ett längre tidsperspektiv tänker
sig många ett samhälle baserat
på storskalig vindkraft, solceller,
vågkraft och avancerad vätgasteknologi, men i en övergångsfas
i väntan på att den tekniken ska
utvecklas och samhället ska hinna anpassa sig är det biobränslen
man tänker sig som lösning.
Användning av biobränslen
är knappast något nytt. Lagring
av energi från solljuset i form av
biomassa är ju den process som
alltid drivit både ekosystemen
liksom människans samhällen.
Vad som är nytt är tanken att biobränslen också ska kunna driva
ett så pass teknologiskt avancerat och energislukande samhälle som vårt. Är det överhuvudtaget möjligt? Än så länge får väl
detta betraktas som en öppen
fråga, eftersom vi aldrig provat
förut.
Men precis som biobränslen alltid varit en viktig drivkraft
till våra samhällen kommer det
också att finnas en plats för dem
i morgondagens samhälle. Så
även i ett ekologiskt odlingssystem. Frågan är bara på vilket
sätt, genom vilka grödor, vilka
processer och med vilka slutprodukter. Det här är frågor som du
i Ekologiskt lantbruk kommer
att kunna läsa mer om under
hösten. Vi lovar inte att besvara alla frågor kring energi i det
ekologiska lantbruket. Däremot
lovar vi att ge en bred översikt
över området och de frågeställningar som det ekologiska lantbruket behöver ta ställning till
framöver.
ur ekologiskt lantbruk 8/2006
ekologiskt lantbruk och energi
Hur mäter vi energinettot?
För att producera bioenergi åtgår också energi. Vi måste veta vilka system som ger ett plus.
Hur ska vi utvärdera och bedöma olika system för bioenergiproduktion? I dagens ekonomistyrda samhälle är det lätt att falla i fällan att det som är ekonomiskt lönsamt också är det som
vi bör satsa på. När det kommer
till energi är det hela tyvärr inte
så enkelt.
Vi kan inte skapa energi. Det
enda vi kan göra är att utnyttja
växternas förmåga till att fixera
energin i solljuset. Men i odlingen, bearbetningen och alla transporter används stora mängder
energi. För att det överhuvudtaget ska vara någon mening med
att till exempel odla energigrödor på åkrar måste den energi som vi i slutändan får ut vara
större än den som vi investerat.
Nu uppstår dock nästa problem:
det är svårt att ge ett exakt mått
på hur mycket energi som går ut
längs hela produktionskedjan.
Svårberäknat
Om vi håller oss på lantbruksnivå är det lätt att mäta hur mycket
diesel som går åt per hektar. Det
är också förhållandevis lätt att
räkna ut hur mycket energi som
till exempel gått åt för att producera konstgödsel och andra insatsmedel. Men när vi kommer
till mer indirekta poster såsom
energin som går åt för att bygga
och underhålla alla maskiner på
gården eller energin som lantbrukaren själv gör av med (bilar,
uppvärmning av bostaden, mat
etc) så blir det svårare. Börjar vi
till exempel nysta i alla de beroendefaktorer och energiposter
som finns bakom tillverkningen av en traktor kommer vi att
få väldigt omfattande och komplexa beräkningar
Livscykelanalys
Det har utvecklats många olika metoder för att göra den här
typen av beräkningar. En vanlig sådan är livscykelanalyser,
LCA. I livscykelanalyser försöker man beräkna energiinsatser, resursförbrukning och utsläpp längs en varas hela produktionskedja. LCA är idag ett
välspritt och allmänt accepterat verktyg som bland annat används till att utvärdera olika bioenergisystem.
Emergianalys
Ett annan metod är emergianalyser. Ansatsen i emergianalyser liknar den i LCA, det vill säga
att kartlägga alla använda resurser som har krävts för att producera en vara, tjänst eller bränsle, men emergianalysen har ett
bredare och djupare angreppssätt. Emergianalysen utgår från
en systemsyn där alla energiflöden i de mänskliga och naturliga
systemen tas med i beräkningarna. Medan man i de analyser
av energianvändning som görs
inom ramen för LCA endast tar
hänsyn till tillsatta drivmedel
och elanvändning räknar emergianalysen också med både det
arbete som utförs av människor
liksom det som utförs av olika
ekosystemtjänster i naturen. En
annan viktig skillnad är att man
i emergianalys gör åtskillnad
mellan olika energikvaliteter.
Istället för att bara se till energiinnehållet i en produkt räknar
man på emergiinnehållet, vilket
är den ackumulerade mängd energi som historiskt gått åt under
dess framställning, mätt i grundenheten soljoule.
Emergianalys har ännu inte
nått samma acceptans och användning som LCA, vilket åtminstonde delvis beror på att
metoden uppfattas som svårtillgänglig och mer ”akademisk”.
Men en annan bidragande orsak
kan vara att den ofta ger obekväma svar
Olika resultat
Resultaten från dessa olika metoder skiljer sig nämligen drastiskt åt. I en livscykelanalys
av salixproduktion från Lunds
Tekniska Högskola kommer
man fram till att salixodlingen
ger 20 gånger mer energi än vad
som krävs längs produktionskedjan. Samtidigt visar emer­
gianalyser utförda vid institutionen för bioenergi vid Lant­
bruksuniversitetet att salixodling faktiskt kostar mer i form av
insatt arbete än vad vi får ut.
Så vem ska vi tro på? Det här
är en helt avgörande fråga för
beslut kring vad vi ska satsa på
för energisystem.
I slutändan handlar det om
värderingar. Tycker vi att bonden och hans familjs livsstil ska
belasta analysen av produktionen på hans gård? Emergi­
analysen skulle argumentera att
utan bonden (eller alla andra in-
blandade människor) blir det
ingen produktion, och då måste
vi också ta med all energin som
går att för att ”upprätthålla” människorna.
En annan fråga är hurvida vi
accepterar de förenklingar som
görs i LCA där alla bränslen endast betraktas i form av sitt värmevärde – det vill säga hur
mycket värme vi kan få ut ur någonting. Detta missar helt distinktionen mellan olika energikvaliteter (till exempel skillnaden
i kvalitet mellan ved och elektricitet), men ger enklare beräkningar.
Det här är en för stor fråga att
fullständigt utreda här. I resten
av materialet försöker vi istället
vara tydliga med när vi refererar
till resulten av livscykelanalyser
respektive emergianalyser.
Att diskutera
•Hur har livet på din gård för-
ändrats under det senaste
århundradet? Hur har den brukade arealen förändrats? Produktionen? Antal anställda?
Vad har blivit bättre och vad
har blivit sämre?
•Hur ser energianvändningen
på din gård ut idag? Hur mycket energi går till drivmedel,
uppvärmning respektive elektricitet? Vilka olika energiformer använder du? Var skulle
besparingar kunna göras?
Stöd till klimat- och energisatsningar
KLIMP
Klimp var ett statligt investeringsstöd för
insatser som syftade till att minska utsläpp
av växthusgaser. Mellan 2003 och 2008
delades sammanlagt drygt två miljarder kr
ut. De sista stöden beslutades i maj i år,
och ska vara genomförda senaste 2012.
143 miljoner gick till biogasrötning av jordbruksprodukter, men då huvudsakligen storskaliga och ej gårdsbaserade system.
Landsbygdsprogrammet 2007-2013
Inom det aktuella landsbygdsprogrammet
finns flera stöd som kan användas för att
klimatanpassa och energieffektivisera
jordbruket. De kanske viktigaste är inves-
ur ekologiskt lantbruk 8/2006
terings- respektive projektstödet. För båda
dessa är det Länsstyrelsen som prioriterar
hur stödpengarna ska användas. Även stödet till kompetensutveckling kan användas
för att anordna utbildningar i frågorna.
Odling av energigrödor
För odling av energigrödor finns ett EU-stöd
på maximalt 45 euro per hektar, exakt hur
mycket beror på hur många EU-bönder som
ansöker. År 2007 blev ersättningen 290 kr
per hektar. Alla grödor är stödberättigade,
även hampa, men det krävs att man kan
visa upp ett kontrakt med en godkänd uppköpare av energiråvaran. För anläggning av
energiskog kan man dessutom få ett inves-
teringsstöd på upp till 50% av kostnaden,
maximalt 5000 kr per hektar.
Biogas
Ett nytt investeringsstöd till biogas förväntas införas 2009. Stödet kommer då att
ges inom landsbygdsprogrammet med 30%
av kostnaden. Ett villkor blir dock att minst
50% av rötmaterialet är gödsel.
Vindkraft
Vindkraft och annan förnyelsebar elproduktion ges stöd genom det så kallade elcertifikatsystemet. Det är ett marknadsbaserat
produktionsstöd där producenterna får stöd
per producerad KWh. Systemet infördes
2003 och kommer att pågå t o m 2030.
2
Snabb energivinst från
fotosyntesen är inte enkel
foto: birger olsson
Biobränslena ska rädda oss från oljeberoendet sägs det. Men ur det ekologiska lantbrukets
perspektiv är det inte många av dem som håller för en närmare granskning.
R
edan idag används en betydande del biobränslen i
Sverige, motsvarande en dryg
femtedel av den totalt tillförda
energin (om man bortser från
värmeförluster i kärnkraften),
eller 110 TWh. Det är framförallt industrin och fjärrvärmesektorn som är de stora användarna, och det är mest olika restprodukter från skogs- och massaindustrin som används. I fjärrvärmeverken eldas även torv
och avfall.
På längre sikt är det många
som tror att biobränslena kommer kunna stå för en betydligt
större del av Sveriges energianvändning. Den av förra rege­
ringen tillsatta oljekommissionen uppskattade att vi till år
2050 kan få ut 228 TWh från biobränslen (alltså mer än dubbelt
så mycket som idag). Det mesta av det skulle komma från skogen. Men samtidigt skulle hela
32 TWh komma från åkerbränslen, vilka idag endast står för
1 TWh.
LRF har gjort en egen uppskattning av potentialen för energi från åkerbränslen år 2020,
vilken man får till 23 TWh. I
Lantmännens affärsvision till
2020 anger man en potential på
mellan 23 och 35 TWh. Ingen av
dessa studier tillskriver det ekologiska lantbruket någon specifik roll.
Bränslen från skogen
Sverige har idag en produktiv skogsareal på nästan 23 miljoner hektar. Utöver produktionen av timmer och massaved blir det en hel del biomassa
över i skogsbruket. Biomassa
som kan användes som bränslen. Framförallt handlar det om
GROT, en förkortning för grenar och toppar, både från slutavverkningen och från gallring.
En annan viktig resurs är utgallrade träd. Andra källor är virke som inte är lämpligt för sågtimmer eller massaproduktion
och bränsleved från icke-skogsmark (till exempel sly från rensning av diken). Även den privata
vedhuggningen står för en betydande del av vår användning av
skogsbränslen.
Det finns också en hel del biprodukter från skogsindustrin
som bark, sågspån och träflis,
och inte minst den stora biprodukten från kokningen av pappersmassa: svartlut. Idag används dock det mesta av svartlutens energi för att driva brukens
egna processer.
Biobränslen från skogen kan
användes för eldning i små värmepannor eller i värmeverken.
De kan användas i kraftvärmeverken för att producera både el
och värme. Det går också att genom förgasning producera olika
typer av drivmedel, till exempel
DME, FTD, metanol och vätgas.
Man kan också använda skogsbränslen till att producera etanol eller biogas.
