Tre perspektiv på Konflikt och försoning –
FoU-Södertörns Skriftserie nr 123/14 Tre perspektiv på Konflikt och försoning – en ny arbetsmodell vid komplicerade vårdnadskonflikter Anna Blom Marianne Gabrielsson FoU-Södertörn är en forsknings- och utvecklingsenhet som ägs av kommunerna Botkyrka, Gotland, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö och Värmdö. Nykvarn ingår i ett hängavtal. Arbetsfältet är individ- och familjeomsorgen samt funktionshinderområdet (inklusive socialpsykiatrin). Mer information på www.fou-sodertorn.se Rapporten kan laddas ner från www.fou-sodertorn.se FoU-Södertörn Römossevägen 25 146 31 Tullinge Tel: 08- 530 621 80 Fax: 08- 530 621 81 E-post: [email protected] www.fou-sodertorn.se Tre perspektiv på Konflikt och försoning - en ny arbetsmodell vid komplicerade vårdnadskonflikter © FoU-Södertörn och författarna 2014 FoU-Södertörns Skriftserie nr 122/14 ISSN 1403-8358 2 Förord Barnen som växer upp i sina föräldrars vårdnads- eller umgängeskonflikt har fått mer uppmärksamhet under senare år. Deras svåra situation har annars länge varit tämligen dold och tjänstemännen som mött dem har lätt passiviserats av föräldrarnas upplevelser av kränkning och missmod. Kanske är det också så att denna typ av konflikter stått tillbaka i metodutvecklingen i socialt och juridiskt arbete. Jämfört med andra kunskapsfält är exempelvis erbjudandet till familjer väldigt begränsat när det gäller arbetssätt och metoder inom socialtjänsten. Likaså har behovet av samverkan mellan tingsrätt och kommunernas familjerätt fått stå tillbaka för svårigheterna att arbeta samordnat när skillnaderna i organisationskultur och rutiner är besvärliga att överbrygga. I den här rapporten presenteras en ny metod på det familjerättsliga området, Konflikt och försoning, där kärnan just är en ny form av samverkan mellan tingsrätt och familjerätt. På FoU-Södertörn pågick under 2009 – 2012 ett projekt med titeln Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt – att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar. Att prova och lokalt anpassa Konflikt och försoning i 3 tingsrätter och FoU-enhetens 9 ägarkommuner utgjorde en viktig del av detta projekt. Kommunerna är Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Salem, Södertälje, Tyresö och Värmdö. Tingsrätterna är Södertörn, Nacka och Södertälje. Numera finns Konflikt och försoning inom det ordinarie utbudet av metoder i det här området söder om Stockholm, även om antalet ärenden som omfattas av modellen fortfarande är (för) få. Implementering av nya arbetssätt sker sällan med raketfart. Rapporten sammanställer några intervjumaterial från projektet med tre av de viktigaste intressenterna i modellen Konflikt och försoning, förälder, domare och familjerättssekreterare. De berättar om sina erfarenheter av den här arbetsmodellen, dess möjligheter och begränsningar, och vilka familjer med separerade föräldrar som den passar för. Vi är tacksamma för att de intervjuade så generöst givit av sin tid och eftertanke om familjerättsligt arbete. Den viktigaste intressenten, barnet, är dock inte tillfrågat. Det återstår att göra. Vi hoppas att rapporten blir till nytta som hopp och inspirationskälla för alla som i sin vardag möter barn i svåra vårdnadskonflikter. Redan har metoden spritt sig till en hel del kommuner och tingsrätter i landet. Författarna till denna rapport är två. Anna Blom var doktorand och arbetade som forskningsassistent vid FoU-Södertörn när hon genomförde denna intervjuundersökning inom projektet med syfte att dokumentera och analysera familjerättssekreterarens syn på det nya arbetssättet Konflikt och försoning. Marianne Gabrielsson arbetade som forskningsassistent i projektet vid FoU-Södertörn, men också i ett forskningsprojekt vid Rättssociologiska institutionen, Lunds universitet, när hon gjorde en dokumentation av domares och förälders uppfattning om arbetsmodellen. Förutom en undersökning av föräldrar som utvecklar vårdnadskonflikt är syftet med forskningsprojektet att utvärdera de nya arbetsmodeller som förekommer vid vissa tingsrätter och kommuner, som Konflikt och försoning och Föräldrakoordinator. 3 Dessutom var Marianne, som projektledare för ett utvecklingsprojekt inom familjerätten i Stockholms stad, den som initierade Konflikt och försoning i Sverige. Stockholmsprojektet var föregångaren till vårt projekt på FoU-Södertörn. Två ytterligare rapporter från projektet Barn med föräldrar i svår vårdnadskonflikt kommer att publiceras i samma skriftserie som denna och vara nedladdningsbara från FoU-Södertörns hemsida. Båda handlar om utvecklingsarbete inom familjerätten, en om arbetsmodellen Föräldrakoordinator, eller Koordinator, och en om arbetsmodellerna Konflikt & försoning och Koordinator i belysning av barnkonventionens begrepp barnets bästa. Den senare är ett examensarbete i folkhälsovetenskap. FoU-Södertörn är en forsknings- och utvecklingsenhet som ägs gemensamt av socialtjänsten i ovan nämnda kommuner söder om Stockholm. FoU-Södertörns arbetsfält är individ- och familjeomsorgen, funktionshinderområdet och socialpsykiatrin. Arbetet bedrivs i nära samarbete med praktiken. FoU-Södertörn har en egen hemsida, www.fou-sodertorn.se Här presenteras bland annat den egna rapportserien. Tullinge i februari 2014 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn F.d. projektledare Barn med föräldrar i svår vårdnadskonflikt 4 KONFLIKT OCH FÖRSONING Uppföljning av en arbetsmodell vid komplicerade vårdnadskonflikter Anna Blom Januari 2012 5 Två kvinnor kom till den vise Salomo för att han skulle avgöra vem av dem som var mor till ett barn. Båda två hävdade att barnet var deras och ingen ville ge med sig. Salomo tog då fram ett svärd och föreslog att barnet skulle huggas i två delar så att de grälande kvinnorna kunde få var sin del av barnet. När den ena kvinnan då vilt protesterade ocsa: ’Herre, ge honom hellre åt henne, döda honom inte.’ Och när den andra sa: ’Nej, ingen av oss skall ha honom. Hugg till!’ förstod Salomo vem det var som var barnets riktiga mamma. (Kungaboken 3:16-28) 6 Innehåll PROBLEMET _______________________________________________________ 9 UPPDRAGET _______________________________________________________ 9 ETT TIDIGARE PROJEKT __________________________________________ 9 DET AKTUELLA PROJEKTET _____________________________________ 10 Modellen Konflikt och försoning ________________________________________________ 10 Föräldrabalken __________________________________________________________________ 11 Rekommenderad arbetsgång för modellen __________________________________________ 11 UPPFÖLJNINGEN _________________________________________________ 14 Tillvägagångssätt ___________________________________________________________ 14 Övergripande frågeställningar___________________________________________________ 16 Barnperspektiv __________________________________________________________________ 16 Intervention (behandling) __________________________________________________________ 16 Samverkan _____________________________________________________________________ 16 RESULTAT ________________________________________________________ 17 Tolv ärenden __________________________________________________________ 17 Sjutton familjerättssekreterare __________________________________________________ 18 Familjernas situation _________________________________________________________ 18 Lämpliga familjer? ________________________________________________________________ 20 Välja familj eller anpassa arbetsinsats __________________________________________________ 21 Arbetsgång ________________________________________________________________ 21 Initierandet_____________________________________________________________________ 21 Den muntliga förhandlingen ________________________________________________________ 22 Förloppet ______________________________________________________________________ 23 Den praktiska erfarenhetens betydelse __________________________________________________ 23 Mål och resultat ____________________________________________________________ 24 Avslutade ärenden där föräldrarna kommit överens ________________________________________ 24 Att hitta konfliktens kärna __________________________________________________________ 25 Avslutade ärenden utan överenskommelse _______________________________________________ 26 Att välja målsättning ______________________________________________________________ 28 Att se det positiva ________________________________________________________________ 28 Samlade erfarenheter av Konflikt och försoning ______________________________________ 29 Familjerätternas önskemål och förslag till utveckling __________________________________ 32 Fler ärenden ____________________________________________________________________ 32 Praktisk träning _________________________________________________________________ 33 Samarbete _____________________________________________________________________ 33 Tydlighet ______________________________________________________________________ 33 Tidigare inträde _________________________________________________________________ 34 Handledning ___________________________________________________________________ 34 AVSLUTANDE KOMMENTAR_____________________________________ 34 LITTERATUR _____________________________________________________ 35 7 BILAGA ___________________________________________________________ 35 Intervjuguide FR-sekreterare_______________________________________________ 35 8 PROBLEMET Barn till separerade föräldrar löper stor risk att utsättas för trauman i de fall föräldrarna påtagligt strider kring vårdnadsfrågan i samband med sin separation. Forskning visar att barn riskerar att utveckla såväl känslomässiga som beteendemässiga störningar under en längre djupgående vårdnadskonflikt. I en muntlig projektredovisning 2011 lyfts följande formuleringar fram (Gabrielsson): ”En ihållande konflikt mellan föräldrar där rättsprocesser, vårdnadsutredningar och alienerade barn kan ingå, ökar markant risken för allvarliga känslo- och beteendemässiga störningar hos barn” (Kelly, 2002) ”Svåra vårdnadsstrider är stressande, traumatiska och direkt skadliga för barn” (Elrod och Ramsay 2001) ”Den viktigaste faktorn för barns välmående efter separation är att inte utsätta barnet för konflikt mellan föräldrarna” (Lamb, 1997, Kelly, 2007, Jaffe, 2008) Med hänsyn till barnets bästa finns, enligt ovanstående, all anledning att utveckla metoder för att komma tillrätta med föräldrarnas (vårdnads-)konflikt. Situationen är emellertid komplicerad. De aktuella föräldrarna – det vill säga de i de mest djupgående vårdnadstriderna – har ofta även svårigheter på andra områden. Så uppges det till exempel finnas en överrepresentation av socialt och ekonomiskt utsatta familjer här, och forskning anger en rad omständigheter som riskfaktorer för att hamna i komplicerad vårdnadstvist, såsom missbruk, våld i relationen, psykisk diagnos, begåvningsnedsättning och svagt fäste på arbetsmarknaden, samt även stora kulturella eller åldersmässiga skillnader parterna emellan (Rejmer 2003). UPPDRAGET I den här rapporten diskuteras arbetsmodellen Konflikt och försoning, som har prövats inom projektet ’Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt – att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar’. Uppföljningen har bedrivits med fokus på erfarenheter uttryckta i intervjuer med familjerättsekreterare (förkortas fortsättningsvis fr-sekreterare) vid ett antal familjerätter inom kommunernas socialtjänst. ETT TIDIGARE PROJEKT Ett tidigare projekt som fokuserat samma område är ’Barn i svåra vårdnadsstrider’ . Projektet (här benämnt Stockholmsprojektet) bedrevs vid Barn- och ungdomsenheten vid Hägersten-Liljeholmen stadsdelsförvaltning (under tiden februari 2008-februari 2011) och hade som huvudsakligt syfte att hitta och inventera verksamma metoder som skulle kunna lösa konfliktsituationen, samt pröva dessa i den ordinarie verksamheten. Målgruppen för de eftersökta metoderna beskrivs i slutrapporten ha varit ”de familjer som de ordinarie arbetssätten inte varit tillräckliga för” (Gabrielsson 2011, s 16). Mest angeläget var att hitta metoder som syftade till att ”minska konflikter och mildra lidandet för barn i svåra vårdnadsstrider, oavsett specifik problematik” (ibid). 9 Man fann två modeller – anpassade till målgruppen – som ansågs lämpliga att pröva; dels den nordamerikanska Parenting Coordinator, dels den norska Konflikt og forsoning. Modellerna ansågs kunna rikta och förkorta den konfliktfyllda processen. Konflikt och försoning har utvärderats i Norge (Koch 2008) 1 och uppges där kraftigt ha ökat antalet varaktiga samförståndslösningar (Gabrielsson 2011). Genom Stockholmsprojektet bearbetades och anpassades Konflikt och försoning till svenska förhållanden, och modellen kom, genom det projektet, att användas i 18 ärenden knutna till Södertörns tingsrätt. DET AKTUELLA PROJEKTET Det projekt som föreliggande uppföljning ingår i startade år 2010 som en följd av det ovan beskrivna Stockholmsprojektet. Syftet var att pröva motsvarande metoder även i Södertörnskommunerna. Projektet (Södertörnsprojektet) har bedrivits som ett metodutvecklingsarbete, och omfattar socialtjänstens familjerätter i ursprungligen nio kommuner; Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn, Nacka, Värmdö, Tyresö, Södertälje och Salem2, samt tingsrätterna Södertörn, Nacka och Södertälje: Södertörns tingsrätt Botkyrka, Haninge, Huddinge och Nynäshamn kommuner Nacka tingsrätt Södertälje tingsrätt Nacka, Värmdö och Tyresö kommuner Södertälje, Salem och Nykvarn3 kommuner Samordnare för projektet har varit FoU-Södertörn (där Botkyrka kommun står som huvudman).4 Modellen Konflikt och försoning Den modell som i huvudsak prövats i Södertörn under den hittillsvarande projekttiden, och som följs upp här, är Konflikt och försoning. Konflikt och försoning beskrivs i Stockholmsprojektet vara en arbetsmodell som riktar sig till separerade föräldrar, som sökt sig till tingsrätten för att få sin konflikt angående vårdnad/boende/umgänge reglerad. Föräldrarnas konflikt antas vara djupgående, och modellen syftar till att sänka konfliktnivån för att öka föräldrarnas samarbetsförmåga kring barnen. Konflikt och försoning kan i praktiken kort beskrivas som en medlingsmodell, där de olika myndigheterna tingsrätt (rådman) och familjerätt (familjerättssekreterare) arbetar utifrån gemensamma samtal med föräldrarna (sk muf; ’muntlig förhandling’), och där familjerätten arbetar med familjen i tidsrummet mellan förhandlingarna. Det centrala i modellen är sålunda, att genom intensifierade samtal och förstärkt arbete vid socialtjänstens familjerätter, och i samarbete med tingsrätten, hjälpa föräldrarna att flytta fokus 1 Kosch (2008) Evaluering av saksbehandlingsreglerne for domstolene i barneloven saker om foreldreansvar, fast bosted og samvaer. Oppdrag fra Barne- og likestillingsdepartementet. 2 Kommunerna Nynäshamn och Salem ingår inte i uppföljningen. 3 Nykvarn ingår inte bland FoU-Södertörns kommuner. 4 För en utförligare beskrivning av Stockholmsprojektet ”Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt – att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar”, se slutrapport av Eva Nyberg (2012). 10 från sin egen konflikt till att se till barnets bästa. Härmed vill man uppnå en samförståndslösning, och också undvika traditionell tingsrättsförhandling. I vissa fall anses metoden dock inte vara lämplig, såsom i familjer där någon av parterna dömts för våld, eller där det föreligger skydd (skyddade personuppgifter, adress etc). Föräldrabalken Vid den situation, då föräldrar – som är oense om vårdnad/boende/umgänge efter en separation – söker sig till tingsrätten, finns tre centrala skrivningar i lagstiftningen som är aktuella i sammanhanget (Föräldrabalken, FB 1949:381). Den första handlar om att föräldrar, genom tingsrätten, kan få samarbetssamtal vid familjerätten: ”Föräldrar kan enligt 5 kap 3 § socialtjänstlagen (2001:453) genom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna. /.../” (FB 6 kap, 18 §) De två följande handlar om att familjerätten kan uppmanas lämna (register-)uppgifter respektive så kallad snabbupplysning, rörande familjen, till tingsrätten: ”Rätten ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Innan rätten avgör ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller umgänge ska socialnämnden ges tillfälle att lämna upplysningar. Har nämnden tillgång till upplysningar som kan vara av betydelse för frågans bedömning är nämnden skyldig att lämna rätten sådana upplysningar. Om det behövs utredning utöver vad som sägs i andra stycket, får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att utse någon att verkställa den. Rätten får fastställa riktlinjer för utredningen /.../” (FB 6 kap, 19 §) ”I mål eller ärenden om vårdnad, boende eller umgänge får rätten, om det behövs, besluta om vårdnad, boende eller umgänge för tiden till dess att frågan har avgjorts genom en dom eller ett beslut som har vunnit laga kraft eller föräldrarna har träffat ett avtal om frågan och avtalet har godkänts av socialnämnden. Innan ett beslut enligt första stycket meddelas skall motparten få tillfälle att yttra sig i frågan. Rätten kan inhämta upplysningar från socialnämnden i frågan. Innan socialnämnden lämnar upplysningar skall den, om det är lämpligt, höra föräldrarna och barnet. /.../” (FB 6 kap, 20 §) Rekommenderad arbetsgång för modellen Under projekttiden i Södertörnsprojektet utarbetades en arbetsgång för modellen Konflikt och försoning (KoF), med avseende på samarbetet mellan familjerätt (FR) och tingsrätt (TR), och hur ärenden ska aktualiseras för att bli ’projektmål’; det vill säga bli föremål för att pröva KoF. Beskrivningen av arbetsgången har utgjort ett ’levande dokument’ under projektets gång; det har därmed varit (och är fortfarande?) föremål för korrigering undan för undan. Dokumentet enligt mars 2011 återges nedan: Rekommenderad arbetsgång mellan tingsrätt och familjerätt vid ”Konflikt och försoning” angående dokumentation och tillämpliga bestämmelser. 