Juha Kaukoniemi
Grunderna i
DIGITAL
BILDBEHANDLING
I digital bildbehandling möter
man ofta olika okända termer;
upplösning, resampling och interpolering. Om du inte vill gå
igenom teoridelen nu kan du
fortsätta direkt till nästa avsnitt
och slå upp termerna när du
1. GRUNDERNA I DIGITAL
BILDBEHANDLING
A. Olika typer av grafik
Datorgraﬁk kan delas upp i två olika huvudkategorier, vektorgraﬁk och
pixelgraﬁk. Medan vektorgraﬁken visar bilden matematiskt med linjer
och kurvor, så består pixelgraﬁk av pixlar som utformar detaljerna i
bilden.
behöver det.
Vektorgrafik
Vektorgraﬁk skapas genom att man ritar olika linjer, kurvor eller områden med ett graﬁkprogram, som kan få sina egna färger. Dessa program
lämpar sig bra för att skapa logotyper, märken, tekniska ritningar och
för att rita andra liknande bilder. En vektorgraﬁkbild kan innehålla så
mycket information att den liknar ett foto. Men för att rita så detaljerade
bilder med ett vektorgraﬁkverktyg krävs mycket arbete.
Vektorgrafik består av linjer och
kurvor och den kan vara mycket noggrann. Du kan förminska och förstora
bilderna utan att kvaliteten försämras.
Eftersom vektorgraﬁk är matematiskt deﬁnierad (ofta används Béziereller spline-kurvor) kan vektorgraﬁk förstoras och förminskas obegränsat
utan att bildens detaljer blir lidande. Det går att behandla enkla vektorgraﬁkelement och text i Photoshop.
När en vektorbild öppnas i Photoshop rastreras bilden, det vill säga den
konverteras till pixlar. Konverteringen sker till den storlek som användaren har deﬁnierat med önskad upplösning. En rastrerad vektorbild börjar
efter det följa samma regler som en inskannad bild.
Pixelgrafikbild
En pixelgraﬁkbild är ofta en digital presentation av en inskannad bild
eller en bild tagen med en digitalkamera. Med en pixelgraﬁkbild kan
man visa allt möjligt, till exempel bilder av landskap, underskrifter eller
seriebilder.
Pixelgrafik av lineart-typ.
En enkel pixelbild är en enfärgad lineartbild. I en sådan bild ﬁnns endast svart och vitt. De används ofta för att visa en inskannad text, underskrifter, enfärgade logotyper och så vidare. Filstorleken hos en enfärgad
bild är liten.
I många program går det att fritt välja fyllnads- och bakgrundsfärger.
Det går ofta att deﬁniera bakgrunden som genomskinlig och då kan en
lineartbild vara ovanför en färgad bakgund eller bild.
2
Gråskalebild
En svartvit bild och gråskalebild betyder i vanliga fall samma sak. De
gråskalebilder som ﬁnns i tidningar kallas ofta för svartvita bilder även
om de består av olika grå toner inklusive svart och vitt. Eftersom det numera mest används färgbilder, har svartvita bilder återigen blivit populära
för att väcka uppmärksamhet och skapa kontrast.
Flerfärgbilder
Digitala bilder i ﬂerfärg är de vanligaste bildbehandlingsobjekten. Photoshop stödjer ﬂerfärgbilder från 2 ända till 20 färgkanaler. I praktiken är
RGB och CMYK de vanligaste formaten för färgbilderna.
Svartvit – det vill säga gråskalebild.
RGB
Namnet RGB kommer från de engelska orden Red, Green och Blue.
RGB-färger används av alla apparater som sänder ljus (till exempel teve,
dataskärmar, videoprojektor) eller mäter ljusets färg och styrka (till exempel skanner och digitalkamera). Människans ögon bygger på att förnimma rött, grönt och blått.
RGB-bildformat är användbart om bilderna är tänkta att användas på
bildskärmar, till exempel på webbsidor. En bild i RGB-format är lättare
att bearbeta i Photoshop då alla funktioner är tillgängliga i det formatet.
