Återfotografering av Vätterbranterna vid Gyllene Uttern – en studie
Återfotografering av Vätterbranterna vid Gyllene Uttern – en studie av landskapsförändring Simon Sandgren Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen i Kulturvård, Landskapsvårdens hantverk 15 hp 2011 Institutionen för kulturvård Göteborgs universitet 1 Innehållsförteckning Sida. 1. Inledning 4 1.1 Bakgrund 4 1.2 Problemformuleringar och frågeställningar 4 1.3 Syfte 4 1.4 Forsknings och tillämpningsläge 5 1.5 Avgränsningar 5 1.6 Metod och källmaterial 6 1.7 Uppsatsens uppläggning 8 2. Hur används fotografier som källmaterial? 9 3. Författaren och fotografen Mårten Sjöbeck 12 3.1 Vem var Mårten Sjöbeck? 12 3.2 Arvet efter Sjöbeck 13 3.3 Sverige vid tiden för Mårten Sjöbecks fotografier 14 4. Fotograferingsplatsen 15 4.1 Val av fotograferingsplats 15 4.2 Kompletterande källmaterial till Sjöbecks landskapsfotografier 15 5. Hur kan man med Mårten Sjöbecks landskapsfoton få underlag för att se landskapsförändringar mellan 1940- talet och idag? 21 5.1 Återfotografering 21 5.2 Egen återfotografering 25 5.3 Uppmärkning av fotoplats med GPS 31 5.4 Avslutande diskussion 33 Sammanfattning 36 Kartor 37 Bilder 38 2 Sida. Käll- och litteraturförteckning 38 Bilagor 40 Bilaga 1 40 Bilaga 2 42 Bilaga 3 44 3 1. Inledning 1.1 Bakgrund Under min utbildning till Landskapsvårdare på Göteborgs universitet har vi haft en stark fokusering på landskapets förändringar. Förändringar har studerats utifrån både naturliga och kulturella orsaker. För att kunna se landskapets förändringsprocess är man beroende av tidsperspektivet. Tidsperspektivet är en mycket viktig del vid val av skötselmetod då det handlar om hur landskapets framtida utveckling ska styras. Inom biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna, som ligger mellan de småländska städerna Jönköping och Gränna, sysslar man med samma frågor.1 Här finns en strävan efter att bevara det småskaliga kulturlandskapet vid Vättern så att inte viktiga biologiska och kulturella värden går förlorade samtidigt som målet är att landskapet fortfarande ska brukas i framtiden och vara en del av människornas försörjning inom området. I biosfärområdena arbetas det med att ta fram förslag på hur landskapet ska användas i framtiden utan att förlora tidigare nämnda värden och sedan sprida idéerna från sitt kärnområde ut till resten av landet. Under våren har jag haft praktik hos Simon Jonegård som är koordinator på biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna. Simon frågade då om jag ville titta närmare på författaren och fotografen Mårten Sjöbecks fotografier från Östra Vätterbranterna. Här föddes tanken på att försöka fånga landskapets förändringar genom att återfotografera något av Sjöbecks motiv från området. Sjöbecks landskapsfotografi ska alltså följas upp med ett nytt fotografi taget på samma fotograferingsplats som Sjöbeck en gång använde sig utav. 1.2 Problemformulering och frågeställningar Landskapets förändringar sker långsamt och det är svårt att greppa de stora omvandlingsprocesserna i landskapet. Tidigare skötseln har legat till grund för de biologiska och kulturella värden som landskapet har att erbjuda idag. Landskapets förändringar över tid behöver synliggöras för att kunna föreslå skötselmetoder som är länkade till en tidigare skötsel av området. Skulle man kunna fånga förändringar över tid i ett område genom att använda äldre landskapsfotografier som källa? Behöver äldre landskapsfotografier backas upp av ytterligare källmaterial? Jag vill även veta om Mårten Sjöbecks skrifter och fotografier kan vara ett bra grundmaterial att arbeta utifrån när man vill skaffa sig information om tidigare landskap. Hur kan man spåra upp och märka ut Sjöbecks gamla fotoplatser? Huvudfrågan blir därför: Hur kan man med Mårten Sjöbecks landskapsfoton få fram underlag för att se landskapsförändringar mellan 1940- talet och idag? 1.3 Syfte Syfte med uppsatsen är att undersöka Mårten Sjöbecks äldre landskapsfotografier från Östra Vätterbranterna och titta på olika tillvägagångssätt för att analysera bilderna för att få fram den ursprungliga fotoplatsen och utföra en återfotografering. 1 Se Bilaga 1. 4 1.4 Forsknings- och tillämpningsläge Metoden att leta upp platsen för ett äldre fotografi och sedan ta ett nytt foto för att se skillnader används av museer, Riksantikvarieämbetet (RAÄ), naturvårdare och hembygdsforskare. Fotografen Mats Landin på Nordiska museet använder tekniken att återfotografera platser och byggnader ur Nordiska museets arkiv. På RAÄ jobbar man på samma sätt, men här har man också skapat ett forum på sin hemsida som man kallar ”platser”. Meningen med forumet är att man ska intressera alla som vill dokumentera kulturmiljöer att träffas på samma plats. Alla ska kunna bli medlemmar på forumet och kunna lägga upp fotografier, kartor och textmaterial som sedan samlas som koordinater på en Sverigekarta. Fotografen Bengt A Lundberg på Riksantikvarieämbetet menar att han tycker sig se en trend av återfotografering inom kulturmiljövården för tillfället. Själv arbetar han just nu med att återfotografera svenska stadsmiljöbilder från 1940-talet. Inom natur- och kulturmarksskildring finns en del böcker där man visar då och nu fotografier. En känd kulturmarksskildring är boken ”Mulens marker, Laholm 1987” av Gunnar Arnborg, Åke Carlsson och Tore Hagman. Här har man använt sig av kulturmarksfotografier tagna på 1950-talet av Mårten Sjöbeck på Falbygden. Man har sedan besökt dessa platser på 1980-talet och tagit nya foton med hjälp av referenspunkter i bilden. På så vis har man kunnat se landskapets förändringar vad gäller brukningen av platsen. Biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna och Centrum för Biologisk Mångfald (CBM) är båda organisationer som vill arbeta för att vårda och ta vara på landskapets olika natur- och kulturvärden. För att skaffa sig ett bra underlag är man intresserad av att kunna se gårdagens och dagens landskap för att planera för hur framtidens landskap ska se ut. Båda organisationerna jobbar med att få fram både historisk och nutida fakta kring landskapets utseende. Organisationerna vill samarbeta kring att ta fram en metod för att kunna dokumentera det biologiska kulturarvet i landskapet. Därför vill man gärna jobba med återfotografering och vill därför jobba med att både samla in fotografier och utveckla metoder för hur man använder dem. På Östra Vätterbranterna försöker man att knyta olika samarbetspartners till sig för att få fram fotounderlag. Kontakt har tagits med Sveriges hembygdsförbund, olika högskole- och universitetsutbildningar, fotoarkiv med bilder av Mårten Sjöbeck t.ex. ATA (Antikvarisk- topografiska arkivet i Stockholm), Sjöbecks personarkiv på Lunds universitetsbibliotek, Helsingborgs museum osv. 1.5 Avgränsningar Uppsatsen begränsar sig till att använda Mårten Sjöbecks landskapsbilder som är tagna ut över Vätternutsikten vid restaurangen Gyllene Uttern inom biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna. Fotografierna är tagna under en begränsad tidsperiod 1943 av Sjöbeck som underlag till boken ”Småland- Öland: en landskaplig orientering, Helsingborg 1946. Detta är en period som är intressant då majoriteten av Sveriges befolkning precis har gått över till att bo i staden istället för på landet, samtidigt som det är en tid av ransonering p.g.a. andra 5 världskriget, vilket också påverkar landskapets utseende. Dessutom har det inte gått längre tid utan att referenspunkter som t.ex. byggnader, vägar osv. fortfarande är relativt lika. Det finns även möjlighet att intervjua människor som bodde i området när bilderna togs. Genom att begränsa mig i tid och rum tror jag det ska bli lättare att få översikt och möjlighet att jämföra områdena då och nu och på så vis kunna dra nya slutsatser om områdets utveckling. Vid den tid som Sjöbecks fotografier är tagna hade ännu inte den igenväxning av kulturlandskapet som vi ser idag ännu tagit sin början. Urvalet av Sjöbecks landskapsfoton måste begränsas i antal och plats för att undersökningen skall bli greppbar i ett examensarbete. Därför valdes fyra fotografier från Vätterbranterna vid Gyllene Uttern ut till uppsatsen. Vid återfotograferingen ligger uppsatsens fokus på att återfotografiet ska synliggöra landskapliga förändringar, den tekniska aspekten kring fotografiet är inte huvudsyftet. 1.6 Metod och källmaterial Metoden att återfotografera äldre fotografier och visa samma vy i nutid har tidigare använts av fotografer på olika museer och bland skildrare lokalhistorisk litteratur. Då handlar det ofta om att visa på hur en plats tidigare har sett ut för att eventuellt återskapa eller vårda en viss plats med ett kulturhistoriskt värde eller att berätta om vår kulturhistoria genom att visa äldre agrara miljöer. Genom att knyta undersökningen till biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna som arbetar för att både bevara och utveckla värden i landskapet så kan bildmaterialet bli ett underlag för praktisk skötsel av landskapet. Därför krävs det också en kartläggning av fotograferingsplatsen där den tydligt märks ut för att kunna användas i framtiden och på så vis kunna ge en plats där man kontinuerligt fotograferar landskapet så att man får material över landskapets förändringsprocess. För att öka validitet och reliabilitet när det gäller att hitta fotograferingsplatsen och skapa en bra plats för att kunna fortsätta fotograferingsarbetet har jag valt att använda mig av flera metoder för att säkra själva platsen för fotograferingen, s.k. triangulering. Triangulering innebär att flera metoder används för att undersöka en och samma företeelse för att på så vis få olika perspektiv på studieobjektet. I uppsatsen används litteraturstudier, fotoarkivstudier, muntlig rådgivning och mailkontakt med olika experter inom återfotografering och intervju med en boende från fotograferingsområdet vid tiden för fotograferingen. Alla dessa metoder användes för att uppnå samma syfte, att kunna återfotografera Mårten Sjöbecks fyra originalfotografier på samma plats som de en gång togs. När det gäller litteraturstudierna så har Mårten Sjöbecks ”Småland – Öland: en landskaplig orientering” varit själva grunden då de landskapsbilder som finns genom hela boken blev en grund för hela uppsatsen både som inspiration och källmaterial. När det gäller att få fram uppgifter kring Mårten Sjöbecks person till examensarbetet har Karin Gustafssons artiklar varit till stor hjälp, de innehåller det mesta man behöver veta både kring Sjöbecks livsgärning som landskapsskildrare och det arv han lämnade till dagens landskapsskildrare. Karin Gustafsson är doktorand i etnologi vid Lunds universitet. 