Bitidningen - Sveriges Biodlares Riksförbund

Bitidningen
Nr 3
Mars 2012
London Honey Show 2011
I bigården • Virus och bin
Så gör jag mer bin • En bikupas vikt under två säsonger
Bitidningen 3 2012
1
Apistan & Apiguard
Nu finns Apistan & Apiguard att beställa / köpa
receptfritt på Apotek.
Skyddskläder med avtagbara hattar / huvor
Ny slungare till säsongen ?
Begär vår katalo
g,
sändes fritt
I vår butik / katalog
/ hemsida finner Du
allt för Din biodling.
Honungsburkar - Glasburkar
Vi säljer glasburkar i plastpaket, pallpriser,
precis som vanligt, 350, 500, 700 gr
samt sexkantsburkar i olika storlekar.
Skälderhuskupan / Flexikupan
Joel Svenssons Vaxfabrik, SE-266 94 Munka-Ljungby
Tel: 0431 - 43 00 55, Fax: 0431 - 43 18 55
www.joelvax.se, E-post: [email protected]. Frakt o exp.avgift tillkommer.
2
Vaxkakor
Bitidningen 3 2012
Ledaren
Nu ser vi framåt
Efter den senaste tidens turbulens mellan styrelse och valberedning, skrev jag först
en ironisk allegori med hänsyftning på SBR. Jag insåg dock att detta inte skulle leda
någon vart. Förmodligen hade fler känt sig trampade på tårna och detta hade förmodligen inte lett framåt. Då är det nog bättre att vi alla försöker glömma oförrätter
och gemensamt ta tag i de frågor som gynnar svensk biodling och därmed också vår
omvärld.
Alf Sjöberg
Styrelseledamot
alf.sjö[email protected]
Då jag skriver dessa rader, kommer bud om att en av svensk biodlings största profiler har gått ur tiden, nämligen Ulf Gröhn. Få har väl som han arbetat för att
föra biodlingen framåt. Ganska många känner säkert till hans stora betydelse för
Buckfastbiet. Han var också en uppskattad föreläsare och många är de tillfällen då
jag haft förmånen att lyssna på honom. Alldeles speciellt kommer jag ihåg när han
kom till vår lokalförening och undervisade i konsten att odla drottningar i skattlådan. Mycket av det Ulf Gröhn föreläst om finns också i små skrifter. Det skulle säkert
uppskattas av många om de kunde samlas och ges ut på nytt.
Det är när man tänker tillbaka på sådana eldsjälar som man inser att det är
kreativt arbete som för framåt. Därför hoppas jag att den kommande styrelsen ska få
arbetsro och tillsammans med personal och andra organisationer verka för att förbättra svensk biodling. Utgångsläget är det allra bästa, med god ekonomi, goda kontakter med myndigheter, gott samarbete med andra organisationer och inte minst
ett stort intresse från allmänheten.
Nu ser vi fram mot en fin vår, en varm sommar och många bin!
Årgång 111
Redaktion: Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg
Redaktör: Erik Österlund
Telefon: 0735-233126
E-post: [email protected]
Bitidningen utges i 12 nummer årligen varav tre nr
är dubbelnummer. Tidningen utkommer strax före
aktuell månad.
Material- och annonsinformation: Sid 39.
Manusstopp den första i månaden, knappt en
månad före utgiv­nings­dagen.
Tryck: V-TAB Vimmerby AB
Trycks på miljövänligt papper. ISSN 0006-3886
Bitidningen 3 2012
Ansvarig utgivare:
Förbundsordförande Jonny Ulvtorp,
Stenabyvägen 11, 37294 Listerby.
Telefon: 0457-30489, 0735-233130.
Epost: [email protected]
Sveriges Biodlares Riksförbund är en
politiskt, religiöst och etniskt obunden
ideell organisation, som bygger på principen om frivilligt, individuellt medlemskap. SBR ska arbeta för att utveckla
svensk biodling som näring och meningsfull fritidssysselsättning, numerärt,
fackligt, socialt och innehållsmässigt.
Förbundsexpedition:
Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp.
Telefon: se telefonlista på sidan 39.
Fax: 0142-828 59
Plusgiro: 8685-0. Bankgiro: 413-6149.
E-post: [email protected]
Adressändringar meddelas till förbundsexpeditionen.
Öppet: Mån-tors 08.00-16.00.
Fre 08.00-14.00
Webbplats: www.biodlarna.se
Ett år gamla bitidningar läggs ut på hemsidan 3
I detta nummer
London Honey Show 2011
5
I bigården
8
Virus och bin
11
Effekter av Apistan
14
Bihälsa
15
Veterinärt examensarbete om bin
16
Hur jag gör mer bin
17
Hos drottningodlare i Argentina
18
Recension: A Spring Without Bees
20
MARS 2012
9
En bikupas vikt under två säsonger 23
Övervintring av småsamhällen
äggstockarna
26
Jag håller mig själv och bina friska 28
drottning
sexuellt
sperma
Peder Lilja – ny utvecklingskonsulent
30
Det gungar och surrar i toppen
31
Drottningodling, Mer Bin, Ulf Gröhn
32
Brev till redaktionen, notiser
35
utfodring
larver
Varroa
Almanackan
Tropilaelaps
3
4
5
kannibalism
städning
Nästa nummer (4 – april-nr)
utkommer i slutet av mars.
MANUSSTOPP: 1 mars.
6
7 därpå
8 (5-12)
9
10
11 av12
Numret
i slutet
april.13
Manusstopp: 1 april.
drönare
Varroa
Acarapis
vuxna bin
kontakt
luftburen
trophallaxis
37
14
15
16
17
18
19
11
20
21
Omslagsbilden:
London Honey
Show är nog
världens största
honungstävling
med föreläsningar, workshops
och redskap. Foto:
Erik Österlund
29
i:et på omslaget påminner om att
drottningen märktes gul i år.
4
Bitidningen 3 2012
London Honey Show 2011
ERIK ÖSTERLUND
Nästan varje år sedan 1923
har en stor honungstävling
arrangerats på olika platser
i London. Det var uppehåll
under andra världskriget.
2011 var det åttionde gången.
A
rrangör är The National Honeyshow Ltd. Arrangemanget möjliggörs
bland annat genom de många sponsorerna. Bland dem finns de största
biodlarföreningarna, redskapsförsäljare
och bitidskriften BeeCraft. Arrangemanget pågår i tre dagar med en stor redskapsutställning.
Varje dag är fylld av föreläsningar och
workshops. Föreläsningssalen rymmer ca
200 personer och var alltid fylld. Arrangemanget besöks totalt av ca 1000 personer.
Föreläsare 2011 var Prof Tom Seeley,
USA, prof Robert Pickard, Storbritannien,
Dr Nigel Raine, Storbritannien, Micheál
Mac Giolla Coda, Irland och Erik Österlund, Sverige. Keld Brandstrup, Danmark
var tyvärr tvungen att lämna återbud i sista
stund. Tom Seeley åtog sig hans föreläsningstider.
Bitidningen 3 2012
De olika workshoparna behandlade
bland annat hur man producerade de
olika biprodukterna i tävlingsbart skick.
Men även tillverkning av halmkupor, diagnosticering av bisjukdomar, tillverkning av
salva och tvål.
Det är mest flytande honung man
tävlar med, men även en del kristalliserad, kakhonung, hela honungsramar,
kakhonung i honung, vax i olika former,
vaxljus, mjöd av olika slag, fotografering,
olika uppfinningar samt utsmyckningsuppsättningar.
Det var en mängd olika vandringspris
Drygt 200 personer fanns det plats för i föreläsarsalen. Varje föreläsning var fullsatt.
i silver man tävlade om. Irland har också
en stor Honeyshow varje år och irländarna
och britterna tävlar med varandra att ta
En del av vandringspriserna. Prisbedömningen pågår nedan. Foton: Erik Österlund.
5
Tom Seeley hade undersökt vildbins bostäder och hur en svärmfångstkupa bör vara utformad för att vara maximalt effektiv.
med sig hem så mycket av det andra landets silver som möjligt. Det finns numera
ett vandringspris för utländska deltagare.
Man pratar om i ledningen att öppna upp
för fler deltagare från olika europeiska
länder.
Det fanns också en stor utställningshall med redskapsförsäljare och olika organisationer.
Ett tips till intresserade från Sverige: Åk dit! Varför inte skicka dit vinnare
av bästa honung i distrikt eller riks, som
belöning eller för att tävla. Kolla in deras
hemsida: http://honeyshow.co.uk/ och ta
kontakt.
Tom Seeleys fick hålla många föredrag och de var mycket uppskattade. 2010
var han i Sverige i samband med riksförbundsmötet och höll föredrag, bland
annat utifrån sin bok Honeybee Democracy. Han fick signera många ex av den
i London.
Seeley har inriktat sin forskning på
hur bisamhället lever naturligt. En del av
hans förläsningar handlade om olika kommunikationssignaler bina har i samband
med nektar- och vattensamlande. Vi brukar prata om bidansen, på engelska Waggle
dance. Den handlar om i vilken riktning
och hur långt bort det finns nektar. Skaksignalen, shaking signal, då ett bi griper
tag i ett annat bi och skakar talar om att
fler bin behövs för att samla nektar. Darrningsdansen, tremble dance, trodde man
tidigare inte hade någon funktion, men
Seeley har visat att den aktiverar fler bin
att ta hand om nektar som fältbin har med
6
Utan en välprogrammerad dator är det svårt för en försäljare att
lägga upp den mest effektiva rutten mellan t ex 5 olika platser. Nigel
Raine omtalade att ett bi gör det galant för t ex 5 olika platser med
nektarkällor. Det finns 120 olika kombinationsmöjligheter av rutter
för 5 olika platser.
sig till kupan. Ytterligare en signal, en pipsignal, beep signal, åstadkoms genom att
biets huvud stöter emot ett annat bi, ett
husbi som tar emot nektar: Det säger till
biet att sluta ta emot nektar. De här signalerna och danserna används också då
en bisvärm tar fram en lämplig boplats.
Seeley visade tekniken hur man letar
upp en vildsvärmar, s k bee-lining. Man
har en liten låda med en kakbit med honung. Naturligtvis har man placerat den i
ett område där det inte finns biodlares bin
men där man kanske sett bin. När man
ser att bin sökt sig in i lådan, stänger man
den. Man flyttar lådan åt det håll man tror
att biet kom ifrån. Efter en stund öppnar
man lådan och släpper ut biet och observerar noga åt vilket håll det flyger. Sedan
rör man sig en sträcka åt det hållet, ställer
ut lådan igen och fortsätter så.
Tom Seeley har också undersökt hur
vildbins bostäder är utformade och hur
en svärmfångstkupa bör se ut för att vara
maximalt effektiv. I närheten av Cornell
University där han arbetar finns en stor
(och nektarfattig) skog, Arnot Forest. Där
har han kartlagt och följt vildbisamhällen.
Det finns honungsälskande svartbjörnar
där som klättrar bra i träd. I genomsnitt i
denna skog är avståndet mellan bisamhällena 850 m. Kanske en av anledningarna
till att varroan inte är något större problem
för bina där. En annan kan vara att vildbinas bohålighet motsvarar cirka knappt 2
lågnormallådor i genomsnitt. Det blir ett
uppehåll i ynglandet genom svärmningen
som ofta blir varje år. Det lilla flustret som
motsvarar ett hål på ca 3 cm i diameter
motverkar röveri. Det sitter en liten bit
från bottnen för det mesta. Och i Arnotskogen satt samhällena i snitt 5 meter upp
i träden. Cellstorleken mätte han till 5,2
mm, i genomsnitt, mindre i yngelområdet
och större där honungen lagras. De allra
minsta storlekarna som andra mätt upp i
kupor i egetbyggt vax har inte han gjort. 17
% av kakbygget var drönarbygge. Detaljerna om detta och kupvolym har han kunnat
studera i ett antal andra vildsamhällen än
längre in i Arnot-skogen. Han annonserade
i en lokaltidning efter vildssamhällen som
människor observerat. Betalningen blev
för det mesta honung. De träd som dessa
samhällen levde i höggs ner och bohåligheterna studerades noga. Något annat som
observerades var att de naturliga bohåligheterna var ordentligt klädda med propolis, också ofta i bottnen.
Utifrån dessa observationer blir en bra
svärmfångstkupa en lågnormallåda med
ramar och flusterförminskare så att öppningen blir 10 cm lång och 10 mm hög,
eller motsvarande. Placera den så högt
det är praktiskt möjligt, kanske på ett tak,
i halvskugga.
Nigel Raine hade undersökt humlors (som också är ett bi besläktat med
honungsbiet) inlärningsförmåga och förmågan att lära varandra. Lokalt anpassade humlor söker sig först och främst till
färger som de flesta blommor brukar ha
i humlornas lokala område. Men de kan
ganska snabbt lära sig nya färger som födokällor kan vara relaterade till. Födokällorna kan vara flera och ligga långt från
Bitidningen 3 2012
varandra. Binas lilla hjärna kan räkna ut
den effektivaste flygrutten då de ger sig
ut på en nektarsamlingstur. Nästa forskningsområde för honom är att undersöka
om främmande kemikalier påverkar binas
inlärningsförmåga i olika avseenden.
Jag frågade honom om han trodde
att bin kunde lära sig sociala beteenden
i andra sammanhang än födosök, men
som har betydelse för deras överlevnad.
Efter en stunds funderade sa han att det
var sannolikt så. Jag nämnde bins förmåga att registrera täckta yngelceller i vilka
varroakvalster gått ner i och att täcka av
dessa celler, ett beteende som ju stör
kvalstrets reproduktion. Detta såg han
som ett intressant forskningsområde, och
hur främmande kemikalier ev påverkar
denna funktion.
Jag talade i ett fördrag om mina 35
år som biodlare med möten med många
olika biodlare och bin i Sverige och andra
länder, engagemang i olika bisammanhang och redaktörskap. I ett annat om
Några av de många olika
biodlingens villkor i Sverige och naturkuptyper
som presenterades.
ligtvis om den ständiga kampen mot
Thorne är en stor biredskapsvarroan. Jag betonade att på kort sikt är
försäljare som har mängder
det för minsta biförluster bäst att växla
med material, också en del godbitar som är svåra att hitta i Sverige. http://www.thorne.co.uk/
mellan olika bekämpningspreparat olika
år, t ex Apistan, tymolpreparat och oxalland. Han initierade detta arbete och har
syra. Men på litet längre sikt är det viktigt
byggt upp ett framgångsrikt avelsarbete.
att minska och till sist komma bort helt
Prof Richard Pickard talade om binas
från alla preparat genom avelsarbete, skötoch
människors
nära relation genom att
selmetoder och samarbete.
beskriva evolutionen från Big Bang, nutiMicheál Mac Giola Coda berättade om
den och in i framtiden.
bevarandearbetet av det mörka biet på Ir-
Andrew Gibb t h vid BeeCraft en snygg och
informativ bitidning i Storbritannien. http://
www.bee-craft.com/
Northern Beebooks har rikligt med all slags
biodlingslitteratur, även antikvarisk. På
hyllorna fanns t ex Frank Cheshires klassiska
Bees and Bee-Keeping – Scientific and
Practical från 1888. http://www.GroovyCart.
co.uk/cart.php?c=533
Det finns flera tillverkare av färgglada
slitstarka bioveraller för barn och vuxna.
Bitidningen 3 2012
7
PASAGA RAMIC
I bigården
Pasaga Ramic skriver I bigården 2012
I
december 2011 fyllde jag 70 år. Jag bor
i Örebro. 1994 kom jag till Sverige på
grund av kriget i Bosnien. Intresset för biodling vaknade hos min farmor redan då
jag var 10 år. Farmor hade en bigård med
15-20 bisamhällen i gammaldags bikupor
med fast vaxbygge. Bina svärmade under
sommaren och jag jagade svärmar. En
gång då jag hittade en svärm , fångade jag
den i en polotröja och tog den till mormor.
När hon såg svärmen svimmade hon. På
hösten varje år dödade mormor något bisamhälle och tog honungen.
Jag har två hobbies, biodling och
sportfiske. När jag var yngre ägnade jag mig
mest åt sportfiske, men när jag blev äldre
tog biodlingen över. Jag startade min egen
biodling1964 och efter det har jag haft bin
hela tiden. Antal bisamhällen har varierat
mellan 40 och 120.
Jag är till yrket ingenjör och min biodling var min hobby. Jag hade tillräckligt bra lön och hade råd att ägna mig åt
min hobby.
Jag tycker om att läsa och prenumererade på tre bitidningar: en från Serbien,
en från Kroatien och en från Slovenien.
Jag var hela tiden på jakt efter nya bra biodlarböcker. Till slut hade jag ett bibliotek
med närmare 200 titlar. Jag är nyfiken och
prövade nästan allt jag läste om eller såg
om biodling.
Mitt mål var inte att samla stora
mängder honung utan att odla drottningar, göra nya bisamhällen, samla andra biprodukter: pollen, propolis, drottninggelé, vax och bigift. Bisdjukdomar var också
mycket intressant.
Jag försökte hela tiden att övertala
mina bekanta att börja med biodling och
jag lyckades värva ganska många biodlare.
När kriget började i Bosnien hade jag
70 bisamhällen och ett bibliotek med ca
200 böcker om biodling. Allting plundrades och är borta. Om någon frågar mig
vilket jag helst vill ha tillbaka, min bigård
eller mina böcker, svarar jag mina böcker.
Efter min ankomst till Sverige blev jag
medlem i Karlskoga-Degefors Biodlareförening. Första bisamhället fick jag av Lennart Lundberg i Karlskoga 1996. Samma
år flyttade jag till Örebro och i juni fick
jag en svärm på min balkong mitt i stan.
Detta uppfattade jag som ett tecken på att
jag skulle hålla fast vid biodlingen.
Idag har jag bigård och en liten snickeriverkstad i Karlslund i Örebro där jag
snickrar vad jag behöver och jag experimenterar fortfarande med bina.
Foto: Ullabritt Jonsson
Vad ska jag skriva om?
Lite om
– Binas biologi och anatomi
– Binas bostäder
– Binas produkter
– Binas sjukdomar
Mest om
– Praktiskt arbete i bigården
Arbete i bigården
N
är man är klar med att slunga honungen behöver slungrummet städas
ordentligt och all utrustning tvättas. Om
man lämnar lokalen ostädad och annan
utrustning smutsig blir det ett lockbete
för olika djur som möss och råttor. De
kan äta upp rester och smitta utrustning
på olika sätt.
Alla ramar som man vill smälta
är lämpligast att smälta under vintern.
Ramar som ska sparas till nästa år behöver
skyddas mot gnagare och gärna behandlas
med isättika för att hindra angrepp av vaxmal och desinficeras mot nosema.
Avtäckningsvax man kan smälta själv
i en saftmaja om man är biodlare i liten
skala annars man kan smälta det på
8
samma sätt som man smälter ur ramar,
med speciell utrustning.
Vintertid kan man ägna sig att åt reparera trasiga bikupor, snickra och förAvtäckningsvax går att smälta i en f d
saftmaja som avsatts som vaxmaja.
bereda ramar, göra nya bottnar och förbereda annat material som man behöver
till nästa säsong.
Jag brukar städa bibottnarna ute på
samhällena två gånger om året, först i senare delen av februari och andra gången
i april. Jag har bottnar med inbyggd baklucka och innerbotten. Jag öppnar bakluckan, tar ut innerbottnen och skrapar
ren den. Då får jag också en uppfattning
om hur mycket bin som dött under vintern
och hur mycket varroa som ramlat ner.
Under de 16 år som jag haft en bigård
i Örebro har jag observerat när bina rensningsflyger på våren. Oftast sker det mellan
20 och 30 mars. Ibland tidigare och ibland
senare. År 2010 rensningsflög bina 8 april.
Bitidningen 3 2012
Varför ska man bli biodlare?
– Först och främst för nöjes skull.
Sedan kan man nämna tusen olika
anledningar, men först och främst
för nöjes skull.
När ska man börja
med biodling?
– När man börja känna behov av det.
Bakkropp
Mellankropp Huvud
Jag gör rent bottnen genom att öppna bakluckan på mina bottnar och tar ut en skiva som
jag sedan gör ren från döda bin.
Den vintern var väldigt kall med mycket
snö. Våren var kall och fuktig.
Jag har oisolerade bikupor och bina
kunde inte hålla tillräckligt varm inne i
bikuporna för ynglet. Då exploderade nosemasjukan. Jag förlorade över 65 % av
mina bisamhällen den vintern/våren. Då
var jag tvungen att smälta ur många ramar
och skrapa och desinficera alla lådor med
gasolbrännare.
Jag bränner bin som jag skrapar från
bottnar. De kan annars bli en smittkälla
i naturen.
Under mars månad i det område där
jag har min bigård finns det inte några
betydande nektardrag. Då blommar Snödroppe, Krokus, Tussilago och några andra
växter, men det är inte många dagar som
är tillräckligt varma för att bina ska kunna
hämta bra med pollen eller nektar.
Foto: Bo Malmgren
Binas bostäder
N
aturliga bibostäder är håligheter i träd,
sten eller något annat ställe som är
skyddande så att bina kan bygga sin bostad där. Om spejarna inte hittar ett lämpligt ställe kan bina bygga sin bostad i någon
tät buske men då är de dömda att gå under
kommer vinter.
Först när människan upptäckte binas
honung plundrade man dem på deras honung i skogarna. Så småningom upptäckte
man att man kunde utnyttja bina utan att
döda dem och vaktade bisamhällena som
man hittat medan man väntade på att det
skulle bli mer honung. Man började dock
odla bin på ett liknande sätt som vi gör
redan för flera tusen år sedan.
