KÄGLINGE REKREATIONSOMRÅDE

KÄGLINGE REKREATIONSOMRÅDE
Florainventering
1981-82
av John Kraft
FLORAN I KÄGLINGE REKREATIONSOMRADE INOM MALMÖ KOMMUN
Historik
I Linneus Skånska resa 1749 skildras landskapet mellan Malmö och Månstorp
ungefär så här: "Junius 19". Resan ifrån Malmö åt Trälleborg. Landet emellan
Malmö och Trälleborg var det härligaste i världen och liknade merendels Flandern, ty det var en slätt utan berg, backar, stenar , floder, sjöar, trän eller
buskar. /.../ Allt var denna tid betäckt med den härligaste säd av vinterråg och
korn samt några trädesfält för mulbete. Det var märkvärdigt att se de många
kor och hästar, de många får och vita gäss med svin kunna föda
sig här på fälten, som så litet voro gräslupna, och där säd varit i fjol./.../ Här och
där emellan fälten voro helt små fuktiga parker, som buro någor gräs,
och på dessa voro merendels pussar, där forna tider invånare uppgravit torv./.../
Monorchis (=Herminium monorchis, honungsblomster) växte i stor myckenhet
med sina små, gula och desmansluktande blomster på de sidlänta ängslappar
ibland åkerfälten. /.../
Högste backar voro ett par backar, som låg jämte vägen på västra sidan då man
reste mellan Malmö och Trälleborg, på vilka växte några örter, som sällan finns
i Sverige utom Skåne, såsom: Scabios gottlandica (=Sccabiosa columbaria, fältvädd), Alyssum fruticosum (=Berteroa incana, sandvita), Cerastium foliis lineari-lanceolatis (=Cerastium arvense, fältarv). Scleranthus perennis, vitknavel
växte allmänt på dessa sandiga backar. /.../
Linneus nämner ändå flera arter. Men eftersom dessa fanns kvar på Käglinge
backar i början av 1960-talet, håller jag inte för otroligt att just Käglinge
grusåsar, var det som Linneus kallar Högste backar. Det har framförts att Fosie
borror skulle varit det som avsetts med Högste backar. Emellertid passar
Linneus övriga landskapsbeskrivningar så väl in. Dels de omväxlande delvis
fuktiga partierna, som borde ha funnits mellan Hindby och Fredriksberg, där
markerna torrlagts genom reglering av Risebergabäcken, dels de plötsligt uppdykande backarna på höger sida (väster), först Granebacken mellan Fredriksberg och Käglinge och sedan en långsträckt ås, strax väster om vägen. Såvitt jag
vet, har vägen i stort sett samma sträckning idag, som på Linneus tid. Det må
förhålla sig hur det vill med de Högste backar. Efter dessa har Linneus inget att
säga förrän han kommer till Månstorp.
I samband med byggandet av kontinentalbanan Malmö - Trelleborg i mitten på
1890-talet, togs grus i norra delen av området, varvid ett transportspår utlades i
den urgrävda rännan (Käglinge ränna). Gruset fraktades till Lockarp för vidare
transport längs järnvägen. Sedan dess har grus tagits i backarna under olika
tidsperioder. Under Malmös stora byggperiod, 1950, 1960 och i början på 1970talet, gick grusbilarna i skytteltrafik mellan Arrie-Käglinge och Malmö. Jag vet
det av egen erfarenhet, eftersom jag bodde och var verksam på Fredriksberg
under åren 1946-1969.
Under första hälften av 1960-talet (1963-1964), inventerades floran i socknarna
Glostorp och Lockarp av botanikstuderande Lennart Jeppsson, samtidigt som
jag inventerade socknarna Oxie och Törringe. Vi brukade gemensamt besöka
våra gränsområden och det var då som Lennart Jeppsson visade mig fyndet av
smalfräken och kärrknipproten i Käglinge ränna. Sedan dess har jag till och
från haft anledning att titta på området. Den 1 januari 1967 inkorporerades
Oxie kommun med Malmö och våren och hösten 1966 återställdes den del av
området som då hörde till Oxie, med medel som utanordnades av dåvarande
byggnadsnämndsordförande Gustaf Pålsson.
Vi två fick i uppdrag att leda arbetet, som utfördes med en stor schaktmaskin
och som omfattade större delen av området norr om Källstorpsvägen. Om jag
inte minns fel, kostade första etappen 10 000 kronor, vilket inte förslog till att
restaurera hela området. Men vi fick ytterligare ett anslag på 8 000 kronor, som
gick åt till att fullfölja arbetet under hösten 1966. Vår ambition var att göra det
fruktansvärt sönderbökade, månlandskapsliknande området till en mjuk och
böljande landskapstyp, med bevarande av den lilla rest som fanns kvar av
grusåsen. Dessutom såg vi till att "rännan" bevarades i oförändrat skick, att alla
kvarlevande "refugier" sparades, för att därifrån få en spontan fröspridning av
torrmarksväxterna. Allt näringsrikt material, som jord, fyllnadsmassor och
annat bråte, sänktes ordentligt under sanden, för att erhålla en mager mark
som skulle passa en torrmarksvegetation. Tyvärr revs så gott som hela vårt
arbete upp, när man i början på 1970-talt återigen tillät grustäkt. Det var inte
nog med att man bökade igenom stora delar av det västra området, man förde
även på en massa fyllnadsmaterial från rivningstomter och liknande. Sedan
man senare beslutat att förvandla hela området till rekreationsområde, har
mycket skett, som förändrat våra tidigare intentioner för den del som då låg
inom Oxie kommuns gränser.
Resterna av själva åsen (Högste backar), har man i någon mån försökt att
återställa. Käglinge ränna har sparats, förhoppningsvis åt framtiden.
Även de trevliga groddammarna söder om Källstorp har bevarats och strax intill
dessa har en sandbrink iordningställts åt backsvalorna. Våren 1982 beboddes
slänten av minst tio svalpar.
Det är min förhoppning att området med tiden skall finna sin egen profil. Det
ursprungliga backiga, öppna beteslandskapet kommer inte tillbaka. Ett mera
skogigt, med skiftande naturtyper, präglat vildparkslandskap med skilda
aktiviteter, som promenad, jogging eller hundrastning kan tänkas. Dessutom
kan området bli ett värdefullt exkursionsområde för skolorna i trakten, där det
kan utföras biologiska studier av skiftande slag. T.ex. botanik, entomologi,
ornitologi mm.
