Nummer 57 Dec.2010 - Nora Släktforskarklubb
Anno Domini Nora s l ä k t f o r s k a r klubb Nr 57 December 2010 Timansbergs järnvägsstation, Bild från Åke Mossbergs bildarkiv Ur in n e h å l l e t : Slava r b e t e , s j ä l v h u shåll och industriproduktion -glimt a r f r å n h a n t v erkets förändring under några sekler Erik L e k b e rg , s i l v e rsmed under skråtiden Kopp a r s l a g a r e f r å n Nora - ett yrke med lång historia Från s y t r å d t i l l j ä r nväg. Edith och Sune berättar När s k o m a k a r e n k o m - Agars berättelse Urma k a r e A n d e r s G ustaf Skott 2 Nora släktforskarklubb [email protected] www.noraforskare.se 0730-250 990 INNEHÅLL INNEHÅLL INNEHÅLL INNEHÅLL reportage 5 Karolina och Anders Gustaf Skott delade husets gatuplan i två delar. han tillverkade klockor och hon basade för en strykinrättning ordförande/Projektledare: Mats Eliason 0587-151 10/070-544 29 10 [email protected] Sekreterare:Birgitta Magnusson 0587-105 92/070-394 64 70 [email protected] Kassör:Ann-Mari Söderberg 0587-311 871/073-222 98 48 [email protected] redaktör:Margareta Eriksson 0587-129 23 /076-764 21 22 [email protected] Webmaster:Lars öjebo 0587-700 95/070-241 33 08 [email protected] Ledamot: Birgitta Pettersson 0587- 120 57/070-589 40 02 [email protected] 6-8 ......Oskar,med Guds Råde, Sweriges,Norriges,Göthes och Wendes konung göre weterligt... Industrialiseringen förändrade hantverkets roll dock fanns massproduktion långt tidigare 9 - 11 Erik Lekbergs stora yrkesskicklighet räckte inte till för att få en god ekonomi. Men hans föremål finns kvar efter 250 år 12 - 15 Kopparslagare verksamma i Nora stad och landsbygd från skråtiden till idag. Ett begränsat urval av hantverkare. Åke Mossberg 0587-106 95 [email protected] Jan William-olsson 0587- 151 46 /073-251 19 86 [email protected] Konsult: Britt-Marie Lundell Anno Domini ges ut två gånger per år av Nora Släktforskarklubb. Alla bidrag som forskartips, reportage, bokrecensioner mm. mottages tacksamt. Författarna ansvarar för insänt material. redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Citera gärna men glöm inte ange källan. /M.Eriksson, redaktör 16 Agars berättelse om när han provade ut nya skor under 1800-talets sista decennium Landsbygdens hantverkare 17 - 18 Carl-Gustaf Blomgren bryter upp från torpet östra Vena och blir järnvägstjänsteman KLUBBENS AKTIVITETER SLÄKtForSKArDAGAr. sid 4 Edith och Sune avlöser outtröttliga Britt-Marie, som hjälpte “släktsökare” med de knivigaste frågorna UtFLYKtEr sid 4 - 5 Det stora Wedbergska kapellet dominerar på Noras äldsta kyrkogård från 1817. redan efter 50 år anlades den nya. Alla gravar finns tillgängliga på CD för PC. Se sid 19 höstvandring bland Järnboås kyrkogårds gravar och besök i den lilla träkyrkan med de annorlunda takmålningarna. Även ett besök bland Finnshyttans bebyggelse 3 rEDAKtörENS tANKAr hej klubbmedlemmar. Det är glädjande att så många sänt in reportage om hantverkare från Nora/Noratrakten och därför medverkat till en mångfärgad bukett berättelser i denna upplaga av Anno Domini. hantverksyrket har från den självklara egenproduktionen för en familj gått via yrkesskicklighet bland mästare till industriell produktion. Men i litteraturen berättas om tidig massproduktion med allra högsta status. I klubblokalen pågår intensiv verksamhet under hösten. Projektet med arbetsnamnet “Födda, Döda,Vigda i Nora kommun” engagerar sex medlemmar från styrelsen. Målet är att att registrera alla födda från år 1737 i Nora. Länsposten har i dagarna ( vecka 49) publicerat ett trevligt reportage från vår klubblokal och beskriver vår verksamhet både i ord som bild. Ute är det kallt men solen lyste idag och ger hopp om en vit Jul och det vill vi väl ha, eller hur? Margareta Eriksson,redaktör WEBMAStErS BIDrAG DEC 2010 StUDIEBESöK sid 5 Uppskattat besök hos BJC- ett arkiv för järnvägsfolk eller bara vetgiriga forskare. ordförande har ordet redaktörens tankar Webmasters bidrag Klubbinformation sid 4 sid 3 sid 3 sid 19 NotISEr Boktips Forskarfynd Söktips Sponsorer Vårens program sid18 sid 18 sid 18 sid 19 sid 20 Kära medlem! Vår webbsida är avsedd att vara en kontaktyta mellan klubben och dess medlemmar, men också att vara ett ansikte utåt. På hemsidan kan vi presentera vår verksamhet och våra produkter. Produkterna kan vara klubbens gemensamma eller enskilda medlemmars. Det kan också vara material från Släktforskarförbundet. Kanske har du forskning eller bilder som du anser borde komma andra till del på en CD eller DVD. Kanske har du skrivit en bok eller ett häfte som du vill sälja. hör av dig till styrelsen i så fall. telefonnummer och mailadresser hittar du på vår hemsida www.noraforskare.se. Synpunkter från medlemmarna är viktiga, i synnerhet idag när många forskar hemifrån och inte så ofta besöker klubblokalen. har du synpunkter på vad som ska finnas på hemsidan, är jag tacksam om du hör av dig till mig eller till någon annan styrelsemedlem. Cyberhälsningar från Lars Öjebo [email protected] 4 Släktforskardagarna i Örebro ordförande har ordet Tiden, som gått sedan vårt förra nummer av Anno Domini, har för Nora Släktforskar klubb varit innehållsrikt i många stycken. Vi firade midsommar i Pershyttan tillsammans med Hembygdsföreningen Noraskog. Ett arrangemang där det kom ca 2000 personer, som dansade kring stången, fikade och trivdes i solskenet. I slutet av augusti deltog klubben i Släktforskardagarna på Conventum i Örebro. Enligt arrangören kom mer än 5000 personer och många av dessa kom till vår monter för att bese vad vi hade att förevisa. Många sökte information om sin släkt vid ”Släktsök” där klubben ansvarade för en dator av tolv. Åke Mossberg har under hösten tagit oss med på två intressanta utflykter. En härlig septembersöndag besökte vi Södra Kyrkogården och två veckor senare var vi till Järnboås. Tack alla, ingen nämnd och ingen glömd, som ställt upp och arbetat dessa krävande dagar, och även med förberedelser och att ta rätt på allt vid slutet. En nybörjarkurs har vi haft med sex ”elever”, som har kommit igång med sin forskning under höstmånaderna. I vår kommer Åke Mossberg att genomföra två utflykter, en till Fingerboda / Järle och en till Klysna. Tack Åke för att du ställer upp som du gör. Den nittonde mars är det Släktforskningens dag och då planerar vi genomföra ett ”Släktsök” på biblioteket. Det är ett för Nora Släktforskarklubb stort år 2011, klubben fyller 30 år. Vi återkommer med mer om jubileet i nästa nummer av Anno Domini, då vi firar i september. Om intresse finns startar vi kurser för både nybörjare och lite mer förfarna. Tack alla för det år som gått. God Jul och ett Gott Nytt Släktforskarår önskar styrelsen Mats Eliason [email protected] Norabesök av ett vackert par från Norrköping Conventum fylldes snabbt under mässdagarna den sista helgen i augusti och som Mats berättat besökte många vår monter och många besökare antog erbjudandet att gratis starta kanske sin allra första forskning vid “Släktsök”. Föreläsare som Åke Mossberg tilldrog sig stort publikt intresse, vilket medförde att det var svårt finna sittplats till alla lyssnare. Gulklädda handledare med en stor portion glädje Ett tack till Örebro Släktforskare i samarbete med flera av länets släktforskare för väl genomförd mässa Höstens utflykter “Släktforskare på vandring i verkligheten” lyder Nerikea Allehandas reportage från 28 september av Thomas Eriksson. Han följde klubbens utflykt till Södra kyrkogården och vi fick alla av vår guide Åke Mossberg berättat om kyrkogårdens profiler, som postmästarens herbarium, författaren Birger Mörner och musikdirektören Anders G. Rosenberg. Åke bjöd även på musik från sin bandspelare. Rosenbergs krigiska marsch har fått ny text. “Lite snällare“, säger Åke. Fler bilder finns på klubbens hemsida www.noraforskare.se 5 Nästa utflykt gick till Finnshyttan och Järnboås kyrka - en gång rödmålad och spånklädd som flera andra timmerkyrkor i bergslagen. Spånen ersattes av panel och oljefärg det sista decenniet under 1700-talet för att likna en stenkyrka. Takmålningarna målades över och försvann men är nu delvis restaurerade som resten av kyrkan. I Finnshyttan tittade vi på den flyttade gården från Håkansboda, lärde oss att bröderna Finn och Håkan gett hyttorna sitt namn. Banvaktstugan servade den smalspåriga järnvägen. Urmakare Anders Gustav Skott. Text och bild: M. Eriksson Studiebesök Ingemar Karlsson med fängslade gäster Foto, Sören Eriksson. 