Bitidningen 3 2012
Första bevisen för biodling är ca 7000
år gamla. De första bikuporna var urholkade trästockar, bikupor flätade av halm
eller kvistar, av lera och annat material.
Sådana bikupor hade fasta vaxkakor, inte
rörliga som var lätta att inspektera. Honung
skördades genom att döda bina.
Första bikupan med rörliga vaxkakor
var en över 3000 år gammal halmkupa som
hittades på ön Kreta i Grekland. Denna bikupa hade tak och överlistar. Nedre delen
var smalare. Då fäste inte bina vaxkakorna
så lätt i väggarna.
Den ukrainske biodlaren P.J. Prokopovic: (1775-1850) var först med att konstruera en ram (1814). Han kände inte
Ett öppet byggande bisamhälle är dömt till
undergång.
till bigången och hans ramar hade breda
överlister så att det inte blev några öppna
springor på översidan genom vilka bina
kunde passera uppåt.
Den amerikanske biodlaren L.L.
Langstroth: (1810-1895) gjorde en upptäckt som har bidragit till bättre biodling.
Han upptäckte bigången. En bigång är utrymme mellan väggar och ramar i bikupan.
Den är 6-10 millimetrar bred. I detta utrymme bygger inte bina vax. De stänger det
inte heller med propolis, däremot mindre
avstånd tätar de med propolis. Alla moderna bikupor är byggda med hänsyn till
bigången.
Langstroth tillverkade en bikupa som
är uppkallad efter hans namn. En något
modifierad form av den är den mest spridda i hela världen.
9
Binas produkter
Honung
H
onung är binas huvudprodukt. De
flesta odlar bin för honungens skull.
Det är den produkt som bina tillverkar på ett naturligt sätt när de samlar söt
växtsaft på lite olika sätt från naturen.
Binas mat är nektar och pollen och deras
instinkter driver dem att samla reserver
av mat för att ha när de inte kan flyga och
hämta mat i naturen. Detta är en egenskap
hos bina man utnyttjar. Vi odlar bin till
stor del för att ta överskottet av deras mat.
Bina suger i sig nektar och transporterar den i sin kropp i honungblåsan till
bikupan. Honungsblåsan är ett levande laboratorium där bina börjar förvandla nektar till honung. De fermenterar nektarn i
honungsblåsan och tillsätter enzymer och
organiska syror. Det är en väldigt komplicerad process som bina upprepar upp till
20 gånger. Under detta arbete använder
bina upp till 200 svampar att jäsa och fermentera nektar så att den förvandlas till
honung. Nektar kan innehålla över 80 %
fuktighet. Under förvandlingsprocessen
minskas fuktigheten till oftast 17-18 %.
Då är honungen mogen att skörda. Mogen
honung förseglar bina med ett tunt vax-
Så här mycket bör en ram vara täckt med vaxlock innan man skördar den.
lock. Man kan räkna med att honungen
är mogen då minst 50 % av ramens yta är
förseglad med vaxlock.
Man kan producera slungad honung
eller kakhonung. Då man producerar
slungad honung används en slags centrifug som kallas slunga. Man slungar
honung från ramarna och silar den. Ramarna som slungas bör innehålla mogen
honung annars kan den börja jäsa och bli
förstörd. Ramarna med kakhonung behöver ha alla celler förseglade annars rinner
honungen ur cellerna och orsakar kladd.
En naturlig egenskap hos honung är
att den kristallisera/kanderar. Tiden det
tar för den att kristallisera beror på från
vilka blommor bina har samlat nektar.
Honung från raps, hästkastanj och några
andra växter kristalliserar snabbare. Honung från Akacia och ljung kristalliserar
sakta och kan ibland hålla sig flytande upp
till 2-3 år. För att få honung flytande kan
man behöva värma den till 45 gr Celsius.
Man skall undvika högre temperaturer
då det annars är lätt att skada honungen
genom att förstöra enzymer.
från detta intervall försvagar nosemans utveckling. När temperaturen sjunker under
plus 15 gr C stoppas nästan all utveckling.
När den stiger börjar sporer dö, vid 60-70
gr C lär alla nosemasporer dö. Det finns
antibiotika som dödar nosema men det är
förbjudet att använda i Sverige. Ånga av 85
% ättiksyra dödar nosema.
Man kan motverka nosema genom
hygieniska åtgärdar. Desinficera ramar
med utbyggt vax med 85 % isättika, Desinficera bikupedelar med eld (flamma med
gasolbrännare), ombona bisamhället så
att de kan värma upp tillräckligt utrymme
så att bina kan börja yngelsättning. Se till
att bina får rent vatten och vidta andra hygieniska åtgärder. På detta sätt kan man
motverka och undvika en del av nosemans
skadeverkningar.
Om man på våren hittar ett bisamhälle som har mycket döda bin på bottnen,
som har dött under vintern, om ramar och
väggar i bikupan är smutsade av biexkrementer, eller om ett bisamhälle utvecklas
dåligt eller går tillbaka i styrka och om bin
kryper på flusterbrädan eller ute på bikupan, då är det stor risk att det är nosema
som är i verksamhet. Säkraste sättet att
få klarhet i detta är att biodlaren tillkallar bitillsynsmannen som undersöker bisamhället och skickar ett prov till ett lab.
Bisamhällena som har insjuknat av
nosema kan man hjälpa med de åtgärdar
som nämndes tidigare.
Binas sjukdomar
Nosemasjuka
N
osema är ett sjukdom vuxna bin drabbas av. Den orsakas av en encellig varelse som kallas mikrosporidie. Den räknas
numera som en svamp. Man känner till
två olika sorter som drabbar honungsbin:
Nosema apis och Nosema ceranae. Båda
två är funna hos bin i Sverige.
Nosema finns i nästan alla bigårdar
i sitt sporstadium. När nosemasporer
hamnar i biets mage övergår de i ett aktivt stadium och börjar föröka sig. Denna
kan ske väldigt snabbt och binas mellantarm förstoras då bina tappar förmågan att
smälta maten tillräckligt. Bina försvagas
och kan inte flyga tillräckligt. De kan inte
producera drottninggelé tillräckligt för att
mata larver och de kan släppa avföring i
bikupan. Dessa exkrementer innehåller
söta delar som andra bin äter upp. På så
sätt kan smittan spridas väldigt snabbt.
Noseman är känslig för värmeförändringar. Optimal temperatur för nosemans
utveckling är mellan 30 och 35 grader
Celsius. Varje ändring av temperaturen
10
Läs mer om nosema:
http://www.biodlarna.se/website1/1.0.1.0/38/1/
Fries, Ingemar & Kristiansen, Preben,
Sjukdomar,
parasiter och
skadegörare
i bisamhället (2009),
Förenade
Bigårdar
Förlag.
Boken kan
köpas från
SBR.
Här kan
det finnas
nosema.
Bitidningen 3 2012
Virus och bin
Vad gör virus och hur kan vi bekämpa dem?
JOACHIM DE MIRANDA
Bin, liksom alla andra organismer, är utsatta för många
virusinfektioner. De flesta
upptäcktes redan på 1970talet och var då relativt ofarliga. Epidemier var sällsynta
och sällan dödliga för bisamhället.
• sexuell smitta (blå)
• kontaktsmitta (svart)
• smitta via en parasit, så kallad vektor
(röd)
Tabellen visar också:
• de viktigaste smittvägarna för olika
virus (blå)
• möjliga associationer med andra
parasiter (brun)
• vilka utvecklingsstadier som är smittade eller sjuka (röd)
• förekomst under säsongen (grön)
Fekal-oral smitta och kontaktsmitta är
relativt ineffektiva: det behövs höga virusdoser för att orsaka infektion. Överföring
via kvalster är däremot mycket effektiva
och orsakar därför betydligt högre virusnivåer i smittade bin. Sådana bin blir också
mycket mer smittsamma och överför
mer virus genom de andra smittvägarna.
Detta ökar risken för en epidemi. Eftersom vuxna bin (på grund av sina många
kontakter och rörlighet) är centrala för de
flesta av smittvägarna, är deras hälsa avgörande för att minska konsekvenserna av
sådana ”förstärkta” smittvägar.
D
enna ”fredliga” samexistens mellan
bin och virus har förändrats under
de senaste 30 åren, framför allt på grund
av varroakvalstret, men också på grund av
ändringar i jordbruk och biodlingsmetoder. Jag ska försöka beskriva sambandet
mellan bin och deras virus, hur det förhållandet förändras över tid och vad vi kan
göra för att minska risken för epidemier.
Många skillnader
Virus kan bara överleva genom överföring
till nya värdar (eller "värdinnor", i detta
fall). Detta behöver inte nödvändigtvis orsaka sjukdom. Att orsaka sjukdom eller
dödsfall utan möjlighet till överföring
till en ny värd är, från virusets perspektiv, effektivt självmord. Sjukdomssymptom är bara till nytta för ett virus om det
ökar chansen för överföring (till exempel
sprids förkylningsvirus när en förkyld person nyser).
Figuren beskriver olika smittvägar för
honungsbivirus. Dessa kan grovt delas in i:
• oral-fekal smitta (genom mat och
avföring, grön)
Hur samhällen dör på grund
av virusinfektioner
Typiskt för en virusepidemi är att populationen i bisamhället krymper (s.k. "dwindling"). Detta sker på grund av att många
larver eller vuxna bin dör, och att samhället inte kan kompensera för detta med
nytt yngel/nya bin. Ändå, ett krympande
samhälle betyder inte nödvändigtvis att
orsaken är en smittsam (virus)-sjukdom.
Det kan också förekomma naturligt efter
ett långt uppehåll i yngelsättningen (t.ex.
under vintern) när de vuxna bina dör
snabbare än de ersätts. Varje enskild faktor som påverkar hälsan hos bina under
den här tiden kan bli ”tungan på vågen”
som gör att samhället kollapsar. Virusinfektioner kan påskynda processen (eftersom de är opportunistiska patogener),
men inte nödvändigtvis vara den primära
orsaken. Detta tidsfönster påverkas också
av vinterklotets storlek och binas hälsa (de
bin som kläckts på hösten) och den tidiga
vårens dragmöjligheter. Eftersom dragkällorna då består av mestadels buskar, träd
och ogräs, påverkas detta delvis av förändringar i jordbrukslandskapet.
Strategier för behandling av
virussjukdomar
Så, vad kan vi göra för att minimera risken för virusepidemier? Den viktigaste
smittkällan är bina själva. Genom handel
med bin och biprodukter finns de flesta
bipatogener nu spridda över hela världen.
Däremot kan förekomst av sjukdomar variera kraftigt mellan olika länder, såväl på
grund av skillnader i biodling och jordbruksmetoder som geografiska och klimatiska skillnader. Det finns två saker man
bör fokusera på när det gäller att minska
risken för virusinfektioner:
• minska risken för överföring av virus
• minska virusnivåerna i individuella
samhällen
äggstockarna
ägg
drottning
sexuellt
sperma
ägg
drönare
Varroa
utfodring
larver
1
2
3
4
5
6
7
vuxna bin
kontakt
luftburen
trophallaxis
kannibalism
städning
Varroa
Tropilaelaps
Bitidningen 3 2012
Acarapis
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
11
Dessa kategorier sammanfaller delvis,
eftersom risken för överföring ökar med
högre virusnivåer.
Att minska risken för
överföring av virus
Att minska risken för överföring av virus
innebär huvudsakligen att separera smittat
från osmittat material. Detta gäller framför allt bina själva (drottningar, sperma,
samhällen, bigårdar) men också utrustning (kupor, ramar, kupkniv, honungsslunga etc.). De viktigaste verktygen för att
åstadkomma detta är bra organisation,
hygien och karantän.
Bigården
Den mest praktiska enheten för riskhantering är bigårdar, som i regel består av
5-20 samhällen. Bigårdarna bör vara belägna minst några kilometer från varandra
(utanför binas vanliga flygområde); detta
ger en naturlig karantän med minimalt utbyte av bin och material mellan bigårdar.
Från en sjukdomshanteringssynpunkt är
det bättre att ha flera mindre bigårdar än
färre större bigårdar.
Lär känna din fiende
Rutininspektioner och grundlig kunskap
om symptom på de olika sjukdomarna är
nödvändigt för att tidigt kunna bestämma
orsaken till problemet. Samhällen som
växer långsamt under våren eller producerar lite honung under sommaren är
misstänkta. Samma sak gäller ramar med
”fläckigt” utseende, som kan förekomma
när bina rensar bort sjuka larver. Symtomen kan bekräftas genom att prov skickas till ett laboratorium eller med ID-kit
som håller på att utvecklas. Sjuka samhällen bör sättas i karantän och skyddas
från röveri.
Sexuell smitta
Sexuell-vertikal överföring, från drönare
till drottningar och hennes avkomma, är
en för viruset fördelaktig smittväg eftersom det gör att viruset kan spridas över
långa avstånd och mellan samhällen. Viruset kan mycket effektivt infektera hela
samhällen via drottningen. Denna risk
kan begränsas genom att kontrollera sperman, samhällets drönare eller den första
avkomman från drottningen.
Aktiva biodlarföreningar
Kanske en något oväntad, men mycket
viktig faktor för smittriskhantering är en
12
aktiv, lokal biodlarförening. Hälsan hos
dina samhällen beror delvis på hälsan hos
dina grannars samhällen. Starka, aktiva
föreningar som främjar utbildning och
samarbete gagnar alla bins hälsa.
Att minska virusnivåer
Detta belyser vikten av att öka bisamhällenas hälsa generellt och att bryta de viktigaste smittvägarna. För att åstadkomma
detta behövs ökad kunskap om bin och
deras patogener.
Preventiv hantering
Virus är opportunister och virusinfektioner blomstrar vid stress. Den första åtgärden är att hålla dina bin friska och minska stressfaktorer. Det kan göras genom
att följa vanliga råd som tillräckligt med
nektar och pollen under hela säsongen,
minimal yttre störning, skydd mot väder
och vind, en produktiv drottning, tillräcklig
ventilation och utrymme för tillväxt. Precis som andra förebyggande råd, som att
motionera, använda tandtråd och att byta
olja på bilen, är det den typ av generella
"sunt-förnuft” råd som vi alla väl känner
till men inte alltid följer. Men, som med de
flesta sådana råd, ger de också kostnadseffektiva och långsiktiga hälsofördelar. Ta
hand om dina bin och dina bin kommer
att ta hand om dig! Eftersom honungsbin
trivs i en varierad miljö har ett intensifierat jordbruk satt större press på placering
av bigårdar för att säkerställa tillräckligt
med föda och skydd under hela året. Ett
stort och växande forskningsfält är därför
hur jordbrukslandskapet kan anpassas till
att förbättra för både jordbruket och biodlingen (Garibaldi et al., 2011).
Att förhindra smittvägar
Det andra verktyget vi kan använda för att
minska virusnivåer är att förhindra smittvägar inom bisamhället. För att göra detta
är det viktigt att ha kunskap om smittvägarna för olika virus (se tabellen). Till exempel: chronic bee paralysis virus (CBPV)
smittar främst genom närkontakt. Sjukdomen kan därför ofta förekomma när
bin suttit instängda under en längre tid
(t.ex. på grund dåligt väder) eller i samband med aggressivitet och röveri när det
är brist på nektar. Många samhällen på
samma plats ökar också spridningen av
virus. Genom att förebygga detta reduceras smittöverföring och det bromsar eller
hindrar en epidemi att bryta ut. Säckyngel (SBV) är en yngelsjukdom som oftast
kommer på våren vid snabb utveckling
av bisamhället. När det finns för mycket
yngel för de vuxna bina att ta hand om kan
infekterade larver undgå att bli upptäckta
och utrensade. Infektionen upphör i regel
av sig själv när den vuxna populationen
ökar. Symptomen kan ibland förväxlas
med amerikansk yngelröta. Black queen
cell virus (BQCV) är ofta associerat med
Nosema apis, en infektion hos vuxna bin
som normalt förekommer mest frekvent
på senvåren. Infektionen kan vara ett problem i kommersiell drottningodling där
samhällen hålls utan yngel under längre
perioder. Dragbina är äldre i sådana samhällen, med större risk att vara infekterade med nosema, och därmed också med
black queen cell virus, som överförs till
drottninglarverna med bidrottninggelén.
Kontroll av nosema och åldern hos bin
i dessa samhällen minskar problemen.
Bee virus Y (BVY) är också nära förknippat
med nosema, och bee virus X (BVX) med
Malpighamoeba mellificae, som bägge
sprids med utsot. Att förhindra avföring
inne i kupan bör lindra dessa sjukdomar.
Bee virus X och bee virus Y delar många
egenskaper med den nyligen beskrivna
Lake Sinai Virus-1 och -2 (Runckel et al.,
2011) och kan därför vara samma virus.
Kritisk behandlingstid
Deformed wing virus (DWV), samt varianterna Kakugo-virus och Varroa destructor virus-1 (VdV-1); acute bee paralysis
virus (ABPV) samt syskonen Kashmir bee
virus (KBV) och Israeli acute paralysis
virus (IAPV); och slow bee paralysis virus
(SBPV) överförs mycket effektivt av varroa- och tropilaelapskvalstren. En effektiv
bekämpning av kvalstren är nyckeln till att
förebygga dessa virussjukdomar. Den mest
effektiva och skadliga virusöverföringen
sker när kvalstret förökar och livnär sig
på puppor. Sådana puppor utvecklas till
skadade och kortlivade bin som påskyndar samhällets kollaps, mestadels under
hösten och vintern. Varroabehandling på
hösten bör därför börja minst 6 veckor
(= en bigeneration) innan yngeluppfödningen avstannar: Från behandlingen tar
det ungefär en vecka innan kvalstren på
de vuxna bina är borta, två veckor för att
bli av med kvalstren från puppor och tre
veckor för att bli av med de vuxna bin som
innehåller mycket virus och har kort livslängd (de bin som kommit från kvalsterangripet yngel).
Bitidningen 3 2012
ÖVERFÖRING
HORISONTELL
+
+
+
+
+
+
+++
+
++
+
+++
+++
?
?
+
+++
+
HÖST
+/+
+/+
+/+
+/+/+
+/+
+/~
+/+
+/+
+/+
+/+
+/+
+/?
+/?
+/?
+/+
+/+
?
SOMMAR
+/~
+/+
+/~
+/+
+/+
+/+
+/+/+/~/-/-/~/?
?/?
+/?
-/-/-
VÅR
+/+/+/+/+/+/+/+
+/+/~/-/-/?/?
?/?
?/?
-/-/(oklart)
BIN
PUPPOR
Genetik
Även biavel blir allt mer sofistikerad med
hjälp av högt utvecklade analyser och
molekylär kartläggning för att identifiera
gener som påverkar viktiga egenskaper
som hygieniskt beteende, motståndskraft
mot yngelröta och varroa-reproduktion
(Oxley et al., 2010). I framtiden kommer
detta säkert även omfatta resistens mot virusinfektioner. Den genetiska mångfalden
inom ett samhälle är i sig själv till stor nytta
för binas hälsa (Tarpy och Seeley, 2006).
Naturligt sker detta genom drottningens
parning med många drönare. Den genetiska aspekten av binas hälsa består därför
av att förena de olika genetiska fördelarna
av selektiv avel och mångfaldig parning.
+/+/+/+/+/+/?/?
?/?
~/-/-/-/?/?
?/?
?/?
-/-/-
LARVER
Probiotika
En annan ny upptäckt är att binas naturliga bakteriella mikroflora kan vara aktiv
mot bakteriella sjukdomar. Dessa bakterier har visat sig hämma amerikansk
yngelröta hos individuella larver, även om
det återstår att visa att det verkligen är effektivt på samhällsnivå (Forsgren et al.,
2010). Denna mikroflora finns hos bin
som en del av deras sociala immunitet
(Evans och Spivak, 2010), och även om
man ännu inte vet om denna mikroflora
också skyddar mot virusinfektioner, är den
helt klart gynnsam för bin och bisamhällens hälsa. Forskare från Lund och SLU
arbetar med att undersöka och utveckla
denna mikrofloras eventuella potential
som probiotika.
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
+
?
?
?
?
?
~
ÄGG
?
+
?
?
?
+
?
?
?
+
?
?
?
+
?
+
?
+
?
?
?
+
?
?
?
~
?
?
?
+
?
?
?
~
~
?
?
~
?
?
?
?
?
?
?
?
+
?
?
?
?
?
?
?
?
?
+
?
?
?
?
?
+
?
?
?
?
(bekräftad - negativ)
SÄSONG
INFEKTERAD/SJUK
MALPIGHAMOEBA
NOSEMA
ACARAPIS
VARROA
+
+
+
+
+
+
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
-
SPERMA
?
+
+
?
+
~
?
+
~
?
~
?
?
+
+
?
+
+
?
?
?
+
?
+
?
?
~
~
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
?
+
?
?
?
?
?
?
~
?
?
(bekräftad - positiv)
ÄGGSTOCK
Antivirala läkemedel
Det har sagts att det inte finns några läkemedel mot virussjukdomar, men detta är
inte längre sant. Utvecklingen inom molekylärbiologin har lett till ett växande utbud
av antivirala produkter, särskilt inom
human- och veterinärmedicin, där höga
kostnader för behandling kan vara motiverat. Honungsbivirologin har under de
sista åren kommit ikapp teknologin, och
det görs nu kliniska prövningar av antivirala läkemedel för honungsbiets virussjukdomar. Dessa läkemedel som baseras
på RNAi-teknik har resulterat i mycket lovande resultat (Hunter et al., 2010). Hur
kostnadseffektiva sådana behandlingar
blir beror på sjukdomens svårighetsgrad,
behandlingsfrekvens och hur viruset svarar på behandlingen.