Dessutom är ﬁlerna 25 procent mindre jämfört med CMYK-formatet.
RGB-bilder kan också innehålla ﬂera färger än CMYK-bilder och de kan
omvandlas till olika färgformat.
Apparater som sänder ljus använder
sig av RGB-färger. Nya färger skapas
när olika ljus förenas.
CMYK
CMYK kommer från de engelska orden Cyan, Magenta, Yellow och
Black (eller Key det vill säga nyckelfärg). Färgformatet CMYK används
speciellt i bilder till trycksaker. I CMYK-formatet kan du ta hänsyn till
alla färgfel och ändringar som kan ske vid tryck. Bilden kan kalibreras
med tanke på bästa resultat.
Under de senaste åren har RGB-bilderna blivit allt vanligare även i tryckerier. Bilderna måste fortfarande omvandlas till CMYK-format, men
det görs automatiskt med hjälp av olika färgproﬁler. Numera kalibreras
färgerna på bildskärmen och färgomvandlingen (färgseparationen) sker
automatiskt först vid utskrift.
3
Apparater som skriver på papper
använder sig av CMYK-färgpigmentet. Nya färger skapas när pigment
blandas.
B. Pixlar – grunden i en digitalbild
En digitalbild består av pixlar, det vill säga bildelement. En pixel är den
minsta beståndsdelen i en digitalbild. I en pixel kan du inte se ytterligare
detaljer, vilket innebär att varje enskild pixel har en färgton.
Pixelns form, storlek och färg
Photoshop CS2 kan även
simulera andra pixelformer än
fyrkantiga. Det här har betydelse i huvudsak vid video- och
TV-produktion.
I Photoshop är alla pixlar fyrkantiga och deras storlek är alltid densamma
i en bild. Men i olika bilder kan pixlarna ha olika storlek.
Tanken är att ögat inte ska kunna urskilja enstaka pixlar utan att bilden i
betraktarens öga smälter ihop till en fotoliknande bild. Detta händer när
pixlarna är tillräckligt små. Om de i stället är för stora kan de synas i den
slutliga utskriften.
Färgen på pixlarna kan skilja mycket. Beroende på bildtypen kan en pixel
vara svart eller vit, i någon gråton eller i en RGB-färg (en av 16,7 miljoner
olika alternativ).
En bild av ett bi på kanten av en honungsburk tagen med en
digitalkamera. Pixlarna syns inte eftersom de är så små.
När bilden förstoras syns de enstaka pixlarna. Alla pixlar har
samma storlek men olika färg.
Digitalkamerans megapixlar
Utskrifter i A4-storlek för hemmabruk kan du få redan av bilder
tagna med en kamera som har
en upplösning på 3–4 megapixlar. Om det finns färre pixlar än
detta blir pixlarna ofta synliga i
en A4-utskrift.
När du ska skaffa en digitalkamera är en av de viktigaste sakerna att
tänka på antalet pixlar. Principen är att ju ﬂer pixlar en bild har desto
större storlek av bilden kan användas. Cirka 1,5–2 megapixel (miljoner
pixlar) räcker bra för att skriva ut bilderna i vanligt fotoformat, men om
du vill ha högupplösta utskrifter i A4-format behövs det 5–6 megapixel.
Kvaliteten på pixlarna har också betydelse. Om bilder tagna med en
digitalkamera är oskarpa eller felexponerade, hjälper det inte med ett
stort antal megapixlar. Du måste också ta hänsyn till kamerans optiska
egenskaper.
4
C. Ett raster – grunden i en tryckt bild
En tryckt bild består av raster. Ett raster är den tryckta bildens minsta
beståndsdel och i den syns det inga ﬂer detaljer.
Form, storlek och färg
För att minska rasterpunkternas
synlighet genom dess storlek
kan man också reglera rastren
till vissa vinklar och välja en
lämplig form för dem.
