Fjällens besöksnäring och
framtiden i Swedish Lapland
En förstudie kring möjligheterna att utveckla besöksnäringen
i fjällområdet bortom vägar och järnvägar
Göran Wallin, Swedish Lapland Tourism – 2014 Padjelantaleden ”Norrbotten inrymmer de mest exklusiva delarna av vår fjällkedja.
Ingestädes i övrigt finna vi sådana höjder, ingestädes sådana skarpa
former, ödslighet och vild skönhet”
Fjällturer i norra Lappland, STF 1954
Innehållsförteckning 1 Inledning ............................................................................................................................................................ 3 2 Sammanfattning ................................................................................................................................................ 4 2.1 Syfte och mål ............................................................................................................................................. 5 2.2 Bakgrund ................................................................................................................................................... 5 3 Fakta/nulägesbeskrivning ................................................................................................................................ 7 3.1 Kommunikationer .................................................................................................................................... 7 3.2 Det statliga ledsystemet för vandring, skidåkning och skotertrafik ................................................. 8 3.3 Stugor, vindskydd, gästnätter, mm ..................................................................................................... 10 3.4 Padjelantaleden ...................................................................................................................................... 11 3.5 West Highland Way ............................................................................................................................... 13 3.6 Turistorganisationer och andra aktörer .............................................................................................. 13 3.7 TT, Trondheim Turistforening, Harald Eriksen ................................................................................. 15 3.8 ÖAV Oesterreicherses Alpenverein, Innsbruck, Peter Kapelari ...................................................... 17 3.9 Processen Laponia .................................................................................................................................. 19 3.10 Rennäringen i Sverige ............................................................................................................................ 22 3.11 Forskning i fjällen ................................................................................................................................... 24 3.12 Besöksnäring i Sveriges nationalparker .............................................................................................. 27 3.13 Exploateringsanspråk i fjällområdet ................................................................................................... 28 4 Projektets genomförande ............................................................................................................................... 34 4.1 Studieresor/rekogniseringsturer .......................................................................................................... 34 5 Sammanfattning av intervjuer ...................................................................................................................... 37 6 Resultat och slutsatser .................................................................................................................................... 39 7 Förslag från Swedish lapland tourism på nödvändiga åtgärder för att utveckla besöksnäringen i Swedish Laplands fjällområde ........................................................................................ 40 7.1 Förslaget bygger på förstudiens resultat ............................................................................................ 40 7.2 Förslag – metoder för framtida långsiktigt hållbara samverkansformer, samråd/samverkan .... 41 8 Förslag -‐‑ metoder för framtida långsiktigt hållbara samverkansformer, samråd/samverkan ............. 42 9 Förslag på framtida marknadsföring och målgrupper .............................................................................. 42 10 Bilagor .......................................................................................................................................................... 43 2 FJÄLLENS BESÖKSNÄRING OCH FRAMTIDEN I SWEDISH LAPLAND -‐
En förstudie kring möjligheterna att utveckla besöksnäringen i fjällområdet bortom vägar och järnvägar som resurs för nya företag och nya arbetstillfällen. 1 INLEDNING Swedish Lapland Tourism är en näringslivsstyrd samverkansplattform och officiell företrädare för besöksnäringen i Norrbottens läns samtliga kommuner samt Skellefteå kommun i Västerbottens län. Swedish Lapland används som destinations-‐‑ och platsvarumärke i marknadsföringen av Sveriges nordligaste destination som täcker 25% av Sveriges yta. Destinationens unika natur och lokala kulturer har ett högt internationellt attraktionsvärde. Målsättningen är en fördubblad omsättning för besöksnäringen till år 2020. För att nå målet måste det göras investeringar som leder till att attraktionskraften ökar och fler gäster väljer att besöka Swedish Lapland. En prioriterad målgrupp är den ”globala resenären” som är resvan och köpstark. Fjällvärlden är ytmässigt en stor del av Swedish Lapland och mycket viktig för besöksnäringen inte minst då det gäller aktiviteter av olika slag. För att fjällområdet ska vara attraktivt för framtidens besöksnäring måste en hel del brister åtgärdas. Fungerande transportlösningar för flyg, tåg, buss, vägars standard, högre kvalitet på leder, stugor och övriga anläggningar är viktigt om besöksnäringen ska kunna utvecklas och anpassas till en godtagbar standard i ett nationellt och internationellt konkurrensperspektiv. Det handlar också om service, tillgänglighet och entreprenörernas möjligheter att utveckla sin affärsverksamhet. Denna förstudie ger en nulägesbeskrivning samt beskriver åtgärderna som behöver göras för att skapa en attraktiv tematisk fjälldestination i Swedish Lapland. Förstudien och ett eventuellt framtida genomförandeprojekt har stöd i "ʺFjällprogram Norrbotten-‐‑ regionalt miljö-‐‑ och hushållningsprogram för fjällområdet"ʺ (2006). 3 2 SAMMANFATTNING Fjällområdet i Swedish Lapland är idag långt ifrån en exportmogen destination. En exportmogen destination kräver bra service, anläggningar (stugor, leder, etc) som håller bra standard, ett utbud av varor och tjänster med hög kvalitet som är kopplade till destinationen, bra information och bra konmmunikationer. Fjällområdet i Swedish Lapland har dock alla förutsättningar att bli ett internationellt resmål av världsklass. Det är en nationell angelägenhet att fjällen i framtiden är en attraktiv destination. Resultatet av förstudien kan sammanfattas i fem punkter: 1. Samsyn Det finns en samstämmighet hos de intervjuade aktörerna om vad som måste göras för att kunna utveckla fjällområdet till en exportmogen destination. 2. Kommunikationer/resande Logistik kring resande till och från fjällområdet är avgörande för reseanledningen. 3. Investeringsbehov De brister som finns kräver omfattande underhållsinvesteringar och nyinvesteringar för att nå målet om en exportmogren destination. 4. Samverkan Bristen på samverkan och information aktörer emellan är ett stort hinder för utveckling. 5. Roller och ansvar Oklarhet råder om vem/vilka som har det yttersta ansvaret för infrastrukturen. Ett exempel på hur Sveriges nordligaste fjäll har negativ särbehandling är fördelningen av statliga medel för leder. I Sverige finns det ca 550 mil statliga leder i fjällen, 50% av dessa leder finns i Swedish Lapland. Av det statliga ledanslaget går 17,6 % till Swedish Lapland. Detta innebär att de som vandrar bland de nordliga fjällen diskrimineras jämfört med andra delar av fjällkedjan både vad gäller komfort och säkerhet. I slutet av denna rapport finns en detaljerd lista på de mest akuta åtgärder som behöver göras för att fjällen åtminstone ska kunna behålla någon form av attraktion. Besöksnäringen i fjällområdet är mycket viktig för Swedish Lapland både vad gäller lönsamhet för turistföretagen och som profilbärare för regionen. 4 2.1 SYFTE OCH MÅL Förstudien har resulterat i ett antal förslag på åtgärder som skulle kunna underlätta och möjliggöra utvecklingen av besöksnäringen i fjällområdet. Förslagen på åtgärder finns sammanställda i slutet av redovisningen. Målet är att antalet besökare ska öka vilket leder till nya arbetstillfällen, hållbara företag, bättre självkänsla och upplevas som en stark resurs för länet. Förstudien har också pekat på hur detta kan ske i samklang med ett långsiktigt hållbart nyttjande av naturen och med balans till andra traditionella näringar. Samråd och samverkan har under förstudiearbetet skett med berörda aktörer. I rapporten föreslås också hur fortsatt samråd ska kunna etableras och vad som ska göras i ett nästa steg. Ett förslag om hur de föreslagna åtgärderna ska kunna realiseras i ett EU-‐‑projekt finns också beskrivet. Förstudien behandlar Swedish Laplands fjällområde och omfattar kommunerna Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna. 2.2