SEXUELLT
Och ramar?
Även om spår av virus kan hittas i lådor
och ramar, särskilt i pollen, är det oklart
hur smittsamt detta material kan vara,
med tanke på hur ineffektiv oral överföring
av de flesta virus är. Hur länge virus kan
överleva i smittat material är också okänt.
Men ramar som är täckta av avföring eller
innehåller sjukt yngel kan utgöra en risk
och bör tas bort. Regelbundet utbyte av
ramar hjälper också till att undvika ackumulering av bakteriella sjukdomar och
bekämpningsmedel. Och när ramar byts
ut är det bättre att byta ut alla ramar i en
låda i stället för att enbart byta ut några
av ramarna.
+
+
+
+
+
+
+
+
+
?
+
+
?
?
?
+
?
+
VARROA
ABPV
KBV
IAPV
BQCV
DWV
VDV-1
SBV
SBPV
CBPV
CWV
BVX
BVY
ABV
BBV
VdMLV
AmFV
AIV
LUFT
Acute bee paralysis virus
Kashmir bee virus
Israeli acute paralysis virus
Black queen cell virus
Deformed wing virus
Varroa destructor virus-1
Sacbrood virus
Slow bee paralysis virus
Chronic bee paralysis virus
Cloudy wing virus
Bee virus X
Bee virus Y
Arkansas bee virus
Berkeley bee virus
Varroa Macula-like virus
Apis mellifera filamentous virus
Apis iridescent virus
KONTAKT
ORAL-FEKAL
VIRUS
LIVSFAS
SAMBAND
VERTIKAL
+++ ++
++ +++
++
++
+++
+
++ +++
++ +++
++
+
+
+
++
+
+
+
+
+
+
+
?
?
?
?
++ +++
+
+
++
+
(okänd)
Referenser:
de Miranda JR, Chen YP, Ribière M, Gauthier
L (2011) Varroa and Viruses. In: ”Varroa –
Still a problem in the 21st century?” (Ed. N.
Carreck), Chapter 3, pp 11-31. IBRA, Cardiff,
Wales
Evans JD, Spivak M (2010) Socialized medicine: Individual and communal disease barriers in honey bees. Journal of Invertebrate
Pathology 103: S62-S72
Forsgren E, Olofsson TC, Vásquez A, Fries I
(2010) Novel lactic acid bacteria inhibiting
Paenibacillus larvae in honey bee larvae.
Apidologie 41: 99-108
Garibaldi LA, Steffan-Dewenter I, Kremen C,
Morales JM, Bommarco R, Cunningham SA,
Carvalheiro LG, Chacoff NP, Dudenhöffer
JH, Greenleaf SS, Holzschuh A, Isaacs R,
Krewenka K, Mandelik Y, Mayfield MM,
Morandin LA, Potts SG, Ricketts TH, Szentgyörgyi H, Viana BF, Westphal C, Winfree
R, Klein AM (2011) Stability of pollination
services decreases with isolation from natural areas despite honey bee visits. Ecology
Letters 14: 1062-1072
Hunter W, Ellis J, vanEngelsdorp D, Hayes
J, Westervelt D, Glick E, Williams M, Sela
I, Maori E, Pettis J, Cox-Foster D, Paldi N
(2010) Large-scale field application of RNAi
technology reducing Israeli acute paralysis
virus disease in honey bees (Apis mellifera,
Hymenoptera: Apidae). PLoS-Pathogens 6:
e1001160
Oxley PR, Spivak M, Oldroyd BP (2010) Six
quantitative trait loci influence task thresholds for hygienic behaviour in honeybees
(Apis mellifera). Molecular Ecology 19:
1452-1461
Runckel C, Flenniken ML, Engel JC, Ruby JG,
Ganem D, Andino R, DeRisi JL (2011) Temporal analysis of the honey bee microbiome
reveals four novel viruses and seasonal
prevalence of known viruses, Nosema, and
Crithidia. PLoS-ONE 6: e20656
Tarpy DR, Seeley TD (2006) Lower disease
infections in honeybee (Apis mellifera)
colonies headed by polyandrous vs monoandrous queens. Naturwissenschaften 93:
195-199
Den här artikeln publicerades först i “Bijenhouden” (på Nederländska; augusti 2011) och
är ett populärvetenskapligt sammandrag av
kapitlet “Varroa and viruses” i IBRA´s bok
“Varroa – Still a problem in the 21st century?”
Stort tack till Eva Forsgren och Preben Kristiansen för hjälp med översättningen.
Institution för Ekologi, Sveriges
Lantbruksuniversitet, Uppsala, 750 07, Sweden
e-mail: [email protected]
Bitidningen 3 2012
13
Direkta och indirekta effekter
av behandling med Apistan
‑ konsekvenserna av kvalsterbehandling
BARBARA LOCKE, EVA FORSGREN, INGEMAR FRIES, JOACHIM DE MIRANDA, Institutionen för ekologi, SLU
Virusdynamik i Apistanbehandlade bisamhällen
Den främsta orsaken till de förödande effekterna vid angrepp av varroakvalster är
sekundära virusinfektioner (framför allt
deformed wing virus, DWV) som sprids
av kvalstret. När antalet kvalster i bisamhället ökar, ökar också överföringen av
virus, vilket i sin tur resulterar i svåra infektioner. Dessa virusinfektioner leder till
bisamhällets död, ofta inom 2‑3 år. Därför
krävs effektiva metoder för att hålla kvalsterpopulationen på en så låg nivå som
möjligt. En del biodlare använder Apistan
för att bekämpa varroa.
I början av augusti 2008 inleddes ett
försök på SLU:s bigård där 6 kraftigt varroaangripna samhällen behandlades med
Apistan. Ytterligare 3 samhällen lämnades obehandlade för jämförelse. Vi ville
undersöka:
1) Hur virusinfektioner förändras i
förhållande till den minskade kvalstermängden under Apistan‑behandlingen.
2) Eventuella effekter på bina under
behandlingen
Varje vecka togs prover av vuxna bin,
angripna puppor (tillsammans med de
kvalster som fanns i cellen) samt icke angripna puppor. Dessa undersöktes med
avseende på 3 virustyper: DWV, säckyngel
(SBV) och black queen cell virus (BQCV).
Med tanke på det starka samband
som tidigare visats mellan varroaangrepp
och mängden DWV i bisamhällen så förväntade vi oss att ett minskat antal kvalster
också skulle resultera i en minskad mängd
virus. Det visade sig att behandling med
Apistan var mycket effektiv mot kvalstret,
men tvärt emot vår hypotes så minskade
mängderna virus endast marginellt och
höga nivåer av DWV kunde uppmätas även
14
Bi skadat av DWV, med varroakvalster.
två veckor efter behandlingen. Förvånansvärt nog ökade mängden virus också tillfälligt omedelbart efter behandlingen. Denna
ökning gällde även för icke angripna puppor som aldrig varit i kontakt med något
kvalster. Resultatet tyder på en direkt negativ effekt av Apistan som gör bina mer
mottagliga för virusinfektion, troligen på
grund av effekter på individuella bins fysiologi eller immunförsvar.
I de flesta fall ökade också mängden
SBV och BQCV efter behandlingen med
Apistan, men i mycket lägre grad än för
DWV. Mängden av dessa båda virustyper visade sig (till skillnad från DWV) inte heller
ha något samband med mängden kvalster.
Vad betyder dess resultat för
bekämpningen av kvalster?
Trots våra resultat måste det understrykas
att de negativa konsekvenserna av att inte
behandla varroaangripna bisamhällen är
mycket större än konsekvenserna av en
tillfällig ökning av mängden DWV. Vid kraftiga kvalsterangrepp förebygger effektiv behandling med t.ex. Apistan vinterdödlighet.
Med detta sagt; vid låga kvalsterangrepp
kommer samhället främst uppleva den negativa bi‑effekten av behandlingen, d.v.s.
den tillfälliga ökningen av mängden DWV.
Detta belyser vikten av att bara använda
Apistan när det är absolut nödvändigt. En
regelbunden övervakning av kvalsternivåerna under säsongen kommer att vara
till hjälp för att bedöma när behandling
krävs. Vår studie visade att även efter att
de flesta kvalstren tagits bort kunde nivåerna av DWV fortsätta att vara höga under
några veckor. Detta visar på vikten av att
sätta in kvalsterbekämpningen tidigt; att se
till att det finns tillräckligt med tid för virusinfektionen att avklinga veckor efter att
kvalstren tagits bort. Vinterbin som under
utvecklingen varit angripna av kvalster och
blivit infekterade med virus kan vara skadade och/eller mer kortlivade. Detta ökar
risken för minskat vinterklot och försämrad övervintring. Det är därför viktigt att
samhällen behandlas cirka två veckor före
början av vinterbinas utveckling. Beroende
på var i Sverige du bor kan detta variera
från början till mitten av augusti.
Bitidningen 3 2012
Apistan är effektivt för att bekämpa
varroakvalster, men det är också ett bekämpningsmedel som kan efterlämna
rester i biprodukter. Dessutom har det på
senare tid rapporterats att kvalstret utvecklat resistens mot Apistan i vissa områden
av Sverige. Organiska syror som myrsysra
och oxalsyra kan därför vara effektiva och
bra alternativ för bekämpning av kvalstret. Eftersom oxalsyrabehandling ska
göras när yngelsättningen är över är den
behandlingen mest praktisk vid låga kvalstertal och för att förhindra att kvalsterpopulationen ökar på våren. Myrsyra kan
däremot ges tidigare under säsongen (från
slutet av juli/början av augusti beroende på
när sommarhonungen slutskattas) vilket
gör att den kan vara ett bra alternativ för
att behandla innan sista yngelsättningen,
d.v.s. innan vinterbina produceras.
Fortsatt forskning
Det är okänt om oxalsyra eller myrsyra
har liknande direkt‑effekt på individuella
bins mottaglighet för virusinfektioner som
Apistan. Vårt mål är att undersöka detta
samt att ytterligare undersöka och bekräfta de resultat som denna studie har gett.
Slutsatser
Den bästa strategin när det gäller att bekämpa varroakvalstret är att arbeta förebyggande, t.ex. genom drönaryngelborttagning, och när annan behandling är
nödvändig bör man noga överväga vilken
behandling som är lämplig och tillräckligt
effektiv. Denna studie bekräftar vikten av
hur och när man ska använda acaricider
(kvalseterdödande medel) för att bekämpa kvalstret. Det viktigaste budskapet att
ta med sig är att noga övervaka kvalsternivåerna, bara använda acaricider när så
är nödvändigt och att behandla bisamhällen innan vinterbina produceras, allt
enligt rekommendationerna från bihälsokonsulenten.
Studien har haft stöd från Nationella programmet och kompletterar forskning inom det europeiska samarbetet
BEE DOC.
Mer att läsa
Locke B., Forsgren E., Fries I., de Miranda
J.R. (2012) Acaricide treatment affects
viral dynamics in Varroa destructor‑infested honey bee colonies via both
host physiology and mite control, Appl.
Environ. Microbiol. 78: 227‑235.
PREBEN KRISTIANSEN
Bihälsokonsulent
Bihälsa
[email protected]
Inled bisäsongen med att göra en
hälsoplan för din biodling och få friska bin!
Arrangera eller gå en studiecirkel i bihälsa
F
ör första gången finns en
svensk bok som ger en fullständig översikt av binas sjukdomar och parasiter, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället. Den är ett
utmärkt underlag till studiecirklar i bihälsa. Som komplement till boken finns en
framtagen studieplan och ett
studiematerial. Studiematerialet är i form av bildspelspresentationer och åhörarkopior. Materialet kan beställas eller
laddas ner antingen från Bibutiken (www.biodlarna.se)
eller från www.apinordica.se.
Fortbildning i Bihälsa
för cirkelledare inom biodling erbjuds genom Studieförbundet Vuxenskolan. På
www.sv.se/biodling kan du
läsa mer. Du kan anmäla
ditt intresse till fortbildningen genom att skicka ett mail
till [email protected]
Studiemateri­
alet är i form
av bildspelspre­
sentationer
som hör ihop
med boken.
Materialet kan
beställas eller
laddas ner antingen från Bi­
butiken (www.
biodlarna.se)
eller från www.
apinordica.se
Artikeln är fritt tillgänglig på: http://aem.asm.
org/content/78/1/22 7.full.pdf+html
Bitidningen 3 2012
15
Veterinärt examensarbete
om bin
INGEMAR FRIES, Ekologiska institutionen, SLU
Den 10 januari 2012 presenterade Emmy Sundström
sitt examensarbete på veterinärutbildningen i Uppsala,
med titeln ”Undersökning av
den svenska bipopulationen
avseende förekomst av trakékvalster, Acarapis woodi.
B
akgrunden till arbetet är en inventering bekostad av jordbruksverket för
att få kunskap om trakékvalster kan påvisas i Sverige. Behov av att dokumentera
förekomst av trakékvalster föreligger mot
bakgrund av att bestämmelserna kring
import och införsel av bin till Sverige förändrades 2008. Tidigare krävdes tillstånd,
vilket inte beviljades från områden med
trakékvalster, nu kan import och införsel
ske förutsatt att vissa kriterier är uppfyllda, där inte frihet från trakékvalster ingår.
En motsvarande inventering gjordes 1993
och inga trakékvalster kunde då påträffas.
I samarbete med Lotta Fabricius har
biodlare slumpmässigt valts ut i olika delar
av Sverige och ett system för insamling av
prover genomförts. Målsättningen var att
kunna samla in 380 slumpmässigt utvalda
prover. Med ett sådant slumpmässigt urval
kan man med den diagnosteknik som används dra slutsatsen med 99% säkerhet
att mindre än 1% av landets bisamhällen
har en angreppsgrad som understiger 5%.
I skrivande stund har ännu inte antalet prover kommit upp i det planerade,
det fattas fortfarande 72 prover. Samtliga
prover har analyserats och det finns inga
positiva fynd av trakékvalster. I Emmys
arbete ingick 268 prover. Vi planerar
att avsluta undersökningen under våren
2012, men nu inte genom slumpmässiga
prover, utan riktad provtagning mot biodlingar där det förekommit eller förekommer bidrottningar införda eller importerade till Sverige. Vi anser att vi genom det
förfaringssättet fortfarande bör kunna uttala oss om trakékvalster och den svenska
bipopulationen.
Eftersom bin och bihälsa numera är
en veterinär angelägenhet är det glädjande
Figur 2. Emmy Sundström är den första
veterinär i Sverige som gjort sitt examensarbete om bin och bisjukdomar.
att en veterinär valt att göra examensarbete
på bin. Det förekommer fortfarande ingen
information på veterinärutbildningen om
bin och bisjukdomar, men det kanske
blir nästa steg!
Figur 1. Emmy presenterar sitt examensarbete för en intresserad
åhörarskara
16
Bitidningen 3 2012
Hur jag gör mer bin
STIGÅKE GERDVALL
Sverige behöver mer bin.
Detta på grund av den stora
dödlighet som varit under de
år som gått sedan vi drabbades av varroakvalstret. Och
alla nya biodlare behöver
mer bin, liksom dem som
utökar sin biodling. Med
andra ord, vi behöver göra
fler avläggare.
J
ag bor i Hallsberg som är centralt beläget
i den södra delen av Sverige. Vi drabbades av varroans gissel sist av alla i denna
del av Sverige. Jag vill i några artiklar berätta om mina anspråkslösa erfarenheter
av att göra avläggare.
Eftersom jag har begränsade utrymmen för skattlådor och slungutrustning
började jag tidigt att avyttra en del avläggare så att inte samhällena växte sig för stora
och krävde alltför många lådor. Dessutom
var jag inte så road av att slunga honung,
utan tyckte att drottningodling och att göra
avläggare var mer intressant.
Jag gör avläggare på ett sätt jag finner
enkelt och som ger ett bra resultat med för
det mesta nöjda kunder. Det krävs ändå lite
förberedelser och inte minst framförhållning och planering.
När du läser detta är vi inne i mars
månad och vintern börjar så smått övergå
i vår, även om mars kan vara nog så kylig
och svår för bina.
Det är då hög tid att planera och se till
så att man har det material som behövs.
Jag tycker att man själv skall tillverka så
mycket material som möjligt. Man behöver
inte vara möbelsnickare för att klara av det.
Bina har inte stora krav.
Jag gör mina avläggare tidigt, redan i
mitten av maj månad eller senast i slutet
av maj. Finns det drönare då, brukar man
fråga mig? Inte så många, men när ungdrottningarna är klara att para sig finns
det tillräckligt med könsmogna drönare.
Jag gör små avläggare. Därför använder
jag lådor för 5 ramar. Men eftersom jag fått
”ärva” avlagda skattlådor vilka rymmer 7
LS-ramar använder jag också sådana, men
då använder jag en tjock packram. Då blir
Bitidningen 3 2012
det lättare för bina att hålla värmen. Jag gör
inte avläggarna så kraftiga eftersom de görs
tidigt på säsongen.
Det man behöver göra nu i mars och
april är alltså att tillverka det antal avläggarlådor man kommer att behöva, men också
se till så att man har ramar i tillräckligt
antal. Enkla bottnar och tak behövs också.
Från ett normalstarkt samhälle kan
man göra två avläggare och ändå få en hyfsad honungsskörd. Jag nämner detta för att
du skall kunna beräkna hur många avläggare du kan tänkas kunna göra.
Skall man sälja dem, så är det praktiskt att göra avläggarna i små transportlådor med fastspikad botten med fluster.
Jag har i stort sett bara LN-samhällen,
men vill jag göra t ex avläggare på Svearamar, så sätter jag sent i april eller tidigt i
maj en svealåda ovanpå ett starkt LN-samhälle som är på bara en låda. Bina hinner
då etablera sig med yngel på svearamarna
på några veckor.
Om du tänker tillverka speciella avläggarlådor är det bra om du gör dem ca
10 cm djupare än ramarna så att du får
ett utrymme under ramarna för ett paket
apifonda-foder. Då har de också lite extra
utrymme om de hinner växa sig starka
innan du levererar dem.
Som täckning närmast ramarna lägger
jag plast, sedan en hel täckskiva av t ex isolerande asfaboard. Det behövs också ett tak
av något slag. En plywoodskiva eller liknande som når ut över kanterna på lådan kan
bli tak. Med en sten ovanpå så den ligger
kvar. Man kan också lyxa till det med små
plåtskodda tak som passar. Det går också
bra att använda standardtak och sätta två
avläggare bredvid varandra med flustren åt
var sitt håll. Man får använda sin fantasi.
Vill man behålla avläggarna, kan man
använda den typ av lådor man normalt har,
sannolikt för 10 ramar. Avgränsa utrymmet
genom att av en avlagd skumgummimadrass skära ut 2 något för breda packramar
så de spänns fast lite.
Om man använder standardlådor till
sin egen utökning kan man lägga Apifondafoder ovanpå ramarna med en upp- ochnedvänd avställningsbotten som ger utrymme som täckning. Det finns också speciella
avläggarbottnar för två avläggare att köpa,
En enkel 7-ramars oisolerad låda, packram av skumgummi, fastspikad botten,
täckplast, asfaboard isolerskiva och här ett
lyxigt tak istället för plywoodskiva och sten.
En s k avställningsbotten från Joel Svenssons kan vändas upp och ner ovanpå Apifonda om man använder standardlådor.
Om man använder standardlådor kan
man med hjälp av denna avläggarbotten
från Biredskapsfabriken göra två avläggare i en låda.
som kan användas till en normallåda.
Man kan köpa avläggarkupor i cellplast
för 6 ramar eller bygga enligt MER BINkampanjen för 7 ramar (se BT nr 6-11).
6-ramars avläggarlåda i cellplast från LP:s
biodling.
17
Hos drottningodlare i Argentina
PER THUNMAN
Vid besöket på Apimondiakongressen i Buenos Aires
träffade vi, fem biodlare
från Wermdö Skeppslags
Biodlarförening, representanter från drottningodlarföreningen i Mendozadistriktet.
P
å en blandning av spanska och engelska diskuterade vi ett preliminärt program för ett besök, som förutom besök i
bigårdar, även skulle innefatta bodegor där
vi kunde prova de lokala vinerna.
Mendoza ligger knappt två timmars
flygning västerut från BA mot bergskedjan
Anderna. Vi hade redan flygbiljetter dit och
vi var mycket välkomna att besöka dem.
På flygplatsen blev vi hämtade i en stor
skåpbil av Luis Gómes, vice ordförande i
föreningen. Han körde oss runt i staden
Mendoza och visade oss sevärdheter, och
vi hann också äta en mycket god lunch
med gott vin innan han släppte av oss vid
en bussterminal.
Avelskriterierna för deras Ligustica är färg, honungsproduktion och övervintring. Temperamentet var inte så viktigt.
I San Rafael
Vi skulle resa till San Rafael, en stad med
nästan 200 000 invånare, längre söderut.
Resan tog fyra timmar på spikraka vägar
omgivna av ett torrt busklandskap. Biljetten kostade bara ca 50 kr. Under resan
passerade vi några byar där det fanns
frukt- och vinodlingar.
Oscar Salvagiotto ger rätt mycket
fodersaft utspätt
med litet vatten i
cellkopparna.
I San Rafael togs vi emot av Marcelo Holgado som tillsammans med sin
mamma tog oss till ett hotell i stan. Dagen
efter hade han ordnat vinprovning på tre
bodegor och ett besök på en olivoljefabrik.
Många av invånarna i San Rafael är ättlingar till italienska och franska invandrare
som kom dit i slutet av 1800-talet med
både vinrankor och olivträd. Nu finns det
ca 200 biodlare i stadens omgivningar med
sammanlagt 20 000 samhällen. Alla odlare är registrerade och har en unik bokstavs- och sifferkombination de märker
sina kupor med.