Olika svar
I emergianalyser av restprodukter från skogen (se rutan på sida 8) är det bara bränsleved från
icke-skogsmark som förmår
ta upp mer energi från naturen
(genom fixering av solenergi)
än vad som går åt i skörd, transporter och olika processer. Att
ved från icke-skogsmark ändå
ger ett netto beror på avsaknaden av insatser för markberedning, plantering och gallring.
Samtidigt är det en förhållandevis marginell energikälla. I traditionell energianalys eller LCA
visar däremot alla restprodukter från skogen på ett netto.
Att däremot använda skogens huvudprodukt timmer för
energiändamål är förstås effektivt både i en emergi- respektive energianalys. Men det industriella skogsbruket slukar ock-
så stora mängder energi, vilket
emergianalyser vid SLU bekräftar. I en studie från 2002 konstaterar man att av de totala energiinsatserna för att få fram massaved (alltså både från naturen
och av människan tillfört arbete) är det bara 63 procent som
kan anses vara lokalt förnyelsebar. Motsvarande siffra för naturligt föryngrad skog, där man
slipper lägga energi på markberedning och plantering är något
högre, 72 procent.
Bränslen från åkern
Idag används spannmål både till
eldning och till produktion av
etanol genom jäsning. En stor
fördel med etanolen, vilket förmodligen förklarar dess stora
popularitet, är att den är så lätt
att fasa in i det existerande drivmedelssystemet. Den ger också
renare avgaser än vid förbränning av bensin. Någonstans där
slutar tyvärr fördelarna. De flesta studier av energinettot vid
produktion av etanol ser mycket
dåliga ut. Likaså gör kalkylerna
för RME (rapsmetylester), som
framställs genom förestring av
rapsolja.
Grundproblemet både med
etanolen och RME är att de produceras utifrån högt förädlade
ur ekologiskt lantbruk 9/2006
ekologiskt lantbruk och energi
livsmedelsprodukter vars huvudsakliga värde inte ligger i
deras energiinnehåll. Trots detta har de många starka föresprå­
kare inom lantbrukssektorn.
Lantmännen har precis invigt en
ny anläggning för produktion av
RME i Karlshamn, och tillsammans med LRF satsar man stort
på etanolproduktion i Norrkö­
ping.
Man ser etanol och RME
som ett steg på vägen i omställning till klimatsmartare transporter. Frågan är om det är ett
snedsteg? De flesta är nog överens om att biobränslen från jordbruksgrödor inte är en långsiktig lösning.
Salix, rörflen, halm
Odlingen av energiskog i form
av olika salixarter satte fart i
början av 90-talet tack vare generösa stödsystem. De senaste tio
åren har dock den odlade arealen varit tämligen konstant, runt
15 000 hektar.
Rörflen, som är ett flerårigt
gräs, odlas i mycket mindre skala, runt 3 500 hektar. Av dessa är
det endast några hundra hektar
som skördas som energigröda.
Halm från spannmålsodlingen används idag i viss utsträckning för eldning, främst av lant-
brukarna själva på gårdsnivå.
Energi- respektive emergianalyser av salix ger som tidigare
nämnts helt olika resultat. I ena
fallet får man ett energinetto på
20 gånger den insatta energin, i
det andra blir det en ren förlustaffär att odla energiskog för eldning.
Hampa
Hampa har beskrivits som den
perfekta ekologiska grödan.
Mycket på grund av dess starka förmåga att konkurrera ut
ogräs och att den passar bra in i
en ekologisk växtföljd. Den odlas främst för produktion av fiber eller fröer, men den går också att odla som ren energigröda. Odlingen har än så länge varit mycket blygsam, delvis på
grund av lagstiftning och regler
tänkta för att motverka odlingen
av droghampa.
Biogas
Biogas produceras genom rötning av olika former av organiskt avfall, till exempel slam
från reningsverk, slakt- och hushållsavfall, vall och olika skörderester. Vid rötningen bryts det
organiska materialet ner i en syrefri, anaerob, miljö. Biogasen
som bildas består av en bland-
ning av metan och koldioxid.
För att gasen ska kunna användas som fordonsgas måste den
först renas från koldioxid och
andra biprodukter som vattenånga.
Biogasproduktion har funnits
i Sverige ända sedan 1970-talet.
Men det handlar främst om större anläggningar kopplade till avloppsreningsverk. På senare tid
har ett mindre antal gårdsbaserade anläggningar tagits i drift,
men det är svårt att få ekonomisk lönsamhet, speciellt för
dem som försökt använda lokalt
producerad biomassa såsom vall
(läs mer i artikeln på sid 10).
Låg koncentration
Att tro att vi ska kunna ersätta
fossil olja och gas med biobränslen är i de flesta fall högst orealistiskt. I bägge fallen handlar
det om att fånga in och koncentrera solljus. Den stora skillnaden är att de fossila bränslena
haft miljontals år på sig att bildas och koncentreras medan
de idag diskuterade biobränslena bildas på en skala mellan
mindre än ett år för ettåriga grödor som hampa till 70–80 år för
skogsbränslen. Ur det perspektivet är det också helt förståeligt att det är just skogsbränsle-
na som erbjuder de bästa energikalkylerna.
Men även med bränslen från
skogen gäller det att tänka sig
för. Den ovan nämnda SLU-studien visar till exempel att nästan
40 procent av energiarbetet som
krävs för att få fram massaved
kommer utifrån, genom av människan tillfört arbete. Och det är
arbete som till huvuddel är drivet av fossila bränslen.
Lösningen i att hantera övergången bort från fossila bränslen ligger huvudsakligen inte i
att ta fram alternativa bränlslen.
Istället handlar det om att drastiskt minska vår energianvändning. Till det ämnet kommer vi
att återvända i den tredje och
sista delen av Ekologiskt Lant­
bruks energiserie.
Att diskutera
•Vad har du för erfarenhet av
olika alternativa drivmedel?
•Brukar du skog? Har du
tagit reda på hur skogen
kan skötas för att maximera
kolinlagringen både i träd och
i marken? Har du möjlighet
att påverka hur de avverkade
träden används? (ju längre
tid det tar innan kolet frigörs
igen desto bättre).
Helhetssyn när biobränslen utvärderas
Stor skillnad i energivinst beroende på om hjälpenergin är producerad av naturen eller av samhället.
Peter Hagström disputerade nu i våras vid
lantbruksuniversitetets institution för bioenergi. I sin avhandling analyserar han olika
former av biobränsleproduktion i Sverige,
främst olika restprodukter från skogen, men
också åkerbränslen som salix, rörflen och
halm. Men till skillnad från tidigare studier
har han valt att använda sig av tre olika
analysmetoder parallellt:
– Jag ville göra det som ingen annan
gjort, att i samma studie använda både
konventionell ­energianalys, ekonomisk kostnadsanalys samt emergianalys.
Tre aspekter
Kostnadsanalysen är en traditionell ekonomisk metod för att beräkna den faktiska
kostnaden av en produkt, mätt i till exempel
kronor per ton producerad vara eller kronor
per mängd erhållen energi. Energianalysen är en metod med ursprung i 70-talets
oljekriser. Den då upplevda energibristen
väckte krav på ett vertyg för att mäta den
totala energiåtgången vid produktionen av
olika varor.
ur ekologiskt lantbruk 9/2006
Emergianalysen utvecklades i USA under
80-talet av H T Odum. Den kan delvis ses
som en syntes av energi- och kostnadsanalys, men angreppssättet är bredare och
djupare. Eftersom emergianalysen särskiljer
mellan energiflöden direkt baserade i naturens arbete och energiflöden som kommer
ur samhället är den ett mer fullständigt
verktyg för att förstå vad som egentligen
händer i de olika mer eller mindre komplexa
system som vi människor är inblanda-de i.
Som Peter hade väntat sig så skiljer
sig resultatet från de olika metoderna åt
markant. För till exempel eldning av bark
i värmeverk visar energianalysen på ett
energiuttag på 14,3 gånger mängden insatt
energi. Sam­tidigt visar emergianalysen att
av den energi som har gått åt längs hela
produktionskedjan är det bara en tredjedel
som kommit från naturens arbete, och två
tredjedelar som har tillförts av människan.
Samma mönster visar sig i analyserna av
de studerade åker­bränslena samt de övriga
restprodukterna från skogen, med undantag
för biomassa från icke-skogsmark (dikesrensningar, åkerkanter, parker etc) där
både energi- och emergianalysen visar på
ett positivt energinetto.
Helhetsbedömning
Hur ska man då tolka de olika resultaten?
Det går inte att säga att något av svaren
är fel. Snarare handlar det om att svar
får man som man frågar. Bäst resultat får
men enligt Peter om man ser till alla tre
metoderna:
– Emergianalys beaktar energiflöden
som inte tas upp i de andra metoderna.
Även om man sammanställer och utvärderar resultaten från energi- och kostnadsanalyser kommer man att sakna fullständig information. Genom emergianalysen
får vi kompletterande data som är nödvändiga för att utvärdera både den samhälleliga och miljömässiga lämpligheten av
olika teknologiska processer.
Läs mer. Peter Hagströms avhandling Biomass
Potential for Heat, Electricity and Vehicle Fuel in
Sweden hittar du på www.slu.se
3
foto: andré maslennikov
Vägar till en minskad
energianvändning
Hur ska vi arbeta med att minska det ekologiska lantbrukets energianvändning?
Svaren finns i våra egna principer och värdegrund.
D
et ekologiska lantbruket
strävar efter att efterlikna
och understödja de levande ekosystemen. Det ska enligt våra
principer passa in i och existera i balans med omkringvarande
ekosystem. Genom enkla men
geniala lösningar som kvävefixering, växtvariation och mångfald lyckas vi odla mat utan att
använda resurskrävande insatsmedel som handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Men vad
betyder egentligen våra principer när det kommer till energi
och energianvändning?
Studerar vi energiflöden i av
naturen uppbyggda ekosystem
finner vi att systemen tenderar
att organisera sig på ett sådant
sätt att utnyttjandet av tillgäng­
liga energiflöden maximeras.
Detta genom att systemen, både
sett i sin helhet och genom dess
individuella komponenter, ständigt förbättrar sin förmåga att
fånga in energi, lagra den och
sedan använda den lagrade energin till att bli ännu bättre och
effektivare på att just fånga in
och lagra energi.
Komplext och effektivt
Välutvecklade ekosystem kan
vara ett under av komplexitet och funktionalitet, där varje
komponent fyller sina specifika
funktioner samtidigt som den
samverkar med andra delar och
tillsammans skapar en helhet
där allting tas till vara och allting
hittar sitt användningsområde
– både när det gäller flöden av
material respektive energi. Här
har det ekologiska lantbruket
redan kommit en bra bit framåt.
Det gäller bara att fortsätta på
den redan påbörjade banan.
Det handlar egentligen inte
om att uppfinna några nya lösningar. Snarare handlar det om
att sammanställa och utvärdera
de existerande lösningar som
redan finns inom många olika
områden, och lära oss hur vi ska
kunna pussla samman dem till
en helhet som passar in i våra
omgivningar och ekosystem.
Fånga och lagra
De grundläggande lokala energiflöden vi har att jobba med
på gården är solinstrålningen,
vinden och olika vattenflöden.
Ut­maningen för lantbrukaren
är att styra om dessa flöden så
att de utöver att fylla sina olika
funktioner i de naturliga ekosystemen också kan komma till nytta i de planerade och kontrollerade delar av ekosystemen som
våra odlingar och husdjur utgör. Men det handlar också om
att hitta effektiva och enkla sätt
att lagra energi för att gardera
oss mot de naturliga variationer
som finns i både solen, vinden
och vattnets energiflöden.