11 Aktualisering kan ske på två sätt (skriftligt eller muntligt): TR kontaktar FR, för fråga om det är ett lämpligt projektmål, när ett ärende blir aktuellt och begär registeruppgifter enligt FB 6:19 andra stycket. (Registeruppgifterna skickas till TR.) FR kontaktar TR i samband med begäran om snabbupplysning enligt FB 6:20 för att diskutera om det är ett lämpligt mål för projektet. FR har då oftast träffat parterna i samband med snabbupplysningen och där föreslagit KoF, som de ställt sig positiva till. Kontakt med parter Då TR och FR är överens om att målet är lämpligt att ingå i projektet tar TR kontakt med parterna genom ombuden. Efter kommunikation med parterna kallar TR parter, ombud och FR. Förhandling 1 på TR TR och FR har ett kort förmöte (30 min) där man går igenom processen och sina respektive roller (formalia). Inget ska yppas om innehållet i målet. TR och FR tar emot parter med ombud vid dörren och hälsar på dem. TR och FR sitter bredvid varandra, därefter sitter parterna på varsin sida närmast FR/TR och ombuden bredvid respektive part. Ordföranden börjar mötet med att informera om syftet och de närvarandes respektive roller. Efter det att parterna genom medling av ordföranden och familjerättssekreteraren kommit överens om ett interimistiskt beslut bokas nästa förhandlingstillfälle in med parterna. Viktigt att FR har tider att ge parterna för att kunna påbörja KoF-arbetet omgående. Nästa förhandlingstillfälle bestäms omkring tre månader senare. Beslutet innefattar begäran om samarbetssamtal enligt FB 6:18 och snabbupplysning enligt FB 6:20, som ska redovisas muntligt vid förhandlingen. Överenskommelse görs med parterna om vilka kontakter som ska tas ex. med barnomsorg, skola, BUP 5 och uppdraget skrivs in i beslutet i protokollet. Noggrann genomgång med parterna om det kommande arbetet enligt KoF och vikten av att parterna prioriterar det arbetet. Notarien skrivet ut det interimistiska beslutet direkt efter förhandlingen och ger det till parterna i handen. 5 BUP, Barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning. 12 Interimistiskt beslut fattas med noggranna uppdrag till parterna och FR. Samarbetssamtal och snabbupplysning på FR Händelser som har betydelse för ärendet förs i journalanteckningar, som ska vara kortfattade (FB 6:18). Kommunicering av samarbetssamtalen med parterna sker vid förhandling 2 (nedan) och levereras muntligt. Efter förhandling 2 avslutas inledd utredning med en kort sammanfattning av resultatet. Samtal med barnen och referentsamtal skrivs ut att delges parterna skriftligen vid förhandling 2 i TR (FB 6:20). (Detta för att undvika onödiga samtal med referenter och barn, om det måste bli vbu-utredning). Förhandling 2 på TR TR och FR har ett kort förmöte kring snabbupplysningen och där FR rådfrågar TR, om uppgifter, som FR tänker lämna under förhandlingen borde föranleda stängda dörrar. Förhandlingen börjar med att FR delger TR och parterna upplysningar om vad som har hänt sedan föregående förhandling. Vad har varit positivt, Vad har fungerat under tiden? FR lämnar ev. skriftlig information. FR lämnar inte förslag till lösning av konflikten vid förhandlingen. Om förslag ska ges, är det nämnden som ska yttra sig. FR deltar genom sina kunskaper om barn och för att fokusera på barnperspektivet och barnets bästa. FR:s muntliga information antecknas av notarien. Dessa anteckningar ska FR ta del av (för att undvika ev. missförstånd) innan de delges parterna. Notarien mejlar över FR:s uppgifter, som godkänner förslaget med ev. rättelser och återsänder det till notarien inom tid, som notarien antecknat. (Det ska gå mycket snabbt). TR har enskilda samtal med vardera parten, som FR deltar i. Tid sätts för träffar mellan FR och parterna under förhandlingen. Viktigt att FR har tider att ge parterna för att kunna fortsätta KoF-arbetet omgående. Tid sätts för förhandling 3 under mötet (3 månader senare). Utförliga protokoll skrivs om beslut som fattas. Interimistiskt beslut fattas med noggranna uppdrag till parterna och FR. 13 Förhandling 3 ev. flera Samma upplägg som förhandling 2. Avslut Genom dom i TR eller avtal på FR. Beslut och domar bör vara detaljerade. Viktigt att tänka på TR och FR är tydliga med sina respektive professioner och uppdrag gentemot parterna. Om FR är osäker på om uppgifter, som ska delges muntligen borde vara sekretessbelagda fråga då TR för att göra det möjligt för TR att besluta om stängda dörrar efter begäran av någon av parterna. Uppgifter om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden kan sekretessbeläggas om det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Detta kan avse uppgifter om sjukdom eller uppgifter i t.ex. en BUP-utredning. Allt som sägs muntligen eller föredras skriftligt är offentligt i domstol, om inte TR har beslutat att förhandlingen ska hållas inom stängda dörrar. Det som har förevarit inom stängda dörrar blir offentligt när målet avslutas, om inte tingsrätten i beslut eller dom har beslutat att sekretessen ska bestå för dessa uppgifter. Beslut och domar bör vara så detaljerade som möjligt. Överenskommelser om t.ex. koordinator eller annat, som inte är verkställbart, kan skrivas i domskälen eller i protokollet. *** Så långt inledning och projektgruppens rekommenderade arbetsgång för modellen Konflikt och försoning. Låt oss med detta gå över till själva uppföljningen. UPPFÖLJNINGEN Tillvägagångssätt Vid det första mötet med projektgruppen om uppföljningen av arbetet med modellen Konflikt och försoning (2011-09-08) diskuterades hur denna skulle kunna läggas upp; Vad specifikt skulle följas upp? Vilken typ av resultat förväntades? Hur skulle informationen samlas in? Det föreföll vara lämpligt att fokusera på de erfarenheter som gjorts av familjerätternas fr-sekreterare i samband med att de arbetat med modellen, snarare än de resultat som uppnåtts. De förväntade resultaten skulle därmed vara sådana att de skulle kunna 14 möjliggöra en fortsatt prövning och utveckling av arbetet. Gruppen enades också om att den huvudsakliga insamlingsmetoden skulle vara intervjuer. Initialt tänktes ett urval ärenden ingå i uppföljningen, då projektgruppen mot bakgrund av tidigare uppföljningserfarenheter (där insamlandet av ett större material erbjudit svårigheter, se Andersson-Collins 2011) hade önskemål om att den här uppföljningen skulle föras på djupet istället för ’på bredden’. Det visade sig dock under arbetets gång att antalet ärenden, där man arbetat med Konflikt och försoning vid de aktuella familjerätterna, redan var förhållandevis litet. Urvalet föll därmed bort, och samtliga ärenden kom att ingå. En del av uppföljningsarbetet kom också av detta skäl att ägnas åt ett slags motiverande arbete gentemot familjerätternas chefer och personal, med syfte att antalet ärenden där man prövar Konflikt och försoning ska öka framöver (till förmån för möjlig kommande utvärdering). Det sätt på vilket den aktuella uppföljningen har genomförts utgår således från antalet befintliga ärenden. Det är därmed inte fråga om en utvärdering i traditionell mening (jmf Karlsson Vestman 2011), därtill är materialet alltför litet. På den teoretiska nivån kan uppföljningens inriktning beskrivas som en kombination av behovsinriktad/belysande och process/deltagarinriktad uppföljning (Karlsson Vestman 2011). Eftersom Konflikt och försoning framhåller barnets bästa som huvudsakligt fokus, är barnets bästa även givet fokus i uppföljningen. Uppföljningen startade i september 2011 med sonderande möten med personal och chefer vid de aktuella familjerätterna. Det första mötet hölls med familjerätterna i de kommuner som ingår i Nacka Tingsrätts område; Tyresö, Värmdö och Nacka. Förutom jag själv var tretton personer närvarande; chef och tre familjerättssekreterare från Tyresö, chef och tre familjerättssekreterare från Värmdö, samt chef och fyra familjerättssekreterare från Nacka. Nästa möte hölls med Haninge Familjerätt (chef plus sex fr-sekreterare), och det följande med Botkyrka Familjerätt (chef plus fem fr-sekreterare). Slutligen mötte jag Södertälje Familjerätt (chef plus sex fr-sekreterare) samt Huddinge Familjerätt (chef plus sex fr-sekreterare). Mötena syftade till att jag skulle få möjlighet att presentera mig och den förestående uppföljningen, att jag skulle få upplysningar kring aktuella ärenden, samt att familjerättssekreterarna skulle få möjlighet att ställa frågor. Som nämnts fick dessa möten också en motiverande funktion – främst genom att själva diskussionen aktualiserade prövandet av modellen – vilket var viktigt eftersom det alltmer framkom att man upplevde att intresset för att använda Konflikt och försoning börjat falna då inga nya ärenden tillkom. Vid dessa möten bokades även nya tillfällen med aktuella fr-sekreterare – det vill säga de som haft, eller höll på med, ärenden där modellen användes – för närmare intervju. Vid de påföljande intervjuerna användes intervjuguider med övergripande generella frågor (se bilaga). Familjerättssekreterarna intervjuades ’face to face’; de hade i förväg fått intervjuguiden tillsänd, och samtalet bandades. De fick dels svara på frågor om sina egna erfarenheter av projektet och av att arbeta med Konflikt och försoning, dels beskriva den aktuella familjen, samt hur Konflikt och försoning fungerat i relation till just denna familjs problematik. 15 I denna rapport beskrivs sålunda fr-sekreterarnas samlade erfarenheter av att ha arbetat med modellen. Övergripande frågeställningar I projektplanen för Södertörnsprojektet (2010-04-01) anges att de arbetsformer, som prövades inom det tidigare Stockholmsprojektet, innebar ”ett fördjupat barnperspektiv, ett ökat inslag av behandling, och en ny samverkan mellan familjerätt och tingsrätt”. Frågan är om, eller på vilket sätt, dessa övergripande tre punkter – som kan förstås som önskvärda resultat – även återfinns i Södertörnskommunerna; främst vad gäller arbetsformen Konflikt och försoning? Barnperspektiv Syftet med metodutvecklingen inom de aktuella verksamheterna uppges i projektplanen vara att på sikt, genom tidiga insatser i separationsprocessen mellan föräldrarna, kunna förebygga det lidande som en vårdnadskonflikt orsakar barnet. På vilket sätt har arbetsformen Konflikt och försoning varit verksam här? Har man kommit in tillräckligt tidigt i processen för att man ska kunna tala om ’förebyggande’? I annat fall; har man kunnat minska (risken för) negativa konsekvenser för barnet genom modellen Konflikt och försoning? Ovanstående syftesformulering i projektplanen utgår från att man genom modellen antas stärka fokus på barnperspektivet (barnets bästa), så som det exempelvis definieras av Barnombudsmannen (2003). Frågan är här på vilket sätt barnperspektivet visar sig i uppföljningens intervjuer med fr-sekreterare. Intervention (behandling) Det ökade inslaget av behandling, ett önskat resultat i projektplanen, kan – på ett kanske bättre sätt – beskrivas som intensifierat familjearbete, eller ökad intervention, i vad familjerätten de facto gör, relaterat till den aktuella familjen (detta då man inom Konflikt och försoning vanligen avhåller sig från det som inom socialtjänsten benämns ’familjebehandling’). Projektplanen anger att Konflikt och försoning tillhandahåller stora möjligheter att individualisera insatserna utifrån behovet i varje familj. Individualisering och flexibilitet anses öka motivationen hos föräldrar i de svåraste konflikterna att ta emot hjälp, då många familjer inte antas klara av detta genom metoder som präglas av alltför fasta ramar. Frågan här är vad interventionen inom Konflikt och försoning har bestått i, och vari dess individualisering och flexibilitet ligger. Vidare anges i projektplanen att man önskar söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar. Vad visar intervjuerna i den frågan? Samverkan Slutligen; i projektplanen hänvisas till Rejmer (2003) som konstaterar att eftersom föräldrar som utvecklar svåra vårdnadskonflikter ofta tillhör utsatta grupper i samhället 16 även på andra sätt, kan barnen komma att utredas av många olika tjänstemän från olika verksamheter (såsom utredning enligt SoL 11:1). De många myndighetspersonerna förblir vanligen anonyma för barnen, dess funktioner blir svåra att särskilja, och de ger inte det stöd som barnen behöver. Det anses därför vara angeläget med ökat samarbete mellan familjerätt och andra enheter så att barnen slipper utsättas för många, och inte sällan samtidiga, utredningar. Metodutvecklingen inom familjerättens arbete beskrivs därmed i projektplanen ha dubbla syften; dels att öka föräldrarnas förmåga till samarbete kring barnet, och dels att öka samarbetet mellan de olika myndigheter som möter dessa familjer. Modellen Konflikt och försoning kan sägas förutsätta en ökad samverkan mellan familjerätt och tingsrätt. Vilka erfarenheter från det området uttrycks i intervjumaterialet? Har man kunnat begränsa barnets antagna stora antal möten med olika myndighetspersoner, vilket anges som önskvärt i projektplanen? RESULTAT Tolv ärenden Våren 2011 anmäldes, till projektgruppen, tolv ärenden från de tre tingsrätterna, där Konflikt och försoning hade använts, eller skulle komma att användas. Sex av dem kom från Södertörns TR, tre från Nacka TR och tre från Södertälje TR. Hösten 2011 reviderades uppgifterna något; vissa ärenden hade förhindrats av olika omständigheter (såsom förväntad brottmålsdom, dödsfall, etc), andra hade tillkommit. Under uppföljningen (till och med 2011-10-19) fastställdes antalet till tretton; nio avslutade, tre pågående, och ett planerat. Tolv ärenden kom sedermera att ingå uppföljningen; fem från Södertörns TR, fyra från Nacka TR och tre från Södertälje TR: Avslutade Pågående Planerade TR SÖDERTÖRN Botkyrka I Haninge I Huddinge II (I) I TR NACKA Nacka II Värmdö Tyresö I I TR SÖDERTÄLJE Södertälje II I 17 Sjutton familjerättssekreterare Sammanlagt intervjuades sjutton familjerättssekreterare som arbetat med avslutade och pågående ärenden. I de flesta fall (nio stycken) har fr-sekreterarna arbetat två och två, med den ena som huvudansvarig. Samtliga sjutton fr-sekreterare är socionomer, och de har erfarenhet från arbete i familjerätten i varierad utsträckning; från 3,5 och upp till tjugo års tid. De som arbetat kortare tid i familjerätt har i gengäld lång erfarenhet från arbete inom socialtjänsten generellt. Fr-sekreterarnas respektive utbildning i Konflikt och försoning har erhållits genom projektet, men några av dem uppger även ’utbildning i fördjupat samarbetssamtal’, ’besök i Trondheim, efter att ha följt projektet i Stockholm’ och ’sett den norska filmen om modellen’. För många har deras ärende varit det första där man arbetat med Konflikt och försoning i kommunen, och i flertalet fall har det också varit det första för rådmannen i respektive tingsrätt (sammantaget har minst nio6 olika rådmän har varit ansvariga i tolv olika ärenden). Familjernas situation De familjer som aktualiseras för modellen Konflikt och försoning härrör från stämningsärenden inkomna till tingsrätten. Som framgått handlar stämningsärendena i det här sammanhanget om separerade föräldrar som inte kommer överens om vårdnad, boende och/eller umgänge rörande barnen. Av de aktuella ärendena handlar två om vårdnad, ett om boende, fyra om umgänge, ett om vårdnad/boende, ett om vårdnad/umgänge, och två om boende/umgänge (varav ett av dem dock möjligen även vårdnad). (I ett ärende finns ingen uppgift.) I de två vårdnadsfallen, samt i fallen med vårdnad/boende och vårdnad/umgänge, är det mamman som inledningsvis stämmer pappan i syfte att få ensam vårdnad (och, i de två senare fallen, hela boendet respektive minskat umgänge). I tre av de fyra umgängesfallen, är det däremot pappan som inledningsvis stämmer mamman i syfte att få (mer) umgänge. Nedan presenteras kort ett urval av familjerna och deras beskrivna situation: Två barn, 8 och 9 år. Mamman ensam vårdnadshavare efter tidigare anklagelser om misshandel riktade mot pappan. Pappan har nu frikänts, och vill ha ökat umgänge (i förlängningen växelvis boende och gemensam vårdnad). Ömsesidiga anklagelser föräldrarna emellan om neuropsykiatriska diagnoser. Barnen har psykologintyg som säger att de inte bör träffa pappan. Båda föräldrarna är socioekonomiskt välbeställda. 