BAKGRUND Swedish Lapland Tourism har uppdraget att bidra till utvecklingsprocessen för besöksnäringen i Sveriges nordligaste destination, fjällområdets natur och möjligheter till aktiviteter är en mycket viktig del i detta arbete. Destinationsutvecklingsarbetet i fjällen måste ske i samråd med alla aktörer i området. Swedish Lapland Tourism menar att det är möjligt att utveckla och öka antalet besökare i väglöst land utan att det negativt påverkar den storslagna fjällmiljön. Detta kan ske genom ett utvecklat samråd mellan alla områdets aktörer, uppförandekoder för besökare, zonering i känsliga områden och ett väl fungerande informationssystem. Geografiskt behandlar denna förstudie Swedish Laplands fjällområde i väglöst land, ej anläggningar (Skidanläggningar, turiststationer, mm) som kan nås med bil, järnväg etc. Stugor, skid-‐‑ och skoterleder finns i hela området men är mest utbyggt mellan Abisko -‐‑
Kebnekaise/Nikkaluokta – Vakkotavaare och Saltoluokta till Kvikkjokk. Längs Kungsleden på sträckan Kvikkjokk – Jäckvik finns bara en mindre stuga och en privat stugby. 5 Padjelantaleden mellan Kvikkjokk och Änonjalme/Vaisaluokta är väl utbyggd med stugor och broar. Ett flertal turistföretag finns i området. STF är en stor aktör som äger och driver ett flertal turiststationer och stugplatser. Trots att området till vissa delar saknar tillfredställande infrastruktur (standard på leder, stugor och vindskydd, mm) är fjällen i Swedish Lapland en välkänd och attraktiv reseanledning. I Swedish Lapland finns många välkända varumärken: Sveriges högsta fjäll Kebnekaise, Sveriges djupaste sjö Hornavan, Kungsleden, Padjelantaleden, världsarvet Laponia, nationalparkerna Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet, Abisko, Muddus, Peljekaise och Vadvetjåkka, Standarden på leder, vindskydd och stugor är även en säkerhetsfråga. "ʺFjällprogram Norrbotten-‐‑ regionalt miljö-‐‑ och hushållningsprogram för fjällområdet” (2006) beskriver hur fjällområdet ska kunna utvecklas ur följande aspekter. http://www.lansstyrelsen.se/norrbotten/Sv/publikationer/2006/Pages/fjallprogram.aspx Länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Dalarnas län har tagit fram ett Länsgemensamt Fjällprogram som överlämnades till regeringen den 30 juni 2005 efter att det fastställts av de fyra landshövdingarna i länen. ”Programmet redovisar övergripande förutsättningar för en hållbar utveckling i fjällområdet i sin helhet och bygger på underlag som arbetats fram i respektive län. I Norrbottens län inriktades arbetet på att initiera en diskussion lokalt, regionalt om förutsättningar och möjligheter för hållbar utveckling, vilka arenor och lokala kanaler mellan olika grupper som måste finnas i fortsättningen för att stärka samsyn, samverkan och samråd för hållbar utveckling.” Ambitionen har varit att länets program ska bli ett stöd för framtida arbete med att driva frågor om hållbar utveckling framåt, både lokalt och regionalt. Länsgemensamt Fjällprogram innehåller förslag inom sju olika insatsområden. Förslagen är riktade till regeringen, centrala verk eller är sådana som måste hanteras regionalt och lokalt. I Fjällprogram Norrbotten har de länsgemensamma förslagen kompletterats med ytterligare förslag för Norrbottens län. Insatsområden: 1 Ny modell för samverkan kring fjällfrågor 2 Fjällanpassad resurs-‐‑ och utvecklingsplanering 3 Ny strategi för förvaltning av statens mark 6 4 Infrastruktur och kommunikationer 5 Företagande, entreprenörskap och kompetensutveckling 6 Offentliga regelverk och myndighetsutövning 7 Kunskapsuppbyggnad 3 FAKTA/NULÄGESBESKRIVNING Norrbottens län omfattar 52% av Sveriges fjällvärld och sträckan från Västerbotten till Treriksröset är ca 400 km lång. I länet finns Sveriges högsta fjäll Kebnekaise och landets djupaste sjö Hornavan, ett flertal nationalparker. Ytan av fjällen i Swedish Lapland är ca 23 000 km² vilket t.ex är halva ytan av Danmark. 3.1 KOMMUNIKATIONER Möjligheterna att resa till och från fjällområdet i Swedish Lapland, är enligt många av de personer som intervjuats under denna förstudie, det största hindret för en utveckling av besöksnäringen. Flyg. Det finns tre flygplatser i aslutning till fjällen, Kiruna, Gällivare och Arvidsjaur. Kiruna har under vinterhalvåret tre dagliga avgångar och tre ankomster från/till Stockholm samt två ankomster och två avgångar till/från luleå via Gällivare. Kiruna har också under vissa tider på året direktflyg tur och retur Köpenhamn. Gällivare har under vintern två dagliga turer till Stockholm via Kramfors i varje riktning. Under sommaren är antalet turer reducerade. Gällivare har också två dagliga turer till Luleå. Arvidsjaur har dagliga avgångar och ankomster till/från Stockholm via Lycksele. Under vinterhanlvåret då biltestverksamheten är som intensivast har Arvidsjaur 3-‐‑6 gånger i veckan chartertrafik till Frankfurt/Hahn, Stuttgart och Hannover/München i Tyskland. För närvarande (2014) pågår ett arbete med att etablera ytterligare linjer till Europa. Tåg/buss. Tåg-‐‑ och busstrafik fungerar inte optimalt till och från Swedish Laplands fjällområde. Lok och vagnar är ofta gamla och omoderna. Förseningar sker frekvent och tidtabellerna är inte anpassade till resnärernas behov. Information i samband med förseningar och förmågan att lösa resenärernas problem med anslutningar är i stort sett 7 obefintlig. Idag har Länstrafiken Norrbotten inget uppdrag att bistå besöksnäringen med anpassade tidtabeller etc. 3.2 DET STATLIGA LEDSYSTEMET FÖR VANDRING, SKIDÅKNING OCH SKOTERTRAFIK I Swedish Laplands fjällområde finns 225 mil statliga leder. Totalt i Sveriges fjällområde finns 550 mil leder, Jämtland har 194 mil leder och övriga fjällän 131 mil leder. Länsstyrelsen i Norrbotten har via Fältenheten ansvar för skötsel och underhåll av leder inkluderat även broar. Medel för detta kommer från Naturvårdsverket. Fältenheten erhåller 17,6 % av det totala anslaget för leder i landet trots att man ansvarar för 50 % av ledernas totala längd. Fältenheten ansvarar också för de vindskydd som finns längs vissa av lederna. Skyltning av lederna är mycket bristfällig. Äldre skyltar där texten försvunnit finns kvar tillsammans med nya skyltar i trä. Det finns ett nationellt skyltprogram för nationalparker men det är oklart när dessa skyltarna kommer på plats och om det sker samtidigt i alla parker. Något enhetligt skyltsystem för det statliga ledsystemet finns inte. Det pågår diskussioner om hur leder ska kategoriseras och hur framtida skyltar ska utformas. Längs Padjelantaleden finns åtminstone 6 olika typer av skyltar som blandas huller om buller. Många stugor och vindskydd vare sig de har privata eller statliga ägare är i mycket dåligt skick. Sid 93, Fjällprogrammet 2006 ”Det upplevs på flera håll att det statliga ledsystemet inte vårdas och sköts på ett sådant sätt att det även i fortsättningen kan vara en tillgång för besöksnäringen och rörligt friluftsliv”. De förslag som finns i Naturvårdsverkets ”Förslag till en strategi för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö” angående leder har ett alldeles för långt tidsperspektiv – lederna ska enligt detta förslag vara åtgärdade år 2020. För att besöksnäringen i fjällområdet ska kunna utvecklas måste ledsystemen vara åtgärdade inom en tvåårsperiod. 8 Vindskyddet Stuor Kärpel, leden Katterjåkk – Unna Allakas, behöver rustas. Skyltningen är i mycket dåligt skick. Märkning av leder sker i första hand med ledkryss, blå plastskyltar, målade stenar och stenrösen – en röra av många olika skyltar. 9 Det franska exemplet: Franska ledmarkeringar, stolpar och målat på stenar, samt förklaringar. Avstånd mäts i tid och även höjden över havet finns markerad. GTV står för ”Grand Traverse Vercours. Vercour är en nationalpark i närheten av Grenoble. 3.3 STUGOR, VINDSKYDD, GÄSTNÄTTER, MM Ett flertal privata turistföretag finns i området. Svenska Turistföreningen STF är en stor aktör som äger och driver ett flertal turiststationer och stugor. Förutom stugor finns även vindskydd som ägs antingen av staten eller STF. Serviceutbudet är begränsat i området. Matservering finns på ett fåtal plaser i väglöst land: Kebnekaise Fjällstation, Låktatjåkka, Tjuonajåkk, Vuonatviken och Bäverholmen. Vid vissa av stugplatserna finns proviantförsäljning. För närvarande finns planer för en restaurang vid Nedre Båtlänningen/Ladtjojaure som kommer att vara färdigställd inom en snar framtid. Nedre Båtlänningen ligger 5 kilometer från Nikkaluokta längs stigen mot Kebnekaise. Antalet gästnätter sommartid på Kungsleden (5 stugplatser Kebnekaise fjällstation ej medräknad) mellan Abisko och Nikkaluokta är ca 10.600 och vintertid ca 5.100. Det totala antalet gästnätter i alla fjällstugor vinter och sommar 2012 var 34.118. Kungsleden mellan Abisko och Nikkaluokta är den i säklass populäraste sträckan sett till antalet gästnätter och därefter kommer sträckan Singi till Vakkotavaare. Stugorna utanför dessa två områden har mycket låg beläggning. Till dessa siffror ska läggas STF,s fjällstationer (Abisko, Kebnekaise och Saltoluokta) som tillsammans för vinter och sommar hade 72.590 gästnätter. Abisko är störst med 43.089 gästnätter. För de privata anläggningarna föreligger inga uppgifter. Med dessa siffror som underlag kan det konstateras att de anläggningar som är lätt tillgängliga också har flest besökare. 10 Vandringsmönstret i området Abisko – Saltoluokta har inte förändrats nämnvärt sedan 80-‐‑talet. 3.4 PADJELANTALEDEN Padjelantaleden går genom Sveriges kanske vackraste fjällområde. Leden börjar eller slutar i Ritsem eller Kvikkjokk. Den totala sträckan är ca 150 km men går att dela upp då det går dagliga flyg tur och retur Staloluokta från Ritsem och Kvikkjokk Det finns 13 stugplatser längs Padjelantaleden varav 7 (de som ligger inom världsarvet Laponia) sköts av BLT –Badjelánnda turism på uppdrag av Laponiatjuottjudus. Övriga stugor ägs och drivs av STF – Svenska Turistföreningen. Det finns två vägval att göra i den norra delen av leden. Det går att börja – eller avsluta vandringen i Vájsáluokta eller Änonjálme. Lederna sammanstrålar vid Sállohávrre. 