1. No category

256
3 KRISTUS FÖRE KRISTUS
3.5 Esseerna
3.5.1 De mystiska esseerna
E
sseerna har genom åren fascinerat många människor och givit
upphov till oändlig spekulation. Denna mystiska, självuppoffrande, pacifistiska sekt, bestående av de ädlaste av människor,
vilka – i motsats till de hycklande fariseerna och de rigida saddukeerna – levde ett kontemplativt liv i ödemarken, samtidigt som vår frälsare gjorde sin självuppoffrande visit i Palestina. Det är inte att undra på
att denna romantiska föreställning har skapats om just esseerna.
För drygt 50 år sedan upptäcktes de nu så berömda Dödahavsrullarna och dessa syntes vara just esseernas egna skrifter. Fram till denna
upptäckt hade vi varit tvungna att förlita oss helt på vad andra hade
skrivit om dem, hur andra hade uppfattat dem och vad andra tyckte
om dem.
Historiekällor
Den viktigaste historiska informationen för vår vetskap om esseerna
kommer från den judiske filosofen Filon från Alexandria (ca 25 fvt–50
1
2
vt), den romerske geografen Plinius den äldre (ca 23–79 vt) och den
3
judiske historikern Josefus Flavius (37–ca 105 vt). Men även flera av
de äldre kyrkofäderna har lämnat uppgifter om gruppen.
Både Josefus och Filon meddelar att esseerna levde utspridda i Palestina eller, som Josefus säger, fanns i alla städer. Troligen menar
han då alla städer i Judeen eller Palestina. Josefus anger deras antal
4
till ca 4000, men då han nämner två sorters esseer, är det möjligt att
de i verkligheten var många fler. I motsats till Filon och Josefus skriver Plinius att gruppen hade sitt säte väster om Döda havet, tillräck1
Filon, Quod omnis probus liber sit (That every good man should be free), 75–91, Apology for the Jews, citerat av Eusebios i Praeparatio evangelica, 8:6–7.
2
Plinius, Naturalis historia, 5:17:4.
3
Josefus Flavius, Om det judiska kriget, 2:119–161, Judiska fornminnen, 18:18–22.
4
Josefus Flavius, Judiska fornminnen, 18:21.
3.5 Esseerna
257
ligt långt från land för att man inte skall känna saltlukten. Han skri1
ver också att Ein Gedi ligger söder om samfundet, och bortom Ein
Gedi ligger Masada. Denna beskrivning stämmer mycket väl in på
2
Qumran, den plats där Dödahavsrullarna hittades.
Dödahavsrullarna
3
Upptäckten. Själva berättelsen om upptäckten av rullarna är så omskriven att jag inte tänker mer än summera den. Under tidiga våren
1947, eller möjligen vintern 1946, fann en beduinpojke några hoprullade pergament i en grotta. Detta var inledningen
till en av de största arkeologiska upptäckterna
under 1900-talet. Pojken hade gjort de första
fynden av vad som skulle visa sig vara ett stort
bibliotek, och skrifterna kom att bli kända som
Dödahavsrullarna. Upptäckten gjordes intill
Döda havet, längs dess nordvästra strand och
alldeles i närheten av en gammal bosättning
benämnd Khirbet Qumran, vilket betyder ”stenruin”. Qumran ligger 33 kilometer norr om Ein
Gedi, och ytterligare 15 kilometer norrut ligger
Jeriko. I öster, 25 kilometer från Qumran, ligger
Jerusalem.
Publiceringen. Offentliggörandet av ”rullarna”
har kantats av mängder av skandaler. Merparten av materialet behölls av en liten utvald
skara forskare, vilka inte ville dela med sig av
1
En annan möjlig tolkning är att Plinius skriver att Ein Gedi ligger nedanför och
inte söder om. Men denna tolkning blir meningslös.
2
Även Dio Cassius, som skrev omkring år 200, förlägger esseernas tillhåll i närheten av Döda havet, inte långt från Sodom.
3
I detta kapitel har jag flitigt hämtat information ur framför allt The Complete
Dead Sea Scrolls in English av Geza Vermes och ur Rösterna ur Dödahavsrullarna av
Robert Eisenman och Michael Wise, utan att alltid ange detta.
258
3 KRISTUS FÖRE KRISTUS
resultaten till den övriga forskarvärlden. Det var först i början av
1990-talet som en kupp genomfördes, varigenom merparten av texterna från grotta 4 publicerades, vilket slutligen omöjliggjorde hemlighetsmakeriet och därigenom forskningen kunde ta fart på allvar.
