16
• MÅNDAG
4 juli 2011
Redigering: Karin Olsson
KULTUR &
Kontakta oss!
Vik kulturredaktör: Anna Hultman, 0455-770 00
E-post: [email protected]
!
Hyenor blir konst:
Stockholm har fått lömska besökare. Sedan några dagar har en grupp hyenor slagit sig ned vid Engelbrektsplan, skriver Svenska Dagbladet. Rovdjuren är gjutna i betong med lysande röda ögon. Bakom
gatukonstprojektet ligger pseudonymen Mr. Olabo, som på eget bevåg har smyckat ut stadens torg. (TT)
• MÅNDAG
4 juli 2011
17
00
Röd
Blå
Sv
Gul
ÄVENTYR. Alexandre Dumas skrev en actionfylld roman som Teatersmedjan gjort om till en tempofylld pjäs. Här kämpar musketören Porthos
(Hasse Blomqvist) mot Kardinalens garde.
FÄNGSLANDE. Uppsättningen av de tre musketörerna på Kastellet är en rafﬂande historia där Teatersmedjan är i sitt esse – vilda fäktningsscener varvas med ömma kärleksbudskap.
(Ellen Malmberg) träffar den aspirerande musketören D’Artagnan (Karl Ingvarsson).
Foto: ANNA SUNESSON
Drottningens sömmerska Constance
KUSLIG. Björn Elmers gör en fantastisk skådespelarinsats som den
rysliga Greve Rochefort.
ÖMMA KÄNSLOR. Kärleken spirar mellan drottningens sömmerska (Ellen Malmberg) och unge
D’Artagnan (Karl Ingvarsson).
SKUMMA NÖJEN. Porthos (Hasse Blomqvist) är nöjd över att ha
hittat en stum betjänt (Therese
Lindmark) som inte protesterar
ens om han förvaras i en påse.
Musketörer bjöd på spänning och romans i bästa Hollywoodstil
DE TRE MUSKETÖRERNA
TEATERSMEDJAN
Manus och dramatisering: Peter Elmers
och Niklas Holtne
Regi: Peter Elmers
Koreograﬁ: Robert Follin
Scenograﬁ: Peter Elmers och Regina Larsson
Kostym: Regina Larsson och Viktoria Rosén
Rekvisita: Karl Ingvarsson
Komposition och kapellmästare: Victor Berg
Graﬁk: Petter Nilsson
Regiassistenter: Saga-Soﬁe Björngreen
Mattsson och Emma Lindberg
Produktionsassistent: Anton Lindgren
Kostymassistent: Clara Mattson
Verksamhetsledare: Sylvi Viberg
Producenter: Victor Engelmartin och
Sara Santesson
Ensemble: Povel Andersson, Hasse Blomqvist,
Staffan Bonnedal, Björn Elmers, Robert Follin,
Birgitta Ingvarsson, Inge Ingvarsson, Karl Ingvarsson, Lisbeth Johansson, Victor Johansson,
Rebecka Johnsson, Mats Karlström, Regina
Larsson, Anton Lindgren, Therese Lindmark,
Ellen Malmberg, Hanna Morau, Annie Risberg,
Sara Santesson, Madde Svensson, Christoffer
Tagesson, Leif Thuresson, Sven Ågren
Orkester: Lova Ganholt, Anna Melander,
Victor Berg
Karlshamns kastell, den 1 juli
TEATER
”En för alla, alla för en!”
De tre musketörernas ledord
ekar över Östersjön när
Teatersmedjan sätter upp
Alexandre Dumas klassiska
verk på Kastellet.
En sommarteater som
kanske är föreningens bästa
någonsin.
Den unge fäktaren D’Artagnan
(Karl Ingvarsson) ska lämna
sina föräldrar i Gascogne för att
ge sig av mot Paris och jaga dröm-
men om att bli kungens väktare,
en musketör. Som lyckoamulett
ärver han sin faders musketörvärja.
– Använd den med måtta, säger
modern oroligt.