Områdesbeskrivning
Områdets totala areal - c:a 70 hektar - har inventerats under somrarna 1981 och
1982. Uppdragsgivare är Malmö Gatukontor-parkavdelningen, kontaktman
Arne Jansson. Området har besökts fyra gånger 1981 och inventeringstiden var
totalt 22 timmar. 1982 har området undersökts likaledes i fyra dagar om 25
timmar.
Området har indelats i 10 sektioner, vilka har begränsats av vägar, vallar,
stigar eller andra naturliga hinder, som framgår av karta.
Sektion 1.
Första området söder om Källstorpsvägen, när man kommer från Käglinge.
Delar av sektionen har sedan länge varit urgrävt och en del av ytorna har kvar
något av den självläkta karaktär som fanns i området på 1960-talet. I branten
mot Källstorpsvägen finns en del inplanterade träd och buskar som alm, korgvide, syren samt någon enstaka gran och tall. Kring industribyggnaden i söder
finns en del förvildade kulturväxter, som parksallat (Lactuca macrophylla) och
uppländsk vallört (Symphytum uplandicum). I de centrala delarna av sektionen
finns (fanns) rikligt med blåeld (Echium vulgare), färgkulla (Anthemis
tinctoria), krusskräppa (Rumex crispus), åkertistel (Cirsium arvense), piggtistel
(Carduus acanthoides), ängssyra (Rumex thyrsiflorus), rallaros (mjölke)
(Chamaenerion angustifolium), humlelusern (Medicago lupulina),baldersblå
(Tripleurospermum inodorum), stånds (Senecio jacobaea), palsternacka
(Pastinaca sativa), getväppling (Anthyllis vulneraria).
Sektion 2.
Ett mindre område mellan sektion 1 och den äldre villabebyggelsen i syd
östra Käglinge. Jag har avskilt detta område därför att det dels är väl avgränsat
från sektion 1 och dels hittills helt självläkt. Enligt Gustaf Pålsson, som ägt
området, fanns här en betongfabrik 1945. Slänten mot bebyggelsen i öster är
starkt kulturpåverkad, genom att trädgårdsväxter kastats ut med annat avfall.
Den södra delen har självläkt till en präktig grässvål, som tyvärr håller på att
invaderas av knylhavre (Arrhenatherum elatius). I den lägsta delen står vatten
under vinterhalvåret och även under regniga perioder sommartid.
I den södra delen finns en förvildning av jätteslide (Polygonum sachalinense)
och rosenvial (Lathyrus latifolius). Nedanför slänten i nordväst finns en del
krävande växter som: brännässlor (Urtica dioeca), stormåra (Galium mollugo),
oxtunga (Cynoglossum officinale), krustistel (Carduus crispus),
gråbo (Arthemisia vulgaris), palsternacka (Pastinaca sativa), knylhavre
(Arrhenantherum elatius), foderlosta (Bromus inermis) och jättestora plantor av
ullig kardborre (Arctium tomentosum).
Sektion 3.
Ett långsträckt område, som i öster gränsar till åker och i väster till Käglinge
ränna. Området är på båda sidor tydligt avgränsat med höga jordvallar. Hela
området hör till den äldsta grustäkten och återställdes till sitt nuvarande skick
1966. Marken är så gott som helt självläkt och stora delar har invaderats av
torrmarksväxter, som fanns i små refugier (sedan gammalt orörda ytor) och som
sparades vid återställningen. Stora ytor är klädda med klöverarter som
harklöver (Trifolium arvense), jordklöver (Trifolium campestre), rödklöver
(Trifolium pratense) och vitklöver (Trifolium repens), humlelusern (Medicago
lupulina), getväppling (Anthyllis vulneraria), puktörne (Ononis repens),
gulmåra (Galium verum), vitmåra (Galium boreale), fetknopp (Sedum acre),
fältmalört (Artemisia campestris), färgkulla (Anthemis tinctoria), hedblomster
(Gnaphalium luteo-album), sandvita (Bertero incana), vildmorötter (Daucus carota ssp carota), gråfibbla (Hieracium pilocella), stånds (Senecio jacobaea),
femfingerört (Potentilla argentea), harmynta (Satureja acynos) och grådådra
(Alyssum alyssoides).
Kaninernas krafsande håller delar av området öppna, vilket gynnar ettåriga och
framför allt höstgroende anueller, vilka försvinner om grässvålen sluter sig helt.
Deras betning har även betydelse. På tal om betning, vore det angeläget att
sektionen betades något för att hålla stora gräs, som framför allt knylhavren
men även foderlosta och bergrör, tillbaka. En intressant nykomling i sektionen
är låsbräken (Botrychium lunaria). Den fanns visserligen förr på den höga
backen vid sektion 6, där den växte i den ursprungliga grässvålen. I den södra
delen av den östra slänten finns några videbuskar och ett ungt aspbestånd.
Dessa buskruggar kan bevaras för att ge lite omväxling i torrstäppen. I den
östra vallen finns ett stort bestånd med hybriden mellan fältarv (Cerastium
arvense) och silverarv (Cerastium tomentosum) och i detta bestånd samt i den
västra vallen inplanterades sommaren 1981 ett 25-tal plantor ängssilja (Silaum
silaus), som uppdragits med frö från dess-enda kvarvarande spontana lokal vi
Hörtgården i Ö. Vemmenhög. Vid förfrågan hos styrelsen för Lunds Botaniska
förening och Naturvårdsenheten på Länsstyrelsen i Malmö (Göran Mattiasson),
beslöts att
försöka återinföra arten inom områden, där de enligt gamla floror tidigare
funnits. Dessutom lever arten farligt i en gränsvall mellan två gårdar. Det
ansågs att arten bör säkras genom denna inplantering. Tio plantor sattes
dessutom på södra sidan av Granebacken vid Fredriksberg. Förutom ängssilja,
har jag på eget initiativ, sått klintsnyltrot på tre ställen inom området.
Klintsnyltroten (Orobanche major) har sin närmaste spontana växtplats på
Östra kyrkogården i Malmö.
I mitten på 1960-talet sådde jag klintsnyltrot på några väddklintplantor på
södra sidan av Granebacken vid Fredriksberg. Sådden lyckades bra och vid ett
besök där 1981, fanns ett 100-tal kraftiga exemplar. Jag tog då med mig tre
fröståndare och satte dem i Käglingeområdet, dels på sektion 3 i den södra delen
av vallen närmast rännan, dels väster om dammarna på sektion 9 samt på den
relikta grässvålen i sektionens sydvästra del. På samtliga ställen fanns gott om
väddklint, som är klintsnyltrotens viktigaste värdväxt. Om insådden har lyckats
är ännu för tidigt att sia om, eftersom det tar minst två år innan man ser de
första skotten av parasiten.