2010 Bergs- och Järnvägshistoriskt Centrum, så kallas officiellt verksamheten vid Nora station, en del av Örebro länsmuseum. Nora släktforskarklubb besökte BJCs arkiv där vi blev väl mottagna av Ingemar Karlsson, som guidade oss runt i arkivet. Arkivet är väl värt ett besök, inte minst därför att Ingemar är en så intresserad och kunnig guide. Här finns material om de järnvägar vars verksamhet berörde Nora med omnejd. Vi fick göra en tankeresa längs Järnvägen Wikern – Möckeln, en resa som Ingemar levandegjorde med många detaljer, kartor och berättelser. Han gav oss bakgrunden till järnvägsbyggandet och hur järnvägen successivt utvidgades, vi fick en inblick i personalens arbetsvillkor och naturligtvis i järnvägens betydelse. Länken http://www.orebrolansmuseumse.jarnvagsarkiv.html leder till arkivets webbplats. Är du intresserad av järnvägshistoria, av hur Noras befolkning påverkades av järnvägen eller kanske har en släkting som var anställd där, bör du besöka arkivet. Text och bild :Lars Öjebo En skicklig hantverkare, den ständig problemlösaren, prisbelönad yrkesman och Nora stads tusenkonstnär är beskrivningar av Anders Gustaf Skott, som barnbarnsbarnet Uno Scott och Noraskogs Nya arkiv nr 18 ger. Med sin familj fru Karolina och åtta barn flyttade Anders Gustaf till Nora stad 1885. Åkerby hade satts i konkurs och han hade inte längre någon försörjning som smed. Anders var född Andersson 1842 i Östra Dammsjötorp - det så kallade Övre torpet - men tilldelades Skott vid mönstringen. Han kom från en bergsmanssläkt, vilka vanligtvis även ägde ett torp. Urmakaren Han hade ett stort intresse för teknik och var mekaniskt skicklig. Övergav smedjan 1885 för ett eget urmakeri och bosatte sig i gård 109 även kallad Helanderska gården. Utmärkelser från industrimässor visar att Anders Gustaf var en mycket skicklig urmakare. Han tillverkade sina egna verktyg och klockornas mekaniska delar som kugghjul. Det fortsättning text sid 15, bild sid 11 6 Slavarbete, självhushåll och industriproduktion. - g limtar f r å n h a n t v e r k e ts förändring under några sekler Hantverk beskrivs i Nationalencyklopedin, som ett produktionssätt där hantverkaren själv svarar för hela tillverkningen och i alla tider har människor ägnat sig åt hantverk vid sidan av sin huvudsakliga näring. En utvecklad hantverksteknik fanns under förhistorisk era, och de tidiga högkulturerna i Orienten, Asien och i Medelhavsområdet. Hantverket som produktionsform har dominerat långt in på 1900-talet. Först på 1800-talets mitt började den industriella tillverkningstekniken och produktionsformen ta över och hantverkarens roll omvandlades från varuproduktion till att ge service, underhåll och reparation. Trots uppfattningen att massproduktionen var hantverkets död kom dessa farhågor på skam. Ekonomiskt uppsving ökade kraftigt efterfrågan på hantverkare under 1800- talet. Vissa yrken försvann och nya kom som rörmokare, bilreparatörer med flera. Konsthantverkarnas ekonomiska villkor skiljer sig väsentligt från hantverkarnas. Massproduktion Såväl i små verkstäder som i stora manufakturer utfördes hantverk av slavar eller fria arbetare i Romarriket, fram till dess fall. Under antika Rom förekom en stor produktion av formpressad rödglaserad keramik- Vasa Arretina. Formar kopierades efter samtida metallarbeten och försäkrade att varje produkt skulle vara alla andra lik. Kinesiskt porslin visar också ett exempel på massproduktion, även om dekoren gjordes för hand. Här fanns löpande band redan 1591 när 159 000 porslinsföremål producerades med order av Kejsardömet. ( De så kallade Ming-kejsarna). Trots att Atens krukmakare, lyxhantverkare med stor skicklighet, hade en stor marknad drevs verksamheten småskaligt och den sociala ställningen var låg. Stadsbildning i Europa De flesta forskare leder skråväsendet tillbaka till ungefär 1000-talet. Folkvandringarna i Europa hade förändrat marknadsplatser till städer. En ekonomisk gynnsam period under 900-talet gynnade de nya städerna. Den tekniska nivån var låg, då målet för produktionen var självhushåll och alla kunde ” lite av varje ”. Hantverkarens roll för själva stadsbildningen var mycket ringa. De rika köpmännen hade makten över befolkningsgrupperna. Men borgarnas hushåll i städerna klarade inte ett självhushåll, som på landsbygden. Hantverksnäringen fick en efterfrågan av sina produkter. Krav ställdes på bättre differentiering av produktionen. Ett konsumentskydd ? Garantera varans kvalitet, kontroll över råvaror och att förhindra överetablering kan vara tänkbara orsaker till, att hantverkarna slöt sig samman i yrkesorganisationer. Skråväsendet De korporativa sammanslutningarna fungerade som karteller och blev starten för specialiseringen – ett material /en produkt. Under skråets förordning lydde mäster, gesäller och lärpojkar. Skrået hade ekonomiska uppgifter, kontrollerade sina medlemmar och hjälpte kollegor i nöd. Här började en planerad social omsorg med vissa religiösa förtecken, som att ha ett eget skyddshelgon och att ringa själamässor över döda bröder. Ur denna organisation utvecklades sjukoch begravningskassor och en ” arbetsförmedling” för gesällen, som kunde göra anspråk på ½ års praktikplats eller ekonomisk ersättning för att ta sig till nästa stad för arbete. Konflikter med tyska gesäller och outbildade “bönhalsar”, som sålde olagligt i staden, är drag som förebådade vår tids fackföreningar. Kungen utdelar privilegium och organiserar Stadsmakten, i form av regenten, beskyddade skrået och utfärdade privilegierna. År 1365 får Stockholms skräddare privilegier av Magnus Eriksson, som första hantverksgrupp i Sverige. Mästaren hade fast prisnivå och var skattepliktig. De så kallade skottlängderna - en sorts skattelängd infördes 1460 och finns som källa för forskning om skråväsendet i Sverige. Namn som Per Skomakare ger de första åren en fingervisning om yrket. Dock får dessa namn senare mer karaktären av familjenamn och ger ingen rättvis bild av de olika hantverkarna varken deras yrke eller antal. Under 1580-talet förbättras dokumentationen bland annat i form av rådhusrättens böcker och skattelängder. Skråväsendet var huvudsakligen en yrkesförening i Stockholm och Vadstena fram till1620talet. Naturligt eftersom där fanns de ekonomiskt välbeställda kunderna. Kungen och adeln kunde 7 anställa yrkesmän, så kallade ”försvarskarlar”, som enbart fick arbeta för sin arbetsgivare. Under medeltiden fanns få städer, som var tillräckligt stora eller hade ett kungligt slott i närheten för att kunna bilda ett skrå. Alla mästare i Uppsala och Stockholm konsulterades och 1669 års skråordning signerades av Gustaf II Adolf, som även var initiativtagare. Mästaren och gesällen Mästaren hade stort inflytande och inte minst över sin personal. ”Svennerna ”/gesällen avkrävdes gesällprov och fick tillförsäkra mästaren om att vara tillgänglig som arbetskraft. I sin gesällåda förvarades viktiga handlingar och när han gick ut på vandring gällde det att sköta sig. Skråarkiven innehåller personhistoria om hantverkarna. Yrkesföreningen valde förtroendemän, antog mästare, skrev in eller ut gesäller, förde räkenskaper