1. No category

nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
Transplantation –
en framtidsorienterad verksamhet
Som nytillträdd verksamhetschef känns det ju naturligt att
hålla upp fingret i luften för att känna av åt vilket håll vindarna
blåser. Hur ser framtidens transplantationsverksamhet ut? Vad
kan vi i Sverige göra för att styra utvecklingen framåt? Vi är ju
en ”ung” verksamhet som hittills avgränsats mot övrig kirurgi
genom det unika konceptet att ersätta ett skadat organ med, ett
från annan levande eller avliden individ, donerat organ. Vi har
ju med detta koncept också förvärvat en unik kunskap kring
immunologiska och ischemirelaterade komplikationer vilket
givetvis är en kompetensbas vi skall fortsätta att förvalta. Att
slå sig till ro med detta är dock inte särskilt framtidsorienterat
och transplantationskirurgin har idag enligt mitt sätt att se det
en unik möjlighet att vidareutvecklas mot ett antal nya spännande områden.
Ett naturligt utvecklingsspår har varit att inkorporera nya organ
i transplantationsverksamheten. Det pågående projektet kring
uterustransplantation i Göteborg känns oerhört spännande och
har ju föregåtts av ett långt och gediget utvecklingsarbete. Vi
ser fram mot att ta del av erfarenheterna och om det är något
som på sikt skall permanentas i transplantationsverksamheten.
Ett annat spår har varit transplantation av multipla vävnader
och kroppsdelar. Här har ju bl.a. transplantationskliniken i
Uppsala i samarbete med plastikkirurgiska kliniken långt gångna planer på att starta upp med ansiktstransplantationer. Även
detta är ett extremt spännande område även om det finns en hel
del ”inbyggd” etisk problematik i konceptet. Handtransplantationer är ett annat exempel där utvecklingspotential kan finnas.
Sedan längre tid har transplantationsklinikerna också tjänst
gjort som utvecklingsenheter och utförare av cell- och cellklustertransplantationer. Exempel på detta är ju transplantation av Langerhanska öar och hepatocyttransplantation. I och
med detta tangerar vi ett snabbt framväxande område som kan
benämnas som Regenerativ Medicin. Även om just dessa två
transplantationsformer inte innefattar någon påtaglig regenerativ potential i dagsläget känns steget inte avlägset till den
parallella utveckling som just nu sker kring stamcellsderiverade
graft där kliniska transplantationer redan är etablerade såsom
t.ex. transplantation av kärlgraft och trachea. Transplantationsenheterna har här en möjlighet att inta en nyckelposition för att
driva denna utveckling framåt. Detta gäller inte minst genom
kopplingen till organdonation och möjlighet att tillhandahålla
nödvändiga ”scaffolds” men givetvis också i grundforskningen
samt utvecklingen av den experimentella och sedermera även
den kliniska kirurgin.
Den 4-5 oktober står Stockholm som värd för Svensk Transplantionsförenings höstmöte på Teaterskeppet. Vi har här valt
att lägga fokus på vad som är på gång just inom detta
spännande fält som en del kallar regenerativ medicin men
som också kan betecknas som experimentell transplantation.
Redaktion
Lars Bäckman, UAS (ansvarig utgivare)
[email protected]
Anne Flodén, SU (redaktör)
[email protected]
Lars Wennberg, KS [email protected]
Kerstin Karud, SUS Malmö, [email protected]
Vi kommer på fredagen att ge en exposé över några av de på
Karolinska pågående projekten med presentationer av bl.a.
professorer Paolo Macchiarini och Stephen Strom. Vidare har
professor Olle Korsgren tackat ja till att hålla årets CG Groth
Lecture som går av stapeln på torsdag eftermiddag.
Vår förhoppning är att mötet skall fungera som inspirationskälla till framtida utveckling inom svensk transplantationskirurgi och hoppas att så många som möjligt av er har
möjlighet att delta.
Gunnar Söderdahl
Verksamhetschef
Karolinska Universitetssjukhuset
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
Nordiatrans 40 år
Nordiatrans firade 40-års jubileum och enligt turordningen var det dags att förlägga kongressen i Sverige. Valet blev självklart Lund,
det var där som föreningen startade. En nordisk förening inom dialys och transplantation som firar jubileum i den stad där föreningen
föddes, samt i den stad där en av de första hemodialysförsöken i världen genomfördes, gjorde att en av våra största önskningar var att
minnas professor Nils Alwall. Det var en stor ära för oss att docent Birger Lindergård, som arbetat tillsammans med professor Alwall,
kom och förgyllde öppningsceremonin med sin föreläsning om Nils Alwall. Det blev en fantastisk inledning på en kongress med temat
”Nordic Vision”.
Resten av programmet bjöd på flera av våra visionärer av idag. Gästföreläsare från området transplantation och donation var;
professor Michael Olausson från Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Dr Søren Schwartz Sørensen från Rikshospitalet i
Köpenhamn, professor Susanne Lundin från Lunds universitet, Dr Helene Malm från Skåne Universitetssjukhus i Malmö, samt
professor Anna Forsberg från Lunds universitet.
