Innehåll: - Litauenhjälpen
Innehåll: Hälsning från Annelie Resa med Sagas lastpojkar En bok blev till Välgörenhetsgalan Litauenhjälpens Sommaren är här i all sin prakt! Nytt liv och ny kraft följer blomstertiden i både hjärta och sinne. Det som legat i vila får ny kraft och skjuter nya skott och många skrivna rader blir en bok om Litauenhjälpen. Kerstin kommer att få sin bok klar i sommar. Jag som har tjuvläst den kan avslöja att den vill man inte missa! Jag som hade så mycket att göra, lade undan alla måsten för jag kunde inget annat. Detta skriver jag inte av artighet eller för att Kerstin är min mor, utan för att jag rycktes med i berättelserna om människors liv och de spännande äventyr som hjälpsändningarna har inneburit. Resorna som pågått såväl i Litauen som i själen. årsberättelse för 2011 Stadgar för Litauenhjälpen Tikéjimas, Viltis, Meilé I detta nummer finns också verksamhetsberättelsen för 2011, samt stadgarna då detta blev önskat av årsmötet. Jag ser också fram emot den kommande välgörenhetsgalan i Karlshamn i september. Då vi får samlas i den lite större skaran för att dela ett gemensamt intresse; Litauens barn, familjer, ensamma och äldre. Att dessutom få ta del av underhållning av olika slag under galan gör inte saken sämre! Pengarna vi får in kommer att gå till hjälpsändningsarbetet som alltjämt fortgår. Bjud med dina vänner och bekanta. Hoppas vi ses! Sagas ”lastpojkar” 20 år är en livstid för många i vår värld. För andra har livet precis börjat. 20 år i Litauenhjälpen har inneburit processer av alla de slag. Nytänt hopp har vaknat och medfört ökat ansvar och många har valt att dela vidare av det man själv har fått. Det vi gör för varandra och andra får börja i en kärlekshandling - det är så vi mår bäst av att leva. Lyssna till ditt hjärtas önskan och följ det. Ibland möts man av motighet och skepticism, men vi måste våga för att kunna vinna. Fortsätt vara den Du är – för Du är viktig! I början av juni reste jag med en grupp litauenhjälpare till Litauen Bara en av dem hade varit där tidigare. Den ena resan är inte den andra lik så det skulle bli spännande för mig. Jag gör ju inte längre en resa i månaden längre som jag gjorde under 15 år och hade inte varit i Litauen sedan jul förra året. Glad sommar! Hans , Sixten, Per-Åke, Leif, Alf, Bengt och Lisbeth heter mina medresenärer. Vi bodde på hotell ”Gamla skogen” strax utanför Pagegiai. Tadas hus har ju brunnit så hans gästrum var inte tillgängliga längre. Hotellet ligger i skogen och det var där som skogsvaktaren och hans mannar höll till förr i tiden. Idag är det privatägt och blir bara större och större. Trädgården är en dröm. Blomprakten var och är enorm. Varje dag sköts den av två personer från morgon till kväll. Rummen är sagolika både ute och inne, maten är mycket smakfull på alla sätt och läggs fram på fat som små konstverk. Där bodde vi och njöt! Er ordförande Annelie Öberg Dag 1 av lille Andes liv och fotot är taget av Bengt Pettersson som senare följde med till Litauen tillsammans med Peppe Alfiero. De gjorde reportage om Litauenhjälpens arbete och det kunde läsas varje dag under en vecka i Blekinge Läns Tidning. De träffade Martynas, Siguté, Matti, Jurgita med flera. Vårt resmål var att visa hur Tadas och hans vänner jobbar med Litauenhjälpen i Litauen och vilka som får hjälp och på vilka sätt. Vår första dag började med att träffa Jurgita som varit i Sverige för att operera sitt öga på Mas i Malmö för 15 år sedan. Eftersom familjen inte visste att vi skulle besöka dem så stannade gruppen utanför när Tadas och jag sprang in. Det blev stor uppståndelse och glädje då vi återförenades igen efter ganska många år. Jurgita hade fött en liten dotter som nu är två år gammal. Mamman, Jurgita