6 När det gäller att tolka fotografier som källa finns god vägledning genom den norske historieprofessorn Knut Kjeldstadlis bok, ”Det förflutna är inte vad det en gång var”, Lund 2006, och etnologen Kristina Bergs text, ”Att använda bilder som källa för etnobiologisk forskning” i boken ”Agrarhistoria på många sätt, -28 studier om människan och jorden”, Gävle 2009. Vill man söka efter äldre fotografier på arkiv så är ATA (Antikvarisk- topografiska arkivet i Stockholm) en plats man bör söka på. Arkivet ligger under Riksantikvarieämbetet och de kan tillhandahålla både digitala kopior och originalbilder. Man kan dessutom köpa de bilder man vill ha direkt via hemsidan, vilket är mycket smidigt. De muntliga källorna har också varit viktiga i min undersökning. När det gäller återfotografering har min erfarenhet varit att kunskapen kring hur man går tillväga finns i fotografernas egna huvuden. Därför har jag kontaktat Bengt A Lundberg, fotograf på Riksantikvarieämbetet, Mats Landin, chefsfotograf på Nordiska museet och Åke Carlsson, författare och fotograf. De har alla varit mycket tillmötesgående när det gäller att dela med sig av sina erfarenheter, samt hjälpt till att ge råd om hur man kan lägga den tekniska ribban på olika nivåer vid återfotograferingen I uppsatsen finns även en intervju med Rolf von Otter som vid tiden för Sjöbecks foton var 13 år. Rolf växte upp på Västanå slott några kilometer från branten som Sjöbeck fotograferade. Hans föräldrar ägde den mark som är avfotograferad och han kan därför ge värdefulla ögonvittnesskildringar när referenspunkter i originalfotot ska identifieras. Rolf blir på så vis ett levande källmaterial. Uppsatsen har också en intervju med Thure Nilsson som vid tiden för Sjöbecks fotografier var 11 år. Thure levde och arbetade dock redan då på landsbygden. Nilsson blev därför en värdefull källa när det gäller att tolka skördetekniker i Sjöbecks fotografier. Det modernaste källmaterialet är ekonomiska kartan och flygbilder framtagna genom Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”. Detta ger även möjlighet att jobba med kartor och bilder i samma skala i samma program, vilket ger goda möjligheter att jämföra samma område från luften. Studien blir en kvalitativ studie där jag vill skapa en möjlighet att se landskapsförändringar över tid och även kunna fortsätta dokumenteringen av landskapsförändringar i framtiden för att på så vis kunna fortsätta att följa landskapets förändringar med hjälp av fotografier. Arbetssättet har varit deduktivt då jag har utgått från att återfotografering av äldre landskapsfotografier ska kunna visa landskapliga förändringar över tid. Detta har jag sedan försökt att verifiera genom insamlad fakta och källuppgifter som sedan ska krönas med en återfotografering av platsen. Återfotografierna i uppsatsen fotograferades med en digital systemkamera för småbilder av märket Nikon D70s. Med digitalkameror kan man ställa in objektivet i den bildvinkel man önskar. Därför ställde jag in kameran på en bildvinkel på 45 grader precis som Sjöbeck använde. För att kunna fortsätta att besöka fotoplatsen och i framtiden ta nya återfoton har jag valt att märka upp platsen med GPS koordinater. Jag använde mig av en GPS mottagare av märket Garmin GPS 76 marine navigator. 7 1.7 Uppsatsens uppläggning För att kunna utföra studiens syfte och få svar på frågeställningarna har uppsatsen lagts upp på följande vis: Kapitel två heter: ”Hur används fotografier som källmaterial?”. Här inriktar uppsatsen sig på att beskriva fotografiers värde som källa. Läsaren ska få en förståelse för de fallgropar som finns när man tolkar äldre fotografier sett genom historiker och etnologers ögon. Dessutom får läsaren reda på hur kompletterande källor kan förstärka ett fotografis värde som källmaterial. Nästa kapitel heter ”Författaren och fotografen Mårten Sjöbeck”. Detta stycke ska förstärka kunskapen om Mårten Sjöbeck som person och i vilken tidsanda fotografierna i uppsatsen producerades. Detta ska ytterligare förstärka läsarens kunskaper kring de fotografier som används i uppsatsen. Med denna kunskap i bagaget presenteras läsaren för kapitlet ”Fotograferingsplatsen”. Här presenteras en beskrivning om var Sjöbecks fotografier är tagna och när. Nämligen på Vätterbranterna nedanför restaurangen Gyllene Uttern. Därefter får läsaren veta vilka platser fotografierna finns bevarade på. När detta är klarlagt behandlas kompletterande källor som behövdes för att spåra fotograferingsplatsen för Sjöbecks originalfotografier. Kartor och flygfotografier beskrivs för att ge ovanifrånperspektivets tillgångar. Den andra kompletterande källan är intervjuerna med personer som själva levde under den tid som fotografierna är tagna i. Tanken med detta är intervjuerna ska ge både värdefull lokalkännedom genom ögonvittnesskildringar från den vy som Sjöbeck fångar i sina fotografier 1943 och kunskaper om jordbrukstekniker från 1943 för att tolka vad som utspelar sig på åkrarna i 1943 års fotografier. När fotograferingsplatsen är identifierad och de äldre fotografierna tolkade är det dags att ta reda på om det går att se några landskapsförändringar mellan 1943 och 2011. Det fjärde kapitlet heter därför ” Hur kan man med Mårten Sjöbecks landskapsfotografier se landskapsförändringar mellan 1940-talet och idag?”. Kapitlet börjar med att beskriva hur återfotografering går till i praktiken. Detta vill jag att läsaren ska kunna ta till sig genom att få se exempel på återfotograferingar ur boken ”Mulens marker”. Uppsatsen presenterar sedan exempel ur fotografierna för att beskriva de metoder som fotograferna Bengt A Lundberg (Riksantikvarieämbetet) och Mats Landin (Nordiska museet) beskriver att de använder sig av när de återfotograferar. Efter detta följer min egen återfotografering från Vätterbranterna nedanför Gyllene Uttern. Denna del ska samla ihop mycket av den kunskap som hittills har presenterats i uppsatsen. Läsaren får här se det färdiga exemplet på min återfotografering när de gamla och nya bilderna presenteras och jämförs mot varandra med hjälp av de fakta som presenteras i de föregående kapitlen. Avslutningen på kapitlet blir att visa på hur fotograferingsplatsen kan märkas upp med GPS- koordinater. Detta görs för att underlätta framtida dokumentation när 2011 års fotografier ska återfotograferas i framtiden. Hela uppsatsen avslutas med egna tankar kring ämnet i kapitlet ”Avslutande diskussion”. 8 2. Hur används fotografier som källmaterial? Inom etnologi- och historieforskningen har man länge arbetat med fotografier, men även andra bilder som källmaterial. I Kristina Bergs artikel ”Att använda bilder som källa för etnobiologisk forskning” från 2009 tar hon upp hur bilder används inom etnologisk forskning. Hon poängterar att det bästa sättet att få svar på historiska frågor är att använda sig av en kombination av källor. Fördelen med bilder är att de kan ge andra infallsvinklar och angreppssätt till ett problem än vad en textkälla kan ge. Fotografen Sune Jonsson menar att en bra bild kan, ”berätta, berika och bevara”. Bilden har dock ofta fått en underordnad roll som källmaterial.2 Den norske professorn i historia Knut Kjeldstadli poängterar också att bilder kan ha ett högt värde när det gäller att skildra konkreta och direkt observerbara förhållanden för en annan tid än vår. Genom att analysera och observera bilden kan den vara en självständig källa till kunskap.3 För att fotografier ska kunna anses vara en tillförlitlig källa så finns det en rad fallgropar man bör undvika när man granskar bilderna. Kristina Berg citerar den engelske fotografen Lewis Hine (1874-1940) som ska ha sagt: ”While photographs may not lie, liars may photograph”. Det man kan säga utifrån detta är att en bild eller fotografi inte i första är en neutral avbildning av en verklig företeelse utan ett resultat av hur fotografen har valt att ta sitt fotografi. Historiska bilder precis som historiska texter är produkter framställda i ett bestämt sammanhang för att belysa skildrarens syfte med sin text eller bild.4 Källkritiken mot bilder och fotografier är därför en väldigt viktig del i arbetet med bilden som källa. Knut Kjeldstadli beskriver en bildanalys i fem steg där man bedömer bildens trovärdighet som källa: 1. Upphovsbeskrivning- Man frågar sig vem som har tagit bilden och när den är tagen? Detta är mycket viktigt att ta reda på eftersom framställarens personlighet ofta påverkar motivets innehåll. Tidpunkten är också viktig då t.ex. politiska åsikter, trender i samhället, samtida dramatiska händelser osv. ofta påverkar vilken sorts bilder som framställs under en viss epok. 2. Teknisk analys- Med vilket framställningssätt har bilden tagits fram? Är det en tryckt bild, oljemålning, fotografi? Detta är viktigt då olika tekniker kan revideras på olika sätt. Knut nämner hur fotografier kan kopieras, retuscheras eller fogas samman till montage. Som exempel nämner han hur en bild på ett av Lenins tal 1917 ändrades av Stalin så att hans politiske motståndare Trotskij helt enkelt togs bort från bilden. Enligt bilden verkade det som om han aldrig hade varit där trots att han i verkligheten var det. 2 Kristina Berg Att använda bilder som källa för etnobiologisk forskning, Agrarhistoria på många sätt -28 studier om människan och jorden, Gävle 2009, s. 187. 