11 Padjelantaleden är lättvandrad. Båt går flera gånger dagligen mellan Ritsem, Änonjálmme och Vájsáluokta under högsäsong. Längs leden söderut mot Sulitelma och Pieskejaure finns en STF stuga – Sårjåsjaure och en stugplats som tillhör Laponiatjuottjudus -‐‑ Staddajåkk. Normalt finns stugvärdar i stugorna under juli och augusti samt i vissa fall under påsken. Staten har ägt anläggningarna som ligger inom nationalparkerna men har överlåtit dem till Laponiatjuottjudus (Laponiaförvaltningen) som i sin tur har upphandlat stugvärdsverksamheten vid stugplatserna. Badjelannda Laponia Turism ekonomisk förening har för närvarande uppdraget att sköta stugvärdsverksamheten. Ny upphandling av stugvärdsverksamheten kommer att göras hösten 2014 inför 2015. Laponiatjuottjudus ansvarar för underhåll av broar, leder och stugor. Antalet gästnätter har minskat de senaste åren och Staloluokta hade 2013, 794 gästnätter mot 1479, 2010. I de övriga stugorna längs leden ligger antalet gästnätter mellan ca 300 till drygt 500, 2013. Tack vare att Staloluokta har reguljär flygtrafik från Kvikkjokk och Ritsem under sommaren är antalet gästnätter fler jämfört med övriga stugplatser. Se bilaga för mer information om Padjelantaleden. EVENT AKTIVITETER Det finns ett flertal aktiviteter i fjällområdet som varje åt lockar allt större skaror av människor till fjällen. Några exempel: 12 Fjällräven Classic går mellan Nikkaluokta och Abisko längs Kungsleden och genomfördes 2014 för tioende året i rad. Björkliden Arctic Mountain Marathon är en fjällorientering som genomförs i fjällområdet runt Björkliden. 3.5 WEST HIGHLAND WAY West Highland Way börjar eller slutar i samhället Milngavie strax utanför Glasgow och slutar eller börjar i Fort William i ”the Highlands”. Leden går från låglandet genom gränslandet Highland Boundary Fault Zone innan den når det Skottska höglandet. Stora delar av leden går gamla historiska stigar och leder, nedlagda järnvägar, militärvägar och gamla körvägar. West Highland Way har en stor betydelse för den lokala ekonomin i de samhällen som leden passerar. Varje år vandras hela ledsträckan av ca 30.000 personer och 60.000 vandrar delar av den. Dessa vandrare genererar ca 35 miljoner SEK till området varje år (2008). Skillnaden mot tex Padjelantaleden och Kungsleden är att West Higland Way passerar samhällen med jämna mellanrum vilket innebär att övernattningar kan ske på lokala hotell, pensionat eller Bed & Breakfasts. Det finns även campingplatser för de som vill tälta. 3.6 TURISTORGANISATIONER OCH ANDRA AKTÖRER STF ”Svenska Turistföreningen är en medlemsorganisation som bildades 1885 med det övergripande ideella syftet att främja svensk turism och att sprida kännedom om land och folk”. STF ideell förening driver i sitt dotterbolag, STF AB, affärsdrivande verksamhet med fjällanläggningar, vandrarhem, hotell och franchiseverksamheten. Den ideella föreningen hade 2013, 266391 medlemmar. Runt om i landet finns 84 lokalföreningar (fd kretsar). STF har ca 400 vandrarhem varav 300 är franchisetagare, hotell, fjällstationer och fjällstugor från sydligaste Sverige till Treriksröset. Internationellt samarbetar STF med vandrarhemsorganisationen HI Hostels. Förutom driften av de egna anläggningarna har STF en omfattande franchiseverksamhet. 13 STF är uppdelat i två affärsområden – Södra Sverige och Norra Sverige. STF omsatte 2013, 252 713 TKR. STF har tre fjällstationer, Abisko, Kebnekaise, Saltoluokta och 27 fjällstugor (Ritsem medräknat) i Swedish Laplands fjällområde. Antal stugplatser i hela fjällkedjan är 51. De stugor som är byggda i slutet av 1960-‐‑talet och början av 1970-‐‑talet är ofta finansierade med arbetsmarknadsmedel och pengar från fonden för Friluftslivets främjande. Skötsel och kontakt med stugvärdar sker från fjällstationerna. På de flesta stugplatser är det möjligt att köpa mat då de är bemannade av stugvärdar. Öppettider och priser varierar, nedanstående exempel gäller Sälka stugplats 2014: Öppet med stugvärd 14/2-‐‑14 -‐‑ 1/5-‐‑14 13/6-‐‑14 -‐‑ 21/9-‐‑14 Medlemspriser: 14/2 -‐‑ 1/5 305:-‐‑ /person 13/6 -‐‑ 7/7 330:-‐‑ /person 8/7 -‐‑ 31/8 395:-‐‑ /person 1/9 -‐‑ 21/9 330:-‐‑ /person För icke medlem tillkommer 100:-‐‑ per natt. På varje stugplats finns ett öppet ”nödutrymme” då stugplatsen inte är bemannad. Antalet gästnätter är störst längs Kungsleden mellan Abisko med avstickaren till Kebnekaise/Nikkaluokta. Övriga sträckor av Kungsleden har färre besökare och stugor i perifiera lägen har få gästnätter. Alesjaure hade 2013, 2626 gästnätter under sommarsäsongen och 1353 under vintersäsongen. Antalet tältande gäster var 470 och 263 dagbesök. Alesjaure hör till de stugplatser som har flest besök av alla. Antalet gästnätter totalt längs Kungsleden har varierat under årens lopp men ligger oftast mellan 15000 och 20000 personer. Uppskattningsvis är det ca 5000 personer som vandrar leden varje sommar. Antalet besök på fjällstationerna är högt jämfört med stugorna längre in i fjällområdet. Abisko fjällstation hade 2012 43086 gästnätter, Kebnekaise 21166 och Saltoluokta 8338. Abiskos höga siffror förklaras av att stationen ligger vid väg och håller öppet året runt. Mycket av arbetet inom STF görs ideellt av medlemmar, det kan vara eget arbete med att rusta en fjällstuga, arbeta som färdledare, mm. Huvuddelen av STF,s 14 föreningsaktiviteter sker i lokalavdelningarna. Lokalavdelningarna genomför ofta aktiviteter riktade till medlemmarna i den egna avdelningen. STF är i motsats till t.ex DNT i Norge och ÖAV i Österike mer centralt organiserat. PRIVATA AKTÖRER/ANLÄGGNINGAR Det finns ett fåtal andra aktörer förutom STF i den del av fjällområdet som är väglöst. Privata anläggningar i väglöst land är: Råstojaure vildmarkscamp, Låktatjåkka fjällstation, Katterjåkk fjällstation, Katterjaurestugan (Sv. Fjällklubben), Tjuonajåkk fiskecamp, Langas Camp Björkudden, Pietsjaure Sijdda, Miekak (fiskecamp mm), Camp Kutjaure, Kutjaure Västända, Mavas stugby, Vuonatviken och Bäverholmens Värdshus & Stugby. 3.7 TT, TRONDHEIM TURISTFORENING, HARALD ERIKSEN DNT (Den Norske Turistförening) är en paraplyorganisation. Varje regional turistorganisation (som t.ex TT) är decentraliserad och sköter sig helt själva, med egen ekonomi och organisation, helt utan inblandning från DNT i Oslo. TT sköter stugor och leder i området runt Trondheim. TT har 18 000 medlemmar (Trondheim har ca 200 000 invånare). ”DNT har 57 medlemsforeninger med tilknyttede lokallag i Norge”. Det är stor skillnad mellan södra, mellersta och norra Norge. I norra Norge finns ingen mat att köpa i stugorna även om de är obemannade vilket man kan göra i mellersta och södra Norge (man tar den mat man behöver och fyller i en blankett för betalning eller lägger pengar i en låst låda). I mellersta och södra Norge är vissa hytter bemannade delar vintersäsongen och under sommaren. När hytterna är bemannade serveras mat i restaurang och det finns vin-‐‑ och ölrättigheter. TT har 14 hytter varav två ligger vid väg. Sex av dem har restaurang, 2 har ingen mat att köpa och 6 stycken där man kan köpa mat och laga själv. När hytter inte är bemannade måste besökare ha nyckel. Nyckel finns att låna eller köpa på olika platser. Hytterna har 70 – 4000 gästnätter per hytte och säsong. Avsides hytter har få besök jämfört med andra. Lika många gästnätter per år som för 20 år sedan. Korta turer är ofta populärast. Vandringen konkurrerar med mycket annat resande idag. De flesta hytterna är byggda av turistföreningen själv. Det finns olika finansieringsmodeller. 15 Sedan 30 år tillbaka finns möjligheten att ansöka om så kallade spillemedel, alltså hos spelbolag om 30% medfinansiering av hyttebyggen. Man använder också ”dugnad” – ideellt arbete av medlemmar, timmar som sen kan växlas upp med pengar från spillemiddlen. TT har egna pengar från medlemsavgifter och intäkter från hytterna (600-‐‑700000 i medlemsavgifter varje år). Företag vill gärna vara med och sponsra TT eftersom turistföreningar i Norge har hög status och det anses vara bra att göra det. Företagen kan då använda sitt namn i TT,s verksamhet och tala om att man är med och finansierar TT,s verksamhet. Det finns också pengar att söka från en privat fond; Olav Thon, men det gäller bara små enkla hytter. Norska staten ger också TT 110:-‐‑ NOK per medlem varje år (1 980 000 NOK). Det finns dessutom olika stiftelser, banker, försäkringsbolag och fonder där TT kan söka pengar. TT har 9 anställda. 2 med hyttedrift. 2 med marknadsföring, avtal, samarbetspartner, broschyrer etc. 3 med turinformation, organisering av turer, butik, barngrupper, ungdomsgrupper, veterangrupper och medlemsservice. 2 med administration, lön, etc. TT omsätter 26 miljoner Norska kronor per år. Harald Eriksen menar att det är viktigt med lokal förankring, hade det varit styrt från Oslo hade det inte fungerat lika bra. Den lokala förankringen gör att folk känner att TT är deras egen organisation och att det är därför man har så många medlemmar. Den lokala förankringen är också viktig när företagen går in som sponsorer. De stora föreningarna i landet samverkar bra, de stora möts och resonerar. De stora är en resursbank för de små. Man utbyter info om nya lagar etc. Alla föreningar har inte anställda. Ca 10 av de 57 har anställda. För driften (bla transporter) av stugorna använder man snöskoter, helikopter och ryggsäck. Helikopter är effektivt även om timkostnaden är hög. 16 Det är ett fåtal personer, 50-‐‑60 ofta äldre personer, som är aktiva med dugnad. TT arbetar med att få fler att engagera sig. Dessa personer arbetar allt från 1000 timmar till en dag per person. Standarden på hytterna blir bättre och bättre. En hytte från 1960-‐‑talet duger inte idag. Målsättning är väldigt hög standard. Brandsäkerhet kräver stora investeringar. TT hyr in företag då det ska byggas men försöker göra mycket själva. Varje hytteplats har ofta 4-‐‑5 stora och små hytter. I en bemannad hytte kostar det 620:-‐‑ NOK för helpension inklusive dusch (2013). Enbart en sängplats 290:-‐‑ NOK för medlem och 390 NOK icke medlem. Priserna avser 2013. Idag finns ett gemensamt bokningssystem på bägge sidor av gränsen vid Jämtlandstriangeln. TT sköter också 100 mil sommar-‐‑ och vinterleder. Allt kring lederna görs med dugnad. Får mycket för pengarna med frivillig personal – enbart material. 