1. No category

ΔΙΑΛΟΓΟΣ
NYBÖRJARKURS I GREKISKA
Ove Strid
Ingela Nilsson
Patrik Granholm
Första upplagan 2011
Andra reviderade upplagan 2012
© Ove Strid & Ingela Nilsson
Layout: Patrik Granholm
Illustrationer: Monica Hellström
Innehåll
Kapitel 1
6
Kapitel 2
24
Kapitel 3
40
Kapitel 4
52
Kapitel 5
70
Kapitel 6
86
Kapitel 7
102
Kapitel 8
112
Kapitel 9
128
Kapitel 10
140
Kapitel 11
152
Kapitel 12
166
Kapitel 13
178
Kapitel 14
188
Kapitel 15
200
Kapitel 16
216
Kapitel 17
242
Kapitel 18
256
Kapitel 19
274
Kapitel 20
286
Litteraturlista
*Richard Buxton, The Complete World of Greek Mythology (2004)
Lillian E. Doherty, Gender and the Interpretation of Classical Myth (2001)
Sean Gurd (ed.), Philology and its Histories (2010)
Robin Hard, The Routledge Handbook of Greek Mythology (2004)
Lorna Hardwick & Christopher Stray (eds), A Companion to Classical
Receptions (2008)
Dimitrios Iordanoglou & Johannes Siapkas (eds), G(l)ömda historier –
klassiska normer och antik kritik (2011)
Helen Morales, Classical Mythology: A Very Short Introduction (2007)
*Ian Morris & Barry B. Powell, The Greeks: History, Culture and Society
(2010)
Tim Whitmarsh, Greek Literature and the Roman Empire: The politics of
imitation (2001)
Tim Whitmarsh, The Second Sophistic (2005)
* markerar kurslitteratur – allt annat är överkurs för dig som vill ha mer att
läsa
Förkortningar
ack.ackusativ
adj.adjektiv
adv.adverb
akt.aktiv(um)
aor.aorist(us)
art.artikel
B.
J. Blomqvist, Grekisk
grammatik
dat.dativ
dem. demonstrativt
fem.feminin(um)
fut.futurum
G.Grammatiksektion
gen.genitiv
imp.imperativ
impf.imperfekt
ind.indikativ
indef.indefinit
inf.infinitiv
interj.interjektion
interr.interrogativt
komp.komparativ
konj.konjunktion
konj.konjunktiv
mask.maskulin(um)
med.medium
neg.negation
neutr.neutrum
nom.nominativ
pass.passiv(um)
perf.perfekt(um)
pers.person
pers.personligt
plur.pluralis
poss.possesiv
pred.predikat
prep.preposition
pres.presens
ptc.particip
pred.predikat
reflex.reflexivt
rel.relativt
sing.singularis
subst.substantiv
superl.superlativ
vok.vokativ
1. pers.
2. pers
3. pers.
första person
andra person
tredje person
*
ordformen finns inte
belagd i någon text
utan är rekonstruerad
6
Kapitel 1
Kapitel 1
H
är ges först en introduktion till det grekiska alfabetet och användningen
av accenter och spiritus och sedan en grundläggande grammatisk orientering. I slutet av kapitlet finns en grammatiksektion med ytterligare information om alfabetet, accentreglerna mm.
Det grekiska alfabetet
I. Vi börjar med att se på fyra bokstäver i taget:
stora bokstäver
Α
Β
Γ
Δ
små bokstäver
α
β
γ
δ
namn
alfa
beta
gamma
delta
uttal
a, kort eller långt
b
g
d
Stort alfa och beta ser ut som stort A och B.
stora bokstäver
Ε
Ζ
Η
Θ
små bokstäver
ε
ζ
η
θ
namn
epsilon
zeta
eta
theta
uttal
e/ä, kort
ds/ts
e/ä, långt
eng. th
Stort epsilon, zeta och eta ser ut som stort E, Z och H.
stora bokstäver
Ι
Κ
Λ
Μ
små bokstäver
ι
κ
λ
μ
namn
iota/jota
kappa
lambda
my
uttal
i, kort eller långt
k
l
m
Stort iota, kappa och my ser ut som stort I, K och M.
Kapitel 1
stora bokstäver
Ν
Ξ, Ξ
Ο
Π
7
små bokstäver
ν
ξ
ο
π
namn
ny
xi
omikron
pi
uttal
n
ks
o, kort
p
Stort ny och omikron ser ut som stort N och O.
stora bokstäver
Ρ
Σ
Τ
Υ
små bokstäver
ρ
σ, ς (i ordslut)
τ
υ
namn
rho
sigma
tau
ypsilon
uttal
r
s
t
y, kort eller långt
namn
phi
chi
psi
omega
uttal
f
tyskt ch
ps
å, långt
Stort tau ser ut som stort T.
stora bokstäver
Φ
Χ
Ψ
Ω
små bokstäver
φ
χ
ψ
ω
Stort chi ser ut som stort X.
24
Kapitel 2
Kapitel 2
L
äs dialogen med hjälp av ordlistan och kommentaren. De nya grammatiska saker som du bör titta lite närmare på finns samlade i grammatiksektionen som hör till detta kapitel. Hänvisningar till den liksom till andra
grammatiksektioner ges i ordlistan och kommentaren.
Då och då kan du gå tillbaka till kapitel 1, när du tycker att det behövs, för
att friska upp minnet vad gäller bokstäver, accenter, spiritus etc. och återigen
gå igenom punkterna i den grammatiska orienteringen.
Kapitel 2
25
Afrodite och Eros
Afrodite frågar sin son Eros varför
han med sin pilbåge betvingar alla
de andra gudarna men skonar Pallas
Athena. Eros svarar att han är rädd
för Athena och sedan fortsätter han
och säger bland annat så här:
ΕΡΩΣ
Φοβερὰ γάρ ἐστι καὶ δεινῶς ἀνδρική·
ἐπισείουσα τὸν λόφον ἐκπλήττει με
καὶ ὑπότρομος γίγνομαι.
ΑΦΡΟΔΙΤΗ
Ὁ Ἄρης γὰρ οὐ φοβερώτερος ἦν;
καὶ ὅμως ἀφώπλισας αὐτὸν καὶ
νενίκηκας.
Eros svarar att Ares välkomnar honom, medan Athena däremot hotar
honom och säger att hon ska genomborra honom med sitt spjut eller gripa tag i hans fötter och kasta
ner honom i Tartaros. Eros fortsätter sedan så här:
φοβερά fruktansvärd (adj.) G. 2.4, 2.5 f
γάρ ty, ju, för (partikel)
ἐστι (hon/han) är (pred.) G. 1.6 d
καὶ och (partikel)
δεινῶς mycket (adv.)
ἀνδρική maskulin (adj.) G. 2.4, 2.5 f
ἐπισείουσα skakande (ptc.)
τὸν λόφον hjälmbusken (art. + subst.) G. 2.5 e,
G. 3.1–2
ἐκπλήττει förskräcker (pred.) G. 2.1, 2.5 a–b
με mig (pers. pron.) G. 1.6 a
καὶ och (partikel)
ὑπότρομος rädd (adj.)
γίγνομαι (jag) blir (pred.)
ὁ Ἄρης Ares (art. + subst.) G. 2.5 e, G. 3.2 (jmf.
B. § 96:6)
οὐ inte (neg.)
φοβερώτερος mer fruktansvärd (adj. i komp.) G.
16.7
ἦν (hon/han) var (pred.)
καὶ och (partikel)
ὅμως likväl (adv.)
ἀφώπλισας (du) avväpnade (pred.) pres.
ἀφοπλίζω
αὐτόν honom (pers. pron.)
νενίκηκας (du) har segrat/besegrat (pred.) pres.
νικάω G. 13.1
26
ἐπὶ τοῦ στήθους på bröstet (prep. + art. +
subst.)
ἔχει (hon/han) har (pred.) G. 2.1, 2.5 a–b
πρόσωπόν τι en mask (subst. + indef. pron.)
φοβερὸν fruktansvärd (adj) G. 2.5 g
ἐχίδναις (med) huggormar (subst.)
κατάκομον behårad (adj.) G. 2.5 g
ὅπερ som (rel. pron.)
ἐγὼ jag (pers. pron.)
μάλιστα mest (adv. i superl.)
δέδια (jag) fruktar (pred.)
αἱ Μοῦσαι Muserna (art. + subst.) G. 2.3, 2.5 a, e
δέ men, och (partikel)
διὰ τί på grund av vad? varför? (prep. + interr.
pron.)
σοι (av) dig (pers. pron.)
ἄτρωτοι inte sårade, oskadda (adj.)
ἔξω βέλους utom skotthåll (prep. + subst.)
εἰσιν (de) är (pred.)
κἀκεῖναι = καὶ ἐκεῖναι också dessa (dem. pron.)
λόφους hjälmbuskar (subst.) G. 2.5 c
ἐπισείουσιν (de) skakar (pred.) G. 2.1, 2.5 a–b
Γοργόνας gorgoner (subst.)
προφαίνουσιν (de) visar fram (pred.) G. 2.1, 2.5
a–b
αἰδοῦμαι (jag) blygs inför (pred.)
αὐτάς dem (pers. pron.)
ὦ μῆτερ o moder (interj. + subst.)
σεμναὶ vördnadsvärda (adj.) G. 2.4
γὰρ ty, ju, för (partikel)
εἰσιν (de) är (pred.)
ἀεί alltid (adv.)
τι något (indef. pron.)
φροντίζουσιν (de) tänker på (pred.) G. 2.1, 2.5
a–b
ᾠδή sång G. 2.2
περὶ ᾠδὴν ἔχουσι (de) ägnar sig åt sång (prep. +
subst. + pred.) G. 2.1
ἐγὼ jag (pers. pron.)
παρίσταμαι (jag) ställer mig bredvid (pred.)