och noterade böteslängder. Spilla ut öl i gillestugan eller föra oljud medförde böter. Gesällen var en viktig länk för att utveckla hantverket. Skråordningen höll produktionen på hög traditionell nivå. Kunskapen om nya tekniska metoder, redskap och material spreds av gesällen, dock gick utvecklingen långsamt. Nya innovationer inom klensmide kom till användning bland annat vid tillverkning av klockor och instrument. Traditionen med frimåndag var en nagel i ögat på stadsmakten liksom mästarnas priskarteller med hög prisnivå. Mot skråtidens slut gifte sig gesällen under lärotiden och lämnade mästarens bostad. Gamla band bröts. Gesällen avstod ibland från karriären att bli mästare och flyttade till landsbygden. De flesta städer i Sverige hade enbart en eller två hantverkare av samma slag och dessa stod utanför skråväsendet. Smedgesäll. Bild ur Abboten, Walter Scott Gärningsmännen på landsbygden Olof Hederyd beskriver tillvaron för landsbygdens hantverkare - ” gärningsmän”. Dessa utsågs i allmänhet av sockenstämman eller häradstinget, som valde en kandidat till ”sockenskomakare”. Förslaget underställdes landshövdingen för beslut och med dennes fullmakt kunde hantverkaren jobba. Skräddare, skomakare och smeder tilldelades fullmakt. Såväl ekonomiskt som socialt var de två första hantverkare av lägsta rang. Sista bänken i kyrkan och ett kringflackande liv var landsbygdens skomakare och skräddares vardag med låg betalning för arbetet, vanligtvis i form av kost och logi. En smed kunde få sin smedja av kyrkan eller socknen och blev stationär på orten. Hans status var högre än skomakarens och skräddarens eftersom han själv tillhandahöll råvaran, hade högre yrkeskompetens och betraktades mer som egenföretagare. Bengt Nyström beskriver hantverkarnas sociala ställning som mycket skiftande. Guldsmedsmästaren liksom, garvaren kunde stundtals tjäna förmögenheter, medan skomakare och skräddare, som var flest hade ringa inkomster. Klagan över nya tider Erik Bergensköld prisar i ”Nora Bergslag vid 1784 års slut” bergsmännens färdigheter “uti Handa Slögder” så tillägger han ”Quinfolket däremot äro långt mindre öfvade… sällan finnes i någon Gård en Spinnråck i gång, och ännu mera sällsynt en Väfstol. Allt köpes för Penningen, och lika så förfärdigas till och med Strumpor som göres av Fries utaf Skräddare” Protektionism och stagnation Skråväsendet utvecklades i mer negativ riktning. Nya mästare släpptes inte in, priserna steg och den konservativa uppfattningen hindrade utvecklingen av såväl teknik som arbetsmetoder. De så kallade manufakturerna kan ses som ett embryo till de senare upprättade fabrikssystemen. Under 1700-talet samlades arbetare/hantverkare i en lokal för tillverkning. Textilproduktion av siden1, garveri och färgeri, glas- och pappersbruk och järnhantering passade sig för denna organiserade tillverkning, dock på hantverksmässig grund. En lyxproduktion för de högre stånden med adeln och kungahusen som målgrupp. Möbeltillverkningen från 1700-talet har fler omtalade snickare från Stockholm - schatullmakare. Statsmakten övergav skråna då manufakturerna mindskade importen och ökade exporten. Eskilstuna fick 1771 ett privilegium, som hindrade etablering av skråordning. Den hantverkare som flyttade till staden fick billig tomtmark och skattesubventioner. Personal rekryterades efter produktionsbehov. 1 Almgrens sidenfabrik, Dihlströms och Öbergs klädesfabrik växte fram under 1700-talet. 8 Industrialisering Hantverket blir småindustri vid 1700-talets slut då främst bomullsindustrin expanderar i Storbritannien. En femtiodubbling av produktionen tack vare den mekaniska vävstolen – Jenny maskinen – mellan åren 1770-1830. Redan vid föregående sekels början hade den engelska och holländska textilindustrin påbörjat sin mekanisering. Det fanns stenkol till järnindustrin och utvecklad gjutteknik medförde att hantverkaren köpte sina stålverktyg. Framför allt var England ledande när traditionella redskap och verktyg inom textil- och verkstadsindustrin moderniserades till ökad mekanisering under 1800-talet. Vattenkraften, ångkraft och till slut elektrisk kraft drev fabrikshjulen när ett nytt sekel börjar - 1900-talet. Skillnaden mellan industri och hantverk blev otydligare, skriver Bengt Nyström i boken Hantverk i Sverige. Skråämbetet upphör. Från senmedeltiden och till modern tid fanns hantverksproduktion förlagd till landsbygden genom förlagssystem. En binäring till jordbruket ofta med textil inriktning. Omfattningen ökade och betydde ett så stort ekonomiskt tillskott för torparen och småbrukaren att jordbruket blev en binäring. Råvarutillgångar, lokala yrkestraditioner samt avsättningsmöjligheter styrde produktionen och det utvecklades hantverks områden bland annat i norra Skåne, Sjuhäradsbygden och Dalarna. Regleringen med skrån inom hantverk stod i stark kontrast till 1800-talets liberala idéer och Frankrike avskaffade regelverket efter revolutionen 1789. Sveriges kung Gustav III fick inte borgerskapet med sig för att åtminstone luckra upp systemet. År 1815, efter krigsförlust och en avsatt kung, föreslog adeln att fullständig näringsfrihet skulle råda. Endast bönderna stödde förslaget. Mästarnas ekonomiska och politiska inflytande verkar ha varit stort. Oskar I tillträdde 1844 och skråväsendets dagar var räknade. Den 22 december 1846 beslöt riksdagen om införande av nya Fabriks- och hantverksförordningen. Obligatoriska hantverksföreningar i varje stad samt en representation av sex hantverksmästare i varje drätselkammare. Gesällproven finns fortfarande kvar för att garantera yrkesskicklighet Motsättningar mellan mäster och arbetare blev uppenbara och bland dessa arbetare växer 1800-talets arbetsrörelse såväl i Sverige som i övriga Europa. De tidiga fackföreningarna bildades ofta av hantverksarbetare. Konstnären C.A. Dahlström målade en tavla av firande hantverkare. ”När alle får göra vad de vilje”, och en poet skaldade: Skomakarn vid sin läst Der han förr trivdes allra bäst. Han syr nu rock och väst. Och skräddarn, han blir handelsman, Mjölnarn, Sotarn byta med varann, Apthekarn håller spiskvarter och Smeden gör Klavér Var finner du arkiven? Nordiska museet ([email protected]) i Stockholm samlade redan i slutat av 1800-talet in skråkistor, som fick ingå i den folklivsinriktade samlingen. Alla handlingar, som följde med kistorna, finns registrerade i bokstavsordning efter hantverk och täcker hela Sverige. Stockholm stadsarkiv har ett identiskt register. SVAR har protokoll, in- och utskrivningshandlingar. Gästgiveridagböcker är intressanta och visar var gesällen vandrat med sin låda. Arkiv Digital har några skråarkiv. Gesällen och Desertören Maud Lindeberg berättar historien om skräddargesällen Magnus Möller, som en försommarkväll i juni 1777 gick till Kungliga Operan. För detta dömdes han till dryga böter - han gick nämligen på arbetstid. Magnus hade varit borta från arbetet i hela fyra dagar - det fanns ingen kollektivtrafik på 1700-talet. Han försvarade sig med att han inte hade haft tillräckligt med jobb. Det höll inte skräddarmästare Blom med om, så han fick böta två daler silvermynt “ till lådan” (skråkistan), 16 shillingar till de fattiga och ersätta mäster Blom för fyra dagars arbete med åtta, alternativt betala honom 28 daler kopparmynt istället. Det blev alltså en dyr skönsång för Magnus Möller. Den opera som hade lockat iväg honom från nål och tråd denna sommarkväll i juni för dryga 200 år sedan var en smula ironiskt nog “ Desertören “ av fransmannen Pierre-Alexandre Monsigny ( med libretto av MichelJean Sedaine), en mycket populär opera vid denna tid. Bellman, som också hade näsa för populära toner, har för övrigt lånat flera av Monsignys verk till sina epistlar. Källor: Släkthistoriskt forum 3/2005, artikel av Maud Lindeberg Lars