Fossila bränslen är fantastiska lagringsmedium för energi.
De kan lagras miljontals år, innehåller väldigt mycket energi per
kilo och är lätta att transportera.
Utan dem kommer vi att tvingas
jobba mer för att upprätthålla våra energilager. Vi måste lära oss
att se och utnyttja de naturliga
lager av energi vi har runt om-
ur ekologiskt lantbruk 10/2006
foto: oscar franzén
ekologiskt lantbruk och energi
Arbetshästen är ett exempel på en lokalt anpassad teknik, huvudsakligen baserad på lokalt förnyelsebara resurser.
kring oss såsom fertila jordar,
perenna växter, vatten samlat i
bevattningsdammar och i tankar eller värmen i soluppvärmda byggnader.
Vi behöver ta på oss nya ”energiglasögon” när vi studerar
och planerar våra gårdar. Var
finns de potentiella redan existerande energiflödena? Hur
kan jag på effektivaste sätt fånga
dem? Hur kan energin lagras?
Hur återför jag på bästa sätt denna lagrade energi till att driva
upprätthålla och vidareutveckla
min verksamhet? Att till exempel fånga solenergi genom våra grödor och sen omvandla och
lagra energin i grödorna i form
av biodrivmedel är naturligtvis
en möjlig väg inom det här per-
spektivet. Men det finns också
många andra, och innan vi kan
börja jämföra måste vi veta vilka
andra möjligheter vi har.
Djurens gratistjänster
Alla våra husdjur har sina specifika nischer och funktionalitet. De är alla experter på att tillgodogöra sig olika typer av föda. Samtidigt kan de, om vi låter
dem, också utföra för oss nyttiga gratistjänster såsom markbearbetning och gödsling.
Djuren har också förmågan
att själva söka upp och transportera sig till sitt foder, något som
kan vara mycket energisparande. Studier av nötuppfödning i
ranchdrift visar på en energianvändning som ligger på en fjär-
Två av våra principer ur
”Det ekologiska lantbrukets värdegrund”
Ekologiskt lantbruk ska baseras på, efterlikna och understödja
levande ekosystem. Ekosystemens hälsa är också förutsättningen för hälsa och välfärd hos människor och djur.
Ekologiskt lantbruk ska passa in i naturens kretslopp och ekologiska balans och måste därför anpassas till lokala förhållanden,
ekologi, skala och kultur.
10 ur ekologiskt lantbruk 10/2006
del av den som går åt i konventionell inomhusbaserad uppfödning. Hur olika produktionsmetoder skiljer sig åt i klimateffekt
återkommer vi till på sidan 15.
I det fossilt drivna systemet
har det varit naturligt för förädlingsarbetet att fokusera ensidigt på en högeffektiv mjölkoch köttproduktion. I framtiden
kommer det krävas nytt tänk i
förädlingsarbetet där vi utöver
avkastning också tar fasta på andra egenskaper såsom härdighet, god förmåga att tillgodogöra sig grovfoder eller förmåga
till mer intelligent födosökning
Hästar och människor
Människan är en extremt effektivt arbetsmaskin. I rena energitermer kan vi faktiskt leverera
mer arbete i relation till energiinnehållet i maten än vad hästen
kan. Samtidigt har ju hästen förmågan att tillgodogöra sig energin i foder som vi själva inte kan
äta, och den utgör ju ett betydligt mer koncentrerat kraftpaket.
Hittills har utvecklingen inom
jordbruket lett till allt fler maskiner och allt mindre mänskligt
arbete. Detta hade naturligtvis
aldrig varit möjligt utan fos­sila
bränslen. Men i takt med att dessa blir allt dyrare kommer vi faktiskt att märka att det på allt fler
områden kan bli lönsamt att byta ut fossilt drivna maskiner mot
andra former av arbete.
På Kuba gjorde man precis
den erfarenheten i slutet av 80talet då landet plötsligt hamnade i en storskalig jordbrukskris
efter att leveranserna av konstgödsel och fossil energi från
sovjetunionen drastiskt minskade. Den akuta bristen på insatsmedel ledde i första hand till en
ökad användning av mänskligt
arbete, och istället för att byta ut
diesel mot alternativa drivmedel byte man helt enkelt ut traktorerna mot oxar. Biogas används, men då mestadels i form
av små hembyggda anläggningar för produktion av lågkvalitativ gas för belysning och matlagning.
Energieffektivt
Och ett jordbruk drivet av oxar eller hästar behöver inte vara mindre effektivt. I en studie
från år 2 000 kommer man fram
ekologiskt lantbruk och energi
jämförbar med konventionell
maskinbaserad produktion. En
viktig anledning till det är en annan syn på mänskligt arbete och
dess kostnader, man tar helt enkelt inte betalt för arbetsinsatser
på sina grannars gårdar.
Idag är det i de flesta fall ekonomiskt omöjligt att byta ut maskiner mot mänskligt arbete eller hästar. För dem som vill utforska detta område i god tid
innan de fossila priserna går
i höjden skulle allianser med
forskningen kunna vara en väg.
Än så länge kan det vara svårt att
få läns- eller statligt stöd för den
här typen av energieffektiviseringsåtgårder.
På gården
Det finns också mycket att jobba med på våra gårdar kring till
exempel uppvärmning, elanvändning, förädling och förvaring. Uppvärmning av fastigheter kan ske med ved, pellets eller biogas. Vi kan utnyttja den
direktverkande solvärmen för
varmvatten, torkning av spannmål eller bostadsvärme. Genom
lokal vindkraft och småskalig
vattenkraft kan vi generera den
el vi behöver. Geniala lösningar som jordkällare kan få sin revansch.
Vilket är det effektivaste sättet att transportera och distribuera sina produkter? Att ha si-
na kunder så nära som möjligt
är naturligtvis en energibesparande men inte alltid möjlig väg.
Att jobba med egen leverans
av till exempel grönsakslådor
så som idag redan sker på flera platser i landet kan vara en
lokalt fungerande lösning. Det
är dock inte säkert att man alltid har kontroll över hur ens produkter hanteras och transporteras efter att de lämnat gårdsgrinden. Mycket av ansvaret vilar då
på övriga aktörer i livsmedelskedjan.
Klimatkompensation
En aktör som påbörjat arbetet
med att se över energiåtgång-
foto: birger olsson
foto: andré maslennikov
till att hela den amerikanska
jordbruksarealen skulle kunna
brukas med hjälp av 23 miljoner
hästar, vilket räknat utifrån dagens produktionsnivåer endast
skulle kräva 6 –7 % av åkerarealen för foderproduktion. Dess­
utom skulle det vara fullt möjligt att på mindre än ett årtionde föda upp hela denna arsenal
av hästar.
Amishfolket i USA driver redan idag ett relativt effektivt
jordbruk huvudsakligen baserat på naturliga hästkrafter.
Istället för traktorer ser man ofta både fyr- och åttaspann framför redskapen. Deras produktion är dessutom ekonomiskt
foto: oscar franzén
Några alternativ: ved eller pellets för uppvärmningen, vattenburen solvärme till varmvattnet och soldriven varmluftstork till spannmålen.
11
ur ekologiskt lantbruk 10/2006
ekologiskt lantbruk och energi
en i sina transporter är Saltå
Kvarn. För närvarande ”klimatkompenserar” man en handfull
olika proukter från Turkiet och
Italien genom skogsplantering
i Uganda. Tanken är att träden
i Afrika ska fånga in koldioxid
motsvarande den som släpps ut
när produkterna transporteras
till Sverige.
Många andra har också gett
sig på att ”koldioxidneutralisera” sina produkter eller tjänster,
allt från fotbolls-VM till inspelningen av skivalbum. Och ofta
genom just plantering av skog.
Viss försiktighet bör dock hysas gentemot den här typen av
åtgärder. Även om det företag
som sköter Saltå Kvarns skogsplanteringar hör till de mer respektabla i branschen så finns
det många andra som inte har lika rent mjöl i påsen.
I en rapport från Dag Ham­
marskjöldfonden rapporteras
om omfattande problem i samband med att västerländska företag kommer in och köper upp
mark eller skriver långa kontrakt med lokala småbönder. En
snabb och enkel inkomst på några dollar kan lätt omvandlas till
en försörjningskris när bonden
några år senare inser att han faktiskt behöver den mark han nu
hyrt ut på ett kontrakt som löper
över flera decennier.
Snabbväxande trädplantager
kan också suga upp vatten och
torka ut omkringliggande odlingar. Det finns flera skräckexempel där regeringar utan
bättre vetande hyrt ut mark till
struntsummor, mark som sedan företag tjänat pengar på genom att sälja utsläppsrättigheter inom ramen för till exempel
EUs handel med utsläppsrättigheter.
Vägen framåt
Kraftfulla energiåtgärder behöver inte nödvändigtvis vara
olönsamma. Många besparingsåtgärder ger redan idag relativt snabbt positivt utfall, till exempel användning av bioenergi i torkar, stallar och växthus,
reducerad jordbearbetning eller mjukare och sparsammare
körstil (så kallat eco-driving).
För andra åtgärder som att öka
andelen mänskligt arbete i produktionen kommer det nog dröja innan vi ser något lönsamhet.
Men vi får inte glömma det
mervärde som ett energi- och
klimatansvar kan innebära för
den medvetna konsumenten. I
en ny undersökning utförd av
Naturvårdsverket svarade 79
procent att de ”absolut” eller
”troligen” kunde tänka sig att
betala fem procent mer för en
vara om de visste att företaget
arbetar med att begränsa växthuseffekten. Förhoppningsvis
är det en betalningsvilja som det
går att bygga vidare på.
Vi behöver många fler goda
exempel. Gårdar som vågar gå
före och satsa på den här typen
av – än så länge – mindre ekonomiskt lönsamma åtgärder.
Framför allt behövs mer forskning. Huvuddelen av den jordbruksforskning som bedrivs
idag följer samma traditionella
fåra. Det behövs ny forskning,
och nya forskningspengar, där
man vågar ta sig an den för samhället så uppenbara ödesfråga
som en minskad energianvändning faktiskt innebär.
Ekobonden Thomas tror på ett skogsbruk där timret är biprodukt och energin det huvudsakliga.
”Om 15 år drivs jordbruket av skogsbränslen”
I del två av Ekologiskt Lantbruks
energiserie konstaterade vi att
de riktigt stora bioenergipotentialerna finns i skogens biomassa. Biomassa som med hjälp av
olika förgasnings- och upparbetningsprocesser kan omvandlas
till bland annat flytande bränslen.
Men vad betyder det för ekologiskt lantbruk? Att driva våra
jordbruk med hjälp av skogsbränslen, är det en möjlig strategi?
– Det är precis så kommer
det att bli, det säger ekobonden
Thomas Larsson, sedan många
år aktiv inom utvecklingen av alternativ till den fossila energin.
– Men det här är ingen energi
som finns tillgänglig idag, fortsätter Thomas, det kommer att
ta minst 10 –15 år innan vi börjar se en struktur för produktion
och distribution av biodrivmedel från skogen.
Timret en biprodukt
Redan idag skördas stora mängder skog för pappersmassa och
timmerproduktion. Skulle det
inte vara möjligt att styra om de
12 resurserna mot ren energiproduktion?
– Möjligt är det naturligtvis,
men svårt eftersom det kommer
att få stora samhällsekonomiska konsekvenser. Men visst är
det så att vi skulle kunna minska
vår pappersanvändning, användning av sågbräder eller sänka temperaturen inomhus.
Men den smidigaste lösningen för Thomas är om jordbruket
kan gå in och producera energi
i väntan på att skogsbruket och
skogsnäringen hinner anpassa
sig till den nya situationen.