3 Knut Kjeldstadli, Det förflutna är inte vad det en gång var, Lund 2006, s. 190. 4 Berg, s. 190-192. 9 3. Formanalys- Man tar reda på om motivet är tillrättalagt före framställningen av bilden. När det gäller gamla historiska fotografier så kan det handla om att alla har ställt upp framför sin vanliga arbetsplats, men eftersom man ska fotograferas så har man tagit på sig söndagskostymen istället för sina vanliga arbetskläder. 4. Analys av motiv- Vad har fotografen valt att fotografera? Vad är det vi kan se i bilden? Är det någonting som får en särskilt framträdande roll? Finns det symboler i bilden som har särskild känslomässig laddning? Genom vad fotografen väljer att fotografera kan han med sin bild styra betraktaren att se vad han vill att vi ska se. 5. Meningen med bilden- Vill fotografen säga något med sin bild? Har han tagit fotot i ett särskilt syfte? En fotograf kan lätt ”tillverka” sina bilder genom att välja och koreografera sina bilder. I en turistbroschyr för Sverige så fotograferar man alltid vackra landskap när solen skiner från en klarblå himmel och inte en soptipp i ösregn även om det också är en lika sann bild av hur det kan se ut i Sverige. Fotografen väljer vad han vill fotografera efter vad han har för syfte.5 Kristina Berg påpekar dock att även om bilden har skapats och sparats i syfte att ge en känsla av nostalgi, skapa politiskt engagemang eller locka besökare till en viss plats så kan den vara värdefull. Känslosamma bilder kan också ha ett stort källvärde om man på ett tydligt sätt har avtäckt dess ursprungliga syfte.6 För att lättare kunna svara på i vilket syfte bilden skapats så är det viktigt att veta vem som har skapat bilden eller tagit fotografiet. Vissa konstnärer eller fotografer vet man har haft en viss åsikt eller rent utav jobbat åt en person eller organisation som vill föra fram ett visst budskap. Enligt Kristina Berg kan en amatörs fotografier uppfattas ha ett högre källvärde än ett proffs. Anledningen till det är att amatörens fotografier förmodligen är mindre strukturerade och tillrättalagda.7 Berg poängterar även att man också ska vara källkritisk när man tittar på vilken samling bilden ingår i. Hon anser att man bör fråga sig varför bilden har sparats? Hade personen som valde att spara just den bilden ett särskilt motiv till det? Är det en viss typ av bilder som har sparats och fanns det då ett motiv bakom det? Även arkivinformation är relevant för bildens källvärde.8 En bilds källvärde ökar alltid betydligt om man kan kombinera den med ytterligare en typ av källa. I boken ”Historien är nu”, skriver Max Liljefors ett kapitel om förflutenhetens bilder. Här poängterar han hur särskilt äldre fotografier på personer mister en stor del av sitt källvärde om de inte kan identifieras. Om det bara finns ett namn på fotografiets baksida så ökar värdet enormt.9 5 Kjeldstadli, s. 194-199. Berg, s. 194-195. 7 Berg, s. 192- 195. 8 Berg, s. 192. 9 Max Liljefors, Förflutenhetens bilder- att använda konst i historieundervisningen, Historien är nu, Lund 2008, s. 91. 6 10 För att ytterligare höja bildmaterialets status som forskningsmaterial och som källa måste referenserna vara tydliga. Helst ska man ange institution, fotograf, identifikationsnummer, arkivsignum och negationer.10 I CBM:s skrift ”Träd och buskar i jordbrukslandskapet” tar man upp hur fotografier kan komplettera varandra som källor. Till att börja med konstaterar man att fotografier är en säkrare källa än målade bilder när det gäller att få en korrekt bild av träd och buskar i jordbrukslandskapet. Fotografer som Mårten Sjöbeck och Lorentz Bolin har båda velat skildra vad de menade var ”ett landskap vars skönhet omedvetet framskapats genom människans inverkan”. Från CBM menar man att man genom att jämföra dessa gamla fotografier med fotografier från samma plats i nutid kan få en bild av landskapets förändring över tid. Träd och buskar anser man vara särskilt tacksamt då deras förekomst tydligt kan studeras på fotografier. Genom att se en förändring över tid kan man få en vägledning av hur landskapets skötsel har sett ut och hur förändring i skötseln förändrar förekomsten av träd och buskar. Detta kan man sedan använda sig av som skötselunderlag. I samma skrift tar man även upp hur flygfoton kan vara en bra kompletterande fotokälla. Man refererar till en norsk studie av hamlade askar där man har tagit hjälp av flygfoton för att jämföra igenväxningsgraden under olika tidsperioder. Fördelen med flygfoton är att man tydligt kan se hur landskapet har slutit sig eller öppnat sig över tid.11 10 Berg, s. 196. Roger Svensson och Weronika Axelsson Linkowski, Träd och buskar i jordbrukslandskapet, CBM:s skriftserie nr. 24, s. 13- 14. 11 11 3. Författaren och fotografen Mårten Sjöbeck 3.1 Vem var Mårten Sjöbeck? Mårten Sjöbeck föddes i Köpenhamn 1886 av svenska föräldrar. Uppväxten ägde dock rum i Skåne i städerna Ängelholm, Helsingborg och Malmö. Sjöbeck hade redan som barn skaffat sig ett stort botaniskt intresse och han ska tydligen ha ”pressat växter lassvis”.12 Efter studenten påbörjade han akademiska studier vid Lunds universitet. Han studerade geologi och botanik, men efter faderns död 1909 hade familjen inte längre råd att låta honom studera. Mårten Sjöbeck fick då anställning som kontorsskrivare hos kungliga järnvägsstyrelsen.13 1922 deltog Mårten Sjöbeck i en kurs på Tomelilla folkhögskola. Kursen ingick i en satsning från akademiskt håll för att utbilda lekmän i att utforska och dokumentera den svenska allmogekulturen. Sjöbeck fick därför efter i uppdrag av Helsingborgs museum att utföra kulturhistoriska fältarbeten.14 Sjöbeck var till skillnad från de övriga som samlade in fakta om den skånska allmogen skåning och samtidigt inte akademiker. Detta bör ha gynnat honom i kontakten med landsbygdens befolkning. Han studerade praktisk kunskap och dokumenterade t.ex. hägnader och dess byggnadsmetoder. Sjöbeck dokumenterade också odling och slåtter, arbetsmetoder, organisering av arbetet, namn på växter och företeelser, klädsel, redskap och byggnader knutna till slåttern.15 På 1930- talet började Mårten Sjöbeck tillämpa den markhistoriska metoden. Metoden gick ut på att Sjöbeck inventerade floran och jämförde den med äldre kartor. På så vis menade han sig kunna se tydliga tecken på att den mänskliga insatsen i landskapet har format florans sammansättning. Människans ingrepp och påverkan formar både landskapet och dess växtlighet. Denna iakttagelse formulerar han i sin artikel ”Allmänningen Kulla fälad – en studie i Hälsingborgslandskapets bebyggelsehistoria”. Artikeln publicerades 1947 i Helsingborgs museums årsbok ”Kring Kärnan”.16 1926 gav Sjöbeck ut sin första bok med landskapsbeskrivningar med järnvägen som utgångspunkt. Utgivare var Hälsingborgs- Hässleholms järnvägar. Året efter fick Sjöbeck i uppdrag av Kungliga Järnvägsstyrelsen att utarbeta en handbok ”innehållande vandringsturer från statsbanornas stationer”. 1928 gav Mårten Sjöbeck ut boken ”Skåne - en landskaplig orientering vid betraktandet av Skåne från statsbanornas tåg och under utfärder”. Detta blev början på en serie av landskapsböcker. 1953 gav Sjöbeck ut sin sista landskapsbok i serien i vilken Dalsland behandlas. Då hade Mårten Sjöbeck hunnit med att ge ut 15 böcker som beskriver 13 av Sveriges landskap. Böckerna ska locka människor att besöka platser med 12 Karin Gustafsson, Mårten Sjöbecks kulturhistoriska fältarbeten, RIG- kulturhistorisk tidsskrift, vol. 83, nr. 3, 2000. S. 150-151. 13 Gustafsson, RIG- kulturhistorisk tidsskrift, s. 150-151. 14 Karin Gustafsson, Mårten Sjöbeck och den folkliga kunskapen, Nycklar till kunskap, Taberg 2010, s. 261. 15 Gustafsson, Nycklar till kunskap, s, 262. 16 Gustafsson, Nycklar till kunskap, s. 266-268. 12 stora natur- och kulturvärden. Därför är samtliga böcker rikt illustrerade med fotografier tagna av Mårten Sjöbeck personligen.17 1950 fick Mårten Sjöbeck ett akademiskt erkännande då han blev filosofie hedersdoktor på Lunds universitet. 18 Mårten Sjöbeck var också mycket noga med källkritiken i sina studier. Han skickade sina skrifter för granskning till bl.a. etnologen Åke Campbell och föreståndaren vid Göteborgs botaniska trädgård, Bertil Lindqvist. Inför publiceringen av hans berömda skrift ”Allmänningen Kulla fälad” lät han professorn i skoglig ekologi, Lars- Gunnar Romell, granska material och slutsatser.19 I en ålder av 67 år pensioneras Mårten Sjöbeck 1953 från sin tjänst som byråsekreterare hos Kungliga Järnvägsstyrelsen. Mårten Sjöbeck publicerade sin sista bok ”Det sydsvenska landskapets historia och vård” 1973 i en ålder av 87 år. Tre år senare, 1976 avled han i en ålder av 90 år. 3.2 Arvet efter Sjöbeck I Sverige fick vi en naturskyddslag redan 1909. Naturen kom nu att kunna skyddas enligt lag och ett antal nationalparker bildas. Naturen skulle skyddas enligt parollen ”se men inte röra”. Ett välkänt exempel på när detta kom på skam är nationalparken på Ängsö i Stockholms skärgård. Här ville man skydda hagar och ängar genom att låta naturen sköta sig själv. Resultatet blev att markerna efter bara några år hade buskat igen. De värdefulla ängs- och hagmarkerna var nu ett minne blott. Mårten Sjöbeck var en av de första att påpeka att natur och kultur hänger ihop. Genom sitt tvärvetenskapliga synsätt lägger han ihop markens kulturhistoria med dess botanik. Detta gör att han ser en koppling där de botaniska värdena är ett resultat av markens kulturhistoria (skötsel och brukande). Nästan all natur i Sverige är påverkad av människan. Därför måste all natur enligt Sjöbeck ses som ett resultat av människans inverkan och naturens krafter i växelverkan.20 Enligt etnologiprofessorn Birgitta Svensson fick Sjöbeck uppslaget till detta sätt att tänka på folkminneskursen i Tomelilla. Kursen fick botanikern Sjöbeck att ”rikta blicken mot bonden”. Han kom därför att kalla sig kulturhistoriker och på så vis kom han att röra sig i gränslandet mellan humaniora och naturvetenskap. Svensson pekar även på att Mårten Sjöbecks förståelse av kulturlandskapets historia och utveckling genom sitt tvärvetenskapliga synsätt är hans stora styrka.21 17 Gustafsson, RIG- kulturhistorisk tidsskrift, s. 151. Gustafsson, RIG- kulturhistorisk tidsskrift, s. 151-152. 