6 Minst nio, här saknas uppgifter i en del fall. 18 Tre barn, varav två med olika funktionella/medicinska svårigheter. Gemensam vårdnad med boende hos mamman och helgumgänge med pappan. Pappan har dock svårt att tillgodose barnens behov. Mamman behöver stort stöd för att kunna ta hand om barnen, till exempel särskild avlastning genom socialtjänsten. Pappan säger nej till detta, och mamman söker ensam vårdnad för att själv kunna begära hjälp för barnen. Två barn, 7 och 9 år. Gemensam vårdnad, med boende hos mamman och helgumgänge med pappan. Mamman oroas över barnens situation i pappans nya familj. Vill ha ensam vårdnad, samt inskränka umgänget, vilket pappan inte accepterar. Långvarig konflikt, stort misstroende föräldrarna emellan. Familjen känd av socialtjänsten sedan sex år tillbaka. Ett tonårsbarn med psykosocial problematik. Gemensam vårdnad, med boende hos mamman. Pappan vill ha hela boendet, då det visat sig fungera bättre hos honom än hos mamman, som anses ge barnet alltför stora friheter. Familjen har varit ständigt återkommande inom socialtjänsten under mycket lång tid. Ett barn, 9 år. Gemensam vårdnad och växelvis boende. Både barnet och föräldrarna har funktionella svårigheter. Då mamman har en ny man, med missbruksproblem, vill barnet inte träffa henne, utan har kommit att bo heltid hos pappan. Pappan vill ha situationen (vårdnad/boende/umgänge) reglerad i tingsrätten. Familjen är känd av socialtjänsten sedan tidigare. Ett barn, 5 år. Mamman vill ha ensam vårdnad, hela boendet, och bo kvar i det tidigare gemensamma huset. Pappan vill ha gemensam vårdnad, samt även han hela boendet, och bo kvar i huset. Konflikten är främst en ekonomisk fråga, då mamman är ekonomiskt beroende av pappan. Tre barn, varav ett med funktionsnedsättning. Gemensam vårdnad, med boende hos mamman, och umgänge med pappan varannan vecka. Mamman stämmer pappan för att det tänkta umgänget inte fungerat; mycket på grund av att barnen fått för stort inflytande (’spelat ut föräldrarna mot varandra’). Föräldrarna hade länge försökt att lösa sin konflikt, utan att lyckas. De aktuella familjerna uppvisar stor variation med avseende på vad som kan förstås vara själva kärnan i deras respektive konflikt. Ofta handlar det om relativt jämstarka föräldrar som hårdnackat strider genom ömsesidiga anklagelser om den andres oförmåga eller 19 skadande inverkan vad gäller att ta hand om de gemensamma barnen. I minst tre av de tolv fallen framstår någon eller båda föräldrarna som – av något skäl – sviktande i sin föräldraroll och omsorgsförmåga. I ett par fall finns reella förhållanden som försvårar den önskade lösningen, såsom alltför långt avstånd mellan föräldrarnas bostadsorter, eller olöst ekonomisk situation (kombinerat med beroendesituation för den ena parten) rörande den tidigare gemensamma bostaden. Lämpliga familjer? I intervjuerna med familjerättssekreterarna talas det om familjer som ’uppfyller kriterierna’ för att bli projektmål, och få pröva modellen Konflikt och försoning. Endast i ett fåtal fall har man arbetat med familjer där det finns större inslag av missbruk och/eller våld; endast i något fall har föräldrarna funktionsnedsättning; och i ett par fall kan föräldrarnas kulturella ursprung ses som betydelsefull för konflikten. Sådana faktorer uppges annars vara vanligt förekommande i familjer med långvariga vårdnadstvister (jmf Gabrielsson 2011). I det här projektet har emellertid familjer som omfattats av dessa förhållanden tänkts bort då man diskuterat vilken typ av ärende modellen skulle kunna vara verksam för. De önskade familjerna kan därför beskrivas som fristående från – dokumenterade – pålagor i form av psykisk sjukdom, missbruk, våld och skyddsbehov. Vad gäller våld säger en fr-sekreterare att ”man vill ju inte sitta vid en förhandling och känna att kvinnan /.../ inte vågar gå emot”. En annan säger att man aldrig kan förutse vilken familj modellen skulle passa på, och att ”har man barn tillsammans måste man hitta nåt sätt”, ”Kanske misshandlade kvinnor skulle känna sig tvingade till kontakt med pappan, men även det skulle nog gå.” En fr-sekreterare uttrycker det som att modellen är bra för ärenden där föräldrarna är jämbördiga, där den ena inte är i underläge, och där båda är lämpliga för barnet. Ytterligare en säger att Konflikt och försoning lämpar sig för föräldrar som kan bestämma. En tredje menar att hon vill ha ”ärenden som handlar just om konflikten, för det är den man kan jobba med”. En annan dimension som kommer fram i intervjuerna angående vilken typ av ärende som Konflikt och försoning lämpar sig för, handlar om när i processen modellen kan eller bör introduceras. Vissa fr-sekreterare menar att de vill komma in så tidigt som möjligt med sitt arbete; här antar man att konflikten annars har ”hunnit cementerats”, vilket skulle försvåra arbetet. Andra beskriver de för modellen mest passande familjerna som sådana som är kända av socialtjänsten, där det tidigare gjorts utredningar, och där dessa inte har lett till någon hållbar lösning. En familj beskrivs till exempel som att ”dom uppfyllde kriterierna, dom hade kommit tillbaka efter en vårdnadsutredning /.../ och man såg ingen poäng med att göra en ny”. Det innebär att modellen i sådana fall inte introduceras förrän efter det att konflikten pågått en längre tid. Slutligen menar en fr-sekreterare att modellen passar för alla typer av ärenden/familjer där man vill pröva någonting nytt: ”Det aktuella ärendet innehåller många av dom ingredienser som man säger att Konflikt och försonings-ärenden inte ska ha. Men det är ju inte så ovanligt att familjerna vi får hit ser ut så. Dom andra, ’vanliga’ familjerna har gått i samarbetssamtal, och kunnat lösa sin konflikt den vägen.” 20 Välja familj eller anpassa arbetsinsats I projektplanen är det oklart hur konflikterna som tänks hanteras genom Konflikt och försoning definieras. De tänkta tvisteärendena – konflikterna – beskrivs ömsom som svåra, djupa och oförsonliga, ömsom som långvariga. Man anger också att projektet inriktas mot familjer ”där föräldrarna riskerar att sitta fast i destruktiva kommunikationsmönster år efter år”, och att man önskar ”pröva nya arbetsformer för att med tidiga insatser i separationsprocessen mellan föräldrarna förebygga det lidande som en sådan konflikt orsakar barnet”. En svårighet som kan skönjas här är hur man på ett tidigt stadium bedömer att konflikten kan komma att bli långvarig. Många fr-sekreterare uppger att de vill komma in tidigt/tidigare i processen (liksom sker vid användandet av KoF i Norge), men vanligen påbörjas inte arbetet med KoF förrän efter att konflikten pågått en tid. En del av familjerna har dock varit kända av socialtjänsten sedan tidigare; ibland under en mycket lång tid, vid flera olika enheter, och med många olika genomförda utredningar; ibland genom tidigare samarbetssamtal vid familjerätten. Flera fr-sekreterare anger också i intervjuerna att de vill kunna göra bedömningen att det ska finnas förutsättningar för att komma överens innan de föreslår Konflikt och försoning. Frågan är i vilken utsträckning en aktuell konflikt kan eller bör definieras i förväg, för att en familj ska komma i fråga för Konflikt och försoning. Emellertid; då modellens kanske främsta förtjänst, i projektplanen beskrivs vara att den tillhandahåller stora möjligheter att individualisera insatserna utifrån behovet i varje familj, är det kanske varken möjligt eller önskvärt att identifiera de konflikt- eller familjetyper där modellen har störst chans att ge resultat. Arbetsgång Som tidigare beskrivits har en rekommenderad arbetsgång för Konflikt och försoning arbetats fram under utvecklingsprojektets förlopp. Låt oss se hur de intervjuade fr-sekreterarna beskriver gången för de aktuella ärendena. Initierandet Den första punkten i arbetsgången handlar om hur ett ärende aktualiseras för Konflikt och försoning. I sju av de fall som ingår i uppföljningen initierades modellen av respektive familjerätt; vanligen efter det att tingsrätten begärt in upplysning. Familjerätten har då kontaktat tingsrättens rådman och föreslagit att man skulle pröva att använda Konflikt och försoning. Skälen för detta är de som anges ovan, bland annat att man har velat pröva någonting nytt efter att tidigare ha arbetat med familjen. Man har även väckt ärenden då man blivit tillsagd att leta efter passande projektmål, och i något fall har man lämnat en pågående vårdnadsutredning, för att istället föreslå arbete med modellen, då projektets utbildning inspirerat till detta. 21 I fyra fall initierade tingsrätten modellen, och det sista fallet finns motstridiga uppgifter om initierandet. Då respektive kontaktad rådman varit villig att pröva Konflikt och försoning, eller då tillfrågade fr-sekreterare svarat med intresse för modellen, har förfrågan vanligen gått vidare till föräldrarnas ombud. I fyra fall fick föräldrarna frågan först vid sammankallat möte – ’vanlig’ muf – på tingsrätten.7 Den muntliga förhandlingen Den ordning som beskrivs i projektets rekommenderade arbetsgång angående den första muntliga förhandlingen (muf) återfinns endast delvis i de aktuella fallen. I intervjuerna beskrivs första muf stundtals som ”mycket famlande och rörig”, och ”verkligen inte kul”. Fr-sekreterare har upplevt svårigheter kring de olika rollerna; dels har de själva känt sig osäkra på vad som förväntats av dem, dels uppfattas såväl rådmän som ombud ha uppvisat motsvarande rådvillhet. En fr-sekreterare säger att det var rådmannens osäkerhet och otydliga direktiv kring vad som kunde sägas, när och hur mycket, som i sin tur skapade osäkerhet hos fr-sekreteraren själv, varpå mötet inte alls fungerade som tänkt. Rådmannen kunde exempelvis uttrycka att ’det här vill jag inte veta nu’, säger fr-sekreteraren. Även ombudens okunskap om KoF uppges kunna försvåra tingsrättsmötet. Så beskriver en fr-sekreterare hur hon – då man ännu inte hade arrangerat någon bra lokal i tingsrätten – fick sitta i vittnesbåset, varvid advokaterna förhört henne ”som i en rättegång” och försökt driva sin klients talan efter traditionellt mönster. Rådmannen gick då in och beskrev – med hjälp av fr-sekreteraren – modellens principer. Även i andra ärenden uppges ombuden inte ha känt till sin roll inom KoF; strukturella oklarheter har uppstått vid det första mötet, placeringen vid bordet har blivit fel, och ombuden har tillåtits ta för stor plats. I ett ärende har man, efter förslag från fr-sekreteraren, valt bort att ha ombud överhuvudtaget. Mötet i TR beskrivs här som ”trevligt”. I ett annat ärende hade endast den ena parten ombud, vilket uppges ha gett upphov till en ojämlik – negativ – situation. Trots att det finns fr-sekreterare som upplevt ”ett enormt underläge” i TR, där den muntliga förhandlingen beskrivs som alltför ”auktoritär och strikt”, och ”inte bekväm, varken för oss eller föräldrarna”, och att situationen i TR sägs ha begränsat de uttalanden fr-sekreteraren velat göra, kan det ändå förstås som önskvärt att det är rådmannen som styr den muntliga förhandlingen i tingsrätten. Så säger exempelvis en fr-sekreterare att ”det är ju tingsrätten som leder mötet, det tillhör ju, det är ju det som gör att det blir bra”. Ytterligare en säger att det var ”bättre” vid den andra muf-en, jämfört med den första, då man nu hade fått en ny rådman som ”styrde upp”. I det ärende där fr-sekreterarna tydligast uttrycker att mötena hos tingsrätten har fungerat bra, berättas att fr-sekreterarna har träffat rådmannen en halvtimme innan varje muf, gått igenom vad de har gjort, hur de kan komma in i förhandlingen, vad de kan ta upp, men också hur alla ska sitta, och vilka roller man ska ha. ”Det är ju domaren som styr, men vi är ju delaktiga”, säger fr-sekreterarna här, och ”vi är som en gäst, det är en ganska skön roll, vi behöver inte pressas på synpunkter, det har blivit mera samtal” . 7 I ett femte fall, där föräldrarna fick kännedom om KoF först vid mötet i tingsrätten, avböjde de medverkan i projektet. Ärendet finns därmed inte med i denna uppföljning. 22 Fr-sekreterarna upplever sig ha fått utrymme i TR, båda rådmännen (man bytte efter en tid) anses ha varit väldigt öppna för att släppa in FR; ”Dom har gett oss ordet, och vi har kunnat begära ordet, det har inte varit några problem.” Det negativa här var att ombuden inte varit så tillbakadragna som modellen föreskriver. Förloppet När och hur de aktuella familjerättssekreterarna kommer in i processen skiftar i uppföljningsmaterialet, vilket innebär, som beskrivits ovan, att den första muntliga förhandlingen fått skilda karaktärer. Arbetsgången kan också ha blivit en annan än den rekommenderade ’Aktualisering / Kontakt med parter / Förhandling 1 på TR / Samarbetssamtal, etc / Förhandling 2 på TR / ev fortsättning / Avslut’. Så fick till exempel en familjerätt – efter ombudens/föräldrarnas accepterande av Konflikt och försoning – i uppdrag av tingsrätten att arbeta med en familj under tiden fram till en planerad muf. Fr-sekreterarna kom således att redan ha börjat sitt KoF-arbete – träffat parterna på familjerätten, gjort hembesök, etc – när man träffades för den första muf-en inom modellen. I ett annat fall höll familjerätten på med en vbu-utredning rörande en familj, när man beslöt att istället pröva KoF. Det blev då fr-sekreterarna som – med rådmannens godkännande – fick beskriva modellen för föräldrarna, och tillfråga dem om medverkan i projektet, vilket även det avviker från rekommenderad arbetsgång. Vad gäller ärendenas längd, är det snabbast avklarade ärendet i uppföljningen ett av de fall där föräldrarna fick information om KoF först vid tingsrättsmötet. Här introducerades modellen, samförståndslösning uppnåddes, och KoF avslutades; allt inom en och samma muntliga förhandling. Sammantaget har fem av de tolv ärendena avslutats inom eller efter att man hållit endast en muntlig förhandling vardera inom ramen för Konflikt och försoning. I tre avslutade ärenden har två muf hållits, i ett fall tre muf, och i ett fall fyra. I de två ärenden som fortfarande pågår har man hittills hållit två muf vardera. Ärendena har inte alltid avslutats vid en förhandling, utan i tiden däremellan. Huruvida detta är önskvärt eller inte framkommer inte i projektgruppens rekommenderade arbetsgång; däremot anges att ärendet bör få ett tydligt avslut genom detaljerad dom i TR eller avtal på FR. Den praktiska erfarenhetens betydelse Då flera av ärendena i uppföljningen påbörjats, och även genomförts, i ett relativt tidigt skede av projekttiden, har de inte alltid följt – kunnat följa – den rekommenderade ordning och arbetsgång som arbetats fram under projektet. En betydande osäkerhet kring rutiner och regler vid de muntliga förhandlingarna visar sig också i materialet, vilket sannolikt har att göra med att modellen varit så pass ny för de flesta inblandade. Att praktisk erfarenhet av modellens utövande har betydelse bekräftas av att de möten som främst beskrivs i positiva termer har ägt rum vid Södertörns tingsrätt, där rådmännen har tidigare erfarenhet av Konflikt och försoning genom sin medverkan i Stockholmsprojektet. 