Internationell Ekonomi Sverige och EMU Sveriges riksdag beslutade 1997 att Sverige inte skulle delta i valutaunionen 2003 höll vi folkomröstning där 56% röstade NEJ till inträde i EMU 1952 gick vi med i Bretton Woods-systemet och devalverade inför det värden på kronan med 30% 1973 anslöts kronan till Valutaormen som var ett system några EG-länder använde Fram till 1977 devalverades kronan tre gånger med sammanlagt nästan 20% gentemot de andra länderna i valutaormen Sverige och EMU 1977 gick vi ur valutaormen då vi inte klarade att följa de övriga valutornas utveckling i valutaormen Berodde delvis på att Sverige drabbades hårt av oljeprishöjningarna och D-markens betydelse Istället för att följa utvecklingen i Tyskland valde Sverige att följa en genomsnittlig prisutveckling i omvärlden Detta gjorde att arbetskraftskostnaderna steg med 25-30% mer än i övriga länder i valutaormen Sverige och EMU Sverige behöll den fasta växelkursen och 1977-1991 kopplades den svenska kronan mot en ”valutakorg” bestående av de 15 valutor som var av störst betydelse för vår utrikeshandel 1981 devalverades den svenska kronan med 10% mot korgvalutorna för att försöka förbättra bytesbalansen och minska arbetslösheten Detta misslyckades och redan 1982 devalverades kronan på nytt med 16% Sverige och EMU 1991 meddelade Riksbanken överraskande att den svenska kronan nu var fast mot ECU-kursen ECU var en ”hittepå”-valuta som bestod av en korg av samtliga valutor inom EG Kronans värde skulle nu ligga inom ett visst intervall och när värdet förändrades över intervallet, ingrep Riksbanken för att försvara kronan Kronan blev mer stabil mot EG-valutor men mer varierande mot USD och Yen Sverige och EMU Våren 1992 uppstod oro på valutamarknaden på grund av ökade kreditförluster i banksystemet, växande budgetunderskott och valutaoro i Finland Denna oro lugnade man genom att höja räntan I juni 1992 röstade Danmark nej till Maastricht och oron ökade återigen 8 september släppte Finland marken fri http://www.dn.se/ekonomi/94-dagar-som-skakadesverige Fast eller rörlig växelkurs? De flesta länder är beroende av import och export och möjligheten att bestämma sin egen ekonomiska utveckling har minskat Kapital flyttas blixtsnabbt mellan länder och söker sig till länder där man kan få högst avkastning till lägst risk Stora placerare sätter kapital i olika valutor och länder för att få balans mellan risk och avkastning Om balansen ändras, flyttas kapitalet till länder med bättre prognos för avkastningen Fast eller rörlig växelkurs? Det blir svårare för enskilda nationer att påverka de egna räntenivåerna/penningmängden och leder i längden till att avkastningen på kapital jämnas ut För en inhemsk placerare är det viktig på vilken nivå ränta och inflation ligger på, för en internationell är det ränta och växelkurs Om en placerare flyttat kapital till Sverige och under ett år fått 4% i avkastning medan kronan under samma tid sjunkit med 2%, har han bara fått 2% i avkastning Fast eller rörlig växelkurs? Ju starkare valuta, desto lägre är kravet på hög ränta för att locka internationella placerare och tvärtom Problemet är att både valutakurser och räntenivåer svänger kraftigt För att placera kapital i länder med dåligt rykte, måste räntan även innehålla en riskpremie (räntan måste vara extra hög) För ett litet land som Sverige ska kunna ha en låg ränta, krävs låg inflation, att valutan inte faller och att den ekonomiska politiken är trovärdig Fasta växelkurser Fasta växelkurser verkar stabiliserande för inflationen Om inflationen är högre i utlandet och växelkursen är fast blir exporten för dyr för utlandet och konkurrenskraften kommer att minska Ett sätt att lösa problemet är att devalvera och därigenom förbättra konkurrenskraften Faran med devalvering är att man förlorar fördelarna med en fast växelkurs och faktorer som drivit på inflationen kan finnas kvar Fasta växelkurser Problem med konkurrenskraften uppstår igen när inflationen ökar Det enda man åstadkommit med devalveringen då är högre priser En annan risk är att trycket på industrin att bli effektivare minskar och industrin riskerar att föråldras Med fast växelkurs är det lättare att planera för framtiden eftersom värdet på kronan är fast Fasta växelkurser Framförallt viktigt för små länder med stor utrikeshandel Kostnader för import och intäkter från export blir lättare att beräkna Fast växelkurs kräver låg inflationstakt vilket begränsar ett lands budget och lönebildning Har landet däremot inflationsproblem och det är svårt att lägga om den ekonomiska politiken så att inflationen pressas ned, ger det upphov till misstro mot växelkursen -> höga räntor, hög arbetslöshet Fasta växelkurser Om Sverige