och några av syskonen gick med oss ut. Vi såg att möbler och sängar där inne var slitna och gamla och vi förstod också att de inte hade så mycket att äta. De var så små och tunna hela familjen. bemötta av musik hembygdsdräkter. och sång av en musikgrupp iförda Ute vid bussen väntade våra svenska vänner. Det blev ett kärt möte trots att ingen av dem kände till varandra sedan tidigare. Leif fick en blöt glans i sitt öga och fick ingen ro förrän han fick träffa dem igen några dagar senare. Vi reste vidare till Salantai för att möta våra goa vänner Onte och Stasys som fick en blästringsmaskin av Sigge från Åhus för en del år sedan. De visade oss stensliperiet och tog oss med till ett café där plötsligt min vän Valentina stod på tröskeln med en blomma i sin hand. Valentina var i Sverige för många år sedan med en sånggrupp som kallades för Näktergalarna. De höll många konserter i Skåne och Blekinge till förmån för Jurgitas förestående operationer och fick in ca 50.000 kr. Nu vill vi få hit dem en gång till men hennes elever byts ju ut varje år så det blir nya ansikten i så fall. Resan gick vidare till raketbasen utanför Plunge. Där har jag varit många gånger tidigare då det var svart, dåliga lampor och skrymslen. Vi trodde inte vi skulle hitta ut, men nu har de gjort museum där och det var så uppsnyggat och målat så allt såg nytt ut men det var intressant för oss alla. Raketen var riktad mot väst en gång i tiden. Vi följde med och lämnade ett piano som Morgan i Karlshamn hade skänkt. Det kom till en hembygdsförening och skola och vi blev Vi visades runt på en skola för handikappade små barn och jag blev glatt överraskad att det hänt så mycket positivt under de sista åren. Alf tog fram sin gitarr och Hans blev körledare för oss. Vi sjöng Idas sommarvisa och här kommer Pippi Långstrump och lite annat smått och gott för dem. Vi hoppas att de tyckte om vår oövade kör… På onsdagen skulle det tecknas avtal, som egentligen redan var tecknade men Siluté kommun ville offentliggöra det ordentligt och hade gjort ett projekt som gjorde att de skulle få EU-bidrag till detta. Massor av fint folk var samlade som borgmästare och ministrar och även han som äger åkeriet som vi anlitar till våra transporter. Han är också en kommunpolitiker som höll ett tal. ont i fötter eller höfter tog en promenad dit. Lisbeth, Bengt och jag fick tid för en liten pratstund och det var inte fel det heller. Virginija vår bästa tolk var med oss hela tiden trots att hon hade mycket att göra hemma. Hon tolkade och vi kunde inte förstå att hon kunde komma ihåg allt vad som sas eftersom talarna glömde bort att hon skulle tolka. Jag tror att hon förkortade det som hon kände inte var vesäntligt. Det gjorde hon i så fall rätt i, för det blir drygt för alla. En dag då jag bara skulle springa in och hämta ut ett mail på biblioteket medan de andra skulle vänta i bussen så väntade de inte i bussen utan välkomnades in och fick en rundvandring där. När avtalet som symboliskt skulle skrivas under ombads jag att komma fram. Då hörde jag plötsligt skrap av stolar och när jag vände mig om stod varannan deltagare upp med kameror i sina händer. Då kände jag en liten darrande oro. Var det här så allvarligt? Jag frågade samarbetspartnern om jag borde svettas. Hon log och sa att allting var i sin ordning och jag kunde vara lugn. Tadas fanns ju där och visste vad allt handlade om så jag hade verkligen inget att frukta. Så nu har vi tecknat ett officiellt samarbetsavtal mellan Litauenhjälpen och hembygdsföreningarna som vi skickar hjälpsändningarna till. Nu hade de alla gått ihop till ett. Vi bjöds sedan på rundtur i lagunen och åkte runt Rusné som också ibland kallas för Litauens Vinedig. På båten var det dukat