1. No category

Ghana
För det medeltida riket med samma namn, Ghanariket.
Ghana, formellt Republiken Ghana, är en republik i Västafrika. Landet gränsar till
Elfenbenskusten i väst, Burkina Faso i norr, Togo i öst och Guineabukten i syd.
Under tidig kolonialtid utgjordes det nuvarande Ghana av ett antal olika kungadömen, som till
exempel Ga Adangbes på östkusten, i inlandet av Ashanti och flera olika stater tillhörande
folkslaget fante längs kusten och i inlandet. Byteshandeln med de europeiska staterna
blomstrade efter kontakten med portugiserna på 1400-talet, och britterna etablerade
kronkolonin Guldkusten år 1874.
Ghana var en av de första afrikanska staterna att uppnå självständighet, år 1957. Från 1957
var landet en självständig stat i Samväldet och 1960 blev det en republik, med Kwame
Nkrumah som första president. Vid självständigheten ansågs Ghana som ett av de mest
välmående länderna i Afrika, men ekonomiskt vanstyre och sjunkande kakaopriser på
världsmarknaden har undergrävt landets ekonomi. Med undantag för perioden 1979–1981
hade landet ett militärt styre mellan 1972 och 1992, då den tidigare militärledaren Jerry
Rawlings valdes till president. Militären hade även makten 1966–1969.
Etymologi
Ordet ghana betyder "krigarkonung", och var källan till namnet Guinea (via franska Guinoye)
som används för att referera till Västafrikas kust (som i Guineabukten). Namnet Ghana valdes
för den nya nationen för att reflektera det forna Ghanariket som en gång i tiden sträckte sig
över stora delar av västra Afrika.
Geografi
Ghana har 2 094 km landgräns och kust mot Guineabukten. Landet har tre grannländer,
Burkina Faso, Elfenbenskusten och Togo. Landet är 238 533 km² stort, ungefär lika stort som
Storbritannien. Greenwichmeridianen går genom staden Tema.
Geologi och landformer
Ghana är låglänt längs kusten i söder och i den mellersta delen, omkring Voltabäckenet (100–
200 meter över havet), och platålandskap och låga berg i Voltabäckenets utkanter. Mitt i
Voltabäckenet ligger Voltasjön (cirka 8 500 km²), en av världens största konstgjorda insjöar.
Den bildas genom en uppdämning av Voltafloden vid Akosombo och används både för
konstbevattning, kraftproduktion, fiske och rekreation. Voltas viktigaste bifloder är Svarta
Volta (Mouhoun), som utgör gränsen mot Elfenbenskusten i väst, Vita Volta (Nakambe), som
kommer från Burkina Faso i norr, och Oti, som kommer från Togo i öst.
Bäckenet avgränsas mot norr, väst och söder av branta kanter uppbyggda av sandsten, bland
annat vid Gambaga i norr och Nkawkaw i söder. Söder om Voltabäckenet ligger Ashanti- och
Kwahu-platåerna, med höjder på 500–700 meter över havet. Terrängen är ganska flack, med
undantag av små, isolerade inselberg som häver sig upp över omgivningen. Ghanas enda
egentliga bergslandskap är Akwapim- och Togobergen i den sydöstra delen av landet, med
flera parallella ryggar i riktning sydväst–nordost. Här finns landets högsta punkt Afadjato,
885 meter över havet. Bergarterna här är av prekambrisk ålder, och består väsentligen av
skiffer, sandsten och kvartsit.
Söder om Ashantiplatån ligger en låg, bred kustslätt med jämna sandstränder och laguner
utanför flodmynningarna. Kusten är cirka 550 kilometer lång.
Naturtillgångar i landet är guld, timmer, industridiamanter, bauxit, mangan, fisk, gummi och
vattenkraft.
Klimat och miljö
Ghana ligger i den tropiska klimatzonen. De sydvästra delarna har ett typiskt ekvatorialt
monsunklimat med en årsnederbörd på 1 500–2 000 mm, fördelat på omkring 120 regndagar.
Kustslätten i sydost tar emellertid bara emot 750 mm om året, något som troligen beror på
kustens sträckning och den stabiliserande påverkan från det kyligare vattnet i havet utanför.