Sektion 4.
Käglinge ränna, har det här området betitlats, vilket jag tycker är ett bra och
talande namn. Det är faktiskt en tydlig ränna mellan två jord/
grusvallar, som i hela sin längd är fuktig i botten. Här började man ta grus i
samband med byggandet av Malmö hamn och kontinentalbanan MalmöTrelleborg i slutet på 1890-talet. Enligt Gustaf Pålsson (muntligt) invigdes
banan 1897. Gruset fraktades med järnvägsvagnar till Lockarp för vidare
transport längs banan. Enligt Pålsson, hade man efter dåtida förhållanden en
modern utrustning för lastning av gruset. Det var en ångdriven lastmaskin vars
lastarm bestod av en grov trästock. Man tog grus ner till grundvattennivån och
efterhand lades räls ut i rännans botten. Tack vare att rännan är så djup att den
översvämmas under vinterhalvåret och även sommartid håller en
tillfredställande fuktighet, samt att grusmaterialet är kalkhaltigt, har det
invandrat en intressant flora med bl a smalfräken (Equisetum variegatum). En
orchide, som även brukar invadera sådana här konstgjorda biotyper, är
kärrknipproten (Epipactis palustris), som finns i stor mängd på flera ställen i
rännan. Dessutom har tvåblad (Listera ovata), ängsnycklar (Dactylorhiza
incarnata ssp incarnata) och majnycklar (Dactylorhiza maj alis) invandrat.
Tvåbladet har faktiskt blivit väldigt talrikt i rännans södra del.
Olika videarter har gjort sig hemmastadda här. T ex bindvide (Salix aurita),
gråvide (Salix cinerea), korgvide (Salix viminalis), krypvide (Salix repens) och
rödvide (Salix purpurea). Dessutom finns det gott om jolster (Salix pentandra)
och sälg (Salix caprea). Även björk och asp kommer i allt för talrik mängd på
några ställen. Rännan höll faktiskt på att växa igen till en mörk,
ogenomtränglig snårskog, innan vi 1981 med hjälp av AMS-folk, fick möj
lighet att röja bort en massa buskar och mindre träd. Jag hade förmånen att få
leda upprensningen och tror att vi lyckades bra med uppgiften. Rännan är nu
ljus och växtvänlig för de örter som höll på att helt försvinna. T ex smalfräken
som jag inte kunde hitta ett enda skott av 1981, fanns sommaren 1982 återigen
tämligen talrikt på ett par av sina gamla ställen. Samma gäller orchideerna som
stortrivs och kommer att öka. Här gäller det emellertid att i fortsättningen hålla
efter alla rotuppslag på de buskar och träd som har sågats ned. Görs det åligen,
bör det gå lätt men en busklie eller annan lättare röjningsmaskin. Om en serie
torra år skulle uppträda, som i början på 1970-talet, kan man med några
spadtag dämma för vattenavrinningen i rännans norra del, om man tycker att
det blir för lite vatten under vinterhalvåret.
Sektion 5.
En smal remsa mellan rännan i öster och åsen i väster. Den gränsar i söder till
Källstorpsvägen. På 1960-talet fanns här fina refugier med torrmarksväxter,
som jag var mycket noga med att spara vid återställningen 1966. 1 den södra
delen fanns en vattenhåla som troligtvis hört till rännans södra del. Här fanns
tidigare ett stort bestånd med kärrknipprot. Nu är hålan igenfylld och omkring
den står några stora korgpilar.
Sektion 6.
Ett stort område där den högsta av backarna är belägen norr om Källstorp.
Det var här som det fanns en tämligen stor (något tunnland) grässvål kvar
sedan före grustäkten. Här hittade jag de av Linneus uppgivna växterna från
"Högste backar", som han nämner i Skånska resan. Där fanns dessutom
låsbräken som dessbättre har återkommit på en själv'läkt yta i sektion 3. När vi
återställde området 1966 var jag alldeles särskilt rädd om den där gamla grässvålen, som jag tror var mycket gammal. Vi förde upp stora grusmassor för att
om möjligt laga åsens västra sida. Den kom i någon mån att erinra om den
större, tidigare åsen, som måste ha dominerat i landskapet. Vår förhoppning
var att den ursprungliga floran i grässvålen skulle självläka de nya grusytorna.
Dessvärre kom all vår strävan på skam. I början på 1970-talet tilläts åter
grustäkt och snart såg området ut som ett slagfält igen. Nu har man för all del
försökt återskapa landskapsprofilen genom påförande av fyllningsmassor. Hela
ytan är täckt med ett "kulturlager" av en blandning av rötslam, barkmull och
sand som besåtts med handelsgräs. De roligaste växterna har varit spontanförekomster av piggtistel (Carduus acanthoides), vägtistel (Circium vulgare) och
rallarros (mjölkört) (Chamaenerion angustifolium), som funnits i ganska stora
mängder i ytor som dåligt slutit sig med gräsfrö. I gränsområdet mellan sektion
6 och 7, fanns 1981 en massförekomst av tomatplantor. Dessa kommer sannolikt
från frö som via människan, vattenklosetteran, reningsverket och rötslammet,
hamnat där. Ett fantastiskt exempel på hur en del fröer kan utstå de mest
skiftande öden från frukt till planta.
Kring Källstorp finns en del kulturpåverkade ytor. Dels har det funnits en
skyddsplantering av gråal (Alnus incana) i öster, dels finns ett stort bestånd av
uppländsk vallört (Symphytum x uplandicum).
Sektion 7.
Hela området, inklusive ställverket i sydväst, är trivialt. I öster av
samma beskaffenhet som sektion 6. Stora delar av sektionen var 1982 övervuxen med fantastiska flor av baldersbrå (Tripleurospernum inodorum), blåeld
(Echium vulgare), klofibbla (Crepis tectorum), piggtistel (Carduus acanthoides),
kornvallmo (Papaver khoeas), skatnäva (Erodium cicutarium)
och vårkorsört (Senecio vernalis). Tyvärr är dessa korta perioder i successionen
övergående. För de flesta ser det kanske skräpigt ut, men för mig var det en
upplevelse, nästan som Neptuni åkrar på Öland en del somrar.
Sektion 8.
