Slutrapport
SMED Rapport Nr 45 2011 Livsmedelsindustrins matavfall Per Edborg, SCB Kristian Hemström, IVL Klara Jakobsson, SCB Jan-Olov Sundqvist, IVL På uppdrag av Naturvårdsverket Publicering: www.smed.se Utgivare: Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut Adress: 601 76 Norrköping Startår: 2006 ISSN: 1653-8102 SMED utgör en förkortning för Svenska MiljöEmissionsData, som är ett samarbete mellan IVL, SCB, SLU och SMHI. Samarbetet inom SMED inleddes 2001 med syftet att långsiktigt samla och utveckla den svenska kompetensen inom emissionsstatistik kopplat till åtgärdsarbete inom olika områden, bland annat som ett svar på Naturvårdsverkets behov av expertstöd för Sveriges internationella rapportering avseende utsläpp till luft och vatten, avfall samt farliga ämnen. Målsättningen med SMED-samarbetet är främst att utveckla och driva nationella emissionsdatabaser, och att tillhandahålla olika tjänster relaterade till dessa för nationella, regionala och lokala myndigheter, luft- och vattenvårdsförbund, näringsliv m fl. Mer information finns på SMEDs hemsida www.smed.se. Förord Enligt den nya långsiktiga planen för avfallsstatistikområdet ska den framtagna avfallsstatistiken i större utsträckning möta de uppgiftsbehov som finns på nationell nivå för att kunna följa upp satta miljömål etc. Ett sådant mål rör hanteringen av livsmedelsavfall från livsmedelsindustri. Ett av delmålen i de nationella miljömålen lyder: ”Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföras till växtodling”. Projektet ger underlag för att följa upp detta miljömål. Det ska också producera statistik för rapportering enligt avfallsstatistikförordningen för Livsmedelsindustri SNI 10-12, uppkommet och behandlat avfall. Projektet ska förhoppningsvis också ta fram indikatorer så att denna statistik kan tas fram billigare i framtiden. 3 Innehåll FÖRORD 3 INNEHÅLL 4 SAMMANFATTNING 5 OMFATTNING 6 GENOMFÖRANDE Viktiga begrepp 7 7 Kontakt med Jordbruksverket och Livsmedelsverket 9 Avfallsfaktorer för uppräkning 9 Genomgång av miljörapporter 10 RESULTAT Avfallsfaktorer 11 11 Avfallsmängder 11 Behandling av avfall från livsmedelsindustri 13 DISKUSSION – ÄR MILJÖMÅLET UPPFYLLT? 4 16 Sammanfattning I studien har vi kartlagt uppkomst och hantering år 2009 av biprodukter och matavfall och jämförligt avfall från livsmedelsindustrin. Mängden matavfall uppgick till 534 000 ton och mängden biprodukter till 1 300 000 ton. Det mesta av avfallet har behandlats biologiskt genom rötning och kompostering, nämligen 288 000 ton respektive 93 000 ton, dvs. totalt 71 %. Endast 46 000 ton, 8 %, behandlades genom förbränning eller deponering, medan resten behandlats genom annan typ av återvinning, t.ex. spannmålsrester till pellets, vegetabiliskt fett till biodiesel eller gödsel på åkrar. Det avfall som förbrändes var spannmålsavrens, animaliska biprodukter kategori 1 och mindre mängder av kasserade chips. Förutom det egentliga avfallet har det uppkommit stora mängder biprodukter inom livsmedelsindustrin, 1,3 miljoner ton. Övervägande del av biprodukterna har använts till djurfoder, 95 %. Biprodukterna uppkommer i de flesta delbranscher inom livsmedelsindustrin, såsom foder- eller gränsmjölk från mjölkindustrin, fisk- och skaldjursrens till minkfoder från fiskberedningsindustrin och slaktavfall från slakterier. Av resultatet kan man dra följande slutsatser: 1. Det är 71 % som behandlas biologiskt samt ytterligare ca 5 % som kan användas som gödselmedel utan föregående behandling. Det är dock en relativt stor andel av återstående avfall där det är svårt att säga om biologisk behandling är lämpligaste metoden. 