Raster är vanligtvis runda eller ovala. Deras form kan skilja sig mycket
– längre ner på sidan ﬁnns ett par exempel.
Även storleken på raster varierar. Vissa raster i en bild kan vara stora
medan andra är små. Om rasterpunkterna är små ser bilden ljus ut på
det stället. Om de i stället är stora ser bilden mörkare ut.
I en gråskalebild kan rasterpunkterna endast vara svarta. I en CMYK-bild,
det vill säga en fyrfärgsbild, kan de endast vara cyan-, magenta-, gul- eller
svartfärgade.
Litet är vackert
Även om det från betraktarens synvinkel, vore bäst om rasterpunkterna
var så små och täta som möjligt, är det inte möjligt ur teknisk synpunkt.
Små rasterpunkter smälter ihop och detaljerna i bilden försämras.
Även rasterpunktens form kan ändras
I motsats till pixlar, som alltid är fyrkantiga, kan en rasterpunkt ha nästan vilken form som helst. Vid sidan av
vanliga cirklar och ovaler är även fyrkanter, snedstreck och
kors populära i konst- och säkerhetstryck.
5
Många bläckstråleskrivare för
hemmabruk använder rasterteknik som skiljer sig från trycktekniker. Målet är dock detsamma
– färgpunkterna ska vara så
små och så nära varandra
som möjligt så att ögat inte ska
kunna urskilja punkterna.
D. Upplösning
Antalet detaljer i en tryckt bild
I praktiken kan inte rasterpunkterna göras hur små som helst
på grund av tryckprocessens
tekniska begränsningar.
Antalet detaljer i en tryckt bild är beroende av antalet rasterpunkter i
bilden. Ju ﬂer och ju mindre rasterpunkter som ﬁnns i en bild, desto ﬂer
detaljer kan bilden visa.
Rastertäthet
En gråskalebild är den enklaste rasterbilden. Ju tätare rasterpunkterna är
desto ﬂer detaljer kan bilden innehålla. Rastertäthet mäts med linjetäthet, vilket talar om hur många rasterpunkter som ryms på ett visst
avstånd.
Tummått används ofta vid
skanning och utskrifter. För att
omvandla till centimeter multipliceras tum med 2,54 och från
centimeter till tum dividerar man
måttet med 2,54.
Rastertäthetens mått är lpi, linjer per tum (lines per inch), i Europa är
det även vanligt med lpcm, linjer per centimeter. Vid rastertäthet pratar
man om linjer och inte om enstaka rasterpunkter. Det beror på att rasterpunkterna oftast är arrangerade i rader och när det ﬁnns ﬂera sådana här
rader bredvid varandra börjar de likna linjer.
Olika trycktekniker sätter gränser för hur hög rastertäthet man kan
använda för en viss trycksak. Om rasterpunkterna är mindre och ligger
tätare är det svårare att trycka bilden.
Många små rasterpunkter (cirka 10× förstoring).
Färre och större rasterpunkter (cirka 10×
förstoring).
Rastertäthet i olika trycktekniker
De vanligaste tryckteknikerna i högkvalitativ fyrfärgstryck är arkoffset. Med
den här tekniken kan man trycka väldigt varierande rastertätheter. De vanligaste rastertätheterna i arkoffset är 133–175 lpi. Vanligaste rastertätheten är
150 lpi och är det som använts vid tryckningen av den här boken.
I tidningstryckerier går det inte att använda lika hög rastertäthet som i
arkoffsettryck. De vanligaste rastertätheterna i tidningar är 75–85 lpi. 85 lpi
är det som rekommenderas.
6
Antalet detaljer i en digitalbild
Upplösning är en av de vanligaste termerna som används vid digital
bildbehandling. Med det menas förmågan att urskilja detaljer. I en digitalbild avgör pixlarna antalet detaljer, ju mindre och tätare pixlarna är,
desto högre (= bättre) är upplösningen av bilden.