Sektion åtta är kanske det historiskt intressantaste området i Käglinge rekreationsområde. Här, strax söder om bron över Risebergabäcken, är den gamla
sockengränsen (församlingsgräns) mellan Glostorp, Lockarp och Oxie. Just i
tresockengränserna brukade man förr ha avrättningsplatser (Galgebackar).
Visserligen finns inga spår efter någon avrättningsplats, bortsett från en del
skelett som har hittats i närheten, vilka kan vara från någon pestkyrkogård
eller dylikt. Enligt Gustaf Pålsson, som i sin tur åberopar Frostin,
1970 har det enligt en gammal karta funnits ett vadställe, där bron nu ligger,
som kallades Galgevadet.
Förutom dessa kusliga medeltidsminnen finns ändå äldre lämningar. Där finns
en präktig bronsåldershög alldeles bakom en byggnad vid Lockarpsvägen, som
tidigare varit ett litet "ställe" (smärre lantbruk) och ändå tidigare igen, ett
stathus tillhörande Skabersjö gods, som på sin tid ägde Kristineberg (även detta
enligt Gustaf Pålsson).
Floristiskt är området tämligen ointressant, eftersom det mesta är åkermark.
Bronsåldershögen, som på sin tid låg inom trädgården till det lilla lantstället,
var 1981 så gott som helt övervuxen med alm, fågelbär och fläder. Strax intill
finns även ett stort stycke förvildade hallon. Sedan högen frilagts från buskar
och träd, har till min glädje luktvickern (Vicia tenuifolia) återigen börjat frodas
och blommade faktiskt ganska hyggligt sommaren 1982. Luktvickern är en
intressant växt, eftersom den ofta växer på de sydvända delarna av ättehögarna
i trakten. Jag har sett den i såväl Lockarp som Oxie och även annorstädes i
Malmötrakten, just på bronsåldershögar. Det är kanske en relikt från medeltida
eller senmedeltida odlingslandskap, med hedar och gamla grässvålar. Strax
nordväst om högen finns ett stort bestånd med knölsyska (Stachys palustris) och
svalört (Ficaria verna). Kring huset finns dessutom en del kulturflyktingar som
luktviol (Viola odorata) och knölklocka (Campanula rapunculoides).
Sektion 9.
Är tillsammans med Käglinge ränna den floristiskt intressantaste delen av
området. Här finns de vidlyftiga dammarna med sitt friska och för våra groddjur
så lämpliga vatten. Inte mindre än nio av landets totalt elva groddjursarter
finns här. Dessutom hyser de branta slänterna mot dammarna, en god
förekomst av den fridlysta sandödlan. (Käglinge ränna är dessutom lekplats för
strandpadda (Stinkpadda).
Floristiskt är sektionen omväxlande och rik. Dammarna har uppstått genom
grustäckt ner till grundvattennivån och, så vitt jag vet, håller de vatten
även under de allra torraste somrar. Här har en bra självläkning skett och
bortsett från att buskvegetationen kan bli allt för tät och skuggande, har
en bra grässvål utvecklats. Kring vattensamlingarna finns en del buskridåer av
framför allt korgvide (Salix viminalis), men det finns även en del jolster (Salix
pentandra) och gråvide (Salix cinerea). Ute i dammarna finns bestånd med
gäddnate (Potamogeton natans), sjösäv (Scirpus lacustris), havssäv (Scirpus
maritimus), bredkaveldun (Typha latifolia), knappsäv (Eleocharis palustris)och
vass (Phragmites australis). Här kan så småningom bli nödvändigt att gallra i
de alltmer tätnande videsnåren, för att inte vattenytorna ska bli för beskuggade.
Enligt Boris Berglund, som är vår förnämste expert på groddjur, är det viktigt
att grodornas lekvatten blir så fort uppvärmt som möjligt om våren, vilket
gynnar deras fortplantning. I den östligaste friliggande dammen finns en
vidlyftig förvildning av pepparrot, som här växer såväl på land som ute i
vattnet. Det är en egendomlig syn att se pepparroten blomma ute i vattnet.
Här finns även den enda hittills sedda grodmöjan (Batrachium trichophyllum) i
området. I norra strandkanten finns ett präktigt stånd med belladonna (Atropa
bella-donna). Den har troligtvis spritts hit med fåglar från Gustaf Pålssons
kryddväxtträdgård i Käglinge.
I sydvästra hörnet av sektionen finns en relikt grässvål kvar, som troligtvis är
gammal. Kanske den floristiskt minst påverkade delen av hela området, bortsett
från den luktvickern på ättehögen på sektion 8. Här finns nämligen flentimotej
(Phleum phleoides), brudbröd (Filipendula vulgaris), fältvädd (Scabiosa
solumbaria) och mandelblom (Saxifraga granulata), ett ex. 1982. Atminstone de
tre förstnämnda arterna brukar höra till gamla grässvålar som ättehögar,
ogödslade gräsbackar och hed/stäpprester. Förutom dessa gamla
grässvålsindikatorer finns blålusern (Medicago sativa), gullusern (Medicago
falcuta), skogsklöver (Trifolium medium), gulmåra (Galium verum), vitmåra
(Galium boreale), gråfingerört (Potentilla argentea), åkervädd (Knautia
arvensis), puktörne (Ononis repens), johannesört (Hypericum perforatum) och
den vilda typen av berggröe)'Poa compressa). Tyvärr hotas det lilla området av
knylhavren, som håller på att invadera och om inte bete sätts in här ganska
snart är risk för att den fina naturtypen helt kommer att förstöras.
Sektion 10.
Området är i sin huvuddel ointressant ur floristisk synpunkt. Möjligen finns en
liten relikt bit i anslutning till förra sektionen i nordväst. Det mesta är annars
avbanade grustäkter och övergiven åker. Ogräs dominerar stora ytor där buskar
och skogsträd planterats. I den sydöstra delen har stora ytor planats av, för att
bli sportplaner.
ARTFÖRTECKNING
Alla arter har noterats, även odlade, om de är förvildade i området. Området
har indelats i 10 sektioner (se karta), vilka har undersökts var för sig. Arternas
frekvens har angivits i skalan 1 - 5, varvid 1 är sällsynt endast några få
exemplar, medan 5 anger att arten är mycket talrik. Siffrorna däremellan anger
ungefärlig skala för hur talrik arten är.
Eftersom området är under ständig förändring, kommer snabba kast i växternas
förekomst och frekvens (talrikhet) att märkas. Mina uppgifter avser endast åren
1981 och 1982. Latinska namn enligt Dansk feltflora (Hansen 1981). 37~ arter
har noterats.