– Använd den så ofta du kan,
säger den gamle fadern glatt.
Det tar inte många minuter
innan svärdet dras.
Nya tider, nya seder
Tiderna har förändrats sedan
den unge gascognarens far tjänade
kungen. Kardinal Richelieu (Inge
Ingvarsson) har som rådgivare
till den lättpåverkade och osäkre
kung Louis XIII (Christoffer Tages-
son) arbetat för att minimera
musketörernas makt till förmån
för sin egen försvarsstyrka.
D’Artagnan blir således utskrattad när han berättar varför
han kommit till staden. Men av
en slump ramlar han ändå över,
rent fysiskt snubblar in i, tre slitna musketörer.
Lättjefulla musketörer
Robert Follin, Hasse Blomqvist
och Anne Risberg som Athos,
Porthos och Aramis har på det
senaste ägnat mer tid åt sprit,
mat respektive kvinnor än åt att
beskydda kungen. Men den unge
mannen lockar så småningom
fram deras kämpaglöd och de
svingar sig in i äventyren: ”En
för alla, alla för en!”.
Alexandre Dumas var tidigt
ute då han 1844 skrev manus till
en riktigt actionspäckad äventyrsfilm. Fast som århundrandets motsvarighet: Följetong i en
veckotidning. Berättelsen om de
tre musketörerna blev en stor succé
i Frankrike. Dumas kryddade till
historiska karaktärer och politik
med en stor nypa romantik och
passion. Och vi verkar aldrig
tröttna på historien om D’Artagnans öde.
Nya tolkningar av romanen
produceras ständigt. Musse Pigg
och hans vänner är mus-ketörer i
den tecknade Disneyversionen
från 2004. Stockholms stadsteater satte upp en version utspelat i
nutid, i regi av Alexander MörkEidem. Alla föreställningar såldes ut och till vintern spelas den
ännu en omgång. Till höst kommer en ny storfilm i 3D då publiken kommer att kunna se värjorna svingas i hårfästet på biobesökarna i raden framför.
Bättre än 3D
Jag har dock inget som helst
behov av att se 3D-filmen. Teatersmedjans uppsättning är lika
tempofylld, svindlande, våldsam
och romantisk som en Hollywoodfilm med mångmiljonbudget.
Karlshamns lokala talanger
har lyckas kombinera utomhusteaterns storslagna känsloyttringar och skrik med finmaskiga
personlighetsporträtt.
Peter Elmers regi är snabb och
tajt med våldsamma dueller och
dramatiska specialeffekter på en
avskalad och effektfull scenografi. Han och Niklas Holtnes bearbetning av romanen till teatermanus är både textnära och uppdaterad – med snyggt invävda
överraskningar och tillägg.
Och ensamblen sedan. Flera av
teatersmedjans talanger borde
kunna välja och vraka mellan de
stora teaterscenerna i Sverige.
Det är svårt att fylla ut stora
1600-talsklänningar med stålställningar under utan att det
blir klyschigt och platt.
Hjältar av kött och blod
Men musketörerna befriar sig
från Alexandre Dumas karikatyrer
– här är de av kött och blod och
har en historia. Det skär i hjärtat
att se Athos (Robert Follin) dränka
sina sorger och att se en förtvivlad Ellen Malmberg som drottningens sömmerska.
Och vi får rysningar mellan
gapskratten åt den ondskefulle
Greve Rochefort, Björn Elmers,
vars elaka stämma kan mäta sig
med när Rikard Wolff gör den
svenska rösten till Scar i Lejonkungen.
Kastellets murar är 1600-talets
Paris och publiken hamnar mitt i
duellen. Det borde inte vara så
spännande – vi vet alla om
D’Artagnan når sitt mål eller
inte. Vi har läst boken, sett filmerna – till och med den tecknade
versionen. Ändå lyckas Teatersmedjan fånga oss, hela vägen
fram till och med det tredje
publiktacket.
Karin Sjögren