Esseerna, Qumran och Dödahavsrullarna. Redan från början antogs
att Dödahavsrullarna utgjorde esseernas bibliotek och att ruinerna i
Qumran hade varit säte för församlingsmedlemmarna. Båda dessa
påståenden har på senare år
ifrågasatts. Framför allt har
man yppat tvivel om huruvida
byggnaden i Qumran verkligen
har varit det ”kloster” som påstås. Vissa tror att det var en
fästning. På platsen finns fler
än tusen gravar, nästan alla
innehållande lämningar av
vuxna män. Några kvinnor och
barn har hittats, men kol-14Ruiner i Qumran, FreeStockPhotos.com
analyser tyder på att de har
begravts där efter att samfundet försvunnit. Detta stöder teorin att
Qumran var de esseiska munkarnas tillhåll. Fortfarande synes den
ursprungliga förklaringen omhuldas av de flesta, även om vissa kan
tänka sig olika modifieringar av teorierna.
Skrifterna är mycket enhetliga i sin teologi och
det råder därför inget tvivel om att de utgör ett
sektbibliotek. Alla grottor ligger inom 2 kilometers
avstånd från bosättningen i Qumran och sju alldeles i närheten. Grotta 4 ligger bara ett stenkast bort
(ca 100 m) och i just denna grotta har närmare två
tredjedelar av alla handskrifter hittats. Här fanns
också många fler av de typiskt sekteristiska handskrifterna. Fragment från hela tio kopior av Damaskusskriften har påträffats i grotta 4. Detta styrker att sekten höll till i byggnaden i närheten. Det
styrker också att skrifterna är sektens egna, ty om
de vore en annan sekts lagböcker, vore det konstigt att man ägde ett så stort antal. En tanke som
har framförts är att skrifterna är hämtade från JeQumran-kruka.
rusalem. Men varför skulle man gömma texter
The Schøyen Colfrån Jerusalem i grottor så långt borta, när det
lection MS 1655/1,
finns liknande grottor alldeles utanför Jerusalem?
Oslo och London.
3.5 Esseerna
259
De som betvivlar esseernas samband med Qumran står inför ett
stort problem. Ty i så fall har vi funnit lämningar av ett okänt samfund
som höll till på en plats som väl överensstämmer med den plats där
Plinius sade att esseerna levde, och samtidigt har vi esseerna, vilka
såväl Josefus som Plinius och
Filon har beskrivit men vilka
då inte har efterlämnat några
som helst spår.
Jag hävdar i denna bok att
åtminstone de ”sekteristiska”
skrifterna härrör från esseerna, och jag utgår också ifrån
att Qumran var huvudsäte för
esseersamfundet, eftersom de
allra flesta faktorer pekar på
att så var fallet, även om det
inte är uteslutet att det förhöll
sig annorlunda.
Biblioteket. År 1949, drygt
två år efter den första upptäckten, lyckades man spåra
den grotta där beduinpojken
hade gjort sin upptäckt. De
ytterligare fynd av skinnfragment som gjordes vid
detta tillfälle sporrade till nya
Överst: grottor i Qumran; underst: grotundersökningar och från år
ta 4 i Qumran. FreeStockPhotos.com
1951 till år 1956 upptäcktes
ytterligare 10 grottor med undanstoppade handskrifter.
Dödahavsrullarna är mestadels skrivna på djurhudar men även på
pergament och på papyrus. En enda rulle avviker, däri att den består
av koppar. Men långt ifrån alla rullar är intakta. Många hade vittrat
sönder, och i de flesta grottorna låg fragmenten utspridda i tusental. I
dag har man lyckats identifiera fler än 800 handskrifter, där vissa är
nästan fullständiga, medan andra består bara av sporadiska fragment
vilka måste pusslas samman. Det finns 100 000-tals dylika fragment.
1
Således rör det sig om ett mycket omfångsrikt pussel.
1
Handskrifterna katalogiseras efter den grotta vari de hittades, så att exempelvis
4Q256 avser handskrift nummer 256 funnen i grotta 4 i Qumran. De skrifter jag
oftast citerar är Församlingsregeln från grotta 1, benämnd 1QS och Damaskusskriften, benämnd CD (Cairo Damascus).
260
3 KRISTUS FÖRE KRISTUS
Biblioteket består av litteratur av flera olika genrer. De drygt 800
handskrifterna utgör inte drygt 800 olika verk, utan där finns många
avskrifter av samma verk. De flesta texterna är på hebreiska, men
somliga är på arameiska, och några få är skrivna på grekiska. Samtliga den hebreiska bibelns böcker (GT) finns representerade förutom
Ester. Där finns ett stort antal apokryfiska verk, vilka tidigare varit
kända endast genom översättningar till andra språk eller i många fall
varit okända.
Sedan finns de skrifter som berör den sekt som ägde biblioteket och
som jag antar vara esseersamfundet. Det är dessa skrifter som ska
skärskådas i detta kapitel. Texterna är lagböcker, bibeltolkningar, kalendrar och horoskop, visdomslitteratur, poesi med mera. Frånsett
Damaskusskriften var alla dessa tidigare okända.