Scenkonst på liv och död - Karin Kämsby text & Design

Detta år är utsett till Grotowskis
år, en händelse
som går rätt obemärkt
Sverige men väcker desto större uppmärksamhet
Oftast förknippas
Grotowski
världen
förbi
runt.
med fysisk teater, själv menade
han att hans teatervärld
handlar om andlighet.
Karin Kämsby presenterar en regissör som
förändrade människors liv.
SCENI(ONST
o
PA
?"Il
LtV OCH DOD
Grotowskis år, till minne av
den polske regissören och teatermannen
Jerzy Grotowski
har utropat
(1933-1999).
Det är 2009
nu 50 till
år
sedan Grotowski och Ludwik Flaszen startade
UNESCO
det samarbete som ledde fram till Laboratory
Theatre och föreställningar som »Akropolis«
(1962), »Dr Faustus« (1963) och »Den ståndaktige prinsen« (1965).
I Sverige väcker Grotowski-året ingen större
uppmärksamhet bortsett från att Polska institutet i samarbete med Stockholms stadsteater
människors liv och gav dem en ny förståelse av
vad teater är och kan vara.
maskera skådespelarens innersta, i stäl-
Grotowski befann sig i ständig förändring
och utveckling och det är svårt att definiera vem
han var, vad han stod för och vilket inflytande
han har haft över teaterkonsten. Många som
har inspirerats av honom fick sina intryck från
den period han befann sig i just när de mötte
honom. Han tycks ha haft en stark effekt på sin,
omgivning och människor vittnar om hur deras
liv förändrats sedan de mött honom, sett hans
let för att visa upp
föreställningar eller läst boken »Towards a poor
theatre« (OdinTeatrets förlag 1968).
»Det handlar om att
skala av, avtäcka, de-
planerar ett evenemang den 21 november. Då
utlovas föreläsningar, diskussioner och filmvisningar. Utomlands är intresset större och olika
evenemang avlöser varandra runt om i världen.
I en artikel i The Drama Review 1999, i samband med Grotowskis död, betecknar den ame-
och representera.
Skådespelaren ska
rikanske regissören och skribenten Richard
Schechner honom som en av fyra stora västerländska regissörer under 1900-talet, jämbördig
med Stanislavskij, Meyerhold och Brecht. Men
om Stanislavskij förändrade
skådespeleriet,
Meyerhold förändrade regin och Brecht förändrade dramatiken så förändrade Grotowski
uppriktighet och ge
84
TEATERTIDNINGEN
143
uppnå en absolut
sig själv i >den totala
akten<, med åskådaren som vittne.«
En spinnande röst
Grotowski förknippas med fysisk teater men att
han skulle ha sysslat med fysisk teater är någonting som han själv kraftigt förnekar i de föreläsningar han höll vid College de France mot slutet
av sitt liv. Det handlar inte om fysisk teater, det
handlar om andlighet.
Dessa föreläsningar finns som ljud bok (»Jerzy
Grotowski: La ligne organique au theatre et dans
le rituel«) och omfattar 22 timmars inspelningar
gjorda i stort sett under 1997. Grotowski föreläser med en mjukt spinnande röst på franska
jerzy Grotowski ville skala av och demaskera skådespelarens
med polsk brytning. Rösten försvagas undan
för undan efterhand som hans hälsa försämras.
Men han svarar på frågor och berättar utförligt
om sitt arbete och sitt livslånga sökande efter
gammal rituell och schamanistisk kunskap som
går att tillämpa på skådespelarkonst och scenkonst. Han redogör för sin utveckling utan
att på något sätt ta avstånd från någon av sina
utvecklingsfaser. Den första kallar han »Art as
presentation«. Det var då hans uppsättningar
kom tilL Den sista, »Apocalypsis cum figuris«
(1968), tog tre år att arbeta fram och genomgick
flera olika skepnader innan den nådde sin slutgiltiga form.
I nästa period. »Paratheatre« (1970-r978),
ville Grotowski upphäva gränsen mellan publik
och skådespelare i interaktiva experiment och
kollektiva riter. Sommaren 1975 var han ledare
för ett forsknings universitet i Wroclaw med
mer än 5000 deltagare från 23 länder. Inbjudna
var till exempel Peter Brook, Eugenio Barba och
Jean-Louise Barrault.
Korar sin arvtagare
1978 vidtog »Theatre of sources« och Grotowski
reste till bland annat Indien, Mexico och Haiti
innersta. Här är han fotograferad i Bologna 1997.
för att söka efter traditionell sång, scenkonst
och rituella tekniker. Han flydde från Polen
1982 och fick politisk asyl i USA 1983.