Nästa Nordiatrans kongress kommer att äga rum 8-9 mars 2013 i Oslo. Det är fyra år sedan kongressen var i Norge, men det har gått
hela sexton år sedan Nordiatrans kongress ägde rum i Oslo. Vi glädjer oss! Temat för den 41:a kongressen är ”Early versus late”.
Välkomna in på vår hemsida www.nordiatrans.org och ta del av preliminärt program med gästföreläsare och abstraktföreläsare,
samt information som kommer att uppdateras allteftersom vi närmar oss kongress. Anmälan till kongressen görs via hemsidan,
registreringen öppnar 5 november! När ni registrerar er till kongressen då är det bättre att vara ”early” än ”late”.
Å styrelsen vägnar önskar jag alla varmt välkomna till Nordiatrans 41:a kongress 8 – 9 mars 2013!
Varmt välkomna!
Madeleine Nilsson, Ordförande Nordiatrans
2
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
tionen tills dess att ett organ blir tillgängligt för en traditionell
levertransplantation.
Fördelen med levercellstransplantation är att ingreppet är
enklare för patienten och att leverns livsuppehållande
funktioner inte blir beroende av de transplanterade cellerna,
utan denna funktion upprätthålls av den egna kvarvarande
levern. Vi har valt att kombinera infusion av leverceller med
att ta bort en mindre del av den egna levern, och således krävs
ett kirurgiskt bukingrepp även i dessa fall, men detta är betydligt mycket mer begränsat än vad som görs vid en traditionell
levertransplantation. Att vi kombinerat infusionen av celler
med att ta bort en del av levern beror på att levern på detta sätt
får en stimulans att växa till och återhämta sin massa. Detta gör
att de transplanterade cellerna välkomnas på ett bättre sätt och
får större möjligheter att accepteras. Idag försöker vi på flera
olika sätt förbättra möjligheterna för de transplanterade cellerna att samsas med patientens egna leverceller. Svårigheten
har dels legat i att få tillräckligt stort antal nya celler att trivas
i levern så att den korrektion som krävs av grundsjukdomen
blir tillräckligt stor. När det gäller levercellsbehandling vid
akut leversvikt är det särskilt viktigt att ha färdiga nedfrysta
celler tillgängliga för att direkt vid rätt tidpunkt kunna ge den
önskade behandlingen, eftersom patienten med akut leversjukdom sällan kan vänta mer än något eller några dygn.
Även här bedriver vi ett utvecklingsarbete för att bättre
kunna lagra vuxna, färdigutvecklade leverceller.
Allt detta tillsammans innebär att levercellstransplantation inte
i någon större utsträckning kommer att ersätta levertransplantation som utförs idag, utan snarast kommer att kunna möjliggöra
behandling av patientgrupper med mildare leversjukdomar som
vi idag på grund av riskerna i samband med levertransplantation ej kan rekommendera genomgå traditionell behandling. På
Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge finns idag all den
expertis och de resurser som krävs för att dels ta tillvara celler
och isolera dessa i mycket säker och noggrann laboratoriemiljö,
och därefter transplantera dem till de patienter som så behöver.
Under våren 2012 genomfördes de två första levercellstransplantationerna i Skandinavien på indikationen Crigler-Najjar
hos två ungdomar. De initiala resultaten av dessa transplantationer har varit mycket lovande. Vi har nu möjlighet att
erbjuda behandlingen till andra patienter med liknande eller
samma metabola sjukdom. Immunsuppression för att skydda de
transplanterade cellerna behövs på ungefär samma sätt som vid
vanlig levertransplantation med hel lever.
Transplantation av leverceller ger oss
möjlighet att behandla fler patienter
Transplantation på traditionellt sätt med en hel lever är en etablerad behandlingsform för patienter med kroniska leversjukdomar där levern inte längre orkar upprätthålla sina viktigaste
funktioner. Organtransplantation används också då patienten
lider av vissa ämnesomsättningssjukdomar, vad man brukar
kalla metabola leversjukdomar. Även sådana sjukdomar kan
förstöra levern så att skrumplever uppkommer. I vissa fall uppkommer dock inte skrumplever utan den metabola leversjukdomen orsakar skador på andra håll i kroppen, som till exempel
skadade njurar vid hyperoxalos och skadade nerver och andra
inre organ vid Skellefteåsjukan. Levertransplantation här ger
i de flesta fall en bot av sjukdomen, och gör det möjligt för
patienten att leva ett närmast normalt liv. Som vid all kirurgi så
föreligger det risker med att genomgå en operation. Levertransplantation är ju ett särskilt stort ingrepp och risken är därför
betydande, särskilt i samband med själva transplantationen och
den närmaste tiden därefter. Detta har gjort att en del sjukd
domar som eventuellt skulle kunna behandlas och/eller botas
med levertransplantation idag inte behandlas med denna teknik.