πολλάκις ofta (adv.)
αὐταῖς dem (pers. pron.)
κηλούμενος i det att jag förtrollas (ptc.)
ὑπὸ τοῦ μέλους av melodin (prep. + subst.)
Kapitel 2
ΕΡΩΣ
Καὶ ἐπὶ τοῦ στήθους ἔχει πρόσωπόν
τι φοβερὸν ἐχίδναις κατάκομον,
ὅπερ ἐγὼ μάλιστα δέδια.
Afrodite tycker det är konstigt att
Eros är rädd för Athena men inte
för Zeus. Hon går vidare och frågar
honom om muserna:
ΑΦΡΟΔΙΤΗ
Αἱ δὲ Μοῦσαι διὰ τί σοι ἄτρωτοι
καὶ ἔξω βελῶν εἰσιν; κἀκεῖναι
λόφους ἐπισείουσιν καὶ Γοργόνας
προφαίνουσιν;
ΕΡΩΣ
Αἰδοῦμαι αὐτάς, ὦ μῆτερ· σεμναὶ
γάρ εἰσιν καὶ ἀεί τι φροντίζουσιν
καὶ περὶ ᾠδὴν ἔχουσι καὶ ἐγὼ
παρίσταμαι πολλάκις αὐταῖς
κηλούμενος ὑπὸ τοῦ μέλους.
Kapitel 2
ΑΦΡΟΔΙΤΗ
Ἔα καὶ ταύτας, ὅτι σεμναί· τὴν δὲ
Ἄρτεμιν τίνος ἕνεκα οὐ τιτρώσκεις;
Eros svarar att det är omöjligt att
hinna ifatt Artemis eftersom hon
alltid skyndar fram över bergen och
jagar hjortar och hjortkalvar. Han
tillägger menande: Men hennes
bror … Afrodite avbryter honom
och säger:
ΑΦΡΟΔΙΤΗ
Οἶδα, ὦ τέκνον, πολλὰ ἐκεῖνον
ἐτόξευσας.
27
ἔα låt vara (pred.)
καὶ ταύτας också dessa (dem. pron.)
ὅτι eftersom (konj.)
σεμναί vördnadsvärda (adj.) G. 2.4
τὴν Ἄρτεμιν Artemis (art. + subst.) G. 2.3, G.
14.2 d OBS
δέ men, och (partikel)
τίνος ἕνεκα för vilken saks skull? varför? (indef.
pron. + prep.)
οὐ inte (neg.)
τιτρώσκεις (du) sårar (pred.) G. 2.1, 2.5 a-b
οἶδα (jag) vet (pred.)
ὦ τέκνον o barn (interj. + subst.)
πολλὰ ofta, mycket (adv.)
ἐκεῖνον denne (dem. pron.)
ἐτόξευσας (du) träffade (pred.) pres. τοξεύω
28
Kapitel 2
Kommentar
ἐστι: predikatet i den första meningen är ἐστι = (hon/han/den/det) är (motsvarar engelskans is). Subjektet till ἐστι är inte utsatt, det underförstås utifrån
det tidigare sagda: hon, syftande på Athena.
φοβερὰ och ἀνδρική är predikatsfyllnad till ἐστι och står i femininum
singularis eftersom de rättar sig efter subjektet som är femininum singularis
(hon, Athena). När ἐστι står tillsammans med predikatsfyllnad har det ingen
egen accent.
ἐκπλήττει är predikat = förskräcker. Subjektet till ἐκπλήττει är inte utsatt,
det underförstås utifrån det som sagts tidigare: hon, syftande på Athena. Utöver subjektet finns det också ett objekt till ἐκπλήττει, nämligen με (= mig).
με (det kan också heta ἐμέ med egen accent) är ackusativ till ἐγώ (= jag)
som är nominativ. (Jmf. B. § 116:1.)
ἐπισείουσα är ett particip till ἐπισείω (= skakar emot) som är sammansatt
av prepositionen ἐπί (= mot) + σείω (= svingar, skakar).
τὸν λόφον är objekt till participet ἐπισείουσα. (För hela böjningen av substantivet och artikeln se G. 3.1-2.)
ἐπισείουσα står i femininum nominativ singularis eftersom det hör ihop
med subjektet till ἐκπλήττει (hon, Athena). Ibland går det att översätta ett
grekiskt particip med ett svenskt particip. Här skulle man t.ex. kunna säga
”skakande hjälmbusken (emot)”. Men oftast passar det bäst att översätta det
grekiska participet med en svensk bisats eller prepositionsfras. Här kan man
säga ”när hon skakar hjälmbusken” eller ”under det att/i det att hon skakar
hjämbusken”. Man kan också samordna participet med predikatet och säga
”hon skakar hjälmbusken och förskräcker mig”. (Om du vill veta hela böjningen
av presens particip aktivum se G. 8.3. För användningen och översättningen
av particip se G. 8.7.)
γίγνομαι är predikat. Det är inte aktivum som ἐκπλήττω, utan ett deponens. (Om du vill veta hela böjningen i presens se G. 6.2 c). I grekiskan liksom
i svenskan kan både ”är” och ”blir” ha predikatsfyllnad. Här är det ὑπότρομος
som är predikatsfyllnad.
γάρ (eg. = ty, för, ju) står ibland i frågesatser och kan i sådana fall översättas
med ”då”: Var då inte Ares …? (γάρ placeras aldrig först, utan som andra eller
tredje ord i satsen.).
ἀφώπλισας är aoristus 2. pers. sing. Lär dig formen isolerad. (Om du vill
veta hela böjningen se G. 5.2). Beväpna heter ὁπλίζω, avväpna ἀφοπλίζω.
Kapitel 2
αὐτὸν (= honom) är ackusativobjekt till ἀφώπλισας och även (underförstått) till νενίκηκας. (För hela böjningen av detta pronomen se G. 9.1.)
νενίκηκας är perfekt 2. pers. sing. = du har besegrat. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 18.3).
ἐπὶ τοῦ στήθους: preposition (ἐπὶ = på) + genitiv (τοῦ στήθους = bröstet).
στῆθος och λόφος ser likadana ut i nominativ singularis men de böjs på
olika sätt: λόφος är ett maskulint substantiv av andra deklinationen och heter
λόφου i genitiv singularis. (Om du vill veta hela böjningen se G. 3.1). στῆθος
är ett neutralt substantiv av tredje deklinationen och heter στήθους i genitiv
singularis. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3).
ἔχει är predikat. πρόσωπον är ackusativobjekt
πρόσωπον är ett neutralt substantiv av andra deklinationen. (Om du vill
veta hela böjningen se G. 4.2). Till ackusativobjektet πρόσωπον hör flera bestämningar, nämligen:
τι φοβερὸν … κατάκομον: indefinit pronomen (τι = någon/en, jmf.
B. § 123:1) + adjektivattribut (φοβερὸν = fruktansvärd) + adjektivattribut
(κατάκομον = behårad). Bestämningarna står i ackusativ eftersom de rättar sig
efter sitt huvudord (d.v.s. det ord som de hör till/det ord som de bestämmer).
Intill κατάκομον står ett substantiv i pluralis ἐχίδναις, det står i kasus dativ för
att ange med vad masken är behårad. (För den användningen av dativen se
B. § 238:1). I nominativ singularis heter substantivet ἔχιδνα. (Om du vill veta
hela böjningen se G. 6.6).
ὅπερ ἐγὼ μάλιστα δέδια är en relativ bisats, motsvarande en svensk bisats
inledd med ”som”. ὅπερ är relativpronominet ὅ + partikeln περ som understryker (nästan = just den som/densamma som).
ὅπερ syftar på πρόσωπον: en mask … som. Om relativa pronomen och
relativa bisatser se G. 8.8.
δέδια är 1. pers. sing. av perfekt med presensbetydelse. Lär dig formen isolerad. Om du vill veta hela böjningen se B. § 206:3.
αἱ δὲ Μοῦσαι: δὲ är en partikel som motsvarar de svenska samordnande
konjunktionerna ”men” och ”och”. Om sammanhanget visar att en motsats föreligger översätts δὲ med ”men”, annars med ”och”. Här passar det att översätta
med ”men”: Men muserna … (δὲ placeras aldrig först, utan som andra eller
tredje ord i satsen). För böjningen av Μοῦσα se G. 6.6.
διὰ är en preposition som följs av ackusativ när den betyder ”på grund av”.
Ackusativen är här det interrogativa pronominet/frågepronominet i neutrum
τί = vad/vilket (jmf. B. § 122:1). διὰ τί är alltså = på grund av vad/varför. Sub-
29
30
Kapitel 2
jekt i frågesatsen är αἱ Μοῦσαι, men för att framhävas har αἱ Μοῦσαι placerats
före frågesatsen. Alltså: i stället för ”Varför är muserna …?” heter det ”Muserna, varför är de …?”.
ἄτρωτοι används här som predikatsfyllnad till εἰσιν. När εἰσιν står tillsammans med predikatsfyllnad har det ingen egen accent. ἄτρωτοι står i pluralis
eftersom det rättar sig efter subjektet som är pluralis (de, muserna). Det är
ett sammansatt adjektiv (med ἀ: icke-sårad, o-sårad) och sådana adjektiv har
samma form i femininum som i maskulinum, därav ἄτρωτοι. Se B. § 101.
ἔξω (följt av genitiv) = utanför, βέλος = skott, pil, βέλος heter i pluralis βέλη
och i genitiv pluralis βελῶν: ἔξω βελῶν är alltså eg. = utanför pilarna, d.v.s.
utom skotthåll. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3).
κἀκεῖναι är en ihopskrivning (krasis, se B. § 22:1) av καὶ (= också) och
ἐκεῖναι (= dessa, ett demonstrativt pronomen (jmf. B. § 120:4)). ἐκεῖναι är nominativ (eftersom det är subjekt) och femininum pluralis (eftersom det syftar
på muserna). OBS! καί kan betyda a) och, b) också.
