Flerskrovsbladet Nr 1 Februari 2011 www.multihulls.org Anmäl dig till IMM 2011! www.imm2011.se Sveriges catamaran- och trimaranseglare SCTS OFFICIELLT STYRELSE Ordförande Mats Leander Rönnvägen 16 181 46 Lidingö 070-581 07 68 [email protected] Vice ordförande Glenn Linder Olof Palmes gata 20 111 37 Stockholm 08-714 92 00 [email protected] Sekreterare Janne Palmquist Hodellvägen 6 129 35 Hägersten 08-97 31 66 [email protected] Kassör Tomas Eriksson John Lundbergs väg 1 810 64 Karlholmsbruk 070-640 03 21 [email protected] Redaktör Eva Furhoff Mjärdgränd 3 116 68 Stockholm 076-129 76 51 [email protected] Webbredaktör Niklas Bergelv Katarina Bangata 75 116 42 Stockholm 070-320 14 21 [email protected] Kryssarkommitté Karl Bertil Wirenstål Svinningevägen 114 184 94 Åkersberga 070-538 54 39 [email protected] Kappseglingskommitté Gabriel von Euler Tulevägen 16 181 41 Lidingö 070-643 91 64 [email protected] Teknisk kommitté Jan Törnqvist Vasavägen 22 185 34 Vaxholm 070-546 50 17 [email protected] Handicat Olle Hansen Himlabacken 5A 171 74 Solna 08-525 08 552 [email protected] Valberedning Anders Andermo Mats Johansson Turebergsvägen 1 Travarevägen 11 187 32 Täby 187 54 Täby 070-722 49 28 070-815 15 53 [email protected] [email protected] Revisorer Magnus Johansson Pär Jakobsson Tagelgränd 6 Stagneliusvägen 43 187 54 Täby 112 57 Stockholm 073-352 01 00 08-656 06 34 [email protected] ÖVRIGA KONTAKTPERSONER Bottenviken Kent Andersson Skihagestigen 3B Greger Nilsson Förpostvägen 10 941 52 Piteå 945 91 Norrfjärden 0911-121 95 0911-20 05 51 [email protected] Västkusten Bo Rimgren Trädgårdsvägen 5 435 35 Mölnlycke 031-88 65 90 [email protected] Gävlebukten Hans Wigö Stålbogatan 13 806 46 Gävle 026-14 10 07 [email protected] Hanöbukten Lars Johansson Stationsvägen 5 360 40 Rottne 0709-50 11 12 Jollekommittén Håkan Fröjd Alvägen 4A 756 45 Uppsala 0708-54 17 38 Årsboksredaktör Ralf Sass Sågtorpsvägen 70 183 30 Täby 08-792 22 57 Da Capo Ingvar Sätterström Smultronvägen 2 196 32 Kungsängen 08-581 736 46 Belo Bo Brink Norra Kustvägen 48 312 71 Laholm 0430-205 41 Så betalar du medlemsavgiften Medlemsavgiften för 2011 betalas till SCTS plusgirokonto 50 65 09-9. Ange ditt medlemsnummer, eller det referensnummer som du fick när du registrerade dig på hemsidan. Det är viktigt att medlemsnumret är det första du skriver i meddelandefältet när du betalar räkningen. Betalar du via ”kassa” eller betalningsorder så skriv det på inbetalningskortet. Medlemsnumret hittar du på baksidan av tidningen ovanför ditt namn och i matrikeln på hemsidan. De som redan betalt för 2011 ser det i matrikeln på hemsidan. Medlemsavgifter: Vuxen 190 kr, familjemedlem 40 kr, ungdom 40 kr. [email protected] Glöm inte att uppdatera dina uppgifter i matrikeln! Korrekta adressuppgifter i matrikeln är en förutsättning för att få Bladet - och det är ju alltid kul att kunna identifiera varandra till sjöss med hjälp av segelnummer eller båtnamn, så glöm inte att ändra dina uppgifter om du till exempel flyttar eller byter båt! Gör så här Gå in på SCTS hemsida www.multihulls.org Klicka sedan på SCTS i huvudmenyn och gå vidare till Medlem > Uppdatera uppgifter. Där finns ett formulär och information om hur man gör. 2 Ordföranden har ordet Gott nytt flerskrovsår alla SCTS-are! Innehåll Drömmarnas tid är här. För det är just inte mycket mer än att drömma som går att göra. Snön och kylan har effektivt satt stopp för alla former av segling inklusive skridskosegling. Inte ens isjakterna, som för övrigt har en hel del gemensamt med flerskrovssegling, finner lämpligt före. Det skulle möjligtvis vara kite-segling med skidor på fötterna som går att praktisera. Båtbestyren inskränker sig därmed till att en gång per snöfall pulsa fram till båten och kolla så att täckställning och presenning sitter kvar och inte är alltför nedtyngda av det vita eländet. Det enda positiva jag kan skönja är att det inte hann bildas någon tjock kärnis innan snöfallen började, alltså finns det chans till att isen går rimligt tidigt fram i vår. SCTS Officiellt 2 Ledaren 3 Vintersegling 4-5 Americas cup 6-7 Allt inför IMM 2011 8-9 Världens vackraste båt 10-11 Ommålning av Ventura 12 Besök hos Dragonfly 13 Eldracet 14-15 SCTS-mästarna 16 Kallelse till årsmötet 16 Runt kusten på ”stödhjul” 17-19 Rapport från höstmötet 19 På läger med Handicat 20-22 Resultat SCTS mästerskap 23 Bortsett från att drömma går det ju faktiskt även att planera för kommande säsong och för alla aktiviteter som stundar. Det största och viktigaste jag kommer att tänka på är IMM 2011 där SCTS och Sverige står som värd och Stockholm är den valda platsen. Arbetsgruppen är fullt sysselsatt, men ju mer evenemanget närmar sig desto fler uppgifter finns det att ta tag i och lösa både före och under IMM. För ett lyckat arrangemang behöver gruppen förstärkas och utökas. Alla typer av resurser och frivilligkrafter är av godo. Har du fallenhet eller intresse för något speciellt område kan vi lova att du får ägna dig åt det, vet du inte hur du skall hjälpa till så finner vi ut det tillsammans. Hör av dig till IMM-generalen Glenn Linder, kontaktuppgifter under SCTS Officiellt här intill. Upptakten på vårsäsongen brukar inledas av årsmötet, så även i år. Se kallelse i detta Flerskrovsblad på sidan 16. Vi har lyckats hitta en lokal i omedelbar närhet till den kommande huvudhamnen för IMM, Nya Djurgårdsvarvet på Djurgården. Ett annat säkert vårtecken är ju den stora båtmässan Allt För Sjön i Älvsjö. I år har vi valt att inte delta som utställare eftersom en sådan insats är relativt resurskrävande då det gäller bemanning av montern. Ingen kalenderkrock med årsmötet i år så de som vill kan ge sig iväg en sväng på egen hand och botanisera bland nyheterna. Det är för mig okänt om det kommer att finnas någon flerskrovsbåt utställd men det finns alltid annat att titta på. Jag ser fram emot att få träffa många av er på årsmötet i mars. Vänliga flerskrovshälsningar Redaktörens rader Välkommen till detta nummer av Flerskrovsbladet! Själv längtar jag varje dag efter sommarens segling – och den längtan har ökat när jag har arbetat med texterna i det här numret. Hoppas de blir trevlig läsning även för dig! Bladet är en medlemstidning och står öppen för alla som vill medverka. Jag vill passa på att tacka alla er som har bidragit med material – det är verkligen kul att så många engagerar sig i tidningen! Om du har idéer, tankar, uppslag eller material får du gärna höra av dig. Enklast är att mejla till [email protected]. Manusstopp för nästa nummer är den 5 maj 2011. Eva Furhoff Mats Leander Flerskrovsbladet är officiellt organ för Sveriges catamaran- och trimaranseglare, ett av Svenska Seglarförbundets klassförbund. Vår främsta uppgift är att sprida kunskap om flerskrovsbåtar och få fler att upptäcka hur fantastiskt det är att segla ovanpå vattnet. Minimalt djupgående och frånvaro av krängning är ytterligare två positiva faktorer. Och så farten, förstås! Läs mer på www.multihulls.org Redaktör Eva Furhoff, 076-129 76 51 Redaktionsmail [email protected] Ansvarig utgivare Mats Leander, 070-581 07 68 Annonspriser Helsida 2 000 kr, halvsida 1 000 kr och kvartssida 500 kr. 3 Bild omslag Årets sista segling, Läs mer på sidorna 4-5. Foto: Ulrich Lindberg Bild baksida På havet utanför Utklippan, Johan & Anette Björklund seglar hem sin nya Dragonfly. Läs mer på sidan 17-18. Det blev en härlig Det blåser en fin liten bris lördagen den 20 november 2010, och jag ser ut över hotellviken i Saltsjöbaden. Där ligger en Corsair Sprint och guppar vid en boj, och snart skall hon få komma ut och röra på sig. Det är Ulrichs demobåt som fortfarande ligger i sjön. Egentligen hade han och jag bestämt oss för att segla Weta denna dag, men eftersom jag inte provat Sprinten ännu blev det en sväng med den istället. Och vilken dag det blev! i norra viken. Där växte Ulrich upp och jag får en intressant guidning i ett för mig nära nog helt obekant område. I den här vinden läar det ordentligt vilket ger oss goda möjligheter att i lugn och ro se oss om. Snöade på natten Lite betänksam blev jag när Ulrich ringde på lördagsmorgonen för att avtala tid för Wetasegling. När jag gick ut för att hämta tidningen fick jag skotta bort snön som kommit under natten cirka 5 centimeter. Jag hade nog trott att Ulrich skulle avstå seglandet på grund av snöandet, men icke! Att sjösättningsrampen i hemmahamnen plockats bort trodde jag också skulle bidra till tveksamheten, men icke! En liten Weta slänger man lätt i ändå, och det finns ju sjösättningskran! Vi beslöt att träffas vid klubben 11.30. Strax efteråt kommer jag på det – Sprinten ligger ju fortfarande i sjön, och jag undrar om vi inte kan segla den istället, något som faller i god jord. Inte Gustavsberg När vi kommer ut till vinden igen resonerar vi om att gå mot Gustavsberg, men då måste vi plocka ner segel och gå för motor, något som undertecknad helst undviker – jag vill ju segla! Sagt och gjort, vi kör vidare på babordsbogen för att hitta en bra vinkel för gennakerbogen hemåt. Den kommer upp och jag förväntar mig lite tryck, men det uteblir. Vinden har dojat rejält och vi får en lugn och behaglig resa tillbaka i mellan 5 och 7 knop. Gennakern rivs, vi glider in i viken med bara stor, Ulrich styr upp i precis rätt ögonblick så att jag enkelt kan fånga bojen, storen rullas in på bommen, focken plockas ner – och så tar vi fram kaffekorgen. Vi ligger i fin lä och sällan har hett kaffe smakat så bra som denna eftermiddag. Ulrich har köpt en krans som vi delar på två och glufsar i oss, den smakade prima! Mycket kläder Med en temperatur strax över nollstrecket ser jag till att klä mig