Det rör sig vanligen om sjukdomar som inte är så allvarliga
att man riskerar att dö om inte transplantation genomförs, där
kanske kostbehandling eller annan behandling kan utgöra en
viss hjälp, men där sjukdomen ändå inkräktar starkt på patientens och i de flesta fall hela familjens livskvalitet, och då
misstag med diet eller annan behandling kan leda till bestående
skada. Exempel på sådana sjukdomar är Crigler-Najjar, fenylketonuri, Wilsons sjukdom, ureacykeldefekter, brist på koagulationsfaktorer. I de flesta fall är levern helt frisk förutom att
en funktion till exempel brist på ett enzym gör att en sjukdom
föreligger. Vi vet att många av dessa sjukdomar inte behöver
korrigeras helt för att symtomen skall försvinna. Det betyder att
kan man ersätta cirka 10% av de leverceller som saknar brist
på detta enzym med friska celler, så räcker det för att korrigera
sjukdomen helt eller delvis.
På Karolinska Universitetssjukhuset har vi sedan cirka 10 år
intresserat oss för en sådan behandling där vi tillför friska
leverceller som komplement till patientens egen lever. De
transplanterade levercellerna har då som enda uppgift att
korrigera för den sjukdom som föreligger, medan patientens
egen lever i övrigt tar hand om alla andra funktioner som är
så viktiga hos levern för att upprätthålla livet.
Dessa leverceller tas från en avliden donator på samma sätt
som vid levertransplantation, men istället för att transplantera
hela organet löser man upp strukturen i levern så att cellerna
frigörs. Dessa celler kan senare ges såsom en infusion via
portådern hos patienten för att slutligen hamna i levern, och där
bidra till att korrigera den metabola sjukdomen. Ofta kan man
behöva upprepa infusionen av sådana leverceller eftersom man
endast kan ge en begränsad mängd vid ett och samma tillfälle
för att inte störa portådercirkulationen i allt för hög grad.
Metoden är därför lämplig om levern i övrigt är frisk och
vanligen inte möjlig att använda om en skrumplever
föreligger parallellt med den metabola sjukdomen.
Denna behandling kan man också tänka sig att utföra i samband med akut leversvikt för att ge patientens egen lever en
viss tid att återhämta sig. Skulle inte en återhämtning ske kan
levercellstransplantationen ge hjälp att upprätthålla leverfunk-
2 / 2012 (årgång 4)
Bo-Göran Ericzon
Professor
Karolinska Universitetssjukhuset
3
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
Levande organdonation i Europa
Resultat
När datainsamlingen avslutades i januari 2012 hade representanter från transplantationscentra i 45 Europeiska länder besvarat
enkäten. Av totalt 27 EU-medlemsländer svarade njurtransplantationscentra från 25 länder och levertransplantationscentra från
18 länder. I tillägg fick vi svar från njurtransplantationscentra i 15
icke EU-medlemsländer och från levertransplantationscentra i sex
länder, tabell 1.
I hela världen är det brist på organ för transplantation. Som en
led i att försöka öka organtillgången har acceptansen för levande
donation ökat. Inom Europeiska Unionen (EU) var år 2010
andelen njurtransplantationer med levande donator 19.8 % (0-100
%) och andelen levertransplantationer med levande donator 3.6 %
(0-70 %). Det är mycket stor skillnad mellan olika länder avseende
frekvens, praxis och vilken relation mellan donator och mottagare
som accepteras. Nederländerna, Norge och Sverige har alla en hög
andel levande njurdonatorer, medan Polen, Finland och Bulgarien
har en låg andel. Ett par länder, Luxemburg och Montenegro, har
ingen levande njurdonationsverksamhet alls. Vad det gäller levande
leverdonationsverksamhet är det betydligt fler länder som inte
har någon sådan. Europeiska kommissionen har uppmärksammat
problemet med bristen på organ för transplantation och avsatte
2008 forskningsmedel för att kartlägga verksamheten med levande
donation och undersöka hinder.
Majoriteten (60 %) av njurtransplantationscentren utförde mindre
än 25 levande njurdonationer (LND) per år och 12 % genomförde
mer än 50. Två tredjedelar av levercentren utförde fem eller färre
levande leverdonationer (LLD) per år.
Många centra använde flera olika kirurgiska tekniker för njur
donatorsoperationen. I östra Europa var den öppna tekniken
med flanksnitt och borttagande av ett revben den vanligaste metoden.
Mål med projektet
Projektet har pågått under åren 2010-2012 och de övergripande
målen var att öka andelen levande donatorer samtidigt som skyddet, tryggheten och säkerheten för den levande donatorn ska sättas
i främsta rummet. Den del av forskningsprojektet som vi ansvarat
för från institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Göteborgs
universitet har varit:
Kirurgiska tekniker för njurdonatorsoperation
90
80
70
1) att inventera den levande donatorsverksamheten i hela Europa
både vad det gäller i vilken utsträckning levande donatorer används
för transplantationsändamål för njur- och levertransplantationer
och vilka relationer mellan givare och mottagare som accepteras
2) att utforska vilka eventuella barriärer som finns mot att använda
levande organdonatorer
3) att föreslå rekommendationer som kan förbättra kvaliteten och
säkerheten vid levande organdonation i Europa.