Edgren: Lärling, gesäll, mästare , Hantverk i Sverige LT’s förlag, 1989 Gunnar Wallander: Händernas kunskap, ISBN 9186120476 Nationalencyklopedin: http//www.ne.se/lang/gesäll, http//www.ne.se/lang/hantverk Folke Lindberg: Hantverk och skråväsen under medeltid och äldre vasatid, ISBN 91-518-2289-X Olof Hederyd: Överkalix, Del 1 Från stenhacka till järntacka, ISBN 91-85336-25-4 9 E r i k L e k b e rg , s i l v e r s m e d u n d e r skråtiden Ett av Erik Lekbergs silverkonstverk.En oval silverask i rokokostil med för stilen typiska drag som ett lock krönt av en blomma, bullig form med böjda och vridna fötter. Den vackra asken är ett av Mästare Lekbergs sockerskrin,som är och har varit i bruk under nästan 250 år. Locket är vid blomman lite avnött. Foto: Sören Eriksson Trots att Nora haft silversmeder före 1850 är relativt få av deras arbeten kända. Samma förhållanden gäller även för de andra småstäderna i länet, Askersund och Lindesberg berättar Håkan Carlestam, som länge forskat kring Noras silversmeder och gjorde en sammanställning inför städernas 350-årsjubileum. Några kända silversmeder Under 1600-talet fanns tre smeder, men de är bara kända till namnet. Den första vars stämplar vi känner är Erik Lekberg, som stämplade arbeten mellan 1751 och 1793. Lars Orre kom från Stockholm 1791 och verkade i tre år. Orre och Lekberg beskrivs som de enda Norasmederna, som klarade mera avancerade arbeten. Orre arbetade helt i gustaviansk stil, en stramare och mer fyrkantig design med antiken som förebild. Orre tillverkade synnerligen kraftiga matskedar i gammalsvensk modell. Samtidigt hade han en viss produktion av tunna pressade skedar i fiolmodell. Tydligen vände han sig med dessa till en helt annan kundkrets, som inte hade råd med de tunga handgjorda skedarna. En mycket vacker gräddkanna i gustaviansk stil med ägarstämpeln GL - Gustaf Lund, som var gästgivare i Nora på 1790-talet - tillverkade han enbart i tre exemplar. Ur arbetsboken finner man att guldringar, spännen och skedar var vanligast i hans produktion. Carl Gustaf Holmberg kom från Örebro 1795 och stämplade fram till sin död 1819. Han gifte sig 28 mars 1796 Catrina Ramberg från Ramsberg. Vid makens död fortsatte hon att driva verkstaden med hjälp av svågern Christian Holmberg. Denne flyttade från Karlstad till Nora 1820 och blev kvar till sin död 1829. Örebro läns museum har 12 skedar av Holm berg. Då och då dyker det upp föremål på marknaden stämplade CGH och som regel är stadsstämpeln avlägsnad. Dessa är förmodligen tillverkade i Kalmar av Carl Gustaf Högstedt. Stadsstämpeln avlägsnas för att priset är högre för ett föremål från en småstad. Den siste mästaren under skråtiden i Nora var Carl Magnus Hedin. Han tillverkade hantverksmässigt i tungt och gediget silver, som tilltalade bergsmännen mellan 1843-68. Eftersom Hedin hade en lång verksamhetsperiod förekommer hans föremål ibland vid auktioner och hos antikhandlare. Stor yrkesskicklighet och kraftigt material skiljer markant hans produkter från de då modernare tunna pressade silverföremålen. Mäster Erik Lekberg Lekberg fick sin yrkeskompetens via lärpojke, gesäll och gesällprov till mästartitel. Under sju år gick han i lära hos silversmeden Lucas von der Hagen i Stockholm. Därefter följde fem år som gesäll, under vilken tid han tillägnade sig en mycket stor yrkesskicklighet. Tack vare sin för sin tid ovanligt långa verksamhetsperiod finns över 30 kända föremål av Lekberg. Lustigt nog finns bara ett fåtal föremål tillverkade i Nora i traktens kyrkor. Man tycks ha föredragit att resa in till Hindersmässan i Örebro och köpa varor från Stockholm. Annars for man till den på den tiden dominerande staden Arboga, när kyrksilvret behövde kompletteras. Äldsta kända föremålet är en 20 cm hög 10 silverbägare daterad 1753. Påbud om allmän årsstämpling infördes först 1759. Lekberg, som alltid var mycket noggrann med sin stämpling, har på eget initiativ graverat 1753 under den obligatoriska stad - och mästarstämpeln. (Bokstaven N och tre små stiliserade gummor är stadsstämpeln.) “Inte sin egen lyckas smed” Erik Lekberg var som nämnts mycket yrkesskicklig och hans arbeten tål att jämföras med den tidens främsta silversmeders. Ett vackert exempel är det oblatskrin som finns i en kyrka i kommunen. Skrinet skänktes av Olaf Månssons änka i Timansgården år 1812, eftersom ett oblatskrin stulits. Eftersom en stor del av tillverkningen försvunnit, är det märkligt att de båda miniatyrdryckeskannorna han tillverkade under 1750-talet finns bevarade. Underligt nog är den äldsta från 1754, utförd i rokoko - ovanligt för dryckeskannor. Däremot är den som är tillverkad 1757 utförd i traditionell barockstil. Trots stor yrkesskicklighet, och att det fanns en förmögen kundkrets - man kan märka detta genom att Norasilver är tjockt och kraftigt, jämfört med det tunna silver som förekommer i fattigare trakter - rapporteras han 1785 som utfattig och uteslöts från ämbetet. Produktionen är därefter mycket ringa. I hans arbetsbok från 1754 noteras att den produktivaste tiden var mellan 1754-59 och från den tiden finns 219 skedar, 8 sockeraskar (oblatskrin) och 29 sockerdosor, vridna och hans specialitet. En finns bevarad på Nordiska Museet. Lekbergs verksamhet inföll huvudsakligen under rokokon och han övergav aldrig denna stil. Hans stora yrkesskicklighet kom väl till sin rätt, när han tillverkade dessa vackra girlanger av blommor och blad. Frukter, fåglar och medaljonger prydde föremålen. Päronformade rokoko-kaffepannor och gräddsnäckor i rokoko betalas och eftertraktas fortfarande högt av samlare. Kyrkoarkiven berättar En slagning i kyrkoarkiven visar att Erik Lekberg föddes året 1723. Fru Anna Lisa Bäckman föddes 1725 i Örebro som ett av silversmed Thomas Bäckmans barn. Familjen Lekberg får sammanlagt sex barn mellan åren 1754–1762, Anna Catharina, Brita Lisa, Thomas, Jacob Eric, Maria Christina och Sophia Albertina kommer sist. Familjen finns noterad med tre barn. Se Nora A1: 7b sid 175. Med ganska stor sannolikhet avled en son och två döttrar under spädbarnsåren. Jacob Eric flyttar till Uppsala 1776, modern AnnaLisa finns året efter inte med i kyrkoböckernas förhör. Maria-Christina beger sig till Stockholm 1783 och året efter flyttar även yngsta systern Sophia Albertina till staden. Ensam kvar är änkemannen Erik i Nora, när han dör 1795. Text Margareta Eriksson,[email protected] Källa: Nora bergsförsamling A1:6a sid 116 , A1:7 b sid 175 och A1:8b sid 702 Håkan Carlestam, Bergslagssilver ur Från bergslag till bondebygd 1993, ISSN 0347-6766 En kyrklig rangtvist från håfgångstiden Sedelärande dokument om småsinthet, avundsjuka och sovande kyrkobesökare. I Nora kyrkorådsprotokoll från 1762 8/4 relateras en kyrklig rangtvist från håfgångstiden med bland annat Guldsmeden Mäster Lekberg som vittne på följande sätt: ”Förekallades kyrkovärden Jacob Larsson ifrån Timanshyttan, och tilspordes: hvarföre han den 2:ra Söndagen i Faston el. d. 7 Martii , gick förut med den håfen i kyrkan, som efter all vana och ordning plägar efter åt kringbäras, och dermed åstadkom förundran, upväckte buller och förargelse i församlingen. Hvarpå Jacob Larsson med stor djerfhet, effronterie och sidvörnad svarade, menades att detta ei angick V. Pastorn2 och Kyrko-Rådet, och att det eljest kunde vara lika mycket, hvilkendera med håfen gick förut , anten Stads- el. Bergslags kyrkovärden, efter han trodde denne sednare skulle hafva så stor rättighet dertil, som den förre, i afseende derpå, att Bergslagen äger 2/3 delar i kyrkan, och Staden alenast 1/3 del, och han dessutom var ärlig och bofast man: men, sade han vidare, kunde han ei vara til lags, så begär han sitt höfliga afsked m.m. Hvarpå honom med alvarsamhet förestältes, att han talade obetänksamt: ty han borde veta, att det egentligen tillkom V. Pastorn, som har själavården och kyrkan om hand, att tilse, det alt ordentl. och skickerliga tilgår i kyrkan; och emedan detta skedt under hans frånvaro, och klagomål deröfver hos honom inkommit, så var det hans skyldighet att hos kyrkorådet det anmäla och efterfråga m.m. Och vad rättigheten att föregå med håfven, angår, så borde Jacob Larsson så mycket mindre den sig sjelfmyndigt tilvälla, som den aldrig nånsin varit av Bergslagen praetenderad el. dersom twistats ; utan gaf sådant anledning til split och oenighet i församlingen : dock kunde det ock vara lika mycket, klandrade man icke så mycket derpå, som fast mer på det förargliga rykte, som kringspridd blifvit 2 Dåvarande rektor vid Nora skola Per Kihlstedt förestod som vice pastor Nora pastorat under ledigheten mellan prosten Lars Tunelius ,död 1760 14/2, och prosten Olof Nordstrand, hvilken utnämdes till kyrkoherde 1762 7/6 och kort derefter till pastoratet. 