19 Gustafsson, Nycklar till Kunskap, s. 268-269. 20 Leif Gren, Rapport från Riksantikvarieämbetet, Samhällsförändringar och vården av natur och kultur– en debattskrift om natur- och kulturmiljövårdens utveckling under 100 år, Riksantikvarieämbetet 2010, s. 41-42. 21 Birgitta Svensson, Kultur som natur – landskapshistoriska källor i Mårten Sjöbecks miljöundersökningar, Agrarhistoria på många sätt 28 studier om människan och jorden, Gävle 2009, s. 361. 18 13 3.3 Sverige vid tiden för Mårten Sjöbecks fotografier Mårten Sjöbeck fotograferade Vätterbranterna vid Gyllene Uttern 1943, mitt under andra världskriget. Detta kan på vissa sätt ha påverkat Sjöbecks fotografering och landskapets utseende. Sverige deltog inte i världskriget och hade förklarat sig neutrala redan vid krigsutbrottet 1939. Den ökande hotbilden mot landet leder till en nationell samling. Politikerna samarbetar över partigränserna i en samlingsregering under Per Albin Hansson. Även bland resten av befolkningen drog man igång samarbeten för att mobilisera landets försvar. Nationen blev även isolerad vilket starkt påverkade import av olika råvaror. Detta ledde till ransonering av olika råvaror och en stark satsning på folkets försörjning inom Sveriges gränser. Den egna odlingen och möjligheten att utnyttja den egna åkermarken blev med andra ord mycket viktig. Med anledning av hotet utifrån så blir nationella symboler viktiga att kunna samlas omkring. Statsministern Per Albin Hansson blev en landsfaders symbol, Ulla Billqvist sjöng ”Min soldat - någonstans i Sverige” och en mängd svenska filmer i syfte att stärka det svenska självförtroendet och försvarsviljan producerades. Även nationella symboler som Bertil Almqvists blågula tiger med texten: ”en svensk tiger” skapas. Just när Sjöbeck tog sina fotografier sommaren 1943 hade dessutom den svenska självständigheten och neutraliteten förbättrats. Sverige förbjöd nämligen tyska tåg att använda svensk järnväg för att transportera soldater, permittenttrafiken. Den tyska krigslyckan hade nämligen vänt på östfronten genom bl.a. förlusten i Stalingrad i januari samma år.22 22 Lars Kvarnström, Arbetarnas tid 1866-2000, Det svenska samhället 1720- 2000, Lund 2004. S. 326-330. 14 4. Fotograferingsplatsen 4.1 Val av fotograferingsplats Mårten Sjöbeck beskriver i sin bok ”Småland – Öland: en landskaplig orientering” landskapets utseende i Skärstads och Ölmestads socknar strax söder om Gränna. Han beskriver här markerna kring slottet Västanå. Dessutom tar han upp hur ägaren till slottet har byggt värdshuset Gyllene Uttern på följande vis: ”Ägaren har haft djärvheten att här, på den vackraste utsiktspunkten på hela östra Vätterstranden, uppföra Sveriges kanske mest unika värdshus, Gyllene Uttern”.23 Figur 1 Foto Mårten Sjöbeck 1943 Figur 2 Foto Mårten Sjöbeck 1943 Sjöbeck beskriver landskapet så här: ”Det klassiska Vätternlandskapet betraktat från höjden vid Västanå, söder om Gränna”.24 4.2 Kompletterande källmaterial till Sjöbecks landskapsfotografier För att kunna återfotografera dessa bilder och kunna granska dem för att identifiera själva fotoplatsen krävdes dock fotografier av bättre bildkvalité än de som finns i Sjöbecks idag något gulnande alster, Småland- Öland. Nästa steg blev därför att söka upp originalbilderna. Dessa bilder återfanns på ATA (Antikvarisk- topografiska arkivet i Stockholm) som ligger under Riksantikvarieämbetet. Enligt den mapp på ATA som fotografierna ingick i så beskriver dessa bilder Vätternstranden vid Gyllene Uttern. Bilderna är sorterade som bilder tagna av Mårten Sjöbeck 1943 från Småland, Gränna, Västanå.25 23 Mårten Sjöbeck, Småland- Öland En landskaplig orientering, Helsingborg 1946, s. 134. Sjöbeck, s. 136- 137. 25 Bilaga 2, ATA (Antikvarisk- topografiska arkivet i Stockholm), bilder tagna av Mårten Sjöbeck 1943, Småland, Gränna landsf., Västanå. Bildnr. 2549- 2556. 24 15 Flygfotografering är en teknik att samla in geografiska data som sorteras in under begreppet fotogrammetri. Dessa bilder tas i serier längs flygsträckor som överlappar varandra. Genom dessa bilder kan man med hög noggrannhet bestämma läge, form och storlek hos alla objekt som syns i bilderna. Idag finns både analog, analytisk och digital fotogrammetri. Datainsamlingen sker idag även med hjälp av radar och laserscanning som komplement till fotografierna. Dessutom finns det också satelliter som tar bilder och sorteras in under fotogrammetrin.26 Ortofoton är ett material för att tolka geografisk information ur flyg och satellitbilder. Dessa kan betraktas både i stereoformat eller som enkelbilder. Om man vill betrakta ett ortofoto i stereo får man göra det genom speciella dataprogram. När man betraktar ett ortofoto i stereo får man ett djup i bilden. Den blir med andra ord tredimensionell.27 Den ekonomiska kartan är en topografisk karta och tillhandahålls av Lantmäteriet. Dessa kartor är tryckta produkter av Geografiska Sverigedata, GSD. Dessa data är för det mesta insamlad med de fotogrammatiska metoder som beskrivs här ovan.28 Beskrivning av flygfoto som källa vid studier av trädtäthet genom. I CBM:s skrift ” Träd och buskar i jordbrukslandskapet” tar man upp hur flygfoton kan vara en bra kompletterande fotokälla. Man refererar till en norsk studie av hamlade askar där man har tagit hjälp av flygfoton för att jämföra igenväxningsgraden under olika tidsperioder. Fördelen med flygfoton är att man tydligt kan se hur landskapet har slutit sig eller öppnat sig över tid.29 Jag tog med hjälp av Simon Jonegård på skogsstyrelsen i Jönköping fram fyra kartor som visar området vid Gyllene Uttern ur ett ovanifrån perspektiv. Dessa börjar med en ekonomisk karta från 1950-talet och går fram till ett ortofoto från 2006. Dessa fyra kartor togs fram genom Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”. På så vis kan man få alla kartor och foton i samma skala, 1:10 000. I GIS- programmet kan även dessa kartor läggas på varandra i lager som när man gör ett kartöverlägg. Detta gör att samtliga kartor och bilder blir över precis samma plats. Identifieringen av platsen för dessa bilder och kartor sker dels genom de anteckningar som finns i Sjöbecks bok och de anteckningar som finns till ATA:s bildmapp, dels genom de referenspunkter som finns i Sjöbecks originalbilder som t.ex. Vätterns strandlinje, vägar, byggnader osv. 30 Rolf von Otter intervjuades för att identifiera fotoplatsen. När Sjöbeck tog sitt foto vid Västanå, Gyllene Uttern 1943 som man anger i ATA:s mapp bodde Rolf med sina föräldrar på Västanå Slott. Rolf är 81 år idag, född 1930, och var därför 13 år när bilden togs. Han känner till landskapet runt Gyllene Uttern som visas i Sjöbecks foto mycket väl. Hans far byggde 26 Lars Harrie, Geografisk informationsbehandling - teori, metoder och tillämpningar, fjärde omarbetade upplagan, Stockholm 2008, s. 104-107. 27 Harrie, s. 11-112. 28 Harrie, s. 100 och 262. 29 Roger Svensson och Weronika Axelsson Linkowski, Träd och buskar i jordbrukslandskapet, CBM:s skriftserie nr. 24, s. 13- 14. 30 Bilaga 3. 16 restaurangen Gyllene Uttern och ägde och drev verksamheten 1943. Dessutom ligger restaurangen bara några kilometer från hans barndomshem, Västanå slott. I uppsatsen har fyra bilder plockats ut ur Sjöbecks fotomapp som heter ”Vätternutsikten från Gyllene Uttern” som finns på ATA:s arkiv. Dessa bilder har jag beställt som högupplösta digitala kopior för att få en bra möjlighet att kunna zooma in på olika referenspunkter i bilden. Rolf von Otter fick sedan titta och identifiera de platser man ser på bilderna. Sedan jämförde vi detta med de fastighetsnamn som finns på de fastighetskartor och ortofoton som presenteras här ovan. Som avslutning gick vi sedan ut och tittade på vyn i verkligheten.31 För att tolka odlingen på det stora fältet som syns nedanför Gyllene Uttern har jag tagit hjälp av Thure Nilsson. Thure är 79 år idag, född 1932. Han var därför 11 år när bilden togs. Thure är inte från området, men han har vuxit upp och bott hela sitt liv på ett lantbruk. Han deltog därför redan 1943 i jordbruksarbetet och var på så vis väl insatt i de brukningstekniker som man använde då.32 Figur 3 Fotografi av Mårten Sjöbeck som visar Vätterbranten sydväst om Gyllene Uttern, mitt i bilden syns Visingsös sydspets. Den första bilden menar Rolf är tagen i sluttningen på baksidan av restaurangen Gyllene Uttern. Branten ligger på byggnadens västsida med utsikt ut mot Vättern och Visingsö som man kan se sydspetsen på i bilden. Bilden är i tagen i sydvästlig riktning ut från sluttningen.33 31 Intervju 1: Rolf von Otter 110516. Intervju 2: Thure Nilsson 110523. 33 Intervju 1: Rolf von Otter 110516. 32 17 Figur 4 Fotografi av Mårten Sjöbeck som visar Vätterbranterna nordväst om Gyllene Uttern i riktning mot Gränna. Den här bilden är enligt Rolf också är tagen i sluttningen vid Gyllene Uttern. I den här bilden identifierar Rolf Gränna kyrka som man kan se tornet på upp till höger i bilden. Han pekar också ut hamnen i Gränna. Mitt i bilden kan man se hur vågbrytaren sticker ut från udden ut i Vättern. Detta gör att man kan säga att bilden är tagen i nordlig riktning. Man kan även se vägen nedanför fältet som ligger närmast i bilden, detta är vägen från Gyllene Uttern över mot Röttle by och Västanå slott. Nedanför vägen kommer ytterligare ett fält och i kanten av det fältet kan man se en rad av buskar och mindre träd som sträcker sig längs fältet i nord- sydlig riktning. Dessa träd och buskar sträcker sig längs en äldre väg mellan Röttle och Gränna som Rolf kallar ”gröna gatan”.34 Thure Nilsson fick titta närmare på det skördearbete som pågår på fältet närmast nedanför fotograferingsplatsen. Genom att titta närmare på de krakar och strängar som syns på fältet så tolkar han det som att man skördar spannmål. Det är kärvar som står upp i botten av kraken sedan har man fyllt på runt staken och avslutat med en ”bruten kärve”. Det innebär att man har böjt den sista kärven på stören för att få en takfunktion så regnet rinner av längs sidorna på kraken. Tittar man nära på strängarna kan man se att de består av kärvar, strängen består av 34 Intervju 1: Rolf von Otter 110516. 