2. Av det som används som bränsle eller materialåtervinns är det en del som möjligen skulle kunna behandlas biologiskt. Det skulle behövas ett klargörande av hur man ska ställa sig till torra energirika material (spannmålsavrens) eller fetter som används till bränsle. Är det beslutsfattarnas mening att detta ska behandlas biologiskt, eller är återvinning eller användning som bränsle en godtagbar behandling? I projektet ingick även att ta fram uppgifter avseende 2009 för att kunna användas till rapporteringen WStatR 2012. Förutom matavfall uppkom enligt denna undersökning 29 000 ton farligt och 879 000 ton icke-farligt avfall inom livsmedelsindustrin. 5 Omfattning Projektet omfattar kartläggning av matavfall från livsmedelsindustrin för uppföljning av miljömålet. För rapportering enligt avfallsstatistikförordningen omfattar projektet dessutom allt övrigt avfall. Data har tagits fram avseende 2009. 6 Genomförande Viktiga begrepp Delmålet för matavfall från livsmedelsindustrier är formulerat som: ”Senast år 2010 ska matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföras till växtodling.” Flera av de begrepp som förekommer kan tolkas på olika sätt. Vi har använt följande tolkningar: MATAVFALL OCH BIPRODUKTER Matavfall från livsmedelsindustrier har vi i detta projekt definierat som EWC-Statkoderna 09A och 09.11 enligt EU:s Avfallsstatistikförordning. 09.11 är Animaliskt avfall från bearbetning av livsmedel och matavfall medan 09A är Animaliskt och vegetabiliskt avfall exkl. 09.11 och 09.3 Animalisk avföring, urin och gödsel. Det bör påpekas att detta egentligen inte är likvärdigt med att avfallet är ”av en sådan kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföras till växtodling”, eftersom det varken av avfallsförteckningen eller av EWC-Stat går att framtyda hur avfallet bör behandlas. I praktiken är det också stora mängder restprodukter som hanteras som biprodukter. I studien har vi kartlagt uppkomst och hantering år 2009 av både biprodukter och matavfall. Vid kartläggningen har avfall och biprodukter hållits i sär från varandra. Som biprodukter har vi klassat sådana restprodukter som uppfyller biproduktkriterierna i avfallsdirektivet: a) Det ska vara säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta att användas. b) Ämnet eller föremålet ska kunna användas direkt utan någon annan bearbetning än normal industriell praxis. c) Ämnet eller föremålet ska produceras som en integrerad del i en produktionsprocess. d) Den fortsatta användningen ska vara laglig, dvs. ämnet eller föremålet ska uppfylla alla relevanta produkt-, miljö- och hälsoskyddskrav för den specifika användningen och inte leda till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa. Det som klassats som biprodukt är främst restprodukter som används som djurfoder, samt i några få fall där verksamhetsutövaren klassat det som biprodukt och vi bedömt att kriterierna varit uppfyllda, t.ex. användning som kemikalieråvara. LIVSMEDELSINDUSTRI Som livsmedelsindustri har vi klassat sådana verksamheter som är klassade i SNI 10 – 12 i SCB:s Företagsdatabas (den femsiffriga koden är SNI-klassningen): 10111 Kreatursslakt 7 10112 Styckning av kött 10120 Beredning och hållbarhetsbehandling av fjäderfäkött 10130 Charkuteri- och annan köttvarutillverkning 10200 Beredning och hållbarhetsbehandling av fisk samt skal- och blötdjur 10310 Beredning och hållbarhetsbehandling av potatis 10320 Juice- och safttillverkning 10390 Annan beredning och hållbarhetsbehandling