Antalet detaljer i bilden är direkt beroende av antalet pixlar. Om det
ﬁnns få pixlar är även antalet detaljer få. Om det ﬁnns många pixlar kan
det även ﬁnnas många detaljer i bilden, men det är inte säkert. Om till
exempel kameran är dåligt fokuserad och bilden därför är oskarp blir
bilden inte skarp oavsett antalet pixlar.
Hög upplösning: Många skarpa
detaljer.
Upplösningens mått
Upplösningen i en bild som är inskannad eller tagen med en digitalkamera uttrycks som ppi, pixels per inch. Måttet anger hur många pixlar som
ryms i en tum. Ett lika vanligt mått är dpi, dots per inch, som anger till
exempel skannerns eller digitalkamerans och andra utenheters upplösningsförmåga.
Låg upplösning: Färre och oskarpa
detaljer.
Upplösning efter rastertäthet
När du vill trycka en digitalbild som består av pixlar, måste dessa först
omvandlas till rasterpunkter. Det här sker vid så kallad rastrering som
sker automatiskt i en skrivare.
För att rastrering ska ske på bästa möjliga sätt måste den digitala bilden
ha dubbelt så hög upplösning jämfört med önskad linjetäthet.
Vilken upplösning är tillräcklig?
Den lämpligaste bildupplösningen för arkoffsettryck får du när linjetätheten
multipliceras med två. I vanligt fall räcker 2 × 150 lpi = 300 ppi som upplösning. Men om utskriftens linjetäthet är högre, som till exempel 175 lpi och
som ofta används vid konsttryck, blir upplösningen 2 × 175 lpi = 350 ppi.
Samma regel för multiplicering med två, gäller även vid tidningstryck.
Det vill säga om linjetätheten är 85 lpi är 2 × 85 lpi = 170 ppi tillräcklig
bildupplösning.
Teknikerna i de ﬂesta skrivare för hemma- och kontorsbruk skiljer sig från
varandra och det går inte att ange noggranna upplösningsregler. I vanliga fall
så når du bäst resultat om du använder en upplösning mellan 200–350 ppi.
Det bästa är att skriva ut några provutskrifter för att se vilken upplösning
som är den bästa.
För bilder som visas på webbsidor eller endast på skärmen är 72 ppi tillräcklig upplösning.
7
Termerna ppi och dpi blandas
ofta ihop, men för att vara
korrekt, används ppi för
att beskriva filupplösning
och dpi för utskrift eller
inläsning av fysiska in- och utmatningsenheter provutskriftens
upplösning.
E. Bildfilens storlek
Den slutliga filstorleken påverkas av det valda bildformatet
och komprimeringen som den
använder. Till exempel gör
JPEG-format bilderna mycket
mindre jämfört med om bilderna
lämnas kvar i okomprimerat
TIFF-format.
A3
80 MB
Digitala bildﬁler är ofta väldigt stora. Även mindre ändringar i upplösningen eller fysiska mått har betydande påverkan på ﬁlstorleken. Eftersom alla åtgärder i bildbehandling står i direkt relation till ﬁlstorleken är
det viktigt att bilderna har korrekt upplösning.
Saker som påverkar bildstorleken
Ju större bildytan är desto mer plats tar bilden. Det lönar sig att minska
bildstorleken så att den är nära den slutliga användningsstorleken. Annars
tar bildbehandlingen onödigt mycket datorkapacitet.
A4
40 MB
A5
20 MB
A6
10 MB
En okomprimerad bild i A4-storlek i CMYK-format är cirka 40 MB stor. Med den här tumregeln är det lätt att räkna ut filstorleken på olika
bilder.
Bildens upplösning
När bildens upplösning fördubblas växer antalet pixlar fyra gånger och
samtidigt växer även ﬁlstorleken fyra gånger, det innebär att ﬁlstorleken
växer snabbt när bildstorleken växer. På samma sätt minskar ﬁlstorleken
till hälften när upplösningen halveras.