1-‐‑2 personer har ansvar för en viss sträcka av en led. Det är svårt att få personal till hytterna eftersom det är låg arbetslöshet i Norge. Många från Sverige jobbar i hytterna. TT satsar mycket på barn och ungdomar. Alla 8-‐‑klassare går en tur under sitt skolår. TT har också en strategi om att vara så och så ofta i media vilket man lyckas med bla NRK. Man har också en tidning som sponsrar TT vilket gör att TT har gratis annonser. TT har också bilagor i tidningen som marknadsför turer och aktiviteter. 3.8 ÖAV OESTERREICHERSES ALPENVEREIN, INNSBRUCK, PETER KAPELARI Oesterreicherses Alpenverein (ÖAV) är ungefär som svenska STF men enbart fokuserade på verksamhet i högt belägna delarna av Alperna. Det finns 195 sektioner eller lokala klubbar som tex Innsbruck. ÖAV har ca 470.000 medlemmar (2014). Det finns också en sektion i Stor Britannien med ca 19 000 medlemmar. (DAV (Tyska Alpenverein) har ca 940.000 medlemmar. Sydtirol, Italien ca 30.000 medlemmar). OEV har 236 hytter varav 20 med självhushåll som sköts om av sektionerna/klubbarna. Olika tyska Alpenvereins har 182 hytter i Österrike. Totalt finns 13 000 bäddar i de 17 österrikiska hytterna och 20 000 i de tyska hytterna. De tyska hytterna är färre men större. Antalet gästnätter i dessa hytter är ca 350 000 (2013). Det finns bra dricksvatten vilket är viktigt för det rörliga friluftslivet. ÖAV arbetar också med olika lösningar för elförsörjning via solpaneler och vindkraftverk. De dieselelverk som finns drivs med bränsle gjort på rapsolja. Sopor sorteras och komprimeras för att underlätta hanteringen. Varje klubb ansvarar för sina hytter och leder. Det finns ett väl etablerat samarbete med i första hand de tyska klubbarna men också med de italienska klubbarna, bla med gemensam prissättning, gemensamma regler och avtal mot de som sköter respektive hytte. Man försöker förlänga säsongen speciellt under hösten men det är ibland svårt då det kan komma snö tidigt. Säsong är från ca 15/2 till början av maj och slutet av maj/början juni till september/oktober. Området är det gamla Tirol som splittrades i och med första världskriget. Finansiering: 30% från medlemsavgifter, 30% gästnätter i hytter och ca 30% från staten Det kostar 52 € per år att vara medlem och 39 € för familjemedlem. Rabatt finns för de som fyllt 60. Som medlem betalar man halva priset i hytterna för övernattningen och har rabatt i vissa sportaffärer. Det ingår också en försäkring som gäller i hela världen, en försäkring som gäller för tex skidåkning utanför pister och upp till 6000 meters höjd. Totalt finns 40 000 km markerad led, som sköts mest av frivilliga och man har några få anställda för skötsel och underhåll. Det är svårt att få frivillig personal för längre perioder men lättare för kortare perioder. Det är också svårt att hitta personer med rätt kunskap. Klubbarna upphandlar och har kontrakt med de som sköter mat och service i hytterna. Avgifterna för övernattning går till klubbarna. Entreprenören tar alla intäkter på mat och ev annan service, tex transport. Det är samma avtal i alla hytter. ÖAV hjälper till med kontraktsskrivning och kontakt med myndigheter. Det är också lika föra alla att hytten måste vara öppen under säsong, mm. ÖAV har också kurser och utbildningar i olika ämnen. Hjälper också till vid byggnationer och renoveringar av hytter. I första hand ersätter man gamla hytter – inga nybyggnationer. 18 Miljöfrågorna är viktiga och man arbetar också på lösningar för dricksvatten och sopor/avlopp vid hytterna eftersom det är lite speciellt i väglöst land. Det finns en handbok för miljöfrågorna. Det finns linbanor för transporter till olika hytter som nu byggs om för att också kunna ta personer. ÖAV sköter den övergripande marknadsföringen och ger ut tidningen Bergauf som är medlemstidning. Man marknadsför också färdiga ”paket” med publika transporter tex vandring längs ”fredens väg” som ligger i den norra delen av Tirol. ÖAV menar att det är viktigt att bygga in transporter i turerna. ÖAV arbetar också med kampanjer mot äldre och en matkampanj. Antalet gästnätter ökar – både sommar och vinter -‐‑ andelen unga ökar också. Detta kan bero på att det är behagligt klimat i bergen under sommaren . Hytterna ligger ofta lätt tillgängliga uppe i dalar inte så långt från byarna. Klubbarna är aktiva när det gäller att marknadsföra hytterna. Klubbarna och ÖAV arrangerar organiserade turer både i Österrike och utomlands. Tyskland står för den största delen av besökarna men Italien utgör också en stor andel av områdets besökare. Ekonomin runt hytterna, vandring och ski-‐‑touring är mycket viktig och är större än cityturismen. Utförsåkningen är fortfarande störst. Vintern är den viktigaste säsongen i Österrike men sommaren kommer mer och mer tack vare vandringsturismen. Försäljningen av ski-‐‑touring utrustning ökar mer än försäljningen av utförsutrustning. Medlemsantalet för ÖAV ökar. ÖAV har blomman Edelweiss som symbol och organisationen har firat 150 år. I Österrike finns i princip samma regler för Allemansrätt som i Sverige men bara i de högre regionerna, inte i de befolkade dalarna. Marken på hög höjd är mest ägd av staten 3.9 PROCESSEN LAPONIA Världsarvet Laponia har en särställning i delar av det fjällområde som förstudien 19 omfattar. Laponiatjuottjudus – Laponiaförvaltningen har ett totalansvar för Världsarvet Laponia, målet är bland annat ökad turism med hänsyn till de olika intressen som finns i området. Laponiatjuottjudus är ett nationellt pilotprojekt för lokal förvaltning av ett avgränsat område. Detta sätt att förvalta natur är nytt för Sverige. Laponiatjuottjudus Fakta ”Laponia med de stora skogarna, väldiga fjällen och de vida myrarna blev 1996 utnämnt till världsarv av FN-‐‑organet Unesco. Det är ett kärnområde för samisk kultur och ett av de största sammanhängande naturlandskapen i Europa. Det är också det enda kombinerade natur-‐‑ och kulturarvet i Norden, och ett av fyra världsarv i världen som representerar urfolks landskap. I det här 9 400 kvadratkilometer stora området finns en levande samisk kultur och renskötsel. Det som vid första anblicken ser ut att vara ett land så gott som opåverkat av människor, bär spår som sträcker sig tillbaka till istiden. Människor har bott i Laponia i tusentals år och har fört över kunskaper om områdena från generation till generation. Världsarvet är hem för både djur och människor och arbetsplats för de renskötande 20 samerna. Det är också ett viktigt område för friluftsliv, forskning och turism och för lokalbefolkningen i Jokkmokk och Gällivare kommuner. Ett världsarv är ett natur-‐‑ och/eller kulturområde som är av värde för hela mänskligheten. Det är ett arv som ska lämnas över till kommande generationer. Laponia är skapat av de många skyddade områden som har funnits här sedan början av 1900-‐‑talet. Sarek och Stora Sjöfallet/Stuor Muorkke var två av Europas första nationalparker när de bildades 1909. Granne med dem ligger högfjällsområdet Padjelanta/Badjelánnda, och urskogarna och myrlanden i Muddus/Muttos, nationalparker båda två. I Laponia finns också det väldiga naturreservatet Sjávnja och det mindre naturreservatet Stubbá. Världsarvet omfattar också några värdefulla områden som gränsar till nationalparkerna Sarek och Badjelánnda; glaciärlandet i Sulidälbmá, deltalandet Ráhpaäno suorgadahka (Lájtjauredeltat) och Tjuoltavuobme. I Laponia finns sju samebyar; fjällsamebyarna Luokta Mávas, Tuorpon, Jåhkågaska tjiellde, Sirges, Unna tjerusj, Baste cearru och skogssamebyn Gällivare. Skogssamebyarna Sierri och Udtja har också rätt att bedriva renskötsel i vissa områden. Omkring 50 000 renar finns i området och är grundpelare för den samiska kulturen. Många människor beskriver Laponia som ”vildmark” – en av Europas största och sista. För de flesta samer är Laponia landet där förfäderna funnits och verkat under lång tid – ett hem. Ett område som inrymmer både möjligheter till försörjning, kultur och egna rötter bakåt i tiden.” Ur Laponiaförordningen:
”2 § Med Laponiatjuottjudus avses i denna förordning en ideell förening
som har bildats för förvaltning av världsarvet Laponia och som består av
samebyarna Báste cearru, Gällivare, Jåhkågasska tjiellde, Luokta-Mávas,
Sierri, Sirges, Tuorpon, Udtja och Unna tjerusj samt Länsstyrelsen i Norrbottens
län, Naturvårdsverket, Gällivare kommun och Jokkmokks kommun.
3 § Länsstyrelsen i Norrbottens län får i fråga om världsarvet Laponia
överlåta till Laponiatjuottjudus att
1. förvalta och sköta de nationalparker och naturreservat som ingår i Laponia
enligt den skötselplan och de föreskrifter som gäller för parkerna och reservaten
samt enligt den förvaltningsplan som i enlighet med Förenta nationernas
samarbetsorgan Unescos riktlinjer har tagits fram för Laponia,
2. utföra rovdjursinventeringar,
3. sprida kunskap och information om de värden som ligger till grund för
världsarvsutnämningen samt om de nationalparker och naturreservat som ingår
i Laponia, och
4. i enlighet med skötselplanen och förvaltningsplanen
a) svara för att de byggnader och anläggningar för det rörliga friluftslivet
som finns inom Laponia används på ett sätt som är förenligt med ändamålet
med Laponia,
b) underhålla och sköta de delar av fjälledsystemet som finns inom Laponia.
21 c) underhålla, sköta och utveckla anläggningar och byggnader för det rörliga
friluftslivet samt övrig verksamhet inom Laponia.
4 § Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får inte överlåtas enligt 3 §.”