av frukt, bär och grönsaker 10410 Framställning av oljor och fetter 10420 Matfettstillverkning 10511 Osttillverkning 10519 Annan mejerivarutillverkning 10520 Glasstillverkning 10611 Mjöltillverkning 10612 Tillverkning av frukostflingor, mixer och andra livsmedelsberedningar av kvarnprodukter 10620 Stärkelsetillverkning 10710 Tillverkning av mjukt matbröd och färska bakverk 10721 Knäckebrödstillverkning 10722 Tillverkning av kex och konserverade bakverk 10730 Tillverkning av pastaprodukter 10810 Sockertillverkning 10821 Tillverkning av sockerkonfektyrer 10822 Tillverkning av choklad och chokladkonfektyrer 10830 Framställning av te och kaffe 10840 Tillverkning av senap, ketchup, kryddor och andra smaksättningsmedel 10850 Tillverkning av lagad mat och färdigrätter (ej på restaurang eller i butik) 10860 Tillverkning av homogeniserade livsmedelspreparat inklusive dietmat 10890 Framställning av andra livsmedel 10910 Framställning av beredda fodermedel 10920 Framställning av mat till sällskapsdjur 11010 Destillering, rening och tillblandning av spritdrycker 11020 Framställning av vin från druvor 11030 Framställning av cider och andra fruktviner 11040 Framställning av andra icke-destillerade jästa drycker 11050 Framställning av öl 11060 Framställning av malt 11070 Framställning av läskedrycker, mineralvatten och annat vatten på flaska 12000 Tobaksvarutillverkning BIOLOGISK BEHANDLING Som ”biologisk behandling” har vi här räknat kompostering och rötning. Kompostering och rötning är en del av återvinningsförfarandet R3 enligt den svenska avfallsförordningen: 8 R 3 Materialåtervinning av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra biologiska omvandlingsprocesser) Det innebär också att materialåtervinning av organiska ämnen på andra sätt än rötning och kompostering inte har räknats som biologisk behandling. Det finns även andra återvinningsförfaranden som kan tillämpas på matavfall: R 1 Användning främst som bränsle eller annan energikälla R 10 Markspridning med positiva effekter på jordbruket eller ekologin Kontakt med Jordbruksverket och Livsmedelsverket I andra projekt har SMED haft kontakter med Jordbruksverket och Livsmedelsverket, och det har då framkommit att Jordbruksverket tagit fram avfallsfaktorer för livsmedel. I detta projekt har kontakt tagits med Jordbruksverket och Livsmedelsverket för att se om dessa avfallsfaktorer kan användas. Resultatet visade att de aktuella avfallsfaktorerna gällde ”livsmedelssvinn vid direktkonsumtion”, och alltså inte berör livsmedelsindustrins produktionsavfall. Avfallsfaktorerna är enligt Jordbruksverket inofficiella och delvis schablonmässiga. Det är inte heller dokumenterat hur de tagits fram. Avfallsfaktorer för uppräkning Undersökningen genomfördes genom ett urval av miljörapporter där avfallsfaktorer togs fram för olika delbranscher inom livsmedelsindustrin. Därefter gjordes en uppräkning med hjälp av faktorerna så att avfallsmängden från hela livsmedelsindustrin erhölls genom hopslagning av avfallsmängderna från olika grupperingar av delbranscher. Utifrån olika förslag på faktorer fastnade vi för uppräkningsfaktorer baserade på antal anställda, mest beroende på att uppgifter om antalet anställda finns i SCB:s Företagsdatabas (FDB) för samtliga anläggningar som MR-undersökts liksom för sektorn totalt. För att förfina denna uppräkningsmetod, har vi sammanställt avfallsmängderna i de undersökta miljörapporterna i 9 olika grupper som vi ansåg ha likartad verksamhet och därför borde ha samma typer av avfall och därmed borde erhålla samma uppräkningsfaktor. Som exempel uppkommer i sockerindustrin väldigt stora mängder mineralavfall vid sköljning av betor, vilket skulle bli ett helt felaktigt totalvärde för hela sektorn vid en uppräkning av en snittfaktor för hela sektorn. 