– Det handlar om att helt byta fokus på skogsbruket. I framtiden kommer sågtimmer och
massaved snarare att ses som biprodukter i ett skogsbruk fokuserat på energiproduktion. Och
med förbättrade brukningsmetoder kan vi fördubbla skogsproduktionen – och det utan att
använda vare sig konstgödsel
eller bekämpningsmedel.
Steg på vägen
Att producera ”ekologisk” energi från åkermark är svårt. Här
ligger det konventionella jord-
ur ekologiskt lantbruk 10/2006
bruket, som inte drar sig för monokulturer eller användning av
kemiska insatsmedel, mycket
bättre till. Men dagens alternativ, etanol framställd från spannmål eller rapsdiesel, RME, är
som vi tidigare sett inget vidare ur energisynpunkt. Trots det
kan de enligt Thomas ändå vara
en viktig början.
– Som ekobonde tar det naturligtvis emot att säga det, men
vi måste jobba med det som står
till buds idag. Det gäller att få
folk att börja fundera, och då
kan det här vara steg på vägen.
Samtidigt framhåller Thomas
den stora potential som finns i
att minska energianvändningen. Sverige hör till de länder
som använder mest energi per
person i världen. Vi har till exempel Europas mest bränsle­
slukande bilpark. Vi skulle förmodligen kunna minska energianvändning med en tredjedel utan att det knappt skulle märkas
säger Thomas.
Men att påverka folks beteenden är och förblir svårt. Trots
dyra miljöbilar tankar de flesta
ändå bensin när priset sjunker
under etanolen. Folk säger sig
vara villiga att betala mer för miljövänligare produkter, men när
du väl kommer till affären eller
bensinmacken är det glömt.
– Redan i Hylands hörna fick
vi lära oss effekterna av om alla
släckte varsin glödlampa. Över
30 år senare är det just det rådet
vi får av Naturvårdsverkets klimatkampanj. Trots att kunskapen har funnits har vi inte utnyttjat den.
Att diskutera
•Hur skulle du på din gård
kunna minska energianvändningen? Idag – om 5 år –
om 10 år.
•Vilka olika ”gratistjänster” utförs av djur (vilda eller tama)
på din gård?
•Finns det några arbetsupp-
gifter på gården som skulle
kunna tas över av häst? Vad
skulle i sådana fall krävas?
4
Metan- och lustgaserna
största klimatutmaningen
för jordbruket
foto. andré maslennikov
Kött- och mjölkproduktion är jordbrukets största bidrag till klimateffekten. Dags att skifta
konsumtionsmönster från masskonsumtion av bulkprodukter till utvald konsumtion av kvalitetsprodukter.
K
oldioxid är den dominerande växthusgasen. Den står
för över hälften av människan
bidrag till den globala uppvärmning. I Sverige står den för nästan 80 % av utsläppen. Utsläppen
av koldioxid kommer framförallt från användningen av fossila bränslen.
Men när vi tittar på jordbrukets klimatpåverkan utgör koldioxid från fossila bränslen endast en mindre del. De stora utsläppen kommer istället från
metan, lustgas och den koldioxid som frigörs vid brukning av
mulljordar. Totalt står jordbruket för hela 19 % av Sveriges ut-
släpp av växthusgaser (eller 15 %
om man inte räknar med mulljordarna).
Metan
– längre uppfödningstider och
lägre mjölkproduktion ger större
utsläpp i ekologisk drift
Metangas utgör 8 % av Sveriges
totala utsläpp av växthusgaser.
Av dem kommer 60 % från jordbruket, varav huvuddelen är utsläpp från idisslarnas matsmältning. Metan bildas av bakterier
i våmmen som en del av den syrefria nedbrytningsprocessen.
Vid uppfödning av köttdjur är
det framförallt uppfödningsti-
den som avgör hur mycket metan som kommer att släppas ut
per kilo producerat kött. För
mjölkdjur är den viktigaste faktorn hur mycket mjölk kon producerar. Desto större mjölkproduktion per djur, desto lägre blir
metanutsläppen per producerat
kilo mjölk.
Ekologiska mjölkgårdar har
ofta en lägre mjölkproduktion
per ko, vilket ger högre metanutsläpp per producerat kg mjölk.
Samtidigt kan ekologiska kor
ofta producera under en längre
tid, vilket ger ett mindre behov
av nyrekrytering (djuren släpper ju ut metangas även under
sin uppväxt).
I en studie av 17 konventionella och 6 ekologiska mjölk­
gårdar kommer man fram till att
medelutsläppet av metan (per
kg levererad mjölk till mejeriet) från de ekologiska gårdarna
låg 8 % över medelvärdet för de
konventionella gårdarna. När
man ser till de totala utsläppen
av växthusgaser blir dock på­
verkan lika mellan ekologiska
och konventionella mjölkgårdar. Detta eftersom de ekologiska gårdarnas låga energianvändning ger mindre koldioxidutsläpp. På ekologiska gårdar
där kalvarna får mer mjölk är
Växthusgaser med olika effekt
Människan påverkar klimatet genom
utsläpp av växthusgaser som koldioxid,
metan, lustgas och olika flourerade gaser
Koldioxid står för över hälften av människans uppvärmning av klimatet. Den
kommer främst från användningen av
fossila bränslen. Metan är en kraftigare
växthusgas än koldioxid, men mängderna
är mindre. Tillsammans står metanhalten
i atmosfären för ca 15% av uppvärmningen. Metan kommer från en lång
rad utsläppskällor, varav de största är
våtmarker, risodling, utsläpp i energisektorn och idisslare. Lustgas är en ännu
kraftigare växthusgas än metan, men de
små mängderna gör att gasen endast står
för 5% av den globala uppvärmningen. Den
största lustgaskällan är kväveanvändningen
i jordbruket, men även industrin står för en
betydande del.
För att kunna jämföra och väga utsläpp av
de olika gaserna mot varandra använder
man den så kallade uppvärmningspotentialen (eng. global warming potential, GWP).
Eftersom nedbrytningstakten för de olika
gasererna är olika blir potentialen olika
beroende på hur lång tid man väljer att titta
på. Metan har till exempel 23 gånger större
effekt än koldioxid sett under ett 100årsperspektiv, men bara 7 gånger större
effekt under ett 500 års perspektiv.
För att underlätta jämförelser har man under de internationella klimatförhandlingarna tagit (det politiska) beslutet att genomgående använda ett 100-årsperspektiv.
Utifrån det kan man räkna om alla utsläpp
av växthusgaser till ”koldioxidekvivalenter”. På så sätt får man ett viktat värde
för till exempel en gårds sammanlagda
utsläpp av lustgas, metan och koldioxid.
Källa: FNs klimatpanel IPCC, 2001, 2007
13
ur ekologiskt lantbruk 3/2007
jordbrukets klimatpåverkan
Det svenska jordbrukets klimatpåverkan
Källor: Naturvårdsverket, JTI, IPCC
skillnaden mellan producerad
och levererad mjölk betydande. Om man i den ovan nämnda studien istället räknar per kg
producerad mjölk blir de totala växthusgasutsläppen tydligt
lägre för de ekologiska gårdarna. Omsorg om djur och kalvar
kostar med andra ord i klimatutsläpp, men ger samtidigt stora
fördelar på andra områden.
Metan bildas också vid syrefri nedbryning av gödsel, framförallt i flytgödselsystem. Metan
från gödsel står för knappt 15 %
av jordbrukets metanutsläpp.
Den kanske bästa lösningen
här är att använda gödseln i bio­
gasanläggningar där gasen istället kan bli en resurs. Täckning
av existerande gödselbehållare
kan också fungera, givet att gasen också kan fångas upp och
användas.
Lustgas
– jordbrukets värsting. bästa åtgärden en minimering av
kväveanvändningen
Lustgasen är jordbrukets värsting. Den beräknas stå för över
en tredjedel av jordbrukets klimatpåverkan. Huvuddelen kommer ur jordbruksmark och en
mindre del från gödselhantering. Utsläppen av lustgas från
jordbruksmark kommer från de
mikrobiologiska nitrifikationsoch denitrifikationsprocesserna. Båda processerna styrs av
tillgången på kväve, men även
faktorer som fuktighet, temperatur och tillgång av organiskt
kol påverkar.
En stor del, ungefär en femtedel, av lustgasavgången från
jordbruksmark står mulljordarna för, där kväve frigörs under
nedbrytningen av organiskt avfall. Dessa utsläpp sker oavsett
om marken gödslas eller inte. I
övrigt handlar det om alla former av kvävetillförsel till jorden:
konstgödsel, naturgödsel, kvävefixering, nedplöjda skörderester.
Den viktigaste åtgärden för
att minska jordbrukets lustgasutsläpp är att minska kväveflödena, och där har det ekologiska
lantbruket redan kommit långt.
En minskning av arealen brukade mulljordar kan också ge stor
effekt.
14 Markanvändningens
effekter
– mulljordarna ett stort problem,
ekologiskt brukad mark kan
binda mer kol
All mark binder stora mängder
kol. Ovan jord i form av växter
och under jord i form av organiskt material. De största kollagren hittar vi i en tropisk regnskog som kan binda över 300
ton kol per hektar. Det motsvarar över tusen ton koldioxid, vilket kan jämföras med medelsvenskens utsläpp av 6 ton om
året. I regnskogen är markens
kolinnehåll nästan lika stort
som vegetationen.
I de flesta andra marktyper
såsom lövskogar, taigan, savanner, betesmark och åkermark
finns det mesta av kolet lagrat
i jorden. Störst skillnad mellan
jordens och växternas kolinnehåll hittar vi i jordbruksmarken där så gott som allt kol finns
i jorden. Mängden kol är direkt
kopplad till jordens mullhalt.
När jordar med hög mullhalt
brukas och syresätts bryts det
organiska materialet succesivt
ned och kol frigörs till atmosfären i form av koldioxid.
Förändringar i markanvändningen, till exempel brytning av
skog för etablering av jordbruksmark, kan alltså leda till att stora
mängder bundet kol släpps ut
som koldioxid. FAO beräknade
nyligen klimatavtrycket från hela världens boskapsuppfödning.
Resultat visade att hela 34 % av
utsläppen kommer från avverkningen av skogar för att lämna plats för betesmark och odling av foder. Idisslarnas utsläpp
Växthusgas
Miljoner ton CO2-ekvivalenter
6
5
5,0
4
3,6
3
2
1,5
1
0,1
0
Metan
Lustgas
CO2 från
kalkning
Odling av
mulljordar
Energianvändning
Utsläppen av metan kommer främst från idisslarna, men
också från gödselhanteringen. Lustgas frigörs längs hela
kvävets omloppsbana. Vid kalkning med kalciumkarbonat
frigörs koldioxid vid appliceringen. Vid odling av mulljordar
frigörs stora mängder koldixoid i takt med att mullhalten
sänks. Det råder viss osäkerhet om omfattning och status
på landets mulljordar, liksom hur de påverkas av olika brukningsmetoder. Den här angivna siffran ska ses som en grov
uppskattning. Energianvändningen ger utsläpp av koldioxid
från förbränningen av diesel, olja, gas och kol.
av metangas kommer som god
tvåa med 25 % av utsläppen.
I Sverige har vi stora utsläpp
av koldioxid från brukandet
av mulljordar, många med ursprung i dränerade och utdikade våtmarker (vilket ju också ger stora lustgasutsläpp, se
ovan). Forskning visar att den
förmodligen bästa lösningen
skulle vara att konvertera mulljordarna till permanent vall, något som redan idag är fallet på
många håll. Detta kommer inte
att helt stoppa nedbrytningen,
men åtminstonde sakta ner den.