3.10 RENNÄRINGEN I SVERIGE Textavsnittet ”Rennäringen i Sverige” är hämtad från Sametingets hemsida (2014) Renskötseln är en stark samisk näring som i Sverige är förbehållen samerna, enligt Sveriges grundlag. Renskötselrätten bygger på urminnes hävd och är ingenting som samerna "ʺfått"ʺ av staten. All rennäring bygger på det fria naturbetet eftersom renar är vandringsdjur. Samebyar Renskötselrätten kan bara utövas av en same som är medlem i en sameby. En sameby är en ekonomisk och administrativ förening som enligt lag för medlemmarnas gemensamma bästa ska leda renskötseln på ett visst geografiskt område. Det finns 51 samebyar i Sverige. Renskötsel bedrivs på ungefär 52 procent av Sveriges yta. Av dessa är 33 fjällsamebyar, 10 skogssamebyar och 8 koncessionssamebyar där renskötsel bedrivs med särskilt tillstånd. 15 samebyar har sina marker i Swedish Laplands fjällområde. Renskötare och renägare Det finns cirka 4 600 renägare, varav 85 procent bor i Norrbottens län. Inom en sameby finns flera renskötselföretag. Omkring 2500 personer i Sverige har sin huvudsakliga inkomst från renskötsel. Renskötaryrket har blivit ett mansdominerat yrke. Det är oftast en man som arbetar heltid i företaget. Familjemedlemmar hjälper till när arbetet så kräver, till exempel vid renskiljning och kalvmärkning. Stora betesarealer Antalet renar varierar i cykler mellan 225 000 och 280 000 i vinterhjord. Rennäringen är beroende av stora betesarealer eftersom renarna rör sig efter årstidsväxlingarna. För vandringarna mellan olika betesmarker utnyttjar renen bestämda vandringsleder. Under vissa tider på året, framför allt i samband med kalvmärkning, höstslakt och flytt till vinterbetesområdena, samlar renskötarna renarna i större hjordar som drivs efter urgamla flyttleder. Det är inte alldeles enkelt att ändra en flyttled eftersom renarna är lättskrämda vanedjur. 22 Störningar Renar är känsliga för störningar från andra markanvändare och rovdjur. Det gäller särskilt på våren när kalvarna föds. Andra tillfällen är när renarna samlas och drivs i hjordar till rengärden för kalvmärkning eller skiljning. Vid flytt till och från vinterbetesmarkerna kan flyttlederna innehålla svåra passager som t ex älvar, vägar eller järnvägar. Vid vila och bete under flyttningar måste renarna få vara ostörda. Om renarna skräms av rovdjur, hundar eller människor kan hjorden splittras och flera dagars arbete för renskötarna vara spolierade. I vissa områden ligger betesmarkerna långt ifrån varandra och flyttlederna är avskurna av exempelvis bilvägar och järnvägar. Då måste renarna fraktas med lastbil. Traditionsbärare Renskötseln av idag är främst inriktad på köttproduktion. Tämjda renar används ofta i turismen eller för "ʺrenrace"ʺ. Renskötseln spelar fortfarande stor roll i den samiska kulturen. Den är en traditionsbärare med stort symbolvärde. Att vara renskötare är ett hårt yrke, men det är också en livsstil. Som renskötare är man en bärare och förmedlare av den samiska renskötselkulturen. Storslagen Fjällmiljö Regeringen har uppdragit åt Naturvårdsverket att ta fram ett förslag till en strategi med etappmål, styrmedel och åtgärder som ska bidra till att miljökvalitetsmålet ”Storslagen fjällmiljö” nås. Resultatet redovisades i maj 2014. Riksdagens definition av miljökvalitetsmålet: "ʺFjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur-‐‑ och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar."ʺ Sammanfattning av Naturvårdsverkets förslag till strategi för miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö: ”För att bemöta de trender som finns och stärka arbetet med att nå miljökvalitetsmålet föreslår Naturvårdsverket etappmål med tillhörande åtgärder för tre centrala områden: anspråk på fjällområdet, förutsättningar för ett betespräglat fjällandskap samt terrängkörning. Vi har även identifierat ett antal andra viktiga områden där det krävs särskilda insatser, men som inte bedöms kräva etappmål. För att bidra till att lösa problemen med olika intressens anspråk på mark och vatten och bristande planering föreslås följande etappmål: ”Senast år 2018 har olika intressens behov och anspråk på mark och vatten i fjällområdet kartlagts och förslag tagits fram på hur dessa behov och anspråk kan 23 vägas samman.” För att upprätthålla det betespräglade, storslagna landskapet och därigenom bidra till den biologiska mångfalden och kulturmiljövärden föreslås följande etappmål: ”År 2020 finns förutsättningar för ett hållbart renbete i fjällområdet.” För att minska den negativa påverkan som terrängkörningen ger med skador på mark och vegetation samt buller och annan störning på djur och människor, föreslås följande etappmål: ”År 2020 har terrängkörningen på barmark och snö anpassats så att bullerstörning samt mark-‐‑ och vegetationsskador förebyggts genom tystare fordon och kanalisering.” Utöver de tre förslagen till etappmål föreslås ytterligare insatser för att nå miljökvalitetsmålet. Det handlar om insatser för områden med särskilda betesbehov, för särskilt värdefull natur, för kulturmiljövärden samt för bättre ledsystem. Dessa insatser kommer att bidra till förbättrade förutsättningar för biologisk mångfald, förbättrade upplevelsevärden för människor och förbättrad kunskap om fjällområdets natur-‐‑ och kulturmiljövärden. Samtidigt bidrar insatserna till att minska intressekonflikter samt brister i regelverk, regelefterlevnad och planering. Dessutom föreslår vi att Sametinget bör bli en myndighet med ansvar i miljömålssystemet. Sammantaget innebär våra förslag en uppskattad kostnad på cirka 210 miljoner kronor fram till år 2020. Det är viktigt att beslut om strategin fattas snart så att genomförandearbetet kan komma igång. Vi bedömer att vissa förslag kan genomföras redan år 2015, men att tyngdpunkten i genomförandet ligger från år 2016 och framåt då tillräckliga resurser har tillförts relevanta anslag i statens budget.” 3.11 FORSKNING I FJÄLLEN Naturvårdsverket har också avsatt medel för forskning kring fjällområdet. Forskningssatsningen vill uppmuntra ett helhetsperspektiv på fjällandskapet och bygger på nära samverkan mellan berörda fjällaktörer. Forskningen stödjer miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Syftet med forskningssatsningen är att skapa fördjupad förståelse för fjällvärldens konflikter och möjligheter och att med respekt för olika perspektiv främja en hållbar utveckling. Satsningen präglas av en strävan att koppla samman ekologisk, ekonomisk och social/kulturell hållbarhet och uppmuntrar ett helhetsperspektiv på det levande fjällandskapet. 24 Naturvårdsverket har, för perioden 2013-‐‑2015, låtit de utvalda forskningsprojekten dela på 26 miljoner kronor. Stora delar av fjällen är skyddade för att natur och kulturvärden ska bevaras, men fortfarande finns det viktiga områden som saknar skydd mot framtida exploateringar. Värdefulla miljöer och möjligheten till ett rikt friluftsliv riskerar att försämras av fler vindkraftsanläggningar och ökad prospektering och brytning av värdefulla mineraler. Dessutom används allt fler snöskotrar i fjällänen och de påverkar miljökvaliteten främst genom oönskat buller. Fortsatt renskötsel liksom annan djurhållning behövs för att bevara ett vidsträckt och betespräglat fjällandskap som erbjuder livsmiljöer för många arter. Samtidigt måste rennäringens behov av stora sammanhängande betesområden balanseras mot behovet av anläggningar för bland annat friluftsliv, naturturism, vindkraft och mineralbrytning. Ökande turism, fler terrängfordon och ökande intresse för exploatering och nyttjande av fjällen riskerar att försvåra för renskötseln, och därmed även den positiva påverkan betet har för den biologiska mångfalden. En annan konflikt gäller storleken på rovdjursstammarna som påverkar renskötseln på flera sätt. Olika intressen som vill använda fjällen behöver öka sin samverkan för att de känsliga miljöerna ska kunna utvecklas och nyttjas på ett hållbart sätt. Ny forskning behövs dessutom för att motverka bristen på kunskap om vad fjällen och dess ekosystem tål. Hit hör hur fjällens naturvärden kommer att påverkas av den pågående klimatförändringen. Kunskapen om fjällvärldens kulturmiljöer, fornlämningar och det samiska kulturarvet behöver också öka.” Naturvårdsverket, Storslagen Fjällmiljö Snöskoter/helikopter ”Körning med skoter är tillåten på väl snötäckt och tjälad mark, om det inte finns risk för
skador på mark och vegetation. Skotertrafiken är reglerad eller förbjuden i stora delar av
fjällen. Skoterkörning ska alltid ske med stor hänsyn till djur, natur och friluftsliv.”