9 Genomgång av miljörapporter Det finns totalt 136 A- och B-anläggningar1 registrerade i SMP för år 2009. Av dessa valdes manuellt 75 stycken ut. Slumpmässigt valdes först miljörapporter från stora, medelstora och små anläggningar (i antal anställda), flest bland de större. Därefter valdes några extra i de grupper ovan, där vi ansåg att det var för få anläggningar för att få fram en bra uppräkningsfaktor. Miljörapporterna skrevs därefter ut och gicks igenom för att hämta ut avfallsuppgifter. Vid tveksamheter om matavfallet togs kontakt med i första hand den som ansvarade för miljörapporten enligt uppgift i miljörapportens grunddel, för att få så bra uppgifter om uppkomst och behandling som möjligt. Om det även var större problem med övriga avfallsslag passade vi på att fråga om dessa också vid kontakten. Däremot gjordes ingen kontakt när det bara var problem med övriga avfallsslag, eftersom detta inte var prioriterat i projektet. 1 A-anläggning är sådana anläggningar som enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd kräver tillstånd av Miljödomstolen, och B-anläggningar är sådana anläggningar som kräver tillstånd av Länsstyrelsen 10 Resultat Avfallsfaktorer Följande avfallsfaktorer beräknades för de olika delsektorerna: Slakterier och charkuterier Fisk och skaldjur Frukt, grönt och dryck Oljor, ost och glass Mjölk Mjöl och (djur)foder Sockerproduktion Bagerier och konditorier2 Övrigt livsmedel Matavfall, kg/anst Biprod, kg/anst 15 000 500 20 800 4 600 3 000 14 900 8 000 1 900 17 000 13 000 7 000 12 000 218 000 45 000 7 800 37 000 Avfallsmängder De framräknade avfallsmängderna för hela livsmedelssektorn visas i följande tabeller och diagram. Tabell 1. Avfallsmängder i Livsmedelsindustrin 2009 EWC-Stat Avfallsslag, icke-farligt avfall 01.2 Surt, alkaliskt eller salthaltigt avfall Ton 01.4 Förbrukade katalysatorer 02 Avfall av kemiska beredningar 146 03.1 Kemiska rester och avlagringar 249 03.2 Avloppsslam från industrier, våtvikt 48 03.2 Avloppsslam från industrier, torrvikt 14 05 Sjukvårdsavfall och biologiskt avfall 0 06 Metallavfall 7 410 07.1 Glasavfall 3 478 07.2 Pappers- och kartongavfall 07.3 Gummiavfall 07.4 Plastavfall 3 437 07.5 Träavfall 3 660 07.6 Textilavfall (inkl. läder) 08.41 Kasserade batterier och ackumulatorer 08A Kasserad utrustning 08.1 Uttjänta fordon 10 442 0 21 185 8 19 3 155 0 2 För denna grupp hade vi inga MR-uppgifter, så motsvarande metod som för övriga grupper genomfördes för de enkäter, i stället för MR, som inkom till 2004 års undersökning. För denna grupp saknas därmed behandlingsmetod för matavfallet och allt har här klassats som ”okänd behandling”. 11 09.11 Animaliskt och vegetabiliskt avfall exkl. 09.11 och 09.3 Animaliskt avfall från bearb. av livsmedel o matavfall 09.3 Animalisk avföring, urin och gödsel 10.1 Hushållsavfall och liknande 10.2a Blandat brännbart 10.2b Blandad deponirest 10.2c Övrigt blandat 10.3a Brännbart-sorteringsrest 10.3b Deponirest-sorteringsrest 0 10.3c Övrig sorteringsrest 9 11 Vanliga slam (exkl. muddermassor), våtvikt 191 069 11 Vanliga slam (exkl. muddermassor), torrvikt 34 772 11.3 Ej förorenade muddermassor 12.4 Avfall från förbränning och termiska processer 12A Mineralavfall exkl. 12.4 och 12.6 13 Stelnat, stabiliserat eller förglasat avfall 09A 353 867 180 393 21 691 6 902 39 578 1 322 12 982 998 0 