1. No category

Nr 2:2013
tidskrift för aktuell äldreforskning
70 kr
Hem
–ljuva hem
Ledaren: Hem ljuva… vårdhem | 2
Vården flyttas hem – vad händer då? | 13
Olika förutsättningar i glesbygd | 26
Solveig Ternström: På mammas äldreboende | 54
ledaren
Hem ljuva… vårdhem
»då kanske vi ska planera, eller borde
planera, för den där sista tiden. Ja, jag vill
nog inte bo hemma då! Men får och kan
jag välja?!«
Javisst vore det konstigt – samtidigt som det kravet
börjar synas oftare och allt tydligare. Men råden att
tidigt planera för ålderdomen är kanske inte tänkta för
den sista skröpligaste tiden. För den vill ju ingen låtsas
om, även om den med ganska stor säkerhet kommer
att komma. Forskare brukar säga att vi alla tror (hoppas?) att vi ska leva friska fram till dess vi dör knall och
fall. Men ett sådant slut är få förunnat. De allra flesta
kommer att få en, mer eller mindre lång, sista tid med
skröplighet.
2
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Då kanske vi ska planera, eller borde planera, för
den där sista tiden. Ja, jag vill nog inte bo hemma då!
Men får och kan jag välja?! Kommer det överhuvudtaget att finnas en plats för mig?
Sedan år 2000 har antalet platser på biståndsbedömt
äldreboende minskat med 20 procent. Det har också
visat sig att man måste, nästan överallt, vara väldigt
sjuk, vara en av de mest sjuka äldre och/eller med en
demenssjukdom, för att komma ifråga.
I glesbygden i Västerbotten kan det vara andra anledningar till att man flyttar – det går inte längre att
själv klara ett halvmodernt hus med snöskottning,
vedeldning, långt till grannar, långa transporter för
hemtjänst och hemsjukvård. Då finns det inte mycket
annat att välja på än att flytta in till tätorten. I bästa
fall till en bekväm pensionärslägenhet, annars till ett
vård- och omsorgsboende som man kanske egentligen inte har behov av.
Får vi välja? För ska vi planera måste vi ju välja.
Visst när vi väl blivit bedömda att behov av plats finns,
då ska vi kunna välja. Men när vi har kommit till det
stadiet, är vi kanske inte kapabla att göra något val.
Jag skulle vilja, strax före min sista tid, ha möjlighet
att flytta till ett äldreboende där personalen vet vad
de gör och bryr sig om vem jag är. Jag vill kunna välja,
eller att mina nära och kära gör det åt mig, genom att
träffa personalen – före. Självklart vill jag att själva boendet ska vara litet och vackert, byggt med känsla och
inlevelse. Där alla, inklusive byggjobbarna, har förstått
vilka de bygger för, som en arkitekt uttrycker det.
Fast det allra viktigaste är nog att där finns tillräckligt med personal som tycker om sitt arbete och har
ett gott bemötande som
en naturlig del i sina
personligheter.
Nu önskar vi på redaktionen en riktigt skön
sommar – oavsett var du
bor!
ps: Titta till oss ibland
på www.aldreicentrum.se
Inger Raune
chefredaktör
tomas södergreN
V
ar och hur skulle du vilja bo när du blir gammal? Nästan alla skulle svara, jag vill bo kvar
hemma! Självklart! Så länge vi har funktionerna hyfsat i behåll och kan klara oss själva, kanske med
hjälp från hemtjänst, är det väl klart att vi vill bo kvar
i våra hem. Det vill säga så länge jag är den jag är van
att vara.
Jag har aldrig varit riktigt gammal men jag har varit
ordentligt sjuk, så sjuk att jag inte kunde klara mig
själv hemma – inte ens med hjälp. Och inte skulle jag
ha velat ligga där, visserligen i min alldeles egen säng,
och väntat på att någon skulle komma och hjälpa mig.
Då hade jag inte bara tappat funktioner och kontroll
utan även tryggheten. Visst, på ett vård- och omsorgsboende kan jag bli liggande och få vänta också men
där finns professionell personal direkt utanför min
dörr. Jag vet att jag snabbt kan få hjälp. (Ja, så ska
det i alla fall fungera.)
Det är klart att jag fattar att det inte går att jämföra
sjukhusvistelse, då man förhoppningsvis blir bra igen
och får komma hem, med den definitiva flytten till ett
äldreboende. Men min poäng är att jag inbillar mig att
jag skulle känna mig tryggare på ett hem med specialister, än ensam större delen av tiden i mitt eget hem.
När Bengt Westerberg, den forne socialministern
som snart fyller 70 år, svarar på frågan var han tror sig
vilja bo när han blir gammal, säger han att det inte går
att tänka sig hur man ska bo den sista tiden. Det är
helt absurt att planera för terminalstadiet, säger han.
tema |
Hem – ljuva hem
årgång 27
2 Ledaren: Hem ljuva… vårdhem.
Äldre i Centrum är en nationell tidskrift för
aktuell äldreforskning som utkommer fyra
gånger per år. Varje nummer har ett huvud­
tema. Förutom studier om åldrandet finns även
reportage, recensioner, lästips med mera.
4 i korthet.
Finansiärer
Stiftelsen Stockholms läns
Äldrecentrum (tidskriftens ägare).
ARC (Aging Research Center).
FAS (Forskningsrådet för
Arbetsliv och Socialvetenskap).
Svenskt demenscentrum.
Samarbetspartners
SGS (Sveriges Gerontologiska Sällskap).
Riksföreningen för sjuksköterskan inom
äldrevård.
Nationellt kompetenscentrum Anhöriga.
Riksföreningen för Åldrandeforskning.
6 De äldre flyttar hem Sven Erik Wånell tittar drygt 10 år tillbaka
och har funderingar inför framtiden.
10 Framtidens omsorgsboende inspirerar i dag. Besök på tre visnings­
lägenheter i Stockholm. Av Jonas Nilsson.
13 Vården flyttas hem – vad händer då? Av docent Lennarth Johansson.
15 ”Till syvende och sist handlar det om bemötandet”. Intervju med
tidigare socialminister Bengt Westerberg. Av Inger Raune.
17 Hur gör byggnaden mest nytta? Intervju med arkitekt
Johanna Holm Bodin. Av Inger Raune.
18 Läs mer: tips om böcker som handlar om att bygga för äldre människor.
19 Arkitektur för ett värdigt liv i särskilt boende. Av Catharina Nord,
arkitekt och docent vid Linköpings universitet.
Redaktion
Inger Raune, chefredaktör & ansvarig utgivare.
Jonas Nilsson, redaktör.
Hasse Bergman, layout.
Britt­Marie Gulbrandsen, administratör.
21 Inflytande och delaktighet. Om genomförandeplaner. Av forskarna
Marie Ernsth Bravell och Martina Boström, Hälsohögskolan i Jönköping.
Redaktionsråd
Lars Andersson, professor i gerontologi,
NISAL, Linköpings universitet.
Lennarth Johansson, docent, forskare vid
Aging Research Center (ARC) och utredare vid
Socialstyrelsen.
Miia Kiivipelto, professor i klinisk geriatrisk
epidemiologi, KI, Karolinska Institutet.
Ethel Lanesjö, senior redaktör.
Eva von Strauss, docent och direktör för
Vård & Omsorgsverksamheterna,
Stiftelsen Rödakorshemmet.
Anna Whitaker, docent i socialt arbete,
NISAL Linköpings universitet & Ersta Sköndal
högskola.
26 Olika förutsättningar i glesbygd. Intervju med professor Yngve
Gustafson, Umeå universitet. Av Inger Raune.
Omslagsbild: iStock Photos.
Tryck: Kaigan, Sundbyberg 2013.
ISSN 1653­3585.
Adresser
Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm,
tfn: 08­690 58 00, fax: 08­690 68 89,
e-post: [email protected]
Hemsida: www.aldreicentrum.se
Webbkod: migration
Prenumeration
275 kr/år, inkl moms.
Pensionärer & studenter: 150 kr/år.
Kontakta Pressdata, tfn: 08­799 63 70,
e­post: [email protected]
Annonser
För prisuppgifter och andra
annonsfrågor kontakta:
Bengtsson & Sundström Media,
tfn: 08­10 39 20, fax: 08­10 39 15,
e­post: efva.bengtsson@bs­media.se
Nästa nummer av Äldre i Centrum kommer
den 27 september 2013. Annonsstopp 28 augusti.
24 Det är bara att finnas till. Distriktsläkare Jesper Poucette beskriver
sitt arbete i den kommunala hemsjukvården i Lidköping. Av Inger Raune.
28 Hemtjänst i förändring. Intervju med professor Stina Johansson,
Umeå universitet. Av Jonas Nilsson.
31 Välfärdsteknologi i bostaden. Av Raymond Dahlberg från Hjälp­
medelsinstitutet.
34 Tekniska lösningar viktiga i äldres vardag. Av forskarna Maria Haak
och Susanne Iwarsson vid Lunds universitet.
36 ”Vilket ansvar en fick ta”. Intervju med 95­åriga Signe Svensson
som tidigare varit hemsyster. Av Inger Raune.
37 Gammelgården. Teckning av Kristoffer Dahl.
38 Recension: Hemsystern – ett äreminne. ”Som en syster till hemmet”,
författare Kerstin E Wallin. Av Gerdt Sundström.
39 Insändare: Jag är inte rädd för demens – bara för fel bemötande
och behandling! Av Silviasyster Jarek Raubo.
40 Recension: Ungdomens källa på spåren. ”Åldrandets gåta.
Vetenskapen som förlänger ditt liv”, författare Henrik Ennart.
Av Gerdt Sundström.
42 ”Detta hade aldrig hänt mig om jag varit yngre”. Enkät om ålderism
från SPF – Sveriges pensionärsförbund. Av Lars G Nilsson, professor
emeritus.
44 Lästips.
45 Nya avhandlingar. Kalendarium.
46 Information från Äldreforskningens Hus.
48 Information från Nationellt kompetenscentrum Anhöriga.
50 Information från Svenskt demenscentrum.
54 Krönikan: På mammas äldreboende.
Av Solveig Ternström.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
3
Av Kommunals medlemmar vill var femte inte
arbeta kvar inom äldreomsorgen om tre år.
Det visar förbundets medlemsundersökning.
Bland unga 18–23 år inom hemtjänsten vill
nästan hälften byta yrke och bransch. Under­
sökningen visade också att en stor andel av
personalen inte hinner ta rast.
– Det är en tydlig indikator på en pressad
arbetssituation som innebär en sämre om­
sorg, säger Kommunals ordförande Annelie
Nordström. n
Ökning av privat hemtjänst
och särskilt boende
Både andelen privat utförda hemtjänsttim­
mar och andelen platser i privat drivet särskilt
boende ökar, enligt statistik från 2012. Privata
utförare stod för 23 procent av hemtjänsttim­
marna. 2007 var andelen 13 procent. 21 pro­
cent av dem som bodde i särskilt boende
fanns hos privata utförare, fem år tidigare var
andelen 14 procent. n
Snabbt och långsamt
på akuten
Äldre personer får träffa läkare på akuten
tidigare än andra, samtidigt som de över 80 år
i snitt vistas på akuten ungefär 20 minuter
längre än andra åldersgrupper. Det visar en
utvärdering från Socialstyrelsen.
– De äldre bedöms av läkare tidigare än
andra men blir kvar på akuterna längst, trots
att de flesta sedan ändå måste läggas in på
sjukhuset för fortsatt vård. En fjärdedel av
akutmottagningarna har infört snabbspår så
att de mest sjuka äldre direkt kan slussas till
rätt plats. Fler borde följa deras exempel,
säger Mats Granberg på Socialstyrelsen. n
Prisad för Åldrandets gåta
Författaren till boken Åldrandets gåta Henrik
Ennart tilldelas 1 juni Eric Forsgrens pris för
engagerad och insiktsfull journalistik om
Alzheimers sjukdom. Han får priset för att han
lyckas förmedla en positiv bild av åldrandet.
Enligt prisjuryn gör Henrik Ennart sina läsare
mer upplysta, kunniga och inspirerade: ”Trots
det allvarliga ämnet lyckas han förmedla en
tilltro till forskningens förmåga, och ge den
enskilde läsaren verktyg att påverka den ofta
dystra bilden av åldrandet och demens­
sjukdomarna.” n
!
Se recension sid 40
4
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
I stället för hemtjänst:
robot?
En robot som ska hjälpa äldre att
hämta medicinen eller larma grannen om man trillar utvecklas just
nu inom ramen för ett EU-projekt.
Inom sex år hoppas man att den
ska kunna köpas eller hyras.
roboten som ett komplement till hemtjänsten – ett stöd
som alltid är villig att hjälpa till och
som bidrar till ökad trygghetskänsla,
säger Susanne Frennert, doktorand i
rehabiliteringsteknik vid Lunds tekniska högskola, lth, som ser till att
roboten utformas så att den möter
användarens behov.
Roboten ska kunna hjälpa till vid
fallolyckor, yrsel, problem med att
böja sig. Den ska samtidigt möta individuella behov, som att anpassa sig till
hur frågvis den ska vara och lära sig
var viktiga föremål brukar finnas.
Forskarna har undersökt hur brukare
önskar interagera med roboten. Nästa
år börjar tester i äldre människors
hem.
– Till en början är flera skeptiska.
Men ganska snart skiftar nästan alla
attityd. De vill verkligen kommunice-
– Man kan se
ra med roboten och gör det som med
en medmänniska, säger Susanne
Frennert.
Prislappen på Hobbit, som roboten
kallas, förväntas bli omkring 100 000
kr. Hobbit har en griparm, vilket annars bara finns på robotar i miljonklassen. Den instrueras med tal, men
man kan också använda en pekskärm.
Tekniken har huvudsakligen utvecklats vid Wiens tekniska universitet
som också koordinerar projektet. n
Bertil Granetoft
testar roboten.
KommuNiKatioNsavdelNiNgeN lu
Var femte vill inte
arbeta kvar
Bristande ansvar i kvalitetsa
Ansvariga för hälso- och sjukvården
och socialtjänsten måste bli bättre
på att utreda händelser och arbeta
hårdare med systematiskt kvalitetsarbete för att förebygga skador och
missförhållanden. De slutsatserna
dras i Socialstyrelsens årliga tillsynsrapport till regeringen.
sammanfattar den tillsyn som genomfördes under
2012. Tillsynens uppdrag är att upptäcka
och påtala brister i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Till uppdraget
hör även att granska om vården och om-
socialstyrelsens rapport
sorgen uppfyller lagkrav, håller en god
kvalitet och är säker för den enskilde.
– Vi ser genomgående brister i vårdens
och omsorgens kvalitetsarbete. De som
ansvarar för vård och socialtjänst tar inte
heller sitt fulla ansvar för att se till att alla
medarbetare följer de regler som styr
verksamheten, säger Kerstin Hammar,
projektledare och utredare.
Under 2012 fick Socialstyrelsen in
2 143 anmälningar enligt lex Maria. Det
är anmälningar som vårdgivare är skyldiga att göra om händelser som har
medfört eller hade kunnat medföra en
allvarlig vårdskada. Socialstyrelsen fick
I stället för hemtjänst:
Rut?
Flexibilitet och möjlighet till självbestämmande är två skäl till att
äldre väljer hushållsnära tjänster
med RUT-avdrag istället för offentligt finansierad äldreomsorg.
centralbyrån är
personer 65 år eller äldre den grupp i
samhället som i störst utsträckning
använder rut-avdrag: 36 procent av
alla avdrag 2010 gjordes av dem.
Rebecka Falk och Erica Risberg har i
sitt examensarbete på Socialhögskolan i Stockholm undersökt äldre personers erfarenheter av att använda sig
av rut. De har bland annat intervjuat
äldre personer med förhållandevis
små hjälpbehov och som använde
tjänsterna i relativt liten utsträckning,
främst till hushållssysslor. För dem
framstod tjänsterna som mer attraktiva än biståndsbedömd hemtjänst,
trots att ingen av dem hade tidigare
erfarenhet av offentligt finansierad
äldreomsorg.
– Inflytande och självbestämmande
framhölls som särskilt positivt. De gav
enligt statistiska
även uttryck för en bristande tillit
gentemot den offentligt finansierade
äldreomsorgen, säger Rebecka Falk.
Pär Schön, forskare vid Äldrecentrum och Aging research center, var
handledare för examensarbetet.
Han hoppas på en möjlighet att göra
en mer omfattande studie av hur
äldre personer använder sig av rutavdraget.
– En intressant socialpolitisk fråga
är hur rut förhåller sig till den offentliga äldreomsorgen. Använder de äldre sig av avdraget som ersättning för
eller komplement till offentlig äldreomsorg, eller både och?
Erica Risberg säger att från politiskt
håll har man slagit fast att omsorgen
ska vara tillgänglig efter behov och
inte efter köpkraft.
– Samtidigt ges äldre personer med
ekonomiska resurser möjligheten att
genom rut-avdraget köpa sig självbestämmande och flexibilitet medan övriga hänvisas till den biståndsbedömda hemtjänsten. n
sarbetet
även in 1 044 lex Sarah-anmälningar.
Det är anmälningar som medarbetare
som fullgör uppgifter inom socialtjänsten är skyldiga att lämna och
som rör missförhållanden och risker
för missförhållanden.
– Vi kan konstatera att många av
anmälningarna enligt lex Maria och
lex Sarah inte håller måttet. Utredningarna saknar en redogörelse av de
bakomliggande orsakerna till en viss
händelse. Framför allt saknar utredningarna en bedömning av risken för
att något liknande skulle kunna ske
igen, säger Kerstin Hammar.
Antalet klagomål på hälso- och
sjukvården från patienter och närstående ökade under 2012 till 7 123, vilket
är 400 fler jämfört med året innan.
Runt en tredjedel av klagomålen
ledde till att Socialstyrelsen riktade
kritik. Vanligast var att myndigheten
slog ned på felaktiga eller missade
diagnoser och behandlingar.
Tillsynsrapporten för 2012 är den
sista från Socialstyrelsen. Den 1 juni
tar nybildade Inspektionen för vård
och omsorg, ivo, över ansvaret för
tillsynen. n
Snabbt svar på trygghetslarm
ingen garanti
Äldre med larm har enligt Äldreguiden olika
förutsättningar att känna sig trygga. 43 pro­
cent av kommunerna garanterar larmsvar
inom fem minuter men 46 procent lämnar
ingen tidsgaranti.
– Det är viktigt att veta hur snabbt man
kan få hjälp. Samtliga kommuner borde våga
införa en tidsgaranti, säger projektledare
Marianne Lidbrink på Socialstyrelsen.
Äldreguiden riktar sig till äldre med behov
av vård och omsorg och deras anhöriga. n
Stora gerontologipriset
till Lars Andersson
Lars Andersson, professor i åldrande och
äldre, är mottagare av Stora gerontologipriset
2013. Han har under flera decennier bidragit
till att sätta studier av äldre, åldrande och
äldreomsorg på agendan och bidragit till att
kasta omkull flera myter om äldre och åldran­
de. Priset delas ut av Sveriges gerontologiska
sällskap sedan 2003. Den 20 september
håller Lars Andersson sin prisföreläsning
”Ojämlikt att vara äldre – ojämlik ålderdom”. n
Nedgång i hjärtkärlsjukdom
ger mindre risk för demens
Från oktober blir det möjligt att i förväg få
veta om Försäkringskassan beviljar ekonomisk
ersättning för planerad utlandsvård. Det är
innebörden av ett regeringsförslag som kan
förenkla bland annat för dem som söker sig
utomlands för rehabilitering. En patient har
rätt till ersättning för kostnader till följd av
vård i ett annat land inom EU/EES om
patienten skulle ha fått vården bekostad
i Sverige. Förslaget bygger på ett EU­direktiv
och förväntas börja gälla 1 oktober 2013. n
Fler äldre svenskar i framtiden
En ny studie från SNAC­K­projektet visar att
risken att insjukna i demens tvärt emot vad
många tidigare antagit kan ha minskat de
senaste 20 åren. Minskningen sammanfaller
med en generell nedgång när det gäller hjärt­
kärlsjukdom, sannolikt beroende på bättre
behandling och preventiva insatser.
– Minskningen av demensrisk är något
positivt. Men det är viktigt att komma ihåg
att antalet personer med demenssjukdom
kommer att fortsätta öka i världen, säger
professor Laura Fratiglioni, föreståndare
för SNAC­K. n
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
5
Bara cirka fem procent av dem som är 65 år och äldre bor i någon
form av särskilt boende (servicehus, vård­ och omsorgsboende).
Sven Erik Wånell, utredare och tidigare chef vid Äldrecentrum,
tittar drygt 10 år tillbaka och har funderingar inför framtiden.
– När man alltjämt är för frisk för att flytta till ett vård­ och
omsorgsboende, men inte känner sig trygg i sitt hem, vart ska
man då flytta?
De äldre
flyttar hem
detta har blivit möjligt bland annat
tack vare mer lättskötta bostäder och
tillgängliga bostadsområden. I kommittébetänkandet Bo på egna villkor
(sou 1984:78) framhölls att ”vi står
alltså inför en möjlighet att mera allmänt utveckla vårdformer som ersätter de institutioner som bygger på en
annan tids syn på omsorgen om gamla, sjuka och handikappade. […] Den
nya vårdideologin måste därför förenas med principen att alla människor,
oberoende av sina behov av vård, omvårdnad och service, har rätt till en
6
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
bostad med god tillgänglighet och
god utrymmes- och utrustningsstandard i en miljö som ger förutsättningar
för ett aktivt deltagande i samhällslivet.”
Man vill gärna bo kvar. Flyttar man
så kan det vara för att villan man bor i
blivit för tungarbetad och man behöver något mer lättskött. Enligt Statistiska centralbyrån bodde vid mitten av
2000-talet cirka 65 procent av de yngre
pensionärerna, upp till 75 år, i småhus.
Ett bostadsområde mår bra av en
viss grad av kontinuitet, det tar tid att
”höra till”. Det behövs andra i samma
ålder och sociala situation att knyta an
till. Vidare krävs det platser där man
uppfattar att man kan mötas. Trapphus och entréer är viktiga, men ofta
outnyttjade, ”sociala rum”. Den lokala
butiken är ett annat exempel – givet att
den inte konkurrerats ut av den stormarknad dit den billöse äldre inte kan
ta sig.
»det handlar om ett komplext samspel mellan
miljö och det sociala stöd den enskilde får av
familj, grannar och kommun.«
Andelen småhusboende bland de
äldsta, 75 år och däröver, var relativt
låg men stigande.
Att bo kvar kan vara ett klokt val.
Bostaden har en betydelse för hälsa
och välbefinnande, särskilt i hög ålder.
Det handlar om ett komplext samspel
mellan miljö och det sociala stöd den
enskilde får av familj, grannar och
kommun. Ett stort antal svenska studier under 1980- och 1990-talen har
visat att i områden där man levt länge
och där omsättningen av boende är
låg känner en majoritet av de äldre
sina grannar, och kring hälften av de
äldre umgås med grannar.
att uppleva sitt boende meningsfullt och att kunna klara sin vardag genom en bra bostad är relaterat till ett
hälsosamt åldrande. Det finns ett naturligt samband mellan att bo tillgängligt och klara sig själv. Är då det rationella valet att i god tid flytta till en
tillgänglig och lättskött bostad? Om så
är fallet är det nog vanligare att vara
irrationell. Man bor som sagt gärna
kvar där man levt sitt liv, där man känner sig hemma, där en del av ens identitet finns. Och det kan säkert vara ett
klokt val. Särskilt tydligt blir det när en
person drabbas av en demenssjukdom.
Bostaden kan då vara en hjälp att hålla
t
V
ar kommer de äldre att bo? Så
löd en planeringsfråga som ställdes av nordiska ministerrådet
strax före millennieskiftet. Svaret då
från den norske sociologen Svein Olav
Daatland blev att framtidens äldreboende vanligen är det där de äldre redan
bor. Det har nu gått ungefär 15 år sedan
dess, och vi har facit. I grova drag fick
Daatland rätt. Under 2000-talet har de
äldre inte annat än marginellt blivit
”snowbirds” och flyttat till varmare
länder. Inte heller har de i någon större
utsträckning flyttat till seniorboenden.
Flytten till vård- och omsorgsboende
har kommit allt senare i livet. Bara
cirka fem procent av dem som är 65 år
och äldre bor i någon form av särskilt
boende (servicehus, vård- och omsorgsboende).
Sven Erik Wånell är
utredare och tidigare
direktör för Stiftelsen
Äldrecentrum.
ÄO
Dagarna
Boka tidigtrabatt:
Boka före 28
juni
3 790:- exkl.
moms.
(pris därefte
r
4 290:- exkl.
moms)
ÄL
LD
DR
RE
EO
OM
MS
SO
OR
RG
GS
SD
DA
AG
GA
AR
RN
NA
A
Ä
S
ST
TO
OC
CK
KH
HO
OL
LM
MS
SM
MÄ
ÄS
SS
SA
AN
N ,, Ä
ÄL
LV
VS
S JJ Ö
Ö
2
24
4 –– 2
25
5 O
OK
KT
TO
OB
BE
ER
R 2
20
01
13
3
Tema: Livet som gammal
Syftet med Äldreomsorgsdagarna är att skapa en mötesplats för olika
yrkeskategorier inom äldreomsorgen. Här kan ni få impulser, idéer, ta del av
varandras erfarenheter och knyta nya kontakter under två fullmatade dagar.
För att möjliggöra detta bygger konferensen på parallella spår.
Spår a Arbetsledning
Spår B Kommunal hälso- och sjukvård
Spår C Förebyggande och rehabilitering
Spår D Äldres behov
Spår e Social omsorg
Spår F Övergripande frågor
a n m ä L a n o C h m e r i n F o r m aT i o n h i T Ta r D u p å
w w w. g o T h i a F o r T B i L D n i n g . S e
HEMMET
HÖGSKOLA
Nordiska Vårdkonferenser på
Sophiahemmet Högskola.
2-dagarskonferenser för personal
inom vård och omsorg
NODEM 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
DEMENSVÅRD
Trygghet för personer med demenssjukdom. Två dagar med fokus på etik och
säkerhet för dig som arbetar inom vård och
omsorg.
Speciellt för undersköterskor, vårdbiträden
och anställda inom hemtjänst och äldreboenden.
22-23 aug 2013
NODI 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
DIABETESVÅRD
Diabetesteamet – ökad samverkan för god
vård. En tvådagarskonferens med fokus på
att stärka diabetespatienten och partnerskapet med patienten.
9-10 sep 2013
NOHJ 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
HJÄRTSJUKVÅRD
Från öppenvård till palliativ vård.
19-20 sep 2013
NOGA 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
GASTROINTESTINAL ENDOSKOPI
Framtidens sjuksköterska inom endoskopiverksamhet.
26-27 sep 2013
NOÄL 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
ÄLDREVÅRD
Vilka framtidsvisioner finns och vad görs
för att möta de komplexa och växande
behoven inom vården av våra äldre.