De frukt- och vinodlingar som finns
där är beroende av konstbevattning. Man
har avlett floder från bergen i ett kanalsystem med dammluckor som öppnas
på bestämda dagar och tider för de olika
odlingarna.
Hos Oscar
Dagen efter besökte vi Oscar Salvagiotto
som hade 800 samhällen varav hälften
för drottningodling. De resterande gav ca
10 ton honung per år. Han har varit biodlare i 23 år varav de senaste 19 åren som
drottningodlare. Han odlar 12 000 drottningar mellan oktober och mitten av april.
Bina är ligustica och inte speciellt trevliga
att handskas med, så slöja var ett måste.
Han har fyra personer, mest släktingar, till
18
Bitidningen 3 2012
hjälp i biodlingen.
Han larvar om två gånger i veckan
och använder enkla cellkoppar av plast
som han vaxar fast på en trälist. Listerna
får sitta några dygn i ett samhälle innan
han larvar om. Han blandade fodersaft
med destillerat vatten och fyllde en spruta.
Varje cellkopp får ca 0,1 ml vilket är ganska mycket. Varje list har ca 20 cellkoppar och han larvar om ett sextiotal lister
per gång. Han använde en metallisk omlarvningsnål. Under omlarvningen förvarades listerna med larver under en fuktig
duk för att inte larverna skulle torka i det
torra klimatet.
Amningssamhällena stod bara på två
lådor där drottningen var spärrad i den
nedre. De matades med en sockerlösning
eftersom draget inte hade startat. Odlingsramen hade plats för tre lister. När han
började odlingen sattes listen med larver
längst ner på ramen. När han kom tillbaka tre dagar senare flyttades den listen
ett steg upp och en ny list sattes underst.
Efter fyra dagar var det dags för en ny list
och de gamla flyttades ett steg upp. Vid
nästa omlarvning flyttas cellerna från den
första omlarvningen till parningskassetter. Antagningsprocenten var ca 80. Parningskassetterna var av två typer, den ena
med två fullängdsramar och en matram
i en tvådelad låda, och den andra med
halvlängdsramar, i samma konfiguration. Halvlängdsramarna kunde senare
sättas samman till fullängdsramar. Efter
11 dagar i parningssamhällena brukade
drottningarna vara äggläggande. Efter ytterligare en knapp vecka buras drottningarna och säljs. Han får ca EUR 15 för en
drottning när de säljs i större antal. Han
förvarar även drottningar i små plastburar
i banker där arbetsbin matar dem. I maj
levererar han även drottningar till Frankrike. Under vinterhalvåret snickrade han
lådor och ramar. Det förekommer att det
snöar i San Rafael under vintern.
ningar per år. Honungen han tog hand om
slungades i föreningens slunga.
Hos Luis
Dagen därpå reste vi tillbaka till Mendoza
med bussen. Vi blev hämtade vid bussterminalen av Luis Gomez och hans pappa
i varsin bil och körda till ett hotell. Nästa
dag var det besök i Luis bigård.
Han hade 600 samhällen och sålde ca
4 000 drottningar, för 50 pesos per styck,
ca 87 kr, 5 000 kläckfärdiga celler för 10
pesos och 100 avläggare per år. Han fick
dessutom ca 3 ton honung per år som
slungades i en kollektiv slunga.
Vid omlarvningen använde han
mycket mindre fodersaft i cellkopparna
än Oscar. I övrigt var metoden densamma som hos dem vi besökt tidigare. Han
använde ett stort kläckskåp som var ett
ombyggt kylskåp. Efter besöket var vi inbjudna till en grillunch med stora biffar,
fläskfiléer och kryddiga korvar i Luis trädgård. Vinet var naturligtvis från Mendoza
av druvan Malbec.
Inte afrikaniserade bin
Mendoza har inte, till skillnad från de
norra delarna av Sydamerika, Centralamerika och de södra delarna av USA, fått de
afrikaniserade bina som är mycket aggressiva, trots att landet gränsar till Brasilien.
Den vanligaste rasen är ligustica men man
har även carnica, och mellifera lär också
förekomma.
Samtliga biodlare vi besökte hade
ligustica som inte är så kakfasta som de
Odlingsram med omlarvad list nederst.
Senare fylls odlingslisten på med omlarvad
list två ggr ytterligare, innan den första
flyttas till parningskupor.
renrasiga ligustica vi har hos oss, utan biodlarna fick oftast arbeta med slöja. De
viktigaste kriterierna för biaveln var honungsproduktion, färg och god övervintring. Temperamentet var av underordnad
betydelse. Ett universalverktyg de använde
var en kupkniv som var svetsad till en kaktång. Drottningarna i honungsproduktionen fick bli högst två år gamla. Besöken
var intressanta och biodlarna var mycket
gästvänliga så det var en lyckad utflykt till
Mendoza.
Här ses två halvramar ihopsatta. Det svarta till höger i lådan är foderramen i plast för
sockerlösning. Specialverktyget med kombinerad kupkniv och kaktång.
Hos Marcelo
Dagen efter besökte vi Marcelo. Han arbetar ensam i sin biodling med 250 samhällen, men har dessutom 75 olivträd som ger
viss inkomst. Hans metod var likadan som
Oscars förutom att han använde vaxceller
som han tillverkade på samma sätt som
jag, dvs en pinne som doppas först i kallt
vatten och sedan i smält vax i tre omgångar. Skillnaden var att Marcelo hade 22 pinnar på en platta. Han sålde ca 1 000 drottBitidningen 3 2012
19
Om bin, bidöd och
dess orsaker, med
reflektioner kring
”A spring without bees”
BENGT NIHLGÅRD, Ringsjöortens Bf,
prof.em i växtekologi, Lunds Universitet
De senaste åren har tidningar och nyhetsmedia
ofta behandlat problem som
berör bin och bidöd av svårförklarliga orsaker. De flesta
refererar till CCD (Colony
Collapse Disorder) i Nordamerika, men utdöende av
bisamhällen har även rapporterats från många andra
länder och i vissa fall har
många bisamhällen omkommit även i Sverige.
T
yvärr är beskrivningen av hur utdöendet gått till inte alltid så tydlig. Fortfarande under 2011 anser man sig inte ha
löst problemet med CCD, vilket kan synas
lite märkligt efter att ha läst nedanstående
bok. I ”A Spring without Bees – How Colony Collapse Disorder has Endangered
Our Food Supply” från 2008, beskriver
nämligen den undersökande journalisten
och ekologiske biodlaren Michael Schacker de problem som ligger bakom CCD. Han
visar på aktuell kunskap om bin och binas
betydelse, men också på den allmänna
okunskapen om binas beteende och hur
myndigheterna sett på fenomenet fram t
o m 2008 i USA. Hans tolkning är tyvärr
fortfarande giltig. Boken utmynnar i en
stark bevisföring för att neonikotinoider
och närbesläktade systemiska insektsgifter bär skulden till CCD. Nedan ges en kort
överblick av hans beskrivning.
Bina har en lång evolution
bakom sig
Bin är viktiga som pollinatörer; det beräknas att av det 100-talet olika växtarter som
20
vi människor äter i form av frukter och
grönsaker så pollinerar bin 70 av dem. Det
behöver inte vara honungsbin, även om
de klart dominerar, utan kan också vara
andra bi-arter, som humlor och många
sorters vildbin. Sedan 130 miljoner år
har ca 250 000 landväxter utvecklats på
Jorden. 130 000 av dessa är beroende av
pollinering av någon av de 20 000 bi-arter
som utvecklats ungefär samtidigt. De flesta
bin är solitära, men det har också formats
samhälls­levande bin som placerats i familjen Apidae. Här innefattas honungsbin
och humlor, inom vilket vårt nuvarande
honungsbi, Apis mellifera, utvecklades
redan för ca 60 miljoner år sedan. Samhällslevande bin har under denna tidsperiod utvecklat speciella beteenden och givetvis fått sina gener anpassade efter detta.
Studier av genomen de senaste åren
avslöjar att Apis mellifera har ett stort
antal gener för inlärning, som yttrar sig
genom att de både kan räkna, känna igen,
komma ihåg och dess­utom kommunicera på många sätt, t ex genom danser för
att ge riktning och avstånd till närings­
källorna. De har speciellt många gener för
doftkommuni­kation och kan även navigera på dofter. Däremot har de inte så många
gener för att ta omhand nya främmande
icke­luktande giftämnen, som de av naturen skulle ha undvikit genom att känna
på lukten. De kan således inte avsöndra
enzymer för att ta hand om pesticider,
vilket t ex många myggor och fruktflugor
kan. Deras gener för utveckling av immunitet mot olika virus- och bakterie­angrepp
är också få, för sådana har de inte behövt
eftersom de anpassats till att utnyttja naturliga bakterie- och virusdödande växtsubstanser inuti samhället.
Biodling i primitiv form har troligen
pågått sedan minst 20 000 år i Europa av
människor, men till Nordamerika fördes
honungsbina först under 1620-talet. Här
har de spritts och kommit att användas
i pollineringstjänst för flera grödor. Hur
detta påverkat Nordamerikas inhemska
bifauna är endast undersökt avseende ett
fåtal bin och humlor som man försökt använda i odlingar.
Bitidningen 3 2012
Bina i USA
Under tiden strax efter andra världskriget låg antalet bisamhällen i USA på ca 6
miljoner. De har successivt sjunkit från
mitten av 50-talet som en följd av dålig
lönsamhet, urbanisering, pesticidanvändning och olika sjukdomar till mindre än
hälften i slutet av 1900-talet. Då hade varroakvalstret också slagit till sedan 1987.
Detta kvalster slog troligen ut förvildade
bisamhällena av det europeiska biet och
kanske även några inhemska biarter. 2004
och 2005 uppträdde en oförklarlig bidöd
och 2006 slog denna s k CCD till på allvar.
Detta år, liksom 2007, förlorade många
biodlare över hälften av sina bisamhällen.
Många slutade, andra drog upp nya samhällen för att råka ut för samma problem
nästa år igen.
CCD som den beskrivs av biodlarna i
både Europa och Nordamerika yttrar sig
i att de vuxna bina, ofta mitt under dragtid, helt plötsligt bara försvinner och efter
några, ibland bara en till två, veckor, finns
nästan inget kvar mer än drottning, några
ungbin och lite okläckt yngel. Honung och
pollen finns kvar i kupan och de rövas inte
av andra bin vilket normalt sker i försvagade samhällen. Inte heller dyker det upp
några vaxmott eller lilla kupskalbaggen
förrän lång tid har gått. Kvarvarande bin
tar inte emot stödfoder. De har ”tappat
aptiten”. Dock noterades en viss skillnad
mellan USA och Europa i det att den europeiska bidöden ofta uppträdde mitt under
solrosornas blomningsperiod under juli
månad, medan den i USA oftast inträffade
på senhösten.
2007 rapporterades också 50 %-igt
avdöende av ett 20-tal vanliga fågelarter i
USA och mycket stor dödlighet bland fladdermöss, som ju livnär sig fr a på nattflygande insekter.
Biodlaren Hackenberg berättar att
CCD uppträdde i områden med majs,
bomull, sojabönor, raps, solrosor, äppleoch pumpa-odlingar. Vad hade skett i
dessa odlingar som orsakade problemen?
De som klarade sig bäst var de ekologiska biodlarna och de hade oftast sina bikupor långt från rationellt brukad jordbruksmark.
Förklaringar till CCD i USA
I USA fick många alternativa förklaringar
stor uppmärksamhet. Väldigt misstänkta
var mobiler och masterna till mobilnäten.
Även om mobiler har störande effekt på
Bitidningen 3 2012
binas elektromagnetiska avkänning, gör
bina aggressiva och desorienterade om de
är i närheten av mobiler som används, så
har man kunnat avskriva mobilnätet som
viktigaste orsak till CCD. Man kan också
avskriva varroakvalstret och dess medföljande virus som primär orsak, även om
dessa i många fall är starkt bidragande
faktorer till bidöd. Ett misstänkt virus som
kom till USA omkring 2002 var IAPV, det
Israeliska Akut Paralys Viruset. Men detta
virus ger sjukdomssymptom i form av darrande vingar och avdöende strax utanför
kupan. Det stämde inte alls med CCD.
Dessutom finns IAPV sedan länge också i
Australien, som inte har någon CCD rapporterad. I Kanada vill man inte erkänna
förekomsten av CCD, utan skyller på varroa och dess virus. Varroakvalstren hade
nämligen utvecklat resistens redan 2001
mot såväl Apistan som Checkmite, två
medel som var verksamma under många
år mot kvalstret. EPA, USAs miljömyndighet, har successivt godkänt mångdubbelt
förhöjd koncentration på verksamma
ämnen för att de skulle ge effekt, men det
är möjligt att de inte har full effekt ändå.
Schacker utdelar svidande kritik mot EPA,
som medgett dispenser för användning av
allt starkare preparat på synnerligen lösa
eller obefintliga grunder.
Även Nosema ceranae, en från Asien
spridd ny mikroskopisk nosema-svamp,
kunde avskrivas som huvudorsak till CCD.
Den var visserligen vanlig i utdöende samhällen, men lika ofta i vitala bisamhällen.
Andra teorier som framfördes var att biodlingen i USA med­förde större stress på
bina genom att bihusen ständigt flyttades
omkring. Trots att frans­männen redan
under 1990-talet hade visat att det var
Imidacloprid (IMD) som låg bakom, ville
man inte acceptera denna förklaring. Man
var helt enkelt för beroende av sprutmedlen inom jordbruket och de stora kemibolagen var stora ekonomiska donatorer
till både forskning och politiker, så man
ville nog inte se den förklaring som redan
fanns. Det hjälpte inte att Michael Schacker övertygande visade hur CCD alltid dykt
upp i USAs olika stater ca ett år efter att
man börjat använda neonikotinoider eller
fipronil inom jordbruket.
Förklaring av CCD
i Frankrike
Hur CCD skulle förklaras kunde franska
biodlare berätta redan under 1990-talet.
Michael Schacker
De upplevde akut bidöd 1994 i flera områden och satte genast försvinnandena
i samband med att ett nytt giftpreparat
hade börjat användas inom jordbruket,
Gaucho, som innehöll det för bin mycket
farliga giftet imidacloprid. Allt i bisamhällets beteende tydde på detta. Redan efter
ett-två års användning på solrosor uppträdde den märkliga och nya formen av
bidöd som den beskrivits ovan.
Imidacloprid (IMD) är en neonikotinoid som i avsedd koncentration har direkt effekt på nervsystemet hos insekter.
Att det har speciellt stark effekt på bin visste Bayer-forskarna, men de hävdade att
döden inträffade först vid över 50 ppb. Det
skulle därför vara ofarligt för bin eftersom
nektar eller pollen sällan eller aldrig kom
upp i mer än 2-6 ppb. Man applicerar det
antingen direkt på frön (betning) eller så
sprider man ut det i smådoser i marken
kring fröna där rotsystemet ska utvecklas.
Ämnet sprids sedan i hela växten, ett s k
systemiskt gift. Det används också mot termiter, mot myror i gräsmattor m m. Bayers egen beskrivning av medlets effekt på
termiter säger att det får termiterna att
sluta äta, de kan inte hålla igång samhället och de blir känsligare för naturliga
infektionskällor.
Franska forskare gjorde försök med
sockermatning innehållande några få ppb,
och det visade sig att bina slutade äta och
blev desorienterade, för de tycktes tappa
sitt doftminne. Med denna kunskap försökte de franska biodlarna få gehör för
sina åsikter, men jordbruks­ministeriet
vägrade förbjuda IMD. Då gjorde man en
första protestaktion 1999 i Paris och fick
jordbruks­ministern att ge med sig. Medlet förbjöds för användning på solrosor.
Detta hjälpte inte fullt, för medlet användes även på sädesslag, betor och majs och
21
bina hämtade pollen från de senare. Dessutom blev marken kontaminerad. Det visades samma år i Nederländerna att det
tar 2-3 år innan IMD och dess nedbrytningsprodukter, som är ännu giftigare,
hade kommit ner i ofarlig koncentration.
Småfåglar som åt behandlade frön visade
sig dö av IMD.
Bayer protesterade vilt
Bayer gjorde egna försök med ca 30pp IMD
och då visade sig inte de symptom som de
franska forskarna funnit. Förklaringen var
helt enkelt att bina kan känna den främmande IMD-lukten vid över 20ppb och
då tar de inte den födan. Vid några gånger
lägre koncentration, ca 5 - 6 ppb, klarar
de inte av att känna IMD via luktsinnet.
Det blev trots kunskaperna inget generellt
förbud mot IMD och i december 2000 demonstrerade därför 3000 biodlare i Paris
och man fick faktiskt tre års förlängning
av förbudet mot IMD i solrosor. Då hade
jordbrukarna börjat använda medel som
innehöll fipronil, en annan typ av nervgift
för insekter, som verkade på samma systemiska sätt som IMD, men som tillverkades av BASF. Detta ämne visade sig ha
ungefär samma negativa effekter som IMD
fast i ännu lägre koncentration.
En diger rapport om IMD utarbetades
2003 i Frankrike av en vetenskaplig grupp
under jordbruks­ministern. Den innehöll
klarläggande som helt styrkte biodlarnas
tidigare kunskaper och dessutom visade
att behandlade majs-frön var precis lika
farligt för bin som solrosornas nektar
och pollen med 2-6 ppb IMD. I början av
2004 förbjöds såväl IMD som fipronil för
användning på solrosor och majs. Bayer
förlorade även ett stämningsmål i domstol
mot biodlar­föreningens ordförande. Samtidigt gjorde en grupp franska forskare tunnelförsök med bin där bina matades med
6 ppb IMD- resp. 2 ppb fipronil-sockerlösning. Det visade sig att bina efter 4-5
dagar inte längre sökte upp matskålarna.
De hade tappat aptiten och betedde sig
märkligt. Allt ihop videofilmades.
Det som slutligt visade att biodlarna
hade rätt var att 2005 började bina överleva igen och sedan dess har man inte haft
några stora bidödsproblem i Frankrike.
Andra länder och dagens
situation
Man kan tycka att dessa kunskaper skulle
ha räckt för att med försiktighetsprinci22
pen som grund helt undvika dessa medel
i såväl Europa som Nordamerika. Att bin
slås ut eller riskerar slås ut är definitivt
tillräcklig motivering. Deras känsliga nervsystem påverkas uppenbarligen vid så låga
koncentrationer av dessa nervgifter att de
absolut inte får finnas i naturen, i vare sig
mark, vatten eller växter. Ingen har koll på
hur alla andra insekter reagerar på subletala doser. Flera europeiska länder har
redovisat CCD efter 2006, men man har
haft väldigt svårt att erkänna insekticidernas roll. Michael Schacker fick dessvärre en kraftig stroke bara några månader
efter utgivningen av sin bok. Det kan ha
bidragit till att resultaten i den inte fick
det erkännande i världen som de borde
ha fått. Han erhöll dock ett kulturpris:
”Cultural Achievement Award” 2010 från
”The Artists’ and Humans’ Project”. Men
i de flesta länder har det länge varit ganska tyst rörande bidödens koppling till
insekticiderna. Michael Schacker pekade
på den närmast korrupta situation som
rådde i USA, där de stora kemiföretagen
genom sponsring av forskning till universitet och genom bidrag till politiska partier och jordbruk fick stort gehör för sina
synpunkter. I flera europeiska länder har
situationen varit likartad. En amerikansk
universitetsrapport från 2010 pekade tydligt ut neonikotinoiderna som orsak, men
ännu i början av 2011 hade inte den rapporten tryckts upp. Inom EU har man lagt
restriktioner på ämnena, men tillåter än
idag användning av imidacloprid och flera
andra neonikotinoider i ökande mängd
inom jordbruket och fipronil i vissa specifika produkter. Så sent som i december
2011 kallades till Workshop på SLU för att
diskutera neonikotinoidernas positiva och
negativa betydelse för Sverige. De negativa
effekterna och riskerna har fransmännen
faktiskt klargjort för länge sedan. Att man
i dagens jordbruk gjort sig beroende av
dessa ämnen försvarar inte ”en tyst vår”.
Rachel Carson (1962) kommer i flera avseenden att få rätt om vi inte bannlyser
denna typ av produkter.
”Få bort det giftiga dammet”,
säger forskare vid Purdue University F
orskare vid Purdue University uppmärksammar det bidödardamm som används
för att underlätta planteringen av majsfrön
och sojabönfrön belagda med insektsmedel
av typen neonikotinoider.
De har hittat insektsmedlen klotianidin
och tiametoxam i höga koncentrationer i avfallsdamm som såmaskiner blåser ut under
sådden.
Christian Krupke, docent i entomologi
och Greg Hunt, professor i beteendegenetik
med honungsbin som specialitet, säger att
dammet har extremt höga halter av insektsmedel.
"Det som finns på fröna blåser ut i miljön", säger Krupke.
"Dessa gifter är så koncentrerade att
också små mängder som hamnar på blommande växter runt ett fält kan döda fältbin eller
transporteras till bisamhället med förorenat
pollen. Detta kan vara anledningen till att vi
hittade dessa insekticider i pollen som bina
samlat och lagrat i sina bikupor."
Krupke säger att insatser behövs för att
begränsa eller eliminera dammutsläppen
under sådden.
"Det är det första målet för korrigerande
åtgärder", säger han.
"Det framstår som en enorm källa till potentiell miljöförorening, inte bara för honungs-
bin, men för alla insekter som finns i eller i
närheten av dessa områden. Det faktum att
dessa föreningar kan finnas kvar under månader eller år innebär att växterna som växer
i dessa jordar kan ta upp dessa föroreningar i
sin bladvävnad och sitt pollen."