ordentligt, och jag fryser inte alls, snarare tvärt om. Moderna seglarställ är verkligen en Guds gåva till mänskligheten. Nu kan man vara både varm och torr i nära nog alla väder. Vi paddlar ut till båten, förtöjer gummibåten vid bojen, gör klart seglen, hissar storen, backar för att få bra vinkel mot vinden innan vi släppet bojen, skotar storen och styr ut mellan skogen av bojar. Upp med focken och båten skjuter fart direkt. Åh, vilken känsla! Ut på Baggen Från hotellviken finns två vägval, ut på Ingaröfjärden eller upp mot Baggen. Det blir det sistnämnda, dels beroende på att vinden är nordostlig och det är alltid bättre att börja segla bidevind, dels beroende på att det är genomgrått och Baggen är Ulrichs hemmavatten som han kan som sin egen ficka. Vi sträcker upp mot Stäkethålet i en mjuk och fin bris på mellan 4 och 6 meter, slår över till andra kanten och seglar upp Eftersnack Det är ordentligt mörkt när vi paddlar in till land igen, och jag är en erfarenhet rikare. Numera seglar jag Dragonf ly 920, men min flerskrovsbana började med en F-27 som jag hade i två fina säsonger. Visserligen med originalsegel så det var lite som att segla revat, men det passade mig bra dessa första två år så att man fick vänja sig lite vid hur en trimmis uppför sig jämfört med blyfraktaren. Till saken hör att jag köpte den av just Ulrich, så det var lite av revival. Det var provseglingen med F-27:an som fick mig frälst – och som också fick min hustru att acceptera en så konstig liten båt, liten jämfört med den Maxi 95 vi seglade då. Tidigare hade vi kollat in en Dragonfly 800, men den vägrade frugan att befatta sig med – någon gräns för bekvämlighetsavkall fick det ändå vara, tyckte hon. 4 Rolf Karlsson på Baggensfjärden F-27:an kändes som dubbelt så stor och betydligt bättre planerad inuti – förutom den trista matta som var klistrad inne i hela båten. Sprinten är betydligt mindre, mer en bekväm dagseglare med potential. En ruff finns också, och det finns Sprintseglare som tillbringat veckor ute i skärgården. vintersegling i Stockholm. Trots novemberkyla och snö i luften blev det en härlig dag. Visst, det går, men bekvämlighet inne i båten kan man inte tala om. Det finns vare sig pentry eller toalett, utan en dubbelkoj i fören och lite stuvutrymme, men knappast några sittplatser. Sittbrunnen däremot är föredömlig. Några år efter Sprinten lanserades Dash, byggd på Sprintens mittskrov men med större överbyggnad och mindre sittbrunn vilket gör att den fungerar bättre på långsegling. Till sist vill jag tacka Ulrich för en härlig dag på sjön. Jag hade hoppats att kunna hänga med på studiebesöket till Dragonflyvarvet i Danmark där provsegling av 28an och 35an stod på program5 Foto: Ulrich Lindberg met, men det sket sig på grund av jobbet. Nu kom jag ut på sjön i alla fall, och det är jag både glad och tacksam för. Rolf Karlsson Läs om besöket hos Dragonfly på sidan 13. Katamaraner tar plats i Kampen om värdens äldsta trofé Americas Cup kommer nu definitivt att utkämpas med 72 fots katamaraner – till glädje för alla flerskrovsentusiaster. Det är i alla fall det som det försvarande laget, BMW Oracle Racing bestämt, som innehavare av pokalen. Det måste sägas att BMW Oracle Racing har ett stort försprång i tävlingen, efter sin styrkedemonstration i det 33:e Americas Cup i Valencia då deras jättetrimaran, utrustad med den största vinge som någonsin byggts på hela 68 meter och en segelyta på 650 kvadratmeter med klaffar, bokstavligen ”blåste förbi” den traditionellt riggade schweiziska katamaran Alinghi. Det 34:e Americas Cup kommer att avgöras i en ny katamaranklass, AC72 där segelplanet är en stel vinge med rörliga klaffar och där man förväntas nå en båtfart på upp till tre gånger vindhastigheten. De inledande kvalificeringsseglingarna fram till finalen 2013 genomförs i 45 fots entypskatamaraner, som är en kopia av den betydligt större AC72 katamaranen. Klassregeln AC72 De 72 fots katamaran som kommer att designas kommer att följa den nya katamaranregeln AC72. Den kan enklast beskrivas som en box-regel där båten skall passa in i en box med måtten 22 gånger 14 meter. Regeln annonserades så sent som under oktober 2010 efter ett antal remissrundor. Regeln har utformats för att båtarna skall kunna segla i både svag och hård vind. Övriga data Längd: 22,0 meter (72 ft) Bredd: 14,0 meter (46 ft) Vikt båt utan besättning: Max 5 900 kilo. Vingens yta: Stor vinge 260 kvadratmeter som skall kunna minskas till 230 kvadratmeter (kordans längd max 8,5 meter). Masthöjd: Cirka 40 meter. Rätande moment: Ca 60 tonmeter. Katamaranen förväntas lyfta och gå på ett skrov redan vid 5-6 knop sann vind. Kryssfart upp till 10 knop sann vind beräknas till 1,2 gånger vindhastigheten och 1,6 gånger på undanvind. Den totala längden kan sträckas ut till 26,2 meter för att kunna bära försegel på peke, fock, code zero och gennaker til�- låts förutom vingen. Vikten av hela båten, utan besättning, måste ligga mellan 5 700 till 5 900 kilo med stor vinge och 5 500 till 5 700 kilo med den mindre vingen. Besättningen är 11 till antalet med en vikt på mellan 87 till 92 kg. Regeln föreskriver även ett max djup på 4,4 meter, 2 roder och 2 centerbord i vardera skrovet. För att båtarna skall kunna seglas i ett större vindregister krävs att segelytan stegvis kan minskas. Två alternativ föreslås antingen att den bakre klaffen tas bort eller så kortas masten genom att den övre sektionen av masten lyfts av. Ett något annorlunda krav i regeln är att båten skall kunna demonteras, packas i transportboxar och sättas samman på mindre än 48 timmar. Till skillnad mot den tidigare 33:e upplagan av Cupen är det inte tillåtet att använda maskinell utrustning för att generera energi ombord. Regeln begränsar 6 även antalet båtar som varje lag får bygga till två. Deltagare De lag som redan har bekräftat sitt deltagande är utmanaren Oracle Racing (Oracle kör vidare sedan BMW har bestämt sig för att lämna cupen) från Golden Gate Yacht Club och som utmanare från Italien Club Nautico di Roma med team Mascalzone Latino Audi, från Frankrike Aleph-Equipe och från Sverige, KSSS med team Artemis Racing. Ytterligare en utmanare har godkänts men är inte namngiven än. Artemis Racing – svensk utmanare Det svenska laget Artemis Racing bekräftade sitt deltagande vid en presskonferens i Stockholm i början av november där KSSS med Jacob Wallenberg och Torbjörn Törnqvist, Artemis Racing, gemensamt presenterade satsningen på den 34:e Americas Cup. Americas Cup När man kan förtöja där det är grunt har man fler naturhamnar att välja mellan. Foto: Anders Jangö Var ses vi i sommar? Bilden ovan: Den mindre AC45 som besättningarna kan börja träna med i väntan på den större AC72 kommer på banan. Bilden till vänster: Så här kan den imponerande AC72 se ut när själva Cupen drar igång under 2012. Källa: americacup.com För att driva projektet har man utsett Paul Cayard som VD för Artemis Racing. Paul är välmeriterad med sitt deltagande i sex Americas Cup, seglat i OS och vunnit sju VM-titlar. Han har också deltagit i Whitbread och Volvo Ocean Race där han har tagit hem en första och en andraplats. Det svenska teamet åker redan under januari till Nya Zeeland för att bekanta sig med den nya AC45 katamaranen som alla är av samma design. Enligt uppgift skall 4 skrov redan vara färdigbyggda. AC World Series För att höja publikintresset kommer det under finalseglingen att på varje båt finnas plats för två kameramän, sju utplacerade fjärrstyrda, fast placerade kameror och varje besättningsman är utrustad med mikrofon. Under 2011 kommer en världsomfattande turnering att dra igång, AC World Series, där man startar med AC45 katamaraner (AC72’s lillasyster). Under 2012 byter teamen till den större AC72 katamaranen av egen design som ett led i förberedelsen inför utmanarcupen, Louis Vuitton Cup. Det är en utslagstävling där vinnaren möter försvarande team, Oracle Racing. Utmanarcupen hålls i San Francisco. Men när och vilka platser AC World Series skall besöka hade inte tillkännagivits när Bladet trycktes. Det ska annonseras i början av detta år. Finalseglingarna ska hållas i San Francisco eftersom utmanaren Team Oracle har sin hemmaklubb där. Banan kommer att läggas i San Francisco Bay, nära stadens centrum för publikens skull, en plats känd för hårda vindar. För den som är intresserad kan man följa världens mest prestigefyllda kappsegling på www.americascup.com. Jan-Erik Palmquist 7 Nästa nummer av Bladet kommer ut lagom till sommaren. Och vi flerskrovsseglare har ju betydligt fler vikar och fina, undanskymda naturhamnar att välja mellan än mer djupgående båtar. Har du lust att tipsa Bladets läsare om någon av dina favoritvikar? Skriv några rader och berätta varför du tycker om just den platsen, vilken position den har, lite om inseglingen och annat som kan vara bra att veta. Och bifoga gärna en bild. Vi publicerar bidragen i nästa nummer av Bladet. Manusstopp är den 5 maj 2011. Ju kortare text desto bättre! Mejla texten till eva.furhoff@gmail. com. Glöm inte skriva ditt namn och telefonnummer, så vi vet vem som har skickat in texten. Om du vill skriva under signatur så ange det i mejlet. Anmäl dig och läs mer om IMM i Stockholm 2011 på imm2011.se Redan i julas var det 35 båtar anmälda till IMM i Stockholm i sommar. Flerskrovsfesten i Köpenhamn förra sommaren lockade över 100 flerskrovsbåtar av alla de slag. Missa inte sommarens I sommar, mellan den 21 och 24 juli, genomför vi 2011 års International Multihull Meeting. Nya Djurgårdsvarvet mellan Beckholmen och Djurgården blir huvudhamn. Vi hade redan i julas drygt 35 föranmälningar av katamaraner och trimaraner från sex olika nationer som kommer till Stockholm för att delta i norra Europas största flerskrovsfest. IMM startade 1977 på Hönö-Klåva utanför Göteborg. Sedan dess har IMM arrangerats vartannat år på olika platser kring södra Östersjön, Kattegatt och Skagerack. Länder som gästats är Sverige, Danmark, Norge, Tyskland och Lettland. Senaste IMM hölls i Köpenhamn 2009 och lockade 114 flerskrovsbåtar från ett tiotal länder. Förra gången Sverige stod som värd för IMM var i Karlskrona 2001. I centrala Stockholm Nu är det dags för IMM nr 18. Det hålls i centrala Stock holm och ar rangeras av SCTS. I förra bladet presenterade jag Nya Djurgårdsvarvet (NDV) och dess ledning. Kort kan nämnas att i princip är vi varvets första större event. Varvsledningen har ställt upp på ett fantastiskt sätt för oss och hittills hjälpt oss så långt man kan. I huvudhamnen på NDV kommer vi att ha ett begränsat antal platser öppna från måndagen den 18 juli för långväga gäster. 