upp ett mingelbord med allt möjligt gott. En dag tog vi alla semester och åkte ut till Neringa för att tassa runt ute i öknen. Det var lite säreget för den ovane och även Tadas som varit där många gånger visste inte om att en hel liten by ligger under sand där. De som inte hade Här fanns kunskapens källa, gjord av böcker naturligtvis. Vi tittade ner i den och trodde att den var många meter djup men det låg en förrädisk spegel i botten på golvet och därnere kunde man se grenar med fåglar på . Det var kul! Nu vet vi hur vi ska kunna göra med alla böcker man får in och som ingen vill ha eller köpa. En kväll var vi bjudna på en konsert. Den hölls av tre idoler i Litauen. En av dem kom på andra platsen när Litauen skulle kora årets tävlande i Eurovisionsslagertävlingen. Han och två andra tävlingsdeltagare gick ihop och ordnade en grupp och hjälper nu Martynas att finansiera sin armprotes som han ska få i Österrike. Tjejerna tjusades av dessa charmiga killar men även grabbar och vuxna tyckte om dem. De gjorde tre konserter för Martynas räkning. Här kommer ett litet album från resan med ”sagas lastpojkar” och Lisbeth och Bengt från Bräkne-Hoby Leif, Jurgitas mor o syster Alf En mycket stolt Martynas med nyvunna vänner som stöder honom. Hoppas på att kompisarna kan komma till galan i september. Vi bjöds hem till Martynas efter konserten och sångargrabbarna och deras flickvänner likaså. Maten Dangoule hade lagat var så god så vi somnade gott den kvällen då vi ätit mer än vad vi behövde. Hembygdsföreningen i Deguciai följde med oss ut på hembesök. Det är alltid intressant och se hur folk bor och lever. Den lilla farbrorn som en dag för ett par år sedan bad om att få ett par byxor, träffade vi på. Hos honom har Tadas sett till att det blivit målat och gett honom möbler som han tidigare hade saknat. Han blev så glad när vi kom och han såg att Tadas var med. Kvällen avslutades med mat hos Viktoras i Katyciai. Han tog med sig några frivilliga herrar på en bastukur och blev ingnodda med salt och fick ”pisk” av riset. De kom ut som nyfödda spädbarn i hyn. Jag tror alla hade fått något annat att tänka på än vanligt och intrycken blev bara fler och fler. Leif och två träskulpturer Hans i samspråk med årsbroder Sixten Lisbeth, Martynas o Bengt En bok blev till… Under år 1997, skrev jag ner minnesanteckningar som jag sedan gömt undan lite varstans i byrålådor och pärmar. Anteckningarna gjordes till små uppsatser om olika händelser jag varit med om då vi börjat resa till Litauen för att dela ut det som vi samlat in eller tillverkat själva. Pärmen som jag sedan fyllt med dessa uppsatser blev nerlagd i en banankartong då vi flyttade från Hoby. Vi hann aldrig öppna alla kartonger då vi som familj flyttade, vilket vi gjorde ett antal gånger under några år. Vi hade ett ”lager” av allt möjligt förvarat i en lada. Ladan brann ner till grunden och vi blev då av med ett och annat och jag trodde även denna kartong blev offer för lågorna. När vi sist flyttade till Tararpsvägen öppnades alla kartonger och jag blev glad när jag hittade pärmen jag trodde jag förlorat. Jag läste genom sidorna (ca 130) och börjad fundera på om jag skulle skriva en bok, vilket min lärare sa till mig redan då jag var en femteklassare, att jag nog skulle göra när jag blev vuxen. Nu hade jag dessutom de 130 sidorna och ytterligare 15 år att skriva om. Jag började fråga mina vänner om råd. Skulle någon kunna vara intresserad av att läsa om de upplevelser jag delat med många litauenvänner. Sakta började en bok växa fram. Nu har jag satt sista punkten i min första och kanske sista bok och allt ligger nu på tryckeriet i Danmark. Eftersom jag inte har något bokförlag som ligger bakom , kommer jag att sälja den på