Slutrapport

SMED Rapport Nr 45 2011
Livsmedelsindustrins matavfall
Per Edborg, SCB
Kristian Hemström, IVL
Klara Jakobsson, SCB
Jan-Olov Sundqvist, IVL
På uppdrag av Naturvårdsverket
Publicering: www.smed.se
Utgivare: Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut
Adress: 601 76 Norrköping
Startår: 2006
ISSN: 1653-8102
SMED utgör en förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, som är ett samarbete mellan IVL,
SCB, SLU och SMHI. Samarbetet inom SMED inleddes 2001 med syftet att långsiktigt samla och
utveckla den svenska kompetensen inom emissionsstatistik kopplat till åtgärdsarbete inom olika
områden, bland annat som ett svar på Naturvårdsverkets behov av expertstöd för Sveriges
internationella rapportering avseende utsläpp till luft och vatten, avfall samt farliga ämnen.
Målsättningen med SMED-samarbetet är främst att utveckla och driva nationella
emissionsdatabaser, och att tillhandahålla olika tjänster relaterade till dessa för nationella,
regionala och lokala myndigheter, luft- och vattenvårdsförbund, näringsliv m fl. Mer information
finns på SMEDs hemsida www.smed.se.
Förord
Enligt den nya långsiktiga planen för avfallsstatistikområdet ska den
framtagna avfallsstatistiken i större utsträckning möta de uppgiftsbehov som
finns på nationell nivå för att kunna följa upp satta miljömål etc. Ett sådant
mål rör hanteringen av livsmedelsavfall från livsmedelsindustri. Ett av
delmålen i de nationella miljömålen lyder:
”Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från
livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet
avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall
och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföras
till växtodling”.
Projektet ger underlag för att följa upp detta miljömål. Det ska också
producera statistik för rapportering enligt avfallsstatistikförordningen för
Livsmedelsindustri SNI 10-12, uppkommet och behandlat avfall. Projektet
ska förhoppningsvis också ta fram indikatorer så att denna statistik kan tas
fram billigare i framtiden.
3
Innehåll
FÖRORD
3
INNEHÅLL
4
SAMMANFATTNING
5
OMFATTNING
6
GENOMFÖRANDE
Viktiga begrepp
7
7
Kontakt med Jordbruksverket och Livsmedelsverket
9
Avfallsfaktorer för uppräkning
9
Genomgång av miljörapporter
10
RESULTAT
Avfallsfaktorer
11
11
Avfallsmängder
11
Behandling av avfall från livsmedelsindustri
13
DISKUSSION – ÄR MILJÖMÅLET UPPFYLLT?
4
16
Sammanfattning
I studien har vi kartlagt uppkomst och hantering år 2009 av biprodukter och
matavfall och jämförligt avfall från livsmedelsindustrin.
Mängden matavfall uppgick till 534 000 ton och mängden biprodukter till 1 300 000
ton.
Det mesta av avfallet har behandlats biologiskt genom rötning och kompostering,
nämligen 288 000 ton respektive 93 000 ton, dvs. totalt 71 %. Endast 46 000 ton,
8 %, behandlades genom förbränning eller deponering, medan resten behandlats
genom annan typ av återvinning, t.ex. spannmålsrester till pellets, vegetabiliskt fett
till biodiesel eller gödsel på åkrar. Det avfall som förbrändes var spannmålsavrens,
animaliska biprodukter kategori 1 och mindre mängder av kasserade chips.
Förutom det egentliga avfallet har det uppkommit stora mängder biprodukter inom
livsmedelsindustrin, 1,3 miljoner ton. Övervägande del av biprodukterna har använts
till djurfoder, 95 %. Biprodukterna uppkommer i de flesta delbranscher inom
livsmedelsindustrin, såsom foder- eller gränsmjölk från mjölkindustrin, fisk- och
skaldjursrens till minkfoder från fiskberedningsindustrin och slaktavfall från
slakterier.
Av resultatet kan man dra följande slutsatser:
1. Det är 71 % som behandlas biologiskt samt ytterligare ca 5 % som kan
användas som gödselmedel utan föregående behandling. Det är dock en
relativt stor andel av återstående avfall där det är svårt att säga om biologisk
behandling är lämpligaste metoden.