8 Fram till onsdagen erbjuds endast kajplats. Onsdagen den 20 juli öppnar vi vid lunchtid expeditionen med stöd från Stockholm Visitors Board. Där kommer vi under onsdagen och torsdagen ha särskild turistservice. Vi kommer även sköta IMMadminstrationen därifrån. Under hela IMM finns tillgång till Stockholms turistbroschyrer och kartor. För sent anlända långväga gäster kommer det efter söndagen att finnas ett begränsat antal platser med möjlighet att ligga kvar utan service fram till onsdagen den 27 juli. Förutom NDV kommer vi att beroende Samling sker i Östermarsfladen på Nåttarö. All info finns på Facebook, under gruppen ”IMM – sailing togheter from Nåttarö”. Segla tillsammans till IMM Foto: Glenn Linder fest! på deltagarantalet att använda kajplatser även runt NDV och vid stark tillströmning av båtar eventuellt också på Östra Brobänken på Skeppsholmen. Späckat program Programmet rymmer bland annat kappsegling, nationstävlingar och seglarmiddag samt möjlighet till sightseeing. För våra långväga gäster ordnar vi dessutom möjlighet till gemensam tillsegling, från Östermarsfladen vid Norra Nåttarö i Stockholms södra skärgård, se Facebooksidan IMM – sailing together from Nåttarö. All information om IMM 2011 finns på www.imm2011.se. Gå in och anmäl er där nu. Anmälningsavgiften är före den 1 juni 600 SEK och därefter 900 SEK. Glenn Linder Det är kanske inte alla internationella gäster till IMM som är bekanta med skärgårdssegling eller med de bästa ställena att lägga till. Därför arrangerar vi en gemensam segling till IMM, ”IMM – sailing together from Nåttarö”. Förhoppningsvis kommer jag att vara på Nåttarö på morgonen den 20 juli, då jag har utlovat ett skepparmöte. Jag kan dock inte lova något bestämt eftersom Nåttarö ligger lite ocentralt i i förhållande till världens medelpunkt (Väddö) och eftersom Banane inte är världens snabbaste flerskrov eller bästa kryssbåt. Min förhoppning är alltså att flera från SCTS ska ställa upp så att våra gäster säkert får sällskap av skärgårdsvana seglare i bägge de två planerade grupperna. Planeringen får naturligtvis anpassas till vad deltagarna vill och vad vädret til�låter, så här långt är det dock tänkt: 1) Det är bra att komma redan den 19 juli på kvällen till Östermarsfladen på Nåttarö – och förhoppningsvis njuta av lite trevlig samvaro på kvällen. 2) Klockan 8 på morgonen den 20 juli håller vi skepparmöte och beslutar om dagens segling. Vi delar dessutom upp oss i två grupper, en snabbare och en mindre snabb. 3) Om vädret tillåter seglar den mindre snabba gruppen under dagen till Norrviken på Nämdö, där eftermiddagen kan tillbringas med handelsbodspromenad, eventuellt krogbesök och bastu. 4) Likaså, om vädret tillåter, seglar den snabbare gruppen till Träskö Storö, där också bastu finns för intresserade. 5) Om det visar sig vara busväder seglar (eller motorerar) alla till norra viken på Ägnö. 6) Den 21 juli fortsätter sedan alla lämplig rutt in till Stockholm och samlingen för IMM. Ge mersmak för skärgårdssegling Förhoppningen är alltså att våra gäster ska få smak för skärgårdssegling med gratis naturhamnar, bastubesök, handelsbodar, krogar etcetera – inte minst naturupplevelsen och den speciella navigationsupplevelsen. På Facebook-gruppen ”IMM – sailing together from Nåttarö” kan du läsa mer om tillseglingen: http://www. facebook.com / home.php?#!/g roup. php?gid=151935298152457&v=wall Ingmar Ögren Vill du hjälpa oss arrangera IMM? Vi behöver stöd på olika sätt. Redan i förra numret efterlyste vi hjälp med att göra IMM 2011 riktigt lyckat för våra gäster. Vi behöver bland annat fotografer både för stillbild men också för rörliga bilder. Kan du vara med på tillseglingen från Östermarsfladen så behövs du! Administrationen behöver också all hjälp! Har du någon speciell kunskap som du tror är viktig för oss, har du har tid och möjlighet att vara med i förberedelserna eller har du tid under själva IMM? Hör av dig till mig, [email protected], 0707-22 52 11 eller på 08-714 92 00. Vi behöver dig! Glenn Linder Ventura är en Belo 39 från 1989. Efter en tid på varvet är hon nu redo för många år till ute på vattnet. Nu blänker Ventura igen Ventura hade några små blåsor och började se lite changerad ut. Det blev startskottet för ett omfattande renoveringsarbete. Efter många timmar på varvet och I år är det 20 år sedan Ventura sjösattes för andra gången i Karlsborg. Första gången var sommaren 1989. Ventura var då en Belo 39:a i senare och bräddade serien. Efter en vecka i vatten och Roland Lucht, som byggt henne, åkt fram och tillbaka genom svängbron ut till och in från Vättern förstod Roland att det var hopplöst att hantera henne med bara en utombordsmotor med förlängt drev. Roland tog upp henne. Under kommande vinter byggde han två maskinrum och lade in två inombordsmotorer. Eftersom de vägde drygt 100 kilo var förlängde Roland skroven till 43 fot. Roland spacklade upp förlängningarna och sprutade skroven vita. Hög tid att göra något... För ett par säsonger sedan upptäckte vi att Ventura började få små bölder längst fram på styrbords skrovs yttersida. De små bölderna spred sig akteröver. Över huvudtaget såg Ventura lite chanserad ut. Hög tid att göra något åt henne. Vi började jaga lokal. Att bygga något över henne gjorde vi 2000 när nya däcket skulle på. Det är både kostsamt, tar tid och blir mycket stort. De lokaler vi hittade hade som bredast 5,10 i portarna. Så i våras fick vi tips om Mälaröarnas båtvarv ute på Färingsö. De har slip som efter att ha prövat sig igenom ett antal färgburkar kan Ingmari och Glenn nöjt konstatera att Ventura nu är som ny igen. går rakt in i ett riktigt stort varvsskjul. Ett par, tre Venturor går in på längden och även gott om plats på sidorna. Se gärna bilder från i höstas på min Facebook. Där kan ni också följa hela mål- Glenn fastnade för De Ijssel ningsarbetet. Varvsägaren, Coating BVs Jim, som tagit över toppcoat, dyr för något år sedan men lättjobbad. från sin far, rekommenderade att vi skulle rolla och stryka på en ny holländsk krympfärg. Ingmari och jag fick se en båt som var målad med den färgen. Den såg mycket professionell ut. Så vi tyckte idén var bra. I augusti gick vi in i Mälaren och på måndagen slipdrogs Ventura. Nu vidtog ett tvåmånader långt varvsarbete. Varvspersonalen gjorde skrovarbetet och jag jobbade med ruff och sittbrunn. Vi har haft stora problem med våra stora plastsjok till fönster. Vi har bytt, tvättat och rengjort. Prövat med butyl eller kladdmassa för att sätta fönster och bilrutor. Inget har hjälpt mer än någon säsong. Så har det börjat läcka igen. För två 10 år sedan bytte vi på ruffsidorna mot rutor från Ö-metall. Det har nu hållit tätt i två säsonger. Nu är det dags att byta framrutorna på ruffen. Det var mitt jobb. Sandpapper och färg Jag jobbade parallellt med skrovgänget. När jag var klar för att måla efter att ha slipat med 380 papp fick jag underkänt. Det skall slipas med 600 papp. Då började jag förstå hur noga man skall vara. Så lade vi på tre lager med Hempels epoxygrundfärg. Den täckte inte tillräckligt bra. Ovanpå den lade vi två lager med Internationals vita grundfärg. När topparna på vågorna var nerslipade med till sist 600 papp var det dags. Ytan kändes nu slätare än en babyrumpa. De Ijssel Coating BVs, [email protected], toppcoat som krymper ska rollas och strykas på. Färgen var lätt att rolla och stryka. Visst fick jag se upp med rinningar. Men den var mycket lättare att rolla och måla än Internationals och Hempels toppfärger. Färgen är dryg och tunn. Så det var riktigt att se till att grundfärgslagret täckte väl. Resultatet blev som ni kan se på bilderna spegelblankt. Visserligen är färgen dyr men å andra sidan är det tjugo år sedan skroven målades senast. Nu hoppas vi att Ventura skall vara fin till minst IMM 2031. Glenn Linder I höstas åkte ett gäng på 16 personer på besök till Dragonflyvarvet i Danmark för att se hur det går till när de populära trimaranerna byggs. De fick även ta del av tankarna kring den nya Dragonfly 32, som fanns som plugg på varvet. Och så provseglade de både 35:an och 28:an. På besök hos Dragonfly Sent fredag kväll den 19 november 2010 var vi 16 förväntansfulla personer samlade på Jylland för ett studiebesök hos Dragonflyvarvet i Skærbæck. Börje Quorning startade varvet för mer än 40 år sedan och har endast byggt trimaraner. Sedan ett decennium har sonen Jens tagit över. Pappa Börje har dock fortfarande ett visst inflytande. Kanotentusiast som han är har han naturligtvis sett till att Dragonfly 35:ans pontoner har en lucka i aktern så man kan sticka in kanoten! Många trodde det var en skröna, men första 35:an vi öppnade luckan på så syntes en kanot. Det hade varit snöväder över småländska höglandet på fredagen för tillresta Stockholmare så seglingssäsongen verkade närma sig slutet. Lördag morgon hade emellertid Jens Quorning, vd för varvet, lyckats blidka vädergudarna så vi lyckades faktiskt få en underbar seglingstur med Dragonfly 35 och 28. 