ἐπισείουσιν är det ena predikatet och till det hör ackusativobjektet λόφους.
προφαίνουσιν är det andra predikatet och till det hör ackusativobjektet
Γοργόνας. (Om du vill veta hela böjningen av substantivet se G. 8.1 c).
ἐπισείουσιν (= skakar) och προφαίνουσιν (= visar fram) är 3. pers. plur.
eftersom subjektet är 3. pers. plur. (de, muserna).
αἰδοῦμαι är 1. pers. sing. i medium-passivum (kontraherad form av
αἰδέομαι) = jag blygs inför. Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 14.1 a).
αὐτάς är personligt pronomen för tredje person. Det är femininum pluralis
eftersom det syftar på muserna (de/dom) och ackusativ eftersom det är ackusativobjekt till αἰδοῦμαι. (För hela böjningen av detta pronomen se G. 9.1).
μῆτερ är kasus vokativ som används när man tilltalar eller anropar någon.
Lär dig formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 16.4).
σεμναὶ är nominativ femininum pluralis och predikatsfyllnad till εἰσιν. Det
rättar sig efter det icke utsatta subjektet (de, muserna).
φροντίζουσιν: predikatet φροντίζουσιν är 3. pers. plur. eftersom det rättar
sig efter subjektet (de, muserna). Till φροντίζουσιν hör ackusativobjektet τι
(indefinit pronomen i ackusativ neutrum singularis) och tidsadverbialet ἀεί
(= alltid).
ἔχουσι: predikatet ἔχουσι (3. pers. plur. av samma skäl som φροντίζουσιν)
betyder eg. ”de har”, men här står det tillsammans med prepositionen περὶ (=
om, angående, beträffande) och den kombinationen (ἔχουσι + περὶ) ger här
Kapitel 2
betydelsen ”de ägnar sig åt”. περὶ styr en ackusativ ᾠδὴν, som anger vad de
ägnar sig åt.
παρίσταμαι är 1. pers. sing. i medium-passivum (av ett s k μι-verb) = jag
ställer mig bredvid (av παρά = bredvid + ἵσταμαι = jag ställer mig). Lär dig
formen isolerad. (Om du vill veta hela böjningen se G. 16.1 c).
παρίσταμαι styr dativ, d.v.s. den eller de som man ställer sig bredvid står i
dativ. Här är det αὐταῖς (= dem/dom), det är femininum pluralis eftersom det
syftar på muserna. (Jmf. G. 9.1).
κηλούμενος är ett particip i medium-passivum. Det står i nominativ maskulinum singularis (eftersom det hör ihop med subjektet ἐγὼ = Eros). Verbet
heter i aktivum κηλέω = förtrolla och i passivum κηλέομαι = förtrollas. (Om du
vill veta hela böjningen se G. 14.1 a). κηλούμενος skulle alltså kunna översättas med ”blivande förtrollad”. Men här, liksom i de flesta andra fall, passar det
bäst att översätta det grekiska participet med en svensk bisats eller prepositionsfras. Här kan man säga ”när jag förtrollas” eller ”under det att/i det att jag
förtrollas”. Man kan också samordna participet med predikatet och säga ”jag
ställer mig bredvid dem och förtrollas”. (Om användningen och översättningen
av particip se G. 8.7).
τοῦ μέλους genitiv styrd av prepositionen ὑπὸ. Vid passiva verbformer uttrycks agenten, den handlande, eller den verkande orsaken med en prepositionsfras: ὑπό + genitiv = av …
μέλους heter i nominativ μέλος. (Om du vill veta hela böjningen se G. 15.3).
ἔα är en imperativ i 2. pers. sing. till ἐάω. (Om du vill veta hela böjningen
se G. 13.1 d).
ταύτας är ett demonstrativt pronomen som står i ackusativ (eftersom det
är ackusativobjekt) och i femininum pluralis (eftersom det syftar på muserna).
(För hela böjningen av detta demonstrativa pronomen se B. § 120:3).
ὅτι är en konjunktion som här inleder en kausal bisats (orsaksbisats) = eftersom. Predikatet, εἰσιν, är underförstått. σεμναί är predikatsfyllnad.
ἕνεκα (= för … skull) styr genitiv som kan stå före eller efter. Här står den
efter: τίνος, genitiv till τί = vad, vilket. (Jmf. B. § 122:1).
τίνος ἕνεκα alltså eg. = för vilkets skull, för vilken saks skull, d.v.s. varför?
τιτρώσκεις är predikat (2. pers. sing.).
τὴν δὲ Ἄρτεμιν är ackusativ därför att det är ackusativobjekt till τιτρώσκεις.
Nominativen heter Ἄρτεμις. (Om du vill veta hela böjningen se G. 14.2 d).
οἶδα: predikatet οἶδα är 1. pers. sing. Det är en perfektform med presensbetydelse, etymologiskt släkt med vårt verb ”veta”. Lär dig formen isolerad. (Om
31
32
Kapitel 2
du vill veta hela böjningen se B. § 206:2).
ἐτόξευσας: Predikatet ἐτόξευσας är aoristus 2. pers. sing. = du träffade (med
pilen). Här kan vi också översätta ”har du träffat”. Lär dig formen isolerad.
(Om du vill veta hela böjningen se G. 5.2).
ἐκεῖνον är ett demonstrativt pronomen (jmf. B. § 120:4), det står i ackusativ
(eftersom det är ackusativobjekt till ἐτόξευσας) och i maskulinum singularis
(eftersom det syftar på Apollon, Artemis broder).
Kapitel 2
Mytologisk och litterär kommentar
E
ros är rädd för Athena. Han säger att det är eftersom hon ser så krigisk
ut, med sin svajande hjälmbuske och gorgonen Medusas huvud fastsatt
på sin bröstsköld. I själva verket handlar det nog mest om att hon inte låter
sig förvillas av hans pilar – hon tänker förbli kysk jungfru, denna krigets och
vishetens gudinna. Ares är Eros däremot förtjust i, fastän han är den store
krigsguden. Det beror på att Ares villigt låtit sig förföras åtminstone en gång,
nämligen när han blev kär i Eros mamma, kärleksgudinnan Afrodite. En annan gud som Eros besegrat många gånger och därför inte fruktar det minsta är
Zeus – han blir ständigt förälskad i såväl kvinnor som män och driver hustrun
Hera till nya vansinnesutbrott. Redan när Zeus gifte sig med Hera väntade
han barn med Leto, som jagad av den svartsjuka Hera födde sina tvillingbarn
Apollon och Artemis. Apollon brås på sin far och jagar efter mer eller mindre
villiga unga kvinnor, medan Artemis precis som Athena vakar över sin oskuld
och istället ägnar sig åt jakt, gärna i månsken. Det tycks egentligen bara vara
Muserna som står över Eros makt, gör honom förlägen och förtrollar honom
med sina ord och melodier.
Författaren till den dialog du just har läst, Lukianos från Samosata (ca.
120–180 e.Kr.), var nog främst ute efter att roa läsaren med en rapp diskussion
mellan Afrodite och sonen Eros, men samtalet mellan de båda gudarna fungerar också som en snabbintroduktion till grekisk mytologi och kultur. För det
första: grekiska gudar beter sig precis hur som helst! Det är en enda röra kan
man nog säga, men också väldigt underhållande och underfundigt. För det
andra: Eros, det vill säga begäret eller passionen, är en maktfaktor att räkna
med. Det handlar inte bara om Zeus och de andra gudarnas affärer – tänk bara
på trojanska kriget, som orsakades av prins Paris kärlek till den vackra Helena.
Och för det tredje: Muserna – kulturen och de sköna konsterna – står över de
begär och komplicerade maktkamper som gudar och människor ägnar sig åt.
Muserna tänker, som Eros säger. De ligger bakom de texter och sånger som
förmedlar grekisk tankevärld till oss, de gör att vi kan lyssna till samtalen mellan de mytologiska gestalter som vi ska möta i den här boken och läsa de texter
som skrevs ner för snart tvåtusen år sedan.
Välkommen till årtusendets avlyssning – samtal mellan gudar och hjältar,
levande och döda!
33
34
Kapitel 2
Vidare läsning
Läs om de olympiska gudarna, deras maktsfärer och attribut i Buxton, s.
68–87, notera ssk översiktlig framställning s. 69 och om Muserna s. 85–86. Läs
också om Eros och Afrodites makt, s. 94–101.
Kapitel 2
35
Grammatiksektion
Här finner du först några böjningar av verb, substantiv, bestämda artikeln och
adjektiv och därefter några grundläggande regler för hur dessa ord används i
grekiska meningar.
1. Böjningsmönster för presens indikativ aktivum av verb på -ω (jmf. B. §
133:4). Böjning av λέγω (= säger):
Obs
1. pers. sing.
2. pers. sing.
3. pers. sing.
1. pers. plur.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
λέγω (= jag säger)
λέγεις (= du säger)
λέγει (= hon/han/den/det säger)
λέγομεν (= vi säger)
λέγετε (= ni säger)
λέγουσι(ν) (= de säger)
I 3. person pluralis kan ett ν fogas till ändelsen. Det kan alltså heta antingen λέγουσι eller λέγουσιν.
Presensstammen är λεγ-. Stavelsen/stavelserna efter λεγ- varierar beroende
på vilken person det är:
1. pers. sing.
2. pers. sing.
3. pers. sing.
1. pers. plur.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
λέγ-ω
λέγ-εις
λέγ-ει
λέγ-ομεν
λέγ-ετε
λέγ-ουσι(ν)
I stavelsen/stavelserna efter λεγ- finns en bindevokal och en personändelse,
d.v.s. en ändelse som visar vilken person det är. Bara i 1. person och 2. person
pluralis går det att särskilja bindevokalen och personändelsen:
1. pers. sing.