Litauenhjälpens olika lokala insamlingsställen. Jag tar emot beställningar av boken som kan bli en present eller julklapp till människor som på ett eller annat sätt deltagit på resor eller varit behjälplig genom åren. Boken kommer att kosta 200 kr och jag ger en tia för varje bok jag säljer till Litauenhjälpen som gett mig allt stoft till den. Titeln blev så småningom ”Det är Ditt problem”. Varför titeln blev som den blev på boken, får du svar på när du läser den. Jag är oerhört tacksam för alla hurrarop och uppmuntran jag fått för att boken en dag skulle bli verklig. När modet har svikit och kraven som jag ställt på mig själv blivit för höga har jag haft en liten stab bakom mig som lyft mig upp igen. Vår dotter Annelie har gått med Litauenhjälpen och mig de senaste åren som ett oerhört stöd och stor hjälp på många sätt, inte minst nu för att möjliggöra bokens tillkomst. Hans Svensson från Åhus (som är gift med Saga som i sin tur är en av de första som hjälpte till med Litauenhjälpen) erbjöd sig att korrekturläsa boken och efter han gjort det bad jag honom att skriva ett förord till den, vilket han också gjorde. Så här skriver han: Jag fick min första kontakt med Kerstin Lindquist våren 1997 när jag tillsammans med min fru Saga blev inbjuden till den ceremoni i Bräkne-Hoby där Kerstin fick mottaga ”Positva-Sverigepriset” med motiveringen att hon gjort livet lättare för tusentals människor i Litauen och gjort Sverige välkänt utomlands. Hon har nu inför 20-årsjubileet 2012, samlat sina anteckningar från åren, som Litauenhjälpen har funnits, i en bok. Välgörenhetsgala på stadsteatern i Karlshamn den 29 september 2012 Kerstin är ingen dussinmänniska. Hon har med sin ledarförmåga arbetat för tio och fått hundratals frivilliga att ställa upp i olika sammanhang på olika orter både i Sverige och Litauen. Litauenhjälpen kommer att hålla en välgörenhetsgala för att därigenom uppmärksamma att det är 20 år sedan den startades och behövs fortfarande ett tag till. Med människokärlek, glatt humör, charm och en stor portion ”brist på vett och rädsla” har hon lett Litauenhjälpen. Tadas Gircius, den litauiske rektor, som plötsligt bara fanns där och som verkade handplockad att bli den, som med sitt varma hjärta, sin organisationsförmåga och sin kunskap om sitt folk, blev den ledare som behövdes i Litauen. Teatern tar in 580 personer och hoppas att den fylls av engagerade medmänniskor och deras släkt och vänner. Vi kommer att få besök från Litauen av ungdomar som tidigare fått sina olika operationer gjorda år 1997-98 i Malmö och Lund, med flera. Naturligtvis kommer Anders Karlsen att bli hedersgäst för kvällen då han är ”orsaken” till att Litauenhjälpen kom till. Han fyller 20 år den 24 september och har just tagit studenten. Boken läses med stor behållning, är bitvis riktigt spännande och man känner tacksamhet att alla överlevde dåliga bilar, glashala vägar och andra faror. Ibland har man en känsla av att ”Nån däruppe” drar i trådarna. Vi kommer att få lyssna till olika körer och sånggrupper som Axplock från Bräkne-Hoby med Berit ljungström, Däkorna från Jämjö, Familjen Enger från Bjärnum, Henriks Ljungströms grupp från Malmö, vis och spelemän, dragspelsmusik, och Fia och Mono kommer med Argentinsk musik och sång och vi kommer att få vara med om ett och annat upptåg, bild och filmvisningar i korta varianter och en del intervjuer mm.mm. Jag har nyss tillsammans med ett gäng åkt runt med Kerstin och Tadas i det område som Litauenhjälpen servar och sett behoven, som fortfarande finns men också upplevt den stora tacksamhet som litauerna ger uttryck för. Boken är ett dokument, som visar att hjälpen når fram, att människor, som ger av sin tid, sin kraft och sina pengar får