35:an är verkligen stor. Vi var 10 personer ombord utan att trängas eller synbart påverka seglingsegenskaperna. Med tekniska hjälpmedel som inombordare, bogpropeller och elvinsch är ju 35:an lätthanterad. Till och med för ut- och infällning av pontonerna användes elvinschen – smidigt och snabbt. Med hjälp av en ribbåt fraktades folk mellan båtarna. 28:an hade flera potentiella spekulanter på plats. I den lätta vinden var båtarna ungefär lika snabba. Mycket egen tillverkning På eftermiddagen fick vi en grundlig genomgång av varvet. För att få den kvalitet på grejerna som Jens vill ha så tillverkar man förvånansvärt mycket själv, plastning sker dock på en speciell plastfabrik. Man fick en insikt i varför det är så speciellt att bygga trimaraner. Eftersom skroven ska vara så lätta som möjligt är de ”sladdriga” när de kommer från plastningen – innan alla förstärkningar är på plats. Därför har man en stabil järnkonstruktion som skroven sätts in i med millimeterpassning. Skroven har ju mycket veck och vinklar jämfört med en enskrovare. Detta innebär speciella problem med inpassning av skott, utrymmen för tankar och stuv. För att hålla kvaliteten och styrkan i båtarna arbetar Jens med att minska den tolerans som måste finnas för att man ska få till exempel skott på plats. Traditionellt arbetar man för fritidsbåtar Jens Quorning framför några av de många och komplicerade formar som behövs för en trimaran. Jens till ”ratt” på sin Dragonfly 35. Mats Johansson i bakgrunden. Dragonfly har sitt varv i Quorning, på Jylland, nära Fyn. med storleksordning en dryg centimeter glapp som sen plastas igen på plats. Jens vill nå typiskt 1-2 mm. Vi fick en förhandsvisning av den nya Dragonfly 32 som nu fanns som plugg. Tyvärr kommer första seglande båt först 2012. Pluggen frästes med hjälp av en 7-axlig datafräs till en noggrannhet under millimetern. Detta tog för 32:an 7 veckor, 24 timmar om dygnet, à stor timtaxa. Därför har Jens nu beställt en egen 7-axlig fräs för tillverkning av pluggar. Tänk själv hur många formar det behövs för en trimaran, skrov, inredning, tankar, däck, balkar (minst två stycken), pontoner (däck skrov inredning), roder, centerbord, etcetera. För Dragonfly 28:an var kravet på max bredd för trailer så stort att man gjorde olika formar för babords och styrbords pontoner! Quorning driver även en omfattande rö11 relse med vinterförvaring inomhus, reparation och renovering av trimaraner. Man har fördelen av att området kring Skærbæck är Danmarks centrum för tillverkning av fritidsbåtar med många varv och serviceföretag runt omkring. Danskarna har ju även traditionellt stött varandra på ett mycket praktiskt sätt, Elvström segel, Andersen vinschar, Fredrikson block etcetera. Middag – och båtdrömmar Lördagen avslutades med en mycket god och trevlig gemensam middag på ett värdshus vid stranden i Skærbæck. Jag fick även möjlighet att visa Börje Quorning fotografier från mitt förra besök på varvet – 1976. Utvecklingen har gått framåt och det var med en stark tilltro på flerskrovarnas framtid som vi sent på kvällen satt med en öl och bara drömde om kommande seglingar – och båtar. Jan Törnqvist Redan vacker båt Genovevo åldras precis som alla vi andra och man försöker hålla efter ålderskrämporna så gott det går. Ibland går det bra, ibland inte. Det har sina sidor att ha valt så vacker färg på båten som vi gjorde 1979/80... Först gick det bra ett antal år att snygga till mistor som uppstod vid närkontakt med bryggor eller andra båtar. Från varvet hade vi fått med den gelcoat som blev över vid plastningen så det var bara att blanda i lite vaxlösning och så använda det som topcoat. Efter cirka tio år gick det dock inte att gräva fram mera topcoat som gick att använda. Då visade det sig efter ett tag att Byggplast har topcoatsprayer i en del olika färger och då bland annat en som var som vår skrovfärg. Perfekt! Det har blivit några burkar genom åren. När det gäller överbyggnad och däck var läget lite mer problematiskt. Vi hade valt en (extremt vacker) färg som gjorde att Genovevo i folkmun kallades mesosten. Det var en standardfärg på Norpol på den tiden men mycket har hänt sedan dess. Genovevo har återfått sin vackert mesostgula färg – men på vägen drabbades hon 1980 lade vi topcoat på däcken, dopad med Halkanix, som var ett halkskydds- och köpt, upp på stegen och måla. Det gällde bara att hitta rätt toppulver att blanda i färg. På gångstråken på Det behövdes inte många penseldrag coat. Jag började glida runt på nätet unöverbyggnaden följde vi ett båtbyggartips för att kallsvetten skulle bryta fram. der hösten. NORPOL fanns inte längre. och blandade en gröt av topcoat och talk Vilken vidrig färg! GIFTIG CITRON! Hänvisning till JOTUN och när jag konsom vi sedan rollade på ytor som vi ville Och sjösättning imorgon! Jag drabba- taktade den firman visade det sig att man halkskydda. Om man rollade lite snitsigt des av total kortslutning. Jag måste måla inte höll på med plast men de hänvisade så stod gröten kvar alldeles ”noppig”. Det igen med den förra däckfärgen! Men så till något som lät tyskt. har fungerat utmärkt gefick jag för mig att för att Jag googlade på topcoat och hittade nom åren. ”IMM på hemma- det inte skulle synas ny- Glasfiberteknik, en firma i branschen, För ungefär tio år seansskillnad så måste jag nere i Skåne. På hemsidan visade man dan märkte vi att det inte plan. Då duger först måla däcken med många färgkartor och vissa kulörer liklängre gick att få däcken det inte med små vidrofärgen för att sedan nade messmör, eller gick åtminstone tonsnygga hur vi än tvättade måla på nytt med crème- i-ton. och gnodde och efter ett behandlingar som gul. Sent på kvällen var I våras ringde jag och pratade med tag letade vi rätt på däcks- botox. Nu krävdes däcken f ärdigmålade. färgexperten och man skulle kunna blanda färg. Det närmaste vi kom Själv var jag också rätt rätt kulör med hjälp av ett hyfsat stort var en nyans av creme- det en ordentlig färdig. Och Genovevo var färgprov. Jag skulle återkomma. När jag gul. Så det fick det bli. face-lift.” färdig för sjön. Birgitta fick tag på honom i juli hade han just sålt Skyddstejpade relingslister brukar då och då fråga hur firman** och pensionerat sig. Men han reoch beslag och så målning. jag tänkte när jag fortsatte kommenderade en firma i Göteborg som Tja, rent blev det och snyggt men inte rik- att måla med en färg som jag i alla fall heter JAJA-plast/JARA-produkter. Det var tigt rätt färg. Fast det gick att leva med. bestämt mig för att måla över. Då brukar en hit. Vi åkte till Göteborg och lyckades Men efter bara ett par säsonger hade det jag vända ryggen till och muttra någonting få träffa rätt man och överlämna en bit chanserat. som ”tänkte och tänkte – det var väl inte oblekt laminat som vi sågade ut 1980. ”Det Inför IMM i Norge var det dags för så mycket med det”. går nog”, sade han och tog provet och tre ansiktslyft igen. Det brukar ju finnas ett IMM på hemmaplan. Då duger det veckor senare stod 5 kilo för 1 450 kronor hederspris för vackraste båt* på IMM vil- inte med små behandlingar som botox. Nu på trappan hemma. ket gör att vi putsar lite extra vartannat år. krävdes det en ordentlig face-lift. Beslutet I katalogen hittade jag en kulör, av samma mognade på vägen hem från Köpenhamn Tidigt upp ur sjön fabrikat som förra gången, som verkade (där man inte ens utsåg vackraste båt). Nu Sista måndagen i augusti tog vi upp båperfekt när jag kikade på färgprovet. Sagt skulle det göras ordentligt. Med topcoat. ten och förarbetet började. Första dagen 12 blev ännu finare och provar slår det mig att vi 1979-1980 hade ett talesätt som var så här: ”Allt tar en dag, utom möjligtvis att skruva i en liten skruv i ett förborrat hål – det tar en halv!” Det där talesättet gäller än. bland annat av en del vidrigt citrongult... gick åt till att skrapa bottnarna och tvätta skroven och alldeles ovanför vattenlinjen behandlades skroven med Y-10 som är ett mirakelmedel mot oxiderad gelcoat. Bara pensla på och skölja av efter en stund. Dyrt men oersättligt. Sedan tog det ett par dagar att montera bort relingslister och andra beslag från däcken. Därefter vidtog slipande, med bandslip, för att det skulle gå hyfsat fort. Så var det dags för den spännande första påläggningen av topcoat. Den rollade jag på och jublade när jag såg att det var alldeles rätt färg. Under alla beslag målade jag på en extra omgång med pensel för att få jämn yta. När det härdat jobbade vi bägge två med att maskera längs relingslist och beslag innan det var dags att lägga på slutytan med topcoat med inblandning av grovt strukturmedel som man köper i färghandel för att skapa putsstruktur när man målar. Då var däcken klara. Det var det viktigaste. Eftersom vi hade topcoat kvar till gångstråken på överbyggnaden så monterade vi ner alla beslag där. Dags för slipning igen. När det allra mesta var klart havererade bandslipen. Men jag kunde göra färdigt jobbet med en liten oscillerande slipapparat. Och så maskera och på med topcoat med struktursand. Det blev så fint. Nu passade vi på att lägga halkskydd på sista decimetern av överbyggnaden också. Ibland när båten varit nypolerad så har man riskerat att halka ner i akternätet från överbyggnaden men nu tar det alltså stopp. Allt som vi monterat av ska på plats innan det är dags att täcka över för vintern. I det läget skall jag