Den södra delen har två regnperioder, den ”stora” i april–juni och den ”lilla” i september–
november. Mot norr avtar nederbörden till cirka 1 000 mm, och norr om Tamale har man bara
en regnperiod. Under torrperioden, som här varar fyra till sex månader, blåser torra vindar
(harmattan) från Sahara. Temperaturerna är höga och jämna hela året, med minst daglig och
årlig variation i sydväst. Årsmedeltemperaturen växlar från cirka 26 °C vid kusten till närmare
29 °C i inlandet. De högsta temperaturerna förekommer vanligen mellan februari och april.
Ghanas klimat
Varmast Max Min Kallast Max Min Årsnederbörd Våtast mm Torrast mm
Accra
mars–apr 31
24
aug
27
22
725
juni
240 jan
52
23
Kumasi mars
33
22
aug
27
21
1400
juni
140 juni
Tamale mars
37
24
aug
29
22
1040
sep
154
juni–
sept
8
Temperaturerna som uppges är genomsnittligt dagligt maximum och minimum i respektive månad.
Några av Ghanas miljöproblem är avskogning med åtföljande jorderosion, tjuvjakt på vilda
djur, vattenföroreningar och brist på färskvatten. I norr påverkar torka jordbruket menligt.
Ghanas regioner.
Växtliv
Kustlandet är längst ut täckt av mangroveträsk och kokospalmer, som längre in övergår i
gräsland och buskskog. Stora delar av södra Ghana, särskilt Ashanti- och Kwahu-platåerna
samt Akwapim- och Togobergen, är klädda av tropisk skog. Av värdefulla ädelträsorter finns
bland annat afrikansk mahogny, abachi och sapele. De mellersta och nordliga delarna av
Ghana är täckta av savann, med en vegetation som består av spridda träd och högt gräs. [8]
Administrativ indelning
Huvudartikel: Ghanas regioner
Ghana är indelat i tio regioner: Ashanti, Brong-Ahafo, Centralregionen, Nordregionen,
Storaccra, Volta, Västregionen, Östregionen, Övre västregionen och Övre östregionen.
Historia
Ghanas historia före slutet på 1400-talet härleds främst från muntlig tradition som refarerar till
folkvandringar från de forntida rikena i västra Sahel, nuvarande Mauretanien och Mali. [9] Den
första kontakten med européer skedde på slutet av 1400-talet då portugisiska sjöfarare anlände
till regionen. Europeiska handelsstationer för bland annat slavhandel började grundas i slutet
av 1500-talet. Svenska Afrikanska kompaniet anlade 1650 kolonin Cabo Corso, som 1658
erövrades av Danmark. Från slutet av 1600-talet svarade Storbritannien och Nederländerna
för större delen av handeln i området. [10].
På slutet av 1600-talet grundades Ashantiriket i inlandet, som tidigare kontrollerats av
Denkyira. Detta kuvades av Storbritannien först på 1890-talet.[10]. 1874 grundades den
brittiska kolonin Guldkusten och utökades 1901 med Ashanti och Northern Territories.[10]
Ghanas första president Kwame Nkrumah, var en av förgrundsgestalterna inom
panafrikanismen. Den hade han kommit i kontakt igenom studier i USA, och "Back to Africa
Movement."
1957 slogs den tidigare brittiska kolonin Guldkusten och territoriet Brittiska Togoland
samman och blev Ghana. Det var det första landet i det koloniala Afrika som blev
självständigt. Ghana har fått sitt namn från Ghanariket, ett rike som blomstrade i Västafrika
mellan cirka 700 och 1076. Detta rike omfattade dock inte nuvarande Ghana utan låg längre
norrut.[11] Landets första president, Kwame Nkrumah, förbjöd 1964 alla oppositionspartier,
fängslade landets regimkritiker och orienterade sig mot kommunistblocket. Nkrumah avsattes
i en militärkupp redan 1966, men inte förrän 1992 antogs en konstitution som tillåter flera
politiska partier.1996 omvaldes Rawlings till President. Vid presidentvalet 2000 valdes det
största oppositionspartiets kandidaten John Kufuor till president. Den nya regeringen
ansträngde sig för ett fredligt maktskifte, men har även genomfört en del uppgörelser med
Ghanas förflutna. 2004 omvaldes Kufuor med god marginal till president.