Neonikotinoidbeläggningarna på de frön
som ska sås är klibbiga och för att fröna ska
flöda fritt i såsystemet blandas de med ett slags
talkpuder. Överskottet av detta talkpuder från
processen frigörs vid sådd och vid rutinmässig rengöring och är ett lättrörligt giftigt damm.
Det är stora mängder som blåses ut i naturen
Majspollen som bina fört tillbaka till bikuporna har testats positivt för neonikotinoider
vid nivåer strax under 100 ppb.
"Det räcker för att döda bin om tillräckliga mängder konsumeras, men det är inte
akut giftigt", säger Krupke.
Hunt, som fortsätter forskningen angående subletala effekter av neonikotinoider, säger
att för bin som inte dör av insektsmedel kan
det finnas andra effekter, som förlust av målsökande förmåga eller mindre motstånd mot
sjukdomar och kvalster.
Red
Källa:
CATCH THE BUZZ 11 jan 2012
http://home.ezezine.com/1636/16362012.01.11.15.02.archive.html
Bitidningen 3 2012
En bikupas vikt under
två växtsäsonger
LARS-MARTIN LILJENVALL
När den intresserade biodlaren gått den obligatoriska
nybörjarkursen, skaffat bin,
blivit bekant med utrustningen, lärt sig hantera rökpust och kupkniv och sedan,
en smula överraskad iakttagit den första bisvärmen, då
kanske han/ hon har börjat
fundera litet mer över binas
liv och leverne.
V
ad gör bina därinne i kuporna? För
att erhålla en litet klarare bild skulle
man kunna väga en kupa under en längre
sammanhängande tid. Dessa tankar blev
så småningom realiserade och följande
redogörelse beskriver mina iakttagelser.
Uppställning och genomförande
Sedan en tid har jag använt en enkel personvåg. Kupan placeras på en fotplatta
och vikten avläses på en skala ingraverad
på en vipparm vilken är förbunden med
fotplattan, se fotografi. Noggrannheten är
tämligen god: vikten kan avläsas i 10-dels
kilo (hg) med möjlighet att även kunna
skatta tiondelarna (10 gram). Ett orien-
terande försök visade att
viktförändringen mellan
en dag och en annan klart
kunde detekteras.
Tidigt under senvintern/förvåren 2010 placerades ett av bigårdens
bisamhällen på personvågen. Bikupan (modell
Östervåla), som invintrats
under hösten 2009, bestod
av en botten med fluster,
två lådor med totalt 20 LNramar, täckbrädor och ett
lock med tyngder. Den första noteringen av kupvikten gjordes på kvällen den
6 april och vikten avlästes
därefter varje kväll fram till
tiden för påföljande års invintring, dvs. i 499 dagar,
då en ny observationsperiod inleddes. Under sommaren, då binas flygtid
upptar stor del av dagen,
gjordes avläsningen så
sent som möjligt för att ge
samtliga bin möjlighet att återvända till
kupan för natten.
I syfte att enbart studera den viktför-
Bild 1. Kupvikt (kg) 6/4 - 10/5 2010
44
43,5
43
42,5
42
41,5
41
40,5
40
39,5
39
Bitidningen 3 2012
ändring som orsakas av binas indragning
av nektar och honung har den viktökning, som påsatta lådor och ramar föranlett, dragits av från det avlästa viktvärdet.
Av samma skäl har viktvärdet ökats med
vikten av den skattade honungen, vilket
skett fyra gånger under säsongen. Man
erhåller då det s.k. ”korrigerade viktvärdet”. Det är också nödvändigt att noga notera den viktminskning som sker om en
svärm lämnar kupan. (Vid ett tillfälle, då
en svärm lämnade ett annat bisamhälle i
bigården som också stod på en våg av liknande
typ, minskade vikten med 1,7 kilo.
Kupvikt
C.E Wedmore (engelsk biauktoritet) sade
att en svärm innehåller ca 4000 bin per
pound. vilket betyder att min svärm innehöll ca 15000 bin.
Eftersom det är intressant att studera
foderåtgången även under vintersäsongen
23
måste bikuporna skyddas mot väder och
vind. Bigården har sedan tidigare placerats
i en takförsedd kur med öppen södersida.
Under vintern försågs öppningen med ett
enkelt skyddande plastskynke som visade
sig fungera som ett utmärkt skydd mot
vädrets påverkan. Detta skydd avlägsnades
i god tid före vårens flygningar.
Resultat
Den 6 april 2010, då viktavläsningarna
började, vägde bisamhället 43,70 kilo, se
bild 1. Denna vikt utgör den sammanlagda vikten av bikupans botten med fluster,
två lådor, 20 st. LN-ramar med vax, vinterfoder och kvarvarande honung, kupans
tak med tyngder samt den övervintrande
bimassan.
Under större delen av april månad förekom inga vårtecken förrän den 25 april,
då viktminskningen av kupan avtog. Under
de gångna 18 dagarna hade samhället förbrukat 2,88 kilo foder vilket i genomsnitt
är 1,60 hg per dygn. Ett tankeexperiment:
hade samhället förbrukat foder i samma
takt efter invintringen året innan skulle 43
kilo foder ha gått åt. Detta är naturligtvis
fel och visar istället på att förbrukningen
är liten under större delen av vintern.
Den ökar istället sakta med början under
senvintern och först under januari märker man ett ökat energibehov i samhället.
Men det höga värdet under april kan ändå
tas som en varningssignal om en eventuell
nödvändig stödfodring, speciellt om våren
låter vänta på sig.
Bild 2. Korrigerad kupvikt (kg) 2010
120
100
80
60
40
20
0
följande dagarna drog bina in en lika stor
mängd som samhället hade förlorat under
de tidigare 18 dagarna. Kupans vikt ökade
med nära 1 kg den 27 och med 1,25 kilo
två dagar senare. Men väderleken hade
inte stabiliserats – vårväder är nyckfullt.
Under eftermiddagen på Valborgsmässoafton sjönk temperaturen igen och steg den
1 maj till endast 10 grader. Natten därefter
sjönk temperaturen till +3 grader. Samhället, som växte och behövde mer energi,
måste återigen konsumera av de egna förråden. Kupvikten avtog igen.
Stabilare och främst varmare väderlek
under de kommande veckorna ledde till
Ett räkneexempel
Bikupan vägde den 25 april ca 41 kilo.
Den sammanlagda vikten av bibottnen
med fluster, två lådor med vardera 10 utbyggda LN-ramar, täckbrädor, lock med
2 tegelstenar, som ”skydd” för vinden,
utgör 32 kg. Kvarvarande honung sedan
slutskattningen, resterande foder och den
totala bimassan skulle således väga ca 9
kilo. Om det skulle vara ca 20 000 bin kvar
i kupan under vintern (starkt samhälle)
och att dessa tillsammans väger 2 kg betyder detta att resterande 7 kilo upptas
av återstående honung, foder och pollen.
att ett flertal vårblommande växter, både
vilda och odlade slog ut och att biaktiviteten, och därmed också kupvikten, ökade.
Den tredje och den fjärde lådan sattes på.
Ett större antal vårväxter slog ut och det
blev allt svårare att säga vilka som stod för
det största bidraget av honung.
Olika väderlekstyper har olika inverkan på binas aktivitet. Enstaka regniga och
kyliga dagar mitt i sommaren kan resultera i liten viktökning även om de förekommer mitt under en dragperiod.
Korrigerad vikt
Den korrigerade viktkurvan på bild 2 visar
Bild 3. Kupvikt (kg) 2010
54
52
50
48
46
Värmen kommer
Den 24 och speciellt den 25 april var vädret
vackert, temperaturen steg till 15 grader
och luften var torr med endast 20-25 %
relativ fuktighet. Värmen tycktes komma,
bina blev plötsligt aktiva. Under de fem-sex
24
44
42
Bitidningen 3 2012
Det går mot höst
Efter invintringen i mitten av augusti, då
det nya biåret 2011 inleds, avtar vikten
från 53,24 kilo sakta under hela hösten,
vilket egentligen är att vänta, se bild 3.
Samhället minskar och bina går i klot och
behöver allt mindre foder. Från kurvan
kan också noteras en kraftig viktminskning de sju första dagarna efter att vinterfodret påsatts. Bina sätter genast igång
med att fläkta bort det vatten, drygt 3 liter,
som följt med sockerlösningen. Vikten vid
nyår är 46,39 kilo. Tar man hänsyn till den
avgivna vattenmänden innebär detta att foderförlusten fram till nyår egentligen inte
är mer än 3,5 kilo. Detta utgör i medeltal ca 1,8 hg foder per vecka (25 g/dygn).
Vår igen
Under senvintern 2011 tilltar den dagliga
viktminskningen alltmer, se bild 4. Drottningen kommer igång med äggläggningen
vilket medför ett ökat energibehov i bisamhället. Foderbehovet i början av året är ca
2-3 hg per vecka. Omkring den 12 april
(2011) vänder kurvan och bina börjar dra
in nektar och pollen. Kupvikten ökar igen.
Under 2011 inträffade våren 13 dagar tidigare än under 2010. På samma sätt som
året innan urskiljdes 5-8 separata perioder med ökat nektarsinsamlande under
växtsäsongen. Även detta år nåddes ett
viktmaximum den 16-17 juli.
Veckovis sammanställning
De presenterade värdena ovan visar på
Bitidningen 3 2012
Bild 4. Korr kupvikt (kg) 2011
140
120
100
80
60
40
20
den dagliga viktförändringen i ett bisamhälle under drygt ett år. Den observerade
viktökningen är beroende av ett flertal faktorer. Bigården står i ett villaområde med
nära anknytning till tämligen opåverkad
natur med olika sorters lövträd men också
till skog med bl.a. lingon- och blåbärsris.
Många av villägarna är intresserade av
trädgårdsarbete. Ett stort antal fruktträd
och odlade växter bidrar med pollen och
nektar under växtsäsongen. Denna blandade botaniska struktur bidrar naturligtvis
till viktkarakteristiken liksom sammansättningen av den honung som senare tas
till vara. I stället för att ange den dagliga
variationen, som i många fall kan upplevas
alltför detaljerad, brukar man sammanföra viktvärdena veckovis. Man måste då
vara medveten om att dragperioderna inte
följer veckoindelningen utan kan sträcka
sig över två eller flera veckor.
Varför väga bisamhällen?
Ett skäl är att få en uppfattning om hur
mycket honung ett område producerar
och när detta sker under en växtsäsong.
Tiden för dragväxternas förekomst kan
observeras inför eventuell plockskattning.
Detta kan vara intressant för såväl hobbybiodlare som för dem som planerar att
yrkesmässigt skaffa sig en större biodling.
Någorlunda bestämda datum när det första vårdraget sätter in och när bisäsongen
närmar sig sitt slut är värdefullt att känna
till vid det praktiska arbetet i bigården.
Tiden för bisäsongens slut är ofta välkänd
för biodlare med erfarenhet från flera års
arbete i bigården. Den kan användas som
ett mått på sommarens ”höjdpunkt” och
som ett jämförelsemått mellan olika år
och lokaler. I vår trakt Nacka, öster om
Stockholm, har vi observerat att detta sker
kring den 16-17 juli. I andra delar av landet, i exempelvis jordbruksbygder med i
huvudsak monokulturer, kan detta viktmaximum inträffa tidigare.
För den intresserade kan nämnas att
det är möjligt att även observera den dagliga viktvariationen i en bikupa. Därtill krävs
en känslig våg men ger i utbyte möjlighet
att djupare studera aktiviteten i ett bisamhälle. Olika växters bidrag till viktökningen
samt olika väderlekssituationers inverkan
kan då iakttas.
Ett annat ”vägskäl” är att skaffa sig
en uppfattning om hur stor förbrukningen av foder är under vintersäsongen. Är
våren sen kan det kanske hänga på ett par
dagar om ett samhälle ska klara sig eller
ej innan vårdraget sätter in. Detta senare
är en viktig upplysning när och om det är
dags att tillgripa stödfodring för att klara
bisamhällets överlevnad.
Vidare läsning
Artiklar om vågkupa och näraliggande
ämnen återfinns på ett flertal ställen i litteraturen. Här tre exempel:
– E. Crane: Bees and Beekeeping, p. 165
– K. Hamdan: Bee World 88 (2011):4 88-89
– P. Kristiansen: Gadden 25 (2011):4 28-29
25
16-jul
09-jul
02-jul
25-jun
18-jun
11-jun
04-jun
28-maj
21-maj
14-maj
30-apr
07-maj
23-apr
16-apr
09-apr
02-apr
26-mar
19-mar
12-mar
26-feb
05-mar
19-feb
12-feb
29-jan
05-feb
22-jan
15-jan
08-jan
0
01-jan
viktökningen av den indragna honungen
under 2010 års växtsäsong. Viktkurvan är
inte linjär. Man kan urskilja 5-8 perioder
med markant viktökning. Vikten stiger
alltså inte med samma värde varje dag.
Här syns den effekt dragväxterna har. En
intressant iakttagelse, fast av annan natur,
är det maximum som kupvikten uppvisar i
mitten av juli. Efter detta datum tycks den
avta trots att växterna fortfarande blomKorr kupvikt
mar, det fortfarande är sommar och bina
flyger. Dragväxterna i den lokala biotopen
har blommat över. Trots att det fortfarande tycks blomma överallt förmår inte bina
förse samhället med den mängd nektar det
behöver. Bina börjar återigen ta för sig ur
förråden. Frånsett det senare ljungdraget
måste biodlaren inse att sommaren har
passerat sitt maximum åtminstone i bihänseende. Det kan t.o.m. vara dags för
invintring.
Övervintring av småsamhällen
ANDERS BERG
Min grundregel är att inte
invintra mindre bisamhällen
än att bina täcker minst 7
ramar. Att invintra bisamhällen som är mindre innebär
att övervintringen är i farozonen. Dock är invintring av
ett antal reservdrottningar
en väl betänkt åtgärd.
F
ör att lyckas med övervintring av småsamhällen krävs speciella åtgärder. Jag
avser, utifrån min erfarenhet som biodlare, delge detta!
En biodlare med många bisamhällen
har alltid, vill jag påstå, något bisamhälle
som är viselöst på våren. Särskilt tråkigt
är det om bisamhället är birikt. Då är de
överlevande småsamhällena, med reservdrottningar, till stor nytta.
Iordningsställande av småsamhällen med reservdrottning
I slutet av augusti eller i början på september är den rätta tidpunkten för förberedelserna till invintringen av reservsamhällena. Har man haft drottningodling i helramar, bör man redan i början på augusti
förena dessa till ett lämpligt antal. Man
spar en drottning till varje reservsamhälle.
Jag brukar förena tre drottningodlingssamhällen till ett. Således är det ”resterna” av
min drottningodling som utgör stommen
till bildandet av småsamhällena!
Jag har redan under våren och försommaren spärrat ner drottningarna på
kakor med nytt vax, så görs det ju med
tanke på att bina skall övervintra på dessa
ramar. Således har ramarna från min
drottningodling inte varit med under vintern, alltså har mina tänkta reservsamhällen prima vax för vintern. Detta syftande
till att hålla noseman på en nivå, att den
inte påverkar bina.
Jag bedömer kakantalet i småsamhället, och förser yngelrummet med en avdelningslucka med skjutlist. Jag trycker inte
ner skjutlisten, utan bina har tillgång till
tomutrymmet. På kvällen bör bisamhäl-
Bild från april 2011. Ett reservsamhälle i trågkupa på 5 svearamar har övervintrat utmärkt. Samhället täckte vid invintringen väl 5
ramar med bin, och efter vintern täcker de fortfarande 5 ramar. En lyckad övervintring, och ett sådant reservsamhälle kommer väl till sin
rätta om man har något starkt samhälle som är viselöst! Man ser tydligt att antalet ramar är avgränsat med en avdelningslucka ,och en
packram som isolering bakom luckan. Kupans fram- och sidoväggar är isolerade(7 cm) genom utrymmet mellan yngelrummet och kupans
fram- och sidoväggar.
26
Bitidningen 3 2012
let sitta så trångt att en del av bina hänger
på baksidan av avdelningsluckan i tomutrymmet. Bina bör helst täcka 4-5 ramar.
Därefter sker vinterfodring av småsamhällena. Flusteröppningen bör minskas ner
till ungefär 5 cm.
Efterarbete
När fodringen är klar får samhällena endast en tunn filt på täckbrädorna. Det
gäller att kyla ner dem, så att inte yngelsättningen tar fart igen. Då finns risk för
både utsot och svält av samhällena framåt
senvintern.
I slutet av oktober, efter några dagar
med nattfrost, sker omboning av småsamhällena. Småsamhällen som är invintrade enligt uppstaplingsprincipen
sker på ett speciellt sätt, oavsett om det är
isolerade vandringbihus eller oisolerade
lådor i ytterhus alternativt i bipaviljong.
Jag lyfter av lådan från botten och sätter
ditt en tom låda utan ramar. På tomlådans rambäralist lägger jag en skiva som
täcker 2/3 delar av lådan. Skivan fungerar som en botten. Därefter sätter jag på
reservsamhället. Tomlådan fungerar helt
enkelt som en ”farstu”. Bina får således
inte ”direktkontakt” med ytterluften. Det
fungera dessutom som skydd för vind, solljus, fåglar och dessutom blir det en extra
luftficka under vintern. Bisamhället känner inte av snabba väderleksomkastningar
och därmed fås en lugnare övervintring.
Vid avdelningsluckan placeras en packram (se bild) och samhället isoleras väl.
Flusteröppningen öppnas till full bredd. I
trågkupor sätts också en packram bakom
avdelningsluckan. Skjutlisten skall inte
tryckas ner, utan bina kan få luft från
tomutrymmet via takbitömmaren i taket.
Jag öppnar inte flusteröppningen till full
bredd eftersom bina får luft bakvägen, och
därmed blir trågkupans yngelrum i ytter
huset ”farstun”.
man till en hård skare, finns risk för kvävning. Flustren måste då friläggas.
Vårkontroller
Efter rensningsflykten brukar jag i uppstaplingskuporna byta botten och ta bort
tomlådan. Flusteröppningen minskas.
Därefter får man avvakta tills våren kommer, och då se om reservsamhällena skall
förenas med något viselöst samhälle. Blir
något reservsamhälle över så får man förstärka samhället senare under våren med
någon täckt yngelkaka utan bin. Helst med
täckta yngelkakor där bin håller på att
krypa ut. Görs detta på rätt sätt så bör man
få skörd även på ett sådant samhälle. Detta
under förutsättning att inte huvuddraget
börjar förrän i mitten av juni.
Avslutning
Övervintringsresultatet med småsamhällen från mina bigårdar är goda. Det förutsätter att man är noga med alla ovan
beskrivna moment. Metoden är dock inte
lämplig för biodlare (biägare) som aldrig
byter sitt vax i yngelrummet, och i övrigt
slarvar med invintring av sina bin.
Talgoxskydd och liklåda
L
äste i ett tidigare nummer av BT om
hur Stig Buskas skyddar sina kupor
mot talgoxar. Har också med framgång
gjort på ungefär samma sätt. Mellan kupa
och botten har jag en sarg (”liklåda”) motsvarande en halvsvealåda och framför flusteröppningen en ram med nät. Se bild.
Lars-Göran Arvidsson, Vikbolandet
Vinterkontroller
Det är viktigt att under hela vintern kontrollera att inte flusterhålet täpps till.
Luftväxlingen förbättras avsevärt genom
att flusteröppningen inte täpps igen med
döda bin. En gång i månaden under perioden januari till mars bör man rensa ut
eventuella döda bin med en ståltråd. Vid
snöfall händer det att kuporna blir helt
begravda med snö. Detta är inte allvarligt
så länge snön är porös. Vid blidväder, och
omedelbart därefter köld, som fryser samBitidningen 3 2012
Stopp för Gmo-potatisen
O
dlingen av den genmodifierade potatisen Amflora utanför Haparanda
och utanför Boden upphör. Kemiföretaget
BASF slutar med utvecklingen av potatisen.
Man stoppar utvecklingen av alla genmo-
difierade grödor i Europa. Man säger att
det beror på brist på acceptans av tekniken i Europa. Det blir därför inte lönsamt,
anser man.
Red
27
Jag håller mig själv och bina friska
JOVAN TRIVIC
Jag är pensionerad läkare
som fortfarande arbetar då
och då och på så sätt har
tillgång till ett lab och mikroskop. Min hobby biodling
är faktiskt mer läkande.
J
ag har nu invintrat 40 samhällen och 16
avläggare på 3 gårdar i Eslövstrakten. I
min trädgård har jag 10 samhällen och 5
avläggare. I en vagn 5 km västerut har jag
15 samhällen + 6 avläggare bredvid vagnen. I en bigård i skogen mot öster på en
gård har jag 15+5.
Jag började med biodling i Bosnien
som 19-årig pga att jag led av reumatism och en gubbe skänkte mig en svärm
så att jag kunde prova med bistick. Det
hjälpte, eller också har jag vuxit ifrån
min reumatism. Jag är fortfarande RFpositiv (reumatisk faktor) men jag har
inga ledbesvär om jag sysslar med bina
och blir stucken. På vintrarna återkommer symptomen. Nu försöker jag reta bina
även på vintrarna för att få några stick.
(Men detta har inga vetenskaplig grund
och kan bero på att ”Det blir som man
tror”, s k placeboeffekt, sockerpillereffekt, men vad gör det bara det hjälper).
I Bosnien hade jag mellan 10 och 40
samhällen i mer än 26 år. När jag kom
till Sverige som flykting började jag jobba
och skaffade ett hus. Jag började sakna
bina och pratade med min fru om det.