11 över alt i församlingen: att Jacob Larsson slagit vad med någon om en kanna vin, att han skulle gå förut med sin håf, och således i trots och öferdåd, samt med berådt mod tänkt uppå, att göra en förargelig oordning i kyrkan; hvarföre han frågades derom. hvartil han i förstone aldeles svarade nej: men medgaf likväl, att han bland sina vänner suttit och narrats med dem derom, som hans egna ord lydde: hvarpå honom å nyo blef förestält, att det var rätt oanständigt narras med en så alvarsam syssla, som han skulle förrätta i Guds hus, och oanständigast och förargerligast, att han sådant narri sedan värkstälte i hela församlingens åsyn m.m. Men då han nekade, att han slagit vad, så inkallades Borgaren h:r Norström, som intygade att han det gordt med nämndeman Anders olsson i hjulsjö, och Gästgifaren Joh. Malmberg i Jernboås, och det i närvaro af Guldsmeden M:r Lekberg och nämndeman Anders Nilsson i Björksjön, och då han nödgades detta vid- känna, sade han: Jag skal väl tilstå, m.m. hvarvid honom ytterligare ährhindrades hans obeskedliga upförande, som inför hela denna hedervärda Nora församl. Vågade sig så oförsynt visa, huru hans sysslas oordentligt förrättande skulle tjäna honom til slem vinning och til befodran af köttsliga afsigter. Derpå tilspordes orgtramparen Stenberg, om han från orgläcktaren bemärkte något buller eller oljud av Jacob Larsson m.m. Men han sade, att han då ej var tilstädes; utan nedergången, att uphämta en stol. Detta togs i noga övervägande af samtel. Kyrko-rådet, och fandt saken vara af den beskaffenhet, att den borde komma under verldslig domstol til behörigt undersökande, och imedlertid entledigas Jacob Larsson från kyrkovärdssysslan, til dess saken blifer der utförd, då sedan Kyrko- rådet ville sig närmare utlåta.” Faktaruta Kommentar * 1485 MÄStArStÄMPELN påbjuds som ansvarsstämpel på guldsmedsarbeten. * 1689 StADSStÄMPELN får karaktär av kontrollstämpel i hela Sverige. Kontrollen utförs av guldsmedernas skråorganisation. * 1754 Staten övertar kontrollen och trekronorsstämpeln KAttFotEN införs på guld och silver. Kontrollstämpling av tenn införs. Finhaltsstämpeln för guld 18K, 20K och 23K införs. * 1759 ÅrSBEtECKNINGEN införs. rokoko kommer från franska ordet rocaille, som är ett snäck- och korallornament och typiskt för stilen. Franska konstnärer som inredde Stockholm slott blev stilbildande för alla välbärgade i landet. Den ljusa, vänliga osymetriska och romantiska rokokostilen med sina blomstergirlanger, fåglar och medaljonger kom att genomsyra allt: keramik, silver och inte minst siden. Det utsökta Kina slott vid Drottningholms slott är ett typiskt exempel från denna stil. Källa: www.sp.se fortsättning från sid 16 Båtspikartorp och organisthagen. På väg till Nora finns Smedstorp och i Grythyttan finns Skräddartorp. Men nyss stod det i Nerikes Allehanda att det aldrig funnits någon skräddare i Skräddartorp, kanske var det i stället skrädning av malm som gett namn åt Skräddartorp. Skrädning är att sortera malmen från gruvan i sådant som var värt att förädla och sådant som var för låg järnhalt i. Källa: harald Gustafsson, Sockenstugans politiska kultur, Anita Maria Karlsson, Från socken till kommun. Bild till höger: Urmakare Scott står som nummer tre från vänster. Bild från Åke Mossbergs bildsamling red. Margareta Eriksson Källa: Citat ur Om Nora del 3 sidan 278-279 text: M. Eriksson Källa: Märta holkers,De svenska antikviteternas historia. fortsättning från sid 5 12 Kopparslagare i Nora - e t t y r k e med lång historia Koppar, guld och silver är de ädla metaller som mänskligheten tidigt lärde sig att bearbeta. Kopparmetallen har haft stor betydelse för svensk ekonomi och inom svensk kultur. Svensk koppar Falu koppargruva var på 1600-talet Europas största och dess exportintäkter mycket betydelsefulla. Kopparplåten från Falun täckte taken på Europas slott och kyrkor. Svensktillverkade kopparmynt fanns i Spanien under 1600-talet. Tillverkning av kopparföremål; kokkärl, pannor och prydnadsföremål har förhistoriskt och medeltida ursprung. Efterfrågan på kopparprodukter ökade märkbart under 1700- talets senare del. En av deras viktigaste produkter var brännvinspannor. Kaffepannor tillverkades bevisligen redan på tidigt 1700-tal. Men före år 1800 var kaffepannan liksom tekannan en exklusiv företeelse i svenska hem. Kaffepannor av olika former och utförande blev en stor artikel för kopparslagaren under 1800-talets senare hälft då kaffet blev en svensk nationaldryck. Förutom brännvinsapparater och kaffepannor tillverkades bland annat en mängd hushållsföremål. Kokkärl som kittlar till olika ändamål soppkittel, syltkittel, potatiskittel, grötkittel eller litermått, kakformar i varierande storlekar. Även tvättgrytor var en i dubbel bemärkelse stor artikel. ”Bykgrytan” av koppar blir snabbt varm, vilket underlättade klädtvätt och brukas idag med framgång vid växtfärgning av garn. Under 1900-talet introducerades köksutrustning av aluminium och rostfritt stål, kastruller och pannor som inte krävde underhåll i form av regelbunden putsning och förtenning. Kopparpannor slängdes på soptippen men några sparades som prydnadsföremål. Kopparslagare i staden I registret Döda i staden, finns 18 personer noterade med titlar som kopparslagare, kopparslagare son, kopparslagaregesäll och kopparslagarmästare. Anders Nilsson noteras som kopparslagarmästare och ägare av gård 119-121 i Nora när han dör 1903 vid 83 års ålder. Sonen Anders Birger har titeln kopparslagargesäll. Far och farfarsfar var kopparslagarmästare och farfar var skräddarmästare. Yrkesvalet blev fotografens för K.G.F. Med en resekamera började han dokumentera Nora under 1890talet. Efter sekelskiftet öppnade han ateljé på gården där han levde fram till sin död 1926. Han efterlämnade en stor samling numrerade som onumrerade glasplåtar från tiden före 1904. Firman drevs av andra fotografer fram till att fotoateljén lades ner 1948-49. Inne på gården såldes hattar och handarbeten av Johanna Jernberg och bagaren Gardelius nådde man via en trappa från Svartälvsgatan. Fru Gardelius drev rörelsen en mycket kort tid. Eftersom hon hade tillstånd att sälja maltdrycker och säkert även kaffe i den gamla krogen, Malmbergska gården, kunde hon flytta tillbaka till Norbergska gården 1883 och där åter öppna bageri. Hon avled två år senare och då var bagerirörelsen överlåten till Mathilda Eriksson, som flyttade bageriet till annan gård. En målare flyttade till gården, men igen öppnades bageri år 1891 av M.E. Hallin och A.F.Nelson öppnade Mjöl- och matvaruhandel. Hantverks- och köpmanshus Det äldsta företaget i Nora är Leon Sandbergs bosättningsaffär. Frithiof Sandberg berättar om sin farfar som var bleck- och plåtslagare och fick sin mästartitel 1860 för att året därpå köpa halva gården nr 2 i kvarteret Fisken. Ett hantverks- och köpmanhus, som idag