3-4 okt 2013
NODE 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
DEMENSVÅRD
Demensvård i utveckling – den legitimerade vårdpersonalens ansvar?
22-23 okt 2013
NOAM 2013 - NORDISK VÅRDKONFERENS OM
AMBULANSSJUKVÅRD
Vård av våra yngsta och äldsta ur ett prehospitalt perspektiv.
28-29 nov 2013
Till varje konferens är experter inom respektive
fokusområde inbjudna som föreläsare, och
konferenserna hålls på Sophiahemmet Högskola i
Stockholm. T-bana: Tekniska Högskolan
För mer information och anmälan,
se vår hemsida:
www.shh.se
Välkommen!
8
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
SOPHIA
ihop jaget, och underlätta vardagen,
med alla dess väl invanda handlingar.
Att flytta till sommarstugan kan ses
som motsatsen till hur man bör planera sitt boende när man är mellan 60
och 70. Men om sommarstället ger
sysselsättning så bidrar den till både
god motion och meningsfylldhet. Då
kan det rationella valet vara att bosätta
sig lite obekvämt. När man är 65 kan
man ha 20 friska år framför sig, och det
kan vara klokt att planera för dem.
Den dag kommer dock för de allra
flesta då livet tar emot. Kroppen orkar
inte som förr. Vänner har dött. Otryggheten kan smyga på. När man alltjämt
är för frisk för att flytta till ett vårdoch omsorgsboende, men inte känner
sig trygg i sitt hem, vart ska man då
flytta?
i en studie i Stockholm 2007, gjord av
Äldrecentrum, svarade nästan en fjärdedel av stadens äldre invånare som
hade hemtjänst att deras vardagsliv
skulle förbättras om de fick möjlighet
att flytta till en annan bostad. Hälften
av dem som ville byta bostad önskade
få flytta till ett servicehus, där de hoppades kunna få större trygghet och
mer hjälp och omvårdnad.
Motiven för att flytta bland de då
intervjuade var ofta att man hade svårt
att gå och förflytta sig, vilket begränsade livsutrymmet och gjorde vardagen besvärlig. Det framkom i intervjuerna att de äldre ville bo så att de
kunde klara mer själva. De ville också
ha något mer. De tänkte sig att servicehuset skulle kunna ge det, till exempel
genom restaurang och annan service
som fot- och hårvård. Vidare såg man
fram mot gemensamma aktiviteter i
gemensamma utrymmen och tryggheten i att det finns personal tillgänglig. Man ville möta andra människor.
på 1960-talet byggdes de första service-
husen. Trygghet skulle förenas med
frihet och självständighet. Servicehusen var tänkta att ge en god boendestandard för äldre som inte hade så
stora behov av service och vård. Den
dagen man behövde hjälp med service-
insatser eller personlig omvårdnad så
fanns personalen nära, i huset.
Efterhand kom servicehusen dock
att förbehållas personer som inte klarade att bo kvar i sitt hem. En uppgift
många servicehus inte var byggda för.
Arbetsmiljökrav har lett till att många
servicehus har avvecklats, och en del
har då ändrats till seniorbostäder.
Utvecklingen av seniorbostäder har
varit snabb, och det är kommunernas
allmännyttiga bostadsföretag som dominerar nybyggnationen. Seniorbostäder har sedan 1920-talet växt fram
successivt vid sidan om det lagreglerade äldreboendet. Med seniorboende
avses vanliga bostäder för äldre som
inte förmedlas efter behovsprövning
och biståndsbeslut. Det finns ingen
fastställd definition vad som ska anses
vara ett seniorboende. Vissa gemensamma nämnare finns dock. En är att
bostäderna är reserverade för äldre, en
vanlig nedre åldersgräns är 55 år. En
annan är att där erbjuds tillgängliga
och bekväma bostäder. Oftast finns
gemensamhetsutrymmen. Det kan ibland finnas särskild service knuten till
boendet.
den senaste kartläggningen av Sveriges kommuner och landsting (skl)
visar att det 2011 fanns seniorbostäder
i två tredjedelar av landets kommuner.
Antalet lägenheter var det året cirka
32 600. En dryg fjärdedel av dessa
seniorbostäder hade tidigare varit särskilda boenden (servicehus). För 10 år
sedan var antalet lägenheter i seniorbostäder cirka 10–12 000. Enligt en
kartläggning 2012 av Boverket planerar kommunerna ytterligare 4 800
lägenheter under 2012 och 2013, merparten genom nybyggnation, men
även genom fortsatt omvandling av
servicehus till seniorboende. En snabb
ökning, men ändå en marginell del av
bostadsbeståndet för äldre, cirka två
procent av äldrehushållen bor i seniorboende.
Under 2000-talet har äldre, omoderna servicehus och vård- och omsorgsboenden avvecklats i snabbare
takt än det tillkommit nya. Det har
»det är inte givet att det kloka valet är att vara ”proaktiv”
och tidigt flytta till ett funktionellt boende. det kan vara
minst lika klokt att bo kvar trots att boendet innebär mer jobb,
till exempel en trädgård att sköta.«
inneburit att färre bor i särskilt boende,
vilket väckt oro för att äldre med behov av ett tryggt boende inte får det.
Även med mer tillgängliga bostäder,
utbyggd hemtjänst och hemsjukvård
dygnet runt så kan otryggheten bli en
plågsam realitet. En närliggande tanke
kan då vara att bygga speciella trygghetsbostäder. Något regeringen sedan
2010 stödjer med investeringsbidrag.
introducerades 2008 av Äldreboendelegationen. Det behövs en boendeform,
menade delegationen, mellan ordinärt
och särskilt boende för äldre personer
som känner sig otrygga, oroliga och/
eller isolerade i det ordinära boendet
– ett boende med god tillgänglighet
och som erbjuder möjligheter till gemenskap och vissa personalinsatser
som en tillgång för alla boende.
I skls kartläggning 2011 uppgav
kommunerna att de hade cirka 3 350
bostäder som uppfyllde kraven för investeringsstöd för trygghetsbostäder.
Enligt Boverkets kartläggning 2012
hade 117 kommuner planer på att bygga totalt drygt 4 000 trygghetsbostäder. Nyproduktion står för 54 procent,
omvandling av bostäder i särskilda
boendeformer för äldre står för cirka
30 procent och resterande knappt 20
procent förväntas tillkomma genom
ombyggnad.
begreppet trygghetsbostad
det finns ännu ingen kunskap om
trygghetsbostäderna faktiskt ger en
ökad trygghet. Av Boverkets enkät
2012 framkommer stora skillnader
mellan vad som erbjuds och inte erbjuds, mellan olika trygghetsboenden.
Framför allt erbjuds måltider, samvaro
och aktiviteter. Tillgången till personal
varierar från 1–2 timmar upp till 5 eller
fler timmar per dag. Personalen stödjer
de boende i aktiviteter som anordnas i
gemensamhetslokalen. Det förekommer också att man erbjuder praktisk
hjälp i hemmet. Andra former av stöd
som förekommer är hjälp med myndighetskontakter och att personalen
utgör ett socialt stöd.
givet att det kloka valet är
att vara ”proaktiv” och tidigt flytta till
ett funktionellt boende. Det kan vara
minst lika klokt att bo kvar trots att boendet innebär mer jobb, till exempel
en trädgård att sköta. Det ger naturliga
tillfällen till motion och ett innehåll i
vardagen. Detta givet att det finns ett
det är inte
utbud av olika slag av trygga boendeformer den dagen man faktiskt behöver det.
Det ställer krav på kommunerna att
i sin planering leva upp till det socialtjänstlagen föreskriver, ”att verka för
att äldre människor får möjlighet att
leva och bo självständigt under trygga
förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med
andra”. n
SVeN eRIK WåNeLL
… färre bor i särskilt boende, vilket
väckt oro för att äldre med behov av
ett tryggt boende inte får det.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
9





Framtidens omsorg










På Södermalm i Stockholm driver Hjälpmedelsinstitutet
tillsammans med det kommunala omsorgsbostadsföretaget
Micasa en nationell inspirationsmiljö med bostäder för
personer med funktionsnedsättning.







































10
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
K
ring ett gemensamt trapphus, lite
undanskymt beläget i nittiotalsbebyggelsen väster om Södra
stationsområdet i Stockholm, ligger
den nationella inspirationsmiljöns tre
visningslägenheter. Den första är en
”vanlig” lägenhet, som anpassats för
en person med kognitiv funktionsnedsättning, till exempel någon med
stroke eller begynnande demens. Man
tänker sig att personen får hjälp med
ekonomi eller städning men i stor utsträckning bor och klarar sig själv. En
intilliggande vård- och omsorgslägenhet – med tänkt tillgång till personal
och en matsal som man går och äter i
– skiljer sig egentligen inte så mycket
utseendemässigt. Men om man tittar
närmare saknas ordenligt kök, medan
det däremot finns en taklift och fler ergonomiska anpassningar i bland annat
badrummet. Inspirationsmiljöns tredje
del är en visningslokal ”för teknisk utveckling i framkant”, med möjlighet till
specialvisningar och att genomföra utbildningar. Lägenheterna är mest
fokuserade på kognitiva hjälpmedel,
men innehåller också produkter som
hjälper fysiska funktionsnedsättningar.
– Det är inom kognitionsområdet
som man behöver utveckla och sprida
kunskapen, säger Elisabeth Lagerkrans som visar runt i lägenheterna.
Hon är arbetsterapeut och har tidigare
rgsboende inspirerar i dag
omsorgslägenheten finns
ett särskilt, mjukt fallskyddsgolv – från
början utvecklat för Nasas astronauter.
I den mer standardbetonade lägenhetens
sovrum ligger en heltäckningsmatta för att
bidra till ljuddämpningen. Särskild omsorg har lagts vid ljusdesignen, vilken har
gjorts
tillsammans
med forskare på kth.
– Det ska vara rätt
ljuskällor på rätt ställen, som inte ger reflexer eller bländar,
säger Elisabeth Lagerkrans.
Allt ljus och ljud
kan styras med hjälp
av en modern läsplatta, som kan anpassas
Vård­och omsorgsboende
från att ge grundlägmed hygglig hemkänsla.
gande trygghetsfunktioner till avancerad
nivå med rika möjligheter till individuell
styrning. Ett nyckelbegrepp är ordning
och reda för att underlätta att hitta och
komma ihåg var saker finns. Det kan
till exempel göras med märkning eller
bilder över var saker har sin plats. Lägenheterna är också utformade för att
ge bra arbetsmiljö om det behövs personal i bostaden.
i vård- och
program på Karolinska institutet.
Både vår och höst 2013 planeras öppet
hus för allmänheten.
– Vi har också en del utländska besök, politiker och forskare bland annat, säger Elisabeth Lagerkrans.
Många av produkterna har tagits in
från projekt som Hjälpmedelsinstitutet stått bakom och där man sett att de
fungerat – åtminstone för några brukare. Andra saker har köpts in för att
framstå som spännande att visa.
– Många produkter är bra för några
men inte för alla.
Det är individuellt vilka behov, förmågor och intressen man har och skiljer sig åt när det gäller vilka produkter
och teknikstöd som
passar olika individer. Elisabeth Lagerkrans
understryker namnet inspirationsmiljö.
– Vi försöker få
besökarna att tänka
i andra banor utan
att tala om att det
ena är rätt och det
Guiden Elisabeth Lagerkrans visar ett
så kallat kedjetäcke, som har börjat an­
vändas de senaste åren. Insydda kedjor
ger tyngd åt täcket och förmedlar en
känsla av omfamning, som kan ge
avslappning och förstärkt upplevelse
av kroppens gränser för personer med
kognitiv funktionsnedsättning. Finns
även i variant med insydda små bollar.
t
arbetat mycket med bostadsanpassningar och utprovning av hjälpmedel.
Robotsälen Paro, böcker, hjälpmedel och presenter
inspirationsmiljön
invigdes i slutet av 2012 och visningar
har gjorts sedan januari 2013. Det är
främst beslutsfattare på olika nivåer,
personal som arbetar med hjälpmedel
eller tillgänglighet och boenden som
kommer, men även en del studenter
– i allt från arbetsterapi till magister-
den nationella
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
11
t
andra fel. Vi vill att man går hem och
tänker nytt, men kanske tar med sig
lite inspiration härifrån, säger hon.
anpassning av en lägenhet kan göras
väldigt individuell. Men mer avancerade it-applikationer där man får påminnelser om medicinering eller styr
ljuset är det oklart vem som ska betala
och ansvara för. Lösningar för framtidens boende finns. Frågan är om notan ska hamna hos stat, landsting,
kommun – eller den boende själv. n
JONAS NILSSON,
text ock bild
Höj­ och sänkbar toalett.
Rören för el som löper längs
väggen fungerar också som
balansstöd.
Påminnelser kan göras digitalt eller enligt
den så kallade dörrmattemodellen.
För Bengt är borta bra
men hemma bäst.
Med Alleato Trygg i hemmet klarar Bengt, trots sin
demens, att bo själv.
Trygg i hemmet är ett tekniskt helhetskoncept för privata hem och
omsorgboende, som möjliggör för drabbade personer som Bengt att
tryggt och säkert klara sig bättre själv. Trygg i hemmet ger ett friare
liv såväl för användaren som för anhöriga, samtidigt som behovet av
hjälp utifrån minskar.
Trygg i hemmet bygger på ett enkelt och användarvänligt system
med sensorer som via ljud, ljus, bilder och rörelse sänder påminnelser och information till användaren. T.ex. påminner om läkarbesök,
att stänga av spisen eller att ta sin medicin. Det går även varningar
och larm till personal när användaren själv inte klarar av påminnelsen. Systemet anpassas individuellt och kan lätt omprogrammeras
vid behov. Kontakta oss, så berättar vi mer.
Alleato Trygg i hemmet. För ett bättre liv.
08-550 65 990 I www.alleato.se
12
00 alleato_anhorignytt_210x120mm.indd 1
äldre i ceNtrum 2•2013
2013-05-08 15.42
Vården flyttas hem
– vad händer då?
Lennarth Johansson är
forskare vid ARC (Aging
Research Center) och utredare
vid Socialstyrelsen.
Drivkraften bakom kvarboendepolitiken och avinstitutionaliseringen är främst ekonomisk. Sluten vård eller institutionsvård av alla slag är betydligt mer kostsam än öppen vård och
vård i hemmet. Men det finns en gräns när vård i hemmet
inte längre är kostnadseffektiv utan blir både inhuman och
ineffektiv.
för det andra har kvarboendepolitiken, inte minst inom vården och omsorgen om de äldre medfört att 20 000
institutionsplatser har försvunnit det
senaste decenniet. Under 1990 talet
skedde också en lagreglerad avveckling av de så kallade vårdhemmen (eller anstalterna) för utvecklingsstörda.
Likaså har cirka en tredjedel av vårdplatserna inom den specialiserade
psykiatrin försvunnit från 1990-talets
början fram till dags dato. Det har
inneburit att vården av äldre och långvarigt sjuka, vård i livets slut, vård av
psykiskt sjuka, liksom omsorgen om
funktionshindrade nu i ökande grad
har hemmet som bas.
Scenbytet är en del i och konsekven-
gänglighet som långt ifrån alla bostäder har. För dem som behöver mycket
omsorg och tillsyn, kan det faktum att
vården flyttar hem också innebära att
hemmet institutionaliseras. Denna
upplevelse förstärks av att bostaden
»vad blir nästa steg? kameraövervakning i hemmet?
det har redan tagits upp som en idé i lycksele där
kommunen säger sig vilja ersätta hemtjänstens
nattpatruller med kameraövervakning.«
ser av andra samtida förändringar i
samhället. Den medicinska utvecklingen möjliggör i stigande grad att
diagnostik, provtagning behandling,
vård och omsorg som tidigare gavs på
sjukhus, nu utförs i hemmet. Modern
informationsteknik – sensorer som
kan lagra och skicka data om hälsotillståndet – gör det möjligt att i ökande
grad ha kontakt med vården från hemmet och för vården att ha kontakt med
patienten.
trots den fortgående utvecklingen
av boendestandarden är det inte givet
att våra hem, hus eller lägenheter är
utformade för att fungera som en vårdplats. Vård i hemmet kan innebära
krav på utrymme, standard och till-
kanske måste byggas om för att bättre
fungera som vårdplats. Det kan behövas medicinteknisk utrustning och till
exempel ett blöjförråd som sammantaget gör att hemmet mer liknar en
institution än ett hem.
hjälp kan det
innebära att personal kommer hem
flera gånger per dygn. Kanske det yttersta beviset på att ”mitt hem är inte
min borg” längre, är det faktum att
man tvingas lämna ifrån sig nycklarna
till sin bostad för att vårdpersonalen
ska kunna ta sig in utan hjälp. Även
om nycklarna i framtiden byts ut mot
elektroniska nycklar kanske upplevelsen att detta inte längre är mitt hem
består?
behöver Man Mycket
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
D
e senaste decennierna har det
skett en gigantisk förändring av
vårdlandskapet i Sverige. Vård
och omsorg har flyttats ut från institutionerna och in i våra hem, vår vardag
och våra liv.
Utvecklingen har gått i två parallella
och delvis sammanflätade spår. För
det första har vårdplatserna på sjukhus
halverats under de senaste 20 åren.
Det har inneburit att alla typer av vård
och omsorg, oberoende av kön, ålder,
diagnos eller funktionsnedsättning har
flyttat ut från sjukhusen. Vårdtiden på
sjukhusen krymper och behandlingen
av även svåra sjukdomar sker i allt högre grad i hemmet av patienten själv,
eller med hjälp av anhöriga och personal.
13
t
steg? Kameraövervakning i hemmet? Det har redan tagits upp som en idé i Lycksele där
kommunen säger sig vilja ersätta hemtjänstens nattpatruller med kameraövervakning (Västerbottens-Kuriren, 4
mars 2013). Kanske kan man travestera Ivar Lo Johanssons motto från
1950-talets stora debatt i äldrefrågan:
”från vårdhem till hemvård” till att bli
något i stil med ”vårdhemmet i hemmet”!
När sjukdomen intar hemmet, berörs alla som ”finns där”, det vill säga
familjemedlemmar och kretsen av
närstående, släkt och vänner. Sjukdomen och vården tränger in hos människor, tar plats, utrymme och energi.
vad blir nästa
sJukdoMen, eller vad det nu är, ”infekterar” eller påverkar relationerna
människor emellan. Hemmet som
vårdplats har alltför sällan diskuterats
utifrån de anhörigas perspektiv. Konsekvenserna för familjemedlemmarna
i denna situation kan bli långtgående
när det gäller hälsa, ekonomi och livskvalitet. Hur anhöriga drabbas och
hur man tar det, får också återverkningar på den sjukes/funktionshindrades tillstånd och situation och vice
versa.
All vård och omsorg sker inom ramen av någon form av relation. När
vården flyttar in i vardagen får det också stora konsekvenser för vardagslivet
och påverkar därmed relationerna
människor emellan. Den sjukes situation och behov styr i hög grad hur vardagslivet utspelas; hur man använder
tiden, vilken mat man äter, vad man
gör på dagarna och umgänget med
andra.
alla soM har en närstående som
drabbas av sjukdom eller funktionsnedsättning berörs av detta på olika
sätt och vis – livet blir inte detsamma
som innan. När hemmet blir till en
vårdplats, kan det kännas svårt för till
exempel en ungdom att bjuda hem
klasskompisar, för att man inte vet hur
kompisarna reagerar på att man har en
sjuk förälder. För den förvärvsarbe-
14
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
tande kan det vara svårt att fokusera
på arbetet, när ens hustru eller make är
sjuk hemma. För den äldre hustrun
som tar hand om en demenssjuk make,
kan tillsynsuppgiften bli ett heldygnsåtagande, som sliter på den egna
hälsan och innebär en social isolering.
Den här utvecklingen har naturligtvis inte uppstått över en natt. Och i allt
väsentligt finns det ett samhälleligt
stöd för denna utveckling. Givet detta
så har scenbytet kommit för att stanna!
Man kan säga att det är en både ”lättsåld” och ”lättköpt” politik. Ingen vill
väl ligga på sjukhus eller flytta till äldreboende, om man inte behöver. Men
med en ofta outtalad förutsättning att
man kan få vård och omsorg av god
kvalitet i hemmet.
Många menar att det är här som den
Med tanke på den demografiska utvecklingen som innebär att allt fler
personer når högre åldrar, kommer behoven av vård och omsorg att öka.
Drivkraften bakom kvarboendepolitiken och avinstitutionaliseringen är
främst av ekonomisk natur. Sluten vård
eller institutionsvård av alla slag är betydligt mer kostsam än öppen vård
och vård i hemmet. Ställt mot kraven
på att tillgodose växande behov och
anspråk på vård och omsorg, med begränsade resurser är det naturligt att
politikinriktningen handlar om vård i
hemmet. Men det finns också en gräns
när vård i hemmet inte längre är kostnadseffektiv.
Just därför måste man vara uppmärksam och kunna ifrågasätta var
gränsen går för denna utveckling och
»har möjligheterna att få sin vård hemma
i själva verket kommit att bli ett tvång att
ta emot vården i hemmet?«
nuvarande politiken misslyckas i att
man inte kan garantera säker och god
vård i hemmet. I stället har det ansvaret kommit att läggas över på den enskilde och framför allt på familjen och
de anhöriga. Det är det som är kärnan
i utvecklingen. Vård på institution manifesterar det offentliga ansvaret. När
vården flyttas till den enskildes hem,
flyttas också en större andel av detta
ansvar över på den enskilde och dennes anhöriga.
när den både blir inhuman och ineffektiv. Har möjligheterna att få sin vård
hemma i själva verket kommit att bli
ett tvång att ta emot vården i hemmet?
Ett uttryck för valfrihet som blir till valtvång? Kvarboendepolitiken inom vården och omsorgen om de äldre har
diskuterats och ifrågasatts under
många år. Dess utvidgning till en mer
allmän hemvårdspolitik måste konsekvensbeskrivas och kritiskt granskas.
hur långt det är
rimligt att gå när det gäller att flytta
över ansvar och arbete på familjen i
hemmet. Det gäller inte bara omsorg
och tillsyn utan även vård och behandling för både äldre och kroniskt
sjuka liksom yngre akut sjuka. I ett
samhällsklimat där vi i valfrihetens
namn själva förväntas skaffa oss den
vård och omsorg vi behöver, innebär
detta ytterligare en utarmning av det
offentliga ansvaret som drabbar inte
minst äldre med stora hjälpbehov och
deras anhöriga. n
grundprobleMet är
denna utveckling är den medicinsk-tekniska utvecklingen som leder till nya teknologier
för diagnostik, vård och behandling
och som ständigt flyttar gränser för
vad som är möjligt. Dynamiken i denna utveckling medför också att när den
nya teknologin blir standard, ”flyttas”
den ut från slutenvård till öppen vård
och från specialistnivån till primärvården. Vård och behandling som tidigare
krävde slutenvård, kan nu ske i dagvård eller till och med i primärvården.
Det betyder att behovet av vårdplatser
i sluten vård minskar.
en drivkraft bakoM
LeNNARTH JOHANSSON
”Till syvende och sist handlar
det om bemötandet”
Det är inget roligt skede i livet när du får en plats på ett äldreboende, säger
tidigare socialminister Bengt Westerberg. Då är situationen ofta sådan att du
har en demenssjukdom och/eller andra svåra fysiska problem. Det här kräver
mer än utbildning av personal. Det kräver ett bemötande som nog måste
komma med personligheten.
också det önskemål
som oftast kom upp när han var på institutioner och mötte personer som
fortfarande kunde artikulera sina behov.
– Det var inget nytt, det hade diskuterats tidigare, men när jag började
tala om det hade jag ingen aning om
att det skulle uppfattas som ett politiskt krav och ge stora rubriker. Jag
ansåg att det var en självklarhet men
eget ruM var
det uppfattades av många som kontroversiellt och orealistiskt att alla skulle
få eget rum.
Det blev mest kontroverser kring
människor med demenssjukdom.
– Det hette då att dessa personer
inte skulle kunna bo i eget rum, de
måste bo i kollektiv så att personalen
kunde ha överblick.
Men det fanns bra alternativ insåg
Bengt Westerberg när han besökte
Balzargården i Motala. Det var 1985
som Barbro Beck-Friis, geriatriker och
senare professor, startade verksamheten med vård och omsorg för demenssjuka personer.
där bodde en mindre grupp människor med demenssjukdom i en villa
med många rum. Dessa personer hade
tidigare bott på institution men hade
nu egna rum och kunde ägna sig åt
sociala aktiviteter både inne och ute.
– Kritiker sa att hon hade tagit hand
om några ovanligt lätt dementa, för så
här kunde man inte behandla allvarligt
demenssjuka. När hon och föreståndaren Barbro Carlsson var ute och
pratade om verksamheten på Balzargården trodde deras kolleger inte på
dem.
– Men de hade rätt och det skedde
en revolution mellan 1985 och 1995.
Man tänkte om radikalt under relativt
kort tid.
Kravet på eget rum kom mycket att
handla om de demenssjukas situation,
eftersom de utgjorde en så tung del
inom äldrevården. I dag visar Social-
styrelsens siffror att platserna på vårdoch omsorgsboenden har skurits ned
med cirka 20 procent bara sedan 2000.
Av de personer som bor där har nu
cirka 70 procent en demenssjukdom.
– Med andra ord finns ytterst få
platser för de svårast somatiskt sjuka.
Det är ett bekymmer, säger Bengt
Westerberg och hänvisar till några av
medias reportage.
– Visserligen vet man inte hur repre-
»det hette att dessa personer
inte skulle kunna bo i eget rum,
de måste bo i kollektiv så att
personalen kunde ha överblick.«
sentativa dessa är, men vi vet att det
finns exempel på personer med flera
svåra sjukdomar och funktionsnedsättningar som tvingas bo kvar hemma. Personer som säger att de vill flytta
men inte får någon plats. Det är lätt att
tala om valfrihet, att vi ska kunna bestämma själva, men det verkar svårt att
realisera det målet.
– Om man däremot går ut och frågar folk i min egen ålder – jag ska snart
fylla 70 år – säger nog nästan alla att de
inte vill flytta. När man ska planera för
sitt åldrande är det inte precis terminalvården man planerar för!
soM tidigare ordförande för svenska Röda korset har han funderat en hel
del över hur upphandlingar av verksamheter inom vård- och omsorgsboende går till.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
F
ör ungefär 30 år sedan slogs Bengt
Westerberg för ”eget rum på långvården”. Han blev socialminister
ett decennium senare men nu beskriver han hur det såg ut under 1980-talet,
när han började arbeta som politiker.
Då stod vård och omsorg om äldre
högt på Folkpartiets lista.
– Ett tag fick man inte bo kvar hemma utan flyttades, eller i alla fall upplevde en del att de tvingades flytta, till
ett ålderdomshem eller långtidsboende av annat slag. Senare gavs ökade
möjligheter att bo kvar hemma med
hemtjänst. I dag kan nog vissa uppleva
det som ett tvång att de ska bo kvar
hemma.