226 174 465 0 877 411 Summa icke-farligt avfall, torrvikt 1 302 380 Biprodukter EWC-Stat Avfallsslag, farligt avfall Ton 01.1* Lösningsmedelsavfall 51 01.2* Surt, alkaliskt eller salthaltigt avfall 33 01.3* Oljeavfall 01.4* Förbrukade katalysatorer 02* Avfall av kemiska beredningar 03.1* Kemiska rester och avlagringar 03.2* Avloppsslam från industrier, våtvikt 21 03.2* Avloppsslam från industrier, torrvikt 2 05* Sjukvårdsavfall och biologiskt avfall 6 06* Metallavfall 3 07.1* Glasavfall 4 07.5* Träavfall 0 07.7* Avfall som innehåller PCB 0 08.41* Kasserade batterier och ackumulatorer 08A* Kasserad utrustning 08.1* Uttjänta fordon 0 10.2* Blandade och ej differentierade material 0 10.3* Sorteringsrester 0 12.4* Avfall från förbränning och termiska processer 6 12.6* Förorenade jord- och muddermassor 51 12A* Mineralavfall exkl. 12.4* och 12.6* 15 13* Stelnat, stabiliserat eller förglasat avfall 14 831 0 196 1 345 94 12 224 12 0 28 860 Summa farligt avfall, torrvikt Behandling av avfall från livsmedelsindustri I tabell 2 och tabell 3 visas hur matavfall från livsmedelsindustri behandlas. Tabell 2 Behandling av matavfall 2009 Matavfall 09.11+09A Uppkommet matavfall Förbränt Återvunnet Deponerat Komposterat Rötat Okänd behandling Ton Andel 534 260 43 350 0,081 78 405 0,146 2 172 0,004 93 512 0,175 287 566 0,538 29 255 0,055 Tabell 3 Användning av biprodukter 2009 Biprodukter Uppkomna biprodukter Biprodukt till material Biprodukt till djurfoder Biprodukt till okänd användning Ton Andel 1 302 380 4 874 0,004 1 239 409 0,952 58 097 0,047 Diagram1. Behandling av matavfall 2009 13 Diagram 2. Användning av biprodukter 2009 Mängden matavfall och jämförligt uppgick till 534 000 ton, medan mängden biprodukter uppgick till 1 300 000 ton. Jämfört med tidigare undersökningar är den sammanlagda mängden matavfall och biprodukter större. Vid tidigare enkätundersökningar, där vi frågat efter ”avfall”, har uppgiftslämnarna sällan redovisat alla biprodukter. I miljörapporter har verksamhetsutövarna vanligen redovisat både matavfall och biprodukter i miljörapportens textdel. Det är endast relativt små mängder av det uppkomna matavfallet i livsmedelsindustrin som behandlas genom förbränning eller deponering, 43 000 ton respektive 2 000 ton. En ganska stor post är annan återvinning än kompostering eller rötning, 78 000 ton. Exempel på vad som ingår i respektive behandling är: FÖRBRÄNNING (ANVÄNDNING SOM BRÄNSLE) - Animaliska biprodukter kategori 1-material Spannmålsavrens Kasserade produkter från livsmedelsberedningar DEPONERING - Svinborst Kasserade produkter från livsmedelsberedningar av kvarnproduktion Kasserade sillprodukter Sockervatten ÖVRIG ÅTERVINNING - Gödsling på åkermark Spannmålsrester till bränslepelletstillverkning Framställning av Biomal hos Konvex Vegetabiliskt fett till biodiesel Frityrfett till kosmetikaindustrin 14 Mycket av det som förbränns är olämpligt att behandla biologiskt. Det som idag deponeras skulle eventuellt kunna behandlas biologiskt men det handlar om mycket små mängder. En mycket liten del av hur matavfallet och biprodukter tas om hand går under benämningen ”okänd behandling” resp. ”okänd användning”. Det är sådana fall när uppgift om behandling/användning inte stått i miljörapporten och då uppgiftslämnaren vid förfrågan inte lämnat några uppgifter. Förutom matavfall och jämförligt avfall var de största mängderna icke-farligt avfall vanligt slam (EWC-Stat 11), 191 000 ton vått och 35 000 ton torrt, mineralavfall (12A) främst från sockerindustrin, 174 000 ton och blandat avfall för