2. Av det som används som bränsle eller materialåtervinns är det en del som
möjligen skulle kunna behandlas biologiskt. Det skulle behövas ett
klargörande av hur man ska ställa sig till torra energirika material
(spannmålsavrens) eller fetter som används till bränsle. Är det
beslutsfattarnas mening att detta ska behandlas biologiskt, eller är återvinning
eller användning som bränsle en godtagbar behandling?
I projektet ingick även att ta fram uppgifter avseende 2009 för att kunna användas till
rapporteringen WStatR 2012. Förutom matavfall uppkom enligt denna undersökning
29 000 ton farligt och 879 000 ton icke-farligt avfall inom livsmedelsindustrin.
5
Omfattning
Projektet omfattar kartläggning av matavfall från livsmedelsindustrin för uppföljning
av miljömålet. För rapportering enligt avfallsstatistikförordningen omfattar projektet
dessutom allt övrigt avfall. Data har tagits fram avseende 2009.
6
Genomförande
Viktiga begrepp
Delmålet för matavfall från livsmedelsindustrier är formulerat som: ”Senast år 2010
ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas
genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara
blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter
behandling återföras till växtodling.” Flera av de begrepp som förekommer kan
tolkas på olika sätt. Vi har använt följande tolkningar:
MATAVFALL OCH BIPRODUKTER
Matavfall från livsmedelsindustrier har vi i detta projekt definierat som EWC-Statkoderna 09A och 09.11 enligt EU:s Avfallsstatistikförordning. 09.11 är Animaliskt
avfall från bearbetning av livsmedel och matavfall medan 09A är Animaliskt och
vegetabiliskt avfall exkl. 09.11 och 09.3 Animalisk avföring, urin och gödsel. Det bör
påpekas att detta egentligen inte är likvärdigt med att avfallet är ”av en sådan kvalitet
att det är lämpligt att efter behandling återföras till växtodling”, eftersom det varken
av avfallsförteckningen eller av EWC-Stat går att framtyda hur avfallet bör
behandlas.
I praktiken är det också stora mängder restprodukter som hanteras som biprodukter.
I studien har vi kartlagt uppkomst och hantering år 2009 av både biprodukter och
matavfall. Vid kartläggningen har avfall och biprodukter hållits i sär från varandra.
Som biprodukter har vi klassat sådana restprodukter som uppfyller
biproduktkriterierna i avfallsdirektivet:
a) Det ska vara säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att
användas.
b) Ämnet eller föremålet ska kunna användas direkt utan någon annan bearbetning
än normal industriell praxis.
c) Ämnet eller föremålet ska produceras som en integrerad del i en
produktionsprocess.
d) Den fortsatta användningen ska vara laglig, dvs. ämnet eller föremålet ska
uppfylla alla relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för den specifika
användningen och inte leda till allmänt negativa följder för miljön eller
människors hälsa.
Det som klassats som biprodukt är främst restprodukter som används som djurfoder,
samt i några få fall där verksamhetsutövaren klassat det som biprodukt och vi bedömt
att kriterierna varit uppfyllda, t.ex. användning som kemikalieråvara.