En annan lösning skulle vara att
återställa de tidigare våtmarkerna, men det kan åtminstonde i
en övergångsfas resultera i metangasutsläpp.
Samtidigt pekar forskning
mot att mark som brukas ekolo-
Koldioxid (CO2)
Relativ uppvärmnings- 1
effekt under 100 år
Andel av dagens svenska jordbruks
klimatpåverkan
3,3
giskt binder mer kol än den konventionellt brukade. Långlig­
gande försök vid Rodale-institutet i USA visar att ekologisk brukad mark efter 20 år innehöll
20 % mer kol än den konventionellt brukade. Bruttotillförseln
av kol var samma i de bägga systemet, men den ekologiska marken hade större förmåga att binda och behålla kolet. I det försök
där man dessutom hade tillfört
naturgödsel till den ekologiska
marken var kolhalten 25 % högre. Där ökade kolhalten under
försöket med nästan 1 ton om
året per hektar.
Från jord till bord
– tre exempel
Men hur ser då utsläppen av de
olika växthusgaserna ut för oli-
Metan (CH4)
Lustgas (N2O)
23
296
26 %
37 %
Energianvändning: Mulljordar:
11 %
25 %
Typutsläpp i ekologisk LägreOsäkertHögreLägre
produktion
(per kg produkt)
Primära utsläppFörbränning av Brukning av Nötkreatur, Utsläpp genom
fossila bränslen
mulljordarGödselhantering
kväveomsättningen
Tänkbara åtgärderMinskad Förändrad MinskadMinska
energianvändning, markanvändning, konsumtion av kött- kvävetillförseln,
mera bundet kol permanent vall
och mjölk,
mer perenna grödor
i och ovan jord
biogasanläggningar
ur ekologiskt lantbruk 3/2007
jordbrukets klimatpåverkan
Utsläpp av växthusgaser i livscykeln för en liter mellanmjölk,
kyld hos konsumenten
Källa: Svensk Mjölk, Mjölkens miljöpåverkan
1000
900
800
g CO2-ekv/l
700
Lustgas, N2O
Metangas, CH4
Koldioxid, CO2
600
500
400
300
200
100
0
Gård
Trp till mejeri
Mejeri
Förpackning Distribution Konsument
Utsläpp av växthusgaser i livscykeln av ett kg kokt potatis
g CO2-ekv/kg skalad potatis
160
Källa: Maten och miljön. Livscykelanalys av sju livsmedel. LRF m fl 2002
140
Lustgas, N2O
Metangas, CH4
Koldioxid, CO2
120
100
80
Strategier för
ekologiskt lantbruk
60
40
20
0
Odling
Trp packeri
Packeri
Förpackning Distribution Konsument
Utsläpp av växthusgaser för självrekryterande kött
Källa: SIK, Naturresursforum Halland
kg CO2-ekv/kg benfritt kött
30
25
Produktionen av ett kilo benfritt kött ger som vi kan se över
200 gånger så stora utsläpp av
växthusgas som produktionen
av ett kilo konventionell potatis. Totalt och omräknat till koldioxidekvivalenter släpper den
konventionella köttproduktionen ut mest växthusgas. Det
mesta av utsläppen i alla tre exemplen är djurens utsöndring
av metan. I den konventionella
driften är metanutsläppen lägre på grund av kortare uppfödningstid, samtidigt får man större lustgasutsläpp genom användning av konstgödsel.
N2O
CH4
CO2
20
15
10
5
0
Revingehed, ranch
Plönninge, eko
ka livsmedel? Och hur mycket
utsläpp skapas efter att produkterna lämnat gården? Låt oss titta på några fallstudier.
För mjölkproduktionen är som
vi kan se metangas den dominerande utsläppskällan. Den står
för nästan lika mycket som lustgasen och koldioxiden tillsammans. Utsläppen från resten
av livsmedelkedjan (huvudsakligen koldioxid från energianvändning) är små jämfört med
dem i själva produktionen.
Motsvarande bild för en ekologisk gård skulle ge något mindre andel lustgas, något större
metangas, och lägre koldioxid.
De totala utsläppen per liter levererad mjölk blir dock desamma för bägge produktionsformerna.
Sw Meats, konv
För potatis är bilden en helt annan. Här blir energiinsatsen och
utsläpp per kg produkt betydligt lägre än för mjölk. Det betyder att de relativa utsläppen från
handel- och konsumentkedjan blir mycket större. Till exempel kan bilresan från affären
och hem orsaka mer koldioxidutsläpp än vad odlingen gjort.
De stora utsläppen av metangas hos konsumenten bygger
på antagandet att en del av skalen hamnar i deponi, vilket idag
är allt mer sällsynt.
I ekologisk potatisodling
blir utsläppen hela 40 % lägre. Förklaringen ligger i mycket lägre lustgasutsläpp, tack vare att man inte använder konst­
gödsel.
Hur ska det ekologiska lantbruket jobba för att minska sin klimatpåverkan? De stora utsläppskällorna är som vi har sett kväveanvändningen, idisslarna och
brukandet av mulljordar. I lantbruket som helhet minskar redan idag de här utsläppskällorna av sig självt genom fokus
på växtnäringshushållning, färre men samtidigt mer högproducerande kor och genom att mulljordar tas ur drift. Mellan 1990
och 2005 har jordbrukets utsläpp av metan och lustgas därför minskat med nästan 12 %.
Ekologisk växtodling har oftast klimatfördelar på grund av
låga kvävegivor, att ingen handelsgödsel används och att växtföljden varierar och har stor andel vall som binder kol. Men
naturligtvis kan det bli bättre.
Grödval, bättre växtföljder, bättre utnyttjande av stallgödsel och
gröngödsling och att öka odlingssäkerheten för att öka skördenivåerna är metoder som kan
minska klimateffekten från ekologisk växtodling.
En högre avkastning på ekologiska djurgårdar skulle ge lägre metanutsläpp, men det får inte ske på bekostnad av djuromsorg och miljö. Optimal utfodring, bra bete och att välja rätt
ras är dock viktiga åtgärder som
kan höja avkastningen utan att
äventyra djuromsorgen. Stor
andel hemmaproducerat foder
är också en viktig klimatfördel i
ekologisk produktion. Även va-
let av fodermedel är viktig: helsädesensilage med ärtor är ett
exempel på ”klimatsmart” foder. Att alternera naturbete med
åkerbete för att djuren ska växa
optimalt är ett annat exempel på
åtgärder för klimatanpassning..
Vad gäller lustgas från mark
och gödsel är forskningsläget
fortfarande för oklart för att
kunna föreslå några mer direkta åtgärder än att fortsätta jobba
med en minskning av kväveflödena, vilket det ekologiska lantbruket kan sägas redan gör.
Uppsamling av metan från
gödsel, antingen i gödselbehållarna eller genom biogasanläggningar är däremot en säker åtgärd, även om metan från gödsel endast står för en mindre del
av metanutsläppen. Välplanera­
de biogasanläggningar har ju å
andra sidan många andra fördelar.
Mulljordarna är en stor utsläppskälla både av koldioxid
och lustgas. Som lantbrukare
bör man vara medveten om problemen och göra sitt bästa för
att minimera jordarnas omsättning, och kanske helst lägga om
dem till permanent vall. De arealer som används för grönsaksodling står för en ganska liten
del, så där handlar det främst
om att försöka sköta jordarna så
bra som möjligt.
För grönsaksodling, som både kräver mindre energi samt
ger lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med kött- och mjölkproduktion, utger utsläppen från
handel- och konsumentkedjan
en betydande del. Här kan stora
vinster göras genom till exempel lokal direktförsäljning, prenumerationssystem etc.
Att diskutera
•Vilken av de tre stora växt-
husgaserna (koldioxid, metan
och lustgas) tror du dominerar utsläppen från din produktion? Var ligger de största
utsläppen, på gården eller i
distribution/förädling/handel?
•Vad finns det som du kan
göra för att minska utsläppen?
15
ur ekologiskt lantbruk 3/2007
5
FOTO: ANDRÉ MASLENNIKOV
Kycklingbröst eller rostbiff?
– ett val där klimateffekt måste vägas mot annat
I
Och bästa klimateffekten ger en övergång till kost med mer vegetabilier.
förra avsnittet konstaterade
vi att jordbrukets största klimatpåverkan utgörs av metanoch lustgasutsläpp från idisslare och gödsel samt koldioxidavgång från brukningen av mulljordar. Koldioxid från energianvändningen utgör endast en
mindre del, vilket är tvärtom
hur det ser ut för utsläppen från
samhället i övrigt.
Vi såg också att förutom en
förändrad drift av mulljordarna
(till exempel övergång till permanent vall) finns det inte så
stora potentialer till minskning
av utsläppen, givet den produktion vi idag har.
Den riktigt stora potentialen
ligger istället i att minska produktionen (och konsumtionen)
av kött- och mjölkprodukter
och odla mer vegetabilier. Även
en övergång från nöt till gris eller kyckling skulle kunna ge en
16 postitiv klimateffekt. Frågan är
dock vilka av dessa konsumtionsförändringar som är önskvärda när man räknar på helheten?
Om vi väger samman utsläppen med konsumtionen av några av våra vanligaste svenskproducerade livsmedel får vi en bild
som beskrivs i diagrammet nedan.
Utsläppsberäkningarna
är
här enbart baserade på svenska
förhållanden, medan konsumtionen delvis utgörs av importerade varor. Till exempel kommer ca 15 % av grisköttet, 40 % av
nötköttet och 40 % av kycklingen
från andra länder. Samtidigt är
det inget som tyder på att utsläppen skulle skilja sig dramatiskt
mellan till exempel svensk eller
dansk grisproduktion eller mellan svensk och irländsk nötproduktion. I vilket fall som helst
ur ekologiskt lantbruk 4/2007
bör de exakta siffrorna här ses
som figurativa, det intressanta
är storleksordningen dem emellan.
Kyckling klimatsnällt
Som vi ser är det nötkött tillsammans med mjölkprodukter
som står för den största delen
av vår klimatpåverkan. Nötkött
är dessutom den svenska råvara som ger störst utsläpp per kilo producerad vara.
Griskött och kyckling är betydligt snällare ur ett strikt klimatperspektiv, med utsläpp mot­
svarande knappt fem respektive två kg koldioxid per kg kött.
Huvudorsaken är den minimala
metanproduktionen i matsmältningen hos de enkelmagade djuren. I grisuppfödningen bildas
istället en mindre mängd metangas från flytgödseln. Kyckling­
produktionen ger väldigt låga
klimatutsläpp. Trots att vi äter
mer kyckling än nötkött per person och år blir utsläppen från
kycklingproduktionen bara en
sjättedel av de från nötköttet.
Vegetabilier en nyckel
Utsläppen från spannmål och
grönsaker blir ganska obetydliga sett i relation till de totala
utsläppen. Samtidigt är det här
som klimatfördelarna med ekologisk produktion kan yttra sig.
Ekologisk potatis ger till exempel 40 % lägre utsläpp per kg än
den konventionella. Men sett
i absoluta tal kommer en övergång till ekologiska grönsaker
och spannmål endast att ha en
mindre effekt på utsläppen av
växthusgaser.