60
Alla länder
50
Nordvästra Europa
40
Medelhavsländer
30
Östra Europa
20
10
0
Metod
Öppen
Öppen (anterior)
(flanksnitt med
revbensborttagande
331 personer ur professionen från Europeiska njur- och levertransplantationscentra inbjöds att delta i en enkätundersökning online (examinare©). Frågorna i enkäten fokuserade på frekvens av
levande donation för transplantation, vilken relation mellan givare
och mottagare som accepterades, innehåll i donatorsutredningen,
operationsmetoder vid njuruttag, policy för ekonomisk ersättning
till donatorn och donatorsuppföljning.
Skickade enkäter
(5)
(14)
(6)
(1)
(50)
(1)
(1)
(11)
(2)
(1)
(7)
(10)
(35)
Svar [njure /lever]
[1/1]
[7/4, 1-]
[3/1]
[1/0]
[16/3, 1-]
[1/0]
[0/0]
[7/2]
[1/1-]
[1/0]
[4/2]
[3/0]
[17/5]
MEDELHAVSLÄNDER
Cypern
Frankrike
Grekland
Italien
Malta
Portugal
Spanien
(2)
(20)
(7)
(7)
(2)
(9)
(32)
[0/0]
[2/1-]
[2, 1-/1-]
[4/1, 1-]
[1/0]
[1/1-]
[5/1]
ÖSTRA
Albanien
Armenien
Belarus
Bosnien Hercegovina
Bulgarien
Kroatien
Tjeckien
Estland
Georgien
Ungern
Kazakstan
Kosovo
Lettland
Litauen
Moldavien
Montenegro
Polen
Rumänien
Ryssland
Serbien
Slovakien
Slovenien
Makedonien
Turkiet
Ukraina
Skickade enkäter
(1)
(1)
(3)
(3)
(5)
(6)
(11)
(1)
(1)
(6)
(1)
(4)
(2)
(2)
(1)
(1)
(21)
(8)
(10)
(7)
(2)
(2)
(1)
(2)
(6)
Robot
I tabell 2 beskrivs relationer mellan donator och mottagare som accepteras inom Europa. Okänd, anonym donation har pågått sedan
ett decennium tillbaka men är fortfarande relativt ovanligt. Undantagen är Nederländerna och Turkiet som båda har stora program.
Tabell 1. I januari 2012 hade 113 njurtransplantationscentra från 40 länder och 39 levertransplantationscentra 24 länder besvarat enkäten. Fyra
njurtransplantationscentra och elva levertransplantationscentra hade inget levande donators program [fet –]. Svaren är indelade i tre geografiska regioner,
Nordvästra-, Östra regionen och Medelhavsläderna. Fet stil på land = EU-medlem.
NORDVÄSTRA
Österrike
Belgien
Danmark
Finland
Tyskland
Island
Luxemburg
Nederländerna
Norge
Irland
Sverige
Schweiz
UK
Laparoskopisk
Svar [njure /lever]
[1/0]
[1/0]
[1/0]
[1/0]
[1/0]
[2/1]
[3/0]
[1/0]
[1/0]
[2/1-]
[0/0]
[0/0]
[1/1]
[1/1]
[1-/0]
[1-/0]
[5/1, 1-]
[1/1]
[2/1-]
[4/0]
[2/0]
[1-/1]
[1/1-]
[1/1]
[0/0]
4
Den medicinska utredningen av levande donatorer var liknande i
alla länder men kriterierna för att acceptera en donator varierade,
tabell 3. Länderna i östra Europa hade mindre restriktiva kriterier
jämfört med både Nordvästra Europa och Medelhavsländerna.
Över hälften av centren gav ingen ersättning till levande donatorer
för inkomstbortfall och andra utlägg, detta trots att det rekommenderas i Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer. Ersättningspolicyn skilde sig mycket åt mellan de Europeiska regionerna.
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
Tabell 3. Resultat från enkäten från njurtransplanationscentra indelat i tre geografiska
områden.
Levande njurdonatorsprogram (N= 109)
Tabell 2. Olika relationer mellan donator och recipient som accepterades, grupperade enligt ELPATs klassificeringssystem, indelat i geografiskt område.
Living kidney donor programs (N= 109)
Living liver donor programs (N=28)
Northwest
Mediterranean East
p-value Northwest Mediterranean East
p-value
(N= 62)
(N= 15)
(N= 32)
(N= 19)
(N= 2)
(N= 7)
Type of relationship accepted
Specified donation, direct
Geografiska områden
Person who donates directly to his or her
intended recipient.