drabbas av underskott i betalningsbalansen, kan spekulanter befara att kronan kommer att devalveras De börjar sälja kronor -> ytterligare minskade valutareserver Om spekulationerna fortsätter kan Riksbanken tvingas att devalvera -> en självuppfyllande profetia Kan även ske med rörlig växelkurs Rörliga växelkurser Det som talar för rörliga växelkurser är att de innebär en smidigare justeringsmekanism Produkter och priser ökar inte lika mycket i olika länder Om ekonomin i de länder som handlar med varandra kommer i otakt kan företagen i de svagare länderna slås ut Om växelkursen flyter, faller de svagare ländernas valutor och de kan sälja sina varor till lägre priser -> skillnaderna mellan länderna utjämnas Rörliga växelkurser Med rörliga kurser kan Riksbanken bestämma inflationstakten i Sverige Den nationella ekonomin påverkas inte lika tydligt vid internationella störningar om man har rörlig växelkurs I ett system med rörliga växelkurser finns inte behov av valutareserv och en större mängd likvida medel finns tillgängliga Ger ökat internationellt oberoende och mindre behov av handelshinder Rörliga växelkurser För företag som importerar eller exporterar innebär ett rörligt system en större risk och osäkerhet De är osäkra på om de kommer att göra kursförluster eller kursvinster vid en affär med utlandet För dem är ett system med fasta kurser att föredra Krisen i sydostasien Flera av länderna i Sydostasien har varit mycket framgångsrika och invånarna har fått ökad levnadsstandard De har varit rollmodeller för många andra länder och har ofta fört en strikt finanspolitik och haft ett högt privat sparande…ändå gick det fel Under början av 1990-talet växte ekonomierna ibland annat Filippinerna, Korea, Malaysia, Indonesien och Thailand kraftigt Tillväxten krävde mycket kapital Krisen i sydostasien Inhemska och utländska investerare underskattade svagheterna i ekonomierna Många av investeringarna hade finansierats utomlands och främst i USD Ekonomierna var överhettade, stort budgetunderskott, övervärderade fastighets- och aktiemarknader Finansiell styrning i länderna var dålig, liksom kontroll av risker och införandet av regler Ekonomin var otillräckligt övervakad och dessutom var det politiska läget ibland osäkert Krisen i sydostasien När dollarn började stiga i värde kunde inte de asiatiska valutorna öka i samma takt Konkurrenskraften minskade då dollarn steg Stora mängder privat kapital strömmade ut från länderna då investerare sökte högre avkastning till mindre risk på andra marknader De utländska lånen blev nu mycket dyrare Regeringarna tvingades överta ansvaret för lån som företagen tagit Krisen i sydostasien Centralbankerna kunde inte längre garantera valutornas värde och 1997 tvingades de släppa kopplingen till dollarn och låta valutorna flyta fritt På kort tid föll valutorna med 25-30% Samtidigt sjönk priset på aktier och fastigheter En bidragande orsak var att de inhemska myndigheterna reagerade för sent IMF har gått in med finansiellt stöd till de länder som drabbats värst Valutahandel Valutakursrisker är svåra att mäta eftersom det handlar om hur riskfylld en placering kommer att vara i framtiden Man kan titta på historiska valutakurser och där få en prognos på hur en valuta kommer att utvecklas En annan metod är teknisk analys som är mycket omdiskuterad, eftersom den bygger på psykologisk påverkan (hur aktörer beter sig) Som exempel kan man ta aktiemarknaden som ibland har kraftiga kursfall under en och samma dag, men aldrig det motsatta Valutahandel Ett företag kan gardera sig mot valutaexponering Matchning innebär att man har lika stora skulder som fodringar i den utländska valutan Avistagardering innebär att t.ex. en svensk importör köper en valuta redan vid avtalstiden och placerar valutan räntebärande tills betalningen sker Med derivat är det terminer (forwards) eller optioner (futures) man menar Vid terminsaffärer görs affärer för ett framtida datum, man kommer överens om att köpa eller sälja valuta till en viss växelkurs någon gång i framtiden Valutahandel Optioner innebär istället att man har rätten, men inte skyldigheten, att köpa/sälja valuta i framtiden för ett i förväg fastställt pris För detta betalar man en premie som då är den risk man tar Ett företag har ett stort innehav av USD som man befarar ska sjunka i värde Man tror på dollarn på lång sikt och vill inte sälja Istället skyddar man sitt innehav genom att köpa en säljoption och betalar en premie för det Valutahandel Farhågorna besannas och dollarn sjunker – nu kan man sälja till priset på optionen Om dollarn istället stiger är optionen värdelös, men då är istället företagets USD mer värda och man har bara förlorat premien
© Copyright 2024