Demografi
Ghanas folkmängd beräknades 2009 till omkring 23,4 miljoner. Mellan 1992 och 2002 var
den årliga befolkningstillväxten i genomsnitt 2,4 %. Emigration, först och främst illegal
invandring till Nigeria, minskade i många år den totala befolkningstillväxten, men under
andra halvan av 1980-talet utvisades uppskattningsvis 1,3 miljoner ghananer från Nigeria och
flyttade hem igen. År 2003 fanns det omkring 50 000 flyktingar och asylsökande i Ghana, de
allra flesta från Liberia. [12] Spädbarnsdödligheten beräknas till 49,89 per tusen levande födda
(2010). 2007 uppskattades 1,9 % av befolkningen leva med hiv/aids.[6] Den genomsnittliga
livslängden beräknas till 61,78 år för kvinnor och 59,36 år för män. [6] Vid folkräkningen 2000
var 57,9 % av befolkningen över 15 läs- och skrivkunnig.
Ghanas befolkning består av uppemot 75 olika folkgrupper med olika språk och
kulturtraditioner. De allra flesta av grupperna är mycket små; 65 av dem utgör var och en för
sig mindre än 1 % av Ghanas samlade befolkning. Akantalande folk, bland andra ashanti,
fante, abron och anyi, dominerar i syd (44 % av befolkningen), ga-adangbe i och omkring
huvudstaden (8 %), och ewe längre österut (13 %). I norr finns en mängd gurtalande
folkgrupper, bland andra dagomba, mamprusi, konkomba och dagari. Myndigheterna i Ghana
har fört en konsekvent politik för att utjämna olikheter och motsättningar mellan de etniska
grupperna, och konflikter som beror på etnicitet är förhållandevis små, men det uppstod i
mitten av 1990-talet ändå vid flera tillfällen etniska sammanstötningar i den norra delen av
landet.
Många av folkgrupperna i Ghana har traditionellt martilinjära släktskapssystem, och kvinnor
spelar en central roll bland annat i handelsverksamhet. Denna roll ger dem inflytande också på
andra områden.
Med afrikanska mått mätt är Ghana tämligen tätbefolkat (87 invånare per km²).
Befolkningstätheten är störst i de centrala kustområdena. 34 % av befolkningen bor i städer.
Den största staden är huvudstaden Accra med omkring 2,1 miljoner invånare (2007). Andra
stora städer är Kumasi, Tamale, Tema och Sekondi-Takoradi.
Religion
Omkring två tredjedelar av invånarna är kristna. Den största kristna gruppen är pingstvänner
och karismatiker, dit ca 24 % av befolkningen räknas. Andra protestantiska kyrkor samlar ca
19 %.[6] De största bland dessa är metodisterna och presbyterianerna. Det finns även flera
självständiga afrikanska kyrkor. Kristendomen är starkast i södra Ghana.
Basel Missionary Society (BMS) började 1828 missionsarbete bland fantifolket vid
atlantkusten och så småningom även bland ashantifolket. Genom BMS arbete växte landets
metodistkyrka fram. Denna driver idag över 1 000 skolor.
1880 sände Romersk-katolska kyrkan i Lyon missionärer till Ghana. Idag är ca 15 % av
befolkningen katoliker. Vid sekelskiftet började den Anglikanska kyrkan missionsverksamhet
i landet. De följdes av missionärer från Frälsningsarmén (1922), Assemblies of God (1931),
World-Wide Evangelization Crusade (1940), Baptist Mid-Missions (1946), Serving in
Mission, SIM (1952) och Wycliffe Bibelöversättare (1962). Genom SIM:s arbete växte Bible
Church of Africa (BCA) fram.
Omkring 15 % av invånarna är muslimer. Religionen är särskilt stark i norr och i städerna, där
det finns många muslimska immigranter.
I norra Ghana utövar många människor traditionella inhemska religioner, med starka inslag av
animism. Det är även vanligt med synkretism, det vill säga att människor som officiellt räknas
som kristna eller muslimer praktiserar vissa traditionella sedvänjor. Vid folkräkningen 2000
utövade 8,5 % av befolkningen traditionella religioner.
Det finns även grupper av judar, buddhister och bahá'íer i Ghana.
Språk
Officiellt språk i landet är engelska. De mest utbredda språken tillhör gur- och kwaspråken i
niger-kongofamiljen. Av gurspråk talas mossi i norr. I söder dominerar kwaspråken akan, ewe
och ga-adangme.
Ekonomi
Ghana har stora naturtillgångar och en stor jordbrukssektor, som utgör ungefär en tredjedel av
BNP och sysselsätter mer än halva arbetskraften, i huvudsak små landägare. Servicesektorn
står för cirka 50 % av landets BNP. Guld, timmer, kakaoproduktion och individuella
penningöverföringar från utlandet är de största källorna till utländskt kapital. Oljeproduktion
vid offshore-anläggningen Jubileefältet började i mitten på december 2010 och förväntas höja
den ekonomiska tillväxten.