drivs av fjärde och femte generationen Sandberg. Läs gärna “Noraskogs NYA arkiv nr 5 / 2002 om firman, vars produkter du finner långt utanför Nora till exempel i Manhattans presentbutiker, New York. Källa:Nora bergsförsamling, AI:19a (1892-1901) Bild 275 sidan 257. Hantverkshus Kopparslagarmästare Gustaf Fabian Norberg bodde på gård 87. kvarteret Pelikanen. Norbergs familj finns beskriven i Noraskogs NYA arkiv, nr 13. Namnet ”Norbergska gården” kommer från sonen KarlGustaf Ferdinand, som köpte gården 1884 av sin far. Kopparkärl signerat A.B.N. i Nora 13 Dråp inne hos admiralitetskapten Jerlström Ett dödligt skott ändar en häradshövdings liv. Gärningsmannen kan, som flera andra såväl före som efter honom, finna ett kryphål. Han rymmer till ett annat land. Det var vanligt att dömda eller misstänkta med kontakter lämnade Sverige under en tid. Brottet Kopparslagargesällen Daniel Leffler rannsakas den 26 november 1742 för dråpet på vice häradshövding Daniel Torner. I Muncktells Herdaminne står att läsa: ” han säges blifwit dödsskjuten för olovligt umgänge med annor mans hustro ” Offret Daniel Torner föddes 1697 och var son till kyrkoherden Christiern Torner, en Norapräst känd för att ansa skägget på de bergsmän han uppfattade som ovårdade. Fadern hade dött två år tidigare. Enligt dödsboken: somnat in under natten vid en ålder av 80 år. Dådet förövades i admiralitetskapten Elias Jerlströms gård nr 71 i Nora. Jerlström levde mellan åren 1689 till 1764. Gärningsmannen Ett klassiskt knep förde Daniel Leffler till friheten. På trettondagsafton 1743 släpptes han ut ur fängelset av vaktknekten Petter Wiman, varpå han rymde till ”Norrige”. Polismyndigheten efterlyste aldrig brottslingar, som lämnat landet. Fly till Norge eller annat land har flera tillämpat; till exempel författare, journalister och en bankdirektör från Örebro, som med stor reskassa lämnade Sverige för att få brottet preskiberat, vilket skedde ganska snart. Hantverksfamilj Daniel Leffler föddes i Västerås den 19 september 1708 i en barnrik familj - sammanlagt elva barn. Fadern var kopparslagarmästaren Tobias Leffler och Nora bergsförsamlingAI:3b,bild 295 urArkiv Digital hans moder var Birgitta Schiebler. Familjen bodde på Stora gatan i Västerås. Han kom från Västerås och hade beviljats arbetstillstånd som kopparslagare i staden den 17 december 1739. Lefflers första hustru Christina Ekstedt dog mycket ung, endast 21 år, 1741. Maria Neubauer, änka efter snickaren Petter Dahlbeck, blir året därpå Daniel Lefflers andra hustru. Det lyser för paret den 9 mars. Testamente Ett omfattande och väl genomtänkt testamente uppvisas när den 79-årige Tobias dör den 27 september 1749. Alla elva barnen får lika stora delar - 1293,26 till varje barn. Christian övertog faderns yrke, Johan var guldsmed, Anders tituleras inspektor och även Melchior har titeln mästare. Dotter Magdalena har en kopparslagare Wilhelm Weyels1 till make. Yngre systern Christina född 1713 är gift med en sjöman; skeppare Kremen2. Daniel Lefflers lott går till hans dotter Birgitta Christina. Hon får som de andra en summa av 1293,26 varav 190,10 är i kontanter.Ytterligare ett barn finns. Styvdotter Margareta Chatarina Dahlbeck omnämns i ett rättsprotokoll från 1743, 10 januari respektive 20 juli. Källa:Nora bergslags kyrkoarkiv, Västerås rådhusrätt och magistrat Text: Birgitta Pettersson 1osäker stavning 2osäker stavning 14 Tr e g e n e r a t i o n e r h a n tv er k a r e - P er-Gusta f , Vi c t o r o c h Vendel En gråkall höstdag berättar Vendel Pettersson med glädje om sin fars och farfars hantverksliv på landsbygden strax utanför Nora och tiden bara flyger iväg. Tre generationer där arvet gått från far till son, som lärt sig hantera metall - ett motspänstigt och krävande material. Per-Gustaf föddes 1834-04-30 i Nora Stad. Moder - Gustaf och Victor Emanuel. Mor Johanna drabbas var Stina Johanna Persdotter och hans far var före av bröstcancer. Hon vårdades av sin son, men då detta ringaren och sedermera tingshusets vaktmästare ingen behandling fanns att tillgå dör hon 1892 vid 57 Petter Pettersson. Per Gustaf utbildade sig i Örebro års ålder . Fadern kommer att hysa speciell omsorg om sin till kopparslagare och fick anställning som lärling i son Victor. När sonen var åtta år felbehandlades en Nora. Han gifter sig med Johanna Persdotter och flyttar blödande sårskada i hans vänstra lår. Benet drabbades till Knapptorp med äldsta barnet August. Familjen får av ”kallbrand 1” och amputerades till strax ovanför ytterligare nio barn, varav åtta växer upp till vuxna. knäleden. Två barn stannar i bygden - Victor Emanuel och den åtta år äldre Gustaf. ”Kopparslagaren” kallades han, Lämnar smedjan men Gustaf var kolare. Familjen söker bistånd 1868 Victor övergick till att arbeta som maskinist vid av fattigvården men får avslag av nämnden, utan mo- Skrekarhyttan, då efterfrågan på förtenningsarbeten försvann. Husgeråd i koppar ersattes av aluminium tivering, kan jag läsa ur socknens orginalbok. och rostfritt stål. Hållbarare och mera lättskött utrustning till hem och industrier. Per-Gustaf Vendel beskriver sin farfar, som mycket över medel- Spelglädjen var stor, när Victor spelade klarinett eller munspel med Tallåsa-Teodor (Teodor Pettersson), längd, närmare två meter och mörkhårig - ett släktdrag som kan ses i dagens familjer. Det långa skägget som var kolare åt Pershyttebolaget. Även fiske var en stor hobby. Victor hindrades inte av sin funktionsär han kanske ensam om att ha anlagt. Han förde arbetsbok med prydliga anteckningar - ar- nedsättning. Han cyklade utan problem till Pershyttan betsuppgifter, uppdragsgivare, pris och datum. Hand- och var en utmärkt simmare -långa distanser som två stilen är anmärkningsvärt vacker. Förmåga att skriva km. En olycka förstörde synen och medverkade till att vackert kom väl till pass för att hjälpa andra att teckna han ådrog sig en dödlig blodförgiftning, när en fiskkrok rev upp ett finger. Penicillinet kom två år senare avtal och testamenten. 1903 upptecknar han sitt eget testamente, där sonen och hade räddat hans liv. Många i byn samlades vid Victor tillskrivs all kvarlåtenskap. Testamentet är fad- hans begravning 1934. erns försäkran om att sonen skulle kunna försörja sig. En lunginflammation orsakar Per-Gustafs död 1913. Vendel Tre år tidigare - vid 76 års ålder - finns antecknat ett I höstrusket kommer Vendel ihåg ett kärt barndomsstort jobb hos Elfstorps fattigvård. Plåtarbeten och minne. Redan som 12-åring fick han ett oförglömligt förtenningar av kopparkärl gav över en månads ar- sommarjobb. Tidigare sommarlov hade han jobbat bete. hos bönder med minimal lön och ringa matportioner, Detta erbjudande han fick var oslagbart. Victor Emanuel Göksholms slottsträdgårdsmästare Samuel med Victor Emanuel, född i februari 1882, följde i sin fru, som jobbat i slottets kök, flyttade till byn. fars fotspår och utbildade sig till plåtslagare. Han var Samuel anställdes som vaktmästare hos Evangeliska sonen som lärdes upp av sin far och de samarbetade Fosterlandsstiftelsen och slöjdlärare i byskolan. Han så länge Per-Gustaf levde. kunde köpa Bengtstorp och åter bli trädgårdsmästare. Torpet vid Loberget i Bengtstorp hade smedja för Per Vendel fick lära sig trädgårdsarbete - dubblade sin 1Vävnaden dör p.g.a. blodbrist eller infektion .Gangrän 15 Vinterskogstorp, blyertsteckning av Tage Pettersson,1983 lön i pengar och serverades goda och rikligt tilltagna matportioner. Under sommaren, när det var ruskväder, plockades musslor ur Fagerbobäcken. Vendel satt inomhus och filade runda knappar av musslans pärlemor till Samuels lutor. I lutans hals och som skruvhuvuden monterade Samuel sedan knapparna. Arvet från far och farfar syns i Vendels egna produkter i mässing- , plåt- och träarbeten, där han sätter