Bakgrunden till hans krav på eget
rum var besök inom äldrevården. Där
kunde det bo åtta personer eller fler
i en sal.
– Så förvarades framför allt demenssjuka personer på den tiden. Det var
integritetskränkande att samla så
många människor i samma sal, med
opersonliga, stereotypa miljöer, särskilt när det inte handlade om en kortare tid utan om boende i flera år.
Bengt Westerberg har
tidigare varit socialminister,
bland annat.
15
t
– Kraven blir allt större och ner på
detaljnivå. Risken är stor att verksamheten blir för låst och att det inte blir
något utrymme för utveckling och alternativ.
Han vet inte i detalj hur problemet
skulle kunna lösas men har ett förslag.
– Det borde vara färre detaljregler i
upphandlingen men tätare inspektioner när verksamheten är i gång. Man
skulle tillåta större variation och sedan
följa upp ordentligt utifrån de krav
som finns.
den före detta politikern ursäktar sig
med att hur det hela skulle kunna
utformas exakt har han inte tänkt
igenom.
– Förr hade jag behövt tänka ut
sådana förslag mer i detalj men det
slipper jag numera.
Om han skulle beskriva ett idealboende så är nog ett gruppboende ganska bra, säger han.
– Där har du din egen lilla lägenhet
med dina egna saker. Samtidigt finns
gemensamma utrymmen som ofta är
trevligt ordnade. Det finns många
goda exempel och själv drömmer jag
inte om något annorlunda. Visst det är
bra om allt görs för att skapa en god
miljö. Går det att ordna med trädgård
är det naturligtvis bra.
– Jag instämmer inte i den allmänna
kritiken om att äldreboenden och servicen fungerar dåligt i Sverige i dag. Jag
tror att det mesta fungerar relativt bra.
– Det är inget roligt skede i livet när
du kommer in på ett äldreboende. Det
innebär att du har en demenssjukdom
och/eller svåra fysiska problem. Det
finns inte mycket roligt att se fram
emot. Det är kort sagt tråkigt att bli
gammal och sjuk. Dessutom är du
omgiven av andra som är lika sjuka
eller ännu värre däran.
– Situationen kräver mer än god utbildning av personal. Det kräver ett
bemötande som nog hänger ihop med
personligheten, även om en del naturligtvis kan läras in.
»Jag tror att det mesta
fungerar relativt bra.«
han näMner Balzargården igen. Utifrån dagens tekniska normer för äldreboenden skulle den gamla villan nog
inte få godkänt på en enda punkt, säger
han.
– Den var byggd för helt andra syften än vård och omsorg av människor
med demenssjukdom, men verksamheten där var fantastisk.
– Visst normer är viktiga, inte minst
för personalens arbetssituation, men
ibland saknas flexibiliteten. Till syvende och sist handlar det om bemötandet. Det kan kompensera för en dålig
miljö, men en bra miljö kan aldrig
kompensera för dåligt bemötande! n
INGeR RAUNe
S I L E N T I A S K Ä R M SYS T E M
Ren design, flexibel funktion
Silentia Skärmsystem är en patenterad
avskärmningslösning, som utvecklats för
att göra livet lättare på sjukhus och andra
vårdinrättningar. De monteras utan att störa
takliftar och annan apparatur, finns alltid på
plats och släpper in dagsljus. Systemet bidrar
till optimal hygien, flexibilitet och ett smidigt
handhavande. Med en genomtänkt design
och ett brett utbud av höjder, längder och
färger, passar skärmarna dessutom in i de
flesta vårdmiljöer.
• Mobilt eller fast monterat
• Nyhet! Fasta skärmar
• Nyhet! Daylight
Skicka efter
vår nya katalog med
många nyheter!
16
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
SKÄRMAR AV UTAN ATT STÄNGA IN
Silentia AB – Tel 0346-485 80 • Fax 0346-485 89
[email protected] • www.silentia.se
Hur gör byggnaden
mest nytta?
H
ur bör man gå tillväga när man
planerar boende för äldre människor? Den frågan bar arkitekt
Johanna Holm Bodin med sig då hon
mötte både kommunala och privata
beställare. Det verkade som om alla
skulle börja från noll, säger hon. Ofta
utan någon erfarenhet, samtidigt som
kravet alltid är att ett bra arbete måste
utföras för att det ska bli så bra som
möjligt i slutänden.
– Efter ett antal år med olika planeringsprocesser, insåg jag att det var jag
som satt på den samlade kunskapen om
byggandet av ett hus där vård och omsorg ska bedrivas. Då kände jag att den
kunskapen ville jag dela med mig av.
en bok, ”Femti funderingar om äldres boende”, som skl
(Sveriges kommuner och landsting)
gav ut för ungefär ett år sedan. Boken
beskriver olika frågeställningar som
brukar komma upp under planeringsoch byggprocesser. Boken vänder sig
till beslutsfattare, personal inom äldreomsorgen men också andra som är
med i planeringsprocessen.
Den kan ses som en genväg för dem
som ska påbörja en planeringsprocess
inför ombyggnad eller nybyggnad av
ett boende, säger hon. (Och hon får
hela tiden frågor om varför boken heter femti och inte femtio funderingar.
Det är en knorr, det är så man säger
det, svarar hon.)
Johanna Holm Bodin önskar att det
ska finnas ett engagemang för slutredet ledde till
sultatet genom hela byggprocessen,
ända fram till byggnadsarbetaren.
– Även på bygget ska de veta hur
planeringen har sett ut från början och
vad avsikten är. De ska också känna en
inlevelse av att de bygger så att de själva skulle vilja bo där.
De äldre själva, kan de också vara med
och påverka?
– När det gäller de människor som
sedan ska bo här representeras de nästan alltid av arkitekten, säger hon. Det
gäller oavsett om det är äldreboende
eller generella nybyggnationer av lägenhetshus. Byggprocesser är krävande och snabba. Det finns inget utrymme eller tid för några fler inblandade.
hon beskriver hur alla nedskrivna
regelverk följs, vilken ventilation, hur
mycket el och larm ska finnas, liksom
Boverkets byggregler om vad en bostad ska uppfylla. Specifikt när det gäller vård- och omsorgsboende finns
endast några få rader – men förstås
gäller övriga byggregler även för dessa
bostäder, säger hon.
– Men det är ju fortfarande ofta så
att äldreboende tänks i termer av institution. Istället för att tänka att här ska
jag faktiskt bo allra sista delen av mitt
liv. Det är kanske för mig den viktigaste
utformningsfrågan någonsin. De mjuka frågorna finns inte med. Har man
tur finns en beställare och en involverad arkitekt som är öppen för dessa
frågor och har inlevelse i hur bostaden
ska användas och vilka som kan tänkas bo där.
Vad är det som gör ett boende till ett
bra boende?
Inlevelse är något hon återkommer
till, både i boken och under vårt samtal.
Hon tar upp Vigs Ängar i Skåne, där
en arkitekt också driver verksamheten.
Äldre i Centrum skrev om det för
drygt 10 år sedan då forskaren som
Johanna Holm Bodin är
hade gjort en utvärdarkitekt i Stockholm och har
skrivit boken ”Femti funde­
ering av verksamheringar om äldres boende”.
ten utbrast ”jag har
aldrig sett ett så bra
äldreboende”.
– Visst det är en fin plats och anläggning, säger Johanna Holm Bodin. Men
ingen skulle komma på studiebesök
om det inte var för att själva verksamheten fungerar så bra.
– Fina lokaler är inte huvudsaken
även om det underlättar att ha ett
vackert naturligt ljus och att man har
tänkt på själva rumsupplevelsen. Det
är klart att arkitektur spelar roll och
egentligen går det inte att separera
dem åt. Så utan en bra verksamhet blir
det inte ett bra boende och troligen
inspirerar en bra miljö till en bra verksamhet.
Mindre enheter med sju lägenheter
tror hon är idealet både för dem som
»…och troligen inspirerar en bra
miljö till en bra verksamhet.«
bor där och för personalen. Men istället verkar utvecklingen gå i motsatt
riktning.
– Kanske kan 3 x 7 vårdbostäder drivas med samma effektivitet som 2 x 9.
Det är en organisationsfråga och en
fråga om ändamålsenliga lokaler.
hon beskriver Just ett sådant boende
med endast sju lägenheter per enhet.
– Det blev en annorlunda planlösning på det vård- och omsorgsboendet. Så fort man kom ut från sin
lägenhetsdörr såg man det gemensamma vardagsrummet.
Kvalitet kan det bara bli om det finns
ett personligt engagemang och i det
här fallet pratar jag om byggprocessen,
säger hon.
– Jag tror att det är viktigt att man
har personer som vill något med den
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
I planeringen av ett äldreboende
behövs starkt engagemang i planerings- och byggprocessen. Det är
viktigt att tänka på att här ska äldre behövande människor kunna bo;
mina föräldrar, jag själv och kanske
även mina barn. Det säger arkitekt
Johanna Holm Bodin i Stockholm.
17
t
här byggnaden och som finns med under hela processen. Det tror jag är en
enkel väg att få kvalitet.
Hon tar den elektriska ljusmiljön
som exempel, det vill säga belysningen. Den är så viktig att man bör ha en
ljusdesigner med som gör ett underlag
för det fortsatta arbetet.
»att ställa sig frågan; vad är en
god miljö för mig? den frågan
ska finnas ända ut på bygget.«
överallt att det inte ska finnas några.
De som arbetar på bygget borde ha
tillräcklig kunskap om slutprodukten
så att ett sådant fel inte skulle kunna
uppstå.
– Lite mer förståelse och inlevelse i
det man håller på med hos samtliga
inblandade. Då får man också byggnationer som är användarvänliga under
lång tid. Fråga sig, hur gör byggnaden
mest nytta? Det borde även bli ekonomiskt försvarbart.
sätter ramverket för utformningen av
den fysiska miljön i till exempel en ny
stadsdel.
– Det finns jämställdhetsaspekt och
barnaspekt så varför inte också en äldreaspekt, vilket inte alltid är detsamma
som tillgänglighetsaspekt?!
– Äldreaspekten kan innebära att se
till tryggheten, till exempel närhet till
service eller parksoffa. Det är aspekter
som borde finnas med redan på planeringsstadiet.
slagit henne under arbetet med boken är hur dåligt rustade
vanliga bostäder är för de åldrande generationerna.
– Det behövs många åtgärder för
att göra de i dag befintliga miljöerna
tillgängliga för en äldre person. Och
då menar jag inte bara inomhus utan
trappsteg och belysning utomhus, tillgång till service och så vidare. Pensionären måste ha möjlighet att ta sig
fram med rollatorn.
Hon säger att ”äldreaspekten” borde
alltid finnas med i detaljplaner som
hon säger att
det soM har
– Det krävs mer än vanliga elkonsulter i den här typen av miljöer då det är
viktigt att elljuset ska kunna ersätta ett
dagsljus samtidigt som det ska vara
bra ur arbetsmiljösynpunkt.
Hur skulle en byggprocess kunna se ut?
– Planerings- och byggprocesser är
indelad i olika skeden. Program som
beskriver en idé om slutresultatet med
vissa kravspecifikationer. Utifrån detta
görs projektering då alla handlingar
arbetas fram som behövs för att ett
bygge ska kunna genomföras. Sedan
sker upphandlingen då byggare beräknar vad det kostar att bygga utifrån de
framtagna handlingarna.
en byggare valts för att
genomföra bygget.
Mellan dessa olika skeden kan det
vara ganska täta skott, säger hon.
– Endast få personer – om ens någon – följer med hela vägen. Mycket
kunskap kan falla mellan stolarna och
det finns en stor tolkningsmån även
om de projekterade handlingarna ska
vara heltäckande och tydliga. Några
engagerade personer borde finnas
med från början till slut och följa processen nära.
Vad mer skulle behövas?
– Det behövs mer engagemang i
planerings- och byggprocessen. Det är
viktigt att tänka på att här ska äldre behövande människor bo; mina föräldrar, jag själv och kanske även mina
barn.
– Att ställa sig frågan; vad är en god
miljö för mig? Den frågan ska finnas
ända ut på bygget. Det förekommer att
man bygger trösklar trots att det står
till sist har
18
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
det är en viktig fråga
rent samhällsekonomiskt.
– Om vi kan leva ett bra liv när vi blir
gamla kommer vi heller inte att kosta
samhället lika mycket som när omgivningen är dåligt planerad och äldre sitter fastlåsta i omöjliga boenden på
grund av fysiska skäl.
Hur skulle Johanna Holm Bodin
själv vilja bo?
– Bo kvar hemma så länge jag kan ta
mig fram själv. n
INGeR RAUNe
Läs mer om boende för äldre!
Bostadsutformning – när förmågor ändras och
anpassningar behövs
jenny Hjalmarson. Studentlitteratur 2013.
Boken riktas till den som ska fungera som stöd till personen
som söker bostadsanpassningsbidrag. Den beskriver bostads­
anpassningslagen och hur man utformar en ansökan med tillhö­
rande bilagor. Den redogör också för vilken roll arbetsterapeuter
och sjukgymnaster kan ha i processen. Boken ger exempel på hur
en bostad kan utformas och vilka anpassningar som är vanliga.
Hur en ritning tolkas, grundkunskaper om offertförfarande och
kostnadsförslag behandlas också.
Ökad boendetrygghet
Vilhelm meyer, mirja Thårlin, emilia jensen,
johan Wahlgren. Svensk byggtjänst 2013.
Boken vill öka kunskapen om vad det är som skapar otrygghet
i bostadsområden och i det offentliga rummet. Eftersom äldre
kvinnor utgör den mest otrygga gruppen har extra fokus riktats på
den gruppen. Äldre personers otrygghet grundar sig många gång­
er på fysiska, psykiska och sociala funktionsnedsättningar relate­
rade till åldrandet. Boken redovisar och analyserar ett antal källor
till otrygghet. Efter varje kapitel presenteras konkreta förslag till
hur boendemiljöer kan bli tryggare. Handboken riktar sig till
fastighetsägare som äger och förvaltar bostäder, centrum och
offentliga platser och även till kommuner och ansvariga för
kollektiva färdmedel.
Arkitektur för ett värdigt liv
i särskilt boende
Även om den arkitektoniska utformningen har förbättrats på vissa sätt,
inte minst i de gemensamma utrymmena på renoverade eller nybyggda
särskilda boenden, är likheten med ålderdomshemmets struktur slående,
skriver Catharina Nord, arkitekt och docent vid Linköpings universitet.
Studentlitteratur 2012.
I denna antologi diskuteras äldres boendeförhållan­
den utifrån ett samhälls­ och individperspektiv.
Äldres boende inkluderar såväl kvarboende i vanliga
bostäder som boende i bostäder särskilt avsedda för
äldre. I boken behandlas fysiska och sociala aspekter
på boendet, äldres bostadsmarknad och boende
preferenser. De olika kapitlen exemplifierar olika sätt
att studera äldre och deras boendesituation och vi­
sar på den variation av områden inom vilka forskning
om äldres boende bedrivs.
Bygga för seniorer
Kerstin Kärnekull. Svensk byggtjänst 2013.
Vad är en seniorbostad och hur kan den utformas?
Boken handlar om varför seniorernas boende bör
uppmärksammas just nu och inte om tio år när anta­
let åttioåringar blivit rekordhögt. Bygga för seniorer
är en inspirations­ och kunskapskälla för alla som
planerar, bygger eller arbetar med seniorbostäder.
Det som är viktigt för seniorer lyfts fram och behand­
las utförligt och genom olika exempel, rum för rum
och med checklistor som stöd.
Mot bakgrund av
de ansträngningar
som görs och den
debatt som förs om
kvalitetsfrågor i media är det förvånande att innovationerna i det särskilda
boendets arkitektur
är så få. Det finns i
stort sett en förhärskande modell: en
korridorlösning med
dagrum och kök i en
öppen
mittkärna
och små, identiska
lägenheter för de
boende, ofta jämt
fördelade längs kor-
ridorerna på sidorna av mittkärnan.
Även om den arkitektoniska utformningen har förbättrats på vissa sätt,
inte minst i de gemensamma utrymmena på renoverade eller nybyggda
särskilda boenden, är likheten med ålderdomshemmets struktur slående.
De nyligen genomförda arkitekturtävlingarna inom området har inte genererat några tydliga innovationer, utan
arkitekter följer de mönster som finns.
att den Modellen bitit sig fast så
starkt blir ändå mer förvånande vid en
läsning av den lagstiftningen som styr
äldres boende och omsorg. Det är socialtjänstlagen och byggnadsreglerna
som tillsammans formar dessa boenden. Särskilt boende uppstod efter
Ädelreformen 1992. Den var en stor
satsning för att göra sig av med de
institutionella dragen i svensk äldreomsorg.
Socialtjänstlagens stöd för individen
är mycket starkt. Alla tjänster och all
omsorg ska vara individuellt formade
tillsammans med den enskilde. Det
gäller också särskilt boende som kommunen är skyldig att inrätta till dem
som behöver. Bygglagstiftningen anpassades till denna nya situation. Särskilt boende blev bostäder på samma
villkor som alla andra bostäder och
skulle följa reglerna för dessas utformning. Bostaden ska innehålla rum för
en rad olika funktioner, man ska kunna sova, äta, arbeta, sköta sin personliga hygien, med mera. Kopplingen
mellan socialtjänstlagen och byggreglerna finns i en rad i lagen med hänvisning till reglerna.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
F
soner en bostad där service och omsorg är integrerat i det som kallas särskilt boende. Det är ett av de stora
ekonomiska åtagandena för kommunerna och kostnaderna förväntas öka
under de närmaste
årtiondena. Dessa
kostnadsökningar är
Femti funderingar om äldres boende
i fokus för kommujohanna Holm Bodin. Sveriges kommuner
nernas intresse men
och landsting 2012.
det pågår också ett
Skriften riktar sig till alla som är inblandande i plane­
dynamiskt utveckringsprocesser kring boende för äldre – från kom­
lingsarbete på många
munstyrelse och representanter för verksamhet
och brukare till såväl tjänstemän som konsulter som
ställen där man letar
deltar i planerings­ och byggprocess. Ett syfte är att
efter sätt att höja
lyfta på locket till små och stora frågor i tidigt skede,
kvaliteten i bostäder
då de ännu är möjliga att hantera och utveckla. Ett
annat syfte är att inspirera till framsynt helhetstän­
och omsorg. Den arkande som ger långsiktigt hållbara lösningar.
kitektoniska utformningen är en faktor
Äldres boende – forskningsperspektiv
i Norden
som kan bidra till
Catharina nord, marianne Abramsson (red.).
ökad kvalitet.
orskning om det särskilda boendets arkitektur är forskning om
hur fysiska miljöer kan stötta svaga och sköra äldre med stora omsorgsbehov. I dag har cirka 86 800 per-
Catharina Nord är arkitekt och
docent vid Nationella institutet
för forskning om äldre och åld­
rande – NISAL, vid Linköpings
universitet.
19
t
Men det finns ett undantag i byggreglerna som säger att för särskilda boendeformer för äldre är det tillåtet att
minska på ytan i individens lägenhet
om det samtidigt ges en kompensation
med ökade ytor för umgänge och daglig livsföring i de gemensamma utrymmena. Dessa två parallella regler
gör att lagstiftningen faktiskt är generösare för särskilda boenden än för
vanliga bostäder. Därför hade man
kunnat förvänta sig en variation i de
särskilda boendenas arkitektur enligt
intentionerna i kommunernas självstyre som medger anpassning till lokala förhållanden. Nu hände inte det
utan istället konserverade detta undantag den äldre typen av institutionell gestaltning av det särskilda boendet, trots socialtjänstlagens djärva
ambitioner. Utan det undantaget så
hade kanske de innovationer som är
nödvändiga att utveckla redan varit
verklighet.
boendet jämställdes med vanliga bostäder följde att
varje person skulle ha en egen lägenhet där. Det blev förbjudet att ha rum
som flera personer förväntades dela.
Om man ägnar en stund åt att titta på
de individuella lägenheterna i särskilda boenden så upptäcker man snart att
den arkitektoniska floran av dessa är
om möjligt ändå mer begränsade än
helheten. De logiska planmöjligheterna är inte så stora när en arkitekt har
cirka 30 kvadratmeter till sitt förfogande och i det utrymmet ska passas
in ett stort badrum, pentry, förvaring,
det vill säga allt det som ska finnas i en
lägenhet enligt byggreglerna.
Arbetsmiljölagstiftning och tillgänglighetskrav bidrar till att göra uppgiften ännu mer komplicerad. Lägenheterna tenderar till att bli lika i alla särskilda boenden. Kvadratmeterna och
de arkitektoniska ambitionerna läggs i
de gemensamma utrymmena där e
n rad aktiviteter och gemensamma
måltider är tänkta att utspela sig. Dag-
när det särskilda
20
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
rum och matsalar har ofta vacker färgsättning, hög kvalitet i ytmaterial och
detaljer och väl valda möbler och
textilier.
år forskat om omsorg i särskilt boende och dess förhållande till den arkitektoniska utformningen. En innovation man arbetar
med i omsorgsvärlden är individuell
omvårdnad som är en konkretisering
och operationalisering av socialtjänstlagen. Individuell omvårdnad innebär
att varje äldre person ska ses som den
individ hon eller han är och ges ett
Jag har i några
delta i gemensamma aktiviteter. Om
man bor tillsammans är en av poängerna att träffas. Men det är inte säkert
att en individuellt utformad omvårdnad betyder att alla vill gå ut och äta
med främlingar eller delta i aktiviteter.
Det är heller inte så lätt att få nya vänner när man är i så hög ålder. De kollektiva välmenande ambitionerna passar inte alla.
probleMet uppstår när det inte
finns något alternativ. Då infinner sig
frågor om hur och var en person ska
tillbringa de sista åren i livet? Vad kan
»individuell omvårdnad innebär att varje äldre
person ska ses som den individ hon eller han är
och ges ett personligt bemötande på hennes
eller hans villkor.«
personligt bemötande på hennes eller
hans villkor. I det ingår med självklarhet att en gammal person ska kunna
bestämma var hon eller han vill tillbringa dagen.
De äldre i särskilt boende har i dag
en hög medelålder på cirka 90 år och
är mycket svaga. Det är en konsekvens
av att antalet platser i särskilt boende
har minskat med nästan 25 000 under
2000-talet medan befolkningen under
samma period ökat ett år i medelålder.
Det har blivit vanligare att de allra flesta boende tillbringar 15 timmar eller
mer i det privata rummet som kanske
inte ens är 20 m2.
den höga åldern kräver mycket vila
inte minst med de somatiska och kognitiva problem man också har när man
bor på särskilt boende. Många väljer
eller tvingas att välja ensamheten i sitt
rum för man helt enkelt inte orkar något annat. Men de många ensamma
timmarna kan innebära en passiv vistelse som kan beröva en äldre individ
de förmågor hon eller han har. Man
behöver stimulans och något meningsfullt att göra även om man inte kan
arkitekturen bidra med för att höja
kvaliteten i särskilt boende för våra
allra svagaste äldre? Jag är själv arkitekt
och riktar mycket av min forskning
mot det yrkets praktik. Jag vet att arkitekter ritar vad beställare vill ha. Men
arkitekter kan vara goda diskussionspartner och kreativitet är yrkets absoluta kärna.
den soM ger ett uppdrag till en arkitekt bör utnyttja att arkitekter kan
ställa intelligenta frågor om design
som kan leda både till ett samtal om
ökad kvalitet och nya förbättrade lösningar. Den svenska lagstiftningen erbjuder stora möjligheter att utveckla
alternativa bostadslösningar där de
äldres olika behov kan tas till vara. Arkitekter kan bidra med att utforma
små, kostnadseffektiva lägenheter som
kan rama in de sista årens vardag på
ett värdigare sätt än de som i regel erbjuds idag i särskilt boende. En möjlig
väg mot högre kvalitet är arkitektoniska innovationer som gör särskilt
boende till en riktig bostad enligt intentionerna i socialtjänstlagen. n
CATHARINA NORD
Inflytande
och delaktIghet
vid flytt till äldreboende
Man skulle kunna fråga sig för vems skull genomförandeplanen görs? Är det för personalens eller för de anhörigas skull.
Eller för den äldre personen själv, som ska flytta? Forskarna
Marie Ernsth Bravell och Martina Boström i Jönköping,
beskriver hur intention och verklighet krockar.
oM bara någon minut ska samtalet
kring genomförandeplanen börja.
Förutom den äldre personen själv är
en nära anhörig, en kontaktman och
äldreboendets chef där för att upprätta
planen. De sätter sig runt det mörkbruna soff bordet, på vilket en vitmanglad spetsbroderad duk ligger slät. Jag
sätter mig på en stol en bit bort för att
inte störa samtalet. De sätter sig till
rätta och fluffar de blommiga kuddarna i den svängda schäslongen.
Ulla sitter mitt emot i sin rullstol
och ser förväntansfull ut.
vi prata om genomförandeplanen”, säger chefen till Ulla.
Hon ser förvånad ut. ”Du vet vad genomförandeplanen är för något, va?”,
uttrycker chefen till Ulla medan hon
antecknar datum och tid för samtalets
start. Ulla som hör dåligt, skakar på
huvudet.
”Eh..... vaddå överförandeplan, vad
ska jag med den till, vad är det för något?”. Chefen fortsätter sina anteckningar och beskriver att ”en genomförandeplan är ju ett väldigt konstigt ord
egentligen, men vi skriver ju lite om
hur du vill ha det så att alla vet om och
gör… ganska så lika så att du inte ska
behöva säga det varje gång… alltså,
lite hur du vill ha det och så” säger hon
och börjar bläddra i sin pappershög.
”Jag hänger inte med”, svarar Ulla.
”Nej, okej” säger chefen, ”vi har en
massa frågor här som du ska svara på”
fortsätter hon.
”Jaha, då ska
Martina Boström är
forskare vid Hälsohögskolan
i Jönköping.
Ulla svarar ”aj, aj, aj… gud vad tråkigt…” och ler mot de andra med ett
underfundigt leende.
alltid ett stort beslut
och en omvälvande process när det än
sker i livet. Att flytta till äldreboende är
dessutom ofta ett beslut som man inte
nödvändigtvis har fattat själv, utan det
är på grund av nedsatt funktion, sjukdom och ökat behov av vård, omsorg
och stöd. Beslutet om flytt till äldreboende kan därför innebära en känsla av
minskad autonomi och självbestämmande även om det är jag själv som
har tagit det slutgiltiga beslutet.
Här har äldreomsorgen en viktig utmaning, nämligen att i detta skede
uppmuntra till bevarande av känsla av
självbestämmande, delaktighet och
inflytande. Ett verktyg för detta ändamål är genomförandeplanen. I Jönköpings kommun (som inte är unik på
något sätt) beskrivs genomförandeplanen enligt följande: ”Du och din
kontaktman skriver en genomförandeplan som innehåller aktuella uppgifter
om din sociala situation, din hälsa och
meningsfulla aktiviteter för dig. Syftet
att flytta är
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
D
örren är låst till avdelningen där
Ulla bor tillsammans med flera
andra äldre med hjälpbehov. När
den stora glasporten öppnas via kodlås, kommer jag direkt in i matsalen
där jag möts av ett varmt välkomnande
från personalen. Det är verkligen trivsamt här på äldreboendet, det är varmt
och behagligt, ljust och fint. Det är
tyst. Det är så pass tyst här inne att
man kan höra diskmaskinen inifrån
köket en bit bort.