Ghana skrev 2006 under ett avtal med Millennium Challenge Corporation (MCC) i syfte att
underlätta modernisering och transformering av jordbrukssektorn i landet. Ghana valdes 2002
till skuldavskrivningsprogrammet Heavily Indebted poor country (HIPC), samt gynnas av
Multilateral Debt Relief-initiativet som trädde i kraft 2006.
2009 signerade Ghana ett treårigt fattigdomsminsknings- och tillväxtprogram med IMF
(Internationella valutafonden) för att förbättra den makroekonomiska stabiliteten, öka den
privata sektorns konkurrenskraft, utveckla landets humankapital samt främja god
samhällsstyrning och samhällsansvar. Förnuftig makroekonomisk styrning tillsammans med
höga guld- och kakaopriser hjälpte landet upprätthålla en relativt hög BNP-tillväxt under
perioden 2008-2010. Med en genomsnittlig BNP-tillväxttakt på 5,4% de senaste tre åren. I
början av 2010 utnämnde president John Atta Mills återhämtning från hög inflation, förbättrad
handelsbalans och minskat budgetunderskott som sina prioriteringar.
Trots stora naturtillgångar är Ghana ändå beroende av internationellt ekonomiskt och tekniskt
stöd. De största exportinkomsterna kommer från guld, kakao och timmer. Importen av varor
är större än exporten, och underskottet i handelsbalansen låg 2010 på cirka 1 870 miljoner
dollar.
Inkomsterna är mycket ojämnt fördelade och över 30 procent av hushållen är mycket fattiga.
75 procent av elektriciteten produceras av vattenkraft. Största dammen, Akosombodammen,
byggdes vid Voltafloden 1965.
Infrastruktur
Flyg
Ghana har 12 flygplatser varav sju är belagda med asfalt och en, Kotoka, är internationell.
Järnväg
Totalt 953 km järnväg (32 km dubbelspår) med spårvidd på 1 067 mm.
Städer som förbinds:

Accra, Awasa, Betkwa, Dunkwa


Kumasi, Kongon, Koloridue
Nkawkaw, Nsawani, Obuasi, Sekondi, Tawkwa, Takoradi
Landsväg
Totalt: 45 967 km
Belagda: 13 367 km (inklusive 30 km motorväg)
Grus: 32 600 km (2006)
Sjöfart
Ghana har två hamnar för större fartyg. Den största ligger i Tema och hanterar det mesta av
importgodset. Den andra ligger i Takoradi. Ghana har ca 1 293 km vattenleder.
Internet
Ghana är inkopplat på GCL PEC, en fiberring som går runt hela Afrika och NCS har en
satellitkoppling på 256 kbit/s. De flesta större läroverk är uppkopplade via Ghana Telecom
och företag och privatpersoner en av Ghanas tre ISP. På grund av det dåliga telefonnätet är
oftast uppkopplingen på maximalt 14 kbit/s men i de större städerna kan man få upp till 33
kbit/s. Företag har möjlighet till hyrda linor på 64 kbit/s. Internetcaféer finns i de flesta större
byar då en normal privatperson knappast har råd med en full uppkoppling. Den kan kosta upp
till $30/månad (2005). Utbyggnaden av DSL och Wimax går snabbt i storstäderna och för
$225/månad (2007) kan man få 512/128 kbit/s via InternetGhana.
Politik
John Evans Atta Mills är Ghanas president (parti: National Democratic Congress) sedan
januari 2009. Ghanas politiska system lyfts ibland fram som ett demokratiskt exempel. Landet
var från början år 1957 en parlamentarisk demokrati, vilket dock följdes av omväxlande civila
och militärt influerade regeringar. 1992 fick landet sin nuvarande konstitution, som har en
klar maktdelning. Valsystemet gynnar landbygden, med dess låga befolkningstäthet. Det finns
två större partier - National Democratic Congress som vann valen 1992, 1996 och 2008; och
New Patriotic Party, som vann valen 2000 och 2004. - Därutöver två mellanstora politiska
partier: People's National Convention, och Convention People's Party.
Lagsystemet är en blandning av common law och napolitansk rätt, med inslag av
traditionsrätt.
Landet är aktivt i ECOWAS och i den Afrikanska Unionen samt medlem i FN sedan den 8
mars 1957.