Parent
Sibling
Grandparent
Other genetically related
Spouse
Partner
Other NON genetically related
family/relative
Friend with close emotional relationship
to recipient
An employer or supervisor of recipient
An employee or supervisee of recipient
Co-worker
Acquaintance without close emotional
relationship to recipient
A stranger donating anonymously to a
specific recipient e.g. a famous person
A stranger anonymous to a recipient with
defined characteristics e.g. a child
Specified donation, indirect
62 (100%)
62 (100%)
58 (93.5%)
58(93.5%)
61 (98.4%)
61 (98.4%)
55 (88.7%)
15 (100 %)
10 (66.6 %)
11 (73.3 %)
12 (80 %)
13 (86.6 %)
14 (93.3 %)
8 (53.3 %)
32 (100 %)
30 (93.7 %)
27 (84.3 %)
26 (81.2 %)
23 (71.8 %)
16 (50 %)
11 (34.3 %)
P= 0.07
P< 0.001
P= 0.014
P= 0.019
P< 0.001
P< 0.001
P< 0.001
57 (91.9%)
8 (53.3 %)
10 (31.2 %)
27 (27.4%)
16 (25.8%)
26 (41.9%)
21 (33.9%)
0 (0 %)
1 (6.6 %)
1 (6.6 %)
1 (6.6 %)
1 (1.6%)
4 (6.5 %)
Pared exchange “organ swopping”
Unspecified donation
35 (56.5 %)
A stranger anonymous to any recipient
31 (50 %)
19 (100 %)
14 (73.7 %)
14 (73.7 %)
16 (82.4 %)
16 (84.2 %)
16 (84.2 %)
11 (57.9 %)
2 (100 %)
1 (50 %)
1 (50 %)
1 (50 %)
2 (100 %)
1 (50 %)
1 (50 %)
7 (100 %)
6 (85.7 %)
3 (42.9 %)
4 (57.1 %)
7 (100 %)
4 (57.1 %)
2 (28.6 %)
P= 1.00
P= 0.57
P= 0.31
P= 0.26
P= 0.45
P= 0.26
P= 0.41
P< 0.001 13 (68.4 %)
1 (50 %)
3 (42.9 %)
P= 0.47
Absolut kontraindikation för
1 (3.1 %)
1 (3.1 %)
2 (6.2 %)
1 (3.1 %)
P= 0.001
P= 0.006
P< 0.001
P< 0.001
3 (15.8 %)
3 (15.8 %)
3 (15.8 %)
3 (15.8 %)
0 (0 %)
0 (0 %)
0 (0 %)
0 (0 %)
1 (14.3 %)
0 (0 %)
1 (14.3 %)
1 (14.3 %)
P= 0.83
P= 0.45
P= 0.83
P= 0.83
LND
0 (0 %)
0 (0 %)
P= 0.66
2 (10.5 %)
0 (0 %)
1 (14.3 %)
P= 0.85
0 (0 %)
0 (0 %)
P= 0.18
3 (15.8 %)
0 (0 %)
1 (14. 3%)
P= 0.83
5 (15.6 %)
p<0.001
5 (26.3 %)
0 (0 %)
1 (14.3 %)
1 (3.1 %)
P< 0.001 6 (31.6 %)
0 (0 %)
1 (14.3 %)
Medelhavs-
Östra
(N= 62)
länder
(N= 32)
p-värde
(N= 15)
njurdonator (LND)
< 25 LND/år
P= 0.60
Donation to an anonymous and unspecified
recipient
3 (20 %)
Nordvästra
Transplantationer med levande
Person who donates indirectly to his or her
intended recipient
7 (46.6 %)
2 / 2012 (årgång 4)
28 (45.2 %)
11 (73.3 %)
26 (81.3 %)
P=0.023
Diabetes typ 1
60 (96.8 %)
12 (80 %)
24 (75 %)
P=0.045
Diabetes typ 2
48 (77.4 %)
11 (73.3 %)
19 (59.4 %)
P=0.142
BMI > 40
55 (88.9 %)
13 (86.7 %)
24 (75 %)
P=0.340
BMI > 35
39 (62.9 %)
9 (60%)
14 (43.8 %)
P= 0.388
Blodtryck >140/90 mmHg
12 (19.4 %)
2 (13.3 %)
7 (21.9 %)
P= 0.555
Välbehandlad hypertension
2 (3.2 %)
0 (0%)
3 (9.4 %)
P= 0.428
Proteinuri > 300mg/24h
40 (64.5 %)
11 (73.3 %)
18 (56.3 %)
P= 0.527
9 (14.5 %)
2 (12.5 %)
18 (57.1 %)
P=<0.001
Surgical techniques
P= 0.46
*Dor FJ, Massay EK, Frunza M et al., Transplantation 2011; 91(9):935-8
Öppen flank incision,
revbensresektion
Nästan alla center hade uppföljning av levande donatorer och
majoriteten angav att denna uppföljning var livslång. De flesta förde
också centerbaserade register, men det var mer ovanligt att föra
register på Nationell eller Europeisk nivå.