Då som i en saga, på en solig junidag, på
en lördag då jag var ledig och sov under ett
äppelträd i min trädgård kom en svärm till
äppelträdet ovanför mig och väckte mig.
Jag trodde att jag drömde. Jag var överlycklig, (men inte min fru för hon delade inte
min kärlek till bin).
Så började min biodling här i Sverige. 1 samhälle då i juni, i augusti hade
det blivit 4. Av dem övervintrade 3. Året
därpå köpte jag 3 drottningar och hade i
augusti det året 6 ganska bra samhällen.
I slutet av augusti upptäckte jag amerikansk yngelröta i 2 samhällen. Det var en
28
tragedi för mig. Tidigare hade jag forskat
litet om yngelröta och visste att det kan
betyda katastrof.
Jag har aldrig brytt mig mycket om honung utan sysslat med bin för nöjes skull
och har gett honung, propolis och pollen
till kompisar, släkt, vänner och bekanta.
Jag har sällan sålt något, men i år sålde jag
en hel del mer än jag gav bort. Bina är faktisk mina sällskapsdjur. Jag
kan stå eller ligga framför kuporna i timmar, titta och lyssna på deras vackra sus,
men också brukar jag onödigt ofta öppna
kupor, som en nybörjare och titta om och
Bitidningen 3 2012
om igen, oavsett vädret, ibland även nattetid i paviljongen (vagnen). Den stora
glädje som bina gav hjälpte mig att klara
stressen och sorgen då jag varje år hittade
några samhällen med yngelröta. Dessa avlivades under stor sorg och rädslan tryckte på att smittan skulle explodera. Jag har
för mycket nedgrävd aska av brända bin,
ramar och kupor. Jag var djupt besviken
men jag var envis och som tur klarade jag
mig bra. Tyvärr känner jag flera som har
blivit besvikna i sin hjälplöshet och lämnat biodlingen helt.
Vi vet att biodlare i alla tider har drabbats av bisjukdomar. Redan 1776 skrev en
slovensk präst Petar P. Glavar om ”yngelpesten” således om yngelrötan, (tidigare
än amerikaner). Då även en annan välkänd slovensk
biodlare Jansa, som var anställd som minister för biodling hos Österrikes kejsarinna Maria Teresia skrev om behandlingen
av yngelrötan med hunger och dubbel
omflyttning på nytt vax av sjuka samhällen. Men många sådana försök av flera biodlare i Bosnien har inte givit önskat resultat då andra problem visade sig. Bina
som var överflyttade på vaxmellanväggar
rymde många gånger iväg hela samhälle.
Ett annat problem var att bisamhällen dog
under vintern men utan att sjukt yngel
visat sig. De hade fråntagits alla sina ramar
vid överflyttningen till vaxmellanväggar,
inte bara sjukt yngel utan också sitt pollenförråd. Och om det inte fanns pollendrag när detta gjordes kunde det hända
att de inte hade fått tillräckligt med pollen för yngelutveckling och näring då de
mötte vintern.
Flera kunniga biodlare råder oss
idag att vi övervintrar samhällen på nya
vaxmellanväggar för att förebygga yngelröta
och att välja en bistam som är mer motståndskraftig mot yngelröta. Så jag började
förbereda mina bin för vintern med Bifor
och nya ramar och nytt vax. Efter att jag
läst den finska erfarenheten med pudersocker mot varroa bestämde jag mig för att
prova. Svenska, finska och Jansas erfarenheter samlade. Jag provade metoden även
på alla avläggare för att motverka varroa
och yngelröta.
Man vet att ambin smittar larver med
yngelrötesporer som i larverna utvecklas
till bakterier. Så utan larver kan inte bakterien reproducera sig. Därför då jag flyttade
över samhällen på vaxmellanväggar tog jag
en ny eller en rengjord och flammad botBitidningen 3 2012
ten. Jag letade upp och satte drottningen
i en bur med några följebin, eller lade ett
nytt eller rengjort spärrgaller på botten om
man inte hittar drottningen och kan sätta
henne i en bur. Båda åtgärderna förhindrar att samhället rymmer. Jag placerade
ett nytt eller ett rengjort och flammat yngelrum (låda) på bottnen. Hängde in nya
ramar med vaxmellanväggar. Skakade ner
bina. Strödde pudersocker över bina med
målet att alla skulle bli mer eller mindre
vita. Kanske det blev 1 dl. På kvällen lyfte
jag av lådan och gjorde rent bottnen och
flammade den igen. Spärrgallret lades
tillbaka. Efter 3 dagar har bina byggt ut
ramar och börjat fylla nektar i dem. Inga
larver fanns än. Det kan finnas ägg om inte
drottningen är burad.
Nu gjorde jag om hela proceduren en
andra gång, den dubbla omflyttningen.
En ren botten, spärgaller och en ren låda
med nya ramar och mellanväggar. Sedan
skakade jag ner bina i den nya kupan. Pudersocker på bina igen. Ur de ramar som
togs bort i det två omgångarna smälte jag
ur vaxet. Det blev en del ramar. Vaxet ska
autoklaveras dvs kokas under tryck i 120
grader i en halvtimme, säger man i Norge.
Då jag hade drottningen burad släppte
jag ut henne efter 3 dagar igen (6-7 dag
från början). Om hon inte är burad börjar
hon förstås lägga ägg litet tidigare. Nu gav
jag samhällena pollen blandat med sockerdeg, kanske 50/50. Jag använde Bifor
och pudersocker till sockerdegen. Det behövs lite extra Bifor för att få blandningen
smidig. Den fick ju inte vara för lös. Jag
lade den i en skiva på ramarna med lite
plast över. Detta är speciellt viktigt tror
jag då det inte finns pollen att hämta i
naturen. Om det inte var nektardrag gav
jag Bifor eller sockerlösning också. Så behandlade bin har ingen yngelröta och väldigt lite varroa.
Under 2010 gav jag denna behandling
till de 30 samhällen jag invintrade då. Men
inte avläggarna. Under vintern som följde
förlorade jag bara 2 samhällen. Det var 2
starka samhälle som dog i slutet av april.
De hade inte tillräcklig med mat och hade
utvecklats kraftigt. Ett samhälle gick nästan under och började utveckla sig först i
juni. Orsaken tror jag var pollenbrist. Jag
brukar ge bina pollen i slutet av vintern,
men jag fick slut på pollen så detta samhälle fick inget. Samhället repade sig dock
under sommaren (med samma drottning)
men gav ingen honung.
Under 2011 har jag inte gjort dubbel
omflyttning på alla samhällen jag invintrat. De 10 hemma gjorde jag så med,
inklusive pudersocker och Bifor. I slutet
av vintern ska de får pollendeg. Samhällena i paviljongen fick enkel omflyttning,
dvs vaxmellanväggar och pudersocker en
gång. Samhällena i skogen fick bara Bifor
och Apistanremsor mot varroa. Några av
dem fick också pudersocker. Alla avläggare fick bara pudersocker och Bifor i år.
Under de senaste två åren har jag inte
haft några problem med varroa, men det
har inte de andra här i trakten heller som
använder andra metoder mot varroan.
[email protected]
29
Hej! ... Peder Lilja
– ny som utvecklingskonsulent för SBR
SIRI BÄCK
Välkommmen! Hur länge har du
jobbat nu?
Tack! Jag tillträdde den nionde januari.
Hur går det?
Jo, det är väldigt mycket att sätta sig in i
så här i början, och det är lite rörigt än
så länge! Det är mycket nytt att lära sig,
särskilt som tjänsten bara är på 50 %.
Dessutom är ju mycket på gång inom
SBR, och det gör det ännu lite svårare att
lära sig hur allt funkar. Men det är roligt!
Vad gör du resten av tiden?
Jag är yrkesbiodlare också, till och med
yrkesbiodlargesäll. Jag driver Kårstadhonung med cirka 200 samhällen och
säljer honung både i bulk och i burk.
Dessutom sitter jag i ledningsgruppen
för YH-utbildningen inom biodling (tidigare KY), och i styrelsen för Honungsringen. Sedan vill ju inte minst familjen
ha lite tid, så dagarna går fort!
Vad innebär det egentligen, det
där med utvecklingskonsulent?
Det innebär att jag ska jobba mot medlemmarna i SBR, och jag ska bland annat
hjälpa till med rådgivning och utveckling. Det finns till exempel lite mindre
biodlare som vill växa eller starta upp ett
företag, och då kan jag vara behjälplig.
Och inte minst rekryteringen av nya biodlare, det är en viktig bit.
Finns det någon särskild fråga
du tycker är extra viktig och vill
jobba med?
Då måste jag nog svara utbildning. Det
tycker jag är väldigt viktigt, och det skulle
vara roligt om jag kan vara med och vidareutveckla den biten.
Du är ju yrkesbiodlare. Kan det
vara bra för ditt nya jobb, tror du?
taktnät, jag vet hur det är att starta från
två samhällen och bygga upp och driva
en lite större biodling. Jag har också
gått igenom många av fallgroparna som
kommer när man vill utveckla sig själv
och sitt intresse.
Lycka till!
Tack igen!
Några snabba?
Familj: Gift sedan 1988 och har tre barn
Bor: Strax utanför Motala i Östergötland
Tycker om att lyssna på: Queen, Dire Straits... Det blir väl rock, det!
Favoritplats: Vår brygga.
Kuriosa: Körsångare, tenor.
Ja, men absolut! Jag har ett stort kon30
Bitidningen 3 2012
Det gungar och surrar i toppen
KRISTINA BÄCKSTRÖM
Det surrar i toppen men vad
beror det egentligen på?
Sex av ledamöterna i styrelsen avgår och BT reder ut
begreppen.
O
m man kokar ner det handlar det om
vad en ledamot i valberedningen får
och inte får göra samt om hur det ska gå
till när SBR tillsätter tjänster på kansliet.
Under mellandagarna kom ett brev till
distriktsstyrelserna från sex av ledamöterna
i SBR:s styrelse.
Jonny Ulvtorp, Arne Johansson, Anders
Lignell, Barbro Liljeborg, Matias Köping och
Alf Sjöberg berättade att de inte ställer upp
till omval. Två av dem hade redan innan
tänkt avgå. Orsaken till att det blev fyra till
beskrevs i brevet med att ”styrelsens auktoritet ifrågasatts av olika grupperingar och
krafter utanför förbundsstyrelsen”.
Men vilka krafter handlar det om? Vi tar
det från början.
Under hösten annonserades tjänsten
som utvecklingskonsulent på SBR:s kansli
ut och när ansökningarna samlats in gjordes
först en grovgallring. Precis som vid tidigare
anställningar gjorde styrelsens arbetsutskott
en genomgång av de sökande tillsammans
med förbundssekreteraren. Normalt brukar
man få fram 3-5 kandidater som sedan intervjuas. Till sist presenteras alla fakta för
hela styrelsen som tillsammans bestämmer
vem som ska få jobbet.
Den här gången var det tre starka kandidater kvar i slutet, en av dem var också
ledamot i förbundsstyrelsen.
I det här läget reagerade valberedningen
på det faktum att en ledamot som sitter i styrelsen sökt jobbet, samma styrelse som ska
besluta om vem som får tjänsten. Det fanns
också en oro för att kanslipersonalens synpunkter på tillsättningen hade tappats bort.
Ledamöter i styrelsen fick telefonsamtal från valberedningen som de avgående
styrelseledamöterna tyckte var obehagliga.
– Jag blev tillsagd att jag skulle rösta
på ett visst sätt. Det tycker jag inte att valberedningen ska hålla på med. Om man vill
säga vad man tycker som medlem kan man
till exempel göra som ett av distrikten som
skickade ett rekommendationsbrev till sin
kandidat, säger Barbro Liljeborg.
Jonny Ulvtorp tycker som Barbro, att
valberedningen gått över gränsen. Han tycker
att valberedningens åsikter kan vara viktiga
om det finns viktig information om en sökande som inte kommit fram men att det
blev tokigt den3här
gången.
Bitidningen
2012
– Valberedningen är den som tar fram
förslag på ledamöter i styrelsen. I det här fallet lät vi oss inte påverkas utan tog det beslut
vi skulle ha gjort ändå. Men en ledamot som
gärna vill bli omvald skulle kunna känna sig
pressad, säger Jonny.
Birger Johansson håller absolut inte
med. Han anser att han, precis som alla
andra medlemmar, både har rätt och skyldighet att säga vad han tycker. Att han sitter
i valberedningen är inget hinder. Enligt Birger handlade det inte heller om att försöka
säga vad folk skulle rösta. Det handlade om
information, inte försök till påtryckning,
– Jag är en medlem som alla andra.
Valberedningen väljer inga ledamöter. Vi
tar bara fram förslag, sedan är det riksförbundsmötet som väljer.
Hanne Uddling och Marita Delvert, som
bägge sitter i styrelsen, skrev inte under skrivelsen som resten av styrelsen skickade ut.
Till att börja med för att de inte visste om
att den författades men så här efteråt kan
Hanne konstatera att de inte skulle ha skrivit under ändå. Styrelsen enades om en protokollförd protest mot valberedningens agerande i december, den markeringen räckte.
– Min första tanke är att det är bra med
en valberedning med engagerade människor
som tycker saker. Sedan kan det bli lite knepigt om det inte framgår om det är individen
eller valberedningen som enhet som kommer med åsikter, säger Hanne.
Hon tycker att hela händelsen visar på
en rad frågor som SBR och nästa styrelse
måste ta tag i. Bara det faktum att alla inte
känner sig trygga med hur rekryteringar går
till ser hon som ett problem.
– Det ska inte behöva vara så. Ingen
ska ens behöva tänka tanken att det finns
en dold agenda. Alla ska kunna känna sig
trygga med att rätt person väljs och att de
som väljer också lyssnar på personalen. Det
är viktigt att styrelsen och personalen har en
god kommunikation så att vi tillsammans
kan utveckla SBR.
Frågetecknen hänger i luften. Det är
bara att plocka ner och räta ut. Kanske behöver SBR nagelfara den nuvarande rutinen
för hur tjänster tillsätts så att alla är på det
klara med hur det ska gå till.
Kanske behövs det klara papper på hur
man undviker jäv i kniviga situationer så att
SBR aldrig hindras från att få den bästa kraften på varje tjänst.
Kanske behöver man till och med se
över själva bygget av ansvarsområden mellan kansliet och styrelsen. I SBR har förbundssekreteraren personalansvar för de
anställda, som är knutna till kansliet. Styrelsen/styrelseordföranden är chef över förbundssekreteraren och personalen och det
är styrelsen som tillsätter all personal. Det
innebär att personalen kan få en ny styrelse/
chef vid varje årsmöte men att de har kvar
samma förbundssekreterare även efter ett
riksförbundsmöte.
Jonas Eriksson, som just börjat som
förbundssekreterare på SBR, kan se klara
skillnader mellan sitt nuvarande jobb och
de han haft tidigare. I företagsvärlden tillsätter styrelserna chefen/VD:n på företaget
och ger honom/henne i uppdrag att utföra
visa uppgifter. Chefen tillsätter sedan personalen som ska göra jobbet.
– Vem vet? Kanske det är en tid när vi
hamnat i en brytpunkt mellan föreningskultur och företagskultur, där ansvarig chef
också är tillsättande chef, funderar Jonas.
Redan nu har arbetet börjat med att
lära sig av det som hänt. Under ett blixtinkallat möte för distriktsordföranden i Mjölby
förklarade de sex bakom skrivelsen vad de
menade med den och diskussionerna kring
hur saker kunde bli bättre kan dra igång
på allvar.
Matias Köping tycker att det finns
många lärdomar som förbundet kan ta med
sig för att göra det lättare för nästa styrelse.
Bland annat tycker han att det är lätt att man
blir osynlig som ledamot.
– Jag skulle vilja vädja till alla medlemmar att se positivt på att det finns folk som
vill ställa upp och jobba ideellt, på alla nivåer i förbundet, och minnas att de behöver både stöd och stimulans. Alla lägger ner
väldigt mycket av tid och engagemang och
kan behöva lite uppskattning ibland, det är
viktigt att tänka på för att ta hand om framtida krafter.
Diskussionerna fortsätter med all säkerhet på riksförbundsmötet 31 mars-1
april.
31
SBR:s Biodlingskommitté
JANNE MÅRTENSSON, adjungerad
Drottningodling/Avel
Drottningen märkes gul 2012
ts
a
l
p
ngs gar!
i ottnin
n
r
a
P ina dr
Bidrag till Parningsplats 2012
BIODLINGSKOMMITTÉN har även 2012 fått möjlighet att subventionera driften
av lokala parningsplatser.
Föreningar, drottningodlingsklubbar, distrikt, befintliga parningsplatser etc. kan ges stöd.
Ersättning ges för direkta driftskostnader t
ex hyra av drönarsamhällen, materialkostnader, hyror/arrende
etc. Max 3000 kr beviljas per parningsplats.
Prioriteringsordningen under 2012 är:
1. Nystartad parningsplats 2. Nya ansökningar från befintliga
parningsplatser 3. Tidigare ansökningar
Eftersom medlen kommer från det nationella programmet
(NP) via Jordbruksverket måste ansökan vara oss tillhanda seANSÖKAN SKALL INNEHÅLLA:
nast den 15 augusti 2012.
– kort beskrivning av parningsplatsens verksamhet
Adress: SBR:s Biodlingskommitté, c/o Janne Mårtensson,
– antal utsatta och parade drottningar
Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp
– kopior på betalda fakturor/räkningar
– kontonummer för insättning av ersättningen
Välkomna med era ansökningar.
SBR:s Biodlingskommitté
för d
r
u
j
d
ls
Ave ottningod
ling!
Bidrag till Avelsdjur 2012
BIODLINGSKOMMITTÉN har också fått möjlighet att subventionera inköp av avelsdrottningar åt föreningar och distrikt som bedriver drottningodling.
Vi hoppas att detta skall stimulera fler föreningar att bedriva
drottningodling till medlemmarnas
glädje och nytta.
Bidrag beviljas med 300 kr per drottning.
Prioriteringsordningen under 2012 är:
1. Nya ansökningar från föreningar 2. Tidigare ansökningar.
Den inköpta drottningen skall vara dotter till:
– en drottning testad i Svensk Biavels testprogram
– eller en drottning med officiellt dokumenterad stamtavla
Ansökan måste vara oss tillhanda senast den
15 augusti 2012.
Adress:
ANSÖKAN SKALL INNEHÅLLA:
SBR:s Biodlingskommitté, c/o Janne Mårtensson,
– stamtavla för drottningen
Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp
– kopia på betald faktura/räkning
Välkomna med era ansökningar.
– kontonummer för insättning av
SBR:s Biodlingskommitté
ersättningen
in
d
r
ö
f
32
dr
Bitidningen 3 2012
MER BIN-kampanjens
framtid
Vi har nu fått beslutet från Jordbruksverket
om EU-stöd till biodlingen för 2012.
SBR hade sökt medel för en seriös fortsättning av kampanjen MER BIN under 2012
med bl.a. en egen projektledningsresurs.
Planer finns också utarbetade för uppföljning och genomförande. Ansökans omfattning var grundad på de positiva tongångar som mött oss hela tiden från vårt kära
Jordbruksverk. När beslutet nu kommit
om vilka resurser man tilldelar MER BINkampanjen denna säsong, kan vi konstatera att medlen, trots en fördubbling jämfört
med 2011, inte på långa vägar räcker till det
tänkta upplägget!
Detta innebär att SBR:s förbundsstyrelse måste fundera på hur stor andel egna
medel, som kan och skall satsas för att driva
kampanjen vidare.
I dagsläget är det ca 1 månad till Riksförbundsmötet i Alingsås där en nästan helt
ny förbundsstyrelse föreslås ta över SBR-skutan. Det blir en angelägen uppgift för den nya
styrelsen att omgående ta ett beslut i den viktiga resursfrågan för MER BIN-kampanjen!
Vi gjorde 984 fler avläggare
2011!
Siffrorna från inkomna medlemsrapporter
för 2011 är nu sammanräknade. En ökning
med 984 gjorda avläggare är det glädjande
10 goda råd till biodlarna
1. Ha så många samhällen, som du
hinner sköta med omsorg.
2. Odla drottningar och byt till unga
drottningar.
3. Gör 30 % avläggare under 2012. 4. Bekämpa varroa noggrant i god
tid.
5. Kontrollera resultatet av
bekämpningen.
6. Ta bort sjuka och svaga samhällen.
7. Invintra starka samhällen.
8. Utfodra med minst 15 kg foder.
9. Se och lär av de bästa invintrarna
i föreningen.
10. Hjälp varandra med råd och dåd.
Bitidningen 3 2012
resultatet av 2011 års avläggararbete bland
SBR:s medlemmar.
Götaland är det område som var flitigast
2011 och uppvisar en ökning med hela 1320
gjorda avläggare. Man står för drygt 70 % av
avläggarna det gångna året. Det är verkligen
”drag” i biodlingen i Götaland!
Tyvärr minskade antalet gjorda avläggare i både Svealand och Norrland. Mest
markant är minskningen i Svealand, som i
fjol låg i topp med en ökning av antalet avläggare med 49 %.
Sammanställningen bygger på rapporter från ca 40 % av medlemskåren. I realiteten har alltså betydligt fler avläggare sett
dagens ljus! En matematisk beräkning av
ett troligt antal slutar på drygt 28 000 avläggare. Kampanjens mål: 30 000 avläggare
uppnår vi förhoppningsvis 2012!