sin stämpel WP. han väjer inte för utmaningar, som att restaurera hyttor eller bälgar till smedjor. Vendel har tillverkat gjutformar för “nygammal” sked modell på uppdrag av annan gjutare.Ett stort tack till Vendel som gett mig en inblick i hur hantverkarna levde i Bergslagen. Din vackra ljusstake passar bra som avslutning nu i Jultid. Men jag är mest imponerad av mässingsvasen. Så många jämna hammarslag för att erhålla den vackra ytan. text och bild: Margareta Eriksson fortsättning från sid 5 stora tekniska kunnandet gjorde att Skott ansågs vara en tusenkonstnär. Innovatör När järnvägens telegraf slutade fungera tillkallades Anders Gustaf. han lagade inte bara telegrafen så att den skrev ut rätt remsor utan förbättrade även telestationen. Kyrkklockans underhåll tillhörde Skotts uppdrag. han har tillverkat klockan på Noras Prästgata. Fickuret i jätteformat som nu kanske försvinner från Nora. Skott var en innovatör och hakade på tidens tekniska utveckling. Hos sitt barnbarnsbarn finns idag be- varat en bordslampa med elanslutning tillverkad av Skott. Familjens hus på Kungsgatan kan vara ett av de första med elström berättar Uno Scott. Fru Karolina var egenföretagare och drev en strykinrättning i gården. Makarna tillsammans hade ett brinnande intresse för nykterhet och jobbade gemensamt i Godtemplarelogen, sedan alkoholen orsakat dödsfall i familjen. red. M.Eriksson Källa: Noraskogs NYA arkiv nr 18 Uno Scotts berättelse om sin farfars far 16 När skomakaren kom A g a r s berättelse - Någon gång före sekelskiftet 1900 utspelar sig denna händelse: I samband med berättelsen om min första färd till Nora marknad nämnde jag om att jag fått nya skor. Med denna händelse är ett barndomsminne förknippat: när byskomakaren kom. Ack, den dagen, då vi fick ”märka” oss nya skor, den glömmer vi äldre inte så lätt! — Nu kommer han, nu kommer han! skrek vi ungar i korus, så det ekade i Dalbergen. Mamma, skomakarn kommer! — Ja, nu ska ni sitta stilla, barn, du Agar får märka dig i dag, sa mamma. Jag formligen hoppade av glädje. Nu var han inne i den gamla gruvkasernen. Vi hörde hans steg, han gick över förstugolvet förbi vår dörr in till Erik Nilssons. Deras pojke Viktor skulle ha nya resårer och Karl-Anders’ oskar ett par gruvskor. Som vi väntat länge, knackade det på vår dörr. hur gärna hade jag inte velat ropa: — Var så god stig in! Men det hade inte tjänat något till, för gubben var nästan stendöv. Dörröppningen skymtade den mångfärgade, randiga nattsäcken. Nu var skomakaren inne och nickade åt oss alla. han slog sig ner på soffan. Pappa gick fram till honom, pekade på mig och skrek: — han där ska ha nya kängor, men de ska vara stora, så att han har att växa i. Skomakaren svarade: — Får jag ett papper och en sax! Han fick en sax och en Noratidning, som var flottig med besked, då den lästes av två familjer, däribland av en 12-13 barn. Mor stod lutad över dragkistan. Så kom hon med en alldeles ny yllestrumpa och sa: — Jag har en färdig, Agar, sätt dig här på soffan! hon hade strumpan hoprullad, och snart gled denna över mina tår och den lilla foten. Skomakaren klippte ur tidningen en pappersremsa, omkring en halv meter lång och fem centimeter bred, vek den på mitten längsefter och klämde ut vecket med sin breda tumme. Så sa han: — högra foten. Nu tryckte skomakaren fast ena ändan av papperet bakom hälen, gled med fingrarna under foten fram till stortån, vek ihop remsan och gjorde ett hack med saxen. Det var första måttet. Så tog han mått runt vristen och på några andra ställen. Under tiden betraktade jag noga gubbens underläpp, som hela tiden rörde sig upp och ned. Vi ha nog lite var våra grimaser, som vi inte vet av. Mina barn brukar visa mig, hur jag drar munnen till höger eller vänster, när jag med bussen rundar gathörnen i stan. När märkningen var över, gick gubben, och cirka en månad därefter var kängorna färdiga. Källa: Agar Andersson, Omnibuschauffören i Bergslagen berättar. Agar levde mellan åren 1881 - 1953 Författaren Agar Anderssons barnbarn, Ragnhild Wikström har gett sitt tillstånd att det används i Släktforskarnas medlemsblad. text : Anita Maria Karlsson LANDSBYGDENS hANtVErKArE reportage av Anita Maria Karlsson Fram till mitten på 1800-talet måste socknens hantverkare godkännas av sockenstämman innan de fick flytta in i socknen. I demografiska databasen för Järnboås återfinner man såväl ”skomakarn, skräddarn som smen” de yrken, som fick bedrivas på landsbygden. övrigt hantverk skulle bedrivas i städerna. Då Näringsfrihetslagen från 1864 trädde i kraft blev det fritt att bedriva hantverk och andra näringar på landsbygden och därmed försvann till stor del hantverkarna ur sockenstämmors protokoll. När jag skrev min bok ”Från socken till kommun” läste jag igenom protokoll från 1815-16, 1835-36 och 1849-50 I de protokoll jag gick igenom finns bara ett par paragrafer som rör dessa hantverkareså kallade gärningsmän. Det är dels paragrafer, där man antar sockenskräddare, dels sådana där man entledigar dem. Att de försvunnit i senare protokoll beror troligen på att efter 1846 fick varje socken själv bestämma vilka och hur många hantverkare de ville ha. I gårdsnamn kan man spåra yrkesgrupper på landsbygden. I Järnboås finns bland annat Skomakartorp, fortsätter på sidan 11 17 Från sytråd till järnväg Skräddare i Älvhyttan under 1800-talet Text : Sune och Edit Karlsson. Älvhöjden ,Foto från Åke Mossbergs bildsamling. Personerna ej kända på bilden Byskräddare Byskräddare Erland Viberg (1855-1927) gifte sig 1885 med Matilda Öberg (1858-1902). Familjen bodde på Älvhöjden, Älvhyttan. Hela familjen är samlad på bilden till höger Karl Bengtsson (1832-1904) med sju år yngre hustru Anna Charlotta Larsdotter arbetade även han som byskräddare i Älvhyttan. Verksam mellan åren 1883 till 1898 och bodde vid Övragården. Blomgrens Skräddare Jakob Blomgren (1813-1891) föddes i Kil (T). Blomgren fortsatte släkttraditionen och försörjde sig som skräddare. Inflyttade 1845 till torpet Östra Vena - idag rivet. Gifter sig samma år med dottern i huset Maria Ulrika Persdotter (1826-1912). Ur byskollärare Lars Janssons dagböcker: I 20 år har Blomgren varit torpare men 1867 köpte han ¼ del av egendomen och tituleras nu bergsman i Vena. De fick tio barn, varav tre dog i späd ålder. Tre söner började arbeta vid järnvägen. Johan Blomgren blev lokförare, Israel Blomgren stationsmästare. Carl-Gustaf Blomgren Att sitta med nål och tråd ensam i en kammare, kan ha varit förlamande för en person med hans kompetens och ekonomiskt ytterst begränsat. Varför de inte utvandrade kan inte besvaras, kanske brist på pengar eller att Matilda väntade barn. Lämnar tråd och sax Äldste sonen Carl-Gustaf född 1847, prövade skräddaryrket under tre år, men trivdes inte. De nyöppnade järnvägarna i trakten behövde mer personal och de bjöd ett mer omväxlande liv, som attraherade CarlGustaf. Han fick börja 1876 i Visnums socken som banvakt vid Vallbron på Värmlandsdelen av NoraKarlskoga Järnväg. Målmedveten, social och inte rädd för utmaningar verkar han ha varit.Tyvärr finns ingen för mig tillgänglig dokumentation från hans olika arbetsgivare1, som beskriver honom. En suddig kopia visar en äldre man med långt skägg. Troligen bär han järnvägsuniform. Kanske är han mannen till vänster från första sidan. Flyttlassen går Carl-Gustaf gifte sig i januari 1878 med Matilda2 Larsdotter från Korsbäcken i Värmland. Flyttlasset går i november till Torpa, banvaktsstugan i Löt, där han efterträdde Olof Andersson. Sonen Karl Frithiof föds 1880 och två år senare ansöker familjen om utresetillstånd till USA. Men de stannar i Korsbäcken hos Magdalenas systers familj. Bosätter sig året därpå i Kristinehamn. Carl anger arbetare som titel i förhörsboken. 