Få hinder för levande donation framkom i undersökningen. De
som angavs var alla för levande leverdonation och var följande:
a)
b)
c)
d)
e)
Laparoskopiska tekniker
50 (80.6 %)
8 (50 %)
12 (37.1 %)
P=<0.001
Ersättning för kostnader
41 (66.1 %)
3 (20 %)
6 (18.8 %)
P=<0.001
Donatorsuppföljning
62 (100 %)
15 (100 %)
(40 %)
P=<0.001
Donatorsregister, nationell nivå
(96.8 %)
(93.3 %)
(81.3 %)
P=0.034
Rekommendationer
Utifrån enkätundersökningen är våra rekommendationer för att
öka kvaliteten och säkerheten för de levande donatorerna i Europa
följande:
Ekonomiska hinder
Tillräckligt med organ från avlidna givare för
att täcka behovet
Hade aldrig diskuterats på enheten
Negativ attityd hos hälso- och sjukvårdspersonal
Brist på kirurgisk kompetens
•
Öka antalet tillgängliga organ för transplantation genom att använda den existerande potentialen av
levande donatorer
•
En harmonisering inom Europa behövs vad det
gäller medicinska kriterier för donation.
Riktlinjer som bygger på vetenskap och evidens
är nödvändiga för att öka säkerheten för donatorer
•
Ett lägsta antal genomförda donatorsoperationer
per år för att kunna säkerställa högsta nivå på kirurgisk skicklighet och kunnande
FAKTARUTA
•
Ersättning för förlorad arbetsinkomst och eventuella Forskningen som lett fram till dessa resultat har finansierat av the European Commission
utlägg ska erbjudas alla donatorer
Seventh Framework Programme (FP7/2010-2012) under Grant Agreement 242177 Living
Donation
in Europe
(EULOD project).
•
Uppföljning
ska vara obligatorisk och rapporteras till har också Nationella
och/eller
Europeiska
register
Vi
i forskningsprojektet
fått hjälp
av medlemmar
i ELPAT’s arbetsgrupp för
levande organdonation (LOD) under två EU-finansierade arbetsmöten, ett i Sofia, Bulgarien
(2010) och ett i Berlin, Tyskland (2011). ELPAT är en Europeisk plattform för etiska,
Mer information
om
EULOD-projektet
finns
på www.eulod.eu
juridiska
och psykosociala
aspekter
av organtransplantation.
Organisationen
är en officiell
sektion under ESOT (the European Society for Organ Transplantation).
FAKTARUTA
Annette Lennerling & Charlotte Lovén
Hela forskningsprojektet genomfördes i samarbete mellan följande länder och
organisationer:
• Nederländerna: Erasmus Universitair Medisch Centrum Rotterdam (koordinator)
• Organisationerna: The European Society for Organ Transplantation (ESOT) och
Ethical Legal, Psychosocial Aspects in Transplantation (ELPAT)
• Sverige: Göteborgs Universitet
• Tyskland: Westfaelische Wilhelms-Universitaet Muenster
• Belgien: Katholieke Universiteit Leuven
• Bulgarien: Bulgarian Center for Bioethics
• Ungern: Kozep-Europai Egyetem
• Moldavien: Fundatia Renala
• Estland: Sihtasutus Tartu Eulikooli Klinikum
• Rumänien: Societatea Academica de Cercetare a Religiilor si Ideologiilor
• Polen: Polish Transplant Coordinating Center Poltransplant
FAKTARUTA
Forskningen som lett fram till dessa resultat har finansierat av the European Commission
Seventh Framework Programme (FP7/2010-2012) under Grant Agreement 242177 Living
Donation in Europe (EULOD project).
Vi har också i forskningsprojektet fått hjälp av medlemmar i ELPAT’s arbetsgrupp för
levande organdonation (LOD) under två EU-finansierade arbetsmöten, ett i Sofia, Bulgarien
(2010) och ett i Berlin, Tyskland (2011). ELPAT är en Europeisk plattform för etiska,
juridiska och psykosociala aspekter av organtransplantation. Organisationen är en officiell
sektion under ESOT (the European Society for Organ Transplantation).
FAKTARUTA
Hela forskningsprojektet genomfördes i samarbete mellan följande länder och
organisationer:
• Nederländerna: Erasmus Universitair Medisch Centrum Rotterdam (koordinator)
5
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
Donatonsråd på Akademiska !
Transplantationsjubileum
på Sahlgrenska:
500 Lungtransplantationer
I december 2011 inrättades ett Donationsråd vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala på uppdrag av sjukhusdirektören Lennart
Persson. I rådet, som leds av Neuorodivisionens chef Brita Winsa
(som representerar sjukhusledningen), sitter företrädare för alla
verksamheter på sjukhuset som berörs av transplantation och
donation (organ och vävnad), blodcentral, intensivvård, operation, donationsansvariga läkare och sköterskor samt patologi och
cytologi samt landstingets vävnadssamordnare Anna Björkland.
Syftet och uppdraget är att ”kartlägga sjukhusets process för donation
av organ och vävnader, kliniskt relevanta mål för donationsverksamheten,
vad som fungerar effektivt och väl, eventuella brister (beträffande organisation, kunskap, resurser) samt identifiera möjligheter till förbättringar”.
