1. No category

Roderprojekt Bavaria38Ocean
Vid besiktning av vår potentiellt
nya båt uppmärksammades små
blåsor på rodret.
Besiktningsmannen såg det inte
som ett alvarligt problem, vi
gjorde affär, och var nu ägare
till en 11år gammal båt.
Här lastad för hemsegling från
Tyskland.
Efter en underbar sommar var det dags att ta tag i saken.
Demontera rodret för att torka det inomhus över vintern. Väl inne skrapades rodret rent och
blåsorna karvades ur. För att få en uppfattning om hur det såg ut i rodret, bakom blåsorna,
borrades små hål i dem, och här växte problemet. Ut ur vissa hål, inte alla, stod strila
strömmar av vatten.
Att torka ur rodret utifrån syntes tämligen svårt, då det föreföll sig innehålla vattenfickor. Så
knäcktes iden att värma upp rodret utifrån och samtidigt pumpa torr luft genom det, i
månader.
Diskuterade saken med NM, som gav mig rådet att först ta ur en inspektionslucka för en
närmare analys.
Sagt och gjort, sågade upp ett
hål i närheten av hjärtstocken.
Och här växte projektet igen.
Polyuretanskummet som syns i
bild, hade väldigt små celler
närmast laminatet och större
celler in mot kärnan. De små
cellerna var helt genomsura.
Uppskattningsvis var skummet
genomsurt 10-20mm närmast
laminatet, och för mig stod det
fullt omöjligt att torka ur denna
”svamp”.
Det stod klart att skummet
måste bort. Dvs, rodret måste
klyvas. För att säkerställa att
halvorna senare vid
ihoplaminering skulle hamna
rätt och inte vara inbördes
vridna borrades små styrhål i
periferin, runt rodret.
Sen var det dags att ta fram
sågen. Nu fanns ingen
återvändo.
Efter en del karvande med
fogsvansen var även skummet
delat. Spänningen steg.
Att få ur skummet var enkelt.
I början…
På många ställen, mot
laminatet satt en tjock ”film”
av oexpanderad polyuretan.
Detta togs bort med vinkelkap
och grovkorning lamellskiva.
Efter ett tag låg rodret där i
två rena delar.
In med dem i pannrummet,
och sen glömdes projektet för
några månader.
Sen började det roliga arbetet. Planen var att laminera upp spant i rodret, och att få det så tätt
att inget vatten skulle kunna tränga in.
Om det mot förmodan ändå skulle tränga in vatten skulle det inte bli stående i fickor utan
rinna ner till lägsta punkt för att(vid hösten) kunna dräneras ut. Utrymmet mellan spanten
skulle fyllas med styrofoam, för att inte äventyra momentbalansen kring hjärtstocken då båten
kränger.
Spante byggdes på rodrets
befintliga ”flyn”, på en kärna
av divinicell.
Spanten laminerades upp med
glasfiber och epoxi.
Bägge halvor av rodret fick
invändigt ett extra lager
väv/epoxi, dels för styrkan
men också som en invändig
osmosspärr.
Dränagekanaler borrades där
vatten annars skulle kunna bli
stående.
För att förbättra möjligheten
att få tätt kring hjärtstockens
tre utgångar byggdes
kraftigare laminat upp kring
utgångarna.
Fler lager väv lades runt
hjärtstocken och utrymmet
runt om fylldes med
glasflock/epoxi och mer väv.
Block av styrofoam
anpassades för att fylla ut
mellan spanten.
Väl så långt var det dags för
laminering. Runt om
ytterkant, inne i rodret, lades
en vävremsa laminerad mot
undre halvan, upp ~4cm på
styrofoamen. Där efter rikligt
med epoxi/utfyllnadsmaterial
längs hela skarven uppe på
vävremsan och på spanten.
Tyvärr fick kameran stå under
detta arbete då allt gjordes
under en potlife.
Övre halvan lades på och
fixerades med stift i tidigare
borrade styrhål.
Allt fixerades med tejp.
Gelcoaten slipades av och fem
lager väv lades runt om. För
att få väven att drapera bra
runt bakkanten spändes en
plastfolie över laminatet, runt
kanten. För att ytterligare
skärpa kanten lades
epoxi/utfyllnadsmaterial på i
bakkant. Efter slipning fick
rodret en tunn egg i bakkant.
Övriga ytor på rodret fick där
efter ett lager epoxi som
osmosspärr.
Kring hjärtstocken karvades
spår ~8x8mm ur vilka sedan
fylldes med Sikaflex.
Båten sjösattes, sommaren gick och vid uppställning borrades ett hål i underkant. Lycklig blev
man när inte en droppe rann ur. ☺