passa på att kapa av alla skruvar som är för långa, det blir cirka 100 stycken att börja med på relingslisterna, och så lika många till ungefär om man lägger ihop resten. Det enda som behövs är bågfil och bänkslip. Kaptrissa brukar man tipsa mig om men jag är lite rädd för sådana maskiner, det räcker med att ha kapat lite på två fingrar en gång i tiden. Anledningen till att vi gjorde det här jobbet på hösten och inte på våren är att om man ska plasta och det ska efterhärda så vill man helst inte hamna under femton grader och chansen till sådana temperaturer är mycket bättre på tidig höst än på våren. En vecka senare Nu har det gått en vecka sedan jag skickade artikeln ovan till redaktören. Nu är det på gång med att montera allt som ska tillbaka på däck och överbyggnad. När jag håller på och målar, filar, kapar, gängar 13 Tre månader senare Nu har det gått drygt tre månader sedan jag skickade artikeln ovan till redaktören. Den fick inte plats i förra Bladet eftersom kappseglingsresultat och dylikt har mera nyhetsvärde – så kan det gå. Genovevo är täckt sedan mitten av oktober och nu handlar det bara om lite tillsyn och uppmuntrande klappar. Och så står man där och tittar på detaljer som borde göras om och göras bättre och funderar på hur det skulle kunna gå till. Det blev kaptrissa i alla fall. Jag fick tag i en som låg bra i handen och på varvet har vi en verkstad där jag kunde använda ett skruvstycke att fästa skruv efter skruv i och kapa. Och så finns det en bänkslip där jag kunde slipa av taggiga skruvändar. Jag testade varenda skruv i förväg för att kolla att muttern lätt gick på för det är ett elände att ha elva meter relingslist hängande i luften och tätningsmassa på plats på däcket och sedan inte få ihop bulten. Det gick men lätt var det inte. Innan dess hade jag lackat allt svart med Hammarlack som jag tycker sitter bra utan allt för mycket underarbete. Alla aluminiumdetaljer och plastdetaljer tvättades och putsades innan de monterades. Ibland är man lite otillräcklig. Som till exempel när ett block skall monteras med genomgående bult och armarna är alldeles för korta för att vara både på utsidan och på insidan. Då hjälpte Birgitta oftast till. Men då och då var jag tvungen att klara mig själv. I de lägena använder jag ett verktyg som heter svetstång som jag kniper om muttern och ser till att den får anliggning mot båten och sedan kan jag klättra ut och dra skruven. Det blir ett klättrande om beslaget sitter längst fram i stäven och det handlar om tio skruvar. Som krona på verket byggde jag en ny ställning för preseningen. När vårsolen börjar värma är det dags att börja pyssla igen för att nå målet: DEN VACKRASTE BÅTEN. ”Z” *) Nej, Genovevo utsågs inte heller i Norge till vackraste båt. **) Glasfiberteknik såldes i somras och företaget heter numera Härdplastteknik. Kappseglingssäsongen 2010 Kappseglingsresultat Kappseglingssäsongen 2010 avslutades som vanligt med Eldracet. Här berättar vinnarna om tävlingen. Wow! Från 5 till 12 knop Eldracet är en kappsegling som startar på Trälhavet utanför Åkersberga, och slutar vid Nässlingen. Min sambo Agneta och jag, hade bestämt oss för att avsluta årets seglingssäsong med att delta i Eldracet. På Nässlingen skulle vi få njuta av bastubad, grillbuffé, eldshow och partaj inpå nattkröken. Allt detta lockade Agneta, som tidigare överlåtit gastrollen vid kappseglingar till mina seglarvänner. Eldracet ville hon dock inte missa! Den här seglingen skulle bli Agnetas kappseglingspremiär, och med facit i hand, inte den sista tävlingen! Den 16 oktober en kall morgon med ett par minusgrader och strålande sol, en fantastisk höstdag för segling. Vi började dagen med att packa vår Corsair Dash 750. Agneta hade köpt sig en varm overall och vi packar matsäck och sängkläder för att sova ombord! Vi utgår från Vaxholm, så det är nära till startplatsen. Vi tar det lugnt och går för motor till startområdet. En skön början på dagen, med tid att fixa alla tampar. Vi valde bort gennackern, det skulle vara tryggt och säkert första gången Agneta skulle tävla, dessutom såg vi Eldracet mer som en sällskapssegling, än en tävling. En möjlighet för oss att lära känna andra flerskrovsseglare! Cirka 45 minuter innan start strax utanför Resarö hissade vi storen och focken rullades ut. Vi har gott om tid att känna på båten, trimma in farten, rulla ut screachern, kontrollera skoten, känna hur båten går! Inga problem, allt satt perfekt! Plötsligt går vi från 5 till 12 knop på 2 sekunder, i dag blir det segla av! Vi seglar nära läland 30 minuter kvar till start rullas screachern in, vi går mot startlinjen mellan Allegrogrund och Norrprick för att känna av vilken sida som känns bäst. Läsidan vid Allegrogrund verkar ha lite jämnare vind, som kommer lite snett bakifrån från Åkersbergahållet. Nära starten rullas screachern ut och Hoppetossa tar fart, vi passerar startlinjen endast ett par sekunder efter starttiden klockan 11.00. Samtidigt i lovart startar Adrenaline, övriga flerskrov startar precis bakom oss. Precis som planerat glider Hoppetossa över linjen bredvid Allegrogrund! Att segla i närheten av läland är vår tak- Eldracet var Agneta Byers och Gunnar Ekedahls första kappsegling tillsammans. tik för dagen, omvägar känns helt ok, bara vi har vind. Därför håller vi oss till södra sidan av Saxarfjärden och känner att vi klarar av att hålla vår placering hyfsat bra! Habanero håller god fart och får följe av några andra flerskrovsbåtar, de väljer den norra delen av Saxarfjärden och samtliga har en oroväckande fart! Hur kommer det här att gå? Ja vi får se! Hoppetossa har en måttlig fart 4 -6 knop, det känns inte helt bra, men vi håller oss till vår taktik, och vi bevakar båtarna i lovart. Vinden är lite ojämn, vi växlar placering lite nu och då med de närmaste båtarna, jag gissar att vi kanske ligger i mitten av flerskrovsskaran. Vid Kungsholmen, strax före Grinda, gör vi ett djärvt drag, vi gippar över till babords halsar och ger oss iväg söderut! Hoppetossa tar fart och vi står på! Chansar på en omväg Vi går tvärs mot den färdriktning som vi egentligen bör ha, riktigt taskigt VMG med andra ord! Men går chansningen hem så. Dessutom ser vi ju detta som en social sällskapssegling, det är vad vi sagt till varandra! Men jag känner mer och mer hur tävlingslusten väcks i både Agneta och i mig. Vi går för babords halsar tills det är dags för gipp igen, nu är det pirrigt. Vi har tappat all visuell kontakt med de andra, Kungsholmen ligger i vägen och vi kan 14 inte se de andra båtarna. Agneta sätter sig på den främre tvärbalken så långt i lä som det går och spanar! Själv kryper jag fram så långt jag kan och sätter mig på duken precis utanför sittbrunnen i lä, vi får fint släpp i aktern och båten ”rullar” i väg bra genom den smula sjön. Nu känner vi båda plötsligt en stark tävlingslust! Varför har vi så mycket packning med ropar Agneta, vi kunde ju ha packat ur alla konserver! Ska man inte ha så lite last som möjligt när man tävlar? Där! Första båten är upptäckt, det är Habanero! Hon kommer att vara en bra bit framför oss där våra vägar möts. Var är de andra båtarna? De borde dyka upp bakom udden, har vi missat dom? Plötsligt är de rakt i lovart om oss! Vi har inte tappat en enda meter och vi borde ha bättre vinkel mot vinden, så vårt djärva drag känns helt rätt! Vi kommer in mellan Grinda och Viggsö som andra båt, helt fantastiskt! Nu ska det tävlas! Vi tar oss framåt med våra kombattanters porlande förskepp inom hörhåll, det är Draken, Ester Williams och Adrenaline som ligger närmast bakom oss, vi ser täta dueller mellan dessa båtar, häftigt! Minst ett par jagande stävar per båt hörs när de plöjer genom vattnet! En fantastisk upplevelse! Vi lyckas hålla vår position när vi run- på 2 sekunder ... dar upp efter sydöstra delen av Grinda på väg upp mot Karklö. Nu är det tajt, de andra kommer närmare och närmare och har sina ”nosar” precis bakom vår Hoppetossa. Återigen så är det öar som räddar oss, vi kommer ut ur ö-lä först bland de främre båtarna och kan dra iväg och skapa lite lucka bakåt, nice. Hoppetossa sackar efter I närheten av Örsholmen, söder om Karklö blir vi passerade, först av Ester Williams och strax därefter av Draken. Hoppetossa klarar inte av att hålla de andra bakom längre. När vi har passerat Karklöfaret, mellan Karklö och Idholmen, närmar sig också Adrenaline med god fart! Glöm inte taktiken nu! Koncentration, Segla på fart, leta vind, segla upp de andra i lovart, om det går ... Fokus! Jodå, tävlingslusten finns där. Vi gör många slag och båtarna byter placering mellan varandra hela tiden! Det blir en häftig kryssduell på väg upp mot Oxholmen, väster om Svartsö. En busvissling hörs, det är Jocke på Adrenaline som kallar på vår uppmärksamhet, han kommer i full rulle för styrbords halsar med sin besättning, vi går för babords. Hinner vi gå framför? Kanske. Vi håller vår kurs så länge vi kan, kanske tappar Adrenaline fart!? Nix, vi klarar inte att gå framför, vi måste falla bakom! En snabb fallning, Agneta ropar, ”läskigt, jag vägrar att titta” och så dyker hon ner på sittbrunnsdurken med armarna över huvudet! Vi möter Adrenaline med någon meters marginal och lovar upp precis bakom med full fart och skotade segel, det är tight nu.Vi tar oss upp mellan Oxholmen och Svartsö som tredje båt, och börjar sträcka ut på väg mot 2010 den ELDRACET gröna pricken mellan Äpplarö och Edö Skeppare Båtnamn Göran Gellerhed Bossanova Gunnar Ekedahl Hoppetossa Anders Andermo Ester Williams Joacim Torkelson ADRENALINE Niklas Bergelv Habanero Jan Törnqvist Draken Robert Gerling Sense Gunnar Svensson Gotcha Per Jakobsson Pelagea Filip Svensson