LIVSMEDELSINDUSTRI
Som livsmedelsindustri har vi klassat sådana verksamheter som är klassade i SNI 10
– 12 i SCB:s Företagsdatabas (den femsiffriga koden är SNI-klassningen):
10111 Kreatursslakt
7
10112 Styckning av kött
10120 Beredning och hållbarhetsbehandling av fjäderfäkött
10130 Charkuteri- och annan köttvarutillverkning
10200 Beredning och hållbarhetsbehandling av fisk samt skal- och blötdjur
10310 Beredning och hållbarhetsbehandling av potatis
10320 Juice- och safttillverkning
10390 Annan beredning och hållbarhetsbehandling av frukt, bär och
grönsaker
10410 Framställning av oljor och fetter
10420 Matfettstillverkning
10511 Osttillverkning
10519 Annan mejerivarutillverkning
10520 Glasstillverkning
10611 Mjöltillverkning
10612 Tillverkning av frukostflingor, mixer och andra livsmedelsberedningar
av kvarnprodukter
10620 Stärkelsetillverkning
10710 Tillverkning av mjukt matbröd och färska bakverk
10721 Knäckebrödstillverkning
10722 Tillverkning av kex och konserverade bakverk
10730 Tillverkning av pastaprodukter
10810 Sockertillverkning
10821 Tillverkning av sockerkonfektyrer
10822 Tillverkning av choklad och chokladkonfektyrer
10830 Framställning av te och kaffe
10840 Tillverkning av senap, ketchup, kryddor och andra
smaksättningsmedel
10850 Tillverkning av lagad mat och färdigrätter (ej på restaurang eller i
butik)
10860 Tillverkning av homogeniserade livsmedelspreparat inklusive dietmat
10890 Framställning av andra livsmedel
10910 Framställning av beredda fodermedel
10920 Framställning av mat till sällskapsdjur
11010 Destillering, rening och tillblandning av spritdrycker
11020 Framställning av vin från druvor
11030 Framställning av cider och andra fruktviner
11040 Framställning av andra icke-destillerade jästa drycker
11050 Framställning av öl
11060 Framställning av malt
11070 Framställning av läskedrycker, mineralvatten och annat vatten på
flaska
12000 Tobaksvarutillverkning
BIOLOGISK BEHANDLING
Som ”biologisk behandling” har vi här räknat kompostering och rötning.
Kompostering och rötning är en del av återvinningsförfarandet R3 enligt den svenska
avfallsförordningen:
8
R 3 Materialåtervinning av organiska ämnen som inte används som
lösningsmedel (inklusive kompostering och andra biologiska
omvandlingsprocesser)
Det innebär också att materialåtervinning av organiska ämnen på andra sätt än
rötning och kompostering inte har räknats som biologisk behandling. Det finns även
andra återvinningsförfaranden som kan tillämpas på matavfall:
R 1 Användning främst som bränsle eller annan energikälla
R 10 Markspridning med positiva effekter på jordbruket eller ekologin
Kontakt med Jordbruksverket och Livsmedelsverket
I andra projekt har SMED haft kontakter med Jordbruksverket och Livsmedelsverket,
och det har då framkommit att Jordbruksverket tagit fram avfallsfaktorer för
livsmedel. I detta projekt har kontakt tagits med Jordbruksverket och
Livsmedelsverket för att se om dessa avfallsfaktorer kan användas.
Resultatet visade att de aktuella avfallsfaktorerna gällde ”livsmedelssvinn vid
direktkonsumtion”, och alltså inte berör livsmedelsindustrins produktionsavfall.
Avfallsfaktorerna är enligt Jordbruksverket inofficiella och delvis schablonmässiga.
Det är inte heller dokumenterat hur de tagits fram.
Avfallsfaktorer för uppräkning
Undersökningen genomfördes genom ett urval av miljörapporter där avfallsfaktorer
togs fram för olika delbranscher inom livsmedelsindustrin. Därefter gjordes en
uppräkning med hjälp av faktorerna så att avfallsmängden från hela
livsmedelsindustrin erhölls genom hopslagning av avfallsmängderna från olika
grupperingar av delbranscher. Utifrån olika förslag på faktorer fastnade vi för
uppräkningsfaktorer baserade på antal anställda, mest beroende på att uppgifter om
antalet anställda finns i SCB:s Företagsdatabas (FDB) för samtliga anläggningar som
MR-undersökts liksom för sektorn totalt. För att förfina denna uppräkningsmetod,
har vi sammanställt avfallsmängderna i de undersökta miljörapporterna i 9 olika
grupper som vi ansåg ha likartad verksamhet och därför borde ha samma typer av
avfall och därmed borde erhålla samma uppräkningsfaktor. Som exempel
uppkommer i sockerindustrin väldigt stora mängder mineralavfall vid sköljning av
betor, vilket skulle bli ett helt felaktigt totalvärde för hela sektorn vid en uppräkning
av en snittfaktor för hela sektorn.