Stig Larsson och Kerstin Ulvesten har ibland medverkat vid inventeringen.
Båda är biologilärare i Oxie högstadieskola.
Florainventeringen 1981-82 - Artförteckning
Latinskt namn
Acer pseudoplatanus
Achillea millefolium
Aegopodium podagraria
Aethusa cynapium
Agrostis gigantea
Agrostis stolonifera
Agrostis tenuis
Agrostis canina
Aira praecox
Alisms plantago-aquatica
Allium cepa
Alnus incana
Alopecurus pratensis
Althaea officinalis
Alyssum alyssoides
Amelanchier spieata
Anagallis arvensis
Anchusa arvensis
Anchusa officinalis
Anthemis arvensis
Anthemis tinctoria
Antho anth m odoratum
odorat m
Anthoxanthum
Anthriseus sylvestris
Anthyllis vulneraria
Apera spica-venti
Aquilegia vulgaris
Arabidopsis thaliana
Aretium minus
Aretium tomentosum
Arenaria serpyllifolia
Armoracia rustioana
Arrhenatherum elatius
Artemisia campestris
Artemisia vulgaris
Asparagus officinalis
Atriplex patula
Atropa bella-donna
Avena sativa
Ballota några
Barbarea vulgaris
Batraohium trichophyllum
Bellis perennis
Berteroa incana
Betula pendula(B. verrucosa)
Betula pubescens
Bidens tripartita
Botrychium lunaria
Frekvens inom respektive sektion
Svenskt namn
Anm.
tysk lönn
(förvildad)
röllika
1
2
3
5
3
1
3
2
kers, kirskål
4
5
4
5
5
krypven
rödven
2
5
5
5
5
brunven
vårtåtel
3
2
1
2
4
3
1
(utkastad)
gråal
(odlad och självsådd)
4
3
2
(förvildad)
2
1
2
3
5
1
2
2
2
2
3
1
1
1
2
1
5
7
3
5
3
2
1
rast, fårtunga
oxtunga
åkerkulla
färgkulla
3
1
5
3
5
1
4
4
1
4
vårbrodd
hundloka
(höga typer)
åkerkösa
(förvildad)
backtrav,
4
1
1
2
4
5
2
3
2
1
4
2
2
3
1
1
1
2
3
1
1
2
2
1
2
2
liten kardborre
ullig kardborre
sandnarv
(förvildad)
knylhavre
fältmalört
gråbo
sparris
1
5
1
5
3
5
3
5
2
3
(förvildad)
1
5
1
5
4
5
1
4
2
1
5
5
2
1
5
2
5
2
vägmålla
belladonna
(Självsådd)
havre
(tillf. förvildad)
boryska
1
sommargyllen
grodmöja
1
1
2
1
3
4
2
2
vårtbjörk
glasbjörk
4
1
1
2
5
2
3
3
2
4
4
2
3
2
3
3
1
5
1
5
5
5
3
5
1
5
2
1
1
3
2
1
5
3
3
5
1
1
2
1
1
1
3
1
1
2
3
1
2
(Östra dammen)
brunskära
låsbräken
1
3
bellis, tusensköna
sandvita
1
1
1
(självsådd)
rödmire
pepparrot
1
3
1
2
2
grådådra
akleja
2
2
ängskavle
getväppling
9 10
1
3
1
vanlig matlök
häggmispel
8
2
svalting
stockros
7
2
1
vildpersilja
storven
6
Latinskt namn
Briza media
Bromus hordeaceus
ssp hordeaceus
Svenskt namn
Anm.
1
2
3
luddlosta
5
2
3
Bromus inermis
Bromus sterilis
Bromus tectorum
Bryonia alba
Calamagrostis canescens
Calamagrostis epigeios
Calendula officinalis
Caltha palustris
Calystegia sepium sep sepium
Campanula persicifolia
Campanula rapunculoides
Campanula rotundifolia
Capsella bursa-pastoris
Carduus acanthoides
Carduus crispus
Cardamine pratensis
ssp palustris
foderlosta
3
1
5
5
5
kärrbräsma
1
Carex acuta
Carex disticha
Carex elata
Carex flacca
Carex hirta
Carex nigra
Carex panicea
Carlina vulgaris sop vulgaris
Centaurea cyanus
Centaurea jacea
Centaurea scabiosa
Cerastium arvense
C. arvense x tomentosum
C. fontanum sop triviale
C. semidecandrum
Chamomilla suaveolens
Chaenorrhinum minus
Chamaenerion angustifolium
Chelidonium majus
Chenopodium album
Chenopodium glaucum
Chenopodium rubrum
Cichorium intybus
Cirsium arvense
Cirsium palustre
Cirsium vulgare
Convolvulus arvensis
vasstarr
1
5
2
5
5
2
2
darrgräs, hjärtgräs
sandlosta
taklosta
hundrova
(förvildad)
grenrör
3
1
1
bergrör
ringblomma
4
3
1
5
6
7
8
9 10
2
3
5
4
2
2
5
1
5
5
2
1
1
1
1
1
2
1
5
3
1
5
5
2
4
2
3
3
2
2
3
4
2
2
3
3
1
2
1
2
5
3
1
5
3
2
(förvildad)
1
2
3
1
kabbeleka
2
snårvinda
stor blåklocka
knölklocka
(förvildad)
3
blåklocka
lommeört
piggtistel
krustistel
5
4
3
1
2
2
2
2
2
1
plattstarr
bunkestarr
slankstarr
grusstarr
2
4
hundstarr, småstarr
hirsstarr
spåtistel
blåklint
1
1
gatkamomill
5
2
2
5
5
3
2
3
3
1
gråarv
vårarv
4
2
2
1
1
3
väddklint
hönsarv
1
1
1
1
rödklint
fältarv
2
1
1
2
1
4
2
1
4
1
1
4
2
2
1
1
småsporre
mjölkört, dun, rallaros
3
skelört
svinmålla, vitmålla
blåmålla
5
3
1
2
1
1
1
5
3
3
1
4
rödmålla
cikoria, vägvårda
åkertistel
5
2
2
2
3
2
kärrtistel
vägtistel
åkervinda
4
4
1
1
1
1
4
5
5
2
2
2
2
5
2
2
4
2
3
2
3
3
4
3
1
2
2
1
1
3
3
1
2
2
5
1
3
Latinskt namn
Conyza canadensis
(Erigeron canadensis)
Svenskt namn
Anm.