2 ppi
4 pixlar
4 ppi
16 pixlar
8 ppi
64 pixlar
16 ppi
256 pixlar
När upplösningen fördubblas växer antalet pixlar fyra gånger.
Finns det verkligen 16,7 miljoner färger i en RGB-bild?
I princip ja, men i praktiken nej. För att bilden ska kunna ha så många färgnyanser bör man först göra en bild som har minst 16,7 miljoner pixlar, som
alla har olika färgnyans. I teorin uppnår man ett sådant resultat om man först
gör en bild som är 4 096 × 4 096 pixlar stor (ﬁlen är 48 MB stor och storleken är 34,7 × 34,7 cm med 300 ppi upplösning). Minst hälften av bildens alla
färgnyanser skulle inte kunna urskiljas med blotta ögat.
8
Bildens färgkanaler
I streckgraﬁk och bilder med grå nyanser ﬁnns endast en färgkanal, vanligtvis en svart. I en RGB-bild ﬁnns det tre färgkanaler, det vill säga det
ﬁnns tre olika delfärger. I en CMYK-bild ﬁnns det fyra stycken. Var och
en av färgkanalerna ökar bildstorleken. Photoshop stödjer som mest tjugo färgkanaler men i praktiken förekommer sådana bilder väldigt sällan.
1 färg 10 MB
RGB 30 MB
Antalet färger bestämmer ofta
hur många bitar bilderna har.
Streckgrafik har 1 bit, gråtoner
har 8 bitar, RGB-bilder har 24
bitar och CMYK-bilderna har
36 bitar. I några specialtillämpningar kan du använda 16 bitar
per färgkanal som stöds av
Photoshop och då har en RGBbild 48 bitar!
CMYK 40 MB
Antalet färgtoner i bilden
I gråtons-, RGB- och CMYK-bilder brukar det vanligtvis ﬁnnas 256
färgtoner per delfärg. Om det ﬁnns för få färgtoner kan det orsaka färgreduktion vilket inte är önskvärt i naturbilder. Om det är frågan om en
logotyp, märke, diagram eller motsvarande, där det ﬁnns stora färgytor,
och målet är att göra en bild som ska användas på webben, är det bra
om det ﬁnns få färgtoner. I webbgraﬁken kan bildernas storlek minskas
genom att man drar ner antalet toner och på det sättet förkorta tiden för
nedladdning av bilder.
2 färgnivåer
4 färgnivåer
8 färgnivåer
256 färgnivåer
Skärmens färger
Bildvisning på skärmen baseras på användning av RGB-färger. Antalet färger kan ändras via operativsystemet. I
Windows ändras färgerna på ﬂiken Inställningar (Settings) i fönstret Egenskaper för bildskärm (Display Properties).
I bildbehandling är det rekommenderade antalet färger 24-bitars eller 32-bitars färg; i princip ﬁnns det ingen skillnad
mellan dessa.
Många mobila enheter som telefoner och handdatorer har färgskärmar, till exempel har Nokia Communicator som
mest 4 096 färger (12 bitar) och Pocket PC 65 536 färger (16 bitar).
9
2. FÄRGSEPARATION
Färgseparation behövs alltid
när en bild i RGB-formatet
skrivs ut med en maskin som
använder CMYK-färger.
Inställningar för separationen
När en bild skrivs ut eller trycks måste den färgsepareras, det vill säga
från RGB- till CMYK-format. I den här processen använder Photoshop
sig av så kallade färgproﬁler. Med hjälp av dessa proﬁler sker en noggrann omvandling. Färgproﬁler behövs mest inom tryckerimiljöer. Många
tryckerier levererar färgproﬁler till sina kunder som använder Photoshop,
som är kalibrerat att producera bästa möjliga resultat.
skiljer sig rätt mycket beroende
på användningsändamålet,
men som tur är behöver inte en
amatör bry sig om dessa saker
speciellt ofta.