2. pers. sing.
3. pers. sing.
1. pers. plur.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
ω
εις
ει
ο-μεν (bindevokal + personändelse)
ε-τε (bindevokal + personändelse)
ουσι(ν)
G. 2.1
36
2. Böjning av feminina substantiv av första deklinationen (jmf. B. § 53–55).
Första gruppen
Obs
pluralis
singularis
Substantiven i denna grupp har långt α i slutstavelsen i hela singularis. Före α
står ε, ι eller ρ. Böjning av χώρα (= land) och οἰκία (= hus):
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
χώρα
χώρας
χώρᾳ
χώραν
= nom.
χῶραι
χωρῶν
χώραις
χώρας
= nom.
οἰκία
οἰκίας
οἰκίᾳ
οἰκίαν
= nom.
οἰκίαι
οἰκιῶν
οἰκίαις
οἰκίας
= nom.
Alla substantiv av första deklinationen har i genitiv pluralis betoningen
på sista stavelsen: χωρῶν, οἰκιῶν.
Andra gruppen
singularis
Substantiven i denna grupp har η i slutstavelsen i hela singularis. Före η står en
annan bokstav än ε, ι eller ρ. Böjning av νίκη (= seger) och τιμή (= ära):
pluralis
G. 2.2
Kapitel 2
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
νίκη
νίκης
νίκῃ
νίκην
= nom.
νῖκαι
νικῶν
νίκαις
νίκας
= nom.
τιμή
τιμῆς
τιμῇ
τιμήν
= nom.
τιμαί
τιμῶν
τιμαῖς
τιμάς
= nom.
Obs
Kapitel 2
37
Alla substantiv av första deklinationen har i genitiv pluralis betoningen
på sista stavelsen: νικῶν, τιμῶν.
pluralis
singularis
3. Böjningsmönster för bestämda artikeln i femininum (jmf. B. § 51).
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
ἡ
τῆς
τῇ
τήν
αἱ
τῶν
ταῖς
τάς
4. Böjning av adjektiv som δίκαιος (= rätt) och ἀγαθός (= god) i femininum
(jmf. B. § 99). Femininum singularis har i slutstavelsen
"" långt α efter ε, ι eller ρ
Obs
pluralis
singularis
"" η efter annan bokstav än ε, ι eller ρ.
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
nominativ
genitiv
dativ
ackusativ
vokativ
G. 2.3
δικαία
δικαίας
δικαίᾳ
δικαίαν
= nom.
δίκαιαι
δικαίων
δικαίαις
δικαίας
= nom.
ἀγαθή
ἀγαθῆς
ἀγαθῇ
ἀγαθήν
= nom.
ἀγαθαί
ἀγαθῶν
ἀγαθαῖς
ἀγαθάς
= nom.
I femininum betonas nominativ pluralis och genitiv pluralis som motsvarande maskulina former: δίκαιαι som δίκαιοι, δικαίων som δικαίων.
G. 2.4
38
G. 2.5
Kapitel 2
5. Grundläggande regler vad gäller subjekt, predikat, objekt, den bestämda
artikeln och användningen av adjektiv:
(a) Subjektet står i nominativ. Jämför i svenskan: Hon skriver (inte:
Henne skriver). Subjektet är inte alltid utsatt: verbets ändelse visar
vilken person och vilket numerus subjektet är.
(b) Predikatet står i samma person och numerus som subjektet.
(c) Det direkta objektet/ackusativobjektet – det mål som verbhandlingen
riktar sig mot – står i ackusativ (inte i nominativ!). Jämför i svenskan:
Du ser henne (inte: Du ser hon).
(d) Det indirekta objektet/dativobjektet – betecknande den/det som
påverkas av verbhandlingen – står i dativ. Jämför i svenskan: Han
skickade henne blommor (subjekt + predikat + indirekt objekt/dativobjekt + direkt objekt/ackusativobjekt) = Han skickade blommor till
henne.
(e) Bestämda artikeln används vid substantiv som betecknar något som
anses bekant eller som omnämnts tidigare. Även egennamn kan i
sådana fall få bestämd artikel. Jämför bestämd form i svenskan: blomman, bilen, bilarna och (med attribut) den röda blomman, den nya
bilen, de snabba bilarna, den rike Joakim.
(f) Adjektiv kan användas som predikatsfyllnad tillsammans med en
form av verbet vara eller bli. Verbet kallas då kopula eller kopulaverb.
Adjektivet står i samma kasus, genus och numerus som subjektet.
Jämför i svenskan: Ängen är grön, trädet är grönt, träden är gröna
(subjekt + kopula + predikatsfyllnad).
(g) Adjektiv kan också användas som attribut till ett substantiv. Substantivet kallas då för attributets huvudord. Adjektivet står i samma
kasus, genus och numerus som sitt huvudord. Jämför i svenskan: En
grön äng, ett grönt träd, gröna träd (attribut + substantiv/huvudord).
Kapitel 2
Uppgifter
Skriv egna meningar
Använd orden i ordlistan och sätt samman tre egna meningar på grekiska –
korta eller långa! I varje mening ska det finnas åtminstone ett predikat.
Välj en favoritböjning
Välj ut en böjning i grammatiksektionen (en verb-, substantiv-, artikel- eller
adjektivböjning) och lär dig den extra noga!
39
216
Kapitel 16
Kapitel 16
Kapitel 16
Kyklopen och Poseidon
ΚΥΚΛΩΨ
Ὦ πάτερ, οἷα πέπονθα ὑπὸ τοῦ
καταράτου ξένου, ὃς μεθύσας
ἐξετύφλωσέ με κοιμωμένῳ ἐπιχειρήσας.
ΠΟΣΕΙΔΩΝ
Τίς δὲ ἦν ὁ ταῦτα τολμήσας, ὦ
Πολύφημε;
ΚΥΚΛΩΨ
Τὸ μὲν πρῶτον Οὖτιν ἑαυτὸν
ἀπεκάλει, ἐπεὶ δὲ διέφυγε καὶ ἔξω ἦν
βέλους, Ὀδυσσεὺς ὀνομάζεσθαι ἔφη.
ΠΟΣΕΙΔΩΝ
Οἶδα ὃν λέγεις, τὸν Ἰθακήσιον· ἐξ
Ἰλίου δ’ ἀνέπλει. ἀλλὰ πῶς ταῦτα
ἔπραξεν οὐδὲ πάνυ εὐθαρσὴς ὤν;
217
πατήρ m. fader G. 16.4
οἷα så/vad, eg. sådant som B. sid. 81 och § 297: 15
πέπονθα (jag) har lidit G. 18.1-3, B. verb 504
ὑπό av B. § 241: 18
κατάρατος fördömd
ξένος m. främling
ὅς som G. 8.8
μεθύσκω berusar/gör berusad (aor. ἐμέθυσα, ptc.
μεθύσας)
ἐκτυφλόω gör helt blind (aor. ἐξετύφλωσα)
με mig B. § 116: 1
κοιμάομαι sover (ptc. κοιμώμενος) G. 13.1 f
(slutet)
ἐπιχειρέω angriper (+ dat.) (aor. ἐπεχείρησα, ptc.
ἐπιχειρήσας)
τίς vem B. § 122: 1
ἦν var G. 19.1 a
ταῦτα detta B. § 120: 3
τολμάω vågar (aor. ἐτόλμησα, ptc. τολμήσας)
τὸ ... πρῶτον först
οὖτις ingen jmf. B. § 361: 3
ἑαυτόν sig själv jmf. B. § 117: 4
ἀποκαλέω kallar G. 14.1 a
ἐπεί när B. § 293: 1-2
διαφεύγω undkommer (aor. διέφυγον)
βέλος n. pil, skott G. 15.3
ἔξω … βέλους utom skotthåll B. § 242
ἦν var G. 19.1 a
Ὀδυσσεύς m. Odysseus G. 16.6
ὀνομάζομαι kallas G. 10.1 a
ἔφη sa G. 19.1 c
οἶδα jag vet/känner till B. § 206: 1–2
ὅν som G. 8.8
λέγω talar (om), nämner, menar
Ἰθακήσιος m. invånare på Ithaka
ἐκ (ἐξ före vokal) ur/från G. 1.5, B. § 241: 7
Ἴλιον n./Ἴλιος f. Ilion, Troja
ἀναπλέω seglar tillbaka G. 14.1 a, B. § 146: 4
πῶς hur B. sid 82
ταῦτα detta B. § 120: 3
πράττω gör, åstadkommer (aor. ἔπραξα)
οὐδέ inte ens, inte heller
πάνυ särdeles, mycket
εὐθαρσής modig, frimodig G. 20.4
ὤν som är, eg. varande (ptc.) G. 8.5
218
καταλαμβάνω påträffar, finner (aor. κατέλαβον)
G. 10.2 b
αὐτούς dem G. 9.1
ἐν i G. 1.5, B. § 241: 8
ἄντρον n. grotta
ἀπό från B. § 241: 4
νομή f. betesmark
ἀναστρέφω återvänder (aor. ἀνέστρεψα, ptc.
ἀναστρέψας)
πολλούς τινας rätt många, eg. många några B. §
108, 123: 1 och 248: 1 b
ἐπιβουλεύω smider ränker mot (+ dat.)
δῆλον ὅτι uppenbarligen, eg. tydligt att
ποίμνιον n. hjord/fårhjord
ἐπεί när B. § 293: 1–2
ἐπιτίθημι sätter för, lägger på (aor. ἐπέθηκα) G.
16.1 d och G. 16.2 a
θύρα f. dörr
πῶμα n. lock G. 8.2
πέτρα f. klippa/klippblock
παμμεγέθης mycket stor G. 20.4
πῦρ n. eld B. § 78 och 79: 3
ἀνακαίω tänder/antänder (aor. ἀνέκαυσα) B.
verb 306)
ἐναύομαι antänder (åt mig) (aor. ptc.