Om vi drastiskt vill minska utsläppen av växthusgaser
från jordbruket är det animalieproduktionen vi måste åt. Hur
jordbrukets klimatpåverkan
Totalkonsumtion per person och år
120
100
90
Vetemjöl
80
70
60
Potatis
50
Gris
40
30
Nöt
20
Kyckling
Ost*
10
Sallat
Morötter
20
40
60
80
Klimateffekt per person och år
100
120
140
160
180
200
220
240
260
Källa utsläpp: LRF, SIK. Källa konsumtion: SJV, Svensk Mjölk.
Kg per person och år
110
Olika livsmedel har väldigt olika klimateffekt. I kilo räknat äter vi dubbelt så mycket
potatis som nötkött, ändå är nötköttets klimateffekt nästan 50 gånger större.
Klimateffekten är här beräknad utifrån livscykelanalyser av endast produktionen
(transporter, förädling, förpackningar, kylning etc ingår alltså inte). Siffror för totalkonsumtionen är från 2006 och 2007.
* Endast konsumtion av svenska mejeriprodukter
Utsläpp av växthusgaser per kilo produkt i konventionell och ekologisk produktion utifrån några fallstudier
500
Konv
450
400
350
Eko
300
250
200
150
100
50
Konv
Eko
Konv
0
Potatis
Vetemjöl
Eko
Källa. SIK
Djurens systemtjänster
Dagens köttproduktion är till
stora delar uppbyggd efter vilka
köttpreferenser konsumenterna har (och vill betala för). Vill
de äta kyckling så producerar
vi kyckling. Utifrån det perspek­
tivet blir det rätt svårt att hantera diskussionen kring klimateffekter, djurhälsa, kretslopp och
så vidare. Ett annat perspektiv skulle kunna utgå från vilka
funktioner de olika husdjuren
skulle kunna fylla för oss, beroende på vilka förutsättningar vi
har i mark och klimat.
Idisslarna har den fantastiska
förmågan att omvandla för oss
grov osmältbar och fiberrik biomassa till högkvalitativt protein
i form av kött och mjölk. Betan­
de djur gödslar marken och utför landskapsvårdande tjänster.
Getter och får kan tillgodogöra
Mjölk, syrade prod. & grädde*
130
Kg CO2-ekv per person och år
Ändrad konsumtion
Att äta mindre kött än vi gör
idag är med andra ord en nödvändighet för att minska jordbrukets utsläpp av växthusgaser. Samtidigt behöver vi betande djur för att bevara våra öppna landskap. Vi bör därför välja
kött från betande djur. Den stora del av köttkonsumtionen som
i dag importeras kan klart ifrågasättas, liksom kött som föds
upp inomhus och på importerat foder, särskilt med soja. Kött
från intensiv, grovfoderbaserad
animalieproduktion med mycket bete borde däremot ha framtiden för sig.
En annat sätt skulle vara att
minska konsumtionen av nötoch lammkött och istället äta
mer gris och kyckling. Ur ett
strikt klimatperspektiv kan det
nog vara en sund åtgärd, men
sett ur ett djurhälsoperspektiv
blir det mindre lustigt. Har man
möjlighet att få tag på ekologiskt
producerat griskött eller kyckling blir det naturligtvis bättre.
140
g CO2-ekv per kilo
mycket av köttet som importeras spelar i klimatsammanhang
inte så stor roll – utsläppen har
samma effekt oavsett om de
sker här eller på Irland (även
om de 4 % av vårt kött som kommer från Brasilien förmodligen
ger upphov till större metangasutsläpp genom sitt lågintensiva
och magra bete).
Morötter
17
ur ekologiskt lantbruk 4/2007
jordbrukets klimatpåverkan
sig näring i mossa, pinnar, mark
och barr – resurser som i en villaträgård snarare skulle betraktas som skräp. Grisar och höns
däremot konkurrerar lätt med
oss människor om maten. Ef­
fektivast är det när grisarna får
verka som slasktrattar och hönsen ägnar sig åt att själva leta reda på sin mat. Ännu bättre blir
det om de dessutom kan utföra för oss nyttiga tjänster såsom
markbearbetning och gödsling.
Klimateffekt inte allt
Vi får inte glömma att det finns
så mycket mer än klimateffekter att ta hänsyn till inom jordbruket. En minst lika stor fråga
är energianvändningen, och där
är valet som vi har sett i tidigare artiklar ganska enkelt: ekologisk kött- och mjölkproduktion
använder i de flesta fall mindre
energi än motsvarande konventionell. Kombinerat med de lägre utsläppen av växthusgaser
för ekologiska grönsaker och
spannmål gör det ett helekologiskt val av mat helt rätt ur en
sammanvägd klimat- och energisynpunkt. Dessutom får man
alla andra fördelar som bättre
djurhälsa, renare vatten, mer
biologisk mångfald och bättre
hushållning med våra resurser
på köpet.
Är mjölkkon en miljöbov?
Är våra metansipprande nötdjur
första klassens miljöbovar som
vi för klimatets skull borde göra bäst i att helt avskaffa? Det är
en fråga som kan besvaras på
många sätt.
Ända sedan slutet på 30-talet har antalet nötdjur i Sverige
minskat. Toppåret 1937 fanns
det nästan tre miljoner djur,
idag drygt hälften av det. För­
ändringen handlar huvudsakligen om drastisk minskning av
antalet mjölkkor - samtidigt som
mjölkproduktionen dock legat
kvar på ungefär samma nivå.
Färre kor med högre avkastning ger ur ett klimatperspektiv
lägre metanutsläpp per kg producerad mjölk. Samtidigt står
lustgas- och koldioxidutsläpp
från foderproduktionen för en
betydande andel av mjölkens
miljöpåverkan så det är osäkert
hur mycket de totala utsläpen
egentligen förändrats.
Men oavsett minskningen är
det svårt att förneka att animalieproduktionen ändå dominerar bland jordbrukets utsläpp av
växthusgaser.
Om alla ska ”dra sitt strå till
stacken” i de kraftiga utsläpps-
minskningar som samhället
måste genomföra, då finns det
för jordbruket ingen annan utväg än att minska animalieproduktionen – och för oss svenskar att äta mindre kött och mjölk.
Men ett annat sätt att resonera är att jordbruket faktiskt
handlar om ett av de mest fundamentala behov vi människor har
- att få mat i magen. Är det något område där vi kan acceptera
höga utsläpp av växthusgaser är
det kanske inom jordbruket?
Idisslarna har ju dessutom
den fantastiska förmågan att
kunna bryta ner cellulosan– det
helt dominerande organiska ämnet i naturen – och av den bygga
upp högvärdiga proteiner i form
av kött och mjölk. Utan idisslarna skulle mycket av världens
biomassa inte kunna användas
för att producera mat till människor.
I de delar av världen där olja, maskiner och insatsmedel inte är lika billiga och lättillgängliga som här är det ingen som
ens skulle tänka tanken att välja
bort de livsviktiga idisslarna av
klimathänsyn – vilket visar hur
viktigt det är att studera klimat-
frågan tillsammans med energiproblematiken.
Samtidigt skulle de flesta
svenskar nog må bra av att byta ut en del av sin köttkonsumtion mot mer fibrer och grönsaker. Och väljer vi att minska den
svenska köttproduktionen är
det naturligtvis inte de djur som
jobbar som grovfoderomvandlare och markvårdare som ska
bort, utan i första hand uppfödning som till stor del sker inomhus och som baseras på importerat foder med stor andel soja.
Att diskutera
•Är det motiverat att kräva
att jordbruket gör lika stora
utsläppsminskningar som
resten av samhället?
•Vilka förändringar av kosten
skulle du själv vara beredd
att göra av klimatskäl?
Den sista lilla bilresan till stormarknaden för att handla kan bli den största klimatboven.
Klimatsmart mat
Svenska hushåll konsumerar idag stora
mängder importerad mat som i vissa fall,
som i exemplet med fiskpinnen, kan ha
färdats över ett varv runt jorden. Äpplen
från Nya Zeeland genererar över fyra gånger
så stora klimatutsläpp som svenskodlade.
Transporternas relativa betydelse beror
dock helt på vilken produkt det är. För mjölk
och nötköttsprodukter ligger ändå de stora
utsläppen i produktionen, även om köttet
importeras från Brasilien.
Att minimera den här typen av ”åksjuk”
mat skulle i många fall ha en positiv klimateffekt. Sam­tidigt är det inte självklart
att importerad mat alltid är en större
utsläppsbov. Lastbilstransport­en från hamnen till distributör och senare handeln kan
åstadkomma lika stora koldioxidutsläpp
per kg produkt som hela båtresan från säg
Sydamerika gjort.
En minskning av matimporten skulle kräva
en omställning av kosthållningen mot mer
18 ur ekologiskt lantbruk 4/2007
säsongspräglad mat: råkost och surkål
istället för grönsallad under vintern, och vi
kanske klarar oss utan färska äpplen i maj.
Att återigen lyfta fram de kulinariska och
förädlingsmässiga möjligheter som finns i
detta kan bli en spännande utmaning för till
exempel våra restauranger och TV-kockar.
dessutom är ojämlikt fördelad mellan
folkgrupperna).
Vad är bäst? Som i många andra fall finns
det inga enkla svar eller några vetenskapliga sanningar. Istället handlar det om vilka
faktorer vi väljer att ta hänsyn till och hur
vi värderar dem i förhållande till varandra.
Klimatpåverkan är en viktig faktor. Men
användning av icke-förnyelsebara resurser,
spridning av gifter i miljön, biologisk mångfald, lokala kretslopp, sociala villkor etc är
också faktorer vi måste värdera.
En sak är iallafall säker: närproducerade,
opaketerade, ekologiska grönsaker och
spannmål är alltid ett säkert klimatval.
Jämfört med motsvarande konventionella
produkt på ICA spar man in utsläpp av
växthusgaser både i produktionen och
distributionen. Det är dessutom ett val
som vi ju vet ger en lång rad andra fördelar och mervärden. Var dock aktsam på
transporterna. Även en kortare bilresa
kan balansera ut fördelarna i resten av
produktionen och distributionen. Hemleverans, eller upphämtning med cykel
vid ett gemensamt utlämningsställe är
förmodligen effektivast.
Ett exempel: Tomatodling i Israel kräver
kanske mindre tillförd energi i odlingen,
men samtidigt kräver den stora mängder
färskvatten – och det i en region som lider
av kronisk vattenbrist (en vattenbrist som
Och ett riktigt säkert kort: Ät mindre
kött och mjölkprodukter. Här finns de
riktigt stora vinsterna att göra genom
minskad resursanvändning och minskade
utsläpp av växthusgaser.
6
foto: lars-birger johansson
Inga genvägar till ett
klimatsmart kvävekretslopp
Ett långsiktigt hållbart jordbruk måste bygga på betydligt lägre kvävetillförsel än dagens,
K
vävegödsel ger ”sju gånger
mer energi än vad som förbrukas” hävdar konstgödseltillverkarna. Är det verkligen så enkelt? För att besvara den frågan
måste vi sätta fokus bortom det
snäva perspektivet av ett fält, en
gröda och en växtsäsong. Det
blir en resa genom kemi, biologi
och ekologi som för oss till slutsatsen att ett långsiktigt hållbart
jordbruk måste bygga på en betydligt lägre kvävetillförsel.
Kväve är den dominerande beståndsdelen i atmosfären,
78 % av luften vi andas är kvävgas. Kväve är också en fundamental byggsten i livet på jorden, i allt från aminosyror och
proteiner till DNA, energibäraren ATP och klorofyll.
Det finns ett problem dock.
Precis som att det mesta av jordens vatten är salt och odrick-
bart, är det mesta av kvävet inte
tillgängligt, utan fastlåst genom
de hårda bindningar som håller
samman atomerna i kvävgasmolekylen.