Det är som forskare och deltagande
observatör jag är på besök. Jag ska vara
med på upprättandet av en genomförandeplan inför en kommande studie
om upplevelse av trygghet och inflytande ur äldres perspektiv på äldreboende.
Marie Ernsth Bravell är
forskare vid Hälsohögskolan
i Jönköping.
21
22
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
t
upplevelsen av att vara delaktig i de
beslut som fattas. Detta indikerar att
frågorna vi ställer till de äldre kanske
inte alltid belyser det som vi har tänkt
oss men framför allt är det en tankeställare om genomförandeplanen, som
alltid ska göras när en person flyttar in
till ett äldreboende. Vad fyller den för
funktion?
ningen konfirmerar detta. Man skulle,
paradoxalt nog, kunna fråga sig för
vems skull genomförandeplanen görs?
Är det för personalens, för de anhörigas eller för Ullas egen skull? Det vi
önskar åskådliggöra med det utvalda
exemplet är helt enkelt att någon inte
kan eller bör sträva efter att ge inflytande till någon annan. Vi bör snarare
se inflytande som något individen förgenoMförandeplanen ska gärna
göras i nära anslutning till personens inflytande och upplevelse av trygg- fogar över själv redan före flytten till
inflyttning. Scenariot som inledde den het står i nära relation till varandra. särskilt boende. Avsikten är inte att gehär texten är taget direkt ur intervjuer För att kunna ge trygg vård behöver neralisera resultaten till samtliga scefrån upprättandet av just en sådan ge- också personalen uppleva trygghet narier inom vård- och omsorgen för
äldre, utan snarare
»inflytande och upplevelse av trygghet står i nära relation uppmana till reflektion
vid till exempel flytt till
till varandra. för att kunna ge trygg vård behöver också
äldreboende.
personalen uppleva trygghet och sträva efter att uppfylla Om inflytande och
olika ’känslor’ hos den äldre individen.«
kontroll för nyinflyttade äldre på särskilt bonomförandeplan vid flytt till äldrebo- och sträva efter att uppfylla olika ende ska kunna främjas, behövs inte
ende. Trots att planen är ett viktigt ”känslor” hos den äldre individen. enbart djupare kunskaper om de meddokument och åtgärd för att främja Dessa känslor innefattas av att uppleva el och metoder som används, utan
trygghet och inflytande av den vård trygghet, tillhörighet, att känna me- även mer kunskap om hur de upplevs
som ska ges, saknas det i dag tillräcklig ning och meningsfullhet, att känna sig av de äldre samt träning i hur verkkunskap och förståelse om hur denna nöjd med de prestationer man utför tygen ska användas av samtliga inprocess upplevs av den äldre själv. Det samt att känna sig betydelsefull i sin blandade. n
är ju oerhört viktigt att vi förstår denna omgivning.
MARIe eRNSTH BRAVeLL
insats för att befrämja närmare band
I samma brukarundersökning stuMARTINA BOSTRöM
mellan de intentioner som finns i våra derades även faktorer viktiga för främlagtexter och vad som faktiskt sker i jande av trygghet i vardagstillvaron för
det vardagliga, praktiska arbetet till- personer med äldreomsorg. Resultasammans med och för äldre.
ten visar att trygghet, till exempel vid REFERENSER:
M., Ernsth Bravell, M., Lundgren, D., &
Brukarundersökningen, från år 2011 flytt till äldreboende, kräver goda rela- Boström,
Björklund, A. (2013). Promoting Sense of Secui Jönköpings kommun riktad till alla tioner och inflytande, bland annat ge- rity in Old-age Care – evaluation from end user
Submitted to Health Care and Reha­
personer som erhåller någon form av nom ökad kontroll och kunskap för perspective.
bilitation Medicine.
äldreomsorg, baseras på frågor från individen.
Nolan, M., Hanson, E., & Magnusson, L. (2011).
User involvement in research and development
Öppna jämförelser. Djupare analyser
in health and social welfare: some key conav enkäten (512 individer svarade själ- i det ovan beskrivna scenariot med cepts and their application using a relational
va med visst internt bortfall) visar att Ulla, som nyinflyttad till särskilt bo- approach. In L. Rönnmark (Ed.), Brukarens roll i
välfärdsforskning och utvecklingsarbete. Borås:
frågorna: ”Känner du dig delaktig i de ende, får vi insikt om att hon saknar Vetenskap för proffesion 18:2011.
beslut som fattas rörande dig?” och kunskap om vad genomförandepla- Petersson, P., & Blomqvist, K. (2011). Sense of
”Har du tillsammans med personalen nen är, vad den innefattas av och avser security – searching for its meaning by using
stories: a particatory action research study in
gjort en genomförandeplan för de in- att utmynna i. Ulla får det visserligen helath and social care in Sweden. International
satser du får?” inte var signifikant kor- beskrivet av personalen på plats, men journal of Older People Nursing, 6(1), 25–32.
& Sveriges kommuner och lands­
relerade. Det finns inga samband mel- det verkar inte öka hennes kunskap Socialstyrelsen
ting (2012). öppna jämförelser – Vård och omlan delaktighet i upprättande av ge- och kontroll av det hon är inblandad i sorg om äldre 2012. Sveriges kommuner och
landsting www.skl.se/publikationer eller Social­
nomförandeplanen, där framtida vår- och förväntas ha inflytande över.
styrelsens publikationsservice www.socialstyrel­
den och omsorgen planeras, och
Resultatet från brukarundersök- sen.se
med planen är att du ska få en individuellt anpassad vård och omsorg och
samtidigt bevara så hög grad av självständighet som möjligt.” Denna information går att hämta på kommunens
hemsida och gäller både vid hjälp i ordinärt boende och på särskilda boenden för äldre.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
23
Det är bara
Personen som är inskriven i hemsjukvården och distriktssköterskan
ska veta att jag finns där och är tillgänglig. Det säger distriktsläkaren
Jesper Poucette som arbetar i den kommunala hemsjukvården
i Lidköping. Han beskriver hur samverkan kan fungera.
V
i har lång tradition av god samverkan mellan primärvården
och Lidköpings kommun, som
satsar på att utveckla sin hälso- och
sjukvård. Det säger Jesper Poucette,
distriktsläkare i Lidköping.
Här finns till exempel en god hemrehabilitering med professionell bemanning för att stötta och handleda
hemtjänsten. Målet för hemrehabteamet är att hjälpa den äldre personen
att träna sina förmågor så att han eller
hon kanske inte behöver hemsjukvård
eller hemtjänst.
– Nu håller det samarbetet på att avvecklas eftersom det ska bli ett vårdvalsrehab, så just nu står allt still, säger
han.
– Men det löser sig – vi får backa
tillbaka och börja om från början. Det
är bara att sitta i båten och inte bli
stressad.
lidköping koMMun tog över hemsjukvården i samband med Ädelreformen 1992. Jesper Poucette anser att
läkarna inte har tagit sitt ansvar fullt ut,
det vill säga att arbeta både i den
region– eller landstingsorganiserade
primärvården och den kommunala
vården.
– Vi har inte tagit vårt ansvar som
bland annat innebär att samarbeta
med sjuksköterskorna i äldreomsorgen, säger han. I och med det har vi
tappat en stor del av äldrevården. Vi är
konsulter på äldreboenden, på korttidsenheterna men vi tar inte behandlingsgreppet eller är med och diskuterar medicinska rutiner. Det är medi-
24
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
cinskt ansvarig sjuksköterska som har
hand om det.
Sedan några år arbetar han inom
kommunens hemsjukvård. Han är delvis tjänstledig från två av primärvårdens vårdcentraler – även om han arbetar på deras uppdrag och får lön
därifrån.
– Jag såg behovet av läkarkompetensen i hemsjukvården och tyckte att jag
skulle göra mer nytta där ute än på
mottagningen.
han presenterade idén för sina chefer och sa att så här skulle han vilja
göra. Det tog lite tid av lobbyverksamhet men för två och ett halvt år sedan
tog primärvården och kommunen
beslut om läkarmedverkan i hemsjukvården.
Han arbetar halvtid där, resten av
tiden delar han mellan primärvårdens
dagrehabilitering och som konsultläkare vid kommunens korttidsenheter.
– Egentligen arbetar jag med samma
människor hela arbetstiden, det vill
säga jag arbetar med äldrevård och
tycker om att göra det!
De personer Jesper Poucette träffar
är inskrivna i hemsjukvården. Det rör
sig om cirka 260 personer, av totalt
6-700 inskrivna i hemsjukvården i ordinärt boende. Dessa personer, som
han kallar de näst mest sjuka äldre, kan
inte söka sjukvård självständigt och de
har behov av att han och distriktssköterskan arbetar tillsammans i hemmet
för att lösa det medicinska omhändertagandet.
Det finns ingen geriatrisk klinik i
att
Skaraborg, den avvecklades någon
gång under 1990-talet. Däremot finns
en geriatriker anställd som kommer
från Örebro. Hon ingår i närsjukvårdsteamet som är organiserat inom Västragötalandsregionens specialistsjukvård.
De har hand om de allra mest sjuka
äldre som är omkring 20 personer.
– Har jag en person som blir instabil
i sin mångsjuklighet, ber jag närsjukvården att ta hand om honom eller
henne under en tid. Sedan får jag tillbaka personen som då är mer stabil.
Och personen har aldrig lämnat hemmet. Hemsjukvårdens distriktssköterska är med hela tiden.
– Är man inskriven i hemsjukvården
så är man, oavsett om man behöver
specialistsjukvård under en tid som
här företräds av närsjukvårdsteamet.
– Teamet är egentligen vår geriatriska klinik även om den är virtuell.
Geriatrikern har även några platser
att tillgå både på sjukhuset och inom
den kommunala korttidsvården. Närsjukvården är min specialistnivå, jag
använder dem som rådgivare och
så utför jag behandling utifrån de råd
jag får.
de arbetar nära varandra och behöver inte bevaka några revir. De prioriterar samverkan, vilket är
grundat inte bara på tjänstemannanivå
eller i personalgrupperna utan även
ut i den politiska organisationen.
– Det inger också en känsla av att vi
får lov att samverka. Så som det faktiskt står i hälso- och sjukvårdslagen
att man ska göra! Att man ska hjälpa
han säger att
finnas till
till att klippa gräset lite grann även på
andra sidan. Det är inte svårare än så.
Ytterligare en verksamhet som har
tillkommit är ett palliativt team för
cancersjuka – som vårdas i hemmet.
– Allting ska ju skötas i hemmet i dag,
säger Jesper Poucette. Och mycket kan
skötas hemma, men inte allting.
– Ibland finns andra anledningar än
de medicinska att människor behöver
vara på ett äldreboende. Det kan
handla om personens känsla av trygghet och kontroll i närheten till vården
och omsorgen på ett sjukhem. Inte
bara att vården ska känna trygghet
och kontroll utan att individen faktiskt
gör det.
De näst mest sjuka har många olika
problem och det är flera saker som
måste samverka. Brister någonting
brister allt, säger han.
för var och en av de två vårdcentralerna hans patienter är listade hos. Han
för ingen separat journal utan all information finns på respektive vårdcentral,
vilket gör att är han inte tillgänglig kan
till exempel läkaren på vårdcentralen
gå in för att se vad som hänt och vilken
planering Jesper Poucette har tänkt
sig.
att datasystemen inte är gjorda för samverkan,
vilket resulterar i att han öppnar och
läser sammanlagt fem journaler varje
dag, däribland distriktssköterskornas,
och cirka 10 olika inkorgar med mail.
En fråga uppkommer; fungerar samverkan beroende av att Lidköping inte
är en storstad med ett jättelandsting?
Nej det tror han inte alls.
– Att det inte fungerar på fler ställen
saMtidigt påpekar han
»…man ska hjälpa till att klippa gräset lite grann
även på andra sidan. det är inte svårare än så.«
– Här finns en otrygg situation där
kommunen, primärvården och sjukhusvården behöver samverka.
två och fyra hembesök om dagen, tillsammans med distriktssköterskan. För varje ny person
som skrivs in görs en ordentlig genomgång. Då finns flera professioner
med; kommunens rehabilitering, kontaktperson i hemtjänsten, ibland även
biståndshandläggaren. Detta för att få
ett helhetsgrepp.
Han berättar att han skriver journal
han gör Mellan
handlar om bristande vilja, tror han.
Om man fokuserar på att vakta sin
gräns och vakta för att inte få för mycket att göra, då faller den här känslan av
att man kan och får samverka. Det är
en brist på alla nivåer, inklusive den
politiska. Man vaktar och fokuserar på
gränsen istället för att fokusera på
kärnuppdraget att ta hand om den enskilda sjuka människan.
Jesper Poucette är distrikts­
läkare i Lidköping och arbetar
inom den kommunala hem­
sjukvården.
system som är ganska låst. Men trots
det fungerar samarbetet.
– Mina chefer på vårdcentralen har
prioriterat läkartid för de näst mest
sjuka äldre. Jag har en dryg halvtid för
cirka 260 personer – det är en stark
och medveten prioritering av den här
gruppen från politiker och chefer, samt
en tro att man får samarbeta.
– Men visst, arbetar man i en större
stad med många vårdcentraler går det
inte att som jag läsa varje journal varje
dag, utan då får den läkaren skriva sin
egen som övriga involverade har tillgång till, säger han och upprepar att
det handlar om att vilja.
Det här sättet att arbeta har han
tänkt sig ska sprida sig över landet! Det
gäller att tänka att det är bara att finnas
till!
– Jag ser på mig själv som att jag
finns till för organisationen. För min
del gäller det att finnas till med ett
medicinskt beslut där det ska fattas.
Som stöd för individen hemma och
för distriktssköterskan som utför arbetet där. Jag finns hela tiden där i bakgrunden. n
INGeR RAUNe
att han tror att
han får samarbeta. Han beskriver att
Lidköping har ett krångligt vårdval-
han återkoMMer till
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
25
Olika förutsättningar
i glesbygd
– Att bo i skogen med vedhuggning och snöskottning,
dessutom långt för både hemsjukvård och hemtjänst,
då går det till slut inte att klara sig hemma.
Det säger professor Yngve Gustafson i Umeå.
T
illgången och möjligheten till
vård- och omsorgsboende i Västerbotten varierar från kommun
till kommun och utifrån helt olika förutsättningar. Det säger professor och
överläkare Yngve Gustafson vid Umeå
universitet.
Han har genom åren gjort otaliga
besök hos äldre personer som bor ensamma i småbyar där det i stort sett
inte finns någon befolkning kvar. Ofta
är husen halvmoderna med vedeldning. Många gånger behöver dessa
människor flytta till ett bekvämare
boende, till exempel någon form av
lägenhet.
– Att bo i skogen med vedhuggning
och snöskottning, dessutom kanske
fem mil för hemtjänsten, då går det till
slut inte att klara sig hemma.
Han säger att i de små lokalorterna
som Dorotea, Vilhelmina, Storuman
kan det finnas möjlighet att flytta in på
ett boende, medan det är svårt att få en
plats i Umeå. Här är det endast personer
med stora vårdbehov, framför allt de
med demenssjukdom, som får flytta in.
orterna finns det egentligen inte något mellanalternativ som
till exempel handikappanpassade lägenheter eller seniorboende, även om
det kan finnas några få pensionärslägenheter. De flesta platser på vårdoch omsorgsboende är för personer
med demenssjukdom, men det finns
några även för somatiskt sjuka. Yngve
Gustafson tar ett boende som han nyligen besökt som exempel.
på de Mindre
26
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
– Jag skulle tro att en fjärdedel av de
äldre som bor där, skulle inte behöva
den formen av vård- och omsorgsboende om det fanns alternativ. De har
bott i småbyar i Lycksele kommun
men klarar inte av det livet längre men
det finns inget mellanalternativ.
Yngve Gustafson med kolleger har
gjort ett antal studier som visar hur
äldre har det där de bor. Bland annat
tyder resultaten på att personer som
flyttar in på äldreboende upplever mer
ensamhet än de som bor kvar hemma.
– Om man jämför med dem som aktivt kan ta sig ut och själva kan ta initiativ till social kontakt, är upplevelsen
av ensamhet större hos dem som inte
kan ta sig ut utan endast väntar på att
någon ska komma.
han tycker sig se att detta gäller även
människor med hemsjukvård.
– I glesbygd är det inte hemsjukvård
på lika villkor. Här är det en otryggare
situation. Man måste se till vilka personens förutsättningar är och anpassa
sig efter det, vilket måste inkludera var
och hur personen bor. Det är inte rimligt att lägga fyra timmar på transportkostnader för att avstånden är sådana.
I Västerbotten kommunaliseras
hemsjukvården första september i år.
Yngve Gustafson har dock redan varit
med om övergången på andra ställen.
Då upplevde han att det uppstod en
hel del problem som rörde det praktiska samarbetet till exempel med respektive persons vårdcentral. Det mesta
löste sig med tiden, säger han.
Men för de här mest sjuka patienterna, som det rör sig om i hemsjukvården, anser han att det nog var bättre
när den låg inom landstinget.
– I kommunens regi blir det ofta
glapp mellan de olika huvudmännen,
vilket inte minst kan visa sig genom
bristen på läkarkompetens inom hemsjukvården.
– Gränsdragningen mellan huvudmännen är också en fråga om kostnaderna; vem ska stå för blöjorna, droppet och så vidare. Det finns många
tråkiga exempel där äldre människor
hamnar emellan när kostnader skyfflas
mellan kommunerna och landstinget.
Han beskriver att situationen för de
äldre som har hemsjukvård kan innebära rena vanvården.
ansvaret för
hemsjukvården från landstinget
till kommunerna i Blekinge,
Jönköping, Västmanland, Gävleborg, Dalarna, Västerbotten och
Norrbottens län.
I Östergötland och Västernorrland sker växlingen 2014 och i
Stockholms län är planen att
kommunalisera hemsjukvården
från och med år 2015. Därmed
har samtliga kommuner ansvaret
för hemsjukvård också i ordinärt
boende, en process som startade
i och med Ädelreformen 1992.
år 2013 överförs
Källa: Sveriges kommuner och landsting
(SKL).
– Många gamla människor är undernärda och har långa nattfastor. Det är
lätt att vanvårda en gammal, ensam
isolerad människa som kanske har
kognitiv svikt, är deprimerad och som
inte kan ställa några krav. Det inträffar
genom att besöken blir få och att dessa
äldre blir lämnade ensamma en stor
del av dygnet.
Nattfastan hänger samman med
geografiska avstånd och personalens
arbetstider, säger han.
– Det är ofta långa transporter här i
glesbygden och då finns ingen möjlighet att besöka de äldre så ofta som det
kanske skulle behövas.
hur det har sett ut på
äldreboenden. För snart sex år sedan
kartlade han och hans kolleger alla
äldreboenden i Västerbotten och fann
nattfastor som var upp till 17 ½ timmar!
Genomsnittet var 14 ½ timmar.
Han säger att de har nya siffror som
inte är sammanställda än. Men på ett
äldreboende han nyligen besökt är genomsnittet 13 timmars nattfasta men
för flera som bor där är det upp till 16
timmar. Då vet vi att de svälter ihjäl,
säger han.Trots att de senaste resultaten inte är analyserade tycker han sig
han JäMför Med
se att problemen är ännu större för
dem med hemsjukvård.
Yngve Gustafson återkommer till
att det är lättare att vanvårda människor som bor ensamma än någon som
bor i ett socialt sammanhang som till
exempel ett äldreboende. Där finns en
annan social kontroll och mindre risk
för övergrepp och vanvård, säger han.
övergrepp är något han har stött på
dels bland deltagare i olika studier,
dels under de 35 år som han har varit
konsultläkare i kommunal äldrevård.
– Det är många gamla som mår dåligt på grund av övergrepp och utsatthet. De här problemen är inte ovanliga
och mörkertalet är stort. Visst har det
hänt att någon i personalen på ett äldreboende har stulit, men man är betydligt mer utsatt om man bor ensam
hemma.
Han säger att det inte går att sörja de
gamla ovärdiga ålderdomshemmen,
men däremot borde dessa platser ha
ersatts med vårdboenden med god
kvalitet.
– Jag önskar att även gamla människor skulle kunna få bestämma var de
vill bo. Att man inte ska kunna få bestämma var och hur man vill bo de
sista levnadsåren är
inte värdigt ett modernt samhälle.
Han är inte alls övertygad om att det skulle
innebära några större
skillnader i kostnader
om man organiserade
det på ett mer flexibelt
sätt där seniorboende,
vård- och omsorgsboende och demensboende kunde samorganiseras.
Yngve Gustafson är professor
och överläkare vid Umeå uni­
versitet. Han är både forskare
och praktiker.
Gustafson redan
börjat planera för ålderdomen, huset
är under ombyggnad till ett generationsboende.
– Om det skulle bli aktuellt med ett
vård- och omsorgsboende skulle jag
med glädje bo i 20 procent av dem
som finns här i Västerbotten, 20 procent skulle jag inte önska min värsta
fiende och resten skulle möjligen kunna gå an. n
sJälv har yngve
INGeR RAUNe
Fotnot: Yngve Gustafson och hans team med­
verkar i en helt ny serie om svensk äldrevård och
omsorg. Den kommer i SVT efter sommaren.
Rehabilitering i hemmet
i dag inte
någon ifrågasatt rehabiliteringsform. För sköra äldre kan det vara
den enda relevanta. Hemmet är för
den gruppen ofta den bästa träningsarenan. Här är det inte adekvat
att skilja mellan rehabiliterande insatser och uppehållande. Inte heller
att tänka i termer av tidsbegränsade
insatser. Huvudmannaskap och organisation måste ta hänsyn till och
utgå från detta. Hemrehabilitering
får inte vara ett stuprör för sig, som
kommer in vid enstaka tillfällen,
utan finnas nära, vara en självklar
del i arbetslaget som ger den äldre
vård och omsorg.
heMrehabilitering är
Vårdbiträdet har en viktig roll att
stödja den äldre i de vardagssysslor
han/hon kan klara själv. Vardagsträningen är viktig för att den äldre
så länge som möjligt ska kunna behålla sina förmågor. Vårdbiträdet
ska också ge hjälpen så att det inte
innebär några risker, varken för den
äldre eller för vårdbiträdet självt
– till exempel vid lyft. Därför behövs närhet till arbetsterapeut och
sjukgymnast för handledning. Vårdbiträde med rätt kunskap är också
rehabiliteringens ögon och ser när
det behövs funktionshöjande insatser. Ett rehabiliterande förhållningssätt behöver prägla alla insatser, så-
väl biståndsbedömning, omsorg
som hemsjukvård.
I hälso- och sjukvårdsansvaret
ingår att erbjuda rehabilitering. När
kommunerna övertar ansvaret för
hemsjukvård i ordinärt boende,
övertar de därmed även ansvar för
att kunna erbjuda rehabilitering
i hemmet. Med en huvudman för
hemtjänst, distriktssköterskor och
rehabiliteringspersonal ges förutsättningar för att forma verksamheter som samverkar på ett sätt som
det finns goda exempel på. n
Källa: PM om hemrehabilitering, av
Sven Erik Wånell, Stiftelsen Äldrecentrum.
Se www.aldrecentrum.se under Publicerat.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
27
HemTjänST i fö
Professor Stina Johansson är en av dem som i sin forskning har följt hemtjänstens utveckling.
Hon anser att det faktum att allt fler bor kvar hemma allt längre är på både gott och ont, men
ser på grund av den ökande andelen äldre i befolkningen inga möjligheter att upprätthålla den
standard på hemtjänsten som fanns i början av 1990-talet.
E
nligt Stina Johansson kan hemtjänstens förändring på senare tid
uttryckas som en ökad fokusering
på äldre personers fysiska förutsättningar, på bekostnad av de sociala förutsättningarna för att bo kvar hemma.
En utgångspunkt hon tycker är rimlig
att addera är att man behöver ha integritet i sitt eget hem, att hemtjänsten
tänker på att här lever och bor en person.
– Man måste visa hänsyn och tänka
på att man kommer på tider som passar. Inte bara säga hej, snabbt göra en
insats och gå, utan att man faktiskt
hinner se sig lite omkring. Men vad
som händer i kontakten mellan den
äldre och personalen, det som är kittet
för att det ska fungera, är väldigt svårt
att beskriva i en forskningsrapport
eller att mäta. Därför är det sårbart, det
är det sociala som skärs ned.
Dessutom finns det fler skröpliga som
får hjälp och hemmet blir mer av en vårdplats.
– Ja, plötsligt ska man ha en sänglift
och någon plats för blöjorna och så
ska man ta bort trevliga textilier för att
det ska vara lätt att städa. Det blir som
en vårdinrättning och känslan av ett
hem försvinner.
Var går gränsen?
– Bra fråga. Det är inget som experter kan bestämma utan det är en demokratisk fråga där många måste dras
in i diskussionen.
Stina Johansson ser framför sig medborgarsamtal med intresserade deltagare och för verksamheten relevanta
grupper, där man utifrån ett livsperspektiv talar om hur olika förutsättningar att åldras kräver olika insatser.
– Det här ligger nära livet vi lever
28
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
och alltid har levt, förutsättningarna
blir bara lite annorlunda. Jag tror på
rådslag och detta finns kanske redan i
en del kommuner.
man ha mycket större behov för att komma i åtnjutande av
hemtjänst än vad man behövde för 25
år sen, men vi har också ett bättre hälsoläge än tidigare. Stina Johansson
anser att man därför kan skjuta på insatserna, men tycker ändå att det är lite
för svårt att få hemtjänst idag.
– Man behöver vara ganska rejält
nedsliten eller sjuk och det innebär
också att man inte är kapabel att själv
ställa krav. Vi pratar om valfrihet och
att man ska kunna ha inflytande. Det
är ett dilemma i dagens hemtjänst.
Man förväntas redan när man beställer
en tjänst att kunna ställa de krav man
sen behöver få utfört. Om man inte är
nöjd förväntas man kunna byta till någonting bättre. Dels är man inte i det
skicket och dels tror jag inte alla äldre
i dag är fostrade i den kulturen!
Vissa människor har levt friska och
har god utbildning, de har rört sig i situationer där man är van att själv bestämma. De klarar sig bra enligt Stina
Johansson. Andra har varit sjukare,
inte haft så hög inkomst, kommer att
få lägre pension. De förutsättningar
man haft tidigare i livet visar sig också
i ålderdomen.