Corylus avellana
Crataegus monogyna
Crataegus flabellata
Crepis tectorum
Cynoglossum officinale
Cynosurus eristatus
Daotylis glomerata
Dactylorhiza incarnata
ssp inoarnata
(Orchis incarnata)
hassel
ängsnycklar
1
1
2
3
1
Dactylorhiza majalis
(Orchis majalis)
majnycklar
1
Daucus carota asp carota
Deschampsia caespitosa
Descurainia sophia
Echinops sphaerocephalus
Echium vulgare
Eleocharis palustris
(Scirpus palustris)
vildmorot
kanadabinka
1
3
trubbhagtorn
kanadensiskt hagtorn
(utkastad)
klofibbia
5
2
5
3
1
2
3
4
5
6
4
7
8
1
2
2
3
5
5
1
2
3
3
3
1
1
5
1
knappsäv
2
5
Eleocharis quinqueflora
(Scirpus pauciflorus)
tagelsäv
2
Elytrigia repens
(Agropyron repens)
kvickrot
Elaeagnus angustifolia
Epilobium adnatum
(Epilobium tetragonum)
smalbladig silverbuske (utkastad)
Epilobium hirsutum
Epilobium montanum
Epilobium palustre
Epilobium parviflorum
Epipactis palustris
Equisetum arvense
Equisetum palustre
Equisetum variegatum
Erigeron acer
Erodium cicutarium
Erophila verna
Euphorbia helioscopia
Euphorbia peplus
Festuca arundinacea
Festuca pratensis
Festuca rubra ssp rubra
Ficaria verna
Filago arvensis
Filipendula ulmaria
Filipendula vulgaris
rosendunört
hundtunga
kamäxing
hundäxing
2
2
5
2
1
5
2
3
5
3
2
1
3
2
tuvtåtel
dillsenap, stillfrö
bolltistel
(utkastad,förvildad)
blåeld
5
2
5
4
5
5
3
1
2
4
1
1
3
3
2
3
5
luddunört
kärrknipprot
kärrfräken
smalfräken
gråfibbla
skatnäva
vårnagelört
5
3
5
5
2
3
1
2
3
5
4
2
2
4
4
5
1
3
2
4
5
5
3
1
2
4
3
1
1
5
3
1
5
2
2
1
2
1
rödsvingel
3
2
1
2
2
1
2
2
1
5
2
4
3
1
3
1
1
3
5
5
3
3
5
2
5
5
3
ullört
brudbröd
1
2
2
1
2
1
svalört.
älgört
g
3
3
1
1
rävtörel
ängssvingel
3
2
1
1
revormstörel
rörsvingel
2
1
kärrdunört
åkerfräken
4
3
1
1
2
2
1
kantdunört
bergdunört
9 10
3 1
2
5
3
1
2
Latinskt namn
Fragaria x ananassa
Fragaria vesca
Fraxinus excelsior
Fumaria officinalis
Gagea pratensis
Galeopsis speciosa
Galeopsis tetrahit
Galium aparine
Galium boreale
Galium mollugo
Galium palustre
Galium verum
Geranium molle
Geranium pusillum
Geum rivale
Geum urbanum
Glechoma hederacea
Helichrysum arenarium
Heracleum pubescens
(Heracleum mantegazzianum)
Svenskt namn
Anm.
jordgubbar
(förvildad)
Herniaria glabra
Hesperis matronalis
Hieracium lactucella
(Hieracium auricula)
knytling
revfibbla
2
5
Hieracium pilosella
Hippuris vulgaris
Holcus lanatus
Hosta lancifolia
gråfibbla
5
Hordeum jubatum
Hotonnia palustris
Hypericum maculatum
Hypericum perforatum
Impatiens parsiflora
Jasione montana
Juncus articulatus
Juncus bulbosus
Juncus compressus
Juncus conglomeratus
Juncus bufonius
Knautia arvensis
Laburnum alpinum
ekorrkorn
Lactuca serriola
Lactuca macrophylla
(Cicerbita macrophylla)
taggsallat
Lamium album
Lamium amplexicaule
Lamium moluccellifolium
vitplister
smultron
1
2
1
3
ask
2
jordrök
3
4
3
1
2
1
1
2
ängsvårlök
hampdån
7
8
2
5
1
2
vitmåra
1
5
stormåra
5
2
5
gulmåra
mjuknäva
2
sparvnäva
3
3
1
humleblomster
nejlikrot
1
jordreva
hedblomster
3
(förvildad)
2
2
2
(förvildad)
2
2
1
3
vattenmåra
3
2
4
2
1
1
1
1
2
3
1
1
1
3
4
1
1
2
1
1
4
1
3
2
1
1
3
5
5
1
vattenblink
fyrkantig johannesört
2
2
äkta ohannesört
2
2
3
3
2
2
Blek balsamin
blåmunkar, monke
1
1
1
1
1
2
5
stubbtåg
4
3
knapptåg
vägtåg
mellanplaster
1
2
2
2
åkervädd
mjukplister
2
1
3
1
2
2
löktåg
parksallat
2
2
1
ryltåg
alpgullregn
3
4
1
3
1
4
(utkastad från
trädgård)
(förvildad)
5
2
hästsvans
höstfunkia
2
2
1
luddtåtel
9 10
5
1
snärjmåra
hesperis, nattviol
6
1
1
pipdån
jättebjörnloka,
kaukasisk björnloka
5
(utkastad med
trädgårdsavfall)
(förvildad)
1
2
1
2
2
3
2
1
1
2
1
4
2
1
1
1
2
2
1
1
3
3
2
1
Latinskt namn
Lamium purpureum
Lapsana communis
Lathyrus latifolius
Lathyrus pratensis
Lemna trisuloa
Lemna minor
Leontodon autumnalis
Leucanthemum vulgare
(Chrysanthemum
leucanthemum)
Svenskt namn
Anm.