9
Genomgång av miljörapporter
Det finns totalt 136 A- och B-anläggningar1 registrerade i SMP för år 2009. Av dessa
valdes manuellt 75 stycken ut. Slumpmässigt valdes först miljörapporter från stora,
medelstora och små anläggningar (i antal anställda), flest bland de större. Därefter
valdes några extra i de grupper ovan, där vi ansåg att det var för få anläggningar för
att få fram en bra uppräkningsfaktor. Miljörapporterna skrevs därefter ut och gicks
igenom för att hämta ut avfallsuppgifter. Vid tveksamheter om matavfallet togs
kontakt med i första hand den som ansvarade för miljörapporten enligt uppgift i
miljörapportens grunddel, för att få så bra uppgifter om uppkomst och behandling
som möjligt. Om det även var större problem med övriga avfallsslag passade vi på att
fråga om dessa också vid kontakten. Däremot gjordes ingen kontakt när det bara var
problem med övriga avfallsslag, eftersom detta inte var prioriterat i projektet.
1
A-anläggning är sådana anläggningar som enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd kräver
tillstånd av Miljödomstolen, och B-anläggningar är sådana anläggningar som kräver tillstånd av Länsstyrelsen
10
Resultat
Avfallsfaktorer
Följande avfallsfaktorer beräknades för de olika delsektorerna:
Slakterier och charkuterier
Fisk och skaldjur
Frukt, grönt och dryck
Oljor, ost och glass
Mjölk
Mjöl och (djur)foder
Sockerproduktion
Bagerier och konditorier2
Övrigt livsmedel
Matavfall, kg/anst
Biprod, kg/anst
15 000
500
20 800
4 600
3 000
14 900
8 000
1 900
17 000
13 000
7 000
12 000
218 000
45 000
7 800
37 000
Avfallsmängder
De framräknade avfallsmängderna för hela livsmedelssektorn visas i följande tabeller
och diagram.
Tabell 1. Avfallsmängder i Livsmedelsindustrin 2009
EWC-Stat
Avfallsslag, icke-farligt avfall
01.2
Surt, alkaliskt eller salthaltigt avfall
Ton
01.4
Förbrukade katalysatorer
02
Avfall av kemiska beredningar
146
03.1
Kemiska rester och avlagringar
249
03.2
Avloppsslam från industrier, våtvikt
48
03.2
Avloppsslam från industrier, torrvikt
14
05
Sjukvårdsavfall och biologiskt avfall
0
06
Metallavfall
7 410
07.1
Glasavfall
3 478
07.2
Pappers- och kartongavfall
07.3
Gummiavfall
07.4
Plastavfall
3 437
07.5
Träavfall
3 660
07.6
Textilavfall (inkl. läder)
08.41
Kasserade batterier och ackumulatorer
08A
Kasserad utrustning
08.1
Uttjänta fordon
10 442
0
21 185
8
19
3
155
0
2
För denna grupp hade vi inga MR-uppgifter, så motsvarande metod som för övriga grupper genomfördes för de
enkäter, i stället för MR, som inkom till 2004 års undersökning. För denna grupp saknas därmed behandlingsmetod
för matavfallet och allt har här klassats som ”okänd behandling”.