Länsstyrelsen i Norrbottens län Snöskoterkörning är reglerat (skotertrafik är förbjuden, tjänstetrafik tillåten under speciella förutsättningar) i stora delar av fjällområdet. I vissa av fjällens regleringsområden finns dock vissa skoterleder som enda tillåtna färdvägar för snöskoter. I vissa områden är snöskotertrafiken mycket omfattande. Det finns tre olika slag av regleringsområden för skotertrafik; A, B och C-‐‑områden. 25 •
•
•
Inom A-‐‑områden finns inga allmänna skoterleder och skotertrafiken är mycket starkt begränsad. Inom B-‐‑områden finns ett fåtal allmänna leder som får användas. Inom C-‐‑områden kan det finnas flera allmänna skoterleder. Kebnekaise snöskoterregleringsområde Ett omfattande system av vandrings-‐‑ och skoterleder, fjällstugor och andra fjällanläggningar skapar goda förutsättningar för friluftsliv. Friluftslivet har fortsatt god tillgång till bullerfria miljöer. I vissa områden och under vissa perioder kan det dock förekomma störande buller från flyg eller skotertrafik. Inom minst 90 procent av nationalparksarealen är bullret från flyg försumbart. Tillfälliga förbud för snöskotertrafik kan införas vid behov. Under våren då renarna har sin kalvning införs ofta tillfälliga förbud. 26 Snöskotertrafik i fjällen är delvis en kontroversiell fråga. Många skidåkare vill färdas i en natur som är fri från buller vare sig bullret kommer från snöskotrar eller helikoptrar. Snöskotertrafiken är naturligtvis en vinterfråga och helikoptertrafiken en helårsfråga. Heliskiing är också en aktivitet som ibland ifrågasätts. En stor del av trafiken med snöskoter och helikopter är nyttotafik (STF, länsstyrelsen, rennäringen, polis, turistföretag, m.fl). Infrastrukturen i fjällen skulle aldrig kunna upprätthållas utan snöskotrar och helikoptrar. Tack vare dessa transportmöjligheter finns det bland annat stugplatser, stugvärdar, gasol, ved, sophämtning och butiker i väglöst land. Snöskotrar och helikoptrar är också viktiga för fjällsäkerheten. Konflikten om rätten att köra snöskoter handlar ofta om lokalbefolkningens möjligheter att under ett korta perioder (lördag-‐‑söndag), jaga, fiska och i övrigt vistas i sitt närområde. Detta står ibland i konflik med människor som reser långväga ifrån för att uppleva den ”orörda” fjällnaturen. Vilken av dessa kategorier fjällbesökare har tolkningsföreträde? Knappast någon av dem, det måsta handla om ömsesidig förståelse och respekt för olika behov och önskemål. Befolkningen i fjällkommunerna känner sig ofta dikterade av ”Stockholm”. Dock bör en översyn av framtidens snöskotertrafik göras samt en revidering av regleringsområdena. Nya områden måste kanske regleras och nya leder dras i vissa förbudsområden. Kontrollen av otillåten snöskotertrafik i förbudsområden måste förbättras då den idag är i det närmaste obefintlig. 3.12 BESÖKSNÄRING I SVERIGES NATIONALPARKER Regeringen har gett Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med länsstyrelserna se över äldre föreskrifter för nationalparker. Målet är i första hand att ta bort onödiga begränsningar för friluftsliv och naturturism. Naturvårdsverkets bedömning är att syftet med nationalparkerna inte påverkas negativt av förslagen. Det innebär att de naturvärden som finns inte kommer att påverkas negativt. I arbetet med översynen har man utgått från att det inte spelar någon roll om en verksamhet är kommersiell eller inte. Storleken och karaktären på en verksamhet kan 27 ha betydelse för risken för skador – inte om arrangören tar betalt för arrangemanget eller inte. Naturvårdsverket och länsstyrelserna har bedömt att vissa typer av organiserad verksamhet kan skada nationalparkens värden, därför föreslår man antingen samrådsplikt eller tillståndsplikt. Men eftersom förutsättningarna i nationalparkerna är så olika så ser förslagen olika ut för de olika nationalparkerna. Till exempel kan ett arrangemang i en nationalpark kräva tillstånd, men inte i en annan. Det ger länsstyrelsen en möjlighet att i varje enskilt fall bedöma om verksamheten kan påverka syftet med parken negativt och i så fall förbjuda eller reglera verksamheten på lämpligt sätt. I samband med översynen har Naturvårdsverket även passat på att se över andra delar av bestämmelserna. Översynen omfattar 16 nationalparker och genomförs i samråd med berörda länsstyrelser. Länsstyrelserna har haft samråd med berörda organisationer och andra närmast berörda. Därefter har Naturvårdsverket jämfört förslagen för de olika nationalparkerna och i samråd med länsstyrelserna tagit bort skillnader som inte kan motiveras utifrån förutsättningarna i varje enskild nationalpark. De nya reglerna beräknas vara klara under 2014. 3.13 EXPLOATERINGSANSPRÅK I FJÄLLOMRÅDET De senaste årens ökande tryck på exploatering av fjällen och närliggande områden har drastiskt förändrat villkoren för renskötseln och besöksnäringen. Alla typer av exploatering måste vägas samman till en enhet och inte behandlas var för sig. Sverige behöver en samordnad fjällplanering. Besöksnäringen måste ha en gemensam företrädare som kan tillvarata dess intressen mot myndigheter och andra aktörer. Swedish Lapland Tourism måste vara en naturlig remissinstans i alla processer som rör exploatering och alltid komma in i ett tidigt skede. I Norrbotten bedrivs en omfattande prospekteringsverksamhet av ett antal svenska och internationella gruvföretag. För att bedriva prospekteringsarbete kan det krävas tillstånd enligt flera olika lagar och förordningar förutom minerallagen (ML) även bland 28 annat miljöbalken (MB) och terrängkörningslagen (TKL), kulturminneslagen (KL) med de till respektive lag hörande förordningar. För mineralprospektering behövs ett särskilt undersökningstillstånd som beviljas av Bergsstaten. Bestämmelserna om detta finns i minerallagen och mineralförordningen (MF). Inom obrutna fjällområden (4 kapitlet 5 § MB) ska länsstyrelsen lämna medgivande till undersökningsarbetena. Dessutom ska samråd enligt 12 kapitlet 6 § MB alltid ske med länsstyrelsen inom obrutna fjällområden. Länsstyrelsen kan vid medgi-‐‑
vande och samråd besluta om de begränsningar och skyddsåtgärder vid arbetets genomförande som behövs för att skydda naturmiljön. Citat ur Sveriges Riksdag, motion 2013/14:N378 ”Miljöbalken innehåller grundläggande regler som ska gälla för miljö-‐‑ och hälsopåver-‐‑
kande verksamheter och åtgärder även om dessa omfattas av annan lagstiftning exempelvis minerallagen. Miljöbalken och de andra lagarna gäller alltså parallellt i den bemärkelsen att regler om vad som ska iakttas för en viss verksamhet eller åtgärd kan finnas både i miljöbalken och andra lagar. För verksamhetsutövaren innebär detta att det inte är tillräckligt med att ha ett tillstånd enligt en speciallag utanför balken om verksamheten kan påverka miljön och människors hälsa. Det är alltid den som bedriver en verksamhet som är ansvarig för att miljöbalkens regler följs”. Undersökningstillstånd beviljade i fjällområdet väster om Kiruna 29 Miljöbalken kapitel 2 innehåller allmänna hänsynsregler som bland annat innebär att den som tänker bedriva en verksamhet måste ha tillräcklig kunskap för att kunna avgöra vilka miljö-‐‑ och hälsorisker det medför och hur dessa ska motverkas (kunskapskravet). Verksamhetsutövaren ska också vidta de åtgärder och försiktighetsmått som krävs för att undvika skador (försiktighetsprincipen). I samma syfte ska vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Bevisbördan för att reglerna följs ligger alltid hos verksamhetsutövaren (bevisbörderegeln). För alla verksamheter ska en lämplig lokalisering väljas (lokaliseringsprincipen). Eventuella framtida gruvetableringar i fjällregionen kommer att få omfattande konsekvenser för bland annat besöksnäringen och renskötseln. Undersökningstillstånd finns bland annat för stora områden nära Nikkaluokta och Kebnekaise. Ledamöterna från Sametingen har besökt det omstridda området i Kallak utanför Jokkmokk där det brittiskägda företaget Beowolf mining har inlett provbrytning av järnmalm. Samerna kräver att gruvplanerna stoppas och att man själva ska få bestämma över naturtillgångarna i Sapmi-‐‑ Samernas land. Den del av besöksnäringen som driver verksamhet i fjällen och andra naturområden använder precis som rennäringen en oändlig resurs för sin inkomstkälla. Gruvindustrin använder en ändlig resurs. Gruvetableringar har i lagens mening en starkare ställning än både renskötseln och besöksnäringen, trots att gruvor i långa perspektivet i fjällområdet knappast är att hänföra till epitetet hållbar utveckling. FN:s rasdiskrimineringskommitté har utryckt sin oro över att Sverige inte respekterar samers rättigheter till mark och att den svenska staten – utan samers samtycke – öppnar upp för en växande gruvnäring inom de samiska områdena. Efter flera års arbete har Sametingets plenum enats tvärpolitiskt om en gemensam hållning när det gäller mineraler och gruvor i Sápmi. Det som framförallt tydliggjorts är varje sames enskilda rätt att säga nej till verksamheter som påverkar deras traditionella landområden, innan t.ex gruvverksamhet påbörjas. 30 Tills dess att ILO 169 är ratificerad och implementerad i Sverige anser Sametinget att ytterligare mineralexploatering och prospektering av Sápmi inte ska få ske. Urban Emanuelsson, professor Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Fjälldelegationens konferens i Åre 2013. ”Vi vet däremot att renbetet är en nyckelfaktor för att upprätthålla artrika system i fjällen.” ”Bra leder i fjällen är ett viktigt mål och viktigt verktyg för ett hållbart nyttjande av fjällandskapen. Turism är viktig i fjällen.” Exportvärdet för besöksnäringen är i det närmaste dubbelt jämfört med exportvärdet för järn & stål och ca fem gånger så hög som exportvärdet för järnmalm. Turismens exportvärde i hela landet jämfört med andra varuområden 2012 (miljarder kronor). Industrimaskiner Turism Järn & stål Livsmedel Personbilar Trävaror Möbler Järnmalm 111,0 106,5 57,1 48,0 37,6 30,2 16,6 23,8 Exportstatistiken visar tydligt skillnaden mellan järn, stål, järnmalm och turism vilket borde innebära att framtida satsningar i första hand bör göras inom besöksnäringen. Bergstatens direktiv borde kunna förändras och anpassas till dagens förutsättningar där större hänsyn tas till ren-‐‑ och besöksnäringen. Bergstaten och länsstyrelsen måste också på ett någorlunda relevant sätt kunna bedöma den ekonomiska statusen hos de företag som ansöker om undersökningstillstånd för att undvika framtida konkurser och långsiktig negativ miljöpåverkan. Vindkraft För att bygga vindkraftverk krävs tillstånd enligt olika lagstiftningar. Länsstyrelsen beslutar om tillstånd för större vindkraftsetableringar på land och prövar också överklaganden av kommunala beslut om vindkraft. Vem gör prövningen? Tillståndsprövning görs av Länsstyrelsen när det gäller: 31 •