ἐναυσάμενος)
ὅ som G. 8.8, B. § 297: 6
φέρω bär, har med sig
δένδρον n. träd
ἀπό från B. § 241: 4
ὄρος n. berg G. 15.3
φαίνομαι visar sig (aor. ἐφάνην) G. 15.2 a
ἀποκρύπτω gömmer
αὑτούς = ἑαυτούς sig själva B. § 117: 6
πειράομαι försöker G. 13.1 f (slutet)
ἐφάνησαν … πειρώμενοι försökte uppenbarligen, eg. visade sig försökande B. § 276:2
συλλαμβάνω griper (aor. συνέλαβον, ptc.
συλλαβών) G. 10.2 b
τινας några B. § 123: 1
αὐτῶν av dem B. § 232: 4
ὥσπερ såsom
εἰκός rimligt
ἦν var G. 19.1 a
κατεσθίω äter upp (aor. κατέφαγον) B. verb 236
λῃστής m. rövare G. 13.2
ὄντας då/eftersom de var, eg. varande (ptc.) G. 8.5
ἐνταῦθα då, där
Kapitel 16
ΚΥΚΛΩΨ
Κατέλαβον αὐτοὺς ἐν τῷ ἄντρῳ
ἀπὸ τῆς νομῆς ἀναστρέψας πολλούς
τινας, ἐπιβουλεύοντας δῆλον ὅτι
τοῖς ποιμνίοις· ἐπεὶ γὰρ ἐπέθηκα τῇ
θύρᾳ τὸ πῶμα—πέτρα δέ ἐστί μοι
παμμεγέθης—καὶ τὸ πῦρ ἀνέκαυσα
ἐναυσάμενος ὃ ἔφερον δένδρον ἀπὸ
τοῦ ὄρους, ἐφάνησαν ἀποκρύπτειν
αὑτοὺς πειρώμενοι· ἐγὼ δὲ
συλλαβών τινας αὐτῶν, ὥσπερ
Kapitel 16
εἰκὸς ἦν, κατέφαγον λῃστάς γε ὄντας.
ἐνταῦθα ὁ πανουργότατος ἐκεῖνος,
εἴτε Οὖτις εἴτε Ὀδυσσεὺς ἦν, δίδωσί
μοι πιεῖν φάρμακόν τι ἐγχέας, ἡδὺ
μὲν καὶ εὔοσμον, ἐπιβουλότατον
δὲ καὶ ταραχωδέστατον· ἅπαντα
γὰρ εὐθὺς ἐδόκει μοι περιφέρεσθαι
πιόντι καὶ τὸ σπήλαιον αὐτὸ
ἀνεστρέφετο, τέλος δὲ εἰς ὕπνον
κατεσπάσθην. ὁ δὲ ἀποξύνας τὸν
μοχλὸν καὶ πυρώσας προσέτι
ἐτύφλωσέ με καθεύδοντα, καὶ ἀπ’
ἐκείνου τυφλός εἰμί σοι, ὦ Πόσειδον.
Poseidon undrar hur Odysseus
kunde komma ut ur grottan och
Kyklopen berättar att det var han
själv som tog bort klipphällen från
grottöppningen för att han skulle
kunna gripa Odysseus och hans
män när de försökte smyga sig ut.
Men gömda bland fåren, Odysseus själv under den största baggen,
kunde de ta sig ut och komma undan. —Du borde ha kallat de andra
kykloperna till hjälp, säger Poseidon. Kyklopen svarar:
219
πανοῦργος skurkaktig (superl. πανουργότατος)
G. 16.7
ἐκεῖνος denne B. § 120: 4
εἴτε … εἴτε vare sig … eller, antingen … eller
ἦν var G. 19.1 a
δίδωμι ger G. 16.1 f
μοι mig
πίνω dricker (aor. ἔπιον, ptc. πιεῖν)
φάρμακον n. gift, trollmedel
τι något B. § 123: 1
ἐγχέω häller i (aor. ἐνέχεα, ptc. ἐγχέας) B. verb
728
ἡδύς ljuvlig B. § 107: 1
εὔοσμος väldoftande
ἐπίβουλος försåtlig (superl. ἐπιβουλότατος) G. 16.7
ταραχώδης förvirrande, oroande (superl.
ταραχωδέστατος) G. 16.7
ἅπαντα = πάντα allt B. § 104: 1
εὐθύς genast
δοκέω tycks/synes G. 14.1 a
περιφέρομαι förs/vrids runt, roterar G. 10.1 a
πίνω dricker (aor. ἔπιον, ptc. πιών, inf. πιεῖν,
ptc. πιών G. 10.2 f)
σπήλαιον n. grotta
αὐτὸ själv G. 9.1 (slutet)
ἀναστρέφω vänder upp och ned
τέλος till slut B. § 230: 1 f
εἰς till, in i G. 1.5, B. § 241: 6
ὕπνος m. sömn
κατασπάω drar/rycker ner (aor. pass.
κατεσπάσθην) B. § 195: 4
ὁ δέ men han/och han B. § 224: 6 b
ἀποξύνω spetsar till, vässar (aor. ἀπέξυνα, ptc.
ἀποξύνας) G. 17.1)
μοχλός m. stör, stång
πυρόω bränner, upphettar (aor. ἐπύρωσα, ptc.
πυρώσας)
προσέτι dessutom
τυφλόω gör blind (aor. ἐτύφλωσα)
καθεύδω sover (ptc. καθεύδων)
ἀπ̓ ἐκείνου sedan dess el. på grund av honom B.
§ 241: 4
τυφλός εἰμί σοι är din son här blind, eg. är jag
blind åt dig
220
συγκαλέω sammankallar (aor. συνεκάλεσα) B.
§ 177 d
ἥκω kommer
ἐρωτάω frågar (om) (aor. ἠρώτησα el. ἠρόμην)
B. verb 218)
τοῦ ἐπιβουλεύοντος ränksmidarens, eg. den
ränksmidandes B. § 273: 1
ὄνομα n. namn G. 8.2
τοὔνομα = τὸ ὄνομα B. § 22: 1
κἀγὼ = καὶ ἐγώ B. § 22: 1
φημί säger (impf. ἔφην) G. 19.1 c
μελαγχολάω lider av svart galla, är vansinnig G.
13.1 e
οἴομαι tror (aor. ᾠήθην, ptc. οἰηθείς) B. verb 460
μελαγχολᾶν οἰηθέντες με eftersom de trodde
(eg. troende) att jag var vansinnig (ack. m. inf.)
G. 7.2
ἄπειμι går bort/iväg (ptc. ἀπιών) G. 19.1 b
οἴχομαι går bort (impf. ᾠχόμην)
ἀπιόντες ᾤχοντο de gick iväg B. § 276: 2
οὕτω så
κατασοφίζομαι överlistar (aor. κατεσοφισάμην)
τῷ ὀνόματι med namnet B. § 238: 1
ὅ (det) som G. 8.8, B. § 297: 5
μάλιστα mest
ἀνιάω smärtar, plågar (aor. ἠνίασα)
ὀνειδίζω förebrår (någon något)
συμφορά f. olycka
οὐδέ inte ens, inte heller
ἰάομαι botar (fut. ἰάσομαι) G. 9.3 a, B. verb283
Kapitel 16
ΚΥΚΛΩΨ
Συνεκάλεσα, ὦ πάτερ, καὶ ἧκον·
ἐπεὶ δὲ ἤροντο τοῦ ἐπιβουλεύοντος
τοὔνομα κἀγὼ ἔφην ὅτι Οὖτίς ἐστι,
μελαγχολᾶν οἰηθέντες με ἀπιόντες
ᾤχοντο. οὕτω κατεσοφίσατό με
ὁ κατάρατος τῷ ὀνόματι. καὶ ὃ
μάλιστα ἠνίασέ με, ὅτι καὶ ὀνειδίζων
ἐμοὶ τὴν συμφοράν, Οὐδὲ ὁ πατήρ,
φησίν, ὁ Ποσειδῶν ἰάσεται σε.
Kapitel 16
ΠΟΣΕΙΔΩΝ
Θάρρει, ὦ τέκνον· ἀμυνοῦμαι γὰρ
αὐτόν, ὡς μάθῃ ὅτι, εἰ καὶ πήρωσίν
μοι τῶν ὀφθαλμῶν ἰᾶσθαι ἀδύνατον,
τὰ γοῦν τῶν πλεόντων ἐπ’ ἐμοί ἐστι·
πλεῖ δὲ ἔτι.
221
θαρρέω är vid gott mod G. 14.1 d
τέκνον n. barn
ἀμύνομαι hämnas på, försvarar mig (fut.
ἀμυνοῦμαι) G. 17.2
μανθάνω lär sig (aor. ἔμαθον, konj. μάθω)
ὡς för att G. 11.2 a, B. § 296
εἰ καὶ även om
πήρωσις f. skada G. 19.2
ὀφθαλμός m. öga
ἰάομαι botar (inf. ἰᾶσθαι) G. 13.1 e
ἀδύνατος omöjlig
γοῦν i varje fall, åtminstone
πλέω seglar (ptc. πλέων) B. § 146: 4
τὰ … τῶν πλεόντων de sjöfarandes förhållanden B. § 224: 5
ἐπ̓ ἐμοί ἐστι (= ἐπὶ ἐμοί ἐστι) är i mitt våld/min
makt/min kontroll B. § 146: 4
ἔτι ännu, fortfarande
222
Kapitel 16
Mytologisk och litterär kommentar
B
erättelsen om kyklopen Polyfemos som råkade ut för den listige Odysseus och fick sitt enda öga förstört hittar vi i den homeriska Odysséens
nionde sång. Episoden om Odysseus möte med kyklopen handlar om två av
Odysséens centrala teman: gästfrihet och Odysseus förslagenhet. Gästfrihet
och gästvänskap (ξενία) var ett viktigt begrepp i antikens Grekland, förknippat
med speciella ritualer. Främlingar (sing. ξένος) hade rätt till mat och beskydd
innan de fick frågan vem de var och varifrån de kom. När Odysseus och hans
män kom till jätten Polyfemos grotta bröt han mot dessa regler genom att abrupt fråga dem ”Vilka är ni, främlingar?”. Den listige Odysseus svarade med
att utelämna sitt eget namn och ljuga om att han och vännerna lidit skeppbrott
på ön. Polyfemos i sin tur dödade och åt upp några av Odysseus kamrater, och
bröt därmed helt klar mot alla regler för gästvänskap.