prästkrage
(några är storblommiga
förvildade typer)
Ligustrum vulgare
Linaria vulgaris
Lithospermum arvense
Listera ovata
Lonicera tatarica
Lotus corniculatus
liguster
(.förvildad)
Lunaria annua
Lupinus polyphyllus
Lychnis coronaria
Lyohnis flox-cuouli
Lycopersicon lycopersicum
(Solanum lycopersicum)
Lycium barbarum
Lycopus europaeus
Lythrum salicaria
Lolium perenne
Malus x domestica
Malva alcea
Malva moschata
Malva sylvestris
Medicago lupulina
Medicago falcata
Medicago sativa
Medicago falcata x sativa
Melilotus alba
Melilotus officinalis
Mentha arvensis
Musoari botryoides
Myosotis arvensis
Myosotis laxa asp caespitosa
Myosotis palustris
Myosotis ramosissima
(Myosotis hispida)
bocktörne
Myosotis stricta
Myosotis sylvatica
y
minimus
Myoaurus
Nepeta mussinii
1
rödplaster
harkål
rosenvial
(utkastad eller själv-
gulvial
sådd från trädgårdar)
2
2
1
2
2
3
3
4
5
6
2
7
2
8
2
2
2
3
5
1
korsandmat
andmat
höstfibbla
3
1
1
sminkrot
1
3
2
(utkastad)
käringtand
Judas silverpenning
(höga typer sannolikt
inkomna med gräsfrö)
(några plantor på jordhög)
blomsterlupin
(förvildad från trädgårdar)
purpurklätt
(förvildad från trädgårdar)
1
1
1
1
1
2
3
1
2
1
3
2
1
(i massförekomst'1981 och
sannolikt inkommen
med rötslam))
(förvildad)
5
strandfackla
engelskt rajgräs
5
1
4
3
5
5
5
5
5
1
5
5
1
5
3
3
(förvildad)
rosenmalva
myskmalva
(förvildad)
rödmalva
(förvildad)
humlelusern
blålusern
mellanlusern
vit sötväppling
äkta sötväppling
2
2
1
1
1
2
5
5
2
3
1
2
3
2
4
1
2
2
2
1
1
4
3
2
1
1
3
3
2
1
4
3
3
4
1
5
1
2
3
5
2
3
1
1
4
1
5
5
5
5
gullusern
åkermynta
2
(förvildad från trädgårdar)
1
4
1
3
backförgätmigej
5
2
3
vårförgätmigej
1
åkerförgätmigej
2
sumpförgätmigej
äkta förgätmigej
(förvildad)
råttsvans, mustippa
kantnepeta
2
2
1
3
strandklo
skogsförgätmigej
1
1
gökblomster
pärlhyacint
1
3
rosentry
apel
1
1
tvåblad
tomat
1
4
2
1
1
1
gulsporre
9 10
1
(utkastad)
2
1
1
2
2
5
5
4
1
2
2
1
1
2
5
3
Latinskt namn
Odontites verna
Oenothera bi,ennis
Ononis repens
Ornithogalum umbellatum
Orobanche major
Svenskt namn
Anm.
Papaver argemone
Papaver dubium
Papaver rhoeas
Pastinaca sativa
Phleum pratense
Phleum bertolonii
(Phleum pratense
spp nodosum)
spikvallmo
Phleum phleoides
Phragmites australis
(Phragmites communis)
flentimotej
Picea abies
Pinus sylvestris
Pinus mugo
Pimpinella saxifraga
Plantago lanceolata
Plantago major
Poa annua
Poa compressa
Poa pratensis ssp pratensis
Poa pratensis ssp Irrigata
Poa trivialis
Polygonum amphibium
Polygonum aviculare
ssp aviculare
gran
(planterad)
tall
(planterad)
bergtall
(planterad)
trampört
2
2
Polygonum convolvulus
Polygonum hydropiper
Pölygonum lapathifolium
spp pallidum (P. tomentosum)
åkerbinda
1
1
vanlig pilört
1
1
Polygonum persicaria
Polygonum sachalinense
Populus tremula
Populus balsamifera
Potamogeton natans
Potentilla anserina
Potentilla argentea
Potentilla ereota
Potentilla reptans
Prunella vulgaris
åkerpilört
3
1
2
1
1
1
3
4
5
6
7
8
2
3
2
åkerrödtoppa
nattljus
puktörne
morgonstjärna
(förvildad)
klintsnyltrot
(insådd 1981 med frö
från Granebacken,
Fredriksberg Oxie,
där den insåddes av mig
på 1960-talet med
frö från Ven , ett ex. 1983)
rågvallmo
palsternacka
timotej
4
1
1
3
3
5
vildtimotej
1
5
2
3
vass
1
2
2
2
1
2
3
3
3
5
5
5
1
5
1
5
2
3
svartkämpar
groblad
vitgröe
(även införda typer)
ängsgröe
3
4
5
3
5
3
2
5
3
2
2
1
3
3
4
3
2
2
2
3
1
3
5
5
1
2
3
2
1
3
1
3
2
3
1
3
1
kärrgröe
vattenpilört
3
1
3
2
3
3
2
(utkastad)
1
1
asp
3
2
1
1
3
3
2
4
2
5
2
(planterad)
5
3
1
4
1
2
2
1
blodrot
brunört
4
1
gåsört
revfingerört
3
2
2
5
2
2
gäddnate
femfingerört
1
2
1
2
5
5
1
2
4
bitterpilört
balsampoppel
5
4
3
5
1
1
1
smågröe
jätteslide
2
5
5
5
5
2
2
1
b k
bockrot
berggröe
5
1
x
3
4
5
5
kornvallmo
5
9 10
1 2
1 1
4 3
1
1
1
2
2
2
1
2
3
2
2
1
2
1
1
2
2
1
4
2
2
1
1
Latinskt namn
Prunus avium
Prunus cerasus
Pyrus communis
Ranunculus acris
Ranunculus bulbosus
Ranunculus repens
Ranunculus sceleratus
Reseda luteola
Rheum rhabarbarum
Rorippa sylvestris
Rosa dumalis
Rosa canina
Rosa rubiginosa
Rubus caecius
Rubus idaeus
Rubus armeniacus
Rumex acetosa
Rumex acetosella
Rumex crispus
Rumex obtusifolius
Rumex thyrsiflorus
Salix alba
Salix aurita
Salix caprea
Salix oinerea
Salix fragilis
Salix pentandra
Svenskt namn
Salix purpurea
Salix repens
Salix viminalis
rödvide
Sambucus nigra
Sambucus racemosa
Saponaria officinalis
Satureja acynos
Saxifraga granulata
Scabiosa columbaria
Scirpus lacustris
Scirpus tabernaemontani
Scirpus maritimus
Scilla sibirica
Secale cereale
Sedum acre
Sedum spurium
Sedum telephium
Senecio jacobaea
Senecio vernalis
fläder, hylle
Anm.