11
09.11
Animaliskt och vegetabiliskt avfall exkl. 09.11 och
09.3
Animaliskt avfall från bearb. av livsmedel o
matavfall
09.3
Animalisk avföring, urin och gödsel
10.1
Hushållsavfall och liknande
10.2a
Blandat brännbart
10.2b
Blandad deponirest
10.2c
Övrigt blandat
10.3a
Brännbart-sorteringsrest
10.3b
Deponirest-sorteringsrest
0
10.3c
Övrig sorteringsrest
9
11
Vanliga slam (exkl. muddermassor), våtvikt
191 069
11
Vanliga slam (exkl. muddermassor), torrvikt
34 772
11.3
Ej förorenade muddermassor
12.4
Avfall från förbränning och termiska processer
12A
Mineralavfall exkl. 12.4 och 12.6
13
Stelnat, stabiliserat eller förglasat avfall
09A
353 867
180 393
21 691
6 902
39 578
1 322
12 982
998
0
226
174 465
0
877 411
Summa icke-farligt avfall, torrvikt
1 302 380
Biprodukter
EWC-Stat
Avfallsslag, farligt avfall
Ton
01.1*
Lösningsmedelsavfall
51
01.2*
Surt, alkaliskt eller salthaltigt avfall
33
01.3*
Oljeavfall
01.4*
Förbrukade katalysatorer
02*
Avfall av kemiska beredningar
03.1*
Kemiska rester och avlagringar
03.2*
Avloppsslam från industrier, våtvikt
21
03.2*
Avloppsslam från industrier, torrvikt
2
05*
Sjukvårdsavfall och biologiskt avfall
6
06*
Metallavfall
3
07.1*
Glasavfall
4
07.5*
Träavfall
0
07.7*
Avfall som innehåller PCB
0
08.41*
Kasserade batterier och ackumulatorer
08A*
Kasserad utrustning
08.1*
Uttjänta fordon
0
10.2*
Blandade och ej differentierade material
0
10.3*
Sorteringsrester
0
12.4*
Avfall från förbränning och termiska processer
6
12.6*
Förorenade jord- och muddermassor
51
12A*
Mineralavfall exkl. 12.4* och 12.6*
15
13*
Stelnat, stabiliserat eller förglasat avfall
14 831
0
196
1 345
94
12 224
12
0
28 860
Summa farligt avfall, torrvikt
Behandling av avfall från livsmedelsindustri
I tabell 2 och tabell 3 visas hur matavfall från livsmedelsindustri behandlas.
Tabell 2 Behandling av matavfall 2009
Matavfall 09.11+09A
Uppkommet matavfall
Förbränt
Återvunnet
Deponerat
Komposterat
Rötat
Okänd behandling
Ton
Andel
534 260
43 350
0,081
78 405
0,146
2 172
0,004
93 512
0,175
287 566
0,538
29 255
0,055
Tabell 3 Användning av biprodukter 2009
Biprodukter
Uppkomna biprodukter
Biprodukt till material
Biprodukt till djurfoder
Biprodukt till okänd
användning
Ton
Andel
1 302 380
4 874
0,004
1 239 409
0,952
58 097
0,047
Diagram1. Behandling av matavfall 2009
13
Diagram 2. Användning av biprodukter 2009
Mängden matavfall och jämförligt uppgick till 534 000 ton, medan mängden
biprodukter uppgick till 1 300 000 ton. Jämfört med tidigare undersökningar är den
sammanlagda mängden matavfall och biprodukter större. Vid tidigare
enkätundersökningar, där vi frågat efter ”avfall”, har uppgiftslämnarna sällan
redovisat alla biprodukter. I miljörapporter har verksamhetsutövarna vanligen
redovisat både matavfall och biprodukter i miljörapportens textdel.
Det är endast relativt små mängder av det uppkomna matavfallet i
livsmedelsindustrin som behandlas genom förbränning eller deponering, 43 000 ton
respektive 2 000 ton. En ganska stor post är annan återvinning än kompostering eller
rötning, 78 000 ton.
Exempel på vad som ingår i respektive behandling är:
FÖRBRÄNNING (ANVÄNDNING SOM BRÄNSLE)
-
Animaliska biprodukter kategori 1-material
Spannmålsavrens
Kasserade produkter från livsmedelsberedningar
DEPONERING
-
Svinborst
Kasserade produkter från livsmedelsberedningar av kvarnproduktion
Kasserade sillprodukter
Sockervatten
ÖVRIG ÅTERVINNING
-
Gödsling på åkermark
Spannmålsrester till bränslepelletstillverkning
Framställning av Biomal hos Konvex
Vegetabiliskt fett till biodiesel
Frityrfett till kosmetikaindustrin
14
Mycket av det som förbränns är olämpligt att behandla biologiskt. Det som idag
deponeras skulle eventuellt kunna behandlas biologiskt men det handlar om mycket
små mängder.
En mycket liten del av hur matavfallet och biprodukter tas om hand går under
benämningen ”okänd behandling” resp. ”okänd användning”. Det är sådana fall när
uppgift om behandling/användning inte stått i miljörapporten och då
uppgiftslämnaren vid förfrågan inte lämnat några uppgifter.