förbränning (10.2a), 40 000 ton. I stort uppkom små mängder farligt avfall, men mängden oljeavfall (01.3*) och kasserad utrustning (08A*) uppgick till 15 000 ton respektive 13 000 ton. Se vidare tabell 1 ovan. 15 Diskussion – är miljömålet uppfyllt? Det är 71,3 % av ”matavfallet” (enligt vår definition) som behandlas genom kompostering och rötning. Det är 8,1 % av matavfallet som används som bränsle. Den största mängden av detta är animaliska biprodukter kategori 1 som inte får behandlas biologiskt, ca 3-4 % av det totala matavfallet. Spannmålsavrens kan diskuteras om det är lämpligt att behandla biologiskt. Totala mängden är 3-4 % av det totala matavfallet. Rötningsanläggningar brukar normalt inte vilja ha denna typ av torra material som har ganska hög halt av svårnedbrytbar organisk substans. Komposteringsanläggningar skulle möjligen kunna ta emot spannmålsavrenset, eftersom man ändå brukar tillsätta träspån och liknande som strukturmaterial. Spannmålsavrenset är dock vanligen för finmalt för att fungera som strukturmaterial. Kasserade produkter från livsmedelsberedningar borde kunna gå att behandla biologiskt. 14,6 % av matavfallet återvinns på annat sätt än genom biologisk behandling. Gödsling på åkermark. Det är ca 5 % av matavfallet som används direkt som gödselmedel på åkermark (återvinningsförfarande R10) utan föregående behandling. Detta matavfall behöver således inte behandlas biologiskt för att kunna användas som växtnäring. Även om det inte formellt är biologisk behandling skulle man i miljömålssammanhang kunna jämställa det med biologisk behandling. Spannmålsrester till bränslepelletstillverkning. För detta gäller samma resonemang som för spannmålsavrens enligt ovan. Det är ca 4 % av det totala matavfallet som används på detta sätt. Framställning av Biomal hos Konvex. En stor del av detta är kategori 2 av animaliska biprodukter, som kan behandlas biologiskt efter en hygieniserande förbehandling. Det är ca 3 % av matavfallet som behandlas på detta sätt. Vegetabiliskt fett till biodiesel samt frityrfett som går till kosmetikaindustrin är i princip möjligt att både röta och kompostera. Rötningsanläggningar kan ibland ha problem med för mycket fett i substratet så att skumning och svämning uppstår, vilket stör processen och leder till oavsedda utsläpp av vätskan. För att kompostera måste man absorbera fettet i annat poröst material, så större mängder kan vara svåra att behandla. Det är ca 2 % av det totala matavfallet som går till biodiesel eller kosmetikatillverkning Det är 0,4 % av matavfallet som deponeras. Det avfall som deponeras är dock sådant som borde kunna behandla biologiskt. Det deponerade avfallet utgörs dock av småposter av avfall, som kan bero på att den mottagande anläggningen står still eller har driftproblem och för tillfället inte kan ta emot avfall. Av ovanstående kan man dra följande slutsatser: 16 1. Det är 71 % som behandlas biologiskt samt ytterligare ca 5 % som kan användas som gödselmedel utan föregående behandling. Det är dock en relativt stor andel av återstående avfall där det är svårt att säga om biologisk behandling är lämpligaste metoden. 2. Av det som används som bränsle eller materialåtervinns är det en del som möjligen skulle kunna behandlas biologiskt. Det skulle behövas ett klargörande av hur man ska ställa sig till torra energirika material (spannmålsavrens) eller fetter som används till bränsle. Är det beslutsfattarnas mening att detta ska behandlas biologiskt, eller är återvinning eller användning som bränsle en godtagbar behandling? 17
© Copyright 2024