18 många små enheter. En hösträng hade varit mera sammansatt i en hel enhet. Thure tror även att man har kört med självbindare för att binda samman spannmålet i kärvar och att man sedan har samlat ihop kärvarna i större strängar för att underlätta hägningen på krakarna. 35 Figur 5 Fotografi av Mårten Sjöbeck i västlig riktning från Gyllene Uttern. Här ser man gården Kullalyckan till höger i fotografiet samt den väg som går från Gyllene Uttern via byn Röttle upp mot Västanå slott. Ute i Vättern syns Visingsö. På fotografiet syns fältet med krakarna på. Detta fält tillhör enligt Rolf gården Ravelsmark. Nedanför ser man också vägen mellan Gyllene Uttern och byn Röttle vidare upp mot Västanå slott. Till höger i bild finns ett antal stora lövträd, bakom dessa döljer sig det gamla missionshuset. Avsevärt tydligare är gården bakom träden som heter Kullalyckan. Man kan också se ytterligare en väg som går fram mot Kullalyckan. Den här vägen går bort mot Gränna. Följer man den här vägen åt vänster i fotografiet så ser man ytterligare en liten stuga som Rolf berättar ligger vid en korsning mellan de båda vägar man ser i bilden.36 35 36 Intervju 2: Thure Nilsson 110523. Intervju 1: Rolf von Otter 110516. 19 Figur 6 Fotografi av Mårten Sjöbeck som visar Vätterbranten väster om Gyllene Uttern. I fotografiet ser man vägen mellan Gyllene uttern och Västanå slott och ute i Vättern syns Visingsös sydspets. Den fjärde och sista bilden är tagen intill föregående bild. Man ser samma fält ägt av Ravelsmark. Dessutom ser man hur de två tidigare beskrivna vägarna möts. Man kan även se till höger i bild se en byggnad med två skorstenar och en liten utbyggnad på höger gavel. Detta är samma byggnad som på bilden innan syns till vänster i bild. Bilderna överlappar alltså varandra. 37 Om man tittar på krakarna på fältet nedanför så ser man att de ser väldigt olika ut i form och står väldigt utspridda rentav glest på sina ställen. Det vanliga är att man brukar köra ihop kärvarna i stora strängar för att lättare kunna hänga upp dem. Detta gör att det blir tydliga koncentrerade rader med krakar på fältet. Anledningen att det inte är så på det här fältet tyder enligt Thure på att man har varit väldigt försiktig med spannmålet för att vara säker på att inte tappa några ax i hanteringsprocessen. Detta tyder i så fall på en noggrann hushållning med spannmålet.38 37 38 Intervju 1: Rolf von Otter 110516. Intervju 2: Thure Nilsson 110523. 20 5. Hur kan man med Mårten Sjöbecks landskapsfotografier se landskapsförändringar mellan 1940- talet och idag? 5.1 Återfotografering Figur 7 Fotografi av Mårten Sjöbeck som visar betesmarken utanför Skörstorps kyrka i Falköpings kommun. Figur 8 Återfotografering av betesmarken utanför Skörstorps kyrka av Tore Hagman. Det översta fotografiet är tagen av Mårten Sjöbeck 7 juli 1950. Fotografiet nedanför är en återfotografering av Sjöbecks bild. Återfotografering innebär alltså att man tar ett nytt fotografi på samma plats som ett äldre fotografi. Den nya bilden är tagen av fotografen Tore Hagman den 22 Maj 1985. Genom att jämföra ett fotografi av samma plats taget 35 år senare kan vissa landskapliga förändringar utläsas. I boken ”Mulens marker”, som bilderna ingår i, beskriver man hur man har fyllt ut den gamla steniga betesmarken med jord från ett vägbygge intill. Detta syns väldigt tydligt på den släta betesmarken på bilden till höger. Genom att titta på träden i bakgrunden syns skillnader i årstid och ålder på träden mellan de båda bilderna. 21 Man kan nog även konstatera att det är en ganska sen vår 1985 med tanke på de kala lövträden i bakgrunden.39 På den här bilden ser man hur en byggnad, kyrkan, blir en viktig referenspunkt med tornet som sticker upp ovanför träden. Den väl synliga stenmuren som omgärdar kyrkogården blir också en fin referenspunkt i bilden. Detta är sådana tydliga fasta lämningar som Mats Landin på Nordiska museet beskriver att man ska använda som referenspunkter när man återfotograferar en plats.40 Figur 9 Återfotografering av Mårten Sjöbecks fotografi vid Ströms källa i Jättene, Falköpings kommun. Bilden till vänster visar Ströms källa som ligger på den gamla bygatan, tån, i Jättene, Falköpings kommun. Fotografiet är taget den 5 juli 1950 av Mårten Sjöbeck. Fotografiet till höger är en återfotografering gjord av Tore Hagman på samma plats 3 september 1986. På bilden till höger syns det tydligt hur platsen har vuxit igen med bl.a. rosendunört och älggräs.41 I den här bilden syns det hur viktigt det är att ha en fast referenspunkt när man återfotograferar. Utan den gamla stensatta källan mitt i bilden så hade en återfotografering varit helt omöjlig. Nu kan man istället säga en hel del om förändringen i växtlighet under de 36 år som har förflutit mellan bilderna.42 39 Gunnar Arnborg, Åke Carlsson, Tore Hagman, Mulens marker, Laholm 1987, s. 234. Mail från Mats Landin, chefsfotograf nordiska museet. 41 Arnborg, Carlsson och Hagman, s. 232- 233. 42 Mail 1, Mats Landin, chefsfotograf nordiska museet. 40 22 Figur 10 Foto av Mårten Sjöbeck taget ut från Mössebergs sluttning på Falbygden på en plats som kallas Jättene samfällighet. Figur 11 Tore Hagmans återfotografering av Jättene samfällighet. Fotografiet högst upp är taget av Mårten Sjöbeck den 7 juli 1950. Bilden nedanför är en återfotografering av Tore Hagman från 22 maj 1985. Betesmarken som dokumenterades av Sjöbeck försvann redan 1955.43 I den här bilden fungerar vägsträckningen som referenspunkt för att hitta fotoplatsen. Vägar kan ofta fungera bra i återfotograferingssammanhang om man kan se att sträckningen genom t.ex. kurvor och korsningar är lika. På den här bilden syns det hur vägen har utvecklats från hjulspår till grusväg, men sträckningen, kurvan, är lika.44 Chefsfotografen på Nordiska Museet, Mats Landin menar att fasta referenspunkter i bilden är viktigt när man identifierar platsen. Han räknar bl.a. upp stenar, stenmurar, hus, skorstenar och kraftledningar som referenspunkter. Träd kan också användas om man återfotograferar 43 44 Arnborg, Carlsson och Hagman, s. 235. Mail 1, Mats Landin, chefsfotograf Nordiska Museet. 23 med kortare intervall, ungefär 10 år. Det svåraste momentet när man ska ta fotografiet är enligt Mats att bedöma avståndet från fotoplatsen till objekten i fotografiet. Sidled och höjdinställningar är lättare. Man bör därför se till att ha en kamera med ett bra zoomobjektiv. För att få så bra kvalité som möjligt på sitt återfoto bör man även ta hänsyn till ljus och årstid i den äldre bilden.45 Riksantikvarieämbetets fotograf Bengt A Lundberg sysslar för tillfället med ett återfotograferingsprojekt i stadsmiljö där han återfotograferar 1940- tals foton. Bengt känner även till i vilka format Mårten Sjöbeck fotograferade. Enligt honom fotograferade Sjöbeck i formaten; 9x12, 6x9 och 6x6 cm. I ett senare skede har Lundberg för sig att han också fotograferade på småbildsfilm 24x36 mm. Man kan genom ATA få fram negativen till Sjöbecks fotografier. Bengt menar dock att det inte är så viktigt att känna till det ursprungliga negativformatet vid en återfotografering. Det är viktigare att se i vilken bildvinkel objektivet hade till det bildformat man själv använder. Om man fotograferar i en annan bildvinkel än originalfotografiet kommer bildens inre perspektiv att ändras. Sjöbeck använde vanligtvis ett s.k. normalobjektiv som har en bildvinkel mellan 45- 50 grader. Vilket också är det dominerande objektivet på dagens kameror.46 Bengt poängterar att återfotografering är en mycket avancerad metod om man ska få alla tekniska detaljer rätt kring fotografiet, sin egen metod för återfotografering har han utvecklat under många år som fotograf. Han tycker dock att man bör tänka på vad man vill få ut av sin återfotografering. Om man sysslar med återfotografering på hobbynivå så kan man mycket väl få fram bilder som visar landskapets förändringar. Då ska man vara mera noga med att man försöker få ljus, årstid och referenspunkter rätt, eller om man citerar Bengt: ”Återfotografering kräver alltså ganska mycket travande fram och tillbaka ända tills alla riktpunkter får samma position som i ursprungsbilden”.47 45 Mail 1, Mats Landin, chefsfotograf nordiska museet. Mail 2, Bengt A Lundberg, fotograf Riksantikvarieämbetet. 47 Mail 2, Bengt A Lundberg, fotograf Riksantikvarieämbetet 46 24 5.2 Egen återfotografering Figur 12 Foto av Mårten Sjöbeck i sydlig riktning ut över sluttningen bakom Gyllene Uttern, även Visingsös sydspets syns ute i Vättern. Figur 13 Återfotografering av Sjöbecks fotografi av Simon Sandgren i sydlig riktning ut över sluttningen bakom Gyllene Uttern. Även här syns Visingsös sydspets tydligt. Här kan man se tydliga skillnader i landskapet mellan 1943 och 2011. Återfotograferingen visa att vyn har ändrats avsevärt genom stor uppväxt av träd och buskar både i landskapet framför kameran och på själva fotoplatsen. Referenspunkter är framförallt Visingsös sydspets och strandlinjen som i och för sig har ändrats lite genom fler och större träd, men man kan ändå se att den är sig något så när lik. Man kan även skymta åkerns gräns mellan träden 25 vilken också håller ungefär samma form. Igenväxningen gör sig också påmind när man ser att åkerlappen bakom det närmaste fältet är helt igenvuxet med lövträd idag. Figur 14 Foto av Mårten Sjöbeck taget i en mer nordvästlig riktning än föregående fotografi. Detta syns tydligt genom att se hur en större del av Visingsö syns i detta fotografi. Figur 15 Återfotografering av Simon Sandgren. Även här kan man med hjälp av Visingsö se att bilden är tagen i en mer nordvästlig riktning än den föregående återfotograferingen. Genom att titta på åkern kan man även se att det skiljer sig en i årstid mellan fotografierna. På Sjöbecks bild skördar man spannmål vilket bör innebära att fotografiet är taget någon gång i augusti- september. Mitt fotografi är därför taget mellan tre till fyra månader tidigare. På dessa bilder kan man se den röda stugan med landsvägen framför till höger i bild som en 26 tydlig referens. Återfotografiet togs inte exakt i samma vinkel som Sjöbecks fotografi då en enorm enbuske hade hunnit växa upp där sedan Sjöbeck tog sin bild för 68 år sedan. Tittar man närmast i bild ser man hur främst lövträd och enbuskar har vuxit upp i branten. 