tillbaka i form av ett berikat liv Hans Svensson Åhus Biljetterna kommer att kosta 120 kr per vuxen, 60 kr för ungdomar mellan 13 till 18 år och barn gratis. På biljetten kan man vinna en resa för två personer till en vecka i Litauen, med kost och logi. Biljetter finns tillgängliga för bokning hos Marie Toväng mobil 0768516591, Ann-Britt Aronsson 0454 771160, Eva Svensson 0455 50087, Kerstin Lindquist 0457 80085 och Åsa Svensson 0454 770585 Litauenhjälpen Tikéjemas, Viltis, Meilé verksamhetsåret 2011 samt finns en loppisförsäljning i källarvåningen. Sedan uppstarten märks redan resultat på intäkter. Flera frivilliga medarbetare har också engagerat sig i arbetet, vilket är mycket positivt och tacksamt. Sedan medlemstidningens utgivande har medlemsantalet ökat från 98st i april till drygt 200 st medlemmar i december. Under det gångna verksamhetsåret har 5 styrelsemöten hållits, varav ett i Tadas hem i Litauen samt ett extrainsatt styrelsemöte med anledning av brandolyckan av Tadas bostad. I styrelsen har följande personer ingått; Annelie Öberg, Saga Svensson, Eva Svensson, Annbritt Aronsson, Helge Forsberg samt suppleanter Tadas Gircius, Anita Wigren och Maritha Johansson. Blädinge Brömsebro Transporter Under året har verksamheten fortsatt i princip som tidigare med det undantaget att Brömsebrogruppen ansvarat för sin egen verksamhet enligt årsmötets beslut 2011. Dock kvarstår samarbetet med fortsatt delade transporter enligt Ethels och Tadas överenskommelser. I övrigt har avknoppningen av Brömsebrogruppen även märkts i de uteblivna intäkter samt utgifter föreningen tidigare hade via arbetet i Brömsebro. Då hjälpsändningsfrakterna till Litauen är kostsamma, är föreningen beroende av ekonomiska bidragsgivare. Föreningen har under året sökt och beviljats bidrag från Lions i Åhus samt från Biståndsgruppen i Arlöv och Absolut i Åhus. Övriga fraktbidrag kommer från privatpersoner och företag. 10 transporter med hjälpsändningar har nått Litauen under året. Hjälpsändningarna som förs över vattnet fortsätter att göra nytta hos de behövande. Bl a har ett stort antal sjukhussängar nått privatpersoner, gamla och handikappade i sina hem. Under två veckor i somras hade LH en utställning i vägkyrkan i Blädinge församling. Förhoppning finns om ett utökat samarbete och måhända kan det bildas en ny lokalgrupp i Blädinge? Lokalgrupperna Gåvor De fyra lokalgrupperna i Åhus, Lomma, Olofström och Jämjö har jobbat på som vanligt med regelbundna insamlingar av förnödenheter av olika slag. Arbetet med loppis, marknader och icke minst de välbesökta stickcaféerna har nått framgång under året. Olofströmsgruppen hade invigning av en ny lokal som stått till Litauenhjälpens förfogande i flera år, utan kännedom om detta. Det var med pompa och ståt gruppen höll invigning av lokalen. Loppis, café, lotteri, korv med bröd, godisutdelning till barn samt underhållning var en del av det som bjöds på under invigningen. Dagen till ära fanns även Tadas och Algis från Litauen på plats och lokaltidningen kom för att göra ett reportage. Under hösten har en lokalgrupp återbildats i Bräkne-Hoby, Stenåsavägen 1, där LH en gång startade. Därmed finns nu fem lokalgrupper. Kerstin Lindquist har haft en praktikperiod ett par månader i slutet av året. Hennes arbetsuppgifter var att starta upp verksamheten i Bräkne-Hoby, vara redaktör för medlemstidningen samt ansvarig för hemsidan. Hon samordnar även transporterna Sverige-Litauen. Julmarknaden i Bräkne-Hoby blev välbesökt och insamling pågår kontinuerligt Många gåvogivare öronmärker sina bidrag till de olika projekten, vilket är glädjande. I slutet av året fick föreningen en gåva på 200 000 kr från en anonym givare. Denna summa är öronmärkt till de projekt