Testet av MER BIN-kupan
I MER BIN-kampanjens regi togs i fjol fram
en avläggarkupa, som prövas av några biodlare runt om i landet. Deras synpunkter och
erfarenheter blir intressanta för den vidare
utvecklingen av modellen.
I nuläget finns sex kupor fördelade på fem
platser i landet. Kuporna finns utplacerade i Småland, Stockholm och Västerbotten.
Hur olika våra förhållanden och förutsättningar är framgår av bilderna och citaten
från testbiodlarnas korta rapporter från
läget i januari.
Om någon själv skulle vilja tillverka och
pröva konstruktionen finns en beskrivning
i BT juni 2011. Lycka till i snickarboden!
Janne Mårtensson
Olle Boman, Skellefteå: Här en bild på
källaren där mina avläggare bor i vinter.
Det var 21 grader kallt denna morgon
när bilderna togs. Observera andningshålet på den ena bilden.
Per Thunman, Nacka:
Kupan försågs på försommaren med en
carnica-avläggare som växte sig stark
och är invintrad på Värmdö. Vi får se
hur det ser ut i vår. Barmarkshälsningar
från Nacka.
Krister Linnell, Jönköping:
På sensommaren slog jag in en liten
svärm i kupan. De verkar ha klarat sig
bra hittills.
PO Wangsgård, Visingsö:
Vi satte ner ägg och yngelramar i den
med bin befolkade kupan. Avläggaren
fick sedan dra fram och låta para sin
egen drottning. Vi hann göra två avläggare i kupan, som sedan fördes över i
vanliga kupor. Allt fungerade bra.
Två kupor finns i bruk hos undertecknad i Pelarne, på småländska höglandet. En är placerad i en ”normal”
utbigård, den andra i ett mer skyddat
läge i en f.d. vedbod (bilden). Båda
avläggarna levde i skrivande stund (31
januari).
Avläggarproduktion 2011
Område
Antal
avläggare
Jfr föregående år
Götaland
8218
+ 1320
Svealand
2527
– 271
Norrland
Totalt
568
– 65
11313
+ 984
33
Medlemsfokus 2012
Värva nya medlemmar!
Värvarpaket 2012
till distrikt och föreningar
Värvarpaket 2012 rekvirerar ni i första hand via e-post till:
[email protected] I andra hand på telefon 0735-233108.
Värvarpaket 2012 består av:
Vi minns Ulf Gröhn
E
n profil i svensk biodling har lämnat oss. Ulf Gröhn
har satt många avtryck under många år. Han började tidigt att dela med sig i Bitidningen. Som folkskollärare var han van att undervisa. Han avled 27 januari
och skulle ha blivit 85 år 19 februari.
Han tänkte besöka den legendariske yrkesbiodlaren
Manley i England 1975. Men han hamnade hos Broder
Adam i Buckfast Abbey. Han fick med sig hem kläckfärdiga drottningceller och en kakbit med späda larver
och ägg. En utveckling som satt djupa spår i svensk biodling började.
När Ulf tog till orda lyssnade församlingen, både
skolelever och många biodlare. Ulf Gröhn var en stor
personlighet med ett brett kunnande som han alltid generöst delade med sig av. Att alla tjänar på att samarbeta
och dela med sig, var hans kännemeärke.
Ulf var ordf i Malmöhus läns bf i 13 år. Han arbetade i SBR:s avelskommitté i många år och var dess ordförande under lång tid. Ulf var ledamot i SBR:s styrelse
under många år och dess ordförande i två år. Ulf Gröhn
var Buckfastföreningens initiativtagare och ordförande i
flera år. Utan honom hade inte arbetet med buckfastbiet
varit vad det är idag, i Sverige och i våra grannländer.
Han samarbetade gärna med andra birasers föreningar och många var hans kontakter, både ute i Europa
och i våra grannländer.
Ulf använde skrivmaskinen och datorn flitigt. Det
är många alster som passerat hans hand i form av översättningar av böcker och andra skrifter och inte minst
artiklar i Bitidningen. Men han rekommenderade aldrig
något som han inte själv provat under ett par säsonger.
Han hjälpte villigt andra biodlare med avelsmaterial,
både buckfastodlare och i mån av möjlighet andra också.
T ex har han hjälpt nordbiodlare med läsömaterial.
Ulf Gröhn tilldelades SBR:s gyllene kupkniv, SBR:s
större guldmedalj och Kungliga Patriotiska Sällskapets
silvermedalj i 2:a ordningen. Vi är många som alltid
kommer att komma ihåg Ulf Gröhns betydelse för oss
personligen och för svensk biodling.
Erik Österlund
34
– 75 flyers ”Lär dig biodling”
– 25 medlemsvärvarfoldrar ”Egen honung är guld värd”
– 1 enramskupa
– 5 affischer – ”Informationskväll om biodling”
– 5 affischer – ”Inbjudan till studiecirkel”
SBR-bottnen 2012
Ny modell med spärrgaller
På SBR-botten 2012 har vi slopat den utdragbara kassetten, som
krånglat mer eller mindre vid utdragandet. Den separata utdragbara
nedfallsskivan finns däremot kvar och görs återigen i den gula s.k.
lantbruksplywooden.
Årets viktigaste förbättring är spärrgallret, som kan användas till
akut svärmförhindring sommartid och till musskydd vintertid. SBR
bottnen tillverkas som standard för 10 r LN-kupor. Beställningar och
förfrågningar om SBR-botten 2012 skickas till e-post: pelarne.bi@
gmail.com Pris: 350:- + moms och ev. frakt.
Bitidningen 3 2012
Brev till redaktionen
SBR:s honungskommittéer
binder upp medlemmarna
SBR:s ”honungskommittèer” är en grupp
”burkgranskande biodlare” som tror sig se till
att honungen är ”godkänd.” Allt för att binda
upp biodlaren som vill köpa SBR:s etiketter,
samtidigt som man återigen uttrycker att det
är så bra för biodlaren. Man lär biodlarna
menar man. Själv anser jag att granskning
av burkar kan ske inom föreningslivet och
framförallt i utbildningen.
Ingen biodlare skall känna sig bunden av
SBR:s etiketter. Man kan skapa sina egna etiketter eller köpa andra trevliga på marknaden.
SBR uttalar att deras etikett borgar för att alla
burkar som säljs med sin etikett är kvalitetsgodkända, men tvingar samtidigt biodlaren
att köpa minst 500 st vid varje köp. För den
mindre biodlaren som även säljer honung,
så kan ett etikettköp räcka i flera år och inga
burkar behöver granskas? Nej systemet haltar
rejält, systemet är även grund för cirkusen
”Bästa honung” i t ex distrikt. Ingen kontroll
görs av lokaler och den övriga hygien som
självklart inte syns i burken?
Man skall komma ihåg att biodlare såväl
som övriga livsmedelstillverkare 2006 fick
klara och tydliga regler för livsmedelshanteringen. Tidigare ingick inte honung här.
Själv skrev jag i Bitidningar mycket om att
nu kommer honungen att vara med. SBR var
Apistan och Apiguard
A
pistan (aktivt ämne: tau-fluvalinat) och Apiguard (aktivt ämne:
tymol; ekologiskt bekämpningsmedel) är numera receptfria veterinära
läkemedel, för varroabekämpning. Biodlare har undrat var man kan köpa
dessa. De går att köpa på apotek. De
kanske inte finns på hyllan, men de
går att ta hem. Priset kan variera
mellan olika apotek. Ett apotek som
har hemma och kan skicka per post
är Djurapoteket, Eskiltuna, tel 0104475700. Läs noga på förpackningen
hur medlen skall användas. Använda
Apistanremsor lämnas till avfallsstation som farligt avfall. Apistanresistens hos kvalster har noterats på en
del håll i Sverige. Växla mellan olika
bekämpningsmetoder.
Red
Bitidningen 3 2012
av uppfattningen att det behövdes inte ngn
reglering allt var så hygieniskt bra. Så var dock
enligt min mening inte fallet. Många hanterade honung bra, men andra i lokaler som
kunde vara allt från ladugårdar till källare,
och kök. Att få fram Branschriktlinjer som
Livsmedelsverket kunde godkänna tog åratal,
SBR strävade emot i det längsta. Äntligen efter
många kompletteringar sent 2010 godkände
Livsmedelverket branschens riktlinjer.
Livsmedelsverkets föreskrift om honung
är tydlig. Trots detta pågår SBR:s kontroll av
honung, ett totalt ologiskt system som sen
blir grund för cirkusen om bästa honung och
final.
Min poäng är att bästa honung, är all
honung, som säljs och som följer gällande
lagstiftning, oavsett etiketttyp. Endast finliret
återstår. Detta avgörs av konsumenterna, inte
av biodlarna.
Varför får inte SBR:s medlemmar köpa
föreningens etiketter likt vad yrkesbiodlarnas
medlemmar får göra, utan kontroll? Litar inte
SBR på sina medlemmar? Tror man inte att
man får sålt etiketter annars? SBR backar in i
framtiden som alltid.
Varför blir det då så fel med tävlingar om
”Bästa honung? Svaret är inte att den utsedda
honungen är dålig, nej alla biodlare som
säljer honung (alltså alla) har ett klart och
tydligt egenansvar att följa de föreskrifter som
HONUNGSRINGEN
ekonomisk förening
Kontrollerar ursprung och kvalité
Kallelse till årsmöte
Härmed kallas medlemmarna i Honungsringen
ek för till ordinarie årsmöte lördagen den 24
mars 2012 kl 11.00 på Hotell Högland, Esplanaden 4, Nässjö
Hjälp till att lyfta vår förening, kom till årsmötet
med nya friska idéer, ta med några vänner så
att föreningen breddas. Alla intresserade är
välkomna att delta i årsmötet.
Program:
11.00-12.30 – Föredrag och diskussion om
honungsförfalskning, kvalitet och hygien.
12.30-13.45 Lunch
13.45 Årsmöte
Efter mötet diskussion: Vad kan medlemmarna
göra för att sanera honungsmarknaden?
Anmälan till [email protected] senast den
8 mars.
Kostnad 360:- inkl moms inbetalas på Pg
4005820-8 med angivande av avsändare
Calle Regnell, ordförande 070 5325394
Livsmedelsverket lagt. Då är det inte ngn,
utan då har alla i trakten Bästa Honung. Inga
biodlare kan bestämma konsumenternas val.
Konsumenterna bestämmer själva vad som
utöver regler och föreskrifter utgör deras val.
Birgitta Bengtsson, Öns biodling i Ästad
Anders Lignell svarar: Birgittas
historiskrivning om SBR:s roll i tillkomsten av
Branschriktlinjerna för honung stämmer inte.
SBR:s etikett är ett gammalt och värdefullt
varumärke som regleras av vårt förbunds
bestämmelser. Dessa beslutas och ändras i en
demokratisk process som inbegriper föreningar, distrikt, förbund och riksförbundsmöte.
Åsikter kan också uttryckas i Bitidningen, som
här. Det är inte fel Birgitta, att vi diskuterar
etiketten och regelverket runt den. Medlemmarna binds inte upp av SBR:s etikett utan
erbjuds möjligheten att använda den. En
nedre gräns vid tryckningen av etiketter har
kostnadsmässiga orsaker. Det blir för dyrt
med mindre upplagor.
Tävlingar om ”Bästa Honung” är föreningars arrangemang som siktar på att uppmärksamma honungens möjligheter och binas
betydelse hos allmänheten. Det verkar som de
lyckas med det. Självklart köper kunden den
honung de vill.
Insemineringskurs 2012
Svensk Biavel anordnar en kvalificerad
kurs i inseminering av bidrottningar
under två helger i juli 2012. Vilka två
helger det blir är inte klart just nu (jan12) men det viktiga är att du anmäler
ditt intresse, så får du mer info. på tfn
eller mail. Vi kommer att hålla till i Mariestads föreningsbigård. I Mariestad
finns goda övernattningsmöjligheter
och goda kommunikationer. Har du
egen utrustning är det bäst att öva
på den, annars kommer det att finnas
instrument att låna. Du bör ha med dig
ett antal oparade drottningar att öva
på (och som inte ska överleva!), minst
15 st. (minst 5 till första helgen och
minst 10 till den efterföljande helgen).
Kurskostnad 500 kr inkl. moms.
Anmälan till [email protected] eller
0705 437 998. ”Först till kvarn gäller” –
max 10 deltagare.
Lasse Naimell
35
Allt om bin! 2012
– ett riksseminarium med något för alla
Tid: Fredag 30/3 12.00 till lördag den 31/3 kl 12.00
Plats: First Hotel Grand, Bankgatan 1, Alingsås
Kostnad: 1 365 kr med del i dubbelrum och 1 685 kr för ett enkelrum från lunch
till lunch, all kost ingår.
Anmälan: Skriftlig anmälan senast den 12 mars till maj-britt.jarnvall@biodlarna.
se eller Sveriges Biodlares Riksförbund, Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp.
För mer information kontakta: Lotta Fabricius Kristiansen,
[email protected] telefon: 070 735 28 58
Fullständigt program, anmälningsblankett och medverkande utställare kommer att presenteras på www.biodlarna.se/riksseminariet
FREDAG 30 mars
Kl 12.00-13.00
Lunch
Gemensamt i sal
Kl 13.00-15.00
Hur honungsbina upplever världen och hur de
samspelar med den (How honeybees see the
world and how they interact with it)
Dr Mario Pahl, Würzburg Universität, Tyskland
Kl 15.00-15.30
Fika
Sal A: Biodlingsteknik
Kl 15.30-16.30
Biodling med inriktning på avläggarproduktion
Olof Laurin, Hästveda Biodlarförening
Kl 16.45 – 17.45
Använd kupvågar i din biodling
Preben Kristiansen, Bihälsokonsulent
Sal B: Blommor och bin
Kl 15.30-16.30
Blommornas hemliga liv, del 1
Tina D’Hertefeldt, Lunds Universitet
Kl 16.45 – 17.45
Blommornas hemliga liv, del 2
Tina D’Hertefeldt, Lunds Universitet
Sal C: Honung och hälsa.
Kl 15.30-16.30
Honung och hälsa del 1
Louise Hammarberg, Näringsterapeut
Kl 16.45-17.45
Honung och hälsa del 2
Louise Hammarberg, Näringsterapeut
Kl 19.30
Middag
LÖRDAG 31 mars
Kl 08.00-09.00
Frukost
A: Starta en föreningsbigård, att driva en informationsbigård, göra en hemsida
Kl 09.00-10.00
Föreningsbigården och Informationsbigården.
Praktiska exempel från föreningsbigårdar
Kl 10.00-10.30
Fika
Kl 10.30-12.00
Kom igång med föreningens hemsida
B: Pollen (obs! på engelska)
Kl 09.00-10.00
Pollen vad är det, hur används det, hur ser det ut? Hur analyseras det
och hur känner man igen det i honungen? Del 1.
Dinah Sweet, Cardiff BKA
Kl 10.00-10.30
Fika
Kl 11.30-12.00
Pollen vad är det, hur används det, hur ser det ut? Hur analyseras det
och hur känner man igen det i honungen? Del 2.
Dinah Sweet, Cardiff BKA
C: Bihälsa för biredskapshandlare
Kl 09.00-10.00
Bihälsa för biredskapshandlare del 1
Preben Kristiansen, Bihälsokunsulent
Kl 10.00-10.30
Fika
Kl 10.30-12.00
Bihälsa för biredskapshandlare del 2
Preben Kristiansen, Bihälsokunsulent
Kl 12.00-13.00
Lunch
Riksförbundsmötet tar över, Se separat program
Förslag på styrelse till
SBR 2012
V
alberedningen ger följande förslag på
styrelsens sammansättning till Riksförbundsmötet 31/3-1/4 2012 på Hotel
Grand i Alingsås.
Ordförande 1 år
Lennart Nilsson
Ledamöter 2 år
Sture Käll
Hanne Uddling
Ingmar Wahlström
Fyllnadsval 1 år
Sören Diberg
Olle Boman
Kvarstår till 2013
Marita Delvert
Suppleanter 1 år
Annika Brohammer-Lönngren
Rasudin Becirbegovic
Revisorer
Åke Fredriksson
Conny Persson
Revisor ersättare
Jörgen Kragh
Christina Bjurlöf
Valberedningens sammansättning
under året har varit:
Birger Johansson, sammankallande,
[email protected]
070-5156580
Martin Johansson,
[email protected]
013-42432
Gunilla Ivehag,
[email protected]
0703-356656
Kent Törnkvist, ersättare
[email protected]
019-200760
Genetik- och Nosemakurs
I
nbjudan till genetik- och nosemakurs på Finnvedsgymnasiet i
Värnamo lördagen den 21 april Kl
10.00. Föreläsare Bert Trybom Lidköping. Föreläsning om genetik på
fm och under em genomgång av
nosema teoretikskt och praktiskt.
Kaffe 2 ggr, och lunch. Pris ca 300:Anmälan:senast den 15 mars.
OBS begränsat antal.
Olle Andersson 0371-80813
Epost: [email protected]
2012 års NordBikonferens i Fränsta
Folkhögskolan i Fränsta 10-11 mars. Fränsta ligger mellan Sundsvall och Ånge. Förbindelser med tåg och buss finns mellan Sundsvall och Östersund. Priset är mycket
måttligt. Verksamheten i olika delar av landet samt andra intressanta föredrag. Program skickas ut efter anmälan. Anmäl till Ingvar Arvidsson snarast på 0531-61398,
[email protected] Föreningens NordBis årsmöte hålls 10 mars kl 17. Välkomna!
36
Bitidningen 3 2012
MÖTEN OCH KURSER
Distrikt
Granndistrikt är välkomna
Hallands biodlardistrikt Kvinnliga nätverket
uppföljningsmöte 10 mars. Lokal och tid meddelas på hemsidan. Vårmöte 24 mars. Lokal
och tid meddelas på hemsidan. Hur gör jag för
mina bin ska förbli friska. Preben Kristiansen.
Info 0300-22386 eller e-post mariette380@
hotmail.com
Jönköpings distrikt Distriktskurs on 7 mars
kl 19-21 i Skatteverketslokaler, Barnarpsgatan
60, Jönköping. Det ligger söder om Lärarhögskolan och mitt emot Hälsohögskolan.
Skatteverket informerar för hobbybiodlare
och de som börjar bli lite större. Kom och ställ
frågor, gärna per mail i förväg. Föranmälan
senast 5 mars till Pierre Atterling, 0140-19146,
0703511490, patterling@attendshealthcare.
com
Kronobergs distrikt Vårupptakt lö 17 mars,
Hotell Rådmannen Alvesta med Marie Dacke,
Lunds Universitet och Ingemar Fries, Sveriges
lantbruksuniversitet, Uppsala. Honungsberedning 11 och 12 april i östra resp västra Kronoberg med Bo Göran Nilsson, Bisysslan. För
Vårupptakten och Honungsberedning kommer
personlig inbjudan skickas till medlemmarna
i Kronoberg från Länsstyrelsen. Anmälan om
deltagande till Länsstyrelsen. Aktiviteterna
ingår i Landsbygdsprogrammet som finansieras av Sverige och EU genom Länsstyrelsen i
Kronobergs län. Kurs Godkänd biodlare lö 21
april i Alvesta Folkets hus. Preben Kristiansen.
Upplysningar och anmälan till Monika Richter
Aspegren, 070-3276075, monikaaspegren@
hotmail.com
Stockholms Läns Biodlare Kurs Godkänd
biodlare lö10 mars kl 9‑18. Plats: Forelltorget
i Huddinge centrum, rum Abborren. Kostnad:
100 kr, fika ingår. Anmälan till Studieförbundet
Vuxenskolan, Arne Kemvall tel. 08‑7741765
Kursledare: Preben Kristiansen, Bihälsokonsulent. För alla biodlare, men för att få intyg
måste du ha varit biodlare i 3 år. Läs mer om
Godkänd biodlare på www. biodlarna.se/godkandbiodlare. Mer information Anita Persson
tel: 070-6925820 eller e‑post: anita.persson@
mail.com
Örebro biodlardistrikt Kurs Godkänd Biodlare 9 mars kl 9-16 Fabriksgatan 8, Örebro.
Anmälan senast 2 mars till SV 019-6119480.
Föreningar
Grannföreningar är välkomna
Dalslands södra Bf Caféträff med studiecirkelstart ti13 mars kl 19 på Högsäters Bygdegård.
“Biodling genom historien med Abbas”. Kontaktperson Erik 0528-71482. Föreningens 70-årsfest lö 24 mars kl 17 på Solrosen, Brålanda.
Anmälan o program se inbjudan. Caféträff med
studiecirkelstart ti 27 mars kl 18.30 i Stationshuset, Brålanda. DVD-film och gemenskap.
Kontaktperson: Agneta 0521-19879. Besök
gärna vår hemsida: www.skaffabi.se/dal
Ervalla med omnejd Bf Studiebesök sö 4
mars kl 14 i Por-Pac-fabriken, Stadsskogsvägen
5 i Lindesberg. Där tillverkas bl a plastbikupor.
LP:s visar utrustning och Por-Pac bjuder på
kaffe. Föranmälan senast 1 mars till Inger, 0581621466.
Grännaortens bf Uppstartsmöte för ny
biodlingssäsong ti 20 mars kl 19 i Gränna
Kulturgårdens lokal M3. Fredrik och Kinna Sollid
berättar om sin biodling. De har ca 30 samhällen, Ligustica och nordiska. Tar hand om sitt vax
Bitidningen 3 2012
Almanackan
själva. Bygger bikupor.
Göteborgs Bf Gemensamt medlemsmöte med
Hisingen BF to 12 mars kl 19 i Kyrkbyhemmet,
Byalagsgatan 3 på Hisingen. Föredrag om
biraser och filmen Den Gåtfulla Bidöden.