– Jag tror att systemet, när vi tänker
oss ett aktivt åldrande, i sig självt genererar ojämlikhet. Vissa personer kommer att behöva mer stöd att hitta rätt
och klara sig i valfriheten, kanske också ekonomiskt. Några har inte råd att
göra vissa val och det skapar en ojämlikhet.
i dag Måste
Stina Johansson ser det som ett problem att hemtjänsten tänker standardiserat. Alla passar inte in och det finns
också förlegade föreställningar om vad
äldre människor är och behöver.
– Det kan se olika ut för olika grupper. De som är aktiva och vana att
klara sig i olika system är kanske rätt
nöjda med det de får, men skulle vilja
ha mer. Andra är rent av missnöjda
därför att de upplever att vad de får
inte riktigt är det de vill ha.
Hon hänvisar till studier om hur
man anpassar sina krav efter utbudet.
– Man kanske är rädd för att säga
vad man egentligen skulle vilja ha,
därför att man inte tror att man får det.
Det finns en kommunikation mellan
hemtjänstens företrädare och de äldre
som kan se olika ut beroende på hur
starka de känner sig, hur bra de mår
och vilken vana de har att förhandla.
Jag tror att med bättre ledarskapsutbildning och förkunskaper om de
mångfaldiga förutsättningar som äldre
i dag kan leva under skulle man kunna
få en bättre kommunikation med de
äldre.
en faktor att ta hänsyn till när man
betraktar utvecklingen är att befolkningen blir äldre.
– Det är svårt att upprätthålla standarden på hemtjänsten som vi hade
för 20–25 år sedan. När jag tittar tillbaka på studierna jag gjorde då ser
jag en nivå på hjälp som inte är möjlig
i dag, med tanke på hur många äldre vi
faktiskt har i befolkningen.
Vi har inte råd med så mycket tid
i omsorgen eftersom vi i dag har så många
fler äldre?
– Blundar man för det faktum tror
jag att man hamnar helt fel. Vi har
”oproportionerligt många” gamla
människor i dag i befolkningen världen över.
Och allt fler i Sverige bor hemma allt
längre upp i åldrarna och med bredare
sjukdomspanoramor.
– Det är nästan ofattbart hur mycket
vi kan stödja folk för att de ska kunna
bo kvar hemma. Det är ju både på gott
och ont, men som helhet tror jag att
det är bra.
att man kan uppträda i hemmet som
man gör på ett sjukhus eller på en
vårdcentral: ”Nu går du dit, nu ska du
klä av dig på överkroppen, nu ska du
sitta där, lägg dig på britsen”. I ett eget
hem är det den som bor där som sätter
normerna. Man går inte in hur som
helst, man frågar först, man uppträder
hövligt. Ska hemmet vara en plats där
man kan leva ett socialt liv får hemtjänsten ta hänsyn. Där har det brustit,
det är hemtjänstens tidschema som
»Jag är säker på att man gått lite för långt
när det gäller att skära ner på de offentliga
institutionerna.”«
Man kan fråga sig vad som drivit
utvecklingen.
– Jag tror att det är ett billigare sätt.
Att till varje pris bo kvar hemma är ju
inte byggt på något undersökt önskemål från de gamla, man har ju aldrig
gått ut med enkäter och frågat, utan
nedskärningarna av personal och platser är gjorda utifrån andra premisser.
Skulle man låta de gamla bestämma
själva så är jag säker på att åtminstone
några som i dag bor kvar hemma och
har mycket hjälp från sjukvården skulle föredra ett annat sätt. Men det är
saker som vi inte riktigt vet och det ser
säkert olika ut i olika delar av landet
också. Men jag är säker på att man gått
lite för långt när det gäller att skära ner
på de offentliga institutionerna. Jag
tror att man vågar säga att det skulle
behövas fler möjligheter till särskilt
boende och sjukhusplatser.
Men trots allt är det många som vill och
har fått möjlighet att bo kvar hemma.
– Det är jättebra och det skulle jag
själv vilja. Men det krävs utbildning i
bemötande. Man får akta sig för att tro
gäller och det är inte alltid så exakt heller. Man kan mycket väl säga en tid
och så kommer man lite senare eller
tidigare, så att det är nästan omöjligt
att göra något annat än att sitta hemma och vänta. Så var det inte riktigt
tänkt.
Flexibiliteten skulle vara riktad
åt andra hållet?
– Precis. Och det kan man ju inte
lasta personalen för. Här finns det för
lite pengar och kanske för lite kunskap
också om hur man skulle kunna tänka
i stället.
utgår Stina Johansson från ett omsorgsperspektiv, där
kontinuitet och personlig kontakt är
kärnan. Men även andra perspektiv
har styrt forskningen. Organisationsperspektivet tänker mer på att personalen blir belastad av att allt för ingående lära känna olika krav och önskemål hos omsorgstagarna. Det har gett
system där det ingår rotation för att
avlasta personalen.
– Men jag tillhör dem som fortsätter
i sin forskning
mattias PetterssoN
öränDring
Stina Johansson är professor
i socialt arbete med inriktning
mot social omsorg vid Umeå
universitet, där hon leder forsk­
ningsprojekt kring makt och
inflytande i äldreomsorgen.
Hon leder också det nationella
nätverket för socialvetenskaplig
äldreforskning.
att hävda att det som
växer fram i en dialog
mellan den gamle och
den som ger omsorgen, det är själva kärnan i verksamheten.
Finns en konflikt
mellan personalens och omsorgstagarens
behov?
– I alla fall borde man kunna hitta
en bättre kompromiss än den man har
i dag. Det finns studier som visar att
det kan bli en belastning om de äldre
hela tiden önskar sig mer och mer.
Men man kan diskutera och på ett
vänligt sätt sätta gränser för vad som är
möjligt. Omsorg är också omsorg om
personalen. Dialog innebär också att
de ska kunna säga nej.
stina Johansson tror att vi måste
formulera de dilemman som finns mellan olika gruppers krav och vad hemtjänsten faktiskt kan ställa upp på.
– Nu är vi ju inne på att föra över
ansvar på andra grupper, till exempel
frivilligorganisationer, att anhöriga får
ta ett större ansvar. Det kanske är möjliga lösningar men då måste de få vara
med i dialogen.
Vilka förutsättningar måste finnas
för att i dag få en väl fungerande
hemtjänst?
– Att både äldre och personal hittar
ett sätt att kommunicera, så att det
som behöver göras blir tillfredsställande gjort. Att arbeta med äldre måste göras attraktivt, där också lönen blir
viktig. Mer pengar tror jag också behövs till mer tid hos de enskilda. Bättre
organisering tror jag man kan uppnå
utan att det kostar speciellt mycket.
Men tiden kostar. n
JONAS NILSSON
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
29
Conductive – Sveriges
främsta leverantör av
äldreomsorgskonferenser
www.conductive.se
Lär av framgångsrika praktikfall och lyssna till ledande experter
som arbetar med äldreomsorgens alla utmaningar!
K a l e n da r i u m
2013
•
•
•
•
•
•
30
Ny i offentlig sektor 10-11 september, Stockholm
Förebygg fysisk och psykisk ohälsa på arbetsplatsen 18-19 september, Stockholm
Ny som chef 3-4 oktober, Stockholm
Framtidens MAS/MAR 6-7 november, Stockholm
Rehabilitering av äldre 3-4 december, Stockholm
Storkök inom äldreomsorgen 10-11 december, Stockholm
Besök vår hemsida för att läsa mer – www.conductive.se
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Välfärdsteknologi i bostaden
Ett nytt begrepp, välfärdsteknologi, håller på att etablera sig i Sverige.
Enligt svenska Wikipedia betyder välfärdsteknologi: teknologi som bidrar till ökad
trygghet, säkerhet, aktivitet och delaktighet i samhället. Raymond Dahlberg,
Hjälpmedelsinstitutet, beskriver vad det praktiskt kan innebära.
i praktiken innebär det att teknologin kan utföra en del av de uppgifter
som i dag utförs av vård- och omsorgspersonal. Teknologin kommer
inte att ersätta den mänskliga vårdoch omsorgen men kommer sannolikt
att i en nära framtid bli ett allt vanligare komplement. Dessutom talar
mycket för att det kommer att bli mindre kostsamt för kommunerna.
Det kan också uttryckas som att
med stöd av välfärdsteknologi kommer vi även ha råd med att erbjuda
personlig vård och omsorg till dem
som verkligen behöver det eller till
dem med störst behov. Det är inte säkert att alla alltid vill ha personlig tillsyn i sin bostad av en fysisk person.
Många kommer att välja tillsyn med
hjälp av någon typ av kommunikationsteknologi, till exempel av en
webbkamera eller bildtelefoni. Att
denna teknologi kommer in i bosta-
den och att många kommer att välja
att ha den vet vi redan genom flera
projekt och utvärderingar.
Nattfrid består av en
webbkamera som ”ser”
i mörker. Personalen
på hemtjänsten kan
från en dator, surfplatta eller mobiltelefon ringa upp kameran och se en
svartvit rörlig bild av vanligtvis sängen
och delar av sovrummet.
under senare år har flera nya produkter och tjänster tagits fram som
riktats till äldre och anhöriga i det ordinarie boendet. Denna teknologi har
nu testats och utvärderats i ett antal pro- »de flesta larm innehåller en enkel mobiljekt som finansierats
telefon och har en gps-funktion. en
av Hjälpmedelsinstituperson som till exempel gått vilse kan
tet bland annat inom
ramen för regeringslarma genom en enkel knapptryckning…«
uppdraget Teknik för
äldre.
personalen tittar vanligtvis endast
Nattfrid är en kompletterande och/ under cirka 15–30 sekunder. Om allt är
eller alternativ tjänst för tillsyn på nat- som det ska stängs webbkameran av.
ten för personer som har behov av det. Om användaren inte skulle ligga i sin
Tjänsten finns i dag i ett fåtal kommu- säng när kameran är på väntar man
ner och kan beviljas som bistånd. cirka 15 minuter och tittar igen. Är per-
t
A
nvändningen av begreppet välfärdsteknologi har ökat snabbt.
Antalet träffar på Google på ordet har ökat från tio för ett drygt år sedan till över 11 000 träffar i april 2013.
Vad betyder då välfärdsteknologi och
varför har användningen av ordet ökat
så snabbt? Det beror förmodligen på
att fler och fler börjar förstå att en ökad
användning av välfärdsteknologi är en
nödvändighet om vi ska kunna upprätthålla en god kvalitet inom vårdoch omsorgen i framtiden.
Detta beror i sin tur på den demografiska utvecklingen som innebär att
andelen äldre med vård- och omsorgsbehov ökar samtidigt som arbetskraften minskar. I det gap som uppstår
när fler personer behöver vård- och
omsorg och färre kommer att ingå i
arbetskraften kan välfärdsteknologi
komma att spela en viktig roll.
Raymond Dahlberg är med dr,
leg arbetsterapeut och FoU­sam­
ordnare vid Hjälpmedelsinstitutet.
Höstens SGS-aktiviteter
Den 20 september kommer professor Lars Andersson, mottagare av 2013 års
Stora Gerontologpris, hålla sin prisföreläsning ”Ojämlikt att vara äldre – ojäm­
lik ålderdom”.
Den 28 oktober är det dags för det Interdisciplinära forumet som erbjuder
doktorander och nydisputerade en chans att mötas och få en överskådlig
blick över det mycket interdisciplinära fältet Gerontologi. Professor Kenneth
Abrahamsson, tidigare programchef vid forskningsrådet FAS kommer före­
läsa om ”Karriärvägar och hur man lyckas med ansökningar efter doktorsexa­
men”.
Vill du bli medlem i vår förening?
I medlemskapet ingår tidskriften Äldre i Centrum och olika aktiviteter. Besök vår
webbsida om du vill veta mer om vad vi gör eller få mer information om kommande
aktiviteter, www.sgs.nu. Medlemsavgiften på 300 kr (250 kr för pensionärer och
studenter) kan du betala in till plusgiro 154 8598­0.
Ange namn, adress samt e­post.
Sveriges Gerontologiska Sällskap
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
31
t
sonen fortfarande inte i sin säng så
kontaktas användaren först per telefon
eller så skickas personal till bostaden.
Nattfrid har testats i Göteborg, Järfälla och i Varberg av 23 användare.
Intervjuer med dem, anhöriga och
nattpersonal har utförts av forskare
från kommunala FoU-enheter. Resultaten visar att majoriteten känner sig
trygg och nöjd med kameran och vill
gärna fortsätta med denna form av tillsyn. Många upplever också att de blir
mindre störda under natten i jämförelse med personlig tillsyn. Även majoriteten av de anhöriga är positivt inställda till Nattfrid. Nattpersonalen
inom hemtjänsten är också överlag
positiva och nöjda.
Ippi är ett kommunikationsstöd som
underlättar kontakt med släkt, vänner,
vård– och omsorgsgivare. Ippi består
av en dosa som kopplas till teven. Ge-
nom att ippi har ett mobiltelefonnummer och en e-postadress kan ippi ta
emot och skicka sms, mms och e-post
(bild, ljud och text). All kommunikation sker via mobilnätet och det behövs därför inga installationer eller
bredband i bostaden.
Ippi har testats och utvärderats i sex
kommuner det senaste året. De effekter som redovisats i utvärderingarna
handlar om en ökad kontakt med
anhöriga och vänner men även en
ökad trygghet och livskvalitet har
rapporterats.
för äldre personer och deras anhöriga är det viktigt och många gånger
avgörande att de har tillgång till larm
för att kunna påkalla uppmärksamhet
i olika nödsituationer. Syftet med larm
är att bidra till ökad säkerhet, trygghet
och självständighet. Förutom fasta
trygghetslarm finns idag flera typer av
mobila trygghetslarm. Larmen kan
bäras runt handleden, i bältet eller runt
halsen.
De flesta larm innehåller en enkel
mobiltelefon och har en gps-funktion.
En användare som till exempel gått
vilse kan larma genom en enkel knapptryckning och prata med anhöriga eller personal. Den som tar emot larmet
kan få reda på aktuell position för den
saknade via en kartbild på sin dator,
surfplatta eller mobiltelefon. Anhöriga
och vård- och omsorgspersonal kan
också ringa till den som bär larmet
och få kontakt utan att användaren
larmar. Larmet kan också larma automatiskt om användaren går utanför en
på förhand fastställd trygghetszon.
En omfattande studie har visat på
ökad livskvalitet hos användarna och
ökad trygghet hos anhöriga.
Processledarutbildning
i Äldres behov i centrum
Kostnadsfri utbildning för ett
behovsinriktat och systematiskt
arbetssätt inom äldreomsorgen,
utifrån ICF.
Nu med utbildningstillfällen
för hösten 2013
Foto Arne Hyckenberg
Läs mer på
www.socialstyrelsen.se/
aldres-behov-i-centrum
32
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
»i dag finns ett flertal mobiltelefoner som är avsedda för äldre.«
de ovan beskrivna produkterna och
tjänsterna har även utvärderats ur ett
kommunal- och samhällsekonomiskt
perspektiv. Resultaten visar på stora
kostnadsminskningar för kommunen
och samhället på grund av minskade
res- och arbetstider hos personal,
minskade hemtjänstinsatser, senareläggning av flytt till särskilt boende
och minskade sökkostnader för försvunna personer.
Förutom dessa nya produkter och
tjänster finns en hel del vanliga konsumentprodukter som fyller en viktig
funktion i detta sammanhang. Ett exempel är surfplattor, alltså en mindre
och enklare typ av dator med pekskärm som det bland annat går att
surfa, mejla, skypa, streama och fota
med. Erfarenheter från flera projekt
har visat att många äldre utan tidigare
datorerfarenhet har mycket snabbt
tagit till sig denna nya teknik och därmed ökat sin delaktighet i samhället
och sina sociala relationer.
genomgått en snabb utveckling som gynnat
äldre. I dag finns ett flertal mobiltelefoner som är avsedda för äldre. I vissa fall
har också äldre representanter deltagit i
produkt- och designprocessen. Detta
har bland annat lett till större och tydligare knappar och displayer vilket i sin
tur leder till att fler äldre börjat använda
mobiltelefoner och gör att fler känner
sig tryggare när de går ut.
Fler och fler fastighetsägare och
vårdföretag har börjat intressera sig för
digitala lås för att slippa hantera andras
nycklar. Nycklar i omlopp är ett växande problem inte minst på grund av
att många äldre och sjuka vårdas hemma. Bostäderna blir vård- och arbetsplatser dit hemtjänst- och sjukvårdspersonal behöver få tillträde. Digitala
lås kan öppnas med hjälp av en kod i
en mobiltelefon. Digitala lås innehåller också information om vem som
passerat. Det kan vara viktigt för alla
parter, även anhöriga, att veta vem
som varit inne i lägenheten, och när,
om något skulle inträffa.
Efterfrågan på nya innovationer av
Mobiltelefonen har också
produkter och tjänster i boendet kommer sannolikt att öka i och med att
samhällsutvecklingen i övrigt går åt
det hållet. Att kunna använda teknologi för att söka information, kommunicera med släkt och vänner, olika
nyttotjänster som att handla mat, utföra banktjänster, boka resor och biljetter till underhållning, är av stor betydelse för gruppen äldre och kommer
förmodligen att öka i betydelse.
till
godo och nytta för den som har en
funktionsnedsättning men kan även ha
en motsatt effekt, det vill säga bidra till
exkludering och utanförskap. Exempel
på det kan vara bankomater som enda
sätt att ta ut pengar, betalning av räkningar via internet vilket många vare sig
kan eller vågar, betalning på kollektiva
färdmedel vilket kan vara svårt och
ibland obegripligt för den oinvigde, biljettbokningar via internet då en stor
andel äldre inte har vare sig ett bredbandsabonnemang eller dator.
Som delges i denna artikel finns det
många bra produkter och tjänster som
kan underlätta vardagen för äldre och
välfärdsteknologi är oftast
anhöriga men dessa behöver bli mer
kända och framförallt mer använda.
I en kartläggning som Hjälpmedelsinstitutet gjorde, avseende Sveriges
alla kommuner på uppdrag av Socialdepartementet 2012, framkom att
välfärdsteknologi används i väldigt begränsad omfattning. Orsaken till detta
anger kommunerna vara ansträngd
ekonomi och bristande kompetens
bland personalen. Dock utrycks en
positiv vilja till att satsa på välfärdsteknologi i äldreomsorgen. n
RAyMOND DAHLBeRG
REFERENSER:
Carina Abrahamson Löfström och Nina Larsson
(2012). Nattfrid? Om tillsyn på natten för äldre
personer med hemtjänst. Hjälpmedelsinstitutet.
Åke Dahlberg (2013). Nyttokostnadsanalys vid
införande av välfärdsteknologi – exemplet
ippi. Hjälpmedelsinstitutet.
Åke Dahlberg (2013). Nyttokostnadsanalys
vid införande av välfärdsteknologi – exemplet
posifon. Hjälpmedelsinstitutet.
Raymond Dahlberg (2013). Teknik för äldre
– slutrapport. Hjälpmedelsinstitutet.
Arne Modig (2012). Välfärdsteknologi inom äldreomsorgen – en kartläggning av samtliga
Sveriges kommuner. Hjälpmedelsinstitutet.
SOMMARVIKARIER I DEMENSVÅRDEN
Vi erbjuder ett
”Utbildningspaket” för
att öka kunskapen hos sommarvikarierna om demenssjukdomar så att chefer, vikarier, demenssjuka och anhöriga kan
känna sig trygga och lugna under semesterperioden.
Paketet koster 350 kr och innehåller :
“Lilla boken om demens” med de vanligaste sjukdomarna,
behandling och bemötande.
“Fråga på” med de vanligaste frågorna och svaren från Demensförbundets telefonrådgivning.
“Alzheimers vals” DVD-film där vi får
följa Alzheimersjuke Bo Lycke i vardagen.
Beställ utbildningspaketet i webbutiken
www.demensforbundet.se
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
33
Tekniska lösningar viktiga
Under senare år har forskning
kring teknik för äldre tagit fart
– angelägen forskning som förtjänar uppmärksamhet. Tillgång till
tekniska lösningar har stort inflytande på äldres möjligheter till aktivitet och delaktighet i vardagen,
men också för delaktighet i samhället i stort. Det skriver forskarna
Maria Haak och Susanne Iwarsson
vid Lunds universitet.
T
ermen tekniska hjälpmedel innefattar många olika slags produkter, från enkla vardagshjälpmedel
till teknologiskt avancerad utrustning.
Samtidigt som de används för att kompensera för de problem som funktionsnedsättningar medför i vardagen,
är det allt fler göromål i hemmet som
kräver användning av tekniska produkter. Det finns exempel på forskning
när det gäller den vardagsnära tekniken, det vill säga produkter vi alla använder. Att till exempel värma mat
med hjälp av mikrovågsugn har visat
sig vara utmanande för personer med
kognitiv svikt.
exempel på forskning när det gäller webbaserad kommunikation. Vanligt förekommande
åldersrelaterade förändringar är nedsatt syn, hörsel och motorik. Dessa,
tillsammans med den personliga inställningen till användandet av ny teknik, identifieras som utmanande när
det gäller webbaserad kommunikation
för personer med demens. Det behövs
mer kunskap såväl om på vilket sätt
det finns också
GOLFKARUSELL
8-hålsbana å
a ret om!
Spela golf på
minimal yta!
cm,
0 cm, 330–570
n 330–57
från
ngder frå
i längder
Finns i lä
Finns
för inne och ute.
Kontakta Jan Nyström Idé & Utveckling
för mer info och priser:
Rydgatan 24 B, 331 50 Värnamo
5FMt.PCJM
&QPTUOZKBO!UFMJBDPNt)FNTJEBXXXHPMGLBSVTFMMTF
34
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
vardagsprodukter underlättar för äldre,
som hur de eventuellt försvårar aktivitet och delaktighet.
De vanligaste tekniska hjälpmedlen
bland äldre är sådana som avses underlätta personlig vård eller förflyttning. Särskilt rollatorn blir allt populärare och används av många äldre.
Drygt 70 procent av de tekniska hjälpmedel som förskrivs i Sverige, har personer som är 65 år eller äldre som användare.
Vi har ett väl utvecklat system för
hjälpmedelsförsörjning, men internationellt sett är sådan samhällsservice
inte någon självklarhet. Drygt tre fjärdedelar av den del av befolkningen i
Sverige som är 80 år eller äldre är
hjälpmedelsanvändare, medan motsvarande andel till exempel i Baltikum
är cirka hälften.
eftersoM tekniska hjälpmedel för
förflyttning är viktiga för äldres aktivitet och delaktighet, handlar senare års
forskning inom området om till exempel rollatoranvändning. Resultaten visar att även om indikationen för att få
en rollator oftast är gångsvårigheter
blir rollatorn ganska snabbt ett ”aktivitetshjälpmedel” snarare än enbart ett
gånghjälpmedel. Man använder sin
rollator integrerad i många vardagsaktiviteter. Man transporterar vattenkanna och krukväxter, placerar ett
grytunderlägg på sittbrädan för att
kunna flytta tunga och varma formar
från ugnen när man lagar mat, tar med
sig kaffekoppen till tv-soffan.
Rollatorn anses också ovärderlig för
att möjliggöra inköp i den närbelägna
mataffären och tas ofta med i bilen på
utflykter och vid besök hos bekanta,
etc. Detta innebär också att användningen förändras över tid, ofta i högre
KeNNet ruoNa
i äldres vardag
Supportive Environments (case) vid
Lunds universitet.
Målet är att utveckla ett datorbaserat verktyg för att äldre själva ska kunna göra uppskattningar av tillgängligheten i olika bostäder, till exempel inför en flyttning. Genom att aktivt
kunna efterfråga tillgängliga miljöer
med hjälp av ett datorbaserat verktyg,
som det som nu är under utveckling,
kan äldre personer som grupp i högre
grad påverka bostadsutformning och
försörjning och därmed bli en viktig
påtryckargrupp i sådana frågor.
genoM forskningscirklar,
där representanter för äldre med och utan
funktionsnedsättning deltar, kommer
bostaden är inte bara en viktig arena
för äldres användning av vardagstek- en kravspecifikation för utvecklingen
nik och tekniska hjälpmedel – boen- av det datorbaserade verktyget att ardefrågor för äldre utgör generellt sett betas fram. Därpå följer nästa steg i
en stor utmaning för framtiden. Efter- processen vilket inkluderar utveckling
som framtidens äldre kommer att stäl- av och pilottestning av en prototyp av
la högre krav på möjligheterna att det nya verktyget. Pilottestningen utsjälva vara aktiva i beslut om sitt bo- förs genom expertpaneler med fokus
ende är det viktigt att stärka äldres på användarvänligheten. Experterna
utgörs av den primä»hemmet är och kommer att förbli ra framtida använen central plats i äldre personers dargruppen, det vill
säga äldre personer
liv under överskådlig framtid.«
utan eller med olika
ställning som aktörer på bostadsmark- typ och grad av funktionsnedsättning.
naden. Det finns exempel på teknisk Den färdiga prototypen beräknas vara
utveckling för att medvetandegöra tillgänglig för vidare utveckling i slutet
äldre om vikten av att välja ett boende av år 2015.
Det krävs tillgång till användbar teksom är anpassat efter deras egna förutnik för att äldre ska kunna bo kvar
sättningar och behov.
Det eu-finansierade projektet inn- hemma och vara aktiva och delaktiga
ovage handlar om att utveckla prak- i vardagen och i samhället i stort. Även
tiska lösningar som bidrar till ett aktivt om forskningen om äldre och teknik
och hälsosamt åldrande och ökar äld- har ökat under de senare åren behövs
res påverkan och delaktighet i samhäl- det ytterligare kunskap om hur varlet. Ett av delprojekten är ”User driven dagliga tekniska produkter och tekhousing for older people” som leds av niska hjälpmedel underlättar eller förforskare vid Centre for Ageing and svårar aktivitet och delaktighet.
Hemmet är och
kommer att förbli en
central plats i äldre
personers liv under
överskådlig framtid.
Utifrån detta scenario
är det viktigt med ett
boende som är tillgängligt och användbart och att vardagstekniken fungerar på
Susanne Iwarsson är
ett
tillfredsställande
professor vid Centre for Ageing
sätt. Med nya generaand Supportive Environments
– CASE och MultiPark, vid
tioner äldre som komLunds universitet.
mer att ställa högre
krav på möjligheterna
att själva vara aktiva i
beslut som rör deras
vardag, är det mycket viktigt att utveckla lösningar som kan stärka äldres
ställning som aktörer när det gäller val
och användning av teknik. n
KeNNet ruoNa
grad än de som ansvarar för hjälpmedelsförsörjningen till äldre inser.
Med tiden kan man behöva en annan
modell av rollator, andra tillbehör eller
kanske ytterligare andra hjälpmedel
som kan användas i kombination med
rollatorn.
Många av dem som använder förflyttningshjälpmedel rapporterar också att olika slags hinder i den fysiska
miljön ställer till problem. Dessa forskningsresultat visar på behovet av bättre
uppföljning av äldres hjälpmedelsanvändning och åtgärder i den fysiska
miljön, både i bostaden och i samhället i stort.
Maria Haak är universitets­
lektor vid Centre for Ageing
and Supportive Environments
– CASE och MultiPark, vid
Lunds universitet.