I gengäld luras Polyfemos av Odysseus, som hos Homeros har epitetet ”den
mångförslagne” (πολύτροπος och πολύμητις). Odysseus säger att han heter
”Ingen” och super sedan jätten full på oblandat vin. När han har somnat kör
Odysseus och hans män en glödande påle i Polyfemos enda öga. Han ropar på
hjälp från sina bröder, men när de hör att ”Ingen” har skadat honom skakar de
bara på huvudet och går därifrån. Odysseus och hans kamrater lyckas rymma
ur grottan fastbundna under magen på jättens får och tar sig på så sätt tillbaka
till skeppet. Trots sin list begår dock Odysseus ett misstag: trygg ombord på
skeppet kan han inte kan låta bli att avslöja sitt riktiga namn. Detta övermod
(hybris) leder till att Polyfemos kan skvallra för sin far Poseidon, som hämnas
sin sons öde genom att hindra Odysseus hemfärd till Ithaka med stormar och
svår motvind.
Den enögde jättens möte med Odysseus inspirerade till en mängd bearbetningar redan under antiken. Scenen då Polyfemos bländas finns avbildad
på svartfigurig keramik så tidigt som kring 650 f.Kr. och även på senare rödfiguriga vaser. Episoden blev även omarbetad för scenen i Euripides satyrspel
Kyklopen, ett slags burlesk komedi som framfördes på 400-talet f. Kr. och som
faktiskt är det enda satyrspel som bevarats i sin helhet. Under hellenistisk tid
dyker Polyfemos litet oväntat upp i Theokritos herdediktning, komponerad
under första hälften av 200-talet f. Kr. Här har den arge jätten blivit en mer
sympatisk person, en herde som är förälskad i havsnymfen Galatea och besjunger sin kärlek (Idyll 6 och 11). Denna bild av Polyfemos blir senare i sin tur
föremål för parodi i en bysantinsk kärleksroman från 1100-talet, där kyklo-
Kapitel 16
pens (olyckliga) kärlek till nymfen framställs som en av den grekiska litteraturens stora passioner (Niketas Eugenianos, Drosilla & Charikles, 6.503–533).
Kyklopens popularitet gäller inte bara den grekiska traditionen. En lång rad
moderna bearbetningar i konst, litteratur och dramatik visar på kyklopens
narrativa potential genom tiderna. I skrivande stund läser jag att PlayStation
3 snart (2013) kommer att lancera ett spel med titeln God of War: Ascension
i vilket Polyfemos ska spela en viktig roll. Man måste säga att antikreception
inte har avtagit utan snarare ökat i omfattning under senare år.
Vidare läsning
Läs mer om Odysseus irrfärder i Buxton, s. 140–145 samt i Morris & Powell, s. 110–118 (med antik avbildning av kyklopen och Odysseus på s. 115).
Om du intresserar dig för modern antikreception kan du läsa mer i Blackwells
A Companion to Classical Reception, t ex ”The Odyssey from Homer to NBC:
The Cyclops and the Gods” av Hanna M. Roisman (s. 315–26).
223
224
Kapitel 16
Grammatiksektion
G. 16.1
1. μι-verb
I presens och imperfekt finns det utöver de vanliga ω-verben också s. k. μιverb. De har -μι som ändelse i 1. pers. sing. pres. ind. akt. och de saknar bindevokal (dvs. har atematisk böjning) i presens indikativ och imperativ och i
imperfekt.
μι-verben är mycket färre än ω-verben men en del är ganska vanliga, så t.ex.
de fyra ”stora” μι-verben: ἵστημι (= ställer), τίθημι (= sätter), ἵημι (= kastar)
och δίδωμι (= ger).
Dessa fyra råkar dessutom ha presensreduplikation (vid presensreduplikation består reduplikationsstavelsen av verbrotens första konsonant + ι):
ἵ-στη-μι (< *σι-στᾱ-μι)
τί-θη-μι (< *θι-θη-μι)
ἵ-η-μι (< *jι-jη-μι)
δί-δω-μι
Reduplikationsstavelsen finns endast i presens och imperfekt. I futurum exempelvis heter verben στή-σ-ω, θή-σ-ω, ἥ-σ-ω, δώ-σ-ω.
G. 16.1 a
a) μι-verbens ändelser i aktivum och medium-passivum
Ändelserna i presens indikativ aktivum:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
-μι
-ς
-σι(ν)
-μεν
-τε
-(ᾱ)σι(ν)
Kapitel 16
225
Ändelserna i imperfekt aktivum:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
-ν
-ς
-(ingen ändelse)
-μεν
-τε
-σαν/-ν
Ändelserna i medium-passivum är desamma som ω-verbens:
presens indikativ
1. pers. sing. -μαι
2. pers.
-σαι
3. pers.
-ται
1. pers. plur. -μεθα
2. pers.
-σθε
3. pers.
-νται
imperfekt
-μην
-σο
-το
-μεθα
-σθε
-ντο
b) Grundregel: lång vokal i stamslutet (ἱστη-, τιθη-, ἱη-, διδω-) har presens
indikativ aktivum singularis och imperfekt aktivum singularis (liksom också
2. pers. sing. presens imperativ aktivum), kort vokal i stamslutet (ἱστᾰ-, τιθε-,
ἱε-, διδο-) har de övriga formerna i indikativ och imperativ inklusive mediumpassivum.
Undantag: böjningen av imperfekt aktivum singularis (liksom 2. pers. sing.
presens imperativ aktivum) av τίθημι, ἵημι och δίδωμι har influerats av böjningen av verben på -εω resp. -οω (se nedan punkterna 2.-4.).
G. 16.1 b
c) Böjning av ἵστημι (= ställer). Presensstam: ἱστη-/ἱστᾰ-.
G. 16.1 c
Böjning i presens indikativ aktivum och imperfekt aktivum:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
ἵστημι
ἵστης
ἵστησι(ν)
ἵστᾰμεν
ἵστᾰτε
ἱστᾶσι(ν)
ἵστην
ἵστης
ἵστη
ἵστᾰμεν
ἵστᾰτε
ἵστᾰσαν
Kapitel 16
Obs
226
I 3. pers. plur. presens ἱστᾶσι rör det sig om kontraktion (α + α).
Böjning i presens konjunktiv och optativ aktivum (optativsuffixet är -ιη- i
singularis och -ι-/-ιη- i pluralis):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
ἱστῶ
ἱστῇς
ἱστῇ
ἱστῶμεν
ἱστῆτε
ἱστῶσι(ν)
ἱσταίην
ἱσταίης
ἱσταίη
ἱσταῖμεν/ἱσταίημεν
ἱσταῖτε/ἱσταίητε
ἱσταῖεν/ἱσταίησαν
Presens imperativ aktivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
ἵστη
ἱστάτω
ἵστατε
ἱστάντων/ἱστάτωσαν
Presens infinitiv aktivum: ἱστάναι
Presens particip aktivum: ἱστάς ἱστᾶσα ἱστάν, gen. ἱστάντος ἱστάσης
ἱστάντος etc.
Böjning i presens indikativ medium-passivum och imperfekt medium-passivum:
Obs
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
ἵσταμαι
ἵστασαι
ἵσταται
ἱστάμεθα
ἵστασθε
ἵστανται
ἱστάμην
ἵστασο
ἵστατο
ἱστάμεθα
ἵστασθε
ἵσταντο
σ i ändelserna -σαι och -σο kvarstår mellan vokalerna.
Kapitel 16
227
Böjning i presens konjunktiv och optativ medium-passivum (optativsuffixet
är -ι-):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
ἱστῶμαι
ἱστῇ
ἱστῆται
ἱστώμεθα
ἱστῆσθε
ἱστῶνται
ἱσταίμην
ἱσταῖο
ἱσταῖτο
ἱσταίμεθα
ἱσταῖσθε
ἱσταῖντο
Presens imperativ medium-passivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
ἵστασο
ἱστάσθω
ἵστασθε
ἱστάσθων/ἱστάσθωσαν
Presens infinitiv medium-passivum: ἵστασθαι
Presens particip medium-passivum: ἱστάμενος ἱσταμένη ἱστάμενον
d) Böjning av τίθημι (= sätter). Presensstam: τιθη-/τιθε-.
Böjning i presens indikativ aktivum och imperfekt aktivum:
Obs
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
τίθημι
τίθης
τίθησι(ν)
τίθεμεν
τίθετε
τιθέᾱσι(ν)
ἐτίθην
ἐτίθεις
ἐτίθει
ἐτίθεμεν
ἐτίθετε
ἐτίθεσαν
2. och 3. pers. sing. imperfekt ἐτίθεις, ἐτίθει böjs i analogi med verben
på -εω.
G. 16.1 d
228
Kapitel 16
Böjning i presens konjunktiv och optativ aktivum (optativsuffixet är -ιη- i
singularis och -ι-/-ιη- i pluralis):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
τιθῶ
τιθῇς
τιθῇ
τιθῶμεν
τιθῆτε
τιθῶσι(ν)
τιθείην
τιθείης
τιθείη
τιθεῖμεν/τιθείημεν
τιθεῖτε/τιθείητε
τιθεῖεν/τιθείησαν
Presens imperativ aktivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
τίθει (i analogi med verben på -εω)
τιθέτω
τίθετε
τιθέντων/τιθέτωσαν
Presens infinitiv aktivum: τιθέναι
Presens particip aktivum: τιθείς τιθεῖσα τιθέν, gen. τιθέντος τιθείσης τιθέντος
etc.