Hisingens Bf Medlemsmöte må 12 mars.
Klockan kl 19-21 på Kyrkbyhemmet, Byalagsgatan 3. Tema för mötet är biraser, med ett
föredrag om Buckfast.
Höglandets bf Vårträff med honungsfika to 8
mars kl 18 i Träffpunkten, Kyrkogatan 2, Nässjö.
Binas övervintring, behov av stödmatning, ev
vinterförluster mm. Tag med skrapprov från
kupbottnar samt bakkroppar av döda bin för
analys av förekomst av Nosema. Kaffe med
honungsbröd.
Högsbyortens Bf Cafékväll fr 30 mars kl 18 i
Skälsbäcks nya skola. Veine Jernemalm berättar till vackra bilder om biodling från medeltid
till nutid. Kaffe serveras. Kontaktman Veine
Jernemalm, 070-5477595.
Kalmarbygdens Biodlare Temakväll 15 mars
19-21 hos Studieförbundet Vuxenskolan, Norra
Långgatan 34 Kalmar. Kvalitet i honungsproduktion. Föreläsning av Ingmar Wahlström (Torsås).
Hur du på enklaste sättet kan följa gällande
livsmedelslagstiftning i din honungshantering.
Vem, vad och hur lagen gäller. Mer information:
Alastair Creelman, [email protected].
Kristianstadsbygdens Bf Nybörjarkurs start
i mars. Anm till Lennart Nilsson. Biodlarträff 14
mars. Info från lsty alt enkel drottningodling.
Lidköpings Bf Alla möten start kl 18 i Kaffekvarnen med kaffe (20:-). Eventuella programändringar meddelas på hemsidan. To 1 mars.
Kupor och rammått. Ingvar Ekelund. To 8 mars.
Försäkring av bigården. Länsförsäkringar. To
15 mars. Gunvor berättar från sin biresa till
Tyskland. To 22 mars. Frågesport med Roland
Eriksson. To 29 mars. Stödfodring. Ingvar Odh.
Lindomeortens Bf Möte ti 6 mars kl 18.30
i Våmmedals Västergård, Streteredsvägen 7
Kållered.
Malmöortens Bf Biträffar i mars. Mötesplats:
Wowragården, Klågerupsvägen 475, 21236
Malmö. Avgift 20:-per träff, inkl. fika, och OBS!
vi lottar ut en drottning på kaffebiljetten, vid
resp. träff. Må 12 mars kl 19. Kajsa Sjaunja och
Matias Svensson: ”Egna erfarenheter av effektiva mikroorganismer i odling och till djur.” To 29
mars kl 19. Filmafton; Vi tittar på olika bifilmer
och diskuterar dess innehåll och andra bifrågor.
Nybörjarkurs start ti 28 feb kl 19 med ca 10
kvällar studiecirkel. När våren kommit praktiska
övningar i bigården. Kursplats; Wowragården,
Klågerupsvägen 475 212 36 Malmö. Läs mer;
www.biznet.nu/malmobiodlarna eller ring Per
Andersson, 040-150332.
Nässjöortens Bf Våffelfest to 15 mars kl 18 å
HSO-Lokalen Industrigatan 2 Nässjö.
Skövde Bf Vårmöte sö 18 mars kl 14-17
på Aspö Gård, Skövde. Kl 14-15 Svensk
Honungsförädling AB informerar om företagets
planer angående depåer mm, Krister Linnell
från SHF. Kl 15-15.20 Vårarbete, vad bör/kan
vi göra nu, vad skall vi inte göra? Kl 15.20-16
Fika. Kl 16-17 Fredrik Nordenskjöld berättar
och visa bilder från polartrakterna.. Kostnad:
Medlem i Skövde Bf inkl. familj, medlemsförmån. Övriga gäster, 50 kr inkl. fika. Anmälan
om antal senast 13 mars till Yngve Fasth,
0500-434128, [email protected]
Sotenäs Bf Nybörjarkurs har startat i föreningens klubblokal. Info Ingemar Emanuelsson
0523-52037, [email protected] Träff varje
torsdag jämn vecka kl 17.30 (ej helger) i föreningens klubblokal.
Sundbybergs och Spångaortens Bf Månads-
möte 28 mars kl 19 i ABF:s lokaler, Esplanaden
3C i Sundbyberg. För mer information, se
hemsidan www.sundbybergsbf.se.
Södertörns drottningodlingsklubb Nybörjarkurs i biodling 21 mars-sep på Södertörn.
Teori och praktik till att börja. Södertörns
Drottningodlingsklubb (SDK) medverkar med
praktikavsnittet . Studieförbundet Vuxenskolans regi i Handen. Du kan sedan fördjupa dig
i drottningavel i SDKs verksamhet. Mer info av
kursledaren Ove Hansson, tel. 08-50020587
eller av Vuxenskolan tel. – 08-7453225.
Söderåsens Bf Ti 6 mars Smaksätta honung
Uddevallaneidens Bf Våra möten och temakvällar har vi som regel i Södertullsgården,
Asplundsg. 36 kl 19. Kaffe m dopp 20 kronor.
Gäller även på Mollön. To 8 mars Vår på gång!
Tips och idéer för bikupan. Visning av material.
Varaortens Bf Temakvällar på Vara Folkhögskola, Väne. Kl 18.30 Fika medtages. Ti 20
mars. Honung. medverkande Arne Johansson,
Stenatorp. Ti 17 april. Vårutveckling.
Vena-Hultsfred Bf Venaträffen i Vena
Bygdegård VENA 25 mars kl 15-18. Inbjudna
Krister Linnell operationell ansvarig för Svensk
Honungsförädling AB, och Jonas Eriksson
förbundssekreterare i SBR. Lotterier/fika.
Östra Sörmlands Bf marsmöte on 28 mars
kl.19 på Solberga.
Vi minns
Bertil Karlsson
Dalslands södra Bf
Valter Ernstsson
Edvin Jernberg
Faluortens Bf
Gunnar Wiman
Fryksdalens Bf
Markus Eriksson
Norrtäljeortens Bf
Karl-Fritjof Johansen
Tanums Bf
Bonde Ivarsson
Ullareds Bf
Vi minns
Inge Svensson
Göteborgs Bf
Inge samlade oss biodlare till utbildningar
inom vårt distrikt men hans ambition mot
en kunnigare biodlarkår riktade sig även till
andra delar av Sverige. Vi är många som är
tacksamma för allt som han generöst gav
oss. Inge blev drygt 75 år
Hans Enlund
37
Marknaden
Säljes material mm
Bi&Biodlingstillbehör
Smedgatan 1, Svedala.
Östra Industriområdet (vid Moltex)
Öppet: April-September
Måndag 15-17. Lördag 11-13
Övriga tider efter överenskommelse
Tel 040-160032, 040-162080,
0708-955030, 0708-955025.
Återförsäljare för Joel Svensson.
Samma priser som i katalogen.
Biredskap Freddy Duwe, Vårsta
Malmtorpsv. 19, 14771 Grödinge
Tel 08-53025347, 070-5107054
[email protected]
Öppettider se
www.freddyduwe.com
Segebergerkupor lågnormal. Beg
men i bruksskick. Lådor bottnar, tak,
foderlådor, spärrgaller, tömmarbottnar, nya och beg ramar med eller
utan stift och vax. Jan Westerlund
070-560 24 10, 0932-10658.
3-ram motorslunga rostfri CFM
3000kr. 4-r motorslunga rostfri CFM
5000kr. J Falk Ravlunda 0705-884015
Bigård om 4 samhällen, slunga,
LN-lådor mm. Pris 8000:Tel. 019-188418
Sjölies honungslossare, 2010 varit på
service i Norge. 15000:- Mats 045627026, 0709-141163
Langstrothmate‑
rial 50 isolerade
lådor, bottnar, tak,
mm. 0223-13180
RAMLIST
LN, Norsk, o Svea OB 4:00, Borrad
4:50. Hoffman, LN 5:00, Langstroth 5:25
Tillverkning av alla förekommande
biramar. Frakt tillkommer.
Tel 0223/13180
Bisamhällen
Ligusticasamhällen med Visingsöparade drottningar på
LN-ram. Tel 036-140126
Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp
Tel: 0735-23 31 00, Fax: 0142-828 59
[email protected]
VD: Christer Ankarlid, 0735-23 31 01
[email protected]
KRAV-Samhällen på LN + Shallow
2000 SEK, i 36024 Linneryd
[email protected]
Köpes
Övervintrade Buckfast Säljes! På
dadantram, 3300kr. Bra Bin! Sthlm
lr 0123-trakten. wahonung@gmail.
com
Ramborrare som borrar minst
4 hål samtidigt. Tel: 072- 21 40
566. E-post: agneta@angatorp.
nu
Bisamhällen, Buckfast, LN, säljes
i maj i Halmstad. Tel. 035-17 55 90,
0727-21 10 12
Präglingsvalsar för vaxtillverkning, avtäckningsmaskin 073
585 50 85
Ö-vint bisamh LN o svea. Hallsberg. Friparade dr. Tel 073 994 35
94 email: [email protected]
En 600 liters mjölktank i bra
skick helst i södra sverige.
Johan Falk 0705-884015
Bisamhällen Buckfast, LN, 10
ramar utan kupa. Lev maj efter
besiktning. 1600 kr inkl. moms.
0477-31770
2-3 st bisamhällen buckfast
helst på svearamar (inom Bohuslän). Svar till IngeBubach@
hotmail.com
Sekr: Gunnel Hertzman, 0735-23 31 03
[email protected]
Kvalitet: Christer Ankarlid
Ekonomi: Maria Krantz, 0735-23 31 05
[email protected]
Styrelseordf: Gösta Rappe 0708-10 90 90
Trumpetarevägen 5, 59019 Mantorp
Tel: 0705-41 03 22, Fax: 0142-828 59
[email protected]
Bisamhällen Buckfast 10 ramar LN
utan kupa. Lev b. maj.(Småland)
1400 kr+moms.Tel 0477-40060
VD: Krister Linnell 0705-41 03 22
[email protected]
Styrelseordf: Gösta Rappe 0708-10 90 90
Biodlare
Planera redan nu byte/köp av drottningar
inför sommaren. I sommar kommer
döttrar till utvärderade drottningar från
Danmark att erbjudas i Sverige. Utförlig
annons kommer i nästa nummer av BT.
Vi hörs och syns!
Honung köpes
Ej raps snabb bet.
Germundssons Bigårdar
tel 070 6646619/ 0570 40458
[email protected]
ASSERTORPS VAXEN
Av Biodlare För Biodlare
Assertorps Gård, Mörarp
Vi har tillstånd att tvätta
och rensa året om.
Anläggningen är godkänd av
LP:s Biodling AB har övertagit
generalagenturen på APILIFT
Länsstyrelsen och Jordbruksverket.
För mer information ring
Kontakta LP:s Biodling på tel 0533-63111 om du vill veta mer
om lyfthjälp i bigården med APILIFT.
042-71489, 070-2055705.
Välkomna hälsar Lars Gibrand
Vi ses väl på Sveriges Biodlares Riksförbunds riksseminarium? Håll utkik på
lpsbiodling.se för sista datum att beställa material fraktfritt till seminariet.
Fram till den 31 mars går det fortfarande utmärkt att lämna in vax och ramar för rensning, både i Säffle och på Oscar Gustafsson Biredskap i Varberg.
Glöm inte heller att anmäla dig både till Öppet Hus hos oss i Säffle den 28 april på
[email protected], samt till nyhetsbrevet från LP:s Biodling på lpsbiodling.se
Yrkeshögskolan
för biodling
Bee Professional
LP:s Biodling AB
Torstensbyn 14
661 94 Säffle
Tel: 0533-631 11
[email protected]
LP:s Biodling AB
Besök vår hemsida: www.lpsbiodling.se
38
www.swienty.com
Torpa, 432 95 Varberg
Tel 0340-620021
yhbiodling.se
Bitidningen 3 2012
SBR kontakt
FÖRBUNDSEXPEDITIONEN
Trumpetarevägen 5, 59019 MANTORP
Tel: 0735-233100 Fax: 0142-82859
Förbundssekreterare:
Jonas Eriksson, 0735-233121
Utvecklingskonsulent:
Peder Lilja, 0735-233128
Bihälsokonsulent:
Preben Kristiansen, 0735-233122
Sekreterare:
Maj-Britt Järnvall, 0735-233123
E-post: [email protected]
Medlemsregister & Ekonomi:
Anette Irebro, 0735-233127
E-post: [email protected]
FÖRBUNDSORDFÖRANDE
Jonny Ulvtorp,
Stenabyvägen 11, 37294 LISTERBY
Tel. 0457-30489, 0735-233130.
E-post: [email protected]
Etikettbeställningar, registrering medlemmar
Marianne Johansson, 0735-233108
E-post: [email protected]
BIHÄLSOKONSULENT
Preben Kristiansen. Tel 0735-233122.
E-post: [email protected]
SBR STYRELSELEDAMÖTER
Styrelseledamot: Marita Delvert,
Grevgatan 35, 11453 Stockholm.
Tel. 070-6924577.
Epost: [email protected]
Styrelseledamot: Matias Köping,
Klamparegatan 40, 80431 Gävle.
Tel 026-191214, 0734-146093.
Epost: [email protected]
Styrelseledamot: Anders Lignell, Östergarn,
Rodarve 993, 62368 Katthammarsvik
Tel 0498-52101, 070-6202357.
Epost: [email protected]
Styrelseledamot: Alf Sjöberg,
Järstorp, Möllegården 510, 27757 Brösarp.
Tel: 0417-26343, 0708-730769.
Epost: [email protected]
Styrelseledamot: Hanne Uddling,
Rosenborg Vansö, 64592 Strängnäs.
Tel: 0152-20113, 073-3341418
Epost: [email protected]
Styrelsesuppleant: Barbro Liljeborg,
Hol 202, 46193 Västra Tunhem. 070-7984726.
[email protected]
VICE FÖRBUNDSORDFÖRANDE
Arne Johansson, Brännemo Stenatorp 3,
54015 Väring. Tel 0500-462135.
E-post: [email protected]
FÖRBUNDSSEKRETERARE
Jonas Eriksson Tel: 0735-233121
E-post: [email protected]
UTVECKLINGSKONSULENT
Peder Lilja. Tel 0735-233128.
E-post: [email protected]
Plusgiro: 86 85-0.
Bankgiro: 413-6149.
Öppet: må-to: 08.00-16.00, fre: 08.00-14.00.
Lunchstängt 12.00 - 13.00.
Artiklar och mötesnotiser till BITIDNINGEN
Skickas till redaktörens adress. Författarna
ansvarar för innehållet i sina artiklar, som ej
behöver återge redak­tionens eller förbundets mening. Ett år efter utgivning av den
tryckta tidingen läggs denna ut på SBR:s
hemsida biodlarna.se
Annonser till BITIDNINGEN
Till Bitidningens redaktör. Se adresser och
telefon och e-post härintill. Annonspriser se
annonssidan Marknaden.
REDAKTÖR
Erik Österlund,
Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg.
Tel: 0735-233126.
E-post: [email protected]
Prenumeration på BITIDNINGEN
Tidningen är en medlemsförmån för medlemmar i SBR. Du kan också prenumerera separat
på Bitidningen. Du betalar då 450:- kr för ett
helår (inom Sverige) på pg 86 85-0 till SBR.
SBR:s BIBLIOTEK
Ultunabiblioteket, SLU, Box 7071,
75007 UPPSALA. Tel vx 018-671000.
Låneböcker beställs genom ditt lokala
bibliotek.
Annonstaxa
KOMMERSIELLA ANNONSER
Ta kontakt med Bitidningens redaktion, Bäckaskog 663, 69492 Hallsberg.
Tel 0582-611682. E-post: [email protected]
Uppslag (två sidor): s/v 18.000:-, 4-färg 21.000:-.
Baksidan: format - hela sidan utom 7 cm överst av sidan: ej s/v, 4-färg 15.000:-.
Helsida (1/1): s/v 9.900:-, 4-färg 12.900:-.
Halvsida (1/2), format - 183 mm bred x 130 mm hög, 120 mm bred x 200 mm hög,
eller motsvarande: s/v 5.400:- 4-färg 7.400:-.
Kvartssida (1/4), format - 183 mm x 65 mm, 120 mm x 100 mm, 57 mm x 210 mm,
eller motsvarande: s/v 3.000:-, 4-färg 5.000:-.
Åttondelssida (1/8), format - 120mm x 50mm, 57 mm x 105 mm: s/v 1.700:-,
4-färg 3.000:-.
Sextondelssida (1/16), format - 120 mm x 25 mm, 57 mm x 50 mm: s/v 600:-,
4-färg 1500:-.
Mini-annons (1/32), format - 57 mm x 25 mm: sv/ 300:-, ej färg.
Färgsidor. Färg kan erhållas på alla sidor.
Rabatter. 3 på varandra följande identiska annonser ger 10% rabatt. 6 på varandra följande ger 25%.
Annonsmaterialet lämnas normalt i färdigmonterad form med eventuella bildfiler och i aktuella fall färgfördelade sådana på CD-skiva (glöm ej typsnitten). Det
kan också lämnas som positivt pappersoriginal eller som film. Om materialet
lämnas i form av manuskript och bildoriginal uttas scanningskostnad för bilder
med 100:-/sv-bild och 250:-/4f-bild. För åttondelssideannons och större tillkommer dessutom i sådant fall layoutkostnad efter överenskommelse.
Publicering. Inskickad annons publiceras i nästkommande nummer med hänsyn
taget till datum för manusstopp, om inte angivelse om senare publicering anges.
Bitidningen 3 2012
RADANNONSER
Radannonser placeras löpade efter varandra och tillsammans i slutet av tidningen
under huvudrubriken ”Marknadsplatsen”. De samlas under ämnesrubriker. Inga
bilder tas in här.
Utseende. Stilen är fast, 7,5 p DIN, och spaltbredden 42 mm. Det ger ca 30 bokstäver per rad. Minimistorleken på en radannons är 2 rader/50 kr. De första 1-3
orden i annonsen blir i fetare stil. Det normala avståndet mellan två annonser
är en blankrad.
Betalning. Radannonser skall betalas in i förskott via plusgirot. Betala i god tid
så att annonsen kommer fram före manusstopp.
Pris: 25:-/rad. På radannonser ges ingen mängdrabatt.
Storlekar: Exempel: 2 rader (- 60 bokstäver) - 50:-, 3 rader (ca 61-90 bokstäver)
- 75:- och 4 rader (ca 91-120 bokstäver) - 100:- kr.
Gratis. Två radannonser/år om högst 3 rader är gratis för medlem.
Annonsmaterial. Radannonserna skickas via plusgiro till SBR, pg 86 85–0, med
annonstexten angiven på blanketten. Ange antalet rader och antalet bokstäver.
Radannonser som inte får plats på meddelanderutan på inbetalningskortet
kompletteras med separat inskickad annonstext, via e-post eller brev. Betalning
kan också ske via plusgiro eller bank över internet. Då behövs separat inskickad
text med e-post, med uppgifter så att betalning och text kan identifieras att höra
ihop. Ange noga på inbetalningskort då sådant används och med annonstext, om
denna skickas separat, så att dessa kan identifieras att höra ihop.
Publicering. Om inget annat anges tas annonsen in i nästkommande nummer
med hänsyn taget till ankomsten och manusstopp.
39
Posttidning B — Bitidningen
Tryckort: Vimmerby
Obeställbar tidning återsändes till SBR:s exp.,
Trumpetarevägen 5, 590 19 Mantorp.
Dit anmäles även adressändringar.
Begränsad eftersändning
Vid definitiv eftersändning återsändes försändelsen
med den nya adressen angiven på tidningens framsida,
dvs ej på adressidan.
Erbjudande från BiButiken:
Beställ på www.biodlarna.se eller ring SBR direkt på telefon 0735-233 123.
• Alla priser inkl frakt. • Betala säkert med konto/kreditkort.
Kom ihåg Bisjukdomsförsäkringen 2012
Sveriges Biodlares Riksförbund erbjuder tillsammans med
Agria Djurförsäkring en försäkring för amerikansk yngelröta till alla
medlemmar. Ersättning betalas med 1000 kr/förintat samhälle
(förintat bisamhälle och desinficerad kupa).
Premien är 20 kr/bisamhälle och betalas i förskott senast 1
mars innevarande år. Försäkringsperioden är fr o m 1 mars innevarande år till 28 februari nästkommande år. (Om man har mer
än 50 samhällen kan man välja att betala 5kr/samhälle. Då får man
inte ersättning för de 10 först förintade samhällena.)
Mer information finner du här:
http://biodlarna.se/website1/1.0.1.0/25/1/?item=art_art-s1/359
(Under nyhetssidan på biodlarna.se)
Du kan betala in via din internetbank till PlusGirokonto 482 91
16-5. På betalningen noterar du då följande
i meddelanderutan: namn, medlemsnummer, antal bigårdar, antal samhällen (ex. A
Andersson, 10234567, 2 bg- 5 sh). Du kan
också betala via Bibutiken med kreditkort.
Årets t-shirt – i samma färg som årets drottningar!
Art nr
53634
T-shirten finns både i dam- och herrmodell som
fungerar utmärkt att använda varje dag. Tröjan
har hög kvalité och fin passform. Single jersey
stickad av 100 % bomull. Rundstickad, ribbstickad
i krage. Axelförstärkt. Vikt 150 g m/2.
Herr: S/M/L/XL/XXL
Dam: S/M/L/XL
125:Medlemspris inkl frakt
Ordinarie pris: 160:- inkl frakt
Vid fakturering tillkommer
30 kr i faktureringsavgift.
40
Bitidningen 3 2012