föreningen anser viktiga att stödja. Litauenresa och hembygdsföreningar Styrelsen var på besök i Litauen i september där man i Tadas hem höll ett styrelsemöte. Det var händelserika och värdefulla dagar för alla närvarande. De flesta tog minibussen från Sverige via färja över till Litauen, någon tog en flygresa och mötte upp med gruppen samma ankomstdag. Resor och uppehälle bekostades av resenärerna själva. Styrelsen följde Tadas välorganiserade program för vistelsen och besökte tillsammans med Kerstin Lindquist och ett par medresenärer, de tre familjer och personer som föreningen beslutat hjälpa och stötta på olika sätt. Det är 3 huvudsakliga projekt som varit aktuella under året. Under styrelsens besök i Litauen blev det även möten med olika hembygdsföreningar och deras representanter. Litauenhjälpens samarbete med dessa föreningar är mycket viktiga. Tadas har samordnat ett unikt nätverk och meningen är, att föreningarna som har kännedom om sina respektive byar och städer ska kunna informera om de behov som finns runt om. Det handlar om 25-30 byar som LH har kontakt med. Under en kväll var styrelsen inbjuden till ett storslaget möte med hembygdsföreningars representanter. Det bjöds på underhållning, alltifrån en liten pojke som spelade dragspel, sjungande och pianospelande barn och ungdomar till ett äldre folkdanslag som bjöd på sina fantastiska röstresurser. Underhållningen varvades med många fina och värmande tal. Tacksamheten för LH och alla dess medarbetare och givare från hela Sverige, genom alla tider, visste inga gränser. Denna kväll berörde oss alla djupt. Plantskolan Plantskolan i Natkiskiai går framåt och Tadas har goda förhoppningar om att under det kommande året få sälja mycket plantor av olika slag. Marknadsföringen har pågått under verksamhetsåret och plantskolan blir därmed mer och mer självgående, på så sätt är ännu ett mål på väg att nås. Projketen Enligt årsmötet 2011 beslutades att arvet från Yvonne Gustavsson uteslutande skulle gå till hjälpinsatser i Litauen. Således ej till transporter. De projekt som LH stöttat under året har bekostats av detta arvskonto samt av de öronmärkta pengar andra gåvogivare lämnat. sin dotter. Om han inte hade kunnat ge sin dotter ett ordentligt hem, hade hon omhändertagits av myndigheterna. Projektet är därmed avslutat efter uppnått mål. Rickardo har framfört sin stora tacksamhet över den möjlighet han nu fått! Projekt 2 handlar om Vladas, ca 25-år som råkat ut för en arbetsplatsolycka där arbetsgivaren fråntar sig sitt ansvar. Trots sitt handikapp efter olyckan och mycket knaper ekonomi fortsätter Vladas att drömma om ett eget hem. Föräldrarna har köpt honom en lägenhet, som är direkt hälsofarlig att vistas i med mycket fukt och mögelskador. Vladas, hans far och bröder kommer att renovera lägenheten, men de har inga medel att köpa in material för. Föreningens beslut är att stå för materialkostnaderna. Under hösten har material börjat köpas in och renoveringen förväntas fortgå till den är klar och Vladas kan flytta in i sitt eget hem. Projekt 3 handlar om 10-åriga Karolina som tillsammans med sin familj råkade ut för en trafikolycka som höll på att kosta dom livet. Mamman klarade sig utan större skador, men pappan och Karolina fick bestående svåra hjärnskador som i sin tur har lett till olika komplikationer. Föreningen har beslutat hjälpa Karolina med ekonomiskt bidrag till sjukgymnastik, massage och ev annan träning som behövs för hennes vidare rehabilitering. Rehabiliteringen ger goda resultat, hennes rörelsemönster har blivit starkare och hon kan nu gå med visst stöd. Man har även uppmärksammat att talet börjar återkomma, så sakteliga. För Karolinas fortsatta progress är rehabiliteringen ett måste. Föreningen