1943 finns det också enbuskar och lövträd, men de är då betydligt mindre. Jag fotograferar mellan tre- fyra månader för tidigt, men frågan är om jag hade sett något alls av utsikten här vid samma tidpunkt som Sjöbeck fotograferade, eftersom löven vid den tiden har spruckit ut helt. Figur 16 I detta fotografi av Mårten Sjöbeck kan man genom att studera Visingsö se hur kameran för varje fotografi vandrar ytterligare lite åt norr längs branten. Figur 17 Även i återfotografiet av Simon Sandgren kan man följa vandringen norrut längs branten genom att titta på Visingsö. 27 Vid återfotograferingen fanns tydliga referenspunkter som t.ex. åkerns form, två vägar, strandlinjen och gården Kullalyckan. Referenspunkterna är särskilt genom åkrarnas intakta form ganska tydliga. Då kan man även påtagligare visa på de förändringar som har skett med Kullalyckan till höger i bild på Sjöbecks fotografi.1943 såg Kullalyckan annorlunda ut med både ladugård och växthus, vilket inte syns ett spår av idag. Landskapet har även här fått mer träd och buskar, men särskilt åkerformerna är ganska intakta så som de var 1943. Åkrarna tycks även ha behållit sina kantiga former från 1943 fram till idag. Detta skulle man kunna tolka som att man fortfarande har ett ganska småskaligt jordbruk här än idag. Man kan även se vägarnas sträckning i båda fotografierna och konstatera att den är sig lik. Träden längs vägen har blivit fler och större och man kan även konstatera av formen på träden att det fortfarande är övervägande lövträd längs vägen. Närmast fotoplatsen kan man se att ljungen har ökat på klippan. Figur 18 Mårten Sjöbecks sista fotografi längs Vätterbranten är taget norrut mot Gränna. 28 Figur 19I Simon Sandgrens återfotografering syns dagens Gränna där det har tillkommit ett antal nya byggnader. I dessa båda bilder som är tagna norrut i riktning mot Gränna kan man se hur staden har vuxit. Dels ser man hur hamnen har blivit större, vågbrytaren sträcker sig på dagens bild betydligt längre ut och har blivit högre. Till höger i bild ser man också hur nya bostäder har anlagts i sluttningen. I bilden finns dock både åkrarna närmast samt vägen kvar som tydliga referenser. Även strandlinjen är lika då och nu. Här ser man även en trädlinje som sträcker sig i nordsydlig riktning mitt i bilden strax ovanför vägen och den gröna åkern. Denna trädlinje ramar in en mindre väg kallad ”gröna gatan” som var promenadväg redan 1943. Träden har dock vuxit betydligt sedan dess. Börjar man med att titta närmast fotoplatsen kan man även här se hur ljung och rönn har slagit upp. Längre ner har gran, en och lövträd slagit upp och blivit betydligt större än 1943. Jämför man åkern närmast kan man se skillnader i odling. Man kan i Sjöbecks bild se slaget spannmål på marken, kärvar som har lagts ihop i en sträng och kärvar som hängts på krakar för att torka. Idag säger den gula färgen på åkern att det troligtvis är raps som odlas. Genom denna jämförelse kan man även spekulera i om 1943 års skördande av spannmål borde ha krävt fler människor som arbetar på åkern än dagens rationella rapsodling. Då skulle detta kunna säga något om jordbrukets skillnader i arbetskraftsbehov mellan 1943 och 2011. Tittar man nedanför vägen och fält nummer två från fotografen räknat kan man se en trädrad. Vägen som går mellan träden kallas ”gröna gatan”. Detta mervärde i bilden hade inte kunnat sägas utan intervjun som kompletterande källa. Man kan även här se hur träden har blivit större. Som jag nämner här ovan går det att se hur antalet byggnader i Gränna har ökat och spridit ut sig upp mot sluttningen. För att tydligare kunna identifiera byggnader som finns i dessa fotografier har jag låtit förstora olika delar av fotografierna. 29 Figur 20 Förstoring av Mårten Sjöbecks fotografi över Gränna. Figur 21 Förstoring av Simon Sandgrens fotografi över Gränna. I denna uppförstorade variant av bilderna här ovan kan man se hur kyrktornet i Gränna syns som en referenspunkt i bilden. En annan referenspunkt som man får fram genom att förstora en bit av bilden på detta sätt är den gamla kraftstationen. I den nya bilden ser man en liten röd fyrkantig byggnad med en dörr mitt på med ett trekantigt tegeltak. 30 Figur 22 Förstoring av kraftstationen i Gränna idag. Figur 23 Förstoring av kraftstationen i Gränna 1943. Här ser man byggnaden i kraftig förstoring både nu och då. I verkligheten syns byggnaden ganska väl, men på fotografierna blir det ganska litet. Därför kan man med fördel förstora visa partier när man ska identifiera platser i fotografierna. Genom att arbeta med gamla fotografier i högupplösta digitala kopior får man denna möjlighet. Detta gjorde att Rolf von Otter under intervjun kunde identifiera kraftstationen.48 5.3 Uppmärkning av fotoplats med GPS. När man tar ut en GPS koordinat är det viktigt att man har kontakt med minst fyra satelliter för att kunna bestämma en tillförlitlig position. Det gäller därför att veta hur tillgången på satelliter är för det område man ska jobba i. Detta kan man på ett enkelt sätt ta reda på genom att gå in på hemsidan http://swepos.lmv.lm.se/ . Här väljer man under DOP värden närmaste ort, tid och datum. Då får man fram antal tillgängliga satelliter vid det tänkta mätningstillfället. Detta gjorde jag den 17 maj 2011mellan klockan 17:00-18:00. Vid denna tid varierade satellittillgången mellan 13- 16 satelliter. Av dessa hade jag god kontakt med 8 satelliter.49 48 49 Intervju 1: Rolf von Otter 110516. Mail 3, Stefan Nilsson Kulturgeograf. 31 50 Jag lät sedan lägga in koordinaterna för de fyra fotografierna i Google maps för att på så vis kunna se på en karta var fotoplatserna ligger i landskapet. Koordinaterna jag tog ut är angivna enligt koordinatsystemet RT90. Man får då X- och Ykoordinater som man sedan kan knappa in som en punkt (waypoint) i sin GPS-mottagare. Man kan då uppsöka samma plats med en felmarginal på ungefär 5- 10 m. Man håller dock på att byta koordinatsystem för svenska kartor till SWEREF99. Med detta system har man inte samma koordinater som i RT90, men genom att gå in på sidan http://rl.se/rt90 kan man lätt konvertera koordinaterna till respektive koordinatsystem. Dessutom finns en direktlänk för att visa punkten i Google maps kartsystem.51 Koordinaterna för bilderna är enligt RT90: Bild 2550, X-6431031, Y-1419184. Bild 2556, X6431086, Y-1419263. Bild 2555, X-6430985, Y-1419126. Bild 2553, X-6430950, Y1419093. Genom att skriva in dessa koordinater i en GPS- mottagare kan man ganska enkelt hitta fotograferingsplatsen. Detta är inte så krångligt som det låter, de flesta nya mobiltelefonerna 50 Karta 6: http://maps.google.com/maps/ms?msa=0&msid=209033611683307155177.0004a39b34aa035fb2b3 c&ie=UTF8&ll=58.001276,14.42831&spn=0.020012,0.076818&z=14 51 http://rl.se/rt90 32 har GPS- mottagare. Där knappar man in de X- och Y-värden som jag anger här ovanför och följer anvisningarna dit. Ett annat alternativ är att man besöker karttjänster som eniro.se, hitta.se eller google maps och väljer GPS- koordinater. Där finns då två rutor en för X- och en för Y- värden och där knappar man in de värden jag anger här ovan och sedan får man dessa som en koordinat i en karta. 5.4. Avslutande diskussion Problemet för alla som jobbar med vård av landskapet är att kunna se förändringar och tolka dem. För att få detta underlag måste man kunna se landskapets förändringar över tid. Landskapsbilder som de som Mårten Sjöbeck presenterar i sin bok ”Småland - Öland” är en god start. Med dessa bilder får man en ögonvittnesskildring av landskapet i dåtid. Man ska naturligtvis komma ihåg att man får Mårten Sjöbecks ögonvittnesskildring. Denna insikt beskriver etnologen Kristina Berg först när hon citerar fotografen Sune Jonsson som säger: att en bild kan ”berätta, berika och bevara”. Sedan belyser hon även problemet med styrda skildringar när hon citerar fotografen Lewis Hine (1874- 1940) som säger: ”While photographs may not lie, liars may photograph”. Därför blev det intressant att också beskriva Mårten Sjöbecks forskning och bakgrund. Dessutom valde jag att beskriva tiden när bilden är tagen. Sjöbecks blandade bakgrund där han först börjar studera botanik, men blir tvungen att börja jobba åt Kungliga Järnvägsstyrelsen istället tror jag påverkar hans framtida gärning. När han efter avslutad kurs på Tomelilla folkhögskola får i uppdrag av Helsingborgs museum att dokumentera skånsk allmogekultur så gör han det inte bara utifrån en akademikers perspektiv. Han jobbar ur ett underifrånperspektiv där han riktar blicken mot bonden och hans kunskap, samtidigt så har Sjöbeck genom sin korta akademiska bana också noga med att förankra sina skrifter hos ledande akademiker. Det man kan säga att Mårten Sjöbeck gör är att han översätter praktik till teori. Sjöbecks tillämpning av den markhistoriska metoden där den mänskliga insatsen är grunden för den befintliga floran är ett bra bevis på denna dubbla kunskap. Sjöbeck hade en dubbel kompetens vilket är hans stora styrka och det gör att jag tror att han har en tanke om att dokumentera landskapet bakom de landskapsfotografier han tar. Sjöbeck erkänns också av den akademiska världen. Hans tvärvetenskapliga arbetsmetoder lever dessutom kvar ännu inom vissa delar av den akademiska världen, särskilt inom olika samarbetsorganisationer som t.ex. Östra