•
Två eller fler vindkraftverk som är högre än 150 meter Sju eller fler verk som är högre än 120 meter Under dessa gränser räcker det med en anmälan och bygglov hos kommunen. Vindkraftsparker till sjöss eller till havs prövas av Miljödomstolen. Vid prövningen vägs verksamhetens miljöpåverkan mot olika enskilda och allmänna intressen. Tillståndet reglerar bland annat var vindkraftverken får placeras. När ärendet prövas vägs det in en rad olika faktor såsom påverkan på växt-‐‑ och djurliv, skydd av kultur-‐‑ och naturmiljöer, mm. Delar av vindkraftsparken på fjället Sjisjka söder om Kiruna Att pröva vindkraftverk följer samma process som att pröva annan verksamhet som klassas som miljöfarlig verksamhet enligt 9 kapitlet i miljöbalken. Det finns emellertid en viktig skillnad och det är det så kallade kommunala vetot. Det kommunala vetot finns enbart vid prövning av vindkraftverk och innebär att prövningsmyndigheten, det vill säga Länsstyrelsen eller Miljödomstolen, endast får ge tillstånd till vindkraftverk om kommunen har godkänt det. För närvarande finns tre vindkraftsparker nära det obrutna fjällområdet. Peurravaara (Viscaria) Kiruna 6 verk, Uljabuourda Arjeplog 18 km sydväst om samhället 10 verk (tillstånd för 12 verk), Sjisjka Gällivare ca 58 km norr om centralorten längs järnvägen på fjället Sjisjka 30 verk. Skogsbruk i fjällnära skogar ”En betydande del av den svenska biologiska mångfalden finns i skogslandskapet och är beroende av att en tillräckligt god miljöanpassning av skogsbruket sker. Myndigheterna och skogsbruket 32 har ett gemensamt ansvar för att bevara skogslandskapets natur och kulturmiljövärden.” SOU 2012:15 Fjällen som symbolområde Sammanfattat kan det konstateras att fjällen är ett symbolområde både nationellt och internationellt för rennäringen, besöksnäringen natur-‐‑ och kulturupplevelser varför området måste undantas för exploatering och få ett långsiktigt skydd. Detta definieras klart och tydligt det Regionala tillväxtprogrammet och den Regionala utvecklingsstrategin. Renskötseln har under lång tid tvingats stå tillbaka för en lång rad av exploateringar och besöksnäringen är i idag en av regionens viktigaste näringar. Både renskötseln och besöksnäringen är långsiktigt hållbara näringar och beroende av varandra för att kunna utvecklas. Renskötselns roll för bevarande av fjällmiljön är viktig. Den samiska kulturen med renskötselsn inräknad är en av regionens viktigaste och attraktivaste kulturyttringar. Den samiska kulturen tillför besöksnäringen stora värden som upplevelser, slöjd/konsthantverk, mm. RTP, Regionalt tillväxtprogram Natur-‐‑ och kulturmiljöer ”I Norrbotten finns nationalparker och världsarv som är internationellt välkända, natur-‐‑ och kulturarv som brukas och förädlas. Tillsammans med länets kulturarv och omväxlande kulturmiljöer utgör naturen och klimatet fördelar som är värdefulla för länets besöksnäring men också för att skapa attraktiva livsmiljöer.” ”Länets starka expansion av företag inom besöksnäringen och de kulturella och kreativa näringarna är en viktig potential för tillväxt. Inom dessa näringar arbetar många kvinnor, unga och utrikes födda. Regionens besöksnäring under varumärket Swedish Lapland har stor dragningskraft. Dessutom visar besöksnäringen i regionen gång på gång sin höga innovationsförmåga i och med att några av världens mest kända turistiska varumärken uppstått just här. Ungas entreprenörskap och företagande har stora möjligheter till utveckling när de kulturella och kreativa näringarna växer.” ”Länets landsbygd utgör en god bas för satsningar på bland annat besöksnäringen där utbudet av kultur-‐‑ och naturupplevelser bidrar till många unika upplevelser. För att kunna skapa mervärden och hållbar tillväxt i hela länet är det viktigt med ett samspel mellan landsbygd och tätort en viktig faktor. De samiska företagen har särskilda utvecklingsförutsättningar och bidrar även till att öka mångfalden och differentieringen 33 av länets näringsliv. Rennäringen kan kombineras med turism och företagande inom tjänste-‐‑ och kunskapssektorn.” RUS Regional utvecklingsstrategi Attraktivitet och livskraft ”Vi ska: – Förmedla kunskap om Norrbotten och våra variationsrika livsmiljöer för att stimulera inflyttning, investeringar och för att skapa nya jobb. – Utveckla länets upplevelsenäring genom en hållbar näringslivsutveckling i kombination med att natur och kulturvärden bevaras. – Bevara och förädla kultur och kulturarv, exempelvis samiskt kulturföretagande, samt värna om minoritetsspråken, naturen och miljön nu och för kommande generationer.” 4 PROJEKTETS GENOMFÖRANDE Projektet har genomförts genom att intervjua personer som på ett eller flera sätt har anknytning till fjällområdet inom olika segment. Två studieresor har genomförts. Avsikten med studieresorna har varit att besöka destinationer som är etablerade i sin exportmognad och lära av deras erfarenheter. Projektledaren har delatgit i seminarier och möten där fjällfrågor behandlats. Ett flertal rekognoseringsturer har också genomförts, b.la till fjällen norr om Jäckvik, Kebnekaise/Abisko och Padjelanta. Projektledaren har under projekttiden haft nära kontakt med Länsstyrelsens Fältenhet, STF, Laponiatjuottjudus, entreprenörer, kommuner, m.fl. 4.1 STUDIERESOR/REKOGNISERINGSTURER Studieresa. Innsbruck Österrike, där följande organisationer besöktes: Oesterreichischer Alpenverein, Oesterreichischer Alpenverein fungerar ungefär som svenska STF men har hela sin verksamhet i de högre belägna delarna av Alperna. De sköter via sina lokala sektioner stugor (hütter) och leder. Tirol Verbung och Innsbruck Tourismus. Tirol Verbung är en marknadsföringsorganisation för provinsen Tirol. De arbetar uteslutande med platsmarknadsföring. 34 Innsbruck Tourismus är den lokala organisationen för besöksnäringen i Innsbruck. I Swedish lapland kan jämförelse göras med tex Visit Luleå, Destination Piteå, Destination Skellefteå, m.fl. Studieresa. Zermatt/Monte Rosa Hütte, Schweiz Hutte som är en moderna anläggning i väglöst land med energilösningar som gör att den till vissa delar är självförsörjande med el och värme. Rekognoseringsturer. Två områden har besökts under vinterperioden –Kungsleden, Jäckvik – Kvikkjokk och fjällområdet mellan Abisko och Kebnekaise. Delar av Padjelantaleden och fjällen väster om Abisko har vandrats under sommarperioden. Förstudien har Genomförts under perioden juni 2013 – juni 2014 Lista på intervjuade personer: Anders Lundgren Anders Morell Claes Jörgen Pool Birger Dynesius Christina Rådelius Ingemar Kristell Lennart Pittja Ingela Edholm Forsberg Mattias Berglund Lotta Svensson Mikael Reinholdsson Bo Häggroth Per Johansson Jakob Ebner Harald Eriksen Nils Hallberg Ulrika Karlsson Anders Nygårds Andreas Sarri Anna Sarri Anna Zachrisson Annelie Päiviö Ingrid Inga Kiruna kommun länsstyrelsen Norrbotten Bearfoot North/STF STF Tillväxtverket Tjuonajåkk (fd) Visit Sapmi Arjeplogs kommun Avki Destination Arctic Circle Arjeplogs kommun Arjeplogs kommun länsstyrelsen Dalarna länsstyrelsen Dalarna Trondheims Turistförening Naturvårdsverket Naturvårdsverket Jokkmokks kommun Sarriland AB, Ladtjojaure Nikkaluokta Sarri AB, Nikkaluokta Umeå Universitet, Umeå Strukturum, Jokkmokk Strukturum, Jokkmokk 35 Barbara Frilund Ekberg Bo Evert Britta Wännström Kjell Sundvall Dharma Johansson Martina Rosenberg Dick Johansson Erik Granerot Eva Furmark Eva Oskarsson Ulf Hansson Bernt Wennström Hans Norén Eva Johansson Jan Johansson Håkan Håkansson Inger Junkka Lo Fischer Magnus Ling Matti Holmberg Moa Holmlund Calle Österlin Peter Schlyter Niklas Pärnerstedt Thomas Brandlöf Åsa Nordin Jonsson Camilla Carlsson Stefan Henriksson Per-‐‑Olov Wikberg Björn Helamb Monica Helamb Robert Lidström Tina Viklund Johan Sandlund Ann Margret Påve Erik Hellberg STF Svenska Fjällklubben Länsstyrelsen Norrbotten Fältenheten, länsstyrelsen Norrbotten Kiruna lapland Kiruna Lapland Abisko Mountain Lodge Statens Fastighetsverk, Jokkmokk Trafikverket, Luleå Fältenheten, länsstyrelsen Norrbotten Gällivare kommun Gällivare kommun STF Vuonatviken Vuonatviken länsstyrelsen Norrbotten, fd Stora Sjöfallet Fältenheten (Abisko Naturrum), länsstyrelsen Norrbotten STF Jokkmokksguiderna Stockholms universitet, fd Fältenheten, länsstyrelsen Norrb. Stockholms Universitet Stockholms Universitet STF Destination Jokkmokk Laponiatjuottjudus länsstyrelsen Norrbotten Naturvårdsverket Naturvårdsverket Vuoggatjålme Vuoggatjålme Sandvikens Fjällgård Vuoggatjålme Arctic Charter BLT Naturvårdsverket 36 Ulf Lovén Ingemar Israelsson Helena Runeberg Göran Gabling Wictoria Wadman 5