Under perioden »Objective drama« (19831986) undersökte han hur de traditionella kulturernas sånger och tekniker för scenkonst
påverkar utövaren, oavsett dennes kulturella
bakgrund eller religion. Det är nu han möter
Thomas Richards, som han mot slutet av sitt liv
Att Grotowski slutade göra föreställningar
efter 1970 stämmer inte riktigt. Hans arbeten
har visats upp, men i liten skala. Tillsammans
med ett sällskap från Pontedera besökte han
Wroclaw 1997 och visade upp något de kallar
för »Action«. För närvarande jobbar workcentret i Pontedera med projektet »Horizons«. Det
kommer att presenteras i Wroclaw i början av
november i år.
utsåg till sin initierade arvtagare och efterföljare.
Den sista perioden, »Art as vehicle«, inleds
1986 och handlar om konsten som ett medel för
att uppnå en högre medvetandenivå. Grotowski
har nu flyttat till Pontedera i Italien och grundat The workcenter of Jerzy Grotowski and
Thomas Richards.
Han levde i Pontedera fram till sin död
- Deras föreställningar har visats för liten
publik i väldigt många länder under många år.
Arbetet sprids nästan världsomspännande
men
inte omedelbart, säger författaren och filmregissören Marianne Ahrne.
Hon är rätt ensam bland svenska intellektuella om sitt intresse för Grotowskis livsverk.
- I Danmark är det helt annorlunda, liksom i
Italien och Frankrike, och där är det smockfullt
1999. Thomas Richards och Mario Biagini vid
workcentret
betraktas nu som någon sorts
officiella uttolkare av Grotowskis budskap
och har även rättigheterna till hans litterära
kvarlåtenskap,
utom för boken »Towards a
poor theatre«. Rättigheter till den har nyligen
överlåtits av Eugenio Barba vid Odinteatret till
Grotowskiinstitutet i Wroclaw.
med ungdomar på föreläsningar och seminarier, säger hon.
Marianne Ahrne är ledamot i Grotowskiårets
hederskommitte och reser i år runt och föreläser om Grotowski på olika internationella
sammankomster.
1967-1969
deltog hon
i Grotowskis seminarier vid Odinteatret
i
Holstebro i Danmark och lärde känna honom
TEATERTlONINGEN
r43
as
-+
Teater Albatross har inspirerats starkt av Jercy
Grotowskis teater. På bilden syns Charlotta Grimfjord
Cederblad och Anna Ottertun i deras föreställning
»Mary Kingsley«.
ningar av europeiska och asiatiska skådespelarsystem och teaterformer, österländsk filosofi och meditation samt yoga. Resultatet blev
en fysisk skådespelarträning som går ut på att
arbeta bort hinder och blockeringar hos skådespelaren för att uppnå total avspänning och frihet på scenen. Grotowski använder termen »via
negativa« - att i stället för att vilja uppnå något,
avstå från att inte göra något. Det handlar om
att skala av, avtäcka, demaskera skådespelarens
innersta, i stället för att visa upp och representera. Skådespelaren ska uppnå en absolut uppriktighet och ge av sig själv i »den totala akten«,
med åskådaren som vittne. Kanske togs budskapet ibland emot väl ordagrant. 1973-75 gick
jag på Teaterstudion i Stockholm och tränade
vad som då kallades Grotowskiteknik. Varje
dag under det andra året skulle vi slå kullerbyttor över hinder för att bokstavligen övervinna
våra fysiska och psykologiska hinder. Jag slog
i huvudet varje gång och fick små hjärnskakningar av det. Till slut tuppade jag av ordentligt
och en läkare sa att det var en hopsamlad hjärnskakning. När jag kom tillbaka till skolan ville
de ändå tvinga mig att fortsätta göra kullerbyttor. Jag tyckte det var fascistiskt och slutade mitt
i vårterminen.
Vissa tog avstånd
Grotowskis syfte med den hårda, fysiska träningen var att försätta deltagaren i ett tillstånd
av utmattning där den mentala kontrollen släpper och det blir möjligt att göra det omöjliga.
Det kan ha varit den här kompromisslösheten
som fick vissa inom svensk teater att helt ta
-+
väl. Hon har skrivit om sitt arbete med honom
i böckerna »Katarina Horowitz drömmar« och
»Äventyr, vingslag«.
Dansa giftet ur kroppen
Ett exempel som för mig i ett nötskal förklarar Grotowskis intentioner är när han under
föreläsningarna i Paris berättar om en gammal
sedvänja från södra Italien. Det handlar om en
flicka som blivit biten aven giftig spindel. För att
överleva ska hon dansa bort giftet ur kroppen.
En orkester spelar en livlig tarantella, en äldre
kvinna visar flickan hur hon ska dansa. Alla
jobbar efter högsta förmåga, men utan tanke på
att göra succe inför en publik. Det är konst på
liv och död och jag tror det var vad Grotowski
ville uppnå med sin teater. Han var utbildad i
Sovjetunionen av människor som jobbat med
Stanislavskij och refererar i föreläsningarna vid
College de France gång på gång till Stanislavskij.
Han anser att han fortsatte utveckla skådespelarkonsten från den punkt där Stanislavskij
befann sig vid slutet av sitt liv, då han hade kommit frarn till en metod för fysiska aktioner.