23 Mål och resultat Avslutade ärenden där föräldrarna kommit överens Av de tolv ärenden som ingått i uppföljningen har fyra avslutats med gjord överenskommelse mellan föräldrarna. I tre av dessa ärenden har respektive yrkande återkallats, och i ett har man beslutat följa tingsrättens nya interimistiska beslut. Låt oss se närmare på ett par av dessa fall: Exempel 1, ärende med överenskommelse Den här familjen var inte tidigare känd av socialtjänsten, men familjerätten föreslog KoF efter att ha fått tingsrättens begäran om snabbyttrande. Föräldrarna hade gemensam vårdnad, men barnet bodde hos mamman. Pappan ville ha mer umgänge, upp till växelvis boende (dock något som mamman inte gick med på). FR var tillsagda att hålla ögonen öppna efter projektmål; ärendet var ett umgängesärende, och föreföll lättlöst. Fr-sekreterarna började sitt arbete med familjen redan innan första muf, med hembesök, skolbesök och samtal vid FR. Föräldrarna anklagade varandra för alkoholproblem, psykisk sjukdom, osv. Det bedömdes emellertid inte som så allvarligt, och samtalen kom istället att handla om vardagen; kläder, mat, aktiviteter och pengar – praktiska frågor som fr-sekreterarna här menar mycket väl kan ta sig uttryck i stämning om vårdnad/umgänge. Vid första muf diskuterade man fördelningen av sommarens ledighet – vilket föll väl ut – och man beslöt att fortsätta arbetet med KoF. Målet här var att föräldrarna skulle känna att de kommit överens, oavsett vad resultatet skulle bli. Då fr-sekreterarna träffade föräldrarna såg de två personer som båda ville sitt barn väl, och där konflikten låg i övertygelsen om den andras oförmåga att ta hand om barnet. FR-sekreterarna beskriver sitt arbete som ett resonerande arbete för att lösa upp denna övertygelse; att lyfta fram och visa för föräldrarna vad som är bra för mamman när barnet är hos pappan, och vad som är bra för pappan när barnet är hos mamman. Man gjorde sig också vinn om att förmedla till föräldrarna att de hade ett fantastiskt barn, som (ännu) var helt oförstört av konflikten, och att föräldrarna skulle låta det vara så. ”Det var precis som att det öppnade sig då, som ringar på vattnet” , säger fr-sekreterarna. Föräldrarna backade från sina motstridiga krav, KoF avslutades, den planerade andra muf-en ställdes in, och ordningen återgick till den tidigare. Exempel 2, ärende med överenskommelse I det här ärendet var familjen redan känd av socialtjänsten, dels genom frivilliga samarbetssamtal, dels genom barnavårdsutredning (som hade avslutats utan insats). Man hade växelvis boende, men mamman ville nu ha hela. TR föreslog KoF, och sammankallade till en första muf, där föräldrarna tillfrågades om medverkan i projektet. Vid muf-en togs ett interimistiskt beslut (som föräldrarna enades om); att barnet skulle bo varannan vecka, men avbrutet av en extra dag i mitten. Under tiden mellan de 24 två muntliga förhandlingarna hade fr-sekreterarna sedan samarbetssamtal, hembesök, träffade barnet, nya sambon, besökte förskolan. Fr-sekreterarna beskriver det som att mamman tyckte att pappan hade för lite rutiner och struktur för barnet, och att pappan i sin tur var orolig för hur barnet hade det hos mamman; trodde att hon slog barnet och var alltför hård i sin gränssättning. Konflikten antogs ha sin grund i kulturella skillnader mellan föräldrarna angående hur man ser på barnuppfostran. Det utkristalliserades att det interimistiska beslutet skulle kunna vara en bra lösning – det vill säga en bra målsättning för KoF-arbetet – och man följde det över sommaren (vilket ansågs vara en bra tid att pröva överenskommelsen på). Genom arbetsprocessen hade föräldrarnas ömsesidiga misstro börjat släppa. Fr-sekreterarna antar att skälet för det var att föräldrarna blivit tillräckligt trygga, fått chans att prata med varandra, fått höra fr-sekreterarnas tankar kring hem- och skolbesöken, och fått möjlighet att reflektera tillsammans. Vid andra muf kom föräldrarna så överens om det redan prövade interimistiska beslutet, KoF avslutades, och TR gjorde en dom av överenskommelsen. Att hitta konfliktens kärna I båda exemplen ovan avslutas Konflikt och försoning med att föräldrarna kommer överens; i det ena om att ordningen skulle förbli så som den redan var, i det andra om att fortsätta det växelvisa boendet med endast en mindre korrigering. Det som har blivit överenskommelser här har således varit identiskt, eller legat mycket nära, det redan existerade förhållandet för respektive familj (något som också gäller för det ena av de två övriga ärenden som avslutats med överenskommelse). Det betyder att den förälder som stämt den andre i tingsrätten backat från sina krav. I det första fallet bodde barnet hos mamman, men pappan ville ha mer umgänge, upp till växelvis boende. I det andra fallet hade man växelvis boende, men mamman ville ha hela. Varken pappan i det första fallet, eller mamman i det andra, fick vad de ville i rätten, ändå kan vi definiera detta som överenskommelser. Hur kan det komma sig? De fr-sekreterare som arbetat med vardera av dessa familjer menar, att om man hade gjort ordinära vbu-utredningar här, istället för att använda Konflikt och försoning, skulle man ändå troligen ha uppnått samma resultat i slutänden. Poängen med att ändock använda modellen uppges vara att föräldrarna här har kunnat ta beslutet ihop, och de har kunnat påverka och pröva eventuella nya ordningar innan man beslutat. Med detta har också sannolikheten för att överenskommelsen ska hålla i längden ökats. Vidare antas överenskommelsen bli förstärkt genom det faktum att föräldrarna lägger fram den inom den auktoritära institution – ”pekar med hela handen”, säger en fr-sekreterare – som tingsrätten utgör: ”Föräldrar vill ibland att nån går in och bestämmer” , säger en annan fr-sekreterare, och menar också att det ofta är lättare för en förälder att acceptera vad en domare vid tingsrätten säger, jämfört med om en familjerättssekreterare skulle ha sagt samma sak. Emellertid; förutsättningen för att man har kunnat nå en överenskommelse kan i ovanstående fall sägas handla om fr-sekreterarnas förmåga att kunna se vari konflikten egentligen bestått. Istället för att försöka möta föräldrarnas krav på halva vägen, har man mer förutsättningslöst arbetat med föräldrarnas ’övertygelse om den andras oförmåga’ 25 respektive ’ömsesidiga misstro’. Då man löst upp den konflikten har man också kunnat komma överens om att den redan givna situationen ändå varit den bästa. Avslutade ärenden utan överenskommelse Fyra av de tolv ärenden som ingått i uppföljningen har, som beskrivs ovan, avslutats med att föräldrarna har kommit överens. Det innebär att man i de återstående sex avslutade ärendena (två är ännu pågående) inte har uppnått någon samförståndslösning inom ramen för modellen. Här har man istället, i fem av fallen, övergått till traditionell vbu-utredning; i ett fall återupptog man den utredning som avbrutits till förmån för KoF, i ett gjordes en utredning för första gången, och i tre gjorde man nya utredningar i familjer som redan tidigare fått vbu-utredningar gjorda. I det sjätte fallet beslöt man avbryta KoF vid den fjärde muf-en, för att låta ett parallellt mål kring föräldrarnas ekonomiska situation få företräde. Här följer några exempel från dessa ärenden: Exempel 1, ärende utan överenskommelse I det här ärendet initierade tingsrätten modellen. Familjen var känd av socialtjänsten, men fr-sekreteraren funderade inte över om det var ett passande ärende för modellen, utan sa genast ja till förslaget. Mamman hade velat separera under en längre tid, och hade nu, en tid efter genomförd separation, kontaktat tingsrätten för att få ensam vårdnad. Barnen i familjen krävde mycket omsorg; främst då ett av dem hade en grav funktionsnedsättning. Tidigare hade TR upprättat ett umgängesschema för pappan, och FR-s uppdrag blev att arbeta med KoF, samt följa upp detta schema. Umgänget misslyckades emellertid relativt omgående; pappan klarade inte av barnen, utan lämnade tillbaka dem tidigare än avsett. Schemat ändrades utifrån pappans önskemål, men pappan följde inte det heller. Fr-sekreteraren diskuterade mycket med mamman om vilken typ av hjälp hon behövde. Fr-sekreteraren hade också mycket kontakt med pappan, men upplevde att han hela tiden kom med undanflykter för att inte kunna ta hand om barnen. Det framstod också tydligt att mamman behövde samhälleligt stöd för det funktionshindrade barnet, men att pappan inte hade för avsikt att skriva under någon sådan ansökan. Fr-sekreteraren menar att det var uppenbart att pappan ville kontrollera mamman och medvetet hindra henne från att söka hjälp. Samtalen med pappan syftade till att försöka få honom att förstå att han antingen måste ge tillåtelse till avlösning eller annat stöd genom LSS 8, eller lämna över hela vårdnaden till mamman så att hon skulle kunna söka hjälp på egen hand. Pappan sägs dock ha nekat även till att frivilligt släppa sin del av vårdnaden. Det gick inte att komma längre inom ramen för modellen. Rådmannen fastslog att en vårdnadsutredning var nödvändig, och därmed avslutades KoF. Exempel 2, ärende utan överenskommelse Den här familjen var känd av socialtjänsten sedan mycket lång tid tillbaka. Barnet (en tonåring) bodde hos sin mamma, och hade dagplacering med särskild skolgång utifrån 8 LSS, Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (1993:387). 26 psykosocial problematik. Boendet hade dock inte fungerat; man hade prövat boende hos pappan under några veckor, vilket gick bättre. Nu begärde pappan ensam vårdnad och – framför allt – hela boendet. FR fick begäran från TR, och fr-sekreteraren föreslog KoF mot bakgrund av att socialtjänstens tidigare – långvariga och omfattande – arbete med familjen inte lett till någon bra lösning. Fr-sekreteraren ville ”titta igenom hela ärendet lite noggrannare”, och KoF antogs kunna ge en sådan möjlighet. Man vill pröva något nytt. Arbetet med KoF kom emellertid att bli komplicerat. Eftersom tonåringen var aktuell som eget ärende vid socialtjänstens ungdomsenhet, och också hade kontaktperson genom sin skolplacering, fanns det (alltför) många professionella inblandade som också hade synpunkter på boendefrågan. Då det endast är familjerätten som representerar socialtjänsten vid muf inom KoF, var ett samarbete mellan fr-sekreteraren och de andra enheterna en förutsättning för att kunna nå resultat. Något sådant samarbete kom dock inte till stånd i det här fallet, och KoF-arbetet hann knappt påbörjas förrän tonåringen flyttat tillbaka till mamman (med vilken tonåringen är mycket lojal, och där det ges större friheter). Vid andra muf släpptes KoF, det blev ingen överenskommelse, utan istället öppnades (ytterligare en) vbu-utredning. Exempel 3, ärende utan överenskommelse Även den här familjen var känd av socialtjänsten sedan tidigare. Barnen bodde hos mamma, men man hade gemensam vårdnad. Nu hade pappan begärt verkställighet av tidigare beslutat umgänge, då detta inte fungerat. Mamman ville dock inte låta barnen träffa pappan (då hon var rädd att han slog barnen), och väckte i sin tur en ny talan angående vårdnad och umgänge. När FR föreslog KoF var det inte för att man ansåg detta vara ett bra modellärende, utan för att ”allt annat var gjort”. Man ville försöka att ”nå nån vart” med familjen. I frågan huruvida pappan var våldsam mot barnen stod uppgift mot uppgift, och fr-sekreterarna ville få in material för att undersöka om det var så att barnen var rädda hos pappan. Vid första muf tillfrågades föräldrarna – enskilt, av sina respektive ombud – om medverkan i projektet, vilket de accepterade. Då föräldrarna inte pratade i närheten av varandra, diskuterade man umgängesfrågan under den tid då respektive förälder lämnat rummet med sitt ombud. Man kom ändock sedermera överens om att rådmannen skulle bestämma om umgänget, vilket hon också gjorde; umgänge med pappan under dagtid, utan kontaktperson. FR fick i uppdrag att arbeta med föräldrarna enligt KoF. Man hade samtal med vardera föräldern, träffade barnen, pratade med BUP (ett av barnen hade kontakt där), gjorde hembesök hos mamman med barnen, och hos pappan utan. Målsättningen beskrivs som att man ville att barnen skulle få träffa pappan, men med en kontaktperson, eftersom man trodde att mamman skulle kunna gå med på en sådan lösning. Samtidigt hade en utredning angående pappans eventuella våld mot barnen öppnats vid barn- och ungdomsenheten. Andra muf skulle ha hållits innan sommaren, men sköts upp av rådmannen. KoF avbröts dock innan förhandlingen kom till stånd; under mellantiden hade fr-sekreterarna 27 insett att föräldrarnas ståndpunkter inte gick att rubba. Mamman vidhöll att barnen inte skulle träffa sin pappa, och även då pappan backat en aning från sina krav och gett respit under sommaren, ansågs en lösning genom KoF vara omöjlig att uppnå: ”Det var SÅ låst”, säger fr-sekreterarna. Rådmannen kontaktades, och hon ansåg detsamma. Man beslöt avsluta KoF, och övergå till att göra en – ytterligare – vbu-utredning, parallellt med utredningen vid barn- och ungdomsenheten. Att välja målsättning Ovan ges tre exempel på ärenden där man avslutat Konflikt och försoning utan att ha nått någon samförståndslösning; istället har man gått över till traditionell vbu-utredning. Här förefaller man – av rimliga skäl, men till skillnad mot tidigare exempel – ha arbetat för att tillgodose det initiala yrkande som lagts fram i tingsrätten: I det första fallet – då mamman ansöker om ensam vårdnad – har målsättningen inom KoF varit att hon ska få det, i det andra – då pappan vill ha hela boendet – är det detta som är målet, och i det tredje – då pappan vill ha verkställighet av tidigare beslutat umgänge – är det just detta man vill utverka. Målsättningen för KoF har således legat i linje med den ena förälderns yrkande. Detta har dock sina skäl. I de två först nämnda fallen kan den andre föräldern förstås som omsorgssviktande, vilket sannolikt har legat till grund för valet att gå den initialt stämmande föräldern till mötes. Då man inte kunnat nå målet genom överenskommelse mellan föräldrarna, har man sett sig tvungen att öppna vbu-utredning. Mamman i det första fallet behövde få ensam vårdnad för att kunna söka hjälp för barnen; något hon senare också fick genom vbu-utredningen. Pappan i det andra fallet ville ha hela boendet för tonåringen; något han föreslås få i den pågående vbu-utredningen då det också antas bäst för barnet. I det tredje fallet blir den initierande pappan föremål för utredning avseende våld. Då man ändå ville tillgodose hans önskan hade fr-sekreterarna som målsättning att barnen skulle få träffa sin pappa tillsammans med någon annan. Det är också vad som framförs i pågående vbu-utredning, och grundas i att barnen inte träffat pappan på mycket länge. Det som framträder här är att man avslutat KoF då modellen inte gett önskat resultat, och att man utifrån barnens situation nödgats öppna vbu-utredningar. Barnets bästa har således fått företräde framför det arbete som syftar till överenskommelse mellan föräldrarna, och bidragit till respektive formulering av målsättning för KoF-arbetet. Att se det positiva Kan vi i de ovan beskrivna ärendena säga att modellen Konflikt och försoning misslyckats? Nej, de fr-sekreterare som arbetat med vardera av dessa familjer menar, att även om man inte uppnått själva ’försoningen’ genom en samförståndslösning, har arbetssättet med modellen ändå inneburit vissa komponenter som måste ses som positiva för familjerna. Så säger till exempel en av fr-sekreterarna (i det sistnämnda fallet) att det som varit bra med metoden var att föräldrarna fick komma till tals, och att man kunnat resonera och diskutera tillsammans med dem. Sådant ger en annan kvalitet än utredning, menar hon, och säger att ”kanske har dom påverkats positivt av att nån tror att dom kan hitta en lösning i framtiden”. Föräldrarna har här även bett att samma fr-sekreterare ska 28 göra vbu-utredningen; detta är ovanligt, men tyder på att man genom KoF lyckats skapa ett visst mått av förtroende. Det anses även som positivt att arbetssättet med KoF – till skillnad från traditionellt utredningsarbete – innehåller möjligheter att tydligare definiera situationen, och eventuellt utvidga eller initiera insatser. Angående det första exemplet ovan säger fr-sekreteraren att visserligen var kanske KoF inte det optimala (eftersom man ändå behövde göra en vbu-utredning) med att förloppet faktiskt förde med sig att mamman fick nödvändiga LSS-insatser för sitt barn. I det andra exemplet tror fr-sekreteraren att resultatet – om man valt att direkt göra en utredning – skulle ha blivit till mammans fördel, eftersom tonåringen på eget bevåg flyttat tillbaka dit. Vid den fylligare information som KoF gett möjlighet till, framkommer det tydligare i fall som detta att ett sådant resultat inte skulle vara rimligt, menar fr-sekreteraren. Även i ett av de övriga ärendena där KoF avslutats utan överenskommelse (men som inte presenteras ovan) beskriver fr-sekreterarna hur arbetsprocessen inom KoF varit mycket kreativ, och att man arbetat med att stärka relationen mellan mamma och barn. Den utredning man sedan gjorde byggde på resultatet från detta arbete. Fr-sekreteraren säger att utredningen resulterade i ”en bra slags överenskommelse ändå, det hade det nog inte blivit utan Konflikt och försoning, för om vi hade gjort en utredning direkt, så hade det inte funkat”. Fr-sekreteraren menar att man inte ska tycka att man misslyckats för att det inte gått att ena föräldrarna inom ramen för modellen. Föräldrarna här kom överens senare, tack vare det arbete som skett. ”Det blev till slut ungefär som vi hade tänkt”, säger fr-sekreterarna här. Samlade erfarenheter av Konflikt och försoning Vi har nu sett de intervjuade fr-sekreterarnas beskrivningar av arbetet med sin respektive familj. I uppföljningen har fr-sekreterarna även fått beskriva hur de mer generellt upplevt att arbeta enligt modellen Konflikt och försoning; vilka förväntningar de haft på modellen, och hur de ser på skillnaderna mellan det här arbetssättet och traditionellt utredningsarbete. Eftersom fr-sekreterarna oftast bara hunnit arbeta med ett enskilt ärende innan uppföljningen gjordes, är det som framkommit här ändå nära sammanbundet med respektive familj och den aktuella situationen. Nedan listar jag i punktform de mest framträdande upplevelser och åsikter (här formulerade som – företrädelsevis positiva – påståenden rörande modellen) som beskrivs av flera av de intervjuade: KoF ger möjlighet att arbeta med en aktuell familj under en längre tid. ”Det tilltalar mig att träffa föräldrarna lite mer ofta, vid en längre kontakt får man större kunskap om hur dom fungerar.” ”Jag vill använda Konflikt och försoning i fler ärenden eftersom det tar längre tid, och många ärenden behöver lång tid.” 29 ”Det är en process, och det är också viktigt att gå i barnets takt. Samtal med barn är ett långsiktigt arbete.” ”Man vill att det ska hålla över tid. Då kanske det också krävs tid för att komma fram till lösningen.” KoF för med sig en fördjupad kontakt med familjen – på gott och ont. ”Konflikt och försoning kräver mycket engagemang, och gör också att ärendena kan gå in under huden.” ”Det är tröttande, så mycket mer känslomässigt involverande.” ”Man KÄMPAR och vänder och vrider och försöker på alla sätt hitta lösningar, man vill inte misslyckas. Man kommer så nära familjen.” KoF är ett kreativt – och roligt – arbetssätt. ”Det är det kreativa som ju är positivt.” ”Konflikt och försoning blir vad man gör det till.” ”Det är ju SÅ HÄR det ska vara, äntligen känns det rätt!” ”Det är roligare, mer tillfredsställande. Positivt och roligare.” KoF är socialt arbete. ”Man har en stödjande roll.” ”Det är det här som är socialt arbete, det är ett påverkansarbete. Jag arbetar så ändå, men med Konflikt och försoning har jag mandat för att göra det.” ”Det är mer samtalande, om föräldraskapet.” ”Man resonerar istället för bedömer. Det som är min kunskap och mitt yrke, har jag större användning för i Konflikt och försoning än när jag gör vårdnadsutredningar.” ”Man vill ju gå in och hjälpa till och fixa till att saker blir av, och det är skönt att få göra det.” KoF (kan) skapa(r) förtroende mellan familj och familjerätt. 