Svenska Ekoturismföreningen länsstyrelsen Norrbotten Fältenheten STF, Abisko turiststation Länsstyrelsen i Jämtlands län Länsstyrelsen i Jämtlands län SAMMANFATTNING AV INTERVJUER Sammanlagt har ca 65 personer intervjuvats. Följande synpunkter återkommer hos nästan alla dessa personer som svar på frågan vad som är viktigt om besöksnäringen ska kunna utvecklas: 1. Varumärket ”Kungsleden” (Swedish Lapland trail?) måste stärkas och leden ska vara tillgänglig i hela sin längd (Abisko – Ammarnäs/Hemavan) med del-‐‑
sträckor och ”loopleder”. 2. Bättre kommunikationer till och från området behövs och att tidtabeller synkroniseras och anpassas till besökarnas behov (tåg, flyg, buss och vägarstandard). 3. Det behövs bättre standard på leder, vindskydd och stugor. 4. Bättre service på vissa stugplatser gärna med matservering. Leder i ”loop” för 2-‐‑
3 dagars vandring/skidåkning nära platser med fullservice som exempelvis Abisko och Nikkaluokta, bör etableras. 5. Rennäringen/samebyarna ska vara delaktiga i utvecklingen av besöksnäringen. 6. Samverkan och informationsutbyte mellan alla aktörer måste etableras. 7. Kommersiell verksamhet i väglöst land – vem ska ha rätt till det – alla eller bara vissa aktörer? Frågan behöver utredas. 8. Fjällområdet behöver delas in i zoner där antalet besökare begränsas i olika steg. 9. Uppförandekoder som gäller rennäringen, nedskräpning, mm måste etableras och kommuniceras till besökare. 10. Kommunerna måste ta ett större ansvar för utvecklingen i fjällen. Inom den kommunala driften bör speciella ansvarsområden/avdelningar med egen budget etableras för fjällen (jfr kommunerna i Bottenvikens skärgård). 11. Länsstyrelsen bör vara aktiv i fjällsamarbetet och tilldelas nödvändiga medel för att en godtagbar standard ska kunna upprätthållas på vindskydd, leder och broar. 37 12. Lokal förvaltning av leder och stugor bör etableras i vissa områden. 13. Fjällområdet och dess närhet måste få ett tillräckligt skydd för att undvika exploatering. ”Uppförandekoder” i den franska nationalparken Vercors 38 6 RESULTAT OCH SLUTSATSER Steg 1. Förstudien visar på ett stort antal problemställningar som måste hanteras för att fjällområdet ska kunna utvecklas till en exportmogen hållbar tematisk destination i Swedish lapland. Swedish Lapland måste kunna presentera attraktiva reseanledningar. Resultatet av förstudien kan sammanfattas i fem punkter: 1. Samsyn Det finns en samstämmighet hos de intervjuade aktörerna om vad som måste göras för att kunna utveckla fjällområdet till en exportmogen destination. 2. Kommunikationer/resande Logistik kring resande till och från fjällområdet är avgörande för reseanledningen och möjligheten att attrahera fler gäster till besök. 3. Investeringsbehov Det framgår tydligt att standarden på stugor, vindskydd, leder, kommunikationer, mm har brister som kräver omfattande underhållsinvesteringar och nyinvesteringar för att nå målet om en exportmogren destination. 4. Samverkan Bristen på samverkan och information aktörer emellan är en allvarlig fråga som kräver stora resurser för att realisera. Samverkansprojekt kommer att genomföras 2014-‐‑2015 med Swedish Lapland Tourism som projektägare. 5. Roller och ansvar Vem/vilka aktörer har ansvar för att synkronisera och driva arbetet med att göra fjällen till en exportmogen destination? Swedish Lapland Tourism har med resultatet från förstudien i punkt 7 preciserat ett antal åtgärder som måste genomföras för att nå de uppsatta målen. 39 7 FÖRSLAG FRÅN SWEDISH LAPLAND TOURISM PÅ NÖDVÄNDIGA ÅTGÄRDER FÖR ATT UTVECKLA BESÖKSNÄRINGEN I SWEDISH LAPLANDS FJÄLLOMRÅDE 7.1
FÖRSLAGET BYGGER PÅ FÖRSTUDIENS RESULTAT Steg 2. Strategier nationella beslut/åtgärder,mm •
•
•
•
•
•
•
•
•
En strategi med Fjällprogrammet som grund skrivs för fjällområdet. Hänsyn tas till Naturvårdsverkets förslag till ”strategi för miljökvalitetsmålet Storslagen Fjällmiljö” – förslag på ansvariga aktörer: Länsstyrelsen, fjällkommunerna, Swedish lapland Tourism och Laponiatjuottjudus, klart 2015. Skapa en funktion (organiserat samarbete) för samråd och samverkan där alla fjällområdets aktörer medverkar. Swedish Lapland har erhållit medel för att tillsammans med länsstyrelsen arbeta med denna fråga, projektstart 2014-‐‑07-‐‑01. Se även avsnitt 9. Fördelningen av medel till staliga leder måste förändras till en modell där antalet kilometer leder är avgörande. Samverka med Trafikverket, transportörer, destinationsbolag m.fl kring kommunikationer. Ett enhetligt nationellt skyltprogram tas fram för fjällområdet. Nya kanaler för information etableras. Gemensam webb på samma plattform som Swedish Lapland. Webben och andra informationskanaler ska hanteras av den gemensamma funktionen för samråd. Material till detta ska tas fram gemensamt. Stärka varumärket Kungsleden (i samverkan med STF, som delvis äger varumärket). Stärka varumärket Padjelantaleden. Etablera arbetsgrupper för att genomföra föreslagna åtgärder med start hösten 2014. Steg 3. EU-‐‑projekt, regionala projekt för fysiska åtgärder •
Skapa en ”mönsterled” av Padjelantaleden som en förebild för andra leder och hur de ska kunna utvecklas. 40 •
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Bygga nya (alternativt koppla ihop befintliga leder) leder i områden nära väg/järnväg för 1-‐‑3 dagar med bra service. Prioriterade områden är Riksgränsen, Björkliden, Abisko, Nikkaluokta, Stora Sjöfallet, Ritsem, Kvikkjokk, Jäckvik och Vuoggatjålme. Skapa zoner för för olika delar av området med avsikt att minmera antalet besökare i områden som är känsliga för störningar. Avser även tidsmässig zonering. Renovering av stugor, vindskydd, broar och leder, enligt prioritering av ägare. Etablera bättre service (bla matservering) i ett första steg vid utvalda stugplatser. Prioriterade platser är: Abiskojaure (kopplat till en ”loopled”), Alesjaure och Staloluokta. Skapa leder för cykel i nära anslutning till vägar och platser som Abisko, Riksgränsen, Stora Sjöfallet, m.fl. Nya energilösningar på utvalda stugplatser, prioritering av ägare. Etablera lokal förvaltning av Kungsleden Kvikkjokk – Jäckvik (i ett första steg), inkl 2 nya stugor samt renovering av befintlig stuga i Tsielekjåkk. Formulera uppförandekoder kopplat till rennäringen och nedskräpning. Tydliggöra fjällområdet som en av Swedish Laplands tematiska destinationer. Arbeta för att naturen i fjällområdet och dess närhet får ett tillräckligt skydd för att undvika exploatering. Göra det möjligt för grupparrangemang att förhandsboka plats i stugor. Utreda frågan om vilka aktörer som ska ha rätt till kommersiell verksamhet i fjällområdet. Åtgärderna som avser infrastruktur är enbart ett första steg, detta arbete måste fortsätta kontunuerligt. 7.2 FÖRSLAG – METODER FÖR FRAMTIDA LÅNGSIKTIGT HÅLLBARA SAMVERKANSFORMER, SAMRÅD/SAMVERKAN Frågan om långsiktigt hållbara samverkansformer har under arbetet med förstudien fått en ny betydelse. Frågan är större än vad som kunde förutses när ansökan om förstudien skrevs. I ”Fjällprogram Norrbotten – Regionalt miljö-‐‑ och hushållningsprogram för fjällområdet 2006”, finns ett flertal förslag på åtgärder som handlar om samråd och samverkan. Det har funnits ett ”Fjällråd” under några år men för närvarande finns ingen funktion för samverkan i fjällregionen. 41 Swedish Lapland Tourism föreslår efter samråd med länsstyrelsen Norrbotten, Miljöavdelningen Britta Wännström att samrådsfunktionen bör hanteras separat utanför denna förstudie. Swedish Lapland Tourism har erhållit projektmedel till ett projekt vars syfte är att närmare utreda hur en funktion för samråd i fjällområdet kan etableras och finansieras. Detta projekt ska kommer att genomföras i samverkan med länsstyrelsen i Norrbotten. 8 FÖRSLAG -‐‑ METODER FÖR FRAMTIDA LÅNGSIKTIGT HÅLLBARA SAMVERKANSFORMER, SAMRÅD/SAMVERKAN Den samrådsfunktion som beskrivs i punkt 7.2 har som uppgift att skapa förutsättningar för utveckling. För att kunna driva kontinuerligt utvecklings-‐‑ och marknadsföringsarbete måste någon form av gemensam organisation etableras. Arbetet i Bottenvikens skärgård har organiserats så att fem kommuner samarbetar under namnet Bottenvikens skärgård. Detta samarbete skulle delvis kunna vara vägledande för en samverkansfunktion i fjällområdet. Erfarenheter från arbetet med Bottenvikens skärgård är värdefullt i arbetet med fjällområdet. Hur detta ska organiseras kommer att framgå av projektet ”Samverkan och samråd för fjällområdet i Swedish Lapland” vars syfte är att forma samrådsafunktionen. 9 FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA MARKNADSFÖRING OCH MÅLGRUPPER Marknadsföring och information ska följa Swedish Lapland Tourisms riktlinjer för marknadsföring av regionen. 42 10 BILAGOR Förteckning över bilagor Mapp Anläggningar Fjäll •
STF två dokument som beskriver behovet av renovering och utvecklingsåtgärder •
Broar alla •
Padjelantaleden, stugor, mm •
Privata anläggningar i fjällområdet •
Roddleder •
Stugförteckning Laponia •
Stugor/stugplatser STF •
Vindskydd och övriga stugor •
Behov Laponia Mapp bilder anläggningar •
Kommentarer till bilderna •
Mapp Exemplen Alperna •
Mapp Ledmarkeringar Frankrike •
Mapp Rektur april 14 •
Mapp övriga bilder Mapp leder allmänt •
Allmänna skoterleder. •
Enkät fjälleder formulär. •
SWL svar på enkät leder. •
Fjälleder länsstyrelsen med kommentarer. 43 •
Förteckning över statliga leder Norrbotten. •
Förteckning över statliga leder hela landet. •
Sammanställning av enkät om fjälleder – alla svar. Mapp statistik gästnätter •
Gästnätter STF Abiskoområdet. •
Gästnätter STF Saltoluoktaområdet. •
Gästnätter STF Vindelfjällen. •
Gästnätter BLT Padjelantaleden. 44