Böjning i presens indikativ medium-passivum och imperfekt medium-passivum:
Obs
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
τίθεμαι
τίθεσαι
τίθεται
τιθέμεθα
τίθεσθε
τίθενται
ἐτιθέμην
ἐτίθεσο
ἐτίθετο
ἐτιθέμεθα
ἐτίθεσθε
ἐτίθεντο
σ i ändelserna -σαι och -σο kvarstår mellan vokalerna.
Kapitel 16
229
Böjning i presens konjunktiv och optativ medium-passivum (optativsuffixet
är -ι-):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
τιθῶμαι
τιθῇ
τιθῆται
τιθώμεθα
τιθῆσθε
τιθῶνται
τιθείμην
τιθεῖο
τιθεῖτο
τιθείμεθα
τιθεῖσθε
τιθεῖντο
Presens imperativ medium-passivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
τίθεσο
τιθέσθω
τίθεσθε
τιθέσθων/τιθέσθωσαν
Presens infinitiv medium-passivum: τίθεσθαι
Presens particip medium-passivum: τιθέμενος τιθεμένη τιθέμενον
e) Böjning av ἵημι (= kastar). Presensstam: ἱη-/ἱε-. ἵημι böjs som τίθημι. Alltså:
"" presens indikativ aktivum: ἵημι, ἵης etc., men kontraktion i 3. pers.
plur. ἱᾶσι(ν).
"" imperfekt aktivum: ἵην, ἵεις etc.
"" presens konjunktiv aktivum: ἱῶ, ἱῇς etc.
"" presens optativ aktivum: ἱείην, ἱείης etc.
"" presens imperativ aktivum: ἵει, ἱέτω etc.
"" presens infinitiv: ἱέναι
"" presens particip aktivum: ἱείς ἱεῖσα ἱέν, gen. ἱέντος ἱείσης ἱέντος etc.
"" presens indikativ medium-passivum: ἵεμαι, ἵεσαι etc.
"" imperfekt medium-passivum: ἱέμην, ἵεσο etc.
"" presens konjunktiv medium-passivum: ἱῶμαι, ἱῇ etc.
G. 16.1 e
230
Kapitel 16
"" presens optativ medium-passivum: ἱείμην, ἱεῖο etc.
"" presens imperativ medium-passivum: ἵεσο, ἱέσθω etc.
"" presens infintiv medium-passivum: ἵεσθαι
"" presens particip medium-passivum: ἱέμενος ἱεμένη ἱέμενον
f) Böjning av δίδωμι (= ger). Presensstam: διδω-/διδο-.
Böjning i presens indikativ aktivum och imperfekt aktivum:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
Obs
G. 16.1 f
δίδωμι
δίδως
δίδωσι(ν)
δίδομεν
δίδοτε
διδόᾱσι(ν)
ἐδίδουν
ἐδίδους
ἐδίδου
ἐδίδομεν
ἐδίδοτε
ἐδίδοσαν
Imperfekt sing. ἐδίδουν, ἐδίδους, ἐδίδου böjs i analogi med verben på
-οω.
Böjning i presens konjunktiv och optativ aktivum (optativsuffixet är -ιη- i
singularis och -ι-/-ιη- i pluralis):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
διδῶ
διδῷς
διδῷ
διδῶμεν
διδῶτε
διδῶσι(ν)
διδοίην
διδοίης
διδοίη
διδοῖμεν/διδοίημεν
διδοῖτε/διδοίητε
διδοῖεν/διδοίησαν
Presens imperativ aktivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
δίδου (i analogi med verben på -οω)
διδότω
δίδοτε
διδόντων/διδότωσαν
Kapitel 16
231
Presens infinitiv aktivum: διδόναι
Presens particip aktivum: διδούς διδοῦσα διδόν, gen. διδόντος διδούσης
διδόντος etc.
Böjning i presens indikativ medium-passivum och imperfekt medium-passivum:
Obs
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
δίδομαι
δίδοσαι
δίδοται
διδόμεθα
δίδοσθε
δίδονται
ἐδιδόμην
ἐδίδοσο
ἐδίδοτο
ἐδιδόμεθα
ἐδίδοσθε
ἐδίδοντο
σ i ändelserna -σαι och -σο kvarstår mellan vokalerna.
Böjning i presens konjunktiv och optativ medium-passivum (optativsuffixet
är -ι-):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
διδῶμαι
διδῷ
διδῶται
διδώμεθα
διδῶσθε
διδῶνται
διδοίμην
διδοῖο
διδοῖτο
διδοίμεθα
διδοῖσθε
διδοῖντο
Presens imperativ medium-passivum:
2. pers. sing.
3. pers.
2. pers. plur.
3. pers.
δίδοσο
διδόσθω
δίδοσθε
διδόσθων/διδόσθωσαν
Presens infinitiv medium-passivum: δίδοσθαι
Presens particip medium-passivum: διδόμενος διδομένη διδόμενον
232
G. 16.2
Kapitel 16
2. Kappa-aorister
Det finns tre kappa-aorister (deras presensformer hör till μι-verben):
ἔθηκα(presens: μι-verbet τίθημι = sätter)
ἧκα
(presens: μι-verbet ἵημι = kastar)
ἔδωκα(presens: μι-verbet δίδωμι = ger)
I indikativ aktivum singularis har kappa-aoristerna stam på -κ och stamvokalen är lång: θηκ-, ἡκ-, δωκ-. I övriga former saknas -κ och stamvokalen är
kort: θε-, ἑ-, δο-.
G. 16.2 a
a) ἔθηκα (ἔ-θηκ-ᾰ)
Böjning i indikativ aktivum (i formerna med -κ har ᾰ/ε införts som bindevokal på samma sätt som i den sigmatiska aoristen):
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
ἔθηκα
ἔθηκας
ἔθηκε(ν)
ἔθεμεν
ἔθετε
ἔθεσαν
Biformer med -κ i pluralis: ἐθήκαμεν, ἐθήκατε, ἔθηκαν.
Böjning i konjunktiv aktivum med de vanliga långa bindevokalerna och kontraktion:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
θῶ
θῇς
θῇ
θῶμεν
θῆτε
θῶσι(ν)
Kapitel 16
233
Böjning i optativ aktivum med suffixen ι och ιη:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
θείην
θείης
θείη
θεῖμεν/θείημεν
θεῖτε/θείητε
θεῖεν/θείησαν
Imperativ aktivum:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
θές
θέτω
θέτε
θέντων/θέτωσαν
Infinitiv aktivum: θεῖναι (< *θε-εναι)
pluralis
singularis
Particip aktivum:
nom.
gen.
dat.
ack.
nom.
gen.
dat.
ack.
mask.
θείς
θέντος
θέντι
θέντα
θέντες
θέντων
θεῖσι(ν)
θέντας
fem.
θεῖσα
θείσης
θείσῃ
θεῖσαν
θεῖσαι
θεισῶν
θείσαις
θείσας
neutr.
θέν
θέντος
θέντι
θέν
θέντα
θέντων
θεῖσι(ν)
θέντα
234
Kapitel 16
Böjning i medium:
Obs
indikativ
1. pers. sing. ἐθέμην
ἔθου
2. pers.
ἔθετο
3. pers.
1. pers. plur. ἐθέμεθα
ἔθεσθε
2. pers.
ἔθεντο
3. pers.
konjunktiv
θῶμαι
θῇ
θῆται
θώμεθα
θῆσθε
θῶνται
optativ
θείμην
θεῖο
θεῖτο/θοῖτο
θείμεθα
θεῖσθε
θεῖντο/θοῖντο
I 2. pers. sing. ind. bortfall av -σ- (i ändelsen -σο) mellan vokaler och
sedan kontraktion av ε och ο till ου: *ἐ-θε-σο > ἔθου. Så också i 2. pers.
sing. imperativ (se nedan). Bortfall av -σ- även i 2. pers. sing. konj. (i
σαι) och opt. (i σο).
Imperativ:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
θοῦ (< *θέ-σο)
θέσθω
θέσθε
θέσθων/θέσθωσαν
I sammansatta verb ligger betoningen i 2. pers. sing. imperativ på -ου om det
första sammansättningsledet är enstavigt: συνθοῦ (annars inte: ἐπίθου).
Infinitiv: θέσθαι
Particip: θέμενος θεμένη θέμενον, gen. θεμένου θεμένης θεμένου etc.
G. 16.2 b
b) ἧκα (ἧκ-ᾰ)
Böjning i aktivum (i formerna med -κ har ᾰ/ε införts som bindevokal):
indikativ
1. pers. sing. ἧκα
ἧκας
2. pers.
3. pers.
ἧκε(ν)
1. pers. plur. εἷμεν
εἷτε
2. pers.
εἷσαν
3. pers.
konjunktiv
ὧ
ᾗς
ᾗ
ὧμεν
ἧτε
ὧσιν
optativ
εἵην
εἵης
εἵη
εἷμεν/εἵημεν
εἷτε/εἵητε
εἷεν/εἵησαν
Kapitel 16
235
Biformer med -κ i pluralis: ἥκαμεν, ἥκατε, ἧκαν.
Imperativ:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
ἕς
ἕτω
ἕτε
ἕντων/ἕτωσαν
Infinitiv: εἷναι (< *ἑ-εναι)
Particip: εἵς εἷσα ἕν, gen. ἕντος εἵσης ἕντος etc.