Över den evolutionära historien lyckades därför ett begränsat antal bakteriearter utveckla
förmågan att genom ett speciellt enzym bryta bindningarna
i luftens kvävgas och omvandla
kvävet till ammoniak (som löst i
vatten bildar ammoniumjoner).
Dessa bakterier ingår på olika sätt i de flesta naturliga ekosystem, till exempel fritt i jorden, i samspel med växtrötter
på våra baljväxter eller i haven.
Förutom bakterierna fixeras
också en mindre mängd kväve
genom blixtnedslag (ca 2 % av
den naturliga kvävetillförseln år
2005).
Lustgasen begränsar
kvävefixeringen
Trots dessa fantastiska kvävefixerande bakterier händer det
ofta att det är just kväve (och inte till exempel ljus eller vatten)
som är den begränsande faktorn i ekosystemens produktivitet. Varför innehåller ekosystemen inte mer kvävefixerare?
Ett problem är lustgasen.
Mellan 3–5 % av allt ”nytt” kväve
som tillförs ekosystemen kommer i slutändan att återgå till
atmosfären i form av lustgas.
Lustgasen är en kraftig växthusgas, runt 300 gånger kraftigare
än koldioxid, men bidrar också
under sin nedbrytning i stratosfären till förstörelsen av ozonlagret.
Det finns alltså anledning för
planeten att försöka självorganisera sig till en balans där den
mängd kväve som fixeras av
ekosystemen genererar en ”lagom” mängd av lustgas – lagom
i betydelsen att koncentrationen
av lustgas i atmosfären hålls inom nivåer som bidrar till en stabil växthuseffekt och ett bibehållet UV-skydd genom ozonlagret.
Precis det verkar också ha
hänt. Mätningar från bland isborrkärnor på Antarktis visar
att under de senaste hundra tusen åren har koncentrationen
av lustgas i atmosfären varierat
mellan ca 180–280 ppb (miljarddelar). Nedbrytningtakten uppe
i stratosfären har varit tämligen
konstant under åtminstone de
senaste 18 000 åren, vilket betyder att variationerna är kopplade till förändringar i lustgasproduktionen på land och i haven.
Vid till exempel den senaste is-
19
ur ekologiskt lantbruk 5/2008
foto: s e holmerin
jordbrukets klimatpåverkan
I åkerjordbruket flyttas ekosystemen tillbaka till de tidiga successionsstadierna – med bar mark och ettåriga grödor – ett stadium
där mycket av de näringskonserverande systemen ännu inte hunnit
utvecklas. Istället domineras systemet av snabb organisk nedbrytning och stora läckage.
tidens slut ökade koncentrationen med 40 %.
Men trots stora variationer
har klimatsystemen under de senaste hundra tusen åren aldrig
skapat så höga halter av lustgas
som människan nu på bara några hundra år lyckats med – idag
ligger koncentration av lustgas
runt 320 ppb. Huvud­orsaken är
jordbruket, men in-nan vi tittar
närmare på det måste vi studera
hur kvävefixeringen ursprungligen passades in och användes i
de naturliga ekosystemen.
Kvävefixerande arter
kommer först
Ekosystemen genomgår ständigt olika stadier av naturlig succession: en bar åker kommer
snabbt att fyllas med olika ettåriga grödor (antingen från den
existerande fröbanken eller från
inblåst frö), snart tar de fleråriga växterna över, gräsen börjar
dominera, och efter ytterliggare ett tag börjar buskar och träd
vandra in. Förloppet kommer
naturligtvis se olika ut beroende
på jordens sammansättning, till-
20 gång på frömaterial, omkringliggande vegetation, vindriktning etc.
I vårt tempererade klimat
kommer slutmålet för mark som
lämnats åt sig själv i de flesta fall
att vara skog, men något fast
”klimax” för successionen finns
inte. Olika störningar sätter hela tiden systemet tillbaka i successionen – på stor nivå vid till
exempel en skogsbrand (eller
ett kalhygge), eller mer lokalt
genom en rotvälta eller blixtnedslag.
Beroende på utgångsläget är
det huvudsakligen under successionens tidiga stadier som
de kvävefixerande arterna kommer in. Extremfallet är succession från en helt ”död” miljö,
som mark nyligen täckt av en
glaciär, eller mark som höjer sig
ur havet. Här agerar kvävefixerande arter som pionjärväxter
– de kan klara sig i en kvävefattig miljö, samtidigt som de bygger in kväve i systemet och möjliggör därigenom för andra arter att klara sig. Ett svenskt exempel är havtorn som växer vilt
ur ekologiskt lantbruk 5/2008
I ett mer utvecklat ekosystem är läckagen tilltäppta. Erosionen
bromsas genom att växternas rötter binder marken. Urlakningen
minskas genom växternas upptag av vatten och näring och huvuddelen av kvävet är bundet i biomassan. Eftersom marken är täckt
sänks marktemperaturen, vilket minskar nedbrytningstakten.
som pionjärväxt på just strandmark som av landhöjningen
lyfts ur havet.
Minimalt läckage och
maximalt utnyttjande
Bakteriernas kvävefixering kräver dock energi (vilket de till exempel får genom symbiosrelationer med växter), och energi
är inget som ekosystem brukar
slösa med. Detta tillsammans
med problemen med för stora lustgasutsläpp har lett till att
ekosystemen försökt minimera
behovet av kvävetillförsel – och
huvudstrategin för det är att i så
stor utsträckning som möjligt
täppa till läckagen. Det kväve
som byggs in i successionens tidiga stadier kommer under ekosystemets fortsatta utveckling i
så stor utsträckning som möjligt
att cirkulera lokalt. Detta klarar
ekosystemen genom att täppa
till tre stora läckagevägar: ero­
sion, urlakning och denitrifikation.
Erosionen bromsas genom
att växternas rötter binder samman marken samtidigt som ytan
skyddas från direkt vind och vatten. Urlakningen stoppas dels
genom att växterna själva binder
Kvävekemi
N2
KvävgasGas, utgör 78 % av atmosfären
N2O LustgasGas, bidrar till växthuseffekten samt till
nedbrytningen av ozonlagret
NH3 AmmoniakVattenlöslig gas
NH4+ AmmoniumBildas när ammoniak löses i vatten,
omvandlas till nitrat genom nitrifikation
NO3– NitratVäldigt vattenlösligt, omvandlas till kvävgas
genom denitrifikation.
NO2– NitritMellansteg mellan ammonium och nitrat
jordbrukets klimatpåverkan
Konstgödsel för klimatet?
Men för att återvända till den
ursprungliga frågan, är det klimatsmart att konstgödsla? Som
vi har sett är det egentligen den
förstärkta kvävetillförseln som
är huvudproblemet – oavsett
om kvävet kommer från konst-
gödsel eller en förstärkt biologisk kvävefixering. Men om vi
måste välja är det ingen tvekan
om vad som är att föredra.
Konstgödsel förbrukar stora mängder fossil naturgas och
genererar lustgasutsläpp i framställningen – samtidigt som det
bidrar till det förstärkta kväveomloppet, och därigenom ännu
mera lustgasutsläpp. Det går inte att kvitta detta mot att man fixerar koldioxid. På pappret går
det bra att räkna ut koldioxidekvivalenter och försöka kvitta olika utsläpp mot varandra, men så
fungerar tyvärr inte naturen.
Dessutom: all den koldioxid
som binds in i jordbrukets grödor kommer för eller senare att
återgå till atmosfären som i bästa fall koldixoid, i värsta fall metan (om vi till exempel odlar foder till idisslare). Vi använder
alltså fossila bränslen (som genererar sina egna koldioxidutsläpp) för att fixera koldioxid bara för att sen släppa ut samma
koldioxid igen.
Det finns tyvärr inga kontrakt
som säger att om vi odlar en viss
mängd biobränslen kommer
samma mängd olja eller gas att
lämnas i marken. Det är mycket
osannolikt att världen utifrån dagens situation kommer att lämna så mycket som en droppe olja
Global kvävetillförsel till land
300
120
250
100
150
1. Minimera behovet av tillförsel. För det första, minimera
behovet av tillförsel genom att
täppa till läckagen. Mycket av
kunskapen finns redan, och en
del är redan gjort (till exempel
genom Greppa Näringen), men
mycket återstår också att göra.
Forskningsprojektet BERAS
beräknar att det i Sverige finns
en 70–75 % potential i minskad
kväveurlakning, vilket i bästa fall betyder ett minskat behov av tillförsel i samma storlek. Om vi ska ta allvarligt på
det ekologiska idealet att imitera naturen krävs det dock att
80
60
40
100
1860
1995
2005
1860
1995
121
40
25
100
31,5
24,5
0
0
0
20
Naturliga
processer
15
50
Mot en långsiktigt hållbart
kvävekretslopp
Men vad betyder allt det här?
Att ettåriga grödor och åkerbruk inte passar in i ett uthålligt
system? Ja, på längre sikt är det
absolut så att vi måste ställa om
till mycket mer perenna odlingar – både för att minska behovet av kvävetillförsel, men också
minska energibehovet och för
att öka kolinlagringen. På kortare sikt finns det dock väldigt
mycket vi kan göra inom det
existerande systemet.
Förbränning fossila bränslen
Fixering jordbruksmark
Konstgödsel
0,3
200
Av människan
tillfört
i backen så länge det inte kostar mer i energi att ta upp den
än vad den innehåller.
Av människan tillfört
Tg kväve/år
Jordbruket bryter
successionen
I åkerjordbruket flyttar vi kontinuerligt ekosystemen tillbaka
till ett av de tidiga successionsstadierna – med bar mark och
i stor utsträckning ettåriga grödor, ett stadium där mycket av
de näringskonserverande systemen ännu inte hunnit utvecklas. Istället domineras systemet
av snabb organisk nedbrytning
och stora läckage. Detta skapar
stora behov av kvävetillförsel,
samtidigt som det leder till stora lustgasutsläpp med påverkan
på växthuseffekten och ozonlagret.
Egentligen finns det ingenting onaturligt med detta – det
är bara det att i naturligt styrda ekosystem hade detta stadium varit kort övergående. Nu
har människan istället sett till
att detta tillfälliga övergångsstadium blivit konstant på oproportionerligt stora ytor av våra
landmassor. Detta har lett till ett
oproportionerligt behov av kvävefixering, vilket vi i jordbruket löst genom en förstärkt biologisk fixering (gröngödsling)
och mera nyligen med hjälp av
den artificiella kvävefixeringen i
konstgödseltillverkningen (den
så kallade Haber-Bosch-metoden).
Mellan 1860 och 2005 har vi
nästan tredubblat den biologiska kvävefixeringen på åkermark
(genom en ökad användning av
baljväxter etc). Dessutom tillför
vi genom konstgödsel mer kväve än vad de naturliga landbaserade systemen gör, totalt tre
gånger så mycket som den biologiska kvävefixeringen. En betydande mängd kväve fixeras
också vid förbränningen av fossila bränslen (vilket deponeras
genom kvävenedfall), även om
ökningen av denna del under det
senaste decenniet stannat upp
tack vare bättre motorer och avgasrening i västvärlden. Totalt
har vi på knappt 150 år ökat den
globala kvävetillförseln till landmassorna med 112 %.