Teori om färgseparation
Den enklaste färgseparationen sker när den röda färgen i en RGB-bild
trycks med tryckfärgen cyan, den gröna med magent och den blåa med
gul tryckfärg. Tryckfärger fungerar nämligen som färgﬁlter där färgen cyan
ﬁltrerar bort (alltså tar bort) alla andra färger från det vita ljuset utom
den röda färgen, magenta ﬁltrerar bort den gröna färgen och den gula
ﬁltrerar den blåa.
Kallsvart
Men endast tre färgade tryckbläck räcker ändå inte för att producera ett
tillfredställände slutresultat, speciellt inte i mörka toner som är nära svart.
Därför lades det till svart färg i bildens mörkaste punkter för att komplettera intrycket mörkhet i bilden, och för att neutralisera den svarta som
skapas av tre tryckfärger, eftersom den skiljer sig lite från den neutrala
svarta färgen. Sådan här färgseparation kallades för kallsvart. Den här
tekniken används inte så mycket längre utom i exceptionella tryckförhållanden.
C
M
CMY
Y
K
CMYK
10
Underfärgsborttagning
När man använde kallsvartseparation behövdes det mycket tryckfärg,
och den stora mängden av färg orsakade att tryckpappret lätt kunde bli
blött. Den nya tekniken underfärgsborttagning innebär att i de punkter
i en bild där det ﬁnns nästan lika mycket cyan, magenta och gult (som
tillsammans skapar en grå färg), tas en del av färgerna bort och de
ersätts av lagom mängd svart tryckfärg. På det här sättet minskar åtgången av färg och bildens totala färgmängd minskar, men slutresultatet blir
detsamma.
C
M
CMY
Y
K
CMYK
Underfärgsborttagning kallas
också för Undercolor Removal
förkortat UCR.
Bilderna som är färgseparerade är maskinberoende
Det är viktigt att komma ihåg att bilderna som har konverterats till CMYK-format är maskinberoende. Det här innebär att om du vill trycka bilden med en annorlunda maskin eller i en annan typ av process än vad den var separerad
för från början, kan slutresultatet se helt annorlunda ut än vad det var tänkt. Till exempel om en CMYK-bild som är
separerad för tidningspress trycks som sådan i arkoffset-trycket blir slutresultatet alldeles för ljust. På samma sätt om
en bild som är separerad för arkoffset trycks i en tidningstryck, blir slutresultatet alldeles för mörkt.
Det är i vissa fall möjligt att separera bilden igen (det vill
säga återkonvertera den tillbaka till RGB-format, ändra färginställningar och konvertera den igen till CMYK-format),
men i princip försämras då bildkvaliteten litegrann. Det
bästa är att alltid spara ett originalexemplar av bilderna i
RGB-formatet och sedan separat konvertera bilden från originalet till CMYK-formatet för olika användningsändamål.
En bild som är separerad för
en dagstidning är av misstag
tryckt i arkoffset.
11
En bild som är separerad för
arkoffset är av misstag tryckt
i en dagstidning.
Akromatisk repro
Akromatisk repro kallas även
för ersättning eller borttagning
av gråkomponent (Gray
Component Replacement/
Removal) eller förkortat till GCR.
Akromatisk repro, som även kallas för ersättning av gråkomponent, minskar färgmängden även i sådana punkter i bilden där de tidigare teknikerna inte fungerade. Till exempel kan människans hudfärg, som i vanliga
fall innehåller cirka 5–15 % cyan, 40–50 % magenta och ungefär lika
mycket gult, bytas ut utan att tonen förändras till en kombination där
den delen av färgerna som tillsammans skapar den gråa färgen (det vill
säga nästan all cyan och en liten del av magenta och gult) ersätts med
motsvarande mängd svart. På det här sättet minskar det totala antalet
färger ytterligare och åtgången av tryckfärg minskar.
