B a n k f ö r e n i n g e n s n y h e t s b r e v N r 4 · o k to b e r 2 0 1 2 · 1 5 Ett första steg mot en Bankunion Vår man i Bryssel Den 12 september tog EU-kommissionen det första formella steget mot en Bankunion genom antagandet av förslaget om att ge ECB tillsynsbefogenheter och revideringar av EBA-förordningen. Förordningstexterna ska förhandlas under hösten och siktet är inställt på att nå en överenskommelse före årsskiftet. ■ Förslagen lär generera en hel del problematiska substans- och maktbalansdiskussioner där en del av konfliktytan uppstår mellan dem som deltar i eurosamarbetet och de som står utanför. För Sverige och övriga medlemsstater utanför eurozonen finns nämligen specifika känsliga intressen att bevaka och grannlaga frågor som kräver ställningstaganden. Den föreslagna arkitekturen sätter onekligen icke euroländer i en speciell situation eftersom det för med sig betydelsefulla effekter även för dem, oavsett om de väljer att delta eller inte. Centralt i detta sammanhang är också att någon egentlig anslutningsmöjlighet på lika villkor mellan euro- och icke euroland inte finns. En medlemsstat kan visserligen välja att inleda ett samarbete med ECB och dess banker kommer då att omfattas av ECB:s tillsyn. Ett likvärdigt inflytande över ECB:s tillsynsenhet är dock besvärligt att åstadkomma eftersom sådana skrivningar skulle riskera att strida mot fördraget. Det går kanske att tänka sig konstruktiva juridiska lösningar för att säkerställa ett visst inflytande men för att nå hela vägen fram till en jämbördig ställning kommer det att krävas skjutjärnsjuridik av den högre skolan. Och, givetvis, en stor portion politisk vilja. Länder utanför eurozonen har också ett starkt intresse av att säkerställa den inre marknadens funktionssätt. Det uppstår poten- tiellt en betydande maktbalansförskjutning i den europeiska bankmyndigheten, EBA, när mäktiga ECB (bestående av 17 medlemsländer) ska ta plats i EBA:s styrelse. De föreslagna beslutsreglerna lär därför nagelfaras ordentligt innan enhällighet mellan medlemsländerna kan nås. Slutligen lär hem- och värdlandsproblematiken, det vill säga maktfördelningen mellan ECB och nationella tillsynsmyndigheter tillhörande icke euroländer, ge upphov till omfattande diskussioner. Eventuella för- eller nackdelar av ett utanförskap är svåra att förutspå. En viktig faktor är om det nya systemet och dess idéer om ömsesidighet anses vara trovärdigt och om eurozonen kan åstadkomma en stabilisering. En annan aspekt är den enhetlighet i regeltillämpningen som en överstatlig tillsynsmyndighet ger möjligheter till då den potentiellt eliminerar risken för olika tillsynsregimer i olika medlemsländer. Det sistnämnda ska givetvis ställas mot närhetsprincipen och värdet av en god kunskap om den lokala marknaden. Sammantaget kan ett utanförskap således medföra både för- och nackdelar för konkurrenskraften. I ett bredare perspektiv är frågan om deltagandet mer komplex än så och ytterst är den högst politisk. Bankunionen innebär ett vägval för medlemsstaterna eftersom det pekats ut som ett första steg mot en ökad europeisk integration. Framöver kommer ytterligare diskussioner om en närmare Mårten Wierup ansvarig för Public Affairs på Bankföreningen, pendlar i sitt jobb mellan Stockholm och Bryssel. I Nyhetsbrevets krönika delar han regelbundet med sig av sina reflektioner kring vad som är på gång i korridorerna i EU-kvarteren. integration att äga rum; Europeiska rådets slutsatser från junitoppmötet och Barrosos linjetal den 12 september vittnar tydligt om en sådan inriktning. Mot bakgrund av den osäkra politiska situation som råder i många medlemsstater är det förvisso helt öppet var denna framtidsdiskussion landar. Rimligt är dock att samtalen tar avstamp i det befintliga och kommande samarbetet inom eurozonen. Vilken riktning EU-samarbetet bör ta är en fråga för våra folkvalda politiker att ta ställning till. Nu är det dock det första steget mot en Bankunion som ligger på bordet. Oavsett var framtidsdiskussionen landar är det därför viktigt att branschen fortsätter att engagera sig och analyserar det som står för dörren. Att ligga lågt innebär nämligen också ett viktigt ställningstagande. MÅRTEN WIERUP