Allt detta kväve har lett till
kraftigt ökad produktion av ettåriga grödor, men tillförseln har
varit väldigt ojämnt fördelad, både globalt och regionalt. I vissa
delar av världen har vi så mycket
mat att överkonsumtion med påföljande ohälsa blir ett allt större samhällsproblem. I andra delar av världen kämpar man fortfarande med att få fram tillräckliga mängder kalorier för överlevnad. Samtidigt ser vi också en regional obalans i kvävetillförseln
– här i Sverige har vi till exempel
koncentrerat spannmålsodling
till vissa regioner och djurgårdar till andra. Kväve­brist på ena
stället och stora läckage på det
andra kommer då som ett brev
på posten.
Tg kväve/år
upp mycket av kvävet, dels genom att växternas transpiration
och vattenpumpsfunktion minskar mängden vatten tillgängligt
för att laka bort näringsämnen.
Även denitrifikationen bromsas
genom att huvuddelen av systemets kväve är inbundet i biomassan. Genom marktäckning och
skapande av mikroklimat sänks
också marktemperaturen, vilket
minskar nedbrytningstakten av
kväverikt material i jorden.
2005
Den globala kvävetillförseln till världens landmassor har mer än fördubblats sedan 1860.
Huvudorsaken är konstgödsel och förbränning av fossila bränslen. Den naturliga tillförseln kommer
från kvävefixerande arter i andra miljöer än jordbruksmark samt blixtnedslag. Ej med i diagrammet är
de 121 Tg kväve som fixeras av organismer i haven. Källa: Galloway et al., 2004, 2008.
21
ur ekologiskt lantbruk 5/2008
jordbrukets klimatpåverkan
vi utöver att jobba med till exempel fånggrödor och vallar även
börjar integrera träd och buskar
i odlingssystemen.
2. Utnyttja det tillförda kvävet så länge och så effektivt
som möjligt. Även här vet vi redan vad som behöver göras, det
handlar huvudsakligen inte om
tekniska utan snarare sociala och politiska lösningar: kvävet i reningsverken måste återföras, djur och odlingar måste
integreras istället för att ligga i
varsin del av landet. Att till exempel skapa förutsättningar för
en förstärkt denitrifikation av nitrat till kvävgas (vilket sker i Sve­
riges större reningsverk som en
åtgärd för att minska övergödningen) betyder att den energi
som lagts ner på att en gång fixera kvävet går förlorad.
Konstgödsel mot stallgödsel
Klimateffekten från konstgödsel måste räknas över hela kvävets livscykel
och inte bara på växtodlingsgården.
En målbild för vårt arbete
För att sammanfatta det hela kan vi återigen dra en parallell med hur ostörda, välutvecklade, ekosystem fungerar. Här
finns varken någon brist på energi, näring, sol eller vatten. Ord
som ”tillväxtbegränsande” och
”knappa resurser” är tankekonstruktioner av människan, ingenting som naturen själv skulle
kännas vid. Istället finns här precis den energi, den näring, det
solljus och det vatten som varje individ behöver, när den behöver det (och inte annars). Till­
sammans representerar det ett
överflöd av diversitet, kreativitet, mat och liv som vi i våra försök att utveckla ett hållbart lantbruk än så länge bara skymtat
som en blå himmelsfläck en mulen dag. Men vi vet att den finns
där, och vi anar redan hur vägen
ser ut. Det finns all anledning att
vara hoppfull.
Att diskutera
•Vilka olika åtgärder gör du
idag för att maximera kväveutnyttjande och minimera
läckage? Vad mer skulle du
kunna göra?
•Vilka perenna grödor odlar/
skördar du idag? Hur skulle
du kunna öka andelen perenner? Vilka nya grödor skulle
du kunna odla?
22 som lustgas under kvävets resa
genom ekosystemen (slutdestinationen är att återgå till kvävgas). Detta är betydligt mer än
de dryga 1 % som brukat anges som riktmärke för lustgasavgången från tillfört kväve under
en odlingssäsong.
Konstgödselns klimateffekt
ser alltså helt olika ut beroende
på vem i jordbruket som kvävet
bokförs på. Klimateffekten är liten om vi bara tittar på växtodlingsgården där konstgödseln
används i odlingen. På den specialiserade djurgården som köper in de odlade grödorna som
foder blir klimateffekten däre-
mot mycket stor. Men då har
konstgödseln i form av grödorna från växtodlingsgården (oftast som kraftfoder) vandrat ett
steg till i kretsloppet genom djurens magar och antagit formen
stallgödsel. Den konstgödseldrivna växtodlingsgården framstår därmed som klimatsmart
medan den intensiva djurgården blir en klimatbov. Enda sättet att bryta det här förhållandet
är att återgå till ett lantbruk som
i hög grad integrerar djurhållning och växtodling på en nivå
där gården blir självförsörjande
på både foder och gödsel.
Konstgödsel
Naturgödsel
Ur ett klimatperspektiv
Släpper ut stora mängder koldioxid i produktionen (mest från
naturgas)
Tillför kol till marken som beroende på brukningsmetod kan
öka markens kolförråd.
Släpper ut lustgas i produktionen (även om utsläppsmängden
kan minskas med katalysatorteknik)
Svårare att styra mineraliseringen, vilket kan leda till
läckage.
Konstgödsel framställs ofta som
ett energieffektivt och exakt sätt
att förse grödan med den näring
den behöver. Detta synsätt bortser dock från ett avgörande faktum. Nämligen att konstgödsel
tillför nytt kväve till ett redan
överbelastat kretslopp medan
naturgödsel recirkulerar kväve
som redan finns i systemet.
Kvävefixerande
baljväxter
tillför precis som konstgödseln
nytt kväve till systemet, även om
deras bidrag är betydligt mindre än det från konstgödsel (se
diagram). Globala studier visar
att av det kväve vi tillför systemet kommer 3-5 % att släppas ut
ur ekologiskt lantbruk 5/2008
Ur ett energiperspektiv
Huruvida konstgödsel ger en acceptabel energikvot mellan tillförd
energi och inbunden solenergi i grödan är under ständig diskussion, och svaret är beroende av vilken beräkningsmetod man använder. Följande är dock klart:
Konstgödselproduktionen är helt beroende av stora mängder
fossil, ändlig och icke-förnyelsebar naturgas. Totalt går idag en
tredjedel av det svenska jordbrukets energianvändning åt i konstgödseltillverkningen. Det finns ingenting uthålligt i det systemet.
Räknat per kg produkt ligger ekologiskt lantbruk på runt 30% lägre energianvändning. Huvudorsaker är frånvaron av konstgödsel,
energisnålt grovfoder och större andel bete.
Övriga miljöeffekter
Möjliggör en icke hållbar separering av växtodling och djurhållning.
Möjliggör ständig odling av ettåriga grödor – ofta med erosion,
markpackning, låg vattenhållande förmåga och urlakning
som resultat.
Ger stora mängder kväve i
systemet som leder till övergödning av hav och andra vatten.
Upprätthåller en levande
markekologi med ökad bördighet, ökad tillgänglighet
av mikronäringsämnen, förbättrad torktålighet, minskad erosion, ökad biologisk
mångfald m m.
Klimatsmart
lantbruk
Läs våra reportage om bönder som skridit till handling
för att själva bidra till att utveckla ett resurseffektivt
lantbruk. De finns på vår hemsida och går att skriva ut
som tidningssidor.
Mångfald är basen i det klimatsmarta lantbruket
Senneby Trädgård är en av ca 10 gårdar som tillsammans med
forskare från CUL utgör projektet ”Klimatsmart lantbruk”.
Ekologiskt lantbruk nr 7/2007.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1076
Oljebrist en revansch för arbetshästen
John-Erik och Carina Linde driver sitt lilla jordbruk nästan uteslutande med hjälp av naturliga hästkrafter. Forskaren Torbjörn
Rydberg har jämfört andelen förnyelsebar energi i ett hästdrivet
lantbruk 1927 och ett traktordrivet lantbruk 1996.
Ekologiskt lantbruk 8/2007.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1081
På Nöbble Gård har korna fått sällskap av vindkraft
Hos ekobönderna Lennart Svenzén och Veronica Andersson
står ett 76 meter högt vindkraftverk på gårdens högsta kulle.
Ekologiskt lantbruk 9/2007.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1086
Permakultur på Skovly gård
Permakultur bygger på mulitfunktionalitet, diversitet, återan­
vändning samt en strävan att maximalt utnyttja solljus och
regnvatten. Ekologiskt lantbruk 10/2007.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1091
Lokalmatenes energieffektivitet hänger på transporten Små
och dåligt fyllda bilar är minusposter för distribution av lokalmat. Men i de lokala systemen finns en stor potential för effektivisering. Ekologiskt lantbruk 2/2008.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1096
Torka spannmålen med solvärme
Gårdens ekonomibyggnader bjuder på utmärkta möjligheter att
fånga och lagra solenergi på ett effektivt sätt.
Ekologiskt lantbruk 3/2008.
http://www.ekolantbruk.se/dokument.php?id=1101
På Ekologiska Lantbrukarnas hemsida hittar du fortlöpande
information om lantbrukets omställningsprocess. Här finns
också en uppdaterad läslista med länkar till rapporter, fördjupningsmaterial och andra hemsidor.
http://www.ekolantbruk.se/klimat
Ekologiska Lantbrukarnas engelska systerorganisation Soil
Association driver en egen kampanj för ett oljeoberoende lantbruk. Här finns massor av matnyttig information (allt är dock på
Engelska).
http://www.soilassociation.org/transitionfarming
Institutet för jordbruks- och miljöteknik, JTI, driver hemsidan
bioenergiportalen, med information och nyhetsbevakning om
allt som rör bioenergi.
http://www.bioenergiportalen.se/
foto: oscar franzén
På SLU pågår det deltagardrivna forkningsprojektet Klimatsmart lantbruk. En grupp lantbrukare jobbar tillsammans med
forskare för att utveckla ett klimatsmart och oljeoberoende
lantbruk. Läs mer om deras arbete på:
http://www.schwartzstiftelse.se/
23
ur ekologiskt lantbruk 9/2006
Ekologiska Lantbrukarna
är de ekologiska böndernas fack- och
intresseorganisation. Vi arbetar för att utveckla det ekologiska lantbruket.
I det uppdraget ingår miljöfrågor, jordbrukspolitik, näringsfrågor, bransch &
marknad. Vi arbetar både genom en central organisation med anställda experter och genom det lokala engagemanget i våra distriktsföreningar som
finns i nästan alla län. Vi ger också ut Ekologiskt lantbruk som är den enda
facktidningen för ekologisk produktion – våra skribenter kan sina frågor på
djupet.
Är du lantbrukare och vill ha tillgång till det nätverk som ett medlemskap
i Ekologiska Lantbrukarna ger dig så gör du det enklas via vår hemsida på
länken http://www.ekolantbruk.se/omoss/blimedlem/
Tidningen Ekologiskt lantbruk ingår i medlemskapet.
Vill du enbart prenumerera på Ekologiskt lantbruk så gör du det enklast
från vår hemsida på länken http://www.ekolantbruk.se/tidningen/prenumerera.asp En prenumeration är garanterat billigaste och bästa sättet att
hänga med i framkanten av utvecklingen!
Ekologiska Lantbrukarna i Sverige
Sågargatan 10A, 753 18 Uppsala
Tel 018-10 10 06
http://ekolantbruk.se
Det här studiematerialet bygger på artiklar ur tidningen Ekologiskt lantbruks serie om lantbrukets koppling till energi- och klimatfrågorna.
Materialet har också kompletterats med en inledning och diskussionsfrågor samt redigerats ihop för att fungera för studier enskilt eller i grupp.
Beställ från vårt kansli för 35 kr/st + moms.
omslagsfoto: oscar franzén grafisk form: Birger olsson tryck: wikströms uppsala 2008