har för avsikt att fortsätta ge det stöd som kan ges. Föreningens mål och syfte har ännu ett år uppnåtts och styrelsen vill tacka alla medarbetare och gåvogivare för ett fantastiskt engagemang och nödvändigt samarbete. Ingen kan hjälpa alla med alla kan hjälpa någon! Styrelsen Projekt 1 handlar om Rickardo och hans dotter som fått sin ohälsosamma bostad fullt renoverad. Detta väckte uppmärksamhet i en av lokaltidningarna i Litauen. Med bilder på den lilla familjen presenterades det mycket ovanliga fallet, att en ensamstående pappa får vårdnaden om sitt barn. Tack vare Litauenhjälpens bidragsgivare, tillåter de sociala myndigheterna Rickardo att nu ha vårdnaden om Red anm: Projekt 1och 2 är avklarade Projekt 3 går sakteliga framåt men nu har mamman lärt sig träningsmetoder så hon kan hjälpa sin dotter själv men är fortfarande behov av sjukgymnastik och massage. Familjen är mycket tacksam till medmänniskor från Sverige som gett stöd genom åren. Projektet är inte avklarat men går sakteliga framåt / Stadgar för Litauenhjälpen, Tikéjimas, Viltis, Meilé §1 Föreningens namn är Litauenhjälpen Tikéjimas, Viltis, Meilé §2 Föreningen har sin adress i firmatecknarnas namn. §3 Föreningens syfte är att på kristen grund bistå nödlidande människor med olika hjälpinsatser. §4 Som medlem i föreningen välkomnas var och en som vill dela föreningens syfte och stödja arbetet med ekonomiska bidrag. Medlemsavgiftens storlek beslutas vid föreningens årsmöte. §5 Föreningar och företag kan erhålla stödmedlemskap. Stödmedlemmar erhåller ej rösträtt vid årsmöte. Årsavgiften för stödmedlemmar beslutas vid föreningens årsmöte. §11 Vid årsmötet skall följande ärenden förekomma; 1. Val av mötesordförande, sekreterare och två 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. justeringsmän. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande. Föredragning av räkenskapsberättelse. Föredragning av revisorernas berättelse. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen. Bestämmande av antalet ledamöter för styrelsen. Val av ordförande och övriga ledamöter i styrelsen, halva antalet ledamöter ställs under omval vartannat år. Val av revisorer och suppleanter för dessa. Övriga till mötet avgörande hänskjutande frågor. §12 Vid årsmötet har varje medlem en röst. Medlem har ej rätt att rösta genom ombud. §6 Föreningens egendom och fonder förvaltas av en styrelse. Styrelsen företräder föreningen i ekonomiska och juridiska hänseenden. Styrelsen ska bestå av minst fem ledamöter. Styrelsens ordförande väljs av §13 För upplösning av föreningen fordras att minst två tredjedelar av de årsmötet. I övrigt utser styrelsen inom sig erforderliga styrelsefunktionärer. närvarande vid årsmötet på årsmötet är ense om beslutet. §7 Styrelsen sammanträder på ordförandens kallelse eller då minst tre av§14 Skulle föreningen upplösas tillfaller samtliga tillgångar Erikshjälpen för vidare ledamöterna begär det. Styrelsen är beslutsför då minst halva antalet distdistribution till Litauen. ledamöter är närvarande. §15 Ändring av dessa stadgar skall godkännas av årsmötet med minst två §8 Föreningens firma tecknas av den eller dem som styrelsen därtill utser. tredtredjedelars majoritet. Förslag till ändring av stadgar skall skriftligen ha inkinkommit till styrelsen minst två månader i förväg. §9 Föreningens räkenskaper avslutas per kalenderår. Räkenskaperna bör för granskning överlämnas till revisorerna senast 15 dagar före årsmötet. §10 Årsmötet ska hållas före april månads utgång. Kallelsen ska utgå minst 14 dagar innan den dag mötet hålls. Antagna på årsmötet den 1 Mars 1997 Ändring av paragraf 10 på årsmötet den 23 april 2005 Ändring av paragraf 2 på årsmötet den 24 mars 2012
© Copyright 2024