Böjning i medium:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
indikativ
εἵμην
εἷσο
εἷτο
εἵμεθα
εἷσθε
εἷντο
konjunktiv
ὧμαι
ᾗ
ἧται
ὥμεθα
ἧσθε
ὧνται
optativ
εἵμην
εἷο
εἷτο
εἵμεθα
εἷσθε
εἷντο
Imperativ:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
οὗ (< ἕ-σο*)
ἕσθω
ἕσθε
ἕσθων/ἕσθωσαν
I sammansatta verb ligger betoningen i 2. pers. sing. imperativ på -ου om
det första sammansättningsledet är enstavigt: ἀφοῦ, annars på andra stavelsen
från slutet.
Infinitiv: ἕσθαι
Particip: ἕμενος ἑμένη ἕμενον, gen. ἑμένου ἑμένης ἑμένου etc.
236
G. 16.2 c
Kapitel 16
c) ἔδωκα (ἔ-δωκ-ᾰ)
Böjning i aktivum (i formerna med -κ har ᾰ/ε införts som bindevokal):
indikativ
ἔδωκα
ἔδωκας
ἔδωκε(ν)
ἔδομεν
ἔδοτε
ἔδοσαν
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
konjunktiv
δῶ
δῷς
δῷ
δῶμεν
δῶτε
δῶσιν
Biformer med -κ i pluralis: ἐδώκαμεν, ἐδώκατε, ἔδωκαν.
Imperativ:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
δός
δότω
δότε
δόντων/δό-τωσαν
Infinitiv: δοῦναι (< *δο-εναι)
Particip: δούς δοῦσα δόν, gen. δόντος δούσης δόντος etc.
Böjning i medium:
1. pers. sing.
2. pers.
3. pers.
1. pers. plur.
2. pers.
3. pers.
indikativ
ἐδόμην
ἔδου
ἔδοτο
ἐδόμεθα
ἔδοσθε
ἔδοντο
konjunktiv
δῶμαι
δῷ
δῶται
δώμεθα
δῶσθε
δῶνται
optativ
δοίμην
δοῖο
δοῖτο
δοίμεθα
δοῖσθε
δοῖντο
optativ
δοίην
δοίης
δοίη
δοῖμεν/δοίημεν
δοῖτε/δοίητε
δοῖεν/δοίησαν
Obs
Kapitel 16
237
I 2. pers. sing. ind. bortfall av -σ- (i ändelsen σο) och kontraktion av ο
och ο till ου: *ἔδοσο > ἔδου. Så också i 2. pers. sing. imperativ (se nedan). Bortfall av σ även i 2. pers. sing. konj. (i σαι) och opt. (i σο).
Imperativ:
2. pers. sing.
3. pers. sing.
2. pers. plur.
3. pers. plur.
δοῦ (< *δόσο)
δόσθω
δόσθε
δόσθων/δόσθωσαν
I sammansatta verb ligger betoningen i 2. pers. sing. imperativ på ου om det
första sammansättningsledet är enstavigt: προδοῦ, annars på andra stavelsen
från slutet.
Infinitiv: δόσθαι
Particip: δόμενος δομένη δόμενον, gen. δομένου δομένης δομένου etc.
3. Tredje deklinationen: exempel på böjning av stammar på -ρ
pluralis
singularis
ῥήτωρ m. (= talare) och κρατήρ m. (= blandningskärl) böjs så här:
κρατήρ
nom. ῥήτωρ
ῥήτορος
gen.
κρατῆρος
ῥήτορι
κρατῆρι
dat.
ῥήτορα
κρατῆρα
ack.
ῥῆτορ
vok.
= nom.
κρατῆρες
nom. ῥήτορες
ῥητόρων
κρατήρων
gen.
dat.
ῥήτορσι(ν) κρατῆρσι(ν)
ῥήτορας
κρατῆρας
ack.
vok.
= nom.
= nom.
Observera likheten med stammarna på ν:
"" antingen är stammens sista vokal förlängd i nom. sing.: ῥήτωρ (men
ῥήτορoς etc.) precis som δαίμων (δαίμονος etc.) och ποιμήν (ποιμένος
etc.)
G. 16.3
238
Kapitel 16
"" eller så är stammens sista vokal lång i hela böjningen: κρατήρ (och
κρατῆρος etc.) precis som ἀγών (ἀγῶνος etc.) och Ἕλλην (Ἕλληνος
etc.)
G. 16.4
4. Tredje deklinationen: stammar på -ρ med tre avljudsstadier
pluralis
singularis
Vid böjningen av en del ord med stam på -ρ förekommer stamslutet i tre olika
avljudsstadier: -ερ (e-stadium) -ηρ (förlängt e-stadium) och -ρ (nollstadium).
I nominativ singularis står -ηρ och i övriga former -ερ eller -ρ. Låt oss se
på böjningen av πατήρ m. (= fader), μήτηρ f. (= moder) och θυγάτηρ f. (=
dotter):
nom
gen.
dat.
ack.
vok.
nom.
gen.
dat.
ack.
vok.
πατήρ
πατρός
πατρί
πατέρα
πάτερ
πατέρες
πατέρων
πατράσι(ν)
πατέρας
= nom.
μήτηρ
μητρός
μητρί
μητέρα
μῆτερ
μητέρες
μητέρων
μητράσι(ν)
μητέρας
= nom.
θυγάτηρ
θυγατρός
θυγατρί
θυγατέρα
θύγατερ
θυγατέρες
θυγατέρων
θυγατράσι(ν)
θυγατέρας
= nom.
Obs
Nollstadium i gen. och dat. sing., dvs inget e-ljud för -ρ.
Nollstadium även i dat. plur.: -ρ blir då stavelsebildande och övergår till
ρᾰ: *πατρ-σι > πατράσι.
I vok. sing. ligger betoningen så långt från ordets slut som möjligt.
G. 16.5
5. Tredje deklinationen: böjningen av ἀνήρ
Vid böjningen av några substantiv med stam på -ρ, t.ex. πατήρ och μήτηρ,
är det så att stamslutet förekommer i tre avljudsstadier (se ovan 4.). Till dessa
substantiv hör också ἀνήρ m. (= man), men observera följande:
Kapitel 16
239
"" nom. sing. har förlängt e-stadium (-ηρ) och vok. sing. e-stadiet (-ερ),
men alla övriga former uppvisar nollstadiet (inget e-ljud före -ρ)
"" och i nollstadiet skjuts ett δ in före ρ: *ἀνρ- > ἀνδρBöjning:
nom.
gen.
dat.
ack.
vok.
sing.
ἀνήρ
ἀνδρός
ἀνδρί
ἄνδρα
ἄνερ
plur.
ἄνδρες
ἀνδρῶν
ἀνδράσι(ν)
ἄνδρας
= nom.
6. Tredje deklinationen: stammar på -ηϜ (η + digamma)
Obs
pluralis
singularis
Digamma (Ϝ) försvann tidigt i jonisk-attiskan – dock inte helt spårlöst, såsom
vi ser i böjningen av substantiv av typen βασιλεύς m. (= kung). Stammen är
βασιληϜ- men digamma har försvunnit mellan vokaler och finns endast kvar
i form av ett υ i nom. och vok. sing. och i dat. plur.
nom.
gen.
dat.
ack.
vok.
nom.
gen.
dat.
ack.
vok.
βασιλεύς
βασιλέως
βασιλεῖ
βασιλέᾱ
βασιλεῦ
βασιλῆς/βασιλεῖς
βασιλέων
βασιλεῦσι(ν)
βασιλεᾱς/βασιλεῖς
= nom.
< βασιληϜ-ς
< βασιληϜ-ος
< βασιληϜ-ι
< βασιληϜ-ᾰ
< βασιληϜ-ες
< βασιληϜ-ων
< βασιληϜ-σι
< βασιληϜ-ᾰς
ᾱ = långt α och ᾰ = kort α. Jmf. B. § 27: 2-3, § 28 och § 93:1.
G. 16.6
240
Kapitel 16
Biformerna på -εῖς i nom. och ack. pluralis är av yngre datum (300-talet f. Kr.
resp. efterklassisk tid). Alla substantiv av denna typ är maskulina.
Särskild böjning har Ζεύς m. (= Zeus). Ordet har två avljudsformer (ΖηϜ
och ΔιϜ) och böjs så här: Ζεύς, Διός, Διί, Δία, Ζεῦ.
G. 16.7
7. Komparation av adjektiv
De flesta adjektiv kompareras med suffixen -τερος (komparativ) och -τατος
(superlativ). Suffixen läggs till adjektivets maskulinstam i positiv. Exempel:
ἀληθής sann (stam ἀληθεσ-), komp. ἀληθέστερος (ἀληθέσ-τερος), superl.
ἀληθέστατος (ἀληθέσ-τατος)
βραχύς kort (stam βραχυ-), komp. βραχύτερος (βραχύ-τερος), superl.
βραχύτατος (βραχύ-τατος)
I adjektiv med stam på -ο- förlängs -ο- till -ω- ifall stavelsen före -ο- är kort:
σοφός, σοφώτερος, σοφώτατος (= vis, visare, visast). Men om stavelsen före
-ο- är lång så förblir -ο- oförändrat: δίκαιος, δικαιότερος, δικαιότατος (= riktig, riktigare, riktigast).
Ytterligare exempel:
med kort stavelse före -ο-: νέος, νεώτερος, νεώτατος (= ny, nyare, nyast)
med lång stavelse före -ο-: κοῦφος, κουφότερος, κουφότατος (= lätt, lättare, lättast)
Kapitel 16
Uppgifter
Skriv egna meningar
Använd orden i ordlistan och sätt samman tre egna meningar på grekiska –
korta eller långa! I varje mening ska det finnas åtminstone ett predikat.
Välj en favoritböjning
Välj ut en böjning i grammatiksektionen (en verb-, substantiv-, artikel- eller
adjektivböjning) och lär dig den extra noga!
241