Vidare att ”ge förslag till donationsfrämjande och verksamhetsövergripande
åtgärder, t.ex. angående uppdrag, rutiner, handlingsprogram och organisation”. Samt att ”bereda underlag för beslut av sjukhusdirektören och annan
linjechef då detta behövs, t.ex. för finansiering, upprätta en årlig plan med
tydliga mål för sjukhusets donationsbefrämjande arbete, och följa upp planen,
på uppdrag av sjukhusledningen hantera frågor inom området, t.ex. vid nya
krav från myndigheter”.
Den första lungtransplantationen på Sahlgrenska utfördes 1990.
Därefter har denna verksamhet utvecklats och långsamt expanderat till att omfatta ca 40 lungtransplantationer årligen. Majoriteten
av dem som genomgått lungtransplantation i Sverige har fått sin
behandling i Göteborg. Lungtransplantation kan utföras som
transplantation antingen av en eller två lungor, alternativt som
kombinerad hjärtlungtransplantation, där val av behandlingsmetod styrs av rad olika faktorer, bla grunddiagnosen. Resultaten har
successivt förbättrats, inte bara på kort utan även lång sikt, där
överlevnaden 10 år efter lungtransplantation nu är ca 50 %. Ett
team bestående av kirurgen och huvudoperatören Martin Silverborn och assistenterna Helena Rexius och Andreas Westerlind
samt narkosläkaren Monika Hyllner genomförde i augusti 2012
den 500:e lungtransplantationen i Göteborg. Patienten klarade
ingreppet och den första vårdtiden utmärkt och är nu utskriven
till hemmet.
Bakom dessa, kan tyckas något högtravande formuleringar, döljer
sig dock budskapet att sjukhusdirektören och ledningen bryr sig
och att man tar ett övergripande ansvar donationsverksamheten.
Organ och vävnadsdonation är och förblir ett ansvar för hela
sjukhuset, och inte bara för eldsjälar inom respektive verksamheter.
Doc. Göran Dellgren
Sektionschef Thoraxtransplantation
Transplantationscentrum, SU, Göteborg
Vad inrättandet av donationsrådet betytt för donationsverksamheten i siffror går inte att säga idag. En framgångsrik donationsverksamhet inom organ och vävnader är produkten av olika insatser
under många års tid och inte en följd av enskilda punktinsatser.
På Akademiska sjukhuset och i regionen har vi under många år
haft en bra och stabil donationsverksamhet, men självklart finns
det utrymme för förändringar och förbättringar. Helt klart är att
donationsfrågan har lyfts och att sjukhusdirektören och den övriga ledningen tar ett tydligt ansvar. Mig veterligen är det här det
första initiativet i sitt slag i Sverige som vi hoppas kommer att få
fler efterföljare ute i landet. Att ha ett ”donationsråd” borde vara
lika självklart som att ha en donationsansvarlig läkare (DAL) och
donationsansvariga sköterskor (DAS).
Lars Bäckman
Akademiskasjukhuset, Uppsala
Från vänster i bild
kirurgen och huvudoperatören Martin Silverborn samt assistenterna Helena Rexius och Andreas Westerlind som i augusti 2012
utförde den 500:e lungtransplantationen i Göteborg. (Saknas på
bilden anestesiläkaren Monika Hyllner)
6
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
Trots mycket arbete med att få på plats en ny organisation har
Donationsrådet varit mycket aktiva under sitt första halvår.
Eftersom frågorna har en klar politisk dimension har både politiker och myndigheter uppvaktats, dialoger har inletts och nödvändiga trådar och kanaler har använts för att få viktiga frågor upp
på rätt agenda. Trots att rådets uppdrag är att arbeta både med
donations- och transplantationsfrågor har verksamheten ofta haft
ett betydligt större fokus på donations- än transplantationsfrågor
och detta har börjat ändra på. Detsamma gäller vävnadsområdet
som tenderar att få mindre utrymme än organdonation vilket vi
avser att ändra under vår mandatperiod.
Donationsrådet –
en del av Socialstyrelsen
Donationsrådet inrättades 2005 och var fram till 2010 ett fristående organ – men med placering inom Socialstyrelsen. Det var
en speciell konstruktion som förutom den fysiska placeringen i
en myndighets lokaler som innebar att man rent praktiskt lånade
Socialstyrelsens kopiator också var del av myndighetens verksamhet. Lösningen var pragmatisk och gav arbetet med organ- och
vävnadsdonation tyngd eftersom den låg under en myndighets
hatt. Den innebar dessutom en möjlighet att renodla och prioritera arbetet med donationsfrågor. Under 2009 gjordes vissa
ändringar i Socialstyrelsens instruktion som bland annat innebär
att Donationsrådet blev ett rådgivande organ inom myndigheten. Ändringarna slog först igenom 2011 och innebar ändrade
förutsättningar för verksamheten och därmed behov av att ändra
organisationen. Förändring och utveckling pågår kontinuerligt –
det vet inte minst alla som arbetar inom hälso- och sjukvården.