J 24an Jonas Davidson-Vitell Märta Båttyp Efter en spännande tävling knep Hoppetossa segern i Eldracet. Ö (Kannö) som är nästa rundning, sista biten mot Nässlingen. ”Hinner jag kissa nu?” frågar Agneta som hittat upp från sittbrunnsdurken. ”Visst, passa på du svarar jag, här är det sträckbog”! Jädrans också, Adrenaline går bra, lite i lovart om oss, hon kommer gå förbi om vi inte ökar farten, screachern måste upp, nu! ”Agneta! kissa fortare, vi måste hissa upp Screachern!”, ropar jag. ”Jag kissar så fort jag kan” svara hon, och har fullt sjå med overallen! Vi får i alla fall upp gennackern vilket ökar farten. Vi kommer inte närmare, men håller i alla fall samma avstånd. Som fjärde båt rundar vi den gröna pricken, efter Habanero, Draken och Adrenaline. Vi Slutresultat går för styrbords halsar med tajt kryssko- Soling TBK Corsair Dash 750 BlBK DF 800 BlBK Corsair Sprint 750LSS Seaon 96 TBK DF 920 Extreme BlBK DF 800 BlBK Catri 26 TBK Allegro33 J-boat J/24 SSK Corsair F27 KSSS LYS Red LYS 1,14 1,37 1,47 1,54 1,71 1,65 1,48 1,48 1,07 1,11 1,57 1,14 1,302 1,397 1,463 1,625 1,568 1,406 1,406 1,07 1,11 1,492 0 0 0 Anm: Genomsnittlig vindstyrka < 7m/s, vindreduktion för flerskrovare 10% 15 Segelnr 122 4 SWE 147 SWE 73 SWE1 SWE 333M SWE 184 SWE 10712 54 SWE207 M U U M M M U U M M M tad screacher. Det blåser på rätt hyfsat och Hoppetossa pendlar mellan sex- nio knop på väg mot mållinjen! Vi håller vår plats, med Ester Williams precis bakom oss passerar vi mållinjen! Nu tar vi ner seglen och går för motor till kajplats på Nässlingen, bastu och bira lockar! Innan den gemensamma middagen är det prisutdelning. Jan på Draken delar ut pris till dagens vinnare. Niklas Bergelv på Habanero som tog ”Line Honors” (snabbaste båt) får en flaska bubbel! ”Vinnare bland flerskrovsseglarna blir Corsair Dash 750, med Gunnar Ekedahl och Agneta Byers! GRATTIS! ” Vi tackar alla för ett väl anordnat evenemang och ser fram emot nästa Eldrace! Gunnar & Agneta på Hoppetossa, 2010-10-16 Corsair Dash 750 Start 1 Mål 1 11:00:00 13:58:40 11:00:00 13:37:56 11:00:00 13:39:30 11:00:00 13:35:53 11:00:00 13:26:31 11:00:00 13:33:45 11:00:00 14:00:52 11:00:00 14:06:00 11:00:00 DNS 11:00:00 DNS 11:00:00 DNS Seglad 1 2:58:40 2:37:56 2:39:30 2:35:53 2:26:31 2:33:45 3:00:52 3:06:00 Korr 1 Plac 1 3:23:41 3:25:33 3:42:45 3:48:03 3:58:01 4:01:00 4:14:18 4:21:31 Snitt 5,04 5,70 5,64 5,77 6,14 5,85 4,98 4,84 Kappseglingssäsongen 2010 Kappseglingsresultat Grattis, ni var bäst 2010! Vi gratulerar Göran Wallmark och Jonas Seweling med sin Corsair 31 1-D Jena till segern i 2010 års SCTSmästerskap! På andra plats kom Jonas Davidson-Vitell med Märta (Corsair 27) och på tredje plats Gustaf Winqvist med Gill (Dragonfly 28 Sport). Sammanlagt 52 medlemsbåtar deltog i årets mästerskap, alltså lika många som förra året. Femton seglingar samlade erforderliga flerskrovs-startfält, inklusive Watski 2Star, Bohusracet, Ven Runt, Vinö Sail Race, Tjörn Runt, Saltholm Runt, samt nio regattor i Stockholms skärgård. Vi hoppas på en ny härlig och spännande säsong 2011! Kappseglings kommittén Jonas Seweling och Göran Wallmark tog hem SCTS-mästerskapet 2010. En tabell med resultat från SCTS-mästerskapen finns på sidan 23, längst bak i tidningen. Resultatet finns också på SCTS hemsda, www.multihulls.org. Kallelse till SCTS Årsmöte 2011 Dagordning för årsmötet 1. Mötets öppnande 2. Val av ordförande och sekreterare för mötet 3. Val av 2 justeringsmän, tillika rösträknare 4. Frågan om mötets behöriga utlysande 5. Fastställande av dagordningen och anmälan av övriga frågor 6. Redovisning av verksamhetsberättelse 7. Redovisning av ekonomisk berättelse 8. Revisorernas berättelse 9. Frågan om styrelsens ansvarsfrihet för det gångna året 10. Val av styrelsemedlemmar och funktionärer 11. Val av revisor 12. Val av valberedning 13. Fastställande av årsavgift 2012 14. Övriga frågor 15. Mötets avslutande Härmed kallas alla nya och gamla medlemmar till SCTS ordinarie Årsmöte. Kom och gör din röst hörd! Tid: Lördagen den 19/3, klockan 13.00 Plats: Beckholmens Dockförenings lokaler på Beckholmen i Stockholm. Vägbeskrivning Kommunalt med spårvagnen från Sergels torg till Skansen. Gå genom parken ner mot Beckholmen och Nya Djurgårdsvarvet (NDV). Gå över bron mellan Djurgården och Beckholmen rakt fram till grinden. OBS! Det finns också en grind till höger MEN vi använder grinden rakt fram. Med bil till Djurgården, kör ner till höger strax innan stora ingången till Skansen. Leta parkering runt Skansen. Vakt ur SCTS släpper in besökande till årsmötet mellan 12.45 och 13.00. Kommer Ni före eller senare ring Mats 070-581 07 68 eller Glenn 070-722 52 11. Alla önskas hjärtligt välkomna! Styrelsen 16 Det blev kärlek vid första ögonkastet. I somras seglade Johan & Anette Björklund hem sin nya trimaran, en Dragonfly 920. Det blev en bitvis fartfylld, bitvis lugn segling runt svenska kusten. Runt kusten på ”stödhjul” Veckan innan Gotland runt-starten fick vi tips om att de fanns en trimaran till salu på västkusten/ Orust. Veckan innan start far jag & Anette nere och tittade på en Trimaran en Dragonfly 920 – våran drömbåt! Vi bestämde oss på plats, den ska vi ha. Efter Gotland runt så säljer vi vår fantastiskt fina X332 på mindre en vecka. Vi ringde trimmis-säljaren och frågade om vi kunde hämta båten om två dagar och enades om att hämta båten i Steungsund. Vi hyrde en bil, fyllde den med alla tänkbara saker för tre veckors segling, nu skulle vi segla hem, runt hela kusten i vår nya trimaran. Efter två dagar i Stenungsund med lite pyssel och stuvande samt installation av GPS med mera så bar det av till Marstrand. Fantastiskt att få angöra Marstrand i egen båt, klart vi firade på krogen med en bit god mat. Dagen efter sticker vi från Marstrand till Träslövsläge, en liten fiskehamn vi fått tips om söder om Varberg, en besöksvärd och jättefin hamn och trevligt bemötande. Stångar sig ut från hamnen Dagen efter har vindarna vridit till väst och ökat till ca 8-10 m/s. Det är pålandsvind och vågorna går höga in mellan käftarna på yttre piren. Vi ser en Hallberg Rassy 40 fot stånga sig ut genom piren. Vågornas sjöskum slår ut och upp i luften metervis från stäven varje gång hon faller ner i nästa vågdal. Både Anette och jag undrar nästan samtidigt, kommer vi verkligen ut ur hamnen och vågar vi sticka ut med en trimmis med lilla ”peden”, utombordaren i aktern, i denna vind. Klart vi ska i väg vi har lång väg hem, dryga 600 sjömil. Vi sticker ut vid 11-snåret med hela hamnen som åskådare. Järnet på ”peden”, ut med focken så kör vi fram bakom våglät av de yttre pirarna och ut mellan käftarna. Vågorna har blivit höga och långa så båten seglar på focken 17 går lugnt över vågorna och ”peden”, snurran, tuffar på och är i vattnet nästan hela tiden, vi gör god fart. Vi sätter storseglet och båten rusar i väg i de ganska höga vågorna och massor med nya ljud uppstår. Det tar några timmar innan jag blivit bekväm med ljuden och kan koppla av. Vi seglar ner till Helsingborg håller en snittfart på cirka 10 knop. I början är det lite pirrigt när båten vill plana och farterna är runt 15 knop i den höga sjön men det är som om hon vill ligga på vågtopparna. En härlig känsla att se Kullens fyr sakta torna upp sig vid horisonten och sedan passeras och någon timme senare var vi i Helsingborg. Vi var så glada att båten gått så bra i havssjön. Hon känns trygg och snabb. Morgonen efter lämnar vi Helsingborg tidigt i grådaskigt väder och tog kaffet och macka på vägen. Något överraskade blev vi av en liten åskcell med ganska mycket pulver (vind) strax efter vi satt segel och Texten fortsätter på nästa uppslag Träslövs läge, Kullens fyr och Öresundsbron, tre bilder från färden runt svenska kusten. båten liksom skuttar i väg och Anette styr oss emellan färjorna och lastfartygen. Jag håller på att trimma seglen och tittar bakåt och ser Anette med ostmacka i munnen, båda händerna på rorkulten och osten på mackan fladdrar mellan mackan och nästippen på Anette, jag kollar loggen och dryga 15 knop. Skaplig fikafart. Kaffekoppen står lugnt och fint kvar på britsen, båten går upprätt, inte en droppe är spillt, gissa varför man seglar trimmis … Skånsk minisemester Vi angör Falsterbo/Skanör och stannar några dagar och hyr cyklar och badar på de fina stränderna och i det härliga vädret. Vi letar sjökort som täcker Bornholm - Hanöbukten och får låna ett sjökort av en fantastiskt trevlig båtgranne som vi lär känna i hamnen. Båtägaren är också hemmahörande i Stockholm med gemensam bekant. Vi går Falsterbokanalen lämnar nu västkustsidan och kommer ut på ostkustsidan. Nu en kryss i cirka 8 m/s, vi vet inte helt hur en trimaran klarar kryssen i havssjö. Vattnet på denna sida var väldigt buckligt. Så vi bestämmer oss att lägga upp ”milstolpar” – att vid varje stort hamninlopp ta nytt beslut om vi skulle fortsätta, målet är Ystad. Några kölisar gör oss sällskap i början. Ganska snabbt lämnar vi dem bakom oss, vi har samma höjd men går så mycket fortare, snitt kryssfart på cirka 8 knop, ibland lite snabbare. Vi bestämmer oss för att gå nära land för att få lite mer våglä samt invänta ett vindvrid som utlovats kring lunch. Vi plockar hamn efter hamn och i höjd med Ystad känns det så bra att vi har satt målet på Simrishamn för att besöka bekanta. Vid Ale stenar före Sandhammaren är det mycket stark motström, så vi ligger nära land. De kommer en tysk 40-fotare på en bog från havet med fina svarta segel. Självklart blir det tävling och vi båda ligger och slår utefter land för att slippa motströmmen. De jobbar verkligen på att hålla oss bakom, efter två timmars segling 18 så vinkar han resignerat när vi