MARIA HAAK
SUSANNe IWARSSON
REFERENSER:
Boman, I­L., Rosenberg, L., Lundberg, S., Nygård,
L. (2012). First steps in designing a videophone
for people with dementia: Identification of
user’s potentials and the requirements of
communication technology. Disability and Re­
habilitation: Assistive Technology. 7, (5), 356–363.
Härnsten G. (1994). The research circle: Building knowledge on equal terms. Stockholm,
Sweden. Swedish Trade Union Confederation.
Iwarsson, S., Ståhl, A., & Löfqvist, C. (2013).
Mobility in outdoor environments in old age.
In: G. Rowles & M. Bernard (Eds.). Environmental
gerontology: Making meaningful places in old age.
New York: Springer Publishing Company. In press.
Löfqvist, C., Nygren, C., Brandt, Å., & Iwarsson, S.
(2009). Very old Swedish women’s experiences
of mobility devices in everyday occupation:
A longitudinal case study. Scandinavian Journal
of Occupational Therapy, 16, (3), 181–192.
Rosenberg, L. (2009). Navigating through technological landscapes: Views of people with
dementia or MCI and their significant others.
Doktorsavhandling. Institutionen för neurobiologi,
vårdvetenskap och samhälle. Karolinska Institutet,
Stockholm, Sverige.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
35
Under nio år under 1940-talet arbetade Signe Svensson, nu 95 år, som
hemsyster. – Arbetet innebar att vi fick rycka in i många olika hushåll.
Det vi fick höra var att när husmor i ett hem blir sjuk då blir det katastrof.
Så var det på den tiden, man räknade helt enkelt inte med mannen.
”Vilket ansvar en fick ta”
J
ag funderar mycket över tiden
som hemsyster. I dag är det ju en
helt annan kommunalvård. Hemsysterns arbete är över sedan länge.
Signe Svensson fyllde 95 år nu i februari. Hon bor ensam i sitt hus mellan Skara och Skövde. Hemtjänsten
kommer en gång om dagen och tittar
till, som hon säger. – Den hjälpen har
jag fått helt nyligen – sedan jag gick
och ramlade.
När hon berättar om sina dagar som
hemsyster visar det sig att hon från
början ville bli diakonissa. Hon sökte
och kom in på diakonistiftelsen Samariterhemmet i Uppsala.
– Kriget bröt ut när jag gick där. Jag
glömmer aldrig när syster kom och sa
att nu har tyskarna gått in i Polen. Det
var en orolig tid.
Efter ett tag på Samariterhemmet
ändrade hon sitt yrkesval och lärde sig
istället till hemsyster på Korstäppan i
Leksand.
– Korstäppan var också ett tjusigt
hotell dit stockholmsfruarna åkte och
tog igen sig, säger hon och skrattar.
När jag såg dem sitta där med sina
pälsjackor tänkte jag, vad de har det
bra.
innebar olika
kurser, framför i allt hur man tar hand
om ett hushåll.
– Det vi fick höra var att när husmor
i ett hem blir sjuk då blir det katastrof.
vägen till heMsyster
DET GODA BOENDET
Det allra viktigaste för oss på HSB Omsorg är att våra kunder
ska känna sig trygga i boendet med den vård och omsorg vi ger,
oavsett om de bor kvar hemma eller på ett boende som vi driver.
Grundtanken i vår verksamhet är att kunden själv utformar sin omsorg
och blir personligt bemött med respekt och medmänsklighet.
Det kallar vi för det goda boendet.
Varmt välkommen till HSB Omsorg!
010-442 16 00
[email protected]
www.hsbomsorg.se
36
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Så var det på den tiden, man räknade
helt enkelt inte med mannen.
På Korstäppan fick hon lära sig från
grunden hur ett hushåll ska skötas.
– Där hade vi det bra i en tid som
annars var tung och svår. Det var
många som försökte överleva på krigstidens ransoneringskort. Men till hotellet kom fina gäster som fick utomordentligt god mat. Också vi fick mycket
gott där, eftersom det alltid blev över
efter måltiderna. Gästerna skulle ha
riktig grädde och mycket annat, det
märkvärdiga var att det gick att få tag i
allt detta.
en heMsyster fick se till att inte gå in
i sjukvården för mycket. Signe Svensson hade visserligen mer medicinsk
kunskap än många andra i och med
sin tid på diakonistiftelsen.
– Men som hemsyster fick vi till exempel inte ge sprutor, vi var ju inte
sjuksköterskor men det tänkte inte folk
på.
Arbetet innebar att hon fick rycka in
i många olika hushåll. I en familj fick
hon ta hand om tre barn för mamman
orkade inte.
– Jag minns att jag fick börja med att
fråga barnen var spisen var och då pekade de på vedspisen. Men var finns
veden? Då pekade de på skogen som
fanns runtomkring, så det var dit jag
gick för att ordna ved.
– I det hemmet tror jag att jag var i
tre veckor.
Hon blir tyst och lite fundersam.
– Vilket ansvar en fick ta
och arbetstider var det inte
att tänka på. Det fanns inget
som hette ledig eftermiddag.
– Det är ett minne och
det roligaste är att ett av
barnen har hittat mig. Han
bor alldeles i närheten och
har skrivit ett brev till mig.
När Signe Svensson gifte
sig och fick
barn slutade
hon, då hade
hon arbetat
som hemsyster i nio år.
Nu bor hon
ensam
och
klarar sig själv,
med lite hjälp
från hemtjänsten. Händer det
att hon jämför
sitt arbete som
hemsyster med hemtjänstens? Nu skrattar hon
länge.
– Mina sista år som hemsyster tittade jag till gamla människor och hjälpte
dem. Nu tittar hemtjänsten in till mig
varje dag. Och det är bra! Men de behöver ju egentligen inte göra någonting. Jag ber ibland att de ska skaka
mina sängkläder, för täcket är lite stort
Signe Svensson är nu 95 år
gammal. I yngre dagar arbetade
hon i 9 år som hemsyster
– se lilla bilden. (foton privata).
och tungt. Jag gör det mesta själv, fast
vi kan sitta en stund och prata.
– Som hemsyster fanns det ingen tid
för det. Vi skulle ersätta mamman och
ta hand om barn och hela hushållet.
Önskar hon att yrket som hemsyster
skulle komma tillbaka?
– Nej. De behövs inte i dag. n
INGeR RAUNe
Gammelgården | Kristoffer Dahl
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
37
recension
Hemsystern:
Ett äreminne
Som en syster till hemmet.
Kerstin E Wallin (egenutgiven 2012).
A
rbete i hemmet – förutom så kallat distansarbete – står inte högt
i kurs i Sverige. Visserligen minns
vi Ellen Key och hennes idéer om moderlighet och hemmet, ack så antikverade, och Carl Larssons idealiserade
bilder av Hemmet som många påverkats av. Men själva hemarbetet? Nej
tack, säger de flesta.
Bortåt en tredjedel av folk i min
ålder minns hembiträden från sin uppväxt, en kår som omfattade runt
250 000 kvinnor vid 1940-talets början.
Dessa tjänarinnor sorterade under legohjonsstadgan fram till 1924 och svävade därefter i luften, utan fackligt eller
lagligt skydd. När vi väl fick en lagstiftning om arbetstider i husligt arbete
(”Hembiträdeslagen”) var det redan så
ont om dessa varelser att arbetsgivarna
måste ge dem bättre villkor än lagen
stipulerade. Någon kanske minns Kar
de Mummas Varför blommar inte
hembiträdet? Eva Alexandersson har
skildrat hembiträdena i Sparkplats för
jungfrun (1992), men annars är det ont
om rapporter om denna yrkesgrupp.
Man kan förstås också nämna Ester
Blenda Nordströms på sin tid mycket
uppmärksammade redogörelse för
livet som piga, en kort tid under förklädnad.
heMbiträdena försvann snabbt under efterkrigsåren – ännu 1954 var det
dock 3 procent av de äldre som hade
hembiträde emot 1 procent som hade
hemhjälp.
Förra året kom en bok om hemsystrarna. Kerstin Wallin beskriver en
grupp kvinnor med kristen anknytning och med starkt intresse för
hemskötsel och att ”lyfta” det fattiga
hemmet. 1915 startade en utbildning
38
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
på 1½ år till den nya professionen Hemsyster, först
i Uppsala, senare också på
andra platser. Av kvinnor
för kvinnor, bara en sådan
sak!
Denna högprofessionella
och uniformerade kvinna
skulle bistå hem där modern
saknades eller var sjuk, på
bb eller på annat sätt oförmögen. (Uniformen var
också ett skydd mot ”snuskiga karlar”.) Man skulle ge
hjälp och kanske också i någon mån genom sitt föredöme ”höja” hemmet.
en början
att anställas av Röda Kors-kretsar, husmodersföreningar och fackliga kvinnogillen, medan kommunerna var svårare
att intressera för denna nymodighet.
De kom dock så småningom ikapp
och jag minns själv hemsystern i min
barndom i Döderhults kommun, när
min mamma nedkom med någon av
mina sex systrar.
Kanske var hemsystern för professionell: När frågan om äldrevård och
speciellt hemvård blev akut i början på
1950-talet, efter de skandaler som Ivar
Lo-Johansson så effektivt skildrade,
valde myndigheterna en billigare lösning. För en hemsamarit skulle det
räcka med den kompetens en vanlig
husmor besatt, eftersom insatserna i
huvudsak gick ut på matlagning och
städning, med en lönesättning därefter. Och så är det fortfarande, som bekant. Detta blev ett genomgångsarbete
för många, något som ju också var fallet med pigorna och hembiträdena när
det begav sig.
heMsystrarna koM till
hemarbetet var
väl en del av moderniseringsprojektet
och sådana som den förträffliga
Nancy Eriksson med sin underbart
giftiga pamflett Bara en hemmafru
(1964) förde en hopplös kamp. Hon
tänkte mest på barnen, men nämner
även de äldre. Hemmafruarnas insatser sågs som ”en käpp i välståndshjulet”.
Hemsystern var en viktig föregångare! Även om professionen försvann
– utbildningen lades ner 1973 men
några gamla hemsystrar lever ännu (se
sid 36) – satte den normer för vad den
som ska ge hjälp i hemmet behöver:
Färdighet, Kunskap, Etisk hållning
(dagens ”värdegrund”). Kerstin Wallin, som själv haft fastrar som var hemsystrar, har rest en vacker vård över en
tyvärr nästan bortglömd insats under
folkhemmets tidiga år. Köp den, läs
den, förvånas över hur mycket som är
aktuellt! n
ringaktningen av
GeRDT SUNDSTRöM
som en gång fått anslag från Uppsala
Hemsysterskolas Fond. Professor emeritus
vid Institutet för gerontologi,
Hälsohögskolan i Jönköping.
insändare
Jag är inte rädd för demens
– bara för fel bemötande
och behandling!
läggning och intressen. Så är
att om jag
det mellan alla människor.
drabbas av demenssjukdom
Kontaktmannaskapet ska ses
begränsas många funktioner,
som en möjlighet och utmabland andra min initiativförning att vidga ett universum.
måga och autonomi. Med
Jag kommer vilja ha någon
andra ord kommer någon ansom vill lära känna mej och
nan, vanligen min närstående
som finns med mej trots våra
och så småningom ofta vårdolikheter. Jag vill att min nya
personal, ansvara för struktur
”vän” ska tala till mej och inte
och innehåll i tillvaron. Den
över mitt huvud, skratta med
nedskrivna livsberättelsen är
mej, och inte åt mej.
förhoppningsvis så pass helLåt mej få vara en människa
täckande att kontaktmannen
med egen identitet, inte bli ett
på boendet får kännedom om
nummer, en diagnos, en vårdvem jag var och hur jag kan
tyngdsnivå 1, 2 eller 3, eller ett
tänkas vilja ha det.
symtom som förs in i ett bpsdFörutom stödet från livsberegister och medicineras!
rättelsen ska kontaktmannen
Är jag besvärlig och utåtagevara engagerad och lyhörd
rande betyder det att jag är
och förstå vad som stimulerar
frustrerad och inte finner väoch engagerar mig. Det är idegen till rätt kommunikation.
aliskt om min kontaktman blir
Visst kan det vara så ibland,
min goda vän men med bevamen bara ibland, att ångestrad professionalism. Relatiolindringen behövs i tablettnen är mer krävande än vanlig
form! Men det finns annat än
vänskap. Det här är ju en vänpiller för att få mej på rätt spår.
skap vi båda blivit tilldelade
Förstahandsvalet måste alltid
och inte valt själva.
vara bemötandet, vänskapen
Kontaktmannen med makt
intresset. Det personalen
över mej måste känna både an- och
lär sig under handledning och
svar och ödmjukhet inför upputbildning.
giften. Han eller hon måste
JAReK RAUBO
men
inte dela mina värderingar
Silviasyster
Kampementet/Attendo
respektera att vi inte tycker lika
i allt. Ofta är vi från olika delar
av samhället och är olika
i ålder, kön, religion, sexuell
det är väl känt
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
39
recension
Ungdomens källa på spåren:
Småland ligger bra till…
Åldrandets gåta. Vetenskapen som förlänger ditt liv.
Henrik Ennart Ordfront 2013.
A
rtiklar och böcker om åldrandet
är en mycket gammal genre,
men utgivningen av sådant har
klart ökat, kanske för att detta är en
växande konsumentgrupp, som dessutom lade sig till med vanan att läsa på
papper i gamla folkskolan. Inte sällan
handlar det om hur man ska bete sig
för att hålla sig frisk så länge som möjligt och kanske också få leva litet längre än man gjorde tills ganska nyligen.
Mer eller mindre osannolika kurer saluförs oblygt med anti-åldersargument. Detta är inte heller något nytt, vi
äldre kan dra oss till minnes hur man
förr marknadsförde mineralvatten utifrån dess halt av radioaktivitet, till exempel Bords- och Hälsovatten från
Västersels Brunn: ”Europas starkaste
radioaktiva (31,780 Voltenheter)”. Radiumbehandlingar i liknande syfte på
den tiden kom i vanrykte då folk dog
av strålskador… Eller konstiga operationer med transplantation av aptestiklar (!) som skulle återställa ungdomlig
vitalitet hos män, vilket prövades av
både Sigmund Freud och Kemal
Atatürk. Och yoghurt, glöm den…
Vad vet man
egentligen om
åldrandet?
Forskning
(bland annat
här vid Institutet för gerontologi i
Jönköping)
visar till exempel att en
ganska liten del av åldrandet styrs av
gener; i mycket är det en fråga om livsstil och slump.
någon riktigt populärt vinklad bok
Ett levande liv livet ut!
Genom demensvård med innehåll och kvalitet
kan man skapa meningsfullhet trots funktionshinder
demens.
Vi har lyckats och hjälper gärna din enhet att nå
samma mål.
Ni får utbildning och handledning i reminiscens,
individuell omvårdnad, värdegrund m.m. Värdefulla
tips och idéer som direkt kan omsättas i praktiken
och ge en bättre miljö för alla inblandade.
Detta kan ske genom att ni kommer på studiebesök
eller att vi kommer till er.
NYHET! Under hösten 2011 anordnar vi öppna
föreläsningar på olika platser i landet.
Läs mer om detta på vår hemsida.
XXXIBUUTUVHBOTFtJOGP!IBUUTUVHBOTF
eller 0498-492425, Jane Lindell Ljunggren
2009 ÅRS VINNARE AV VÄRDEGRUNDSPRISET!
40
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
om dessa frågor med åtföljande goda
råd har vi tyvärr inte, men nu finns
journalisten Henrik Ennarts Åldrandets gåta, som fyller luckorna. Han går
igenom mycket, ibland kanske väl detaljerat men fortlöpande intressant, av
den akademiska forskningen kring
åldrandets orsaker och märkliga platser på jorden där människor blir ovanligt gamla: Okinawa, Sardinien, Costa
Rica. Och Småland – särskilt södra delen med norra Skåne, där han gör nedslag i Strömsnäsbruk. Man blir inte
bara gammal här, utan många blir väldigt gamla, liksom i Hässleholm med
fler kommuner i ett band över södra
Sverige som sedan svänger upp genom Bohuslän. Det är sannolikt inte
medicinens förtjänst: I några kommuner har de äldre mycket låg medicinförbrukning (lägst i landet i Emmaboda), i andra klart över genomsnittet.
Detta framgår i ett projekt som drivs
av spf och pro mot onödiga och felaktiga (kombinationer av) mediciner
som är ett jätteproblem bland äldre.
Initiativet har lett till att Socialstyrelsen nu kräver genomgång av läkemedlen för alla 80 år och över.
Vad har en karg och fattig del av
Sverige gemensamt med de andra ställena? Jämförelserna leder Ennart till
tanken att det var just måttlighet i mat
och dryck som var en följd av fattigdomen, tillsammans med en klurig mentalitet och ständig aktivitet, som ledde
till bra hälsa och långt liv. Sannolikt
tillsammans med stark familjesammanhållning och inslag av religiositet
och traditionsbundenhet. Situationen
är nämligen likartad i de andra ”blå
zonerna”, som dessa långlivsställen
kallas.
Måttlighet: Ett klassiskt recept, från
italienska filosofer på 1500-talet eller
svenskar som Linnée och von Schulzenheim på 1700-talet, närmare beskrivet i pensionerade historieprofessorn Birgitta Odéns nyutkomna Äldre
genom tiderna, en förträfflig bok.
Nu kan man ju, med Ennart, fråga
sig vad som är bra med att leva så
länge? Förutom att man belastar statsoch kommunalbudgeten, så kan människor i hög ålder ibland känna att de
”levt färdigt”. Och förresten, varför ska
man alls dö? Det vet inte Ennart, men
”förklaringen” är kanske så enkel som
att livet vill fortleva, om än i nya bärare, enligt utvecklingsprincipen eller
möjligen Guds plan. För att överleva i
en växlande social och fysisk miljö behövs variation, som åstadkoms genom
förnyelse av livets bärare, det som Rydbergs tomte grunnade över.
Här har vi inget svar, men det mest
spännande är kanske hur det är innan
det är dags att packa ihop. Här visar
både forskningen och vanlig vardagserfarenhet att människor är ”ungdomligare”, friskare och aktivare i alla avseenden i ständigt allt högre ålder. Detta
kan rentav väcka irritation bland yngre: I England förekommer ”grannyparties” där ungdomar klär ut sig till
pensionärer (!), med korrekt beige frukappa och töntig handväska, för männen urmodig kostym och fluga, så som
äldre ska se ut… Ivar Lo-Johanson påpekade i sin stridsskrift om ålderdomen, att synen på äldre handlar om
utbud och efterfrågan: ”Allt tal om
’pigga’ åldringar möts redan av löje
men kommer att mötas av raseri, när
åldringarna blir allt fler…” (Det var
1952, nu är vi mer än dubbelt så
många.)
tar sig många uttryck. Internationellt sett slutar svenskarna arbeta ganska sent och en hel del
skulle vilja fortsätta efter pensionen.
Allt fler har en egen familj och är gifta
och är det allt längre, som framgår av
guldbröllopslavinen på familjesidan.
Därtill har många äldre (5 procent) en
sambo eller kanske en särbo (5–7 procent). Civilståndsstatistiken ger, liksom för yngre, ingen korrekt bild av
äldres partnersituation. Och har man
ingen försöker man hitta någon: På
Jönköpings Postens kontaktsida har
jag sett 84-årig dam som söker ny partner. Gamla män som hittar en betydligt yngre fru är ett klassiskt motiv i
konsten, men även det omvända tilldrar sig uppmärksamhet, som BrittInger (65) fick erfara när hon hittade
en betydligt yngre man på en badstrand.
Ennarts bok ger åtskilliga exempel
på hur sexualitet och åldrande hänger
ihop, från suspekta testosteronbe-
den bättre hälsan
handlingar till det enkla konstaterandet i svenska undersökningar att dubbelt så många av dagens 70-åringar är
aktiva sexuellt än för bara trettio år sedan. Det illustrerar kanske endast att
dagens pensionärer som sagt är genomsnittligt så mycket friskare och
allmänt aktiva, jämfört med gårdagens
”gamlingar”. Det är viktigt att hålla
igång, hela tiden.
ett glas (röd)vin, litet hjärngympa,
motion, intressen, umgås med släkten,
håll igång. Allt i måttliga doser, undvik
frosseri, snabbmat, transfetter. För de
yngre kan det vara bra att ge blod, äta
bättre och mindre – 80 procent mätt,
som man säger på Okinawa och i Kina
– sova mer, regelbundna vanor… Hört
det förut? Det kan vara sant ändå, men
att lägga om livsstil är betydligt svårare
än att köpa något nytt preparat eller
tro på någon ny terapi. Och så finns
det förstås en webbsajt där man kan
testa hur gammal man skall bli. n
GeRDT SUNDSTRöM
professor emeritus
Institutet för gerontologi,
Hälsohögskolan i Jönköping
sakkunnig hos
Sveriges pensionärsförbund (SPF).
Utagerande, våldsamma
situationer på arbetet ?
Inom äldreomsorgen kan det ibland uppstå situationer som känns
obehagliga eller hotfulla. Utbildningen ger dig en ökad förståelse för
vad som kan utlösa beteendet och när det kan uppstå. Fokus är att
förebygga genom bl a ett gott fysiskt bemötande, kommunikation
och kroppspråk.
Du får också kunskap hur du kan hantera t ex hår-eller klädtag,
slag eller knuffar på ett mjukt och värdigt sätt. Det ger en trygghet i
din arbetssituation.
Vi utbildar över hela landet och kommer gärna till er.
Mer info www.durewall.se, Durewall Institutet, 031-200 700
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
41
enkät om ålderism:
”Detta hade aldrig hänt mig
om jag varit yngre”
Enkäter till medlemmar av Sveriges pensionärsförbund visar att många hade
drabbats av ålderism i relation till identifierbara kränkande händelser, vid pensio­
neringen, vid tillämpningen av kollektivavtal etc. Däremot är ålderism ovanligt
i vardagslivet och i sjukvården. Slutsatsen är att i åldersgruppen 65 år och äldre
hade minst 40 procent någon gång drabbats av ålderism.
Å
ldrande beskrivs i regel som något negativt, som är associerat
enbart till äldre människor, trots
att åldrande pågår så länge vi lever.
Åldrande har blivit en metafor för förfall och tillbakagång. Denna metafor
tar inte hänsyn till att förmåga och
kompetens både ökar och minskar
över tid. Muskelstyrka och snabbhet
kanske avtar vid högre ålder medan till
exempel förmågan att se komplexa
samband, livserfarenhet och yrkeskun-
skap ökar. Metaforen reducerar åldrande enbart till den biologiska process som så småningom leder till att
man dör.
Äldre är lika olika som alla andra
– men de har levt längre. Yngre ser
ofta äldre människor som en homogen grupp karaktäriserad av förfall och
tillbakagång. Därför kan yngre och
medelålders inför sig själva motivera
att äldre behandlas annorlunda
än de själva. Negativ särbehandling
kan innebära det som definieras som
ålderism.
komplext begrepp,
men det råder knappast någon tvekan
om att det förekommer. Därför är det
viktigt att det upptäcks, kvantifieras,
analyseras och motarbetas. Allmänt
sett innebär det en nedvärdering av
människor på grund av deras ålder.
En användbar definition är hämtad
från professor Lars Anderssons bok
Ålderism. Den lyder: Fördomar eller
stereotypa föreställningar som utgår
från en människas ålder och som kan
leda till diskriminering. Det finns andra
likartade definitioner i litteraturen.
Ordet ålderism är analogt med
andra likalydande ord som individualism, sexism och rasism. De två senare
orden knyter an till den kamp som
förts i samhället för att uppnå lika rättigheter oberoende av kön eller ras/
etnicitet. Ett sådant tankemönster är
inte utvecklat kring begreppet ålderism. Om man som äldre hade tillgång
ålderisM är ett
Geriatrik
Ledarskap
Bemötande
Stockholm läns landsting
har tecknat ramavtal med Ersta Sköndal högskola
för uppdragsutbildningar inom områdena ovan.
Kurser kan skapas utifrån önskemål eller en befintlig
kurs anpassas till verksamheten. Även enstaka platser
kan avropas från högskolans ordinarie kursutbud.
Ramavtalet gäller även landstingets bolag,
stiftelser samt Tiohundra.
Välkommen att kontakta oss:
08-555 051 19, www.esh.se/uppdrag
42
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
till detta sätt att tänka skulle man se
ålderismen som ett system av överoch underordning; en maktordning
där ålder är den gällande principen.
Som äldre skulle man då inte tolka
kränkningar etc som en personlig brist
eller tillkortakommande (ålderism som
ett psykologiskt fenomen) utan som
en anledning att bekämpa ett orättfärdigt system (ålderism som ett socialt
fenomen). Drabbade äldre skulle då få
tillgång till de tolkningsramar som
finns vid diskriminering beroende på
kön, etnicitet eller funktionshinder och
därmed få ökad styrka att kämpa
emot.
sveriges pensionärsförbund (spf)
genomför ett långsiktigt program för
att motverka ålderism. För att kartlägga medlemmarnas uppfattning om
den nuvarande situationen, identifiera
situationer och områden där ålderism
kan tänkas förekomma, uppskatta i
vilken grad spfs medlemmar drabbats
och för att få underlag för programmets kommande aktiviteter har en en-
bemötande. Detta kan tolkas som att
ålderismen är ovanlig i vardagslivet
och i sjukvården. Däremot rapporterar 10–19 procent att de varit med om
unika händelser då de känt sig kränkta
på grund av sin ålder. Den äldre gruppen var mer utsatt än den yngre. Man
tycks kunna dra slutsatsen att ålderism
finns som underliggande och osynliga
attityder eller åsikter som blir synliga
först i relation till unika händelser.
enkät, till exempel personliga intervjuer med dem som helt nyligen slutat
arbeta.
Negativa attityder till äldre kan ha
kodifierats i den sociallagstiftning som
till stora delar upphör att gälla för personer som fyller 65 år. Endast få av de
svarande hade dock drabbats av att socialförsäkringen upphör, och mycket
få hade haft problem med att skaffa
banklån, kreditkort etc.
pensioneringen är en genomgripande livshändelse som påverkar både
individen själv och omgivningen. För
dem som närmar sig pensionsåldern
kan ålderismen blir synlig genom annorlunda behandling på arbetsplatserna. Detta drabbade 11–20 procent
av de som svarade, mest i den yngre
gruppen. De drabbade individerna
kan ha utsatts för någon form av ”annorlunda behandling” som kanske leder till att de frivilligt slutar eller uppmanas att gå i pension. Detta beteende
bör uppmärksammas och motarbetas.
Det är kränkande för individen och det
diskussionen ovan visar att de som
svarade hade inte drabbats av ålderism
i vardagslivet. Det som rapporteras är
istället knutet till identifierbara kränkande händelser, vid pensioneringen,
vid tillämpningen av kollektivavtal etc.
En korskörning av de grupper av svarande som drabbats i det ena eller
andra fallet visar på omkring 10 procent överlappning mellan grupperna.