30 ”Syftet är att försöka förstå vad separationen handlar om, söka var knuten i konflikten ligger, och få föräldrarna att få förtroende för familjerätten.” ”När man har lyckats skapa förtroende vänder sig familjen hit istället för till tingsrätten om de får nya problem. Det är det vi vill!” ”Vi kommer i ’bättre dager’ gentemot familjen i Konflikt och försoning, som att man ska hjälpa, inte utreda eller vara kallad som vittne.” ”Vi är liksom friare i tanken, familjen får större förtroende för oss eftersom vi inte är så hotfulla.” ”Föräldrar som utreds är ofta väldigt nervösa, och ska visa papper på allt som kan ligga som underlag till bedömandet.” ”Här kan man avsluta ett ärende utan att vara osams med någon av parterna.” KoF är mer fruktbart än traditionellt utredningsarbete. ”Föräldrarna ser ibland inte skillnaden mellan olika utredningar, vi utreder och utreder dom här stackars familjerna, men går inte riktigt i mål, det blir bara pappersprodukter.” ”Utredningar är frustrerande och gör ingen nytta.” ”Jag tror att beslut som tagits efter en utredning oftare spricker. Ett gemensamt taget, framarbetat beslut, som är mer förankrat hos föräldrarna, är lättare att hålla fast vid.” ”Föräldrar kommer ofta tillbaka en tid efter en utredning för att eventuellt göra en ny, eftersom beslutet efter den tidigare inte gav den hjälp dom ville ha. Föräldrarna kan tro att ett domstolsbeslut skulle lösa konflikten, men det blev inte så; det är något annat dom behöver. Den process som följer av Konflikt och försoning kan däremot leda till att man hittar rätt nyckel – vad dom behöver hjälp med – för att den grundläggande konflikten ska kunna lösas, så att dom sen kan samarbeta som föräldrar.” Ovan beskrivs de mest framträdande erfarenheterna av fr-sekreterarnas arbete med Konflikt och försoning. Dessa erfarenheter är främst positiva, och som kan skönjas i citaten lyfts beskrivningarna vanligen fram mot bakgrund av det annars förekommande arbetet där fr-sekreterarna gör traditionella vbu-utredningar av familjerna. Den största påtagliga skillnaden i att använda Konflikt och försoning ligger emellertid i samarbetet med tingsrätten. Erfarenheterna från ett sådant samarbete är nya, och inte enbart positiva. Jag har tidigare beskrivit hur mötet med tingsrätten inte alltid varit sådant fr-sekreterarna hoppats på (se t ex avsnittet Den muntliga förhandlingen). Ändå är det just tingsrättens inblandning som ger Konflikt och försoning dess speciella karaktär, och – som samtliga fr-sekreterare påpekar – är vad som gör att eventuella samförståndslösningar kommer till stånd, och också antas fungera i längden. Även om fr-sekreterare försöker ena föräldrar (såväl i KoF-arbetet som ibland i det vanliga utredningsarbetet) uppges tingsrätten ge ärendet en större tyngd, mer dignitet och ett större allvar, vilket påverkar föräldrarna på 31 ett annat sätt än familjerätten. Så säger till exempel en fr-sekreterare att ”tingsrätts- sammanhanget ger ett tryck på föräldrarna att komma överens.” För fr-sekreterarnas del är det naturligtvis viktigt att samarbetet med tingsrätten fungerar. TR beskrivs behövas för sin auktoritet, och för sitt juridiska kunnande, och FR för att lyfta fram barnperspektivet (”Rådmannen känner ju inte familjen, det gör ju vi!”). Då samarbetet är som bäst beskrivs det som att man kan ”använda varandras professioner” och att man ”kompletterar varandra”. Ett par fr-sekreterare i uppföljningen säger att de upplevde ett väldigt bra samarbete med domaren; att det var ”en kick yrkesmässigt”. Det blev tydligt och var inspirerande för fr-sekreterarna här att man arbetade för samma sak; en oväntad – men positiv – kollegial samhörighet uppstod. De svårigheter som beskrivs i mötet med tingsrätten handlar, som tidigare beskrivits, om osäkerhet rörande arbetsgång och rutiner för Konflikt och försoning, och att fr-sekreterarna inte alltid upplevt att de fått gehör för sina åsikter, eller fått uttrycka sina professionella kunskaper i tillräckligt hög grad. I några ärenden framkommer också att fr-sekreterarna känt sig osäkra på den information föräldrarna fått; om föräldrarna verkligen vetat vad de sagt ja till då de accepterat att ingå i projektet. Det framkommer också att man i åtminstone två ärenden fått vetskap om att en av parterna känt sig tvingad att acceptera KoF, något som ju går emot modellens idé om frivilligt samförstånd. I uppföljningens intervjuer har många av fr-sekreterarna även lyft en diskussion kring systemet som sådant, och menat på att man generellt ”borde hålla domstolsväsendet helt utanför föräldrars vårdnadskonflikter”. Man har erfarit att en tingsrättsprocess (med hjälp av ombuden) ofta polariserar föräldrar, och att den traditionella utredningsmodellen medverkar till vad som sedan förstärks i tingsrättsprocessen – att parterna beter sig som att någon begått ett brott. Här kan då Konflikt och försoning utgöra en mellanväg. Familjerätternas önskemål och förslag till utveckling Som framkommit är de intervjuade fr-sekreterarna mycket positiva till Konflikt och försoning som arbetsmodell vid separerade föräldrars konflikter i samband med vårdnad, boende och umgänge. I fråga om hur arbetet ska utföras i praktiken finns dock flera önskemål om utveckling och förbättring. De upplevda bristerna kan i allt väsentligt förstås som ’nybörjarsvårigheter’. Man har helt enkelt inte riktigt vetat hur man ska gå tillväga. Fr-sekreterarna beskriver sin egen osäkerhet, och även den osäkerhet de upplever finns hos rådmännen i tingsrätten. Det förefaller också som att osäkerheten finns spridd under hela förloppets olika delar. Fler ärenden Ett problem inom projektet har varit avsaknaden av tillräckligt många ärenden där man kunnat pröva modellen. De tänkta förklaringarna, till varför man inte haft så många ärenden att arbeta med, skiftar. En del ligger troligen i själva initierandet; man är osäker på vems ansvar det är att initiera ett ärende, och man är osäker på vilken typ av ärende som ska väljas ut. Flera familjerätter uppger att man har kö vad gäller 32 vårdnadsutredningar; det finns således familjer att välja bland. Några fr-sekreterare säger emellertid också att tingsrätten har sagt nej till några föreslagna ärenden, vilket anses vara olyckligt i sammanhanget. Bland annat har det funnits situationer, berättas det, där TR har tyckt att ärendet varit för enkelt, det vill säga att det borde kunna lösas utan KoF. Här menar man att utvecklingen måste gå åt det hållet att TR är villiga att använda KoF i de ärenden FR föreslår. Nu framstår ibland användandet av modellen som beroende av att det finns eldsjälar i TR, menar flera fr-sekreterare, och det finns en rädsla för att KoF kan komma att försvinna. Praktisk träning Många fr-sekreterare framhåller att man bäst lär sig arbetet med en ny modell genom att använda den, då det är svårt att lära sig ’hantverket’ på en teoretisk nivå. De som ännu inte haft något KoF-ärende då de deltog i projektets utbildning har kunnat uppleva seminarier och föreläsningar som förvirrande, samtidigt som de som börjat KoF-arbetet tidigare säger att de ”var lite för oförberedda, vi visste inte var vi var på spelplanen” , och menar att de ”fått försöka lära sig under tiden”. Detta har – förutom att metoden är nyimplementerad – också att göra med att antalet KoF-ärenden varit mycket få. Tillräcklig omfattning av den praktiska träningen i att använda metoden har därmed inte kunnat erbjudas, vilket utgör ett stort utvecklingsområde för modellen. Samarbete En betydelsefull del av familjerätternas önskemål och förslag till utveckling handlar om samarbetet med tingsrätten. Detta samarbete sägs också – liksom arbetet med modellen i sig – vara sådant som man bäst lär i praktiken; samarbete antas här bygga på den goda relation som bara kan uppnås genom samarbetet självt. Flera fr-sekreterare menar därför att de måste få möjlighet att samtala mer med rådmännen, både om enskilda ärenden och om modellen generellt, och både före, under och efter en förhandling. I samarbetsfrågan anger många fr-sekreterare vidare att rådmannen måste kunna släppa in, och dra nytta av fr-sekreterarnas kompetens, då den utgör ett komplement till den kompetens som finns hos TR. Tingsrätten upplevs dock inte vara vana att släppa in andra. Emellertid, menar flera fr-sekreterare, måste man kunna samarbeta utan att ta över eller inkräkta på den andras professionella uppgift. Det anses dock behövas tid för att utveckla hur man ska förhålla sig till varandra i rättssalen, och bygga upp den önskade relationen. Tydlighet Önskan om ’tydlighet’ framträder ofta i intervjuerna i talet om arbetets utveckling. Tydlighet kan förstås som den enskilda faktor som har störst möjlighet att råda bot på den angivna osäkerheten. Ett centralt önskemål är att FR och TR ska komma att sträva efter att vara överens om hur ett aktuellt ärende ska hanteras, inom vilka ramar arbetet ska ske, samt hur arbetsfördelningen och uppdraget ska se ut; endast på så sätt kan de också 33 vara tillräckligt tydliga gentemot föräldrarna, vilket anses mycket betydelsefullt för utfallet. Tidigare inträde Flera fr-sekreterare önskar komma in i ett ärende på ett tidigare stadium än vad som hittills skett. Handledning De fr-sekreterare som fått handledning (inom projektet) av sitt enskilda ärende under processens gång har sett det som mycket positivt. AVSLUTANDE KOMMENTAR I uppföljningen av projektet ’Barn med föräldrar som är i svår vårdnadskonflikt – att söka hållbara samarbetslösningar mellan separerade föräldrar’ har, som nämndes inledningsvis, några övergripande frågeställningar utformats. Frågeställningarna utgår från projektplanens formulering om att de implementerade arbetsformerna (här Konflikt och försoning) förväntas innebära ”ett fördjupat barnperspektiv, ett ökat inslag av behandling, och en ny samverkan mellan familjerätt och tingsrätt”. I vilken utsträckning dessa förväntningar uppfyllts har kunnat utläsas hittills i uppföljningen genom de redovisade intervjuerna, men jag vill här avslutningsvis lyfta och sammanfatta dessa något tydligare. Vad gäller barnperspektivet beskrivs syftet med metodutvecklingen vara att förebygga det lidande som en vårdnadskonflikt orsakar barnet. Barnets bästa är en självklar utgångspunkt i fr-sekreterarnas arbete generellt, och genom KoF har detta tagit sig uttryck i att man tydligt kunnat hänvisa till barnets/barnens situation då man resonerat och diskuterat med föräldrarna under arbetsprocessen. Just att föräldrarna har getts möjlighet att reflektera tillsammans med fr-sekreterarna kring vad som framkommit i hembesök, skolbesök, samtal etcetera, beskrivs som mycket väsentligt för hur modellen fungerar i detta avseende, och kan därför sägas bidra till en minskad risk för negativa konsekvenser för barnen. Barnets bästa har också beaktats i flera av de fall där KoF avbrutits till förmån för en traditionell vbu-utredning – detta då en sådan ansetts bättre gagna de aktuella barnen. Den förebyggande ansatsen är däremot mer avhängig tidigare insatser än de som vanligen möjliggörs genom KoF. Att komma in tidigare i processen uttrycks emellertid också som ett önskemål från flera fr-sekreterare. Vad gäller det ökade inslaget av behandling – eller ’intervention’ som jag hellre vill kalla det – utgörs ökningen av det intensifierade arbete som utförs inom ramen för modellen. Projektplanen anger att KoF tillhandahåller stora möjligheter att individualisera insatserna utifrån behovet i varje familj; något som bedöms ha tagits tillvara i flertalet av de studerade fallen. Individualisering och flexibilitet anses öka motivationen hos föräldrar att ta emot hjälp, men uppges också av de intervjuade fr-sekreterarna ha fungerat som en positiv förstärkare av deras eget arbete; de har – utifrån den kreativitet modellen erbjuder – lockats att lägga ner avsevärd energi på att hitta lösningar för ’sina’ familjer. 34 Huruvida modellen resulterat i hållbara samarbetslösningar för föräldrarna är något framtiden får utvisa, men fr-sekreterarnas tro på att modellen möjliggör sådana är stark. Här handlar det också om att man, då man genom KoF lyckats skapa förtroende mellan fr-sekreterare och föräldrar, hyser förhoppning om att föräldrar – i de fall nya svårigheter uppstår – väljer att söka hjälp och stöd hos socialtjänsten (istället för att lämna in stämning i tingsrätten). I några ärenden tänker sig fr-sekreterarna fortsatta stödinsatser till aktuella familjer i form av koordinator.9 Hållbarheten i överenskommelsen skulle då räknas utifrån uteblivna tingsrättsärenden. Vad gäller samverkan mellan familjerätt och tingsrätt anger projektplanen att ett sådant bland annat syftar till att barnen slipper utsättas för många, och inte sällan samtidiga, utredningar. Det har dock visat sig att parallella utredningar inte sammanförts genom Konflikt och försoning, utan istället – där sådana förekommit – medverkat till valet att avbryta arbetet med modellen. Den positiva vinningen här beskrivs dock vara samarbetet självt, även om det präglats av ’nybörjarsvårigheter’ där man haft svårt att finna sina olika roller. Samarbetet anges av samtliga fr-sekreterare som det centrala i Konflikt och försoning, där just de kanske svårförenliga men absolut kompletterande professionerna måste hitta sätt att mötas på. LITTERATUR Barnombudsmannen (2003) Barnets bästa i rättsprocessen. Frågor om vårdnad, boende och umgänge. Barnombudsmannen informerar BI 2003:01. Gabrielsson, Marianne (2011) Barn i svåra vårdnadsstrider. Slutrapport. Dnr 513-529-06 Barn- och ungdomsenheten, Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning. Karlsson Vestman, Ove (2011) Utvärderandets konst. Att granska FoU-miljöer inom välfärd. Lund: Studentlitteratur. Rejmer, Annika (2003) Vårdnadstvister: En rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa. Avhandling. Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Schain, Mattias (2009) Har vår rättegångsform fördjupande verkan på konfliktintensiva föräldratvister? Examensuppsats i processrätt, Juridicum, Stockholms universitet. Vedung, Evert (2009) Uppföljning i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur. BILAGA Intervjuguide FR-sekreterare Bakgrund Hur lång erfarenhet har du av arbete inom socialtjänsten? 9 Parenting Coordinator; en modell vid vårdnadskonflikter som använts i det tidigare Stockholmsprojektet, och som ska komma att användas i det aktuella Södertörnsprojektet 2012. 35 Hur länge har du arbetat inom familjerätten? Vad har du för utbildning? Arbetssituation/metod Vilken utbildning har du i Konflikt och försoning? Vilken erfarenhet har du av Konflikt och försoning? Den aktuella familjen Hur initierades ärendet? Kan du beskriva familjens problembild? Hur tycker du att metoden fungerar/har fungerat i relation till den aktuella familjen? - Vad i metoden har varit bra för familjen? - Vad i metoden har varit dåligt för familjen? Vilket mål hade du för just den här familjen? Hur lång blev processen? Vad blev resultatet (hur avslutades ärendet)? Så här i efterhand; fungerade Konflikt och försoning som förväntat, eller hade det varit bättre att göra på något annat sätt? Allmän uppfattning om metoden Vilket typ av ärende tycker du att metoden Konflikt och försoning kan passa för? Hur tycker du själv att det varit att arbeta med Konflikt och försoning? - Vad är största skillnaden mot det ’vanliga’ arbetet (utredning, samarbetssamtal, nätverksmöte)? - Hur fungerade kontakten mellan er och tingsrätten? Vad skulle behöva utvecklas för att metoden skulle fungera bättre? 