kört i kapp och ifrån. Vem säger att flerskrov inte kan kryssa..!? Söder om Simrishamn finns en liten fin fiskehamn som heter Brantevik. Vi blev kvar i fem dagar, inblåsta av kulingvind från nordost. De betydde tyvärr att vi inte hann till Bornholm. När vi lämnar Simrishamn/Brantevik så känns det som vi nästan är hemma. Vi angör Utklippan vilket är en fantastisk liten hamn mitt i plurret och väl värd ett besök. Några dagar senare går vi in i skärgården vid Västervik och för första gången sedan vi köpt båten angör vi skärgården och en naturhamn. Vi blev varmt välkomnade av ”osten”, Malin och Oskar som värmt upp berget, vattnet och hade grillen i gång. I Arkösund hämtar vi min dotter och hennes pojkvän som seglar med oss hem, de ville så klart uppleva det fina vädret och farterna en trimaran kan erbjuda. Nu hällregnade det i två dagar och var stiltje i lika många dagar, men solen kom och far- Matt Hodgson berättade om hur det var att slå världsrekordet på en sjömil ombord på l’Hydroptère. Foto: Lennart Pukitis Världens snabbaste seglare berättade terna också. Vi landar så småningom i vår klubbhamn på Ingmarsö badar och kopplar av och dagen efter seglar vi hem och ganska precis tre veckor efter avfärden från Stenungsund angör vi vår hemmahamn i Åkersberga. Äntligen hemma med vår drömbåt och vi summerar årets semester. Ett Gotland runt med skaplig placering. En ny trimmis och segling runt kusten med massor av upplevelser och med trevliga bekantskaper i hamnarna och massor med distanser seglade. Båten gillar havet Vi, jag och Anette, har nu fått hem vår trimmis S/Y Inga Grund, vi vet att båten gillar havet, skärgården och oss. Det ska bli kul att få lära känna och segla henne mer de kommande åren. Med vågiga seglarvinkningar Johan & Anette Björklund s/y IngaGrund Dragonfly 920 SWE 64 Matt Hodgson var med på den franska bärplanstrimaranen l’Hydroptère 2009 när hon blev snabbast över 500 meter – då seglade han i 51,36 knop. Samma år satte de världsrekord på en sjömil, då seglade de i snitt 50,17 knop. I höstas berättade han om sina upplevelser på SCTS höstmöte. Själva världsrekordseglingarna beskrev han som: ”Probably as the first time you take a snus” – en enorm känsla alltså. –The whole thing makes me speachless, fortsatte han. Men så var det inte riktigt, för han berättade mycket och medryckande om l’Hydroptère, som han beskrev som en ”hybrid mellan båt och flygplan”. En lyckosam slump Matt Hodgson själv är en ung australiensare som åkte till Frankrike för att arbeta där. Av en slump kom han i kontakt med besättningen på l’Hydroptère i en hamn där han råkade befinna sig och ganska snabbt fick han en roll ombord, tillsammans med några av världens bästa seglare. Detta trots att han själv inte var särskilt erfaren. – I was the child onboard, konstaterade han med ett skratt. 19 Efter världsrekordet väntar nästa utmaning på teamet bakom l’Hydroptère: Att bli snabbast över oceanerna. Man är också i full färd med att bygga en ny båt. Och Matt Hodgson hoppas kunna vara med och flyga över havet. I väntan på detta har han bland annat arbetat under vintern på Gransegel i Stockholm. Jürgen Sass om energisnåla båtar Matt Hodgson var inte den enda fördragshållaren på höstmötet. Den svenske båtkonstruktören Jürgen Sass höll ett mycket uppskattat föredrag om sitt arbete med att rita energisnåla båtar, där han har experimenterat med flerskrovsbåtar. Det var ett ämne som i sin tur hade en nära koppling till de nya effektiva och lätta litiumbatterier som en annan av föredragshållarna, Anders Jangö, berättade om. Dessutom fick Göran Wallmark och Jonas Seweling, SCTS-mästare 2010, ta emot det ärofyllda vandringspriset (mer om detta på sidan 16 och längst bak i tidningen). Mötet hölls i Blynäsvikens Båtklubbs lokal i Vaxholm. Ett trettiotal medlemmar var med och lyssnade samma helg som höstmässan hölls i Älvsjö. Eva Furhoff På läger med Handicat ”Seglingsläger igen. Detta blir mitt sjunde i rad utan avbrott. Jag blir detta år utvald att försöka föra lite loggbok över vart vi åker och vad som händer. Varje år ser man fram emot att få umgås som ett gäng och uppleva saker som man i vanliga fall inte utsätts för. Det bryter vardagen och man glömmer alla andra problem”, skriver Conny Tedborn. Här är hans rapport från veckolägret 2010. Detta år blev det lite problem med sena mycket. Här skulle vi ta med oss hela ön avhopp på resan vilket innebär att vi blir för att flytta på oss. En skön sömn och allt mer nödvändiga och man har svårt att jag vaknade tidigt. Tittar ut på vattnet och gå undan för en egen stund… typ ”lilla känner mig lycklig. Efter en givande diskussion som vi vilan”. Vi som kom iväg efter flera försök att alltid hamnar i runt frukostbordet skojas ersätta de tomma platserna var Kapten och skrattas det friskt. Det känns skönt att Olle ”Drutten” Hansen, Janne Svensson, vi känner varandra så bra sen tidigare segBritt-Marie Rydh Berner och jag Conny lingar och matchar varandra. Vi tar loss tamparna och drar upp anTedborn. karet. Under tvättningen Vi träffades på torsda- ”Vi tuffar ut av ankaret så tappar jag gen för att planera mat- mot Ålands hav mina glasögon. Suck … sedel för veckan och på nä dom flöt inte! Nu blir fredagen handlade jag och siktar mot det lite jobbigare under och Britt-Marie på Willys, Mariehamn. Oj, resan. Fler synskadade smidigt med såna där förutom Janne, helblind, scanners man kan packa vad det fläktar! och Britt-Marie med starkt ner direkt i påsar och få Kanske skulle vi nedsatt syn. allt sorterat efter kallt torrt Vi tuffar ut mot Ålands frukt och ja ni hajar 2,5 ha revat?” hav och siktar emot Marietimmar tog det. När vi kommer till kassorna så blir det hamn. Oj, vad det fläktar! Kanske skulle så kallad stickprovskontroll. Det innebär att vi revat? Men vi dundrar på och står på man packar upp allt igen och får en expedit helspänn. Oj, vad det gungar! Vi tar ner som scannar alla varor och man packar ner seglen en stund innan hamn för att ha lite igen. Suck – vi hade två vagnar fulla. Det spelrum. Runt oss kommer och går Viblev 168 artiklar och allt stämde på öret. king och andra färjor. Vi får ner seglet! Nu blir det dags att hitta plats vid Han såg lite förvånad ut men gav oss två någon av bryggorna. Det blåser rakt in i påsar maltesers som plåster på såren. Nåväl, lördagen kom och Olle kom hamnen och vi vill gärna ligga bredsida. med Janne i bilen för att hämta maten och Vi gör ett första försök på en plats men mig från Solna. Framme i Svinninge bör- avbryter då vinden tar i lite extra. Olle jar utforsling av matvaror, egen packning undviker enkelt att ramma en tysk segelbåt. Vi vänder ut igen för nästa försök. och diverse utrustning. Då kommer tysken och tar emot linan på bryggan. Men han förstår inte riktigt Fixar badstegsluckan Anders Andermo dyker upp, ett glatt åter- att vi ville ligga bredsida, vilket gör att seende för mig, då han varit med på en Olle inte kan manövrera in aktern och jag resa för några år sen. Han ska skruva fast tappar linan. Försöker få upp den på bånågra handtag i badstegsluckan och be- ten men missar vilket gör att den går in hövde en hand till, det fixas och vi dricker i propellern på styrbords sida vilket gör kaffe, nu har även Britt-Marie kommit. att motorn stannar. Nåväl vi ligger med en Hon tar den stora uppgiften att stuva in lina fast så vi väljer att ligga med nosen mot istället. Vi sätter upp ett fint arrangalla matvaror. Vi vinkar hej då till Anders, rensar emang med spring och allt vad det heter. In och betala och kolla faciliteterna. kyckling till lunchbaguetter och styr kosan norrut det blåser friskt och vi kommer Väl ute på båten igen försöker dom att ända till Fejan. Vi hittar några vikar som liva upp mig, som har det tungt med alla ser bra ut på sjökortet men det är grunt misstag jag gjort. Nåväl, vi bestämmer oss för lösningen och stenigt och blåser rakt i. Kändes inte tryggt! Vi väljer att gå tvärs över där vi ser med jollen mellan skroven förankrad i att andra båtar ligger. Hittar en bergvägg bryggan. Med en båtshake i högsta hugg vi kan parkera emot. Jag sprang som en kastar jag mig ner, kommer på att jag inggasell upp och förankrade i några granar. en flytväst har. Kommer i höjd med proKändes som ett skönt val då det blåste så pellern. Med några få försök så släpper 20 linan. Jjiiiipie – det känns skönt! Passar på att smörja roderskenan och känner mig lite bättre till mods. Vi vaknar några gånger under natten och kollar förtöjningen, då det gungar en hel del. Framför allt när de stora färjorna kommer in. Vi ligger dock säkert och det är stiltje när vi vaknar. Det var bra att BM la fendrar mellan bryggan och förarna då det annars skulle skavt mot kajen med gnissel och skador som följd. Vi käkar frukost och tankar. Allt blir så mycket enklare när det inte blåser så jävligt. Dagens etapp blir att ta oss mer norrut till en hamn Anders tipsade oss om – ”Käringhamn”. Vi ringer i förväg och ber dom om att försöka fixa en långsidesplats åt oss. Vi ringer tillbaka lite senare för att kolla om han lyckats. Han säger att det är bara att köra upp till cementbryggan utanför ”Bodegan”. Ingen vind – och regn... I dag gick det inte lika fort, runt 2,5 knop. ”Tråkig” segling, inte så många andra båtar och inga vågor eller stränder att titta på. Då kommer regnet – suck – jag har fortfarande kortbyxor på mig. Min fina jacka håller mig torr inombords. Ganska blöta glider vi in i den fina naturhamnen, en liten blind tarm. En glad dansk vinkar febrilt att här är det. Vi sicksackar oss fram mellan stenar och lägger till. In i bodegan efter den vanliga traditionella bryggsången. Vi sätter oss och tar en öl