Det är därför i stor utsträckning olika
individer som drabbats av ålderism i
de olika fallen. Därför bör procenttalen kunna adderas. Summan blir ett
ungefärligt mått på den totala andelen
av de svarande som någon gång drabbats av ålderism. Denna addition
ger 37 procent drabbade i den yngre
gruppen och 40 procent i den äldre
gruppen.
De angivna procenttalen är osäkra av
flera skäl. De beror till exempel på om
enkätfrågorna var lämpliga för ändamålet och i vad mån de svarande verkligen rapporterat sina upplevelser. Man
kan anta att många uppfattat det som
hänt dem som mer knutet till dem som
personer än som utslag av en social
maktstruktur. Underrapportering är
därför trolig. En rimlig slutsats är att
minst 40 procent av de svarande någon
gång hade drabbats av ålderism. n
»fördomar eller stereotypa föreställningar
som utgår från en människas ålder och som
kan leda till diskriminering…«
kätundersökning genomförts. Under
våren 2012 sändes via posten enkätformulär samt svarskuvert till 1 000
slumpmässigt utvalda spf-medlemmar 65–74 år, samt ett motsvarande
utskick även till 1 000 medlemmar 75
år och äldre. Enkäterna besvarades
anonymt. I den yngre gruppen var
svarsfrekvensen 61 procent och i den
äldre 52 procent.
Frågorna i enkäterna var konstruerade så att de skulle spegla situationer
då enligt litteraturen ålderism kan förekomma.
De flesta upplevde ingen skillnad i
bemötandet i vardagen jämfört med
då de var yngre. I sjukvården upplevde
endast få personer (1 procent) negativt
motverkar att fler i framtiden arbetar
längre än till 67 år. Pensionsåldersutredningen (sou 2012:28) uttrycker
detta som att myndigheter, arbetsgivare och arbetsmarknadens parter bör
sträva efter att bli åldersblinda.
Negativa attityder till äldre kan bli
synliga genom att de byggs in i till exempel kollektivavtal. En liten grupp,
4–7 procent angav att de hade velat
fortsätta arbeta men tvingats sluta
med hänvisning till kollektivavtalet.
Svarsfrekvensen för denna fråga var
låg och därför är data osäkra. Om man
vill få fram data på hur ofta arbetsgivare hänvisar till avtal för att tvinga
personer att sluta arbeta bör man sannolikt använda en annan metodik än
LARS G. NILSSON
Professor emeritus
Sveriges pensionärsförbund
Ansvarig för SPF:s program
mot ålderism.
Fotnot: En detaljerad rapport från undersökningen samt enkätformulär finns tillgängliga
på www.spf.se/alderism.
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
43
Lästips
Akutgeriatrik
Aase Wisten, Åke rundgren,
Berit Larsson. Studentlitteratur 2013 (juni).
En praktisk handbok som tar upp det
som är unikt för äldre patienter vad
gäller symtom, utredning och behandling. Boken beskriver hur diagnostiken kan kompliceras av
växelverkan mellan flera samtidiga sjukdomar, psykiska tillstånd och interaktion mellan
olika läkemedel. Den tar också upp hälsorisker i de högsta
åldersgrupperna, läkemedelsrelaterade problem och vanliga kroniska tillstånd hos äldre. Boken riktar sig i första hand till läkare
som handlägger äldre patienter, men
kan även vara värdefull för andra yrkesgrupper och användas som kurslitteratur inom läkar- och sjuksköterskeutbildningar.
Att läsa vetenskapliga artiklar
och rapporter – grunden för
en evidensbaserad vård
Trisha greenhalgh. Student­
litteratur 2012.
En användbar följeslagare för
studerande och redan yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården.
Den förklarar grunden för en evidensbaserad vård, som utgörs av förmågan
att kritiskt granska vetenskapliga artiklar och rapporter, samt avgöra hur
resultaten från dessa kan omsättas i
praktiken. Det är första gången boken
publiceras på svenska, medan originalet har reviderats för fjärde gången.
En passande död
Åsa nilsonne. Natur & Kultur 2013.
När Lina får beskedet att hon drabbats av Alzheimers sjukdom bestämmer hon sig för att göra allt hon kan
för att påverka sitt eget öde. Hur vill
hon leva resten av sitt liv?
Och hur skulle en passande
död se ut? En roman för den
som är intresserad av nuet
och framtiden, av livet och
döden och av hjärnans inre
liv.
44
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Efter döden – om att ta avsked
och att sörja med händerna
Ulla Söderström, Birgitta Wallin.
Gothia fortbildning 2012.
Författarna berättar vad som
händer när någon har avlidit,
vad man får göra själv och hur
man tillsammans med barn
och barnbarn, släktingar och
vänner eller med hjälp av vårdpersonal kan ta hand om den avlidna. Ulla Söderström är läkare och
specialist i allmänmedicin och Birgitta Wallin är sjuksköterska och lärare i
hälso- och sjukvård.
Fortsättning följer – episod 60+
Lotta Skoglund. Natur & Kultur 2013.
För den som funderar på att
gå i pension eller som redan
har gjort det. Hur ser det nya
livet ut? Vilka tankar och
känslor styr i den stora friheten? Hur navigerar de nya
pensionärerna mellan dröm
och verklighet? Aktuella faktatexter om pengar, hälsa och ny
forskning samt en rad intervjupersoner som berättar om sina liv, ger
kunskap och inspiration.
Specifik omvårdnad vid
svår demenssjukdom
Kerstin ring. Gleerups 2013.
Med stöd i de nationella riktlinjerna för vård och omsorg
av demenssjuka presenteras
en strukturerad arbetsmetod
som fokuserar på hur personen med demenssjukdom vill ha det
för att må väl. Boken innehåller även
en beskrivning av de vanligaste demenssjukdomarna, hur särskilda boenden är organiserade och hur dessa
påverkar omvårdnadens kvalitet samt
möjligheter till lärande och utveckling för de yrkeskategorier som
arbetar inom demensvården.
Lilla kokboken
Nestor FoU­center 2013.
En kokbok i fickformat som
innehåller recept på god,
näringsrik och enkel mat.
Den är anpassad för vårdoch omsorgspersonal som ska laga
mat på kort tid. Framtagen av hemtjänstpersonal i Tyresö kommun tillsammans med Nestor FoU-center.
Makt och vanmakt på äldreboenden
Tove Harnett, Håkan jönson,
David Wästerfors.
Studentlitteratur 2012.
Boken spänner över teman
som knyter an till maktutövning: inträdet till äldreboenden, rutiner, ledarskap,
vårdskandaler och döden.
Även mer svårupptäckta fenomen tas upp. Syftet är att
ge blick för hur makt och vanmakt
gestaltas i dagens äldreomsorg, samt
underlätta diskussioner och ifrågasättanden. Bör omsorgen skötas på nya
sätt? Kan vardagen på ett äldreboende förändras? Boken riktar sig främst
till universitets- och högskolestuderande men är även relevant för yrkesverksamma.
Socialgerontologi
Lars Andersson (red.).
Studentlitteratur 2012 (2 uppl.).
Antologin var den första i sitt
slag på svenska när den kom
ut 2002 och ses som ett standardverk. Socialgerontologi
handlar om de äldres situation i samhället och hur individuella
egenskaper och social miljö tillsammans påverkar den förändringsprocess som åldrandet utgör. Boken riktar sig främst till högskolestuderande
inom samhälls- och beteendevetenskap, socialt arbete, social omsorg
och vård, liksom till yrkesverksamma
inom fältet.
Äldrepsykiatri – kliniska riktlinjer
för utredning och behandling
Svenska psykiatriska föreningen 2013.
Boken omfattar alla tillstånd med
psykiska symtom hos äldre, som demenssjukdomar, affektiva sjukdomar,
ångest, psykoser, personlighetsstörningar, kriser med flera. Den
vänder sig till psykiatrer och
blivande psykiatrer samt andra
läkare med ansvar för äldre,
främst inom geriatrik och allmänmedicin. Hela eller delar
av boken kan även läsas av
annan sjukvårdspersonal.
Nya avhandlingar
Att fokusera på varandet i en värld av
görande – stöd till personalen i ett palliativt förhållningssätt vid vård- och
omsorgsboende för äldre.
Ingela Beck, institutionen för hälsa, vård och
samhälle, Lunds universitet 2013.
Avhandlingen undersöker undersköterskors och vårdbiträdens erfarenheter av palliativ vård till äldre personer
vid särskilt boende. Den visar att palliativ vård inte är anpassad till multisjuka äldre personer på särskilt boende, vilket gör att insatserna är otillräckliga eller sätts in för sent. Vårdpersonalen är inte heller rustad för
att prata om döden och har ofta svårt
att hantera sina egna känslor inför
döendet.
Accelererar stress-steroider Alzheimers
sjukdom? effekter av kroniskt förhöjda
allopregnanolonnivåer i transgena AD
modeller.
Sara K. Bengtsson, institutionen för klinisk
vetenskap, Umeå universitet 2013.
Kroniskt förhöjda nivåer av stress-steroider allopregnanolon påskyndade
sjukdomsförloppet i två olika transgena musmodeller för Alzheimers
sjukdom. Avhandlingen visar också
att högre nivåer av beta-amyloid har
samband med sämre fungerande synapser i mushjärnan. En liknande acceleration av sjukdomsförloppet hos
människa kan utgöra skillnaden mellan att klara sig bra i det egna hemmet och att vara i behov av professionell vård.
fysisk träning och mental hälsa bland
äldre personer – mätmetoder och träningseffekter med fokus på personer som
bor i särskilda boenden.
Mia Conradsson, institutionen för samhällsme­
dicin och rehabilitering, Umeå universitet 2012.
Högintensiv fysisk träning kan ge positiv effekt på välbefinnandet för personer med demenssjukdom, men verkade inte påverka depressiva symtom
hos äldre personer i särskilt boende.
Avhandlingen granskar också användbarheten av Bergs balansskala
och Geriatrisk depressionsskala.
Kalendarium
intervention med omsorg – i syfte att
skapa nya infrastrukturer för lärande
och öka äldreomsorgens kvalitet.
Esther Hauer, institutionen för psykologi, Umeå
universitet 2013.
Kompetenstegen 2005–2008 syftade
till att stödja det långsiktiga kvalitetsoch kompetensutvecklingsarbetet
inom vård och omsorg om äldre.
Avhandlingen studerar Kompetensstegen i Umeå, kum, och grundar sig
på en enkät till undersköterskor, vårdbiträden och chefer samt intervjuer
med brukare och deras kontaktpersoner. Förutsättningarna för att utvecklas inom äldreomsorgen ser olika ut
och hemtjänstpersonalen upplevde
att lärandeklimatet var sämre än de
som arbetade i särskilda boenden,
men det förbättrades när de följde
kum.
matdistribution till äldre hemmaboende personer ur flera perspektiv.
Zada Pajalic, institutionen för hälsovetenskap
och medicin, Örebro universitet 2013.
Matdistributionen till äldre personer
som bor hemma är komplex och fragmenterat organiserad, med stora brister i uppföljningen. Det kan göra att
de inte har samma möjligheter till
omsorg av hög kvalitet som de som
bor på särskilda boenden. Det finns
heller ingen tydlig kontaktperson för
den som har frågor kring maten och
det saknas kompetens i kommunerna.
Discharged from hospital and in need
of home care nursing – experience of
older persons, their relatives and care
professionals.
IngBritt Rydeman, institutionen för neurobio­
logi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska
institutet 2013.
Utskrivningsprocessen från sjukhus
till hem är av stor betydelse. Men den
bro som äldre personer med fortsatta
behov av vård behöver kan saknas eller vara svag. Vårdpersonalen behöver
visa intresse och engagemang för de
äldre och deras närstående och inte
förhålla sig till dem som diagnos eller
grupp. En i avhandlingsarbetet uvecklad enkät kan vara användbar som underlag för att förbättra utskrivningsprocessen och som bedömningsinstrument för att identifiera och tillgodose äldres och närståendes behov.
29–31 maj
Senior i centrum
Arr: Region Skåne, Södra regionvårdsnämnden,
Malmö stad, Det medicinska Malmö
Plats: Malmömässan
Info: www.senioricentrum.se
30–31 maj
Svenska demensdagarna
Arr: Svenska nätverket för demenskunskap
Plats: Karlstad CCC
Info: www.svenskademensdagarna.se
4 juni
Att planera och prioritera uppföljning av krav
i äldreomsorgen
Arr: Sveriges kommuner och landsting (SKL)
Plats: Konferens Saturnus, Hornsgatan 15 i Stockholm
Info: www.skl.se
10 juni
Etik och människosyn inom äldreomsorgen
Arr: Betaniastiftelsen
Plats: Ersta konferens & hotell, Erstagatan 1K,
Stockholm
Info: www.betaniastiftelsen.nu
23–28 juni
Digital @ging: 20th World congress of gerontology
and geriatrics
Arr: International association of gerontology
and geriatrics (IAGG)
Plats: Seoul, Sydkorea
Info: iagg2013.org
27–30 juni
2nd International conference on ageing
in a foreign land
Arr: Flinders university, Australian population and
migration research centre/University of Adelaide,
Australian association of gerontology
Plats: Adelaide, Australien
Info: flinders.edu.au/ehl/conferences
9–11 september
2nd International conference on age-friendly cities
Arr: Ministère de la santé et des services sociaux du
Québec, WHO global network of age­friendly cities
and communities
Plats: Quebec, Kanada
Info: http://www.afc2013.ca/en/
20 september
Föreläsning Stora gerontologipriset 2013:
Ojämlikt att vara äldre – ojämlik ålderdom
Arr: Sveriges gerontologiska sällskap, SGS
Plats: Äldrecentrum, Gävlegatan 16, Stockholm
Info: www.sgs.nu
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
45
äldreforskningens hus
undertecknat
kartläggning av
100-åringars hälsa
och livsvillkor
”Han var på rymmen från sitt eget födelsekalas och det är man också sällan i den åldern,
inte minst för att man sällan är i den åldern.”
Jonas Jonassons succéroman ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och
försvann” inleds med att 100-årsjubilaren
Allan Karlson klättrar ut genom fönstret
på sitt vård- och omsorgsboende och
rymmer.
Antalet personer i Sverige som blivit
hundra år eller äldre är mycket riktigt litet,
men har ökat explosionsartat på bara några årtionden. Mellan 1968 och 2011 ökade
gruppen mer än sextonfalt i Sverige, från
105 personer till 1770. Ökningstakten beräknas dessutom fortsätta framöver. Enligt en ny studie kommer ungefär hälften
av alla som föds i Sverige idag att bli minst
hundra år gamla.
Trots den dramatiska ökningen så vet vi
mycket lite om de villkor som präglar livet
vid en så hög ålder. För att råda bot på
denna kunskapslucka har en grupp forskare vid Aging Research Center (arc),
under ledning av professor Marti Parker,
genomfört en omfattande datainsamling.
Under hösten 2011 och våren 2012 intervjuades 274 av de personer som hade eller
skulle fylla 100-år under perioden. Det
motsvarade i grova drag en tredjedel av
alla personer i den åldersgruppen i Sverige.
Intervjuerna var omfattande och handlade bland annat om hälsa, funktionsförmåga, bostadsförhållanden, sociala förhållanden, relationer, samt vård och omsorg.
Utöver frågebatterierna genomfördes
även test av minnesförmåga, lungfunktion
och muskelstyrka. Dessutom samlades salivprov in för genetiska analyser. I de fall
då den äldre personen inte kunde svara
på frågorna själv genomfördes istället intervjuer med anhöriga och vårdgivare.
Under våren kommer forskargruppen
att börja analysera det insamlade datamaterialet och de första resultaten från studien kommer att redovisas under året.
Stefan Fors, forskare, Ageing Research Center (ARC).
46
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Åldrandet i Bangladesh
jämfört med Sverige
E
n befolkningsstudie med fokus på
äldre i Bangladesh gör det för första
gången möjligt att jämföra åldrandet
i Bangladesh och Sverige. Åke Wahlin,
professor och gästforskare på arc, förklarar varför det är intressant med den typen
av jämförande studier:
– Hur man lever i Bangladesh skiljer
sig mycket åt från hur man lever i Sverige. Det påverkar åldrandet och ger upphov till funderingar. Man kan till exempel fråga sig om minnet fungerar på samma sätt för äldre personer i Bangladesh
som för äldre personer i Sverige? Är det
lika vanligt med demenssjukdomar? Är
riskfaktorerna desamma?
Initiativet till studien, som går under
namnet ”Poverty and Health in Ageing”,
kom från Bangladesh i början av
2000-talet. Då kontaktade man Karolinska Institutet och berättade att man i
Bangladesh planerade ett projekt för att
kartlägga förekomsten av demens bland
äldre och att man letade efter samarbetspartners som kunde tillföra kompetens
inom bland annat neuropsykologi.
Demografen Peter Kim Streatfield från
Bangladesh och forskarna Zarina Kabir
från Karolinska Institutet och Åke
Wahlin från Stockholms universitet
knöts till projektet.
Sommaren 2003 påbörjade man en
omfattande datainsamling i landsbygdsdistriktet Matlab. Under ett år lät
man 850 slumpmässig utvalda personer
över sextio år svara
på enkäter och genomgå kliniska undersökningar inklu-
sive tester av olika mentala förmågor.
Hittills har data från studien bland annat visat att kön är en mer betydelsefull
faktor än ålder när det gäller hur äldre i
Bangladesh klarar av mentala tester.
– Merparten av skillnaderna mellan
könen i hur man presterade på de mentala testerna kan förklaras med olikheter
i utbildning mellan män och kvinnor i
Bangladesh, säger Åke Wahlin.
Forskarna upptäckte också att kvinnor
i Bangladesh var biologiskt äldre än män
även om de var kronologiskt sett lika
gamla. Utbildning var återigen viktigt,
men inte den enda faktorn. Till exempel
var gifta kvinnor biologiskt äldre än både
ogifta kvinnor och gifta män.
Nu ska data från studien användas för
att undersöka om minnet hos äldre är
uppbyggt på samma sätt i Bangladesh
som i Sverige. Det är en viktig fråga, för
om det visar sig att minnet är organiserat
på olika sätt hos personer i de två länderna, blir det inte bara angeläget att förklara varför – det blir också svårare att genomföra studier som jämför minnet hos
personer i olika världsdelar.
KIMBeRLy KANe
äldreforskningens hus
Gemenskap ger hälsa
I
rapporten Gemenskap ger hälsa har
Äldrecentrum tittat närmare på den
förebyggande verksamhet riktad till
äldre som bedrivs i Enskede-ÅrstaVantör utanför Stockholm. I stadsdelen finns fem träffpunkter och ett seniorgym. Man har också valt att satsa
på en fixartjänst, heminstruktör för
syn- och hörselnedsatta, anhörigstöd
och trygghetsringning tillsammans
med pensionärsorganisationerna.
En viktig målsättning med verksamheten i Enskede-Årsta-Vantör är att
minska ensamheten bland de äldre.
De enkätsvar och intervjuer
som redovisas i Äldrecentrums rapport visar att stadsdelen levt upp till sina mål.
Nio av tio besökare på träffpunkterna har fått nya bekanta.
– Det Äldrecentrums utvärdering visar är att det lönar
sig att satsa på förebyggande
arbete. Inte minst när det gäller att minska ensamhet
bland de äldre. En majoritet
av de äldre i Stockholms län
ansöker inte om insatser från äldreomsorgen förrän de är en bra bit över
80 år. Men att man klarar av det praktiska i vardagen är ingen garanti för att
man har det sociala stöd och de sociala nätverk man behöver för att må bra
och känna sig trygg och där fyller den
förebyggande verksamheten en viktig
roll, säger Chatrin Engbo, direktör
Äldrecentrum.
Närhet och personal är framgångsfaktorer. Alla Enskede-Årsta-Vantörs
träffpunkter är bemannade och på flera av dem tar man också hjälp av volontärer. En framgångsfaktor är närheten, man kan ta sig till träffpunkten
själv, kanske stödd av granne eller ledsagare. En annan, ännu viktigare faktor, är personalen. Äldrecentrums
rapport visar att personalens betydelse för att skapa en välkomnande at-
mosfär, trygghet och stabilitet upplevs
som central för de äldre.
När Äldrecentrum ställde frågan
om varför man besöker träffpunkterna och seniorgymmet till besökarna
var det vanligaste svaret att man vill
träffa folk.
Många av de som kommer till kaféet är väldigt ensamma berättar en
deltagare. De flesta är äldre, de unga,
de som är kring 70, har mer att göra.
Men här finns alla åldersgrupper från
70 och uppåt. Vi tänker inte på ålder.
– När min make gick bort, berättar
en annan, kände jag att jag måste ut
bland folk, jag letade bland alla verksamheterna här i Hagsätra, Röda Korset, pro, spf, kyrkan, och fann den
här. Jag fick reda på seniorcaféet när
jag var med på träff i Hagsätra kapell
som församlingen ordnade för nyblivna änkor/änkemän. Jag berättade för en granne som
också blivit änka. Vi går hit
och vi har blivit bästa vänner.
– I Enskede-Årsta-Vantör
har man steg för steg byggt
upp en verksamhet med varierad inriktning. Träffpunkterna drivs av kunnig och
engagerad personal och besökarna är över lag väldigt
nöjda. Nu är utmaningen att
fortsätta utveckla arbetet och
att sprida kunskap om de
framgångsfaktorer man har identifierat och de erfarenheter man har gjort
i stadsdelen, säger Chatrin Engbo.
Rapporten Gemenskap ger hälsa
2013:02 kan laddas ner gratis på
www.aldrecentrum.se
HANNA FReDHOLM
Ny handbok om Lex Sarah
publicerat en
handbok om Lex Sarah. I handboken
förklaras de olika delar som ingår i lagen och hur lagen ska tillämpas. Man
kan till exempel läsa om vad som menas med ett allvarligt missförhållande,
när det ska anmälas och vem som är
skyldig att anmäla.
socialstyrelsen har
Lex Sarah är en bestämmelse i Socialtjänstlagen som innebär att den
som arbetar med att ge service och
omvårdnad inom bland annat äldreomsorgen är skyldig enligt lag att rapportera missförhållanden och risk för
missförhållanden i verksamheten.
Namnet Lex Sarah kommer av under-
sköterskan Sarah Wägnert, som 1997
gick ut i media och avslöjade vanvård
på ett vårdhem i Solna. Handboken
går att ladda ner via Socialstyrelsens
hemsida www.socialstyrelsen.se
Äldrecentrum, ARC (Aging Research Center) och Svenskt demenscentrum bildar Äldreforskningens Hus.
Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm, tel. vx 08-690 58 00. www.aldrecentrum.se, www.ki-su-arc.se
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
47
Anhöriga
Förvärvsarbetande anhöriga
- Policy och erfarenheter ur ett internationellt perspektiv
Årets anhörigriksdag i Varberg gästades bland
andra av Sue Yeandle, forskare vid universitetet
i Leeds. Sue talade om policyutveckling inom
anhörigområdet, varför frågan om förvärvsarbetande anhöriga är viktig och betydelsen av
anhörigorganisationernas roll i
utvecklingen.
Att kombinera arbete med anhörigomsorg
var ett ämne som diskuterades vid ett flertal tillfällen på årets Anhörigriksdag i Varberg. Sue Yeandle är professor i sociologi
och verksamhetschef vid CIRCLE, Centre for
International Research on Care Labour and
Equalities, universitetet i Leeds. Hennes seminarium handlade om förvärvsarbetande
anhöriga med fokus på policy och erfarenheter ur ett internationellt perspektiv. Föreläsningen utgick från erfarenheter av den
nypublicerade boken Combining Paid Work
and Family Care, som Sue varit redaktör för
tillsammans med Teppo Kröger, professor
vid universitetet i Jyväskylä, Finland.
handlas idag i det egna hemmet av anhöriga. Människor
- framförallt i England och i Australien - säger att de vill
åldras och bo kvar i det egna hemmet. Skälet till detta beror mycket på att de inte ser äldreboenden och liknande
inrättningar som ett tilltalande alternativ. I många länder
syns färre yngre som bor tillsammans med sina äldre närstående och att vårda på ”distans” har
blivit vanligare. Alla dessa nämnda förändringar kommer ställa stora krav på
anhöriga i allmänhet och på förvärvsarbetande anhöriga i synnerhet.
Utvecklingen av riktlinjer för anhöriga – några exempelländer
England
I England uppmärksammades anhörigas situation tidigt. Redan under 1960talet kom ett nationellt beslut om ekonomiskt stöd till anhöriga. 1995 kom
en lag som innebar att anhöriga som
vårdar en närstående har rätt att begäSue Yeandle, professor vid unira en bedömning av sina behov. 1999,
versitetet i Leeds.
2008 och 2010 introducerades strategier
för anhöriga som bidragit till policyutvecklingen både
på nationell och på kommunal nivå. År 2000 kom Carers
Varför fokus på förvärvsarbetande anhöriga?
and Disabled Children Act som ger anhöriga, till barn med
funktionsnedsättning, rätten att få sina behov bedömda
I Sverige, Australien och England kommer andelen persoäven om den närstående nekar till bedömningen. Under
ner över 65 år att öka med 6-12 procent från år 2010-2050.
samma år kom nationella program som, för anhöriga, förI länder som Japan och Taiwan kommer däremot ökningbättrade tillgången till information, rådgivning och träen av personer över 65 år att vara betydligt större. I Japan
ning. Ytterligare riktlinjer och lagstiftning till förmån för
var, år 2010, 23 procent av befolkningen över 65 år, och
anhöriga är till exempel utvecklingen av avlösning och
för år 2050 beräknas andelen vara 40 procent. Enligt beanhörigstöd, rättighet att begära flexibel arbetstid, och
räkning kommer antalet personer över 65 att öka i hela
arbetsgivare som måste ta hänsyn till om anhöriga vill
världen fram till år 2050. Det är en historisk förändring i
fortsätta sitt förvärvsarbete eller komma tillbaks till sitt
människans existens som aldrig kommer att vända – därarbete efter eventuellt uppehåll.
för är det viktigt att organisera samhället på ett sådant
sätt som gör att vi klarar av att ta hand om den åldrande
befolkningens behov av hjälp och stöd.
Japan
Andra förändringar av betydelse är att andelen kvinnor
som arbetar ökar. Likaså ökar arbete längre upp i åldrarna och en fråga som debatteras, inte minst i England och
Sverige, är höjning av pensionsåldern. Även personer
som är sjuka eller med funktionsnedsättning lever längre
idag, vilket innebär att deras stöd behöver förlängas. Allt
fler personer, som förr behandlades av sjukvården, be48
2
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
äldre i centrum nr 2 • 2008
I Japan ingår det i civillagen att anhöriga, som är släkt,
ska stödja varandra, och sedan 1995 har anhöriga gradvis
blivit mer uppmärksammade. År 2000 kom en lag som
medför att alla arbetande över 40 år bidrar till ett system
som ger tillgång till hemtjänst senare i livet. Samtidigt
infördes ett stödprogram för anhöriga som gav dem
tillgång till avlösning. De lokala myndigheterna tillåts
Från Sue Yeandle´s seminarium på Anhörigriksdagen i Varberg.
ge stöd till anhöriga, men de har dock ingen skyldighet
att göra det. Det finns också program som ger anhöriga
tillgång till utbildning och träning, samt stödtjänster
till anhöriga till äldre närstående med minnesproblem.