Vätterbranterna och CBM. Om man ska analysera och kritisera Sjöbecks fotografier från Vätterbranterna så tycker jag man bör titta närmare på vem han gör jobbet åt och när fotografierna är tagna. Sjöbeck har tagit fotografierna i syfte att skriva en bok åt sin arbetsgivare Kungliga Järnvägsstyrelsen. Kungliga Järnvägsstyrelsen vill naturligtvis att de som läser landskapsskildringarna ska vilja ge sig ut och se platserna i verkligheten och då ta tåget eller bussen dit. Fotografierna är dessutom tagna mitt under brinnande krig när hela statsapparaten jobbar för att stärka befolkningens känsla för nationen och på så vis stärka försvarsviljan. Den slutsats man kan dra av detta är att det finns en vilja hos arbetsgivaren och nationen av att se vackra svenska landskapsbilder. Jag har svårt att tro att Sjöbeck är helt opåverkad av detta. Nu behöver detta 33 inte vara något problem när man ska återfotografera och jämföra landskapsförändringar, men det kan helt klart styra vilka landskapstyper man får möjlighet att jämföra. När det gäller fotografiers värde som källmaterial så konstaterar både historiker som Knut Kjeldstadli och Max Liljefors och etnologen Kristina Berg att de ofta behöver stöttande källor för att fungera riktigt bra. Genom en enkel bildtext ökar man på en gång möjligheten att arbeta med bilden som källa. Slutsatsen man kan dra av detta är att bildens källvärde ökar om man kan identifiera det man ser i bilden. Detta gäller särskilt vid återfotografering där man ska hitta samma plats att fotografera ifrån som originalbildens fotograf använde. Jag använder mig därför av flera metoder för att identifiera de fyra originalbilderna som Sjöbeck tog ut över Vätterbranterna. Detta sätt att jobba kallas triangulering. Jag började med att välja fotografier ur Sjöbecks bok ”Småland - Öland”. De två fotografier som jag hittade där beskrevs ganska otydligt vad gäller fotoplatsen. Det gick dock att spåra upp originalfotografierna på ATA i Stockholm. Då visade det sig att fotografierna var en del av en serie bilder. Dessa hade en text som sa att de visade Vätternstranden vid Gyllene Uttern utanför Gränna vid godset Västanå och att bilderna var tagna 1943. Denna enkla bildtext gjorde det mycket lättare att ringa in platsen geografiskt Sjöbecks originalbilder fanns som högupplösta digitalkopior så kunde man lätt zooma i bilden för att lättare kunna identifiera platser i bilden. Nu kunde jag ta fram flygbilder och kartor som ytterligare kunde ringa in platsen ur ett ovanifrånperspektiv. Materialet sträckte sig från 1950-talet till 2006 och innehöll även en del namn på fastigheter som syns i den vy som Sjöbeck fotograferar. För att ytterligare kunna identifiera platser i Sjöbecks fotografier valde jag att intervjua Rolf von Otter som var 13 år då bilderna togs. Han var även välbekant med området då hans far ägde restaurangen Gyllene Uttern vid denna tid. Intervjun var ett sätt för mig att få bekräftat det jag såg i kartmaterial och fotografier, men det gav även mervärden då Rolf kunde berätta om saker man inte ser i kartan t.ex. minnen från tiden för fotograferingen. Dessutom hade jag via kartmaterialet en säker källa för att kontrollera att minnet inte svek Rolf vad gäller detaljer. När det gäller tekniken kring återfotograferingen så fick jag vända mig till fotografer som arbetar med detta då tekniken tycks variera från person till person. Kunskapen verkar mest finnas i fotografernas huvuden. Alla har utvecklat sin teknik genom år av återfotografering. Alla var dock eniga om att man måste hitta och identifiera tydliga referenspunkter i originalbilden och dagens landskap för att hitta rätt plats att fotografera på. Sedan handlar det om att vandra fram och tillbaka och jämföra originalfotot mot dagens vy för att ta fotografiet på samma plats. En stor svårighet här är att det ibland kan vara helt omöjligt att stå på exakt samma plats om det t.ex. har vuxit upp träd på platsen, anlagts en byggnad vilket gör att fotograferingsplatsen som användes till det ursprungliga fotografiet inte finns kvar. Fotografen Bengt A Lundberg på Riksantikvarieämbetet menar att det naturligtvis inte är bra rent fototekniskt om man inte kan återskapa exakt samma förutsättningar vid återfotograferingen, men om man vill få bevis på landskapsförändringar så kan man få ett gott underlag även om bilden inte håller perfekt kvalité. 34 För att underlätta återfotografering av de fotoplatser som jag har använt har jag valt att märka ut fotoplatserna med GPS koordinater. Vill man fortsätta att kunna fånga landskapets förändringar över tid så måste man kunna komma tillbaka i framtiden för att återfotografera 2011 års fotografi. Detta gör att man kan ringa in platsen med c:a 5- 10 meters marginal. Fast är man så nära fotoplatsen kan man ganska lätt börja hitta referenspunkter från det tidigare fotografiet i landskapet. Man bör dock fortfarande vara noga med att namnge platser i bilden för att få ut mer än bara vyn från bilden. Själva huvudresultatet med min uppsats var att hitta Sjöbecks fotoplats och utföra en återfotografering. Genom detta underlag fick jag sedan en möjlighet att analysera om det går att se landskapsförändringar mellan fotografierna från 1943 och 2011. Jag kan konstatera att man snabbt kan se hur växtlighet har förändrats, träden har vuxit och blivit fler i de nya fotografierna, vilket märks både kring fotograferingsplatserna och längs åkrar och strandlinjer. Byggnader har förändrats som t.ex. Kullalyckan och hamnen i Gränna. Det har även byggts nya hus i sluttningarna öster om Gränna. Åkrarnas odlingar har förändrats. Att man kan se denna förändring tycker jag var mycket spännande. Det visar också värdet av att man kan låta personer med andra kompetenser än ens egna granska återfotografierna för att se fler värden i bilderna. Genom att låta en äldre jordbrukare som Thure Nilsson titta på och tolka skördearbetet så kunde jag få fram att man skördade spannmål på fältet nedanför fotograferingsplatsen. På så vis kan man även jämföra detta mot dagens odling på samma fält. Tolkningen av dagens odling som med sin lysande gula färg tyder på raps skulle dock ha varit omöjlig med ett svart/vitt fotografi. Detta visar också på att ny teknik bjuder på nya tolkningsmöjligheter. Fördelen med landskapsfotografier om man jämför mot flygfotografier tycker jag är att man faktiskt kan urskilja och identifiera en del av växtligheten i fotografierna även byggnader och dess förändringar syns ganska väl. Detta kan man inte se från luften. Det man däremot har en fördel av i flygfotografier är att man väldigt tydligt kan se t.ex. strandlinjer, åkrarnas former, vägsträckningar och sammansättningar av byggnader i städer och byar. Denna möjlighet att se helheten i landskapet ser man inte på marknivå, därför tycker jag att flygfotografier kompletterar landskapsfotografierna på ett bra sätt. En fördel med fotografier på marknivå är att de flesta kan tolka och återfotografera ett landskapsfotografi om man vill. Jag har försökt att genomföra min återfotografering på en relativt grundläggande nivå. Förhoppningen är nämligen att de flesta med en enkel kamera ska kunna upprepa fotograferingen. På så vis kan de flesta på ett enkelt sätt också få upp ögonen för landskapliga förändringar och även få ett intresse för vad som händer med landskapet runt omkring oss. Kan man dessutom få fram ett intresse för landskapet och ta upp det till diskussion så tror jag att ännu fler kompletterande källor kommer att komma fram genom de muntliga uppgifter som kommer att föras fram när man diskuterar kring fotografierna. En bild kan som citatet av Sune Jonsson i början av diskussionen säger: ”berätta, berika och bevara”, men utan kompletterande källor försvinner många av fotografiernas värden och tolkningsmöjligheter. 35 Sammanfattning Jag inleder hela uppsatsen med att ta upp problemet med att se landskapets förändringar över tid. Inom Biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna arbetar man med olika strategier för landskapets utveckling. Här hade koordinatorn Simon Jonegård sett samma problem. Ett sätt att kunna se landskapets förändringar över tid var att studera äldre landskapsfotografier. Inom kulturmiljövården råder det för tillfället en trend att återfotografera äldre fotografier för att se förändringar och hur välbevarad platsen man fotograferar är. Fotografen Mårten Sjöbeck har genom sina landskapsböcker som han skrev åt Kungliga Järnvägsstyrelsen mellan 1930- 1950-talet lämnat efter sig en diger samling av landskapsfotografier. Syftet med uppsatsen blir därför att välja ut landskapsfotografier av Sjöbeck och identifiera fotoplatsen för att på så vis kunna ta ett återfoto och kunna jämföra landskapet då och nu. Dessutom ska fotoplatsen bestämmas för att man även i framtiden ska kunna ta nya fotografier att jämföra med. För att kunna säkra platsen har jag använt mig av flera metoder för att säkra fotoplatsen, s.k. triangulering. Jag börjar undersökningen med att ta reda på hur etnologer och historiker ser på fotografier ur en källkritisk synvinkel. Etnologen Kristina Berg citerar fotografen Sune Jonsson som säger: att en bild kan ”berätta, berika och bevara”. Samtidigt citerar hon även fotografen Lewis Hine (1874- 1940) som säger: ”While photographs may not lie, liars may photograph”. Jag vill på detta sätt börja med att få reda på hur man kritiskt granskar de äldre fotografier man vill återfotografera. Det är nämligen viktigt att ta upp eventuella misstankar om fotografiet är taget och utformat på ett sätt så att man vill styra betraktaren att se motivet på ett visst sätt. Fotografiets källvärde utreds också ihop med kompletterande källor som arkivmaterial, intervjuer och flygfoton. En enklare utredning om tiden kring fotograferingen och vem mannen bakom fotografierna i undersökningen är blir därför en naturlig fortsättning på kapitlet om källkritik. Jag beskriver Mårten Sjöbecks liv i korthet genom etnologen Karin Gustafssons böcker och artiklar. Genom att ta reda på när Mårten Sjöbeck levde, var han bodde och arbetade får man en bakgrund till vad han ville uttrycka med sina fotografier och böcker. Hans blandade bakgrund som amatörbotaniker och kulturhistoriska intresse kombinerat med hans anställning på Kungliga Järnvägsstyrelsen säger förmodligen en del om varför han kom att jobba på ett tvärvetenskapligt sätt. Hans akademiska erkännande och arv till dagens forskning är framförallt hans sätt att se att kulturmarksskötsel och den befintliga floran hänger ihop. Nästa steg är att titta på fotograferingsplatsen. Här använder jag mig av fotografier tagna av Mårten Sjöbeck 1943. Dessa foton beskrivs både ur boken Småland- Öland där Sjöbeck publicerade en del av bilderna från Vätterstranden vid Gyllene Uttern och mappen med originalfotografierna från ATA i Stockholm. För att kunna se detaljer beställde jag fyra av fotografierna från utsikten vid Vätterstranden som högupplösta kopior från ATA i Stockholm. 