inne i den varma bodegan – väldigt gemytligt. Ner i båten och middagsförhandling. Det blir Bittans currykyckling. Ååå, va god efter dagens lunch som bestod av kokta ägg och burk makrill. Alla är lite trötta och vi kryper ner och mojsar under täcket. Det tar inte lång stund innan det är tyst i båten – snarkningarna räknas inte. Vaknar upp, tittar ut, det är grått men Texten fortsätter på nästa uppslag Handicat Stiftelsen Handicat är en ideell stiftelse. Handicat bedriver seglingsverksamhet för personer med funktionsnedsättning (rörelse-, syn-, hörsel- eller utvecklingsstörning). Här kan du läsa mer om Handicat: http://handicat.se/ Handicat är en TRT 1200 som är ombyggd för att passa funktionshindrade. Ombord på denna båt tillbringade de fyra deltagarna i lägret en vecka i somras. De seglade från Stockholm till Åland och tillbaka igen. 21 lugnt. I dag ska vi sikta på att komma tillbaka till Sverige. Hoppas det inte regnar. Undrar om mina skor är torra. Styrbords sidas besättning har gjort ett bra jobb med alla blöta grejor. Såg ut som en tvättstuga men allt var torrt. Vi vandrar försiktigt och vingligt upp mot duschen. Myyysigt med gottluktande besättning. Olle och BM tar en promenad för att kolla hur det ser ut med tjockan och för att få sträcka på benen lite. När dom återkommer så får vi beslutet. Vi testar att åka över till Sverige igen. Lite dimmigt men det verkar klarna. Vi vinkar hej då till den trevliga gästhamnen. Tuffar ut och sätter segel. Lugnt och fint tuffar vi nu ut på Ålands hav. Halvvind var inte otippat. Men det blir tjockare och tjockare. Nu blir det spännande igen. Efter ett tag ser vi ingenting cirka 25 meter från båten. När vi gick ut från Åland nära Eckerö hamn såg vi ingen Ålandsfärja. Detta borde betyda att vi skulle möta den under vår färd mot hemlandet. Vi ser inget, plottern i båten markerar ut en grön boj på svenska sidan som vi ska kunna gå rakt på utan att klättra upp på någon kobbe. Efter ett tag så hör vi några mistlurar. En riktigt stark från en större båt och en lite mer avlägsen på väg tvärs avgör vi. Vi använder vår mistlur för att visa vår närvaro på sjön med jämna mellanrum. Vi ser aldrig den stora båten. Troligen färjan. Vi hör bogsvallet och mistluren från den. Efter någon timme i spännande ”mjölk” så dyker den gröna bojen upp mitt framför oss – kändes skönt. Vi ställer om kursen och siktar mot Grisslehamn där vi ringt och kollat om vi kunde komma och ligga bredsida. Opps – där dök helt plötsligt den stora piren upp bredvid oss och vi tuffar in i hamnen. Vi lägger oss längst in vid gästhamnen. Förankrar och tar en promenad 15 meter till några marknadsstånd. Jag köper mig några fina brallor. Tillbaka vid båten förbereder vi dagens middag – det ska bli grillat. När grillen är monterad och startad så grillas det karré, majs, champinjoner med Olle Hansen, skeppare ombord. Mot slutet av seglingen mönstrade även Malin, 12 år, på Handicat. baconost i, paprikabitar, lök och ett foliepaket med chili, paprika, vitlök och lök. Det mumsas i kajutan. Vi får många som går förbi och beundrar vår båt då färjorna kommer in. Vi seglar neråt, söderut, i halvvind och stannar lite senare till vid Olles föräldrars lantställe för att hälsa lite. Där i närheten går vi upp i en vik vi legat i nästan varje segling vi gjort. Mysigt väder! Vi sitter ute och käkar middagen i dag. Malin, 12 år, kommer med ombord På morgonen börjar vi planera på hur vi eventuellt ska kunna hämta min dotter Malin 12 år. Vi går till Svinninge, vår hemmahamn. Där blir det enkelt att fånga upp Malin. Vi hinner precis lägga till och fylla på vatten när Jeanette och Elin kommer med Malin som stolt tar på sig flytvästen. Malin tar rodret och vi seglar halvvind, vi siktar på Albanos gästhamn även den en given vinnare vid varje segling. Vi lägger till där och ringer till Anders, som ligger tvärs över. Han kommer till oss och smakar lite på vår mat. Han hade redan käkat – men smaka måste man. Vi snackar och skojar. Sent blir det, men kul med nytt folk att snacka med. Vaknar, snackar med Albanofolk, äter frukost och diskuterar dagens rutt. Vi bestämmer oss för att testa Svinninges klubbholme. Vi sätter segel. Trot eller ej – men det blir inte halvvind hela dagen, utan nu får vi kryssa lite. Malin strålar när hon får något riktigt att göra. Här ska det dras och släppas tampar. Solen skiner och det är mysigt. Äntligen lite varmt och skönt och man njuter. Mycket fina båtar är det ute och rör på sig, även ett stort segelskepp. Vi kommer fram och hittar en liten 22 flytbrygga i början av gästhamnen. Vi väljer den så vi slipper krångla med att röra oss inne i hamnen där dom tyckte att vi skulle kunna lägga till. Malin går iväg med Janne för att rekognosera land. Efter en kort stund så kommer dom tillbaka: Ajajaj, en broms eller geting har ”stuckit eller bitit” Malin. Tappert visar hon upp de svullna områdena. De behandlas med sprit för att lugna ner sig. I och för sig whisky – men det funkar. Jag monterar nu upp myggnätet. Ett sånt som man släpper över en parasoll. Det ska bli kräftskiva på båten. Det låter inifrån hamnen och där verkar dom ha fest, grillat luktar det. Men vi mumsar på kräftor och sjunger några snapsvisor som sig bör. Det är ju sista natten så det blir ännu senare. Vi diskuterar hur det varit och vad som skulle kunnas ändras på och så. På morgonen lägger vi ut från bryggan och käkar frukosten på väg mot Svinninge. Det kanske ska bli regn igen. På Trälhavet hamnar vi i en svärm av snabba båtar (Roslagsloppet). Det börjar med jetskies och blir bara större och större – spännande. En del av dom båtar som ligger för att kolla tävlingen bryter koncentrationen för att ta foton på oss. Framme i hamn så packar vi, städar ur båten och vinkar av Janne som åker med en taxi hem till Färjelanda. Olle skjutsar oss andra till porten. Hemma så kastar jag mig ner i ett efterlängtat badkar. Konstigt det gungar inte och är varmt och mysigt i skummet. Ännu en riktigt givande seglats. Jag vill på detta sätt tacka för den enorma upplevelsen ni givit mig denna vecka. Det är helt otroligt mysigt gäng ni är – Olle, Britt-Marie, Janne och Malin. Så här kommer mitt tack. Walk it off! ”Internt skämt”. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 10 12 13 14 14 14 14 18 19 19 21 22 23 24 24 26 26 26 29 30 30 32 32 34 34 34 37 37 37 40 41 41 43 43 45 46 46 48 48 48 51 51 Placering Båttyp Corsair 31 1-D Corsair F-27 Dragonfly 28 Sport Corsair 36 Dragonfly 920 R Dragonfly 920 R Seaon 96 CRB Corsair F-27 Dragonfly 800 Dragonfly 26 Corsair Dash 750 Seaon 96 Corsair Sprint 750 Dragonfly 800 Racing Corsair Sprint 750 Corsair Sprint 750 Corsair Sprint 750 Corsair 28 RS Gepard XL Corsair 28R TRT 1200 GT Dragonfly 800 Seaon 96 SeaCart 30 Dragonfly 25 Maram Dragonfly 920 Extreme Dragonfly 920 Extreme Pinta Gepard Dragonfly 920 Dragonfly 35 Ultimate Corsair Dash 750 Dragonfly 800 SW Dragonfly 26 Dragonfly 26 Dragonfly 25 Corsair Sprint 750 Dragonfly 26 Corsair Sprint 750 Pinta Dragonfly 920 Extreme Dragonfly 920 Extreme Dragonfly 26 Dragonfly 800 SeaCart 30 Multi 23 Weta BS-25 Dragonfly 28 HP 1050 Catri 26 Segelnummer 15 207 4 7 16 40 M 4 384 M 147 139 4 1 54 183 M 93 58 73 241 11 M 189 1200 M 148 3 4 21 9 144 333 M 19 M 2 64 35 22 184 98 109 101 74 150 90 111 M 162 140 138 M 214 5 12 247 137 14 1 10712 Båtnamn Jena Märta Gill Falcon Crest Thura Flyt Aranéa Gina Ester Williams Guldfisken Hoppetossa Habanero Triquetrum Gunpowder II Katyusha Maran Adrenaline Spigg Acinonyx Corisco Handicat Hägring Hummingbird True Look Alexandra Maram Ess Lieb-Elle Draken Gäck Lilltrim Inga Grund Vitaya Sense Tripp Sus Silver Breda Beda Yokuzuna Veloz Tarantel 2 Tuna Gråan Vitt & Brett Caballito del Diablo Visit YSB Wicked Tre båtar i en Huai Huai Frantic Gotcha Rorsman Wallmark/Seweling Jonas Davidson-Vitell Gustaf Winqvist Jörgen Lannerstedt Mats Johansson Magnus Johansson Jan-Erik Palmquist Gustaf Dillner Anders Andermo Christer Canow Gunnar Ekedahl Niklas Bergelv Tomas Ericson Christer Rygaard Ulrich Lindberg Christel Nyqvist Joacim Torkelsson Fredrik Monfrino Gabriel von Euler Örjan Frid Olle Hansen Björn Hägerman Johan Grim Henrik Dillman David Andersson Karl-Bertil Wirenstål Rolf Karlsson Jan Törnqvist Björn Runhall Nils Gawell Johan Björklund Kaj Lith Sven Rygaard Robert Gerling Gunnar Hansson Stefan Eliasson Fredrik Edgren Peter Westerdahl Johan Hedborg Per Kürcman Kristoffer Eklund Gunnar Byröd Fredrik Karlsson Greger Nilsson Jonny Vesterberg Nyman Daniel Niklas Sjölin Bengt/Niklas Waller Björn Sagerman Anders Roth Håkan Pettersson Gunnar Svensson 23 3 2 4 9 5 1 4 8 13 18 17 11 6 3 7 2 19 12 5 10 7 8 6 15 21 20 14 2 1 6 4 7 10 5 9 8 1 2 1 1 9 1 6 1 1 10 12 11 15 16 14 8 7 13 5 4 2 2 6 8 9 11 10 12 13 14 16 3 1 2 10 8 4 7 9 6 5 2 6 1 11 17 14 10 5 15 13 4 20 22 19 8 9 3 26 12 16 18 7 25 24 21 23 2 3 6 1 2 5 9 7 4 8 11 10 1 2 3 5 7 4 6 92 67 63 54 39 38 35 34 33 32 32 30 28 23 23 23 23 22 21 21 20 19 18 17 17 16 16 16 15 13 13 12 12 11 11 11 9 9 9 8 6 6 5 5 4 3 3 2 2 2 1 1 LR GV OR W2 A2 BOR VR TR IR SR GP UPS KR ER Tot Resultat SCTS-mästerskapen 2010 Årets tävlingar, med förkortningar inom parentes: Lidingö Runt (LR), Gullviverallyt (GV), Ornö Runt (OR),Watski 2Star (W2), Archipelago Twostar (A2), Bohusracet (BOR), Ven Runt (VR), , Tjörn Runt (TR), TBK Kräftkör/Ingmarsö race (IR), Saltholm Runt (SR), GranPrix (GP), Utpirsseglingen (UPS), Kålö Höstkappsegling (KR), Eldracet (ER). Resultatet finns också på SCTS hemsida, www.multihulls.org Föreningsbrev B Avsändare: Tomas Eriksson John Lundbergs väg 1 810 64 Karlsholmsbruk Återsändes till avsändaren vid definitiv avflyttning!
© Copyright 2024