1. BJC kan ha dokument om hans anställning 2Kallas även Magdalena i kyrkböckerna 18 Andra sonen Gustaf Edward föds i juni 1883. Flyttning igen hösten 1884. Vid järnvägen i Sommerstad får Carl-Gustaf ett nytt jobb som banvakt. Familjen stannar i över tre år i samhället, innan de återvänder till Nora kommun. Striberg – Gränges järnvägsbolag blir hans nya arbetsgivare. Karriärstegen är fulländad, när han utnämns till stationsmästare i Timansberg. Carl-Gustaf och Matilda flyttar igen, när han pensioneras år 1911. Arbete som poststationsföreståndare väntar i Lännäs och paret har sitt hem i Kalsta fram till att Carl- Gustaf dör 1936 i lungsjukdom och Magdalena året därpå i diabetescoma. Av familjens vuxna barn bosatte sig en dotter inom Örebro län, övriga vuxna barn finns i Stockholm eller Värmland. Källa: Arkiv Digital Vikers hembygdsförenings arkiv, ”Evert Öbergs samlingar” N o tiser Unik klippsamling Geneaologiska Föreningen bygger en samling av notiser och familjeannonser ur Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Allt är sökbart på föreningens hemsida om du är medlem av G.F. Hitintills finns 62 000 sidor i arkivet och täcker åren 1936 - 1966. Polisunderrättelser CD- skivor med sökbara pdf- filer innehåller en halv miljon namn och ca 70 000 sidor. Läs mer på hemsida Old Books Digitaly Remastered, eller http://www. obdr.se/polis_sokbar.html Sveriges Befolkning Inom kort kommer Riksarkivet ut med en ny cd, Sveriges Befolkning 1990, med cirka 8,6 miljoner namn. För några månader sedan utgavs Sveriges Befolkning 1880. Ambitionen är att även presentera en cd med 1910 års befolkning. Arkivsök i Nora Glöm inte Nora kommunarkiv! Öppet tisdagar och torsdagar 08.00 - 16.00 Boka alltid tid per telefon 0587 /811 90 eller 812 44 Här finns gömda skatter för forskare. BJC arkivet Bergs- och Järnvägshistoriskt Centrum är en del av Örebro länsmuseum. Här finner du material om de järnvägar vars verksamhet berörde Nora med omnejd Arkivet har öppet: Onsdag och torsdag 13.00 - 16.30. Första torsdagen varje månad kvällsöppet till 20.00. Telefon :0587 - 140 50 eller 138 06. Hemsida: www.orebrolansmusseum.se/jarnvagsarkivet.html Boktips Karin Tegelberg Falkdalen, Vasa döttrarna. ISBN13:978-91-85873-87-6.Utgiven 2010. Finns inte på Nora Bibliotek än. Focus på Gustav Vasas döttrar, som sällan beskrivits i vår litteratur. Malin Lennartsson, I säng och säte, ISBN:91-7966-567-5. Doktorsavhandling från Linnéuniversitetet i Lund 1999, om relationen mellan kvinnor och män i 1600-talets Småland. Söker du avhandlingar? www.avhandling.se. kanske är något för dig. Astrid Andersen och Gruvstigsgruppen, Glimtar om Qvinnor i Dalkarlsberg, Nu utges andra boken om Dalkarlsbergs kvinnor och en efterföljare kommer under våren. Förhoppningsvis kommer fyraböcker till av Astrid och gruppen berättar hon i Nerikes Allehanda 7/12, 2010 David Gaunt, Familjeliv i Norden. ISBN:91-7844241-9 Forskarfynd Britt-Marie och Lars hittade nedanstående notering i Nora bergslags födelsebok, under arbetet med att dokumentera all födda från 1737. Läs och njut över att det är mycket enklare idag, eller hur? Sänder Bror Rexed postumt ett varmt tack för du-reformen. Föräldrar: ”Den nionde augusti kl halv sju om aftonen föddes Högärvördige Herr Prostens Lars Tunelii dotter som den 13:e därpå följande blev döpt och kallad Eva Maria. Dess fru moder är Katarina Kumblaea.” Dopvittnen: ”Borgmästaren i Nora Ädel och Högaktad Herr Ulf Kyl- lenius, Bergsfogden i Nora Bergslag Herr Jakob Fröberg, samt Herr Directeuren vid Stora Elfstorp boende Herr Samuel Billinggren. Salige Herr Bergsfogdens Petter Fröbergs enka Fru Katarina Edzberg, Philosophia och Theoretica Lectorens i Westeråhs Herr Magister Kumblaei käresta Fru Margareta Elizabet Le Moine, Bägge dock frånvarande, hvarföre i den förres ställe dopet bevittnade närvarande Bergsfogdens Herr Jakob Fröbergs Fru Brigitta Christina Willemoth, och i den senares Madame Elsa Frumerie, samt Fru Inspectorskan Anna Christina Trotzig vid Elfstorp.” 19 KLUBBINForMAtIoN Medlemsskap i Nora Släktforskarklubb erhålls genom att betala årsavgiften 150:- för enskild medlem och 50:- för övrig familjemedlem. Verksamhetsår: 1 januari - 31 december. Använd Plusgiro 926 18 96 - 6 och ange organisationsnummer 87 71 00 - 99 51 Glöm inte ange namn på samtliga personer, adresser och telefonnummer. har du e-post? Sänd adressen till [email protected]. Kontakta oss Via internet: www.noraforskare.se [email protected] Per telefon: 0730-250 990 Brev eller besök: Eliasonska Gården rådmansgatan 11 713 31 NorA Till salu Britt-Marie Lundell presenterade under 2010 nya släktredovisningar och nya versioner av tidigare publicerade . CD för PC i htML och PDF format. Pris: 250:Bondebysläkten 2 (ca 6 000 ättlingar), Domare -Pelle ( ca 7 300 ättlingar), Ekestubbe ( ca 8 100 ättlingar),Gellnerska släkten 2 ( ca 8 200 ättlingar), Hoyersläkten 2 ( ca 6 400 ättlingar), Måns Finne släkten 2 ( ca 8 000), Mathes Lankinen släkten 2 (ca 8 100 ättlingar), Ringshyttesläkten 2 ( ca 3 330 ättlingar), Simon i Sången släkten 2 ( ca 9750 ättlingar), Sundinska släkten ( ca 4 000 ättlingar) Klubben säljer ”Arkivpärlor från Nora bergslag”, DVD för PC med systemkrav Windows 2 000, XP. Pris: 395:- CD för PC . Gravinventering Nora bergsförsamling, Födda, Vigda, Döda. Nora Järnboås och Viker 1860 – 1920. Pris: 100:register. Järnboås församlings kyrkoarkivarier. Nora stads- och bergsförsamling samt Vikers kapells kyrkoarkivarier. Pris 50:- per st eTT SÄRSKILT TACK TILL VÅRA SPONSORER ForSKArStUGAN Bild:Britt-Marie Lundell Du får tillgång till onlinetjänster som Genline, Arkiv Digital, SVAr och Ancestry för din forskning. Utmärkt boksamling för forskare. Kursverksamhet för nybörjare och fortsättningskurser arrangeras. “Problemlösarkvällar” för dig som forskar hemma. Se annons på hemsidan och under föreningsnytt i Nerikes Allehanda öPPEttIDEr tisdagar kl. 16.30 - 19.30 torsdagar kl. 16.30 -1 9.30 Annan tid efter överenskommelse VÄLKoMNA Beställ genom Nora släktforskarklubb, Eliasonska Gården, rådmansgatan 11, 713 31 NorA,tel.0730-250 990, e-post: [email protected] eller Britt-Marie Lundell,trädgårdsgatan 14, 713 32 NorA,e-post:[email protected] Priser exklusive frakt & emballage á 20:- B-föreningbrev Avsändare: Nora släktforskarklubb Eliasonska Gården Rådmansgatan 11 713 31 NORA VÅRENS PROGRAM Årsmöte Alla medlemmar varmt välkomna till Tullbackagårdens samlingssal Tisdag den 15 februari 2011 klockan 19.00 Årsmötesförhandlingar, kaffe och bildvisning med Åke Mossberg Sänd din motion till årsmötet senast 25 januari 2011 Lördag 19 mars Kl. 10.00 - 14.00 släktforskningens dag Öppet hus i Nora bibliotek Söndag 17 april 2011 Utflykt till Norra och södra klysna Guide: Åke Mossberg Samling vid torget i Nora kl.14.00 Söndag 29 maj 2011 Utflykt till Övre Järle, Fingerboda och östanbergshyttan Guide: Åke Mossberg Samling vid torget i Nora kl. 14.00 Fredag 24 juni 2011 Misdsommarfirande i Pershyttan, Klubben arrangerar även i år firandet med Hembygdsföreningen. Du är välkommen att besöka festplatsen och styrelsen inbjuder dig gärna att deltaga i arrangemanget. obs ! Håll utkik efter fler planerade aktiviteter under våren 2011.! Via klubbens hemsida eller under “Föreningsnytt” i Nerikes Allehanda får du veta när, var och vad. ett Varmt TACK Till slut vill jag tacka er alla som hjälpt mig att göra Anno Domini och alla medlemmar som gett mig förtroendet att redigera vårt medlemsblad. Det har varit två år med många roliga och lärorika stunder. Nästa år vill jag börja sammanställa min egen forskning, dessutom fördjupa mig inom hantverk och naturligtvis uppsöka för mig nya platser. Ett särskilt tack till Lars Öjebo. Min datahandledare i två olika layoutprogram och som tålmodigt fixat alla mina stavfel och undanröjt den värsta norrländska dialekten. Margareta
© Copyright 2024