Den skådespelarträning
som Grotowski
arbetade med under perioden »Konst som presentation« finns utförligt beskriven i »Towards
a poor theatre«. Han utgick från sina undersök-
aG
TEATERTIDNINGEN
143
avstånd från Grotowskiinspirerad
teaterträning. Det kan också ha uppstått en kulturkrock
mellan auktoritär öststatspedagogik
och en
svensk mer demokratisk pedagogik. Men att
påstå att han inte haft något inflytande här är
en sanning med modifIkation. Han besökte
Sverige redan 1966 med sin uppsättning av
Calderons »Den ståndaktige prinsen« och väckte stor uppmärksamhet. Det tal han höll efter
ett veckolångt seminarium på Skara Skolscen,
»The Skara speach«, finns publicerat i »Towards
a poor theatre«. Bland dem som då inspirerades
till att gå i Grotowskis fotspår märks teaterpedagogen Ulf Ekeram och skådespelaren Sören
Larsson som driver Larssons teater i Göteborg.
Flera svenska skådespelare, till exempel Lena
Endre och Johan Rabaeus, har utbildat sig vid
Inge Waerns teaterstudio i Stockholm där fysisk
teaterträning inspirerad av Grotowski stod på
programmet. Teaterstudion
ligger i malpåse
sedan ett par år men Micke Klingvall, elev till
Inge Waern och Ulf Ekerarn, undervisar i en
form av Grotowskiinspirerad
teaterträning
vid Kulturarna i Stockholm. Och Rolf Lassgård
fick kontakt med teatern som tonåring genom
Ingemar Lindhs Grotowskiinfluerade
Institut
för scenkonst i Storhögen, Jämtland.
Vidare kom Teater Albatross i halländska
Tokalynga till på grund av Grotowski. Robert
Jakobsson såg 1970 en teaterföreställning
i
Wroclaw, Polen. Utan att veta vad han hade
sett och utan någon tidigare teaterbakgrund
bestämde han sig på stående fot för att bli
skådespelare. Senare fick han veta att det var
Grotowskis »Apocalypsis cum figuris« som
hade gjort så starkt intryck på honom. Han och
hans kamrater deltog därefter i Odinteatrets
kurser i Holstebro.
- Vi håller fortfarande på med daglig träning,
men den har blivit mer meditativ än tidigare.
Den är otroligt viktig för att man ska orka gå sin
egen väg. Det handlar om att som skådespelare
finna en känslighet och att lyssna inåt mot en
större visdom. En skådespelare bör ha en väldig
känslighet, tror jag, säger Robert Jakobsson.
Teater Albatross har genom åren väckt större
intresse utomlands än i Sverige.
- Internationellt sett är det inget kontroversiellt med Grotowski. Peter Brook och de stora i
teatervärlden tog honom till sig.
- För oss handlar det om att slippa vara en
del av underhållningsindustrin
och att jobba
hängivet, andligt, men med en fysisk exakthet,
som i dans. För oss är teater inte att sätta upp ett
dramatiskt verk på tre månader. Teaterrummet
är en forskningssal.
Ville inte skapa metod
I samma lokaler i Wroclaw där Jerzy Grotowski
drev sitt Teaterlaboratorium
verkar i dag
Grotowskiinstitutet
och driver teaterinriktade
projekt inom utbildning, internationellt samarbete med mera. De har även ett arkiv med material från Grotowskis tid i Polen.
- Tack vare Grotowski har vi fått en djupare
kunskap, men det är inte meningen att han ska
användas som en metod. Vi kan låta oss influeras och inspireras av Grotowski men jag blir
arg när någon påstår att en föreställning är gjord
enligt Grotowskis metod, säger Jaroslaw Fret,
chef för Grotowski-institutet.
Även om Grotowski själv inte ville stå för
någon metod eller skola har han trots försiktighetsåtgärder inte kunnat undgå att få efterföljare. Richard Schechner är själv en av dem
som säger sig ha fått sitt liv förändrat av mötet
med Grotowski. Men i en artikel i The Drama
2008, räknar
Reviews Grotowski-nummer,
han ironiskt upp ett antal klicheer i så kalllad Grotowskiteater; föreställningar som gärna
innehåller riter och antropologiskt material från
olika kulturer, blandat med aktörernas egna
djupa inre erfarenheter. Aktörerna har enkla
kläder, eller är halvklädda men inte nakna. De
sjunger rituella sånger i kör och reciterar klassiska eller religiösa texter. Föreställningarna
spelas i ett tomt rum utan scen. Belysningen
består av några få lampor eller stearinljus.
Rörelsemönstren är koreograferade och liknar
nutida dans eller buto. Rekvisitan förvaras i en
kista och publiken är max 100 personer.
Och visst är det lätt att göra narr av allt detta
men drömmen om en teaterkonst på liv och
död bortom ytlighet och spekulation är ändå
värd respekt.
KARIN KÄMSBY