Förutom matavfall och jämförligt avfall var de största mängderna icke-farligt avfall
vanligt slam (EWC-Stat 11), 191 000 ton vått och 35 000 ton torrt, mineralavfall
(12A) främst från sockerindustrin, 174 000 ton och blandat avfall för förbränning
(10.2a), 40 000 ton. I stort uppkom små mängder farligt avfall, men mängden
oljeavfall (01.3*) och kasserad utrustning (08A*) uppgick till 15 000 ton respektive
13 000 ton. Se vidare tabell 1 ovan.
15
Diskussion – är miljömålet uppfyllt?
Det är 71,3 % av ”matavfallet” (enligt vår definition) som behandlas genom
kompostering och rötning.
Det är 8,1 % av matavfallet som används som bränsle.
Den största mängden av detta är animaliska biprodukter kategori 1 som inte
får behandlas biologiskt, ca 3-4 % av det totala matavfallet.
Spannmålsavrens kan diskuteras om det är lämpligt att behandla biologiskt.
Totala mängden är 3-4 % av det totala matavfallet. Rötningsanläggningar
brukar normalt inte vilja ha denna typ av torra material som har ganska hög
halt av svårnedbrytbar organisk substans. Komposteringsanläggningar skulle
möjligen kunna ta emot spannmålsavrenset, eftersom man ändå brukar
tillsätta träspån och liknande som strukturmaterial. Spannmålsavrenset är
dock vanligen för finmalt för att fungera som strukturmaterial.
Kasserade produkter från livsmedelsberedningar borde kunna gå att behandla
biologiskt.
14,6 % av matavfallet återvinns på annat sätt än genom biologisk behandling.
Gödsling på åkermark. Det är ca 5 % av matavfallet som används direkt som
gödselmedel på åkermark (återvinningsförfarande R10) utan föregående behandling.
Detta matavfall behöver således inte behandlas biologiskt för att kunna användas
som växtnäring. Även om det inte formellt är biologisk behandling skulle man i
miljömålssammanhang kunna jämställa det med biologisk behandling.
Spannmålsrester till bränslepelletstillverkning. För detta gäller samma resonemang
som för spannmålsavrens enligt ovan. Det är ca 4 % av det totala matavfallet som
används på detta sätt.
Framställning av Biomal hos Konvex. En stor del av detta är kategori 2 av
animaliska biprodukter, som kan behandlas biologiskt efter en hygieniserande
förbehandling. Det är ca 3 % av matavfallet som behandlas på detta sätt.
Vegetabiliskt fett till biodiesel samt frityrfett som går till kosmetikaindustrin är i
princip möjligt att både röta och kompostera. Rötningsanläggningar kan ibland ha
problem med för mycket fett i substratet så att skumning och svämning uppstår,
vilket stör processen och leder till oavsedda utsläpp av vätskan. För att kompostera
måste man absorbera fettet i annat poröst material, så större mängder kan vara svåra
att behandla. Det är ca 2 % av det totala matavfallet som går till biodiesel eller
kosmetikatillverkning
Det är 0,4 % av matavfallet som deponeras. Det avfall som deponeras är dock sådant
som borde kunna behandla biologiskt. Det deponerade avfallet utgörs dock av
småposter av avfall, som kan bero på att den mottagande anläggningen står still eller
har driftproblem och för tillfället inte kan ta emot avfall.
Av ovanstående kan man dra följande slutsatser:
16
1. Det är 71 % som behandlas biologiskt samt ytterligare ca 5 % som kan
användas som gödselmedel utan föregående behandling. Det är dock en
relativt stor andel av återstående avfall där det är svårt att säga om biologisk
behandling är lämpligaste metoden.
2. Av det som används som bränsle eller materialåtervinns är det en del som
möjligen skulle kunna behandlas biologiskt. Det skulle behövas ett
klargörande av hur man ska ställa sig till torra energirika material
(spannmålsavrens) eller fetter som används till bränsle. Är det
beslutsfattarnas mening att detta ska behandlas biologiskt, eller är återvinning
eller användning som bränsle en godtagbar behandling?
17