Oberoende av i vilken form eller under vilken hatt verksamheten
bedrivs så kvarstår uppdraget – att verka för att främja organ- och
vävnadsdonation.
Eftersom det skulle dröja nästan till årsskiftet 2011/2012 innan
ett nytt Donationsråd utsågs har vi först under våren 2012 kunnat
arbeta med att bygga upp organisationen kring rådet. Det första
halvåret har inneburit en hel del överläggningar men framförallt
arbete med att få på plats rutiner och arbetssätt. I svallvågorna av
en omorganisation finns det alltid en rad frågor som behöver lösas och donationsverksamheten är inget undantag. Rådet är en del
av Socialstyrelsens verksamhet, uppdraget regleras i myndighetens
instruktion och är att
vara ett kunskapscentrum i donations- och
•
transplantationsfrågor,
ha en opinionsbildande roll och se till att allmänheten •
och massmedierna får kontinuerlig information
i donationsfrågor,
följa utvecklingen inom hälso- och sjukvården i dona
•
tions- och transplantationsfrågor och ta de initiativ
denna kan ge anledning till,
medverka i kvalitetssäkring och utbildning av donations
•
ansvarig läkare och kontaktansvarig sjuksköterska,
medverka vid internationella kontakter och i
•
framtagandet av nyckeltal,
ge vägledning i etiska frågor, samt
•
svara för frågor som gäller donationskort.
•
Heidi Stensmyren
Ordförande, Donationsrådet
Heidi Stensmyren
Åsa Andrén Sandbetg
Bengt-Åke Henriksson
Johanna Fridsen
Den uppmärksamma läsaren noterar att utbildningen av DAL och
DAS ligger här men denna verksamhet är överförd till SKL som
har byggt upp en organisation för att hantera utbildningarna.
Donationsrådet utgörs av Bengt-Åke Henriksson; Donationsansvarig läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Västra Götalandsregionen, Åsa Sandgren Åkerman; handläggare på SKL, Mali Sjetne;
vävnadskoordinator vid Vävnadsbanken i Lund, Lars Bäckman;
transplantationskirurg och sektionschef för Transplantation
och leverkirurgi vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, Johanna
Fridsén; donationsansvarig sjuksköterska Mora lasarett, Håkan
Hedman; ordförande i njurförbundet, Henrik Ripa; riksdagsledamot (M) och suppleant i Socialutskottet och undertecknad
Heidi Stensmyren, narkosläkare på Danderyds sjukhus och vice
ordförande i Läkarförbundet.
Håkan Hedman
Lars Bäckman
Mali Sjetne
7
nya
TRANSPLANTATIONSNYTT
DONATION & TRANSPLANTATION
2 / 2012 (årgång 4)
KALENDARIUM
2012
2013
Oktober
4 - 5 Svensk transplantationsförenings höstmöte, Stockholm
4 - 5 Regionmöte Lungtransplantation,
Göteborg - Academicum, Medicinaregatan 3
5 - 7 2012 ETCO & EDC Congress, Dubrovnik, Croatia
21-23 ITNS 21st Annual Symposium and General Assembly. Seattle. www.itns.org
”Rising to the Challenges in Transplant Nursing”
22-24 FIOS, Fördjupningsutbildning i organdona tion för donationsansvariga sjuksköterskor, Sigtunahöjden
Hotell och Konferens, Sigtuna
25-26 EDHEP - Göteborg, Hjortviken Hotell och Konferens
Januari
14-15 Nationella DAL- och DAS-mötet.
Sigtunahöjden, Sigtuna
April
20-23
24-27
3rd ELPAT Congress. Ethical, Legal and
Psychosocial Aspects of Transplantation.
Global Issues, Local Solutions.
WTC, Rotterdam, The Netherlands. www.ELPAT.org
33rd Annual ISHLT Meeting. Montreal, QC, Canada. www.ishlt.org
Juni 26-29
XIII International Small Bowel Transplant Symposium (ISBTS 2013). Oxford, UK. www.isbts2013.org
EDHEP
European Konsten att
Donor
Hospital möta människor i
Education svåra situationer
Programme
Gö[email protected]
[email protected]
Malmö[email protected]
Stockholm [email protected]
[email protected]
grafisk form & produktion: Regiontryckeriet Göteborg _ sep 2012
November
6-7 EDHEP - OFO Mellansverige, Friiberghs Herrgård
15-16 EDHEP - Göteborg, Hjortviken Hotell och Konferens
15-16 Kurs i vävnadsdonation, Örenäs slott, Glumslöv.
Arrangör: Vävnadsbanken i Lund i samarbete
med SKL Nationella vävnadsrådet
29-30 EDHEP - Södra sjukvårdsregionen, Åkersberg, Höör
Februari
7-9
6th International Conference on Organ Donation
after Circulatory Death. Practices, Expert
Recommendations and Future of DCD Donation
and Transplantation in Europe.
Hotel Concorde Lafayette, Paris. www.esot.org