36 Konflikt och försoning – uppföljning med domare och förälder Marianne Gabrielsson Maj 2013 37 Innehållsförteckning Sammanfattning _____________________________________________________ 39 Två kompletterande intervjuer __________________________________________ 40 Syfte och mål ________________________________________________________ 40 Metod ______________________________________________________________ 40 Resultat_____________________________________________________________ 42 Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån en domares erfarenheter ____________ 45 En kompletterande intervju med en pappa _________________________________ 47 Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån en pappas erfarenheter _____________ 51 Sammanfattning av erfarenheterna från familjerättssekreterarnas, domarens och förälderns perspektiv __________________________________________________ 51 Utvecklingsmöjligheter ________________________________________________ 53 Avslutande kommentarer ______________________________________________ 54 Litteraturlista ________________________________________________________ 54 38 Sammanfattning För att vidga uppföljningen av arbetet med konflikt och försoning har två kompletterande intervjuer gjorts. Det övergripande syftet var samma som i uppföljningen med familjerättssekreterarna. Att undersöka om och hur målsättningarna med utvecklingsarbetet – att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan – återfinns i konflikt och försoning, utifrån en domares och en förälders erfarenheter och perspektiv. Barnperspektivet fördjupas tack vare konflikt och försoning, anser domaren. Pappans beskrivningar av hur barnets perspektiv har lyfts var magra. Familjerättssekreteraren verkar dock målmedvetet ha arbetat för att barnet skulle få tillgång till båda föräldrarna. Att konflikt och försoning ger stöd eller behandling har domaren erfarenhet av. Både att familjerättssekreterarna stöttar föräldrarna men även att det förmedlats ytterligare stöd från socialtjänstens öppenvård. Konflikt och försoning verkar ha gett pappan stöd. Pappan beskriver en familjerättssekreterare som fanns med över tid och arbetade för att barnet skulle få tillgång till båda sina föräldrar. Han beskriver att hon bidrog med kunskap om konflikthantering. Samverkan med familjerätten har ökat som en följd av konflikt och försoning, både i samarbetet inom konflikt och försoning och utanför, menar domaren. Pappan beskriver att domare och familjerättssekreterare arbetade i ett team. Familjerättssekreteraren balanserade de båda föräldrarnas bilder av situationen. Det ser pappan som en stor vinst med arbetssättet. Summeringen av de tre perspektiven visar att de är nöjda med konflikt och försoning. Arbetet i konflikt och försoning menar man har en annan kvalité tack vare att det inte görs någon bedömning i handläggningen. Konfliktnivån verkar sänkas och föräldrarna ges stöd att pröva samarbetsformer. Det gör att förhoppningar finns att lösningarna blir varaktiga. Konflikt och försoning innebär att föräldrarna har en kontakt på familjerätten som de kan vända sig till efter förhandlingarna vid tingsrätten. Fortsatt utveckling Det finns oklarheter hur konflikt och försoning initieras. Det finns också oklarheter kring vilka mål som lämpar sig för konflikt och försoning. Hur konflikt och försoning kan vara en framkomlig väg i vårdnadsmål där det finns uppgifter om våld, bör undersökas vidare. Erfarenheter hittills pekar mot att arbetssättet kan vara verksamt. Förälderns erfarenheter om och hur barnperspektivet togs upp i konflikt och försoning är få. Det kan innebära att familjerättssekreterarens roll i konflikt och försoning behöver förtydligas. 39 Två kompletterande intervjuer Inledning Konflikt och försoning görs i samverkan mellan tingsrätt och familjerätt i handläggningen av vårdnadstvister. Därför har en domare med flera års erfarenhet av konflikt och försoning intervjuats. För att få ta del av hur arbetssättet konflikt och försoning har upplevts av en förälder har en pappa intervjuats. De två intervjuerna avser således att ta tillvara en praktiker och en brukares kunskaper om arbetet med konflikt och försoning. (Oscarsson 2009) Uppföljningen med familjerättssekreterarna sammanställdes hösten 2011 av Anna Blom. Intervjuerna med domaren och föräldern genomfördes av Marianne Gabrielsson hösten 2012 och rapporten sammanställdes senvintern 2014. För beskrivning av arbetssättet konflikt och försoning och bakgrund till uppföljningen hänvisas till första delen. Sedan uppföljningen med familjerättssekreterarna gjordes har en informationsfilm om arbetssättet producerats. Den gestaltar konflikt och försoning utifrån en fiktiv familjs handläggning10. Disposition Efter att resultaten av de två intervjuerna har presenterats, diskuteras erfarenheterna från de tre perspektiven. Erfarenheterna från familjerättssekreterarna, domaren och föräldern vävs samman i en diskussion kring om och hur konflikt och försoning verkar uppfylla målsättningarna med utvecklingsarbetet. Här görs även försök att lyfta fram framgångsfaktorer och vad som kan behöva utvecklas vidare i arbetssättet. Syfte och mål Det övergripande syftet med intervjuerna var samma som i uppföljningen med familjerättssekreterarna. Att undersöka om och hur målsättningarna med utvecklingsarbetet – att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan – återfinns i arbetssättet konflikt och försoning, utifrån en domares och en förälders erfarenheter och perspektiv. Metod Intervjun med domaren bestod av två delar, en enkät och en fördjupande intervju (bilaga 1-2). Enkätdelen utformades med utgångspunkt från den enkät som använts i en norsk utvärdering11 (Koch 2008). Det var frågor som handlade om skillnader mellan konflikt 10 http://www.youtube.com/watch?v=2OiY8Ak4nXM En jämförande studie mellan hur handläggningen bedrevs före och efter konflikt och försoning infördes. Den visar att antalet samförståndslösningar ökade samtidigt som andelen föräldrar som upplevde sig pressade till att nå lösning ökade. Såväl domare som sakkunniga var nöjda med arbetssättet. De betonade att det var personbundet hur framgångsrikt arbetssättet var. Styrkan bedömdes vara att föräldrarna fick individuellt anpassat stöd till att pröva ut samarbetsformer, och att de fick vägledning att se vad som var bäst för barnen. 11 40 och försoning och ordinarie handläggning, hur arbetet med konflikt och försoning gick till, samarbetet inom konflikt och försoning, vilka mål det lämpar sig för och vilka förändringar som kan behövas för att förbättra arbetssättet. I den uppföljande intervjun ställdes kompletterande frågor utifrån en semistrukturerad intervjuguide som var utarbetad från det material som använts i gruppintervjuerna med familjerättssekreterarna. Även den uppföljning som gjordes inom ramen för Stockholmsprojektet beaktades i utformningen av intervjuguiden (Andersson-Collins i Gabrielsson 2011). Intervjun med föräldern gjordes utifrån en semistrukturerad intervjuguide (bilaga 3). Den arbetades fram med utgångspunkt från tidigare uppföljningar med föräldrar som har fått sin vårdnadstvist handlagd med konflikt och försoning (Koch 2008, AnderssonCollins i Gabrielsson 2011) och med beaktande av de intervjuguider som använts i intervjun med domaren och med familjerättssekreterarna. Genomförande Domaren valdes för att få del av hennes förhållandevis långa erfarenhet av konflikt och försoning från såväl nuvarande utvecklingsarbete vid FoU Södertörn, som från Stockholmsprojektet. Intervjun med domaren genomfördes på tingsrätten och spelades in. Enkäten mailades en vecka före inbokad tid och domaren ombads ta med den ifylld till intervjun. Intervjun inleddes med att den ifyllda enkäten gicks igenom och domaren fick utveckla sina svar. Intervjuguiden var ett stöd i den fördjupande intervjun som följde utifrån domarens svar på enkäten. Genom en familjerättssekreterare etablerades kontakt med en pappa som hade erfarenhet av konflikt och försoning. Intervjun genomfördes på ett kafé. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Materialet strukturerades i teman i syfte att ta del av erfarenheter från hela arbetssättets förlopp. Vidare analyserades materialet utifrån de tre målsättningarna med utvecklingsarbetet. Metodöverväganden Domaren som bjöds in till intervjun har en positiv inställning till arbetssättet och har haft en central och drivande roll inom de båda projekten. Det vore värdefullt att även ta del av erfarenheter från domare som inte har haft en central position och som inte varit drivande i projektet. Sådana uppföljningar och intervjuer välkomnas. Att intervjua två personer är inte att utvärdera en metod. I intervjuerna tar vi del av erfarenheter från två personer. Det är inte känt om domaren är den som har handlagt pappans mål. Det är heller inte känt om någon av familjerättssekreterarna har varit pappans familjerättssekreterare. Det är troligt att domaren har handlagt konflikt och försoningsmål tillsammans med åtminstone några av familjerättssekreterarna. 41 Resultat Här följer en bearbetning av intervjumaterialet. Intervjun med domaren redovisas först. En domares övergripande erfarenheter av konflikt och försoning – stärkt barnperspektiv Domaren har en positiv inställning till konflikt och försoning. Hon framhåller att styrkan i arbetssättet är att barnets behov lyfts fram på ett annorlunda sätt. Hon ser skillnader mot ordinarie handläggning: Där är man ju så väldigt resultatinriktad, det gäller bara att hitta ett resultat. Här är det ju mera barnperspektiv som kommer fram och att det ska hålla också i längden. Man ser lite längre än själva domen då, överenskommelsen. Domaren beskriver att i konflikt och försoning ges föräldrarna stöd och vägledning. Hon tycker sig se att konfliktnivån minskar jämfört med i ordinarie handläggning. En anledning till det är att familjerättssekreteraren inte ger någon bedömning i konflikt och försoning, resonerar hon, utan rapporterar vid sammanträdena hur arbetet har gått sedan de var på tingsrätten sist. Finns det risk för att relevant eller allvarlig information inte kommer fram när det inte görs en utredning? …vi tröskar ju väldigt mycket igenom allting och vi har mycket handlingar runt omkring. Framför allt från de som har varit aktuella i socialtjänsten också, jag har ju läst alla utredningar. Och sen får man ju tillgång till familjerättssekreterarens upplysningar om de samtal som de haft också. Det är på ett annat sätt, än samarbetssamtal, som man ju inte får veta, antingen har de gått bra eller inte. Men här är det med föräldrarnas goda minne, att man redogör för vad det är man har pratat om under samarbetssamtalen. Så då känner jag ju ibland att jag har mer information och uppgifter än i andra fall. Konflikt och försoning gör att hon får en större förståelse för parterna och större insikt i vad konflikterna består i, erfar hon. I den norska studien fanns det resultat som pekade mot att parterna hade känt sig pressade att förlikas. Det kommenterar domaren så här: Nej men, det är ju hela uppbyggnaden att parterna själva ska komma fram till något. Sen kan man väl i och för sig använda sig av att de kan fundera på vad som skulle kunna hända om de går till en huvudförhandling, vad de har för alternativ då. Om möjligtvis det skulle.. men jag betraktar inte det som en press direkt, för jag ska ju inte ha huvudförhandlingen heller. Vid en huvudförhandling är det ju mera så, man kanske i sista minuten sätter igång med förlikningsdiskussioner, då kan det ju bli en press. Men här har vi ett längre tidsperspektiv. Samarbetet med familjerättssekreteraren i konflikt och försoning Den främsta styrkan som domaren ser i samarbetet, är att familjerättssekreteraren bidrar med kunskap om barn. …vi har ju hela tiden fokus på det och säger stop omedelbart när det går in på deras konflikter, det tycker jag nog att vi gör. Och det är ju lättare att göra det också när vi har familjerättssekreteraren bredvid. Hon ser gärna mer av att familjerättssekreteraren lyfter fram sina kunskaper om barn. Domaren upplever att familjerättsekreteraren inte riktigt tar den plats som erbjuds, utan 42 att de verkar vara lite blyga. Hon menar att deras kunskaper om barn behövs. På sikt hoppas hon att de kommer att bidra med ännu mera när de blivit lite mer van vid rollen, resonerar hon. Jag önskar mig någon som med auktoritet kan berätta om vad barn behöver i separationer och hur barn reagerar och hur barn i olika åldrar har det. Det är en väldig fördel att kunna få det i samtalet. Initiativ till konflikt och försoning kan komma från såväl tingsrätt som familjerätt. Domaren ser gärna att fler initiativ till arbetssättet kommer från familjerätten. Att familjerna kan erbjudas stöd och hjälp från kommunen via familjerättsekreteraren, ser hon som en ytterligare styrka med arbetssättet. Om jag utgår från senaste förhandlingen jag hade, det är ett sådant utmärkt exempel, med en person som såg vilka behov parterna hade och vad som fanns för resurser inom kommunen. Hon hörde med mig ”tror du att det här skulle vara bra, så skulle vi kunna erbjuda det och det och så kan jag vara som en spindel i nätet och få ihop det där?” Det tror jag var utomordentligt bra, då fick de allt det som parterna egentligen efterfrågade fast de inte kunde formulera vad de ville ha. Här har domaren erfarenhet av att kommunerna har väldigt olika stort utbud av stödeller hjälpinsatser att erbjuda föräldrarna. Vissa kommuner kan erbjuda olika typer av hjälp för att komma överens och få hjälp med att lösa konflikterna, berättar domaren, medan andra endast kan erbjuda samarbetssamtal. Att endast erbjuda samarbetssamtal, menar hon inte är att ta tillvara det som konflikt och försoning kan innebära. Att samarbetet är en central del av modellen har betonats i tidigare uppföljningar med familjerättssekretare och i den norska utvärderingen. Det känner domaren igen till viss del. Överlag har hon goda erfarenheter av att samarbeta med familjerättssekreterare. Hon betonar att det som ett mer inarbetat samarbete ger, är att man då har mer tydlig bild av hur arbetet kommer att kunna läggas upp tack vare de gemensamma erfarenheterna. I arbetet med en familjerättsekreterare som har begränsad erfarenhet av konflikt och försoning, intar hon en mer stöttande roll och vägleder in i samarbetet, menar domaren. Men det är inte det unika samarbetet med den specifika personen som är avgörande resonerar hon, det är arbetssättet och de roller som familjerättssekreteraren och domaren intar, som är det bärande i konflikt och försoning. Hon har dock erfarenheter av att en del familjerättsekreterare verkar behålla sin roll från samarbetssamtal och som inte riktigt har klivit in i rollen som familjerättssekreterare i konflikt och försoning, som hon påpekar är något annat. Jag leder förhandlingen och för den framåt, och i samtalen med parterna så lämnar jag över ordet till familjerättssekreteraren för de ska kunna berätta om sina erfarenheter och tolka lite grann om barnens reaktioner och kanske kommentera vad föräldrarna säger. Men familjerättssekreteraren har ju också möjlighet att säga om de kommer på saker. Men samspelet är ju också att vi, i pauser, har en dialog om hur vi ska fortsätta. Och där vi kan dela upp lite grann vem som säger vad. ”Det här väl bra om du säger det” och familjerättssekreteraren kan ju också säga, ”det här är väl kanske inte bra att jag säger... Domaren har överlag goda erfarenheter av samarbetet med familjerättssekreterare i konflikt och försoning. Hon ser även förbättringar vad gäller samverkan med familjerätterna som märks i det ordinarie arbete, sedan de har börjat arbeta med konflikt och försoning vid tingsrätten. Vi har ju ett ansikte på de vi skriver till, bara det är ju bra och att man lär känna varandras områden. Man får förståelse för deras arbetssituationer. 