36 De högupplösta digitalkopiorna av Sjöbecks foton granskades sedan av Rolf von Otter och var grunden för min intervju med honom. De högupplösta kopiorna var även grund för ytterligare kompletterande källor i form av flygfoton och ekonomiska kartor som tas fram över platsen. Syftet var att originalbilderna, flygfotografier, ekonomiska kartor och en intervju med Rolf som levde i området när bilderna togs 1943 alla skulle komplettera varandra. Tillsammans kunde de identifiera Sjöbecks fotograferingsplats från 1943. Nästa del i uppsatsen handlar om att ta reda på hur man utför en återfotografering. Denna kunskap finns i första hand inte i litteraturen utan hos de fotografer som jobbar med metoden. Därför kontaktade jag fotografen Mats Landin på Nordiska museet, Bengt A Lundberg på Riksantikvarieämbetet och författaren och fotografen Åke Carlsson. De jobbade alla enligt sina egna metoder som de utvecklat under åratal. De betonade dock allihop att vikten av att identifiera referenspunkter i landskapet är en grundbult i återfotografering. De kunde också ge råd kring den tekniska nivån på fotograferandet. Den tekniska nivån kan variera och man kan enligt dem få ut ett gott resultat vad gäller att se landskapets förändringar utan att vara på en teknisk toppnivå när det gäller fotograferingen. Nästa steg blir min egen återfotografering. Efter den kan originalbilden jämföras mot den nya bilden. Nu finns möjligheter att se förändringar i landskapets utseende och tolka dem. Det första man kan konstatera av bilderna är hur växtlighet har förändrats, träden har vuxit och blivit fler i de nya fotografierna, vilket märks både kring fotograferingsplatserna och längs åkrar och strandlinjer. Byggnader har förändrats som t.ex. Kullalyckan och hamnen i Gränna. Det har även byggts nya hus i sluttningarna öster om Gränna. Åkrarnas odlingar har förändrats. Genom att låta en äldre jordbrukare som Thure Nilsson titta på och tolka skördearbetet så kunde jag få fram att man skördade spannmål på fältet nedanför fotograferingsplatsen. På så vis kan man även jämföra detta mot dagens odling på samma fält. Tolkningen av dagens odling som med sin lysande gula färg tyder på raps skulle dock ha varit omöjlig med ett svart/vitt fotografi. Detta visar också på att ny teknik bjuder på nya tolkningsmöjligheter. Avslutningen blir sedan en beskrivning av hur man med GPS kan märka upp fotoplatsen för att underlätta för framtida återfotografering. Förhoppningen är att arbetet med fotograferingsplatserna som påbörjas i uppsatsen skall kunna fortsätta och utvecklas inom biosfärkandidatområdet Östra Vätterbranterna. Tillsammans med Östra Vätterbranternas koordinator Simon Jonegård hoppas jag få utveckla användningen av återfotograferingen av Sjöbecks fotografier från Vätterbranterna och på så vis hitta fler användningsområden för den kunskap man kan få ut av att jämföra landskap då och nu. Kartor Karta 1: http://europa.eu/abc/maps/members/sweden_sv.htm Karta 2: 1950- talets ekonomiska karta är ur Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. 37 Karta 3: 1983 års ekonomiska karta, Västanå 7E 6d Jönköpings län, flygfotograferat 1983, Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. Karta 4: Ortofotot är taget ur Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. Karta 5: Markanvändningskartan är från Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. Karta6: http://maps.google.com/maps/ms?msa=0&msid=209033611683307155177.0004a39b34aa035 fb2b3c&ie=UTF8&ll=58.001276,14.42831&spn=0.020012,0.076818&z=14 Bilder Figur 1 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 15 Figur 2 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 15 Figur 3 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 17 Figur 4 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 18 Figur 5 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 19 Figur 6 Foto Mårten Sjöbeck 1943 ........................................................................................................ 20 Figur 7 Foto Mårten Sjöbeck 1950 ........................................................................................................ 21 Figur 8 Foto Tore Hagman 1985 ............................................................................................................ 21 Figur 9 Återfotografering av Mårten Sjöbecks fotografi 1950 av Tore Hagman 1986 .......................... 22 Figur 10 Foto av Mårten Sjöbeck 1950.................................................................................................. 23 Figur 11 Foto av Tore Hagman 1985 ..................................................................................................... 23 Figur 12 Foto av Mårten Sjöbeck 1943.................................................................................................. 25 Figur 13 Foto av Simon Sandgren 2011 ................................................................................................. 25 Figur 14 Foto av Mårten Sjöbeck 1943.................................................................................................. 26 Figur 15 Foto av Simon Sandgren 2011 ................................................................................................. 26 Figur 16 Foto av Mårten Sjöbeck 1943.................................................................................................. 27 Figur 17 Foto av Simon Sandgren 2011 ................................................................................................. 27 Figur 18 Foto av Mårten Sjöbeck 1943.................................................................................................. 28 Figur 19 Foto av Simon Sandgren 2011 ................................................................................................. 29 Figur 20 Förstoring av Mårten Sjöbecks fotografi ................................................................................. 30 Figur 21 Förstoring av Simon Sandgrens fotografi ................................................................................ 30 Figur 22 Förstoring av Simon Sandgrens fotografi ................................................................................ 31 Figur 23 Förstoring av Mårten Sjöbecks fotografi ................................................................................. 31 Käll- och litteraturförteckning Otryckta källor Intervju 1: Rolf von Otter 110516. Intervju 2: Thure Nilsson 110523. 38 Mail 1: Mats Landin, Chefsfotograf Nordiska museet 110504. Mail 2: Bengt A Lundberg, fotograf Riksantikvarieämbetet 110506 och 110511. Mail 3: Stefan Nilsson, kulturgeograf 110513. Stockholm ATA Antikvarisk- topografiska arkivet Foto Mårten Sjöbeck 1943. Småland, Gränna landsf. Västanå. Fotonummer 2549- 2556. Tryckta källor Småland – Öland: en landskaplig orientering, Mårten Sjöbeck, Helsingborg 1946 Tryckt litteratur Arnborg Gunnar, Carlsson Åke, Hagman Tore, Mulens marker, Laholm 1987. Berg Kristina Att använda bilder som källa för etnobiologisk forskning, Agrarhistoria på många sätt -28 studier om människan och jorden, Gävle 2009. Gren Leif, Rapport från Riksantikvarieämbetet, Samhällsförändringar och vården av natur och kultur – en debattskrift om natur- och kulturmiljövårdens utveckling under 100 år, Riksantikvarieämbetet 2010. Gustafsson Karin, Mårten Sjöbecks kulturhistoriska fältarbeten, RIG- kulturhistorisk tidsskrift, vol. 83, nr. 3, 2000. Gustafsson Karin, Mårten Sjöbeck och den folkliga kunskapen, Nycklar till kunskap, Taberg 2010. Harrie Lars, Geografisk informationsbehandling teori, metoder och tillämpningar, fjärde omarbetade upplagan, Stockholm 2008. Kjeldstadli Knut, Det förflutna är inte vad det en gång var, Lund 2006. Lars Kvarnström, Arbetarnas tid 1866-2000, Det svenska samhället 1720- 2000, Lund 2004. Liljefors Max, Förflutenhetens bilder- att använda konst i historieundervisningen, Historien är nu, Lund 2008. Svensson Birgitta, Kultur som natur – landskapshistoriska källor i Mårten Sjöbecks miljöundersökningar, Agrarhistoria på många sätt 28 studier om människan och jorden, Gävle 2009. Svensson Roger och Axelsson Linkowski jordbrukslandskapet, CBM:s skriftserie nr. 24 39 Weronika, Träd och buskar i Bilagor Bilaga 1 Stockholm Oslo Stockholm Östra Vätterbranterna Köpenhamn Karta 1: http://europa.eu/abc/maps/members/sweden_sv.htm 40 Bilaga 2 ATA Antikvarisk- topografiska arkivet, Stockholm Foto Mårten Sjöbeck 1943. Småland, Gränna landsf. Västanå. Fotonummer 2549- 2556. 41 42 43 Bilaga 3 Kartunderlag och flygfotografier Karta 2: 1950- talets ekonomiska karta är ur Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. 44 Karta 3: 1983 års ekonomiska karta, Västanå 7E 6d Jönköpings län, flygfotograferat 1983, Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. 45 Karta 4: Ortofotot är taget ur Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. 46 Karta 5: Markanvändningskartan är från Skogsstyrelsens GIS- program ”Kotten”, Copyright Lantmäteriet, genom Simon Jonegård Skogsstyrelsen Jönköping. 47 48
© Copyright 2024