C
M
CMY
Y
K
CMYK
12
Inställningar i Photoshop
Det har använts färgproﬁler för färgseparation i Photoshop från version
5. Med dessa färgproﬁler har man kunnat ersätta de redan något föråldrade tekniker som presenterades ovan. I Photoshop justeras färginställningarna i fönstret Färginställningar (Color Settings) som öppnas med
kommandot Redigera/Färginställningar (Edit/Color Settings), i Mac
OS X är kommandot Photoshop/Färginställningar (Photoshop/Color
Settings). Den grundinställning som är bäst att börja med är Europeisk
prepress-standard (Europe Prepress Defaults).
Profil från eget tryckeri
Många tryckerier har kalibrerat och proﬁlerat sina tryckmaskiner och
papperskombinationer och från dessa skapat maskinspeciﬁka färgproﬁler
för Photoshop. Innan du sätter igång med färgseparationen är det värt att
fråga det egna tryckeriet om det ﬁnns en sådan proﬁl tillgänglig. Om så
är fallet bör du använda den. Det är lätt att installera en färgproﬁl: Klicka
på proﬁlﬁlen, som har hämtats från en diskett eller laddats ner från Internet, med höger musknapp och välj Installera proﬁl (Install Proﬁle) på
snabbmenyn. I Photoshop väljer du proﬁlen genom att markera rutan
Avancerat läge (Advanced Mode) och efter det välja proﬁlen i listan. I
Mac OS X måste du själv ﬂytta färgproﬁlen till rätt mapp.
13
Inställningar för arkoffset
Det bästa slutresultatet i vanliga färgseparationsfallet åstadkommer du genom att använda Europeisk prepress-standard (Europe Prepress Defaults)
och kontrollera att det står Euroscale Coated v2 i CMYK-inställningen.
Dessa inställningar är lämpliga i situationer där ambitionen är att skapa
högkvalitativa broschyrer, afﬁscher, prospekt och så vidare, som trycks på
högklassiga papper med beläggning. De ﬂesta svenska tryckerier som inte
har skapat en egen färgseparationsproﬁl använder den här inställningen.
Inställningarna för dagstidningar
Om det är meningen att en bild ska tryckas på tidningspapper eller
något annat poröst papper, är det bäst att välja Euroscale Uncoated v2
som CMYK-inställning. Inställningen Euroscale Uncoated v2 använder
ett mycket lägre antal färger, vilket minskar färgspridning, det vill säga att
punkterna sväller på grund av mängden blöt färg som sugs upp i tryckpappret.
När behövs det CMYK-inställningar?
I Mac OS måste du själv flytta
färgprofilen till rätt mapp. I
Windows XP kan du klicka på
färgprofilen med höger musknapp och välja alternativet
Installera profil (Install Profile).
De ﬂesta skrivare som ﬁnns i hemmen är sådana att ändring av CMYKformatet inte ger några speciella fördelar. De ﬂesta bläckstråleskrivare
har en egen inbyggd färgseparation som i vanliga fall inte kan justeras
speciellt mycket. I sådana här fall är det bäst att låta bilderna vara kvar i
RGB-formatet och låta skrivaren ta hand om själva färgseparationen vid
utskrift.
Även när du skickar digitalbilder för utskrift till fotoframkallning behövs
ingen färgseparation. Då lämnas bilderna i RGB-formatet och fotolaboratoriets maskiner (eller operatören) tar hand om detaljerna som handlar
om färgändringar i bilderna.
Även RGB-bilderna kan innehålla en färgproﬁl. Det vanligaste och mest
ändamålsenliga till de ﬂesta ändamålen är Adobe RGB.
Olika operativsystem behandlar färgproﬁler på olika sätt. Du kan själv
ﬂytta proﬁlen med ﬁlnamnstillägget icm till det rätta stället beroende på
ditt operativsystem.
Operativsystem
Profilens plats
Mac OS 9
Systemmapp/Color Sync Profiles
Mac OS X
Library/ColorSync/Profiles
Win 98
Windows/System/Color
Win NT4
Windows/System32/Color
Win 2000 och XP
Windows/System32/spool/drivers/color
14