43 Ombudens roll i konflikt och försoning Domaren har erfarenheter av ombud som motiverar föräldrar till att målet ska handläggas med konflikt och försoning. Det har också varit så att ombuden stöttat parterna att tacka nej till konflikt och försoning, utifrån att deras part till exempel varit rädd, erfar hon. Många ombud arbetar medvetet med att stärka barnperspektivet vid förhandlingarna, vilket hon tycker är glädjande. Visst kan det vara så, fortsätter hon, att ombuden antar sin ordinarie, mer aktiva roll, men det har ändå inte varit något problem. De accepterar fint den nya rollen som mer rådgivande. Generellt har domaren goda erfarenheter av ombudens medverkan i konflikt och försoning. De flesta ombuden verkar vara positiva till modellen och medverkar på ett konstruktivt sätt. Passar konflikt och försoning alla föräldrar i vårdnadstvist? Konflikt och försoning är inte lämpligt när den ena föräldern inte litar på den andra eller där den har bestämt sig för att inte lita på den andra, resonerar domaren. Hon menar också att de föräldrar som har en psykiatrisk diagnos inte är lämpliga att ha i konflikt och försoning, inte heller föräldrar med en rättshaveristisk inställning. Är man väldigt kränkt kan det vara bättre med ordinarie handläggning, menar domaren. Forskning visar att uppgifter om våld och missbruk är vanligt förekommande i vårdnadstvister. (Rejmer, 2003, SoU 2011:51) Hur ser domaren på handläggning med konflikt och försoning då det finns uppgifter om våld eller missbruk? Inte ett aktivt missbruk, men flera gånger har frågan varit uppe om tidigare missbruk. Bara att man lyfter upp det så tar man med det också i beräkningen. Domaren menar att även i mål där det finns uppgifter om våld, kan konflikt och försoning vara en framkomlig väg. Det får domare och familjerätten hantera och bedöma från fall till fall, menar hon. Men om en förälder har gått med på konflikt och försoning trots stark påverkad av den andra, då är inte konflikt och försoning lämpligt. Skulle det vara önskvärt om alla vårdnad- boende- och umgängesmål handlades med konflikt och försoning? Domaren menar att det inte skulle vara varken möjligt eller önskvärt. Det är inte till hjälp för alla föräldrarna i vårdnadstvist, resonerar hon, och det skulle heller inte vara möjligt att praktiskt genomföra på tingsrätten. Det skulle vara för resurskrävande och ordinarie handläggning fungerar bra i många mål. Det är inte alltid nödvändigt med den förstärkningen av handläggningen som familjerättssekreterarens medverkan innebär. Konflikt och försoning är verksamt för ett mellanskikt av vårdnad-, boende och umgängesmål, menar domaren, och med mer erfarenheter kommer det att bli än mer tydligt vilka de är. Vad konflikt och försoning kan erbjuda familjer i vårdnadskonflikt Att föräldrar kan få hjälp att nå en varaktig samförståndslösning, är en förhoppning som finns knuten till konflikt och försoning. Den norska undersökningen visade att fler föräldrar slöt samförståndslösningar efter att konflikt och försoning hade införts. Domarens tror inte att andelen som når samförståndslösningar i konflikt och försoning skiljer sig från andelen som uppnås i ordinarie domstolshandläggning, skillnaden menar hon ligger i innehållet i överenskommelsen. Nej, jag tror inte det är så stor skillnad egentligen, det är innehållet i det som man kommit fram till som är förändrat. Jag hade sällan huvudförhandling i vanliga mål 44 heller, jag fick ju dem att komma överens där med. Men den kanske inte var varaktig, det är jag inte så säker på att den är. Hur är domarens bild av varaktigheten i samförståndslösningarna som sluts i konflikt och försoning? Har till exempel konflikt och försonings mål återkommit? Ja, det har vi ju haft, men det har vi löst i och med att vi har kunnat prata med dem. Vi har ju kommit så pass nära dem, att parterna ringer efter domen också, och berättar om det är varit något problem. Och då kan man ju hänvisa till familjerätten. De har fått en etablerad kontakt där. Jag tror att det är viktigt för då kan de ju lösa det där. Domaren ser fördelar med den inarbetade kontakten med familjerätten. Det gör att familjer enkelt kan få fortsatt stöd där istället för att tingsrätten handlägger målet igen. Fortsatt utveckling av konflikt och försoning Vad skulle det behövas för förändringar för att konflikt och försoning skulle kunna fungera bättre? Domaren menar att de främst behöver mer erfarenhet av konflikt och försoning. Det skulle också behövas en specialisering på domstolen med särskilt utbildade familjedomare som arbetar med vårdnad-, boende-, och umgängesmål. För som det är nu, påpekar domaren, kan det vara så att parter i mål som mycket väl skulle vara lämpliga för konflikt och försoning, inte får erbjudandet. Även familjerätten kan föreslå konflikt och försoning, men det är sällan initiativet kommer från dem, vilket hon beklagar, de får gärna ta initiativet, menar hon. Sammanfattning av domarens perspektiv och erfarenheter av konflikt och försoning Domaren ser flera styrkor i modellen. De främsta är att familjerättssekreteraren tillför ett barnperspektiv vid sammanträdena och kan erbjuda en väg in till socialtjänstens stödinsatser. Domaren ser gärna att familjerättssekreteraren tar större plats vid tingsrätten och tillför ett barnperspektiv. Hon påpekar att samarbetet i konflikt och försoning är en annan roll för familjerättssekreteraren. Hon beskriver att det är hon som leder mötet vid tingsrätten och att hon bjuder in familjerättssekreteraren för att lyfta barnperspektivet. Arbetssättet passar för ett mellanskikt, inte för enkla vårdnadsmål där är domstolshandläggning idag är tillräckligt, fortsätter hon. Inte heller de mest belastade familjerna är konflikt och försoning verksamt för. Mer erfarenhet kommer kunna ge oss förståelse för vilka mål som arbetssättet är verksamt för, summerar hon, därför önskar hon starkare stöd hos ledningen för att arbeta med modellen. Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån en domares erfarenheter Ser domaren att barnperspektivet har fördjupats, inslaget av stöd eller behandling har stärkts och att samverkan har ökat i jämförelse med ordinarie handläggning? 45 Barnperspektivet fördjupas tack vare konflikt och försoning, även om hon gärna ser att familjerättssekreterarna låter sina kunskaper om barn ta ännu större plats vid sammanträdena. Att konflikt och försoning ger stöd eller behandling har hon erfarenhet av. Både att familjerättssekreterarna stöttar föräldrarna att pröva samarbetslösningar och att de kan förmedla ingångar till socialtjänstens övriga stödinsatser. Samverkan med familjerätten har ökat som en följd av konflikt och försoning, också i kontakten med kommunerna i det ordinarie handläggningsförfarande, menar domaren. Den stärkta samverkan innebär en möjlighet för tingsrätten att hänvisa till den kontakten vid familjerätten om föräldrarna skulle återkomma till tingsrätten. 46 En kompletterande intervju med en pappa En intervju har gjorts med en pappa vars vårdnadsmål har handlagts med konflikt och försoning. Syftet var att få ett brukarperspektiv på handläggningen och att undersöka om och hur de övergripande målsättningarna med utvecklingsarbetet – att fördjupa barnperspektivet, stärka inslaget av stöd eller behandling och öka samverkan – återfinns i arbetssättet konflikt och försoning utifrån en förälders erfarenhet. Pappan saknade tidigare erfarenheter av att vara part i en vårdnadstvist. Förälderns bakgrund Pappan beskriver sin situation då han först kom i kontakt med konflikt och försoning. Han hade känt mamman en kortare tid innan de fick barn. Barnet var planerat. Pappan berättar att relationen med mamman hade varit stormig och att mamman hade utövat fysiskt våld mot honom, både före och efter barnets födelse. Vid dessa tillfällen berättar pappan att han vid några incidenter själv använt våld, i självförsvar. Vid ett sådant tillfälle tillkallades polisen och han blev frihetsberövad i väntan på häktesförhandlingar. Sedan följde en tid med upprepade kontakter med polis, socialtjänst och rättsväsende. Han beskriver att han var starkt kritisk till att - som han hävdar - mammans bild av situationen fick dominera. Pappan menade att situationen tolkades ensidigt och att våldet uppfattades komma uteslutande från hans håll. Målet lades ner. Våldsincidenten innebar en slutgiltig brytning med mamman. Sedan följde en tid av flytt och återhämtning. Barnet var då mindre än ett år gammalt och bodde hos mamman. Under det nästkommande året beskriver pappan att han hade svårt att få till ett samarbete med mamman som innebar att barnet hade ett regelbundet umgänge med sin pappa. Tiderna ställdes in och överenskommelser bröts. Man är så otroligt frustrerad, när ingenting följs. Och socialen aldrig kan göra nånting mot det. Det är nånting som borde bli bättre. De borde få lite mera ansvar, de borde kunna ta ansvar för umgängestider. Det måste ligga en kraft bakom om det inte följs, det fanns ingen kraft bakom det. Det bara ”.. nej, vad tråkigt” ungefär, ”Vadå tråkigt..! Det var ju skittråkigt!! Pappan berättar att de hade flera kontakter med socialtjänsten under denna tid. Föräldrarna hade erbjudits samarbetssamtal som mamman hade tackat nej till. Ingen kontakt resulterade i att någon påtaglig brist i föräldrarnas omsorgsförmåga, upptäcktes, återger han. Pappan beskriver att han var frustrerad och stressad. Han var frustrerad över att överenskommelserna kring umgänget inte fungerade, och kände sig maktlös då socialen inte kunde hjälpa honom med att få det att fungera. Han var stressad över att han upplevde att han var tvungen att sköta sig exemplariskt för att inte socialen skulle få uppfattningen av att han inte var en tillräckligt bra förälder. Hur kan mamman ha upplevt tiden? Det är tyvärr inte undersökt. Intervjun beskriver den ena förälderns upplevelse. Pappans erfarenheter av konflikt och försoning Konflikt och försoning pågick under ca 1.5 år. Pappan beskriver tiden under konflikt och försoning som fortsatt turbulent, med högljudda bråk mellan honom och mamman. Bråk 47 som han menar utlöstes av hans frustration över att umgänget fungerade bristfälligt. Men konflikt och försoning fortsatte och familjerättssekreteraren värderade de uppkomna situationerna utifrån barnets behov och höll fokus vid att umgänget skulle fungera. Familjerättssekreteraren kunde avbryta mamman då hon, såsom pappan beskriver det, velat fördjupa sig i negativa saker om honom. Han minns tingsrättsförhandlingarna som att domare och familjerättssekreterare tillsammans arbetade för att umgänget skulle fungera. Pappan lade stora förhoppningar vid att konflikt och försoning skulle kunna hjälpa honom att få ett fungerande umgänge med sitt barn. Skulle målet ha gått till huvudförhandling befarade pappan att han inte skulle bli bemött neutralt, på grund av det förekommit våld. Han tycker att det var bra att konflikt och försoning fortsatte trots att det förekom incidenter även under denna period. Pappan beskriver att han hade ett stort förtroende för familjerättssekreteraren. Även efter att konflikt och försoning hade avslutats hade han fortsatt sporadisk kontakt med henne. Han beskriver att hon skickade julbrev och att han mailade bilder på barnet. Pappans inställning till konflikt och försoning inledningsvis Pappan söker sig till tingsrätten för att få till stånd ett fungerande umgänge med sitt barn. Han beskriver att han hade sviktande tilltro till att tingsrätten skulle kunna vara en hjälp. När han fick erbjudande om konflikt och försoning såg han modellen som en möjlighet att undvika huvudförhandling. Det var den främsta anledningen till att han tackade ja. För att jag har hört av andra, att det är ett lotteri. Med alla dessa lögner så inser ju jag (hänvisar till sin upplevelse av mammans uttalanden) att tingsrätten kommer ju aldrig att fatta, nånting, på 2x4 timmar eller vad det nu blir det.. som kan slå sju år framåt i tiden, så jag vågar aldrig gå till tingsrättens huvudförhandling, jag vill aldrig gå dit. För att jag tror inte det blir rättvisa. Och det säger ju inte ens advokaterna att du kommer få heller. Sammanträdena vid tingsrätten och arbetet med familjerättssekreteraren Pappan hade svårt att återge händelseförloppet i konflikt och försoning. Tidigare kontakter med socialtjänstens utredningsenhet och familjerätt hade han svårt att hålla isär från konflikt och försoning. Men pappan förmedlade en bild av ett friktionsfritt samarbete mellan domare och familjerättssekreteraren vid tingsrätten. Pappan beskriver att domaren lyfter in familjerättssekreterarens ståndpunkt vid sammanträdena. Det var vid ett tillfälle säger mamman ”ja men han (pappan) har inte gjort så och så”, då vänder sig domaren till socialen och frågar. Och istället för att säga.. som jag tycker att hon skulle säga, ”du ljuger”. Så säger hon (familjerättssekreteraren), ”det är inte vår minnesbild”. Alltså så tuffa var de… Här beskriver pappan hur familjerättssekreterarens går tillväga för att berätta om arbetet sedan förra sammanträdet. Vid familjerättssekreteraren rapportering, då togs det upp, bra saker och sen sedan kanske lite smådåligt om båda. Men det togs aldrig upp hennes (mammans) allvarliga dåliga beteenden, utan det var mycket positiv inriktning allting. Vilket man i och för sig kan tycka är bra men, det blev aldrig, alltså, nu efteråt kan jag tolka det som att dom sorterade bort hennes allvarligaste grejer på grund av att då skulle hon kanske dra sig ur projektet. 48 Pappan ger en bild av att familjerättssekreteraren var mjuk och mild i sina återgivningar av vad de hade arbetat med sedan sist. Han gör tolkningen att det var en strategi som familjerättssekreteraren använde sig av för att bevara båda föräldrarna i samarbetet. Pappan beskriver en situation ett år in i konflikt och försoning, där mamman hade med sig ett nytt ombud. Samarbetsklimatet förändrades. Ombudet arbetade för att minska pappans umgänge och situationen blev agiterad, beskriver pappan. Domaren bröt då förhandlingen och pratade tillsammans med familjerättssekreteraren enskilt med mamman och hennes ombud. När mötet återupptogs var den arbetsprocess som pappan menade att konflikt och försoning hade byggt upp åter etablerat. Pappan förmedlar en bild av att det var möjligt för att familjerättssekreteraren hade lärt känna dem och sett att ett fungerande umgänge var möjligt. Annars, resonerar pappan, hade mamman tillsammans med det nya ombudet minskat ner på umgänget. Pappan beskriver att familjerättssekreteraren hade regelbundna möten med mamman och honom mellan sammanträdena på tingsrätten. Familjerättssekreteraren gjorde hembesök hos honom och hade kontakt med förskolan. Mötena med familjerättssekreteraren hölls ca en gång i månaden. Fokus låg vid att undersöka hur umgänget hade fungerat och reda ut svårigheter som hade uppstått. Vid de tillfällen som mamman inte kom till mötena, hade familjerättssekreteraren telefonkontakt med mamman, och höll på så sätt arbetsprocessen mellan föräldrarna, vid liv. Pappan berättar att familjerättssekreteraren hittar lösningar till konflikter kring praktiska ting mellan honom och mamman. Mamman kom med alla möjliga anklagelser. Bland annat en grej.. ”ja han är dålig på att tvätta kläder..” ja något med barnkläder, det blev färgat och för litet... Då sa hon, ”ge honom inte de finaste kläderna då”. Under slutskedet av konflikt och försoning inkommer en anmälan från mamman till socialtjänsten. Pappan såväl som barnet och mamman hade då flyttat och socialtjänsten var en annan än den som konflikt och försoning gjordes i samverkan med. Familjerättssekreteraren gav pappan stöd och vägledning i kontakt med den nya socialtjänsten. Han menar att det var tack vare konflikt och försoning kontakten som anmälan inte ledde till ytterligare slitningar mellan mamman och honom och att umgänget kunde bibehållas. Barnperspektivet i konflikt och försoning Hur togs då barnets perspektiv tillvara i konflikt och försoning, enligt pappan? De två familjerättssekreterarna12 gjorde ett hembesök och hade kontakt med förskolan, beskriver pappan. De hade kontakt med utredningsenheten och tog del av avslutade barnavårdsutredningar. Pappans bild var att familjerättssekreterarna tog kontakterna för att de skulle vara trygga med att barnet hade det bra med honom, mamman och på förskolan. Han menar att då de fått klarhet i det, hade de fokus på att umgänget skulle fungera. Pappan beskriver att han inledningsvis arbetade utifrån ett underläge, där de personer han träffade tog mammans parti. Förskolan, menar han var ett undantag, de såg situationen från barnets perspektiv och tog inte ställning vare sig för honom eller för mamman. ..så förskolorna blev ju mina räddare kan man säga. Jag kan säga att förskolorna var mera neutrala än vad socialen var. För de kunde säga att pappan har skött sig.. Han 12 Inledningsvis arbetade två familjerättssekreterare i pappans konflikt och försoning. 