1
2
3
2
3
4
5
6
7
fågelbär, sötkörsbär
surkörsbär
päron
(självsådd)
smörblomma
4
knölsmörblomma
revsmörblomma
1
tiggarranunkel
färgreseda, van
rabarber
2
1
3
nyponros , stenros
1
1
9 10
1 1
1
1
1
3
2
3
2
2
1
1
hallon
(förvildade)
hallon
(förvildade)
ängssyra
rödsyra
5
4
1
3
krusskräppa
tomtskräppa
stor ängssyra
(planterad)
bindvide
sälg
3
gråvide
knäckepil
(troligen planterad)
jolster
(flera hybrider med
andra salixarter
finns på lokalen)
(planterad eller utkastad)
2
1
3
1
1
3
1
1
1
2
2
1
2
1
1
2
1
1
2
3
3
1
3
3
1
2
1
3
1
1
såpnejlika
2
3
2
5
5
1
2
1
1
1
1
1
5
4
1
1
1
4
(nyss inkommen)
2
3
1
2
2
1
2
rysk blåstjärna
(förvildad från trädgårdar)
råg
(odlad och självsådd)
gul fetknopp
vårkorsört
1
1
havssäv
stånds
2
3
2
5
sjösäv
kärleksört
1
4
1
5
fältvädd
kaukasisk fetknopp
1
5
1
mandelblomma
blåsäv
1
1
1
2
1
1
4
druvfläder, druvhyll
harmynta
1
1
1
krypvide
(allmänt förvildad och
hybridiseradmed
andra salixarter)
4
1
1
2
1
(utkastad el. förvildad)
blåhallon
korgvide
1
1
1
1
nyponros
vitpil
1
1
(utkastad)
strandfräne
äppelros
1
1
1
2
8
2
1
1
4
(förvildad)
2
3
2
2
1
1
3
1
5
1
4
3
1
3
1
2
3
5
1
1
2
1
1
5
1
1
5
5
Latinskt namn
Senecio viscosus
Senecio vulgaris
Silaum silaus
Svenskt namn
Silene alba (Melandrium album)
Silene vulgaris ssp vulgaris
(Silene cucubalus)
vitblära
Sinapis alba
Sinapis arvensis
Sisymbrium altissimum
Sisymbrium officinale
Solanum dulcamara
Solanum nigrum ssp nigrum
Solidago canadensis
Solidago virgaurea
Sonchus arvensis
Sonchus alper
Sonchus oleraeeus
Sorbus aucuparia
Sorbus intermedia (S. suecica)
Sparganium ereotum
spp microcarpum
vitsenap
Stachys palustris
Stellaria graminea
Stellaria media
Succisa pratensis
Symphytum x uplandicum
Symphoricarpus rivularis
Syringa vulgaris
Taraxacum sett. Erythrosperma
Taraxacum sett. vulgaria
Tanacetum vulgare
Teesdalia nudicaulis
Thlaspi arvense
Torilis japonica
Tragopogon pratensis
ssp minor småhavrerot
knölsiska
Trifolium arvense
Trifolium campestre
Trifolium dubium
Trifolium hybridum
Trifolium medium
Trifolium pratense
Trifolium repens
harklöver
Anm.
klibbkorsört
korsört
ängssilja
(inplanterad 1981 på
sektion 3 mitt för
stora elstolpen
och på vallen Ö rännan.
Några ex fanns
vid liv 1982,
men ingen som blommade,
1983 inget ex)
smällglim
(odlad och förvildad)
åkersenap
hamnsenap
1
3
2
2
3
1
4
5
2
2
6
7
5
3
3
2
2
1
1
1
4
1
3
1
2
3
1
besksöta, kvesved
1
2
1
1
3
1
1
1
3
2
3
1
4
2
4
1
2
1
5
2
2
2
1
5
3
2
1
1
1
nattskatta
(förvildad)
9 10
2 5
5 4
1
vägsenap
kanadensiskt gullris
8
3
3
2
3
gullris
1
åkermolke
4
4
2
3
2
svinmolke
kålmolke
rönn
1
1
oxel
1
stor igelknopp
1
grässtjärnblomma
2
3
våtarv
2
2
ängsvädd
uppländsk vallört
3
3
2
4
1
3
1
1
snöbär
(utkastad)
syrgn
(planterad)
sandmaskros
ogräsmaskrosor
renfana
sandkrassing
2
5
3
5
jordklöver
trådklöver
1
1
5
2
2
1
1981
2
1
2
1
1
2
1
2
1
2
4
1
1
2
1
3
4
skogsklöver
vitklöver
2
1
5
2
2
2
1
alsikeklöver
rödklöver
4
5
3
2
5
penningört
rödkörvel
2
1
3
5
2
3
1
2
3
1
2
2
1
1
1
1
1
3
1
5
1
1
1
4
5
1
1
1
2
1
2
1
3
2
1
2
1
1
3
3
1
2
5
1
1
3
3
4
1
2
1
1
5
Latinskt namn
Tripleurospermum inodorum
(Matricatia inodora)
Svenskt namn
Tritioum aestivum
vete
Tulipa
tulpan
Tussilago farfara
Typha latifolia
Ulmus glabra
Urtica dioeca
Urtica urens
Verbasoum vigrum
Verbascum thapsus
Verbascum speciosum
Veronica agrestis
Veronica anagallis-aquatica
Veronica arvenris
Veronica beccabunga
Veronica chamaedrys
Veronica filiformis
Veronica hederifolia
spp hederifolia
hästhov
Veronica persica
polita
Veronica p
Veronica serpyllifolia
Viburnum opulus
Vicia angustifolia
Vicia craoca
Viola hirsuta
Vida tenuifolia
Vida tetrasperma
Viola arvensis
Viola hirta
Viola odorata
trädgårdsveronika
Anm.
1
5
(odlad och ibland
förvildad)
(kulturform utkastad
och kvarstående)
1
baldersbrå
2
5
3
2
4
1
4
2
1
1
1
2
5
1
1
2
5
5
6
2
7
5
8
5
9 10
4 5
2
1
2
2
1
bredkaveldun
skogsalm
brännässla
etternässla
1
5
5
2
2
1
mörkt kungsljus
kungsljus
praktkungsljus
(förvildad)
1
vattenveronika
fältveronika
1
2
2
2
3
1
2
5
1
2
(i Risebergabäcken)
teveronika
murveronika
murgrönsveronika
3
3
2
1
1
2
1
4
1
3
2
4
2
majveronika
sommarvicker
kråkvicker
1
1
2
1
3
3
3
3
2
1
4
1
3
2
1
(på ättehögen)
5
4
2
duvvicker
1
sparvvicker
2
2
2
2
buskviol
luktviol
3
1
1
olvon
åkerviol
1
2
1
4
3
gglansveronika
luktvicker
3
3
åkerveronika
bäckveronika
2
1
2
1
3
1
1
3
1
1
2
2