Cirka 40 procent av kommunerna eller länen betalar en
kontant ersättning till vissa anhöriga som vårdar en äldre
närstående.
Finland
Fram till 1990-talet har fokus legat på att utveckla den
offentliga vården. Men i början på 80-talet införde vissa
kommuner ett särskilt vårdnadsbidrag för anhöriga till
äldre samt anhöriga till personer med funktionsnedsättning. 1993 kom en förordning som uppmanade lokala
myndigheter att utveckla stödet till anhöriga med avlösning, ekonomisk ersättning och individuell behovsplanering, och 2005 stärktes stödet till anhöriga i lagen.
Beslutsfattare i Finland ser nu stödet till anhöriga som
ett sätt att minska efterfrågan på den offentliga omsorgen. Stödet till anhöriga finns i lagstiftningen, och det
är kommunernas uppgift att implementera lagen, men
kommunernas handlingsfrihet har lett till stora lokala variationer.
Sverige
I Sverige introducerades 1950 ett kommunalt program
som gav familjemedlemmar ett vårdbidrag eller möjlighet
att anställas som hemhjälp. Anhöriga fanns knappt med
i några politiska dokument förrän i början av 1990-talet,
men sedan dess har det politiska intresset ökat. 1998
kom en lag som sade att kommunerna bör stödja anhöriga. Mellan 1999-2001 kom ett stimulansbidrag på 100
mkr per år, i tre år, till kommunerna för riktade insatser till
anhöriga och andra närstående till äldre. 2009 ändrades
lagen till att kommunerna ska ge stöd till anhöriga i stället för bör. Stödet till anhöriga består exempelvis av avlösning, rådgivning, hemtjänst eller ekonomiskt bistånd.
Anhörigorganisationernas roll
Den policyutveckling som skett under de senaste decennierna beror, i allra högsta grad, på det arbete och
påtryckningar som bedrivits av anhörigorganisationer i
olika länder.
Carers UK i England har haft stor påverkan på frågor som
rör förvärvsarbetande anhöriga och anställningsfrågor.
Resultatet av detta arbete har möjliggjort Empoyers for
carers, en supporttjänst för arbetsgivare för att skapa
mer anhörigvänliga arbetsplatser. I Sverige finns projektet ”Anhöriga för arbetsgivare” som drivs tillsammans av
Nationellt kompetenscentrum anhöriga och Anhörigas
riksförbund. I Taiwan och Japan börjar man nu se resultaten av organisationernas arbete, men man har fortfarande inte hunnit påverka tillräckligt gällande riktlinjer
för anhöriga. I Finland finns organisationen Caregiving
Relatives & Friends och i Sverige har Anhörigas Riksförbund och Demensförbundet bedrivit viktiga kampanjer
genom åren, tillsammans med lokala föreningar och handikapporganisationer.
Sue Yeandle´s seminarium är filmat och finns på vår hemsida. Seminariet är på engelska. På hemsidan hittar du
fler föreläsningar från Anhörigriksdagen i Varberg. Samtliga filmer finns under ”Nka play”.
www.anhoriga.se
text : Fredrik Jansson , n ka
Foto: k arin H olmåker , n ka
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
äldre i centrum nr 2 • 2008
49
3
Demens
Svenskt Demenscentrum når allt fler
Svenskt Demenscentrum bedriver en intensiv verksamhet som är viktig och efterfrågad. Det skriver
Socialstyrelsen i sin uppföljning som även omfattar
Nationellt kompetenscentrum anhöriga.
Socialstyrelsen lyfter fram Svenskt Demenscentrums
arbete med att sprida Socialstyrelsens nationella riktlinjer, bland annat genom webbutbildningar som nått
vårdpersonal i hela landet. Myndigheten pekar även
på betydelsen av den välbesökta hemsidan, deltagandet i såväl regionala som internationella seminarier
och det nära samarbetet med andra aktörer inom
vård och omsorg.
Socialstyrelsen ställer sig positiv till att Svenskt
Demenscentrum i år blev en egen stiftelse och därmed
får ökade möjligheter att utveckla verksamheten. ■
Nationella centra för demens och anhörigstöd når allt fler, Socialstyrelsen (2013)
Första demensutbildningen för biståndshandläggare
Nu har Demens ABC plus Biståndshandläggare
lanserats. Det är den andra utbildningen i en serie
av webbutbildningar från Svenskt Demenscentrum.
Biståndshandläggare
möter i stort sett dagligen
personer med demenssjukdom och ställs då
ofta inför svåra situationer, alltifrån att skapa
kontakt med avvisande
personer till att motivera
en flytt till äldreboende
när kvarboende har blivit ohållbart. Ibland tycks
etiken krocka med de lagar och förordningar som
styr deras arbete.
Demens ABC plus Biståndshandläggare bygger
på Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer och
har tagits fram i samarbete med en rad experter och
verksamma inom vård och omsorg.
Korta filmer och bildspel varvas med frågor och
situationer att ta ställning till. Utbildningen avslutas
med ett kunskapstest. I kortfilmerna spelas demenssjuka Greta av Inga Landgré, Guldbaggevinnare som
medverkat i flera av Ingmar Bergmans filmer och, på
senare år, i The Girl with the Dragon Tattoo. ■
Gå utbildningen på www.DemensABC.se
foto yanan li
Biståndshandläggaren, spelad av skådespelaren Maria Comeau,
hälsar på sonen (Lars Sonde) till demenssjuka Greta (Inga Landgré).
Svensk demenskurs på persiska
En avgiftsfri demenskurs på persiska finns nu på
webben. Den vänder sig till vårdpersonal, anhörigvårdare och andra med iransk bakgrund.
Kursen heter Demenskunskap för alla och som namnet antyder ska även den som saknar förkunskaper
kunna ta del av innehållet. Den har tagits fram inom
ramen för EU-projektet Migrationsskolan som drivs
av bland andra Kunskapscentrum Demenssjukdomar,
Skånes universitetssjukhus och danska Nationalt
Videnscenter for Demens. Utbildningar på polska
och bosniska-kroatiska-serbiska planeras. ■
Läs mer på www.skane.se/sv/Nyheter/Halso---sjukvard
Orolig sömn tidigt tecken på vanlig demenssjukdom
Lewykroppsdemens brukar förknippas med yviga
kroppsrörelser under sömn. Ny forskning tyder på
att störd drömsömn är betydligt vanligare än andra
symptom som är typiska för denna demenssjukdom.
En studie vid Mayo Clinic i Florida visade att störd
drömssömn var fem gånger vanligare än hallucinationer och fluktuerande kognitiv förmåga som är andra
typiska symptom för Lewykroppsdemens.
50
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Av männen med Lewykroppsdemens hade 75 till 80
procent störd drömsömn. Motsvarande andel för personer med Alzheimers sjukdom brukar ligga mellan
två och tre procent. Att studera sömnbeteende med
magnetkamera tror Floridaforskarna därför kan
bidra till att man säkrare kan skilja Lewykroppsdemens från andra demenssjukdomar.
Forskarna betonar att många personer med sömnrubbningar aldrig utvecklar Lewykroppsdemens. ■
Tysk satsning på demensvänliga sjukhus
Sjukhusmiljöer är av flera skäl olämpliga för personer med demenssjukdom. I tyska Köln har man
därför öppnat en demensanpassad avdelning med
personal utbildad i Sverige.
Station Silvia heter demensavdelningen som Sveriges
drottning både invigt och gett sitt namn åt. Den tillhör sjukhuset Malteser Krankenhaus Sankt Hildegardis med totalt 250 vårdplatser för bland annat lungsjukdomar, urologi, kirurgi, medicin och geriatrik.
Liksom på andra moderna akutsjukhus är arbetstakten vid Sankt Hildegardis ofta högt uppdriven.
Många olika specialister är involverade i vården och
patienterna delar i regel rum – ingen bra miljö för
personer med demenssjukdom, alltså.
Men längst bort i geriatrikkorridoren råder ett
lugn som annars är sällsynt på sjukhus. Här ligger,
lite avskilt, Station Silvia som invigdes hösten 2009.
Hit kommer patienterna från akuten, geriatriken
eller någon annan vårdavdelning. De kan ha ramlat
och brutit höften, lida av hjärtsvikt eller haft en
stroke. Många har flera diagnoser. Gemensamt för
patienterna är att de har en demenssjukdom eller en
misstänkt sådan.
– Ett sjukhus är en rent fientlig omgivning för demenssjuka patienter. De blir dagligen kränkta och
de blir ofta sämre i sin demenssjukdom under sjukhusvistelsen, säger Jochen
Gerd Hoffmann, överläkare
och chef för geriatriken på
Sankt Hildegardis.
– Målet för vårt arbete är
att hindra att de demenssjuka patienterna blir sämre
i sin demens. Detta vore en
stor framgång.
Jochen Gerd Hoffmann
Station Silvia har plats för åtta patienter i mild eller
medelsvår demensfas. De bor i ljusa och rymliga
tvåbäddsrum. Sängarna står längs väggen, istället för
rakt ut, för att patienterna ska känna sig tryggare.
Många röda detaljer underlättar orienteringen. Till
avdelningen hör även ett dagrum med kök, matplats
och soffgrupp.
– Meningen är att miljön ska vara så lite sjukhuslik
som möjligt, patienterna har exempelvis sina egna
kläder. Atmosfären här gör att patienterna vågar
öppna sig mer. Vi försöker också få så mycket information som möjligt från de anhöriga, säger avdelningssjuksköterskan Rebekka Kleinpass.
En daglig struktur
har visat sig vara viktig
på Station Silvia. För
att skilja dag- och nattvila åt används olika
täcken. Det tas aldrig
några prover under
måltiderna, vilket annars förekommer på
sjukhus. Patienerna har
tillgång till arbetsterapi, sjukgymnastik och
logoped och bland
veckans återkommande
aktiviteter hör bakning
och besök av vårdhund.
I Köln får demenssjuka som tas in på sjukhuset Sankt
Hildegardis vistas på en särskild avdelning. År 2009
invigdes den av Drottning Silvia.
Demensavdelningens arbetssätt och vårdfilosofi har
hämtats från svenska Silviahemmet där flera av de
anställda utbildats. De har sedan fört kunskaperna
vidare inom sjukhuset.
Meningen är att all personal ska genomgå en
grundutbildning, även de som arbetar med administration och transporterar patienter mellan avdelningar. Jochen Gerd Hoffmann har förberett en särskild
utbildning för läkarna som är den yrkeskategori som
är svårast att få med sig.
– Jag var själv skeptisk först, erkänner han. Som läkare tror man kanske att man redan kan tillräckligt.
I dag talar Jochen Gerd Hoffmann entusiastiskt
om de lärdomar han fick genom Silviahemmet, bland
annat när det gäller kroppsspråk och mimik.
– Betydelsen av att inte visa att du har ont om tid,
att inte stå ovanför patienten utan sitta i samma höjd
och att tala lugnt och tydligt, säger han.
Jochen Gerd Hoffmann ser många positiva följder av
sjukhusets demenssatsning. De berörda patienterna är
lugnare. Aggressivitet och fallrisk verkar ha minskat,
liksom användningen av lugnande mediciner.
– Men det behövs mer forskning innan det går att
säga något definitivt om resultaten, betonar han
Sjukhusledningen verkar ändå övertygad om att
Station Silvia fyller viktiga behov. Snart öppnas en
till demensavdelning och på sikt ska sådana finnas
på alla Malteserordens sjukhus i landet. Vid sidan av
denna demenssatsning ska Tysklands mest demensvänliga sjukhus utses i en landsomfattande tävling. ■
Kari Molin, frilansjournalist
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
51
Demens
Stolta pristagare på Hilton
Silviahemmets stora inspirationsdag som ägde rum i
april samlade närmare 200 deltagare. På Hotel Hilton
i Stockholm delade Drottningen ut flera utmärkelser
för betydelsefulla insatser inom demensområdet.
Ovanåkers kommun prisades för att under året ha
utbildat mest i Demens ABC, Svenskt Demenscentrums webbutbildning i Socialstyrelsens nationella
riktlinjer. ■
Bengt Winblad, professor vid Karolinska Institutet,
fick ta emot Silviahemmets forsknings- och utbildningsstipendium. Demensförbundets och Svenskt
Demenscentrums pris Bästa demensteam i hemtjänsten tilldelades Sollefteå. Västernorrlands län och
Drottningen delar ut priser till, fr v: 2012 års bästa Demens ABC-kommun (Ovanåker), Silviahemmets forskningsoch utbildningsstipendium (professor Bengt Winblad) och 2012 års bästa Demens ABC-län (Västernorrland).
Ovan: Bästa demensteam i hemtjänsten 2012 (Sollefteå). Foto: Yanan Li
Figurtest användbart
vid demensutredningar
Har risken för demens minskat?
AQT är ett relativt nytt figurtest som används vid
misstänkt demenssjukdom. En ny studie visar att det
är minst lika effektivt som mer etablerade instrument.
Idag saknas en säker metod för att ställa en demensdiagnos. I stället görs en sammanvägd bedömning, bland annat av resultat från olika tester. En
svensk studie visar att i detta sammanhang är AQT
lika effektivt som MMSE och betydligt bättre än
Klocktest. De båda senare rekommenderas av Socialstyrelsen vid basala demensutredningar.
Vid AQT ombeds testpersonen att så snabbt som
möjligt ange färg och form på geometriska figurer.
– Eftersom AQT dessutom är både användarvänligt och lätt att administrera lämpar det sig mycket
väl för primärvården, säger Jan Marcusson, professor i geriatrik vid Linköpings universitet.
Bakom studien står även forskarna Anna S
Kvitting och Anders Wimo, samtliga verksamma
inom Swedish Brain Power. ■
Antalet demenssjuka har minskat de senaste decennierna. Det visar en studie om förekomsten av demens
bland äldre boende på Kungsholmen i Stockholm som
publicerats i den ansedda tidskriften Neurology.
Förekomsten av demens var stabil från 1990-talet
fram till sent 2000-tal i centrala Stockholm, trots
att överlevnaden för personer med demenssjukdom
ökade. Resultaten tyder på att antalet nya fall av
demens har minskat under denna period.
Studien är sponsrad av Swedish Brain Power och
har genomförts av Chengxuan Qiu under handledning av professor Laura Fratiglioni vid Aging
Research Center. Hon ser minskningen av demensrisken som något positivt.
– Men det är viktigt att komma ihåg att antalet
personer med demenssjukdom kommer att fortsätta
öka i världen. Det betyder att den samhälleliga
bördan av demens och behovet av vård och omsorg
kommer fortsatt att öka, säger Laura Fratiglioni i en
kommentar till studien. ■
A Quick Test…Usefulness in dementia evaluations in
primary care, Anna S Kvitting et al, Scandinavian Journal
of Primary Health Care (vol 31, mars 2013).
52
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
Twenty-year changes in dementia occurrence…,
Chengxuan Qiu et al, Neurology (online).
Guiden i ny upplaga
Guiden innehåller de viktigaste rekommendationerna
i Socialstyrelsens nationella demensriktlinjer. Nu har
boken getts ut i en andra upplaga. Det handlar om
smärre korrigeringar och betoningen ligger som tidigare på det praktiska vård- och omsorgsarbetet. Guiden
kan laddas ned eller beställas som bok från Internet:
www.demenscentrum.se ■
Lördag den 5 oktober
En dag för anhöriga i stadshuset
I höst arrangerar traditionsenligt Svenskt Demenscentrum och en rad andra organisationer En dag för
anhöriga. Den femte oktober hälsas alla anhörigvårdare välkoma till Stockholms stadshus. Möt utställare
i Blå hallen, lyssna på föreläsare och sånger av Adolf
Fredriks musikklasser. Fri entré. ■
Inspirationsdag om
anhörigvård vid demens
Inspirationsdagen Vardagshjälte
i skuggan av demens tar upp
stöd till anhöriga som vårdar
en person med demenssjukdom.
Syftet är att lyfta fram anhörigas
behov och inspirera till nya idéer
och lösningar.
Arrangörerna Svenskt Demenscentrum och Nationellt kompetenscentrum anhöriga har bjudit
in en rad forskare och sakkunniga inom området till Folkets hus i Stockholm.
Datum: 7 november. Läs mer om evenemanget på webben: www.demenscentrum.se /Kalender ■
Nordisk konferens hösten 2014
Stockholm Waterfront är platsen för den andra skandinaviska konferensen om ledarskap och demens. Rubriken är God demensvård – en fråga om ledarskap? Fokus
på implementering. Svenskt Demenscentrum arrangerar
tillsammans med sina systercentrum i Danmark och
Norge. Boka den 20 – 21 oktober 2014! ■
Signerat
Kultur, fotboll och
demensvänliga sjukhus
Äntligen släppte vintern
taget! Proppen gick liksom ur och nu…en härlig
och sprudlande växtkraft.
Ungefär så uppfattar
jag även demensområdet
som inte längre bara
handlar om vård och
Wilhelmina Hoffman
omsorg. Numera lyfts
allt oftare andra infallsvinklar.
Projektet Möten med Minnen sprids över
landet och fler än 70 museer har visat intresse
för att ordna visningar för personer med
demenssjukdom och deras anhöriga. Det är
museipedagogen Jeanette Rangner Jacobsson
på Nationalmuseum som har initierat projektet efter en förlaga i USA.
SvenskaFans.com – som är en fotbollsoch hockeyportal – kontaktade oss för samarbete. Den har 300 000 besökare per vecka
och fansen skriver om sina lag. Chefredaktören Frederic Pavlidis idé är att samla klassiska
ögonblick ur klubbarnas historia som sedan
görs tillgängliga för idrottsintresserade personer med demens. Vi nappade och samarbetet
är i gång. Förlagan kommer här från Skottland som redan gett oss idéer och goda råd.
Förhoppningsvis kan fler dörrar öppnas när
personer utanför vården ser möjligheter. Men
självfallet behövs även fortsatt utveckling av
vård och omsorg. I Tyskland pågår en tävling
om det mest demensvänliga sjukhuset. Detta
måste Sverige lära av. Det är också oerhört
roligt att så många tar till sig ABC-utbildningarna som nu även inspirerat vårt danska
systercentrum. I maj lanserade det en dansk
variant av Demens ABC.
Jag ser alla dessa spännande projekt och
tillgängliga utbildningar som en stark grund
för fortsatt växtkraft och arbete, över gränser, för ett mer demensvänligt samhälle. ■
Wilhelmina Hoffman
chef för Stiftelsen Svenskt Demenscentrum
Svenskt Demenscentrum, Gävlegatan 16, 113 30 Stockholm, 08 - 690 58 00, [email protected], www.demenscentrum.se
äldre i ceNtrum Nr 2•2013
53
krönika
På mammas äldreboende
J
ag vaknar tidigt på mammas vårdhem. Jag har
börjat sova över där eftersom det är brist på perso­
nal – framför allt på helgerna. Jag har tagit med
en tältsäng och försökt ordna en trivsam hörna åt mig
i all enkelhet.
Mamma har varit i snart tre år på äldreboendet.
Och här ska hon vara till slutet menar myndigheterna.
Här finns allt hon behöver – men det är inte sant!
Jag borde ha fattat att något var fel när jag på av­
vägar fick höra att mamma hade ramlat i sitt rum och
legat där på golvet i fyra timmar utan att någon sett
till henne.
En månad senare springer jag in på akuten och ser
mamma ligga där på en hård brits med ett genom­
blodigt bandage om sitt arma huvud.
Hon hade lämnats ensam på toaletten utan att
någon hade fäst livremmen på henne och hon hade
ramlat framlänges och spräckt skallen i det hårda sten­
golvet. Som genom ett mirakel överlevde hon men
hon tog sig aldrig.
Nu gick det snabbt utför.
Det var nödvändigt att vara hos henne så mycket
som möjligt! Det var inte lätt! Jag var hennes enda barn
och jag hade aldrig i mitt liv varit så upptagen som
just då.
Den enda tid som stod till buds var nätterna. Efter
teaterföreställningarna på Dramaten drog jag i väg till
mamma på vårdhemmet. Gav henne kvällsmat och
masserade hennes iskalla fötter – hjälpte henne till
toaletten…
Klockan har blivit 07.30. Ännu hörs ingenting
i korridoren.
Jag smeker hennes kinder – hon är varm och svettig
– men i dag känner hon igen mig. Hon ser tacksamt
på mig och kraxar viskande: – Å så glad jag blir!
Jag torkar av hennes svettiga ansikte med en fuktad
sval duk.
Vården har bestämt att mamma ska ha en larm­
knapp på bröstet men den knappen har mamma
aldrig förstått vad den ska användas till – är det ett fult
halsband?
Det blir till att vänta tills någon blir ledig. Vänta med
alla behov! Som inte kan vänta!
Då blir det blöjan! Och med den kommer eksem,
svamp klåda och svåra sår.
Ett fruktansvärt lidande ovanpå allt annat lidande
för den handikappade gamla människan som oftast är
en kvinna med mycket dålig ekonomi.
Och nu börjar blöjkriget.
Jag skriver lappar till personalen – pratar och bön­
faller!
– Mamma ska inte ha blöja!
– Är det bättre att hon ligger blöt och kall i sängen!
54
äldre i centrum nr 2•2013
– Men kan ni inte gå in och fråga om hon behöver
gå på toa!
– Det hinner vi inte!
– Nä, nä – då gör jag det själv då!
Jag har försökt lära mig en teknik.
Jag rullar fram en bra toastol – lägger mina händer
under hennes totalt förstenade armar. Hon kvider
– hennes kropp är som ett öppet sår. Jag böjer mina
knän och lyfter hennes överkropp och böjer hennes
ben mot golvet. Så vrider jag henne mot toastolen
(ett riskmoment för min rygg). Det gör ont i musklerna
kring bäckenbenet. Hur tränar man dem? Aj! Det gör
ont i min bröstrygg. Jag får inte upp henne ordentligt.
Hon sitter illa.
Hon skriker men kan inte förklara – förmodligen får
hon en oerhört stark krampsmärta i lårmuskeln när
hon sitter fel. Nya, ofta unga, extraanställda förstår
inte, de låter henne skrika. Å – in på toan – hon kissar
– talar om att det är klart – bra. Jag duschar henne
snabbt innan hon får kramp. Så tillbaka till sängen
– samma lyftprocedur.
Vad kostar ett lyft? Vad borde det kosta? Jämfört
med it­konsulter. De kostar ett par tusen i timmen.
Klockan är halvelva. Jag har lyft tjugo gånger och
arbetat med mamma i tre timmar. Hon ser nöjd ut.
Ska vi gå ut och promenera, undrar mamma: jag
ser solen!
Hon har glömt att hon inte längre kan gå.
Efter lunchen tar vi rullstolen och går ut till fåglarna
i parken.
Här vill jag alltid vara, säger hon.
På eftermiddagen kommer Karin, undersköterska,
hon har varit på avdelningen i 14 år. Hon är en profes­
sionell ängel. Allt blir som man vill ha det. Men det
är bara hon som är utbildad. De andra har endast gått
någon enstaka kurs. Några kommer direkt från gatan
och vården blir därefter
– Åk till ditt jobb nu, Solveig! Jag tar hand om din
mamma nu!
– Kör försiktigt, viskar mamma. Och tack, tack!
Detta skrev jag i min dagbok för 10 år sedan. Mam­
ma är död och mycket har hänt i vår värld sen dess.
De gamla och sjuka har fått det ännu sämre! n
Solveig TernSTröm
skådespelare, författare, regissör
Att skicka två medarbetare
på kurs förändrar ingenting.
Vi ser till att du istället kan
utbilda alla och snabbt
förbättra verksamheten.
Visst kan det vara trevligt och uppmuntrande att skicka
enstaka medarbetare på kurs, men det leder sällan till några
bestående kvalitetsförbättringar för helheten. Det visar oberoende forskning.
Vår unika idé är att istället utbilda samtliga medarbetare
inom äldreomsorgen, såväl inom särskilda boenden som
hemtjänsten. Med vårt utbildningsprogram är det praktiskt
möjligt, både ekonomiskt och tidsmässigt.
Vi har stor erfarenhet av att utbilda både enskilda arbetsplatser och hela kommuner.
Du får kvalitetsförbättringar i retur på din investering i medarbetarnas utbildning. Och dessutom gladare medarbetare.
”
Utbildningen satte
fart på en förändring.
Även för mig!
Betty Ann Eriksson, Enhetschef Edshultsgårdens demensboende Leksand.
All personal på Edshultsgårdens demensboende gick igenom Zest Cares utbildning i demens, fick ny kunskap, en konkret handlingsplan till förbättringar och
tillfälle till reflektion både individuellt och i grupp. Utbildningen skedde på
plats på boendet så att all personal kunde delta.
Vi kommer mycket gärna till dig och berättar vilka effekter
Zest Cares utbildningsprogram kan få i din kommun.
Ring Outi Luiro, 0703-438529 och boka ett möte.
Zest Care är ett konsult- utbildnings- och bemanningsföretag som utvecklar kvaliteten i äldreomsorg
och anhörigstöd. Utbildning av alla medarbetare, där de skapar konkreta och genomförbara
förändringsprogram, är grunden i våra lösningar för ett hälsosamt, friskt och värdigt liv för alla
seniorer. Som ett komplement till detta utbildar vi även äldrevårdens ledare. Vi arbetar i många av
Sveriges kommuner och genomför alltid utbildningar och förändringar på plats hos dig för att alla ska
kunna delta. Läs mer om oss och våra uppdrag på www.zestcare.se
lbara
Utbildningar na är va
tet
inom omvårdna dslyf
www.zestcare.se
POSTTIDNING B
Avsändare Äldre i Centrum
Box 3263, 103 65 Stockholm
Mest näring
i minst flaska
Att anpassa nutritionen efter omsorgstagaren ökar compliance. Ibland med nästan 100%.
Studier visar att 200 ml kosttillägg kan vara en för stor volym för en patient med ätsvårigheter eller dålig aptit. Endast 50-65% av innehållet går åt. Därför har vi ökat energitätheten
till 2,4 kcal per ml och förpackat 300 kcal i en flaska som är precis så stor, 125 ml.
Nyhet!
Fortimel Compact Protein är ett komplement
till vanlig mat och rekommenderas vid exempelvis pre- eller postoperativ kostbehandling och till
sköra äldre som behöver få sin styrka tillbaka.
Fortimel Compact-sortimentet kan köpas på apotek.
Vårdenheter kan beställa direkt från Mediq Sverige AB.
Tel: 0771-999 888. Fax: 031-388 92 01.
E-post: [email protected]
Kcal Protein
30 0 18 g
Kostfiber
g
0
Kcal Protein
30 0 12 g
Kostfiber
g
0
Kcal Protein
30 0 12 g
Kostfiber
g
4,5