49 är lika glad att se mamma som pappa. Det var ju min räddning att de sa så. För jag upplevde inte att (familjerättssekreteraren och domaren) var neutrala.. jag upplevde att det tog ett år för mig att få dem att bli neutrala. Sen ett halvår till inom projektet, så även om projektet var bra, så tyckte jag det var uppförsbacke i ett år. Pappans bild av det verksamma i konflikt och försoning Avslutningsvis ber jag pappan summera sina erfarenheter av konflikt och försoning och reflektera över hur han blev hjälpt. Jag tyckte att det var ett jättebra projekt. För tingsrätten har svårt att förstå socialen och socialen har svårt att förstå tingsrätten. Därför var det jättebra att båda satt vid samma bord. En annan styrka han ser i arbetet är att kontakten med familjerättssekreterare pågick under längre tid. Att familjerättssekreteraren hade lärt känna dem väl innebar att hennes reflektioner vid sammanträdena värderades högt och fick stort värde i arbetsprocessen. För det mamman gjorde i början, med massa utredningar, som kom fram till, i vissa fall positivt till mig. Då säger hon, ”nej det stämmer inte för att det.. det..det”. (pekar) vad ska då tingsrätten göra, när socialen inte sitter där bredvid? Och det står på ett papper och hon säger ”det där stämmer inte”? Då hamnar vi i ett stand-off läge, för tingsrätten kan ju inte vara så starka så att de tror på ett papper mer än hon som står och anklagar att pappret är fel. Och det är ju det som är hela essensen med projektet. Att socialen och tingsrätten, de är duktiga på varsitt håll men de förstår inte varandra över papper. Pappan resonerar vidare att det närmare samarbetet mellan tingsrätt och familjerätt innebar att han och barnets mamma fick stöd över tid med att få samarbetet att fungera. Pappan tror att konflikt och försoning har särskilda vinster för pappor. De får chans att visa att de fungerar som föräldrar vilket många mammor hävdar att pappor inte gör. Pappan menar att konflikt och försoning innebar en möjlighet för pappor att bli lyssnade på som en motvikt till mammans bild. Efter konflikt och försoning avslutades har umgänget fungerat tillfredsställande. Föräldrarna respekterar varandra mer och kan vara mer flexibla i relation till varandras tider med barnet. De ser mer till barnets behov och kan rucka på planeringen för att underlätta för varandra. Pappan beskriver att han vet vad som triggar konflikter, och han försöker att ligga lågt när brännande ämnen kommer på tal. Sammanfattning av pappans perspektiv och erfarenheter av konflikt och försoning Pappan är positiv till konflikt och försoning. Han förmedlar en bild av att domaren och familjerättssekreteraren arbetade i ett team. Han ser vinster med att de arbetar tillsammans. Han menar att risken för att tingsrätt och socialtjänst intar skilda ståndpunkter i förhållande till föräldrarnas konflikter, minskar då de befinner sig i samman rum. Familjerättssekreteraren beskrivs som en person som har funnits med över tid och som på ett mjukt sätt har verkat för att båda föräldrarna ska finnas med i arbetsprocessen mot att barnet ska få tillgång till bägge sina föräldrar. Han beskriver att hon bidrog med kunskap om konflikthantering. Han menar att det tog tid innan såväl tingsrätten som familjerätten bemötte honom neutralt. Hans upplevelse var att deras uppfattning om honom var färgad av mammans bild av våldet som förekommit i relationen. Han anser att konflikt och försoning kan 50 vara bra för pappor, som annars riskerar att inte bli bemötta neutralt. För att socialtjänsten och tingsrätten har en tendens att ta mammans perspektiv som det sanna, hävdar pappan. Utvecklingsarbetets målsättningar utifrån en pappas erfarenheter Pappans beskrivningar av hur barnets perspektiv har lyfts under konflikt och försoning var magra. Han ger inga beskrivningar av hur barnets perspektiv lyftes fram vid sammanträdena eller i arbetet med familjerättssekreteraren. Det kan betyda att barnperspektivet inte låg i fokus. Ett annat sätt att förstå att pappan inte lade märke till om och hur barnperspektivet lyftes är att målet för föräldrarnas konflikt och försoning var ett fungerande umgänge med pappan. Att det var till barnets bästa och att barnets perspektiv därmed utgjorde grunden. Det perspektiv pappan lade märke till i handläggningen var att han upplevde att domare och familjerättssekreterare hade större tilltro till mammans perspektiv inledningsvis och att handläggningen blev neutral först efter ett år. Ger pappan uttryck för att konflikt och försoning förde med sig inslag av stöd eller behandling? Kanske inte behandling, men stöd verkar konflikt och försoning ha erbjudit pappan. Pappan förmedlar en bild av en process där familjerättssekreteraren var närvarande, fanns med över tid och målinriktat verkade för att barnet skulle få tillgång till båda sina föräldrar. Han har tagit del av ett förändringsarbete. Däremot ger han flera beskrivningar av samverkan. Domare och familjerättssekreterare beskrivs ha arbetat i ett team. Familjerättssekreteraren balanserade de båda föräldrarnas bilder av situationen. Det ser pappan som en stor vinst med arbetssättet. Han beskriver att hon bidrog med kunskap om konflikthantering. Sammanfattning av erfarenheterna från familjerättssekreterarnas, domarens och förälderns perspektiv Här sammanflätas diskussionen i punktform utifrån de tre perspektiven. Familjerättssekreterarnas, domarens och förälderns erfarenheter De verkar nöjda med konflikt och försoning. Arbetet i konflikt och försoning har en annan kvalité jämfört med ordinarie handläggning. Det beror på att det inte görs någon bedömning. Det för med sig att konfliktnivån sänks och att ett klimat kan etableras där föräldrarna ges stöd att pröva sig fram till lösningar. Det är en ny roll för familjerättssekreteraren. Samförståndslösningarna som nås i konflikt och försoning har förutsättningar för att bli mer hållbara. Föräldrarna är mer delaktiga och de har tagit emot stöd att pröva ut lösningar. 51 Konflikt och försoning pågår under en längre tid. Det gör att familjerättssekreteraren lär känna familjen och att de får en arbetsallians. Den längre tiden kan leda till att det blir tydligt vad som är bäst för barnet. Att föräldrar når varaktiga samförståndslösningar är inte den enda framgångsfaktorn i konflikt och försoning. Föräldrarna ”har kommer en bit på väg” i konflikt och försoning. Konflikt och försoning innebär att föräldrarna får en inarbetad kontakt på familjerätten som de kan vända sig till även efter förhandlingarna vid tingsrätten. Konflikt och försoning ger en ingång till socialtjänstens övriga stödinsatser. Det finns oklarheter kring initieringen av konflikt och försoning. Vilka vårdnadsmål passar konflikt och försoning för? Och vilka passar inte för konflikt och försoning? Samarbetet behöver tydliggöras. Vilka uppgifter ligger på vem och vad ingår i rollerna? Utvecklingsarbetets tre målsättningar familjerättssekreterarnas erfarenheter utifrån domarens, förälderns och Domaren hävdar att fördjupa barnperspektivet är ett huvudsyfte med metoden. Det är framför allt därför familjerättssekreteraren medverkar vid tingsrätten. Det tycker hon fungerar, men hon vill se mer av det och gärna med större auktoritet. Familjerättssekreterarna uppger att barnperspektivet är deras utgångspunkt i allt arbete. I konflikt och försoning kan de tydligt hänvisa till barnet och barnets situation i diskussioner. Just att kunna reflektera kring detta utan att ha ett utredningsuppdrag, anser de fördjupar barnperspektivet och gör det mer tillgängligt för föräldrarna. Förälderns erfarenheter om och hur barnperspektivet togs upp i handläggningen är få. Hur barnperspektivet togs tillvara i konflikt och försoning beskrivs i vilka familjerättssekreterarna träffade, pappan hade inga beskrivningar av om och hur barnperspektivet togs tillvara i möten och sammanträden. Stöd eller behandling är inget som ordinarie handläggning erbjudit. Familjerättssekreterarna beskriver att de gav stöd att pröva lösningar och att de i samtal med föräldrarna gav dem utrymme att reflektera över barnets situation, i konflikt och försoning. De uppger att det är mer av ett socialt arbete och att de tycker att den nya rollen är rolig och tillfredsställande. Här ges föräldrar stöd att ta besluten ihop, vilket familjerättssekreterarna tror gör att samförståndslösningarna som sluts har större chans att bli varaktiga. De påpekar att familjerättssekreterarna får en relation till föräldrarna som gör att de lättare kan ta kontakt med familjerätten igen. Familjerättssekreterarna menar att de också kan koppla på vidare stöd från socialtjänsten. Domaren lägger märke till att föräldrarna får stöd av familjerättssekreterarna och är nöjd med det eftersom att hon tycker att det har behövts. Hon vill gärna att familjerättssekreterarna kan erbjuda ytterligare stöd insatser från socialtjänstens öppenvård. Domaren ser en fördel med att föräldrarna har en upparbetad kontakt med familjerättssekreterarna som hon kan hänvisa föräldrarna till efter avkunnad dom, om de skulle återkomma. 52 Pappan verkar ha fått stöd. Familjerättssekreteraren stöttade honom i kontakt med andra myndigheter och han beskriver strategier han lärt sig om hur han kan hantera konflikter eller uppmärksamma vad som triggar honom till konflikt. Pappan fick inte ytterligare stödinsatser utöver kontakten med familjerättssekreteraren. Från alla tre perspektiven ser man fördelar med samverkan. Pappan tycker att det är bra att socialtjänsten och tingsrätten hör samma saker och är i samma rum, samtidigt. De förstår varandra bättre när de ses: Det är ju det som är hela essensen med projektet. Att socialen och tingsrätten, de är duktiga på varsitt håll men de förstår inte varandra över papper. Familjerättssekreteraren kan fylla på och nyansera diskussionen, beskriver han. Domaren menar att man får in barnperspektivet i sammanträdesrummet när alla är samlade tack vare samverkan i konflikt och försoning. Dessutom kan kontakt länkas till ytterligare stöd på ett enkelt sätt. Familjerättssekreterarna ser att sammanhanget för samverkan - tingsrättsförhandlingen ger dem en ny ram för ett socialt arbete. De träffar föräldrarna med ett annat slags uppdrag, att ge dem stöd att hitta lösningar. Den nya rollen uppskattas och de ser möjligheter med den. Utvecklingsmöjligheter Det är oklart vem som initierar ärenden och när i processen konflikt och försoning startas. Kan konflikt och försoning föreslås av såväl familjerätt som tingsrätt? Kan startpunkterna få variera och konflikt och försoning kan starta i olika faser av handläggningen? Behöver domarens respektive familjerättssekreterarens roll förtydligas? Pappans bild av barnperspektivet är svagt. Det kan betyda att det finns utvecklingsmöjligheter vad gäller att göra föräldrarna mer uppmärksamma på att ett av huvudsyftena med modellen är att fördjupa barnperspektivet. Vilka mål ska lämpar sig för konflikt och försoning? Ska riktigt komplexa ärenden handläggas? Är det angeläget att få en djupare förståelse för när konflikt och försoning ska användas och inte? Familjerättssekreterarnas roll i konflikt och försoning är ny. De beskriver att de nu arbetar för att se vad kärnan i konflikten är och arbetar vidare med det. Många uppskattar den nya rollen. Kan den innebära att det finns behov av vidareutbildning, kanske med en behandlingsinriktad påbyggnad? Det verkar som att konflikt och försoning kan vara en framkomlig väg i mål där det finns uppgifter om våld. Eftersom uppgifter om våld är vanligt i vårdnadsmål vore det önskvärt att konflikt och försoning kunde vara till hjälp. 53 Avslutande kommentarer Det insamlade materialet väcker såväl tankar som fler frågor. Hur handläggningen ska gå till av ärenden där det förekommer uppgifter om våld, är en pågående diskussion. Det kan vara meningsfullt att undersöka vilket slags våld som det finns uppgifter om. Det verkar finnas en konsensus kring att mål med uppgifter om våld som präglas av makt och kontroll inte lämpar sig för konflikt och försoning. Går det att differentiera våld i syfte att identifiera dessa mål? Socialstyrelsen undersökning av hur kommunerna hanterar tingsrätternas beslut om umgängesstöd enligt 6 kap. 15 c § föräldrabalken (Socialstyrelsen 2013) pekar mot att familjer i vårdnadskonflikt med umgängesstöd, verkar vara i behov av kompletterande stöd för att kunna utöva ett gemensamt föräldraskap på sikt. Skulle konflikt och försoning kunna vara en del av ett sådant förändringsarbete? Kanske med fortsatt kontakt med familjerättssekreteraren efter avkunnad dom? Att domstolen kan hänvisa parterna till familjerätten och den etablerade kontakten om de skulle vända sig till tingsrätten efter avkunnad dom, ser domaren som en vinst med arbetssättet. Skulle en rutinmässig avstämningstid vid familjerätten en tid efter avkunnad dom, kunna vara en sätt att fånga upp föräldrar för att minska den andel som lämnar in en ny stämningsansökan till tingsrätten? Att familjer i vårdnadskonflikt kan behöva stöd och vägledning för att hitta ett fungerande gemensamt föräldraskap, verkar vara en mer och mer vedertagen ståndpunkt. Konflikt och försoning kan vara ett sätt att stötta familjer i vårdnadskonflikt. Litteraturlista Gabrielsson, Marianne (2011) Barn i svåra vårdnadsstrider. Slutrapport. Dnr 513-52906 Barn- och ungdomsenheten, Hägersten-Liljeholmens stadsdelsförvaltning. Koch, Katrin (2008) Evaluering av saksbehandlingsreglene for domstolene i barneloven saker om foreldreansvar, fast bosted og samvær. Oppdrag fra Barne- og likestillingsdepartementet Oscarsson, Lars (2009) Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten: en introduktion för praktiker, chefer, politiker och studenter. Stockholm: SKL Kommentus Rejmer, Annika (2003) Vårdnadstvister: en rättsociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa. Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet Socialstyrelsen 2013-12-35 Familjerätt – Kommunernas arbete med umgängesstöd SOU 2011:51 Fortsatt föräldrar - om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull 54 Bilaga 1 - enkät till domare Frågorna är en bearbetning och en översättning av de frågor som ingick i en rikstäckande norsk enkätundersökning av konflikt och försoning (Koch 2008). 1. Hur är din upplevelse av att arbeta med K&F i jämförelse med domstols handläggning? mycket positiv för det mesta positiv både och för det mesta negativ Mycket negativ Motivera:___________________________________________________________ alltid 2. Har du i arbetet med K&F: ofta av och till sällan aldrig Avklara vidare sakbehandling annat* - varit osäker på om resultatet har varit till barnets bästa? - varit osäker på om det inte hade varit bättre med en dom? - varit osäker på om allvarliga och relevanta upplysningar inte har kommit fram? - varit delaktig i att pressa en eller både parter till förlikning på ett sätt som inte känts bra efteråt? - gett den sakkunnig uppdrag som i själva verket har varit utredningsuppdrag? medla Lämna upplysningar om målet och tydliggöra yrkanden 3. Vilken uppgift är viktigast vid den första muffen? * I så fall vad________________________________________________________ ja* nej* osäker* 4. Anser du att alla mål om vårdnad, boende och umgänge lämpar sig för K&F? * Motivera______________________________________________________________ Mycket goda 5. Är dina erfarenheter av att arbeta med en sakkunnig övervägande: 55 goda blandade dåliga Mycket dåliga 6. Hur har du uppfattat den sakkunniges kunskaper om: - rollen som sakkunnig - föräldraskap - barns behov - medling - utredningsarbetet Mycket goda goda medelgoda dåliga mycket dåliga 7. Vad tycker du är den sakkunniges huvudsakliga bidrag i K&F? _______________________________________________________________________ 8. Advokaterna Mycket positiva positiva blandade negativa mycket negativa Hur är dina erfarenheter av advokaterna i K&F? Utifrån dina erfarenheter, hur tillvaratar parternas advokater: - sin roll i K&F? - sin parts intressen? - barnets bästa? - övergången från den ordinarie rollen vid en muf till K&F? bra 9. Ser du behov av förändringar i regelverket? Vilka?__________________________________________ 56 ok Si och så otillräckligt dåligt Bilaga 2 – intervjuguide, domare med erfarenhet av konflikt och försoning Hur tycker du att det är att arbeta med Konflikt och försoning? Vad är största skillnaden mot ’vanlig’ domstolshandläggning (inkl. utredning, samarbetssamtal)? Vad är fördelarna med K&F? Vad är nackdelarna med K&F? Vad är svårigheterna med K&F? Vilken är din roll? Finns det hinder för att utöva din roll? Förändrar K&F din roll gentemot föräldrarna? Vilken typ av ärende tycker du att K&F passar för? Inte passar för? (Vad kan det handla om som familjerättssekreteraren får i uppdrag till nästa muf?) Vilken är familjerättssekreterarens roll? (bidra med barnets perspektiv) Finns det hinder för att utöva den rollen idag? Vilken är ombudens roll? (stöd till parten att finna lösningar som är till barnets bästa) Finns det hinder för att utöva den rollen idag? Vad fungerar i samarbetet? Vad skulle kunna bli bättre? Vilken är föräldrarnas ”roll”? (hitta lösningar som är till barnets bästa) Finns det hinder för att utöva den rollen idag? Vad skulle du säga att K&F innebär för förändringar för föräldrarna, och i förlängningen för barnen? Positiva/negativa följder? Anser du att barnperspektivet har fördjupats? Ser du några förändringar vad gäller om föräldrarna återkommer till tingsrätten? Är arbetssättet K&F tydligt? För dig/famrätt/ombud/fldr? Vad skulle behöva utvecklas för att metoden skulle fungera bättre? Förändringar i regelverket? Förändringar i hur ärenden aktualiseras som K&F ärenden? Hur har samverkan med familjerätten förändrats? Har K&F inneburit förändringar i den ordinarie handläggningen? 57 Bilaga 3 - intervjuguide - förälder med sin vårdnadstvist handlagd med konflikt och försoning Kontakt genom familjerätten. Nytt arbetssätt, att man träffar en familjerättssekreterare vid tingsrätten. FoU Södertörn – utveckling av socialtjänsten. Hur har det varit för dig när du kom i kontakt med tingsrätten och med familjerätten? Barn? Hade du en relation med mamman? Varför separerade ni? Vad kom ni inte överens om? Vem lämnade in stämningsansökan? Vad yrkade någon på? Ombud? Varit i en vårdnadstvist förut? Hur gick det till vid muf/mötet vid tingsrätten? Vad hände mellan mötena vid tingsrätten? Kände du dig lyssnad på? Togs det hänsyn till det du sa? Barnets röst hörd/beaktad? Hur förändrades er situation? Hur är det för er idag? Hur går det att samarbeta? 58
© Copyright 2024