Sätt på dig din Kräfthatt och känn dig varmt välkommen till vår traditionsenliga Måndagen den 29 augusti 2011 samlas vi på Solnadal, Solna Kyrkväg 1, kl 18 för att sörpla kräftor, sjunga och ”träffas & trivas” tillsammans! Pris 250:-, inklusive välkomstdrink, kräftor, paj, smör, ost & bröd, kaffe & kaka och ett glas vin eller öl! Snaps kan köpas till självkostnadspris! Ta med dig din egen Snapsvisa! Lotteri - ja visst! Regalier - ja visst! Kräfthatt - gärna! Bindande anmälan postas senast tisdag 23 augusti. Det går också utmärkt att anmäla sig på vår hemsida: www.stallfaglarna.se Ute i sista minuten eller glömt att posta/maila din anmälan? Ring Adele på 073-643 60 97 Näbb-dopp!!! Tisdag 7 sep träffas vi fåglar som vill på Atlasgatan 5 och doppar våra näbbar efter jobbet. Dryck med tilltugg till självkostnadspris! Känn dig varmt välkommen! Håll din matrikel uppdaterad! Anitha Bondestam, hemnr 08-6113236 Therese Merkel, [email protected] och mobil 070-6338282 Atti Wallér, [email protected] Fullerstakvarnsvägen 11, 14132 Huddinge Eva Bagge, Stagneliusvägen 39, 112 57 Stockholm, 08-6560046, [email protected] Jenny Björk, Jakob Westinsgatan 1 B, 112 20 Stockholm Ann-Marie Stjernholm, Grevgatan 33 a, 114 53 Stockholm, arb. 08-55554511 Marina Nyman, Eskadervägen 10, 184 54 Täby Lena Maria Gårdenäs, [email protected] Christina Schollin, [email protected] Vi hoppas att alla våra Fåglar kommer till Kräftfesten - vårt första möte i höst. De som har förhinder hoppas vi att vi ser på nästa möte, 26 september då vi har nyintagningar! 24 oktober blir det gardtagning, II och III. Födelsedagar: 12/7 Ulla-Britta Wetterholm 70 år • 15/7 Louise Edlind Friberg 65 år • 2/8 Maj-Britt Gustafsson 75 år • 7/8 Ulla-Britt Berglund 60 år • 17/8 Marie Dieke-Holmgren 75 år • 2/9 Peter Björk 50 år • 2/9 Jonas Malmsjö 40 år • 5/9 Eva Bagge 50 år • 15/9 Inga Löw 90 år • 15/9 Gun Malm 75 år • 24/9 Susan Lanefelt 65 år • 25/9 Hayati Kafé 70 år • 29/9 Thomas Hellberg 70 år Jag kommer gärna Namn (var god att texta) Jag kommer inte  Sällskapet Stallfåglarna Adele Li Puma Båtsmansvägen 89 194 47 Upplands Väsby Kära alla Pippin Känns skönt att få skriva så igen. Det är roligheter på gång. Vi skall ses och höras så är det. Allt för länge sen var det, men jag hade glatt mig åt att önska rart sommarlov, se Gustavsbergsutställningen, välja vinnare i hattparaden och få lunch tillsammans med kompisar vid hamnstranden. Men alltig är egentligen ganska osäkert säger lilla My bland Mumintrollen. Henne lugnade detta, men inte mig. När Viggen blev akut sjuk och ambulansgossarna sa Nacka sjukhus, blev medföljaren, som det heter i färdtjänstkretsarna, ordentligt uppjagad, sen blev det mackor, dricka och väntan, innan vi fick hämtat recept, apotekspåsar, diagnoser och hemfärd. Då var dagen förbi och först nu står det Stallfåglar i almenackan. Gudskelov. Det mesta går sällan som man tänkt ibland kan det bli bättre t.o.m. Inte hade jag trott att jag skulle tillbringa det mesta av denna sköna sommar inomhus. Med infektioner på olika kanter av mig, om man nu kan säga kanter om en Havssula som blev rund som en juledamerost i nyllet och med temperatur som steg i takt med den som var utomhus. Inflammation i tönder och käke. Ett råd till er från en som verkligen vet; passa er för åkommor i juli, ingen person som har läst hela medicinkursen är hemma. Min högst förtjusande och förståeende tandläkare erbjöd sig att lämna båten, ankra på Västkusten och komma upp och titta på mig. Men nåt förstånd har jag och respekt för andras ledigheter, så jag tackade nej. Nåväl efter tre veckor med penicillin och en sömnighet som gav fri utsikt över balkongens gullregn och blåklocke-utsikt var en tröst i alla fall. Fanns en till positivitet. Sen jag läst den här historien blev jag förtjust. En liten kille tittar på sin stiliga mamma i bikini på väg till bad, sa: ”Mamma du är verkligen en läckerbit för alla bromsar och myggor här omkring”. Jojo, mig anföll de inte heller. Småpippin runtom som flög till sina bon vid mitt tak tog dom i flykt på väg till mig. Fint.... Med fågelkompisar i alla format. Nog allt om detta. Jag hade väl aldrig trott att jag skulle åldras, ung, frisk och rask och trilla av pinn plötsligt i mina bästa 100 år och intakt i kroppen. Men själen är lika livsentusiastikt nyfiken som den person jag ser bredvid tvillingbrorsan på konfirmationsfotot. Ja, just det, tycker alltjämt att livet är något enastående ibland mycket smärtsamt, men det är som Levegoodskamormor sa: ”Det är bara att bryta ihop och gå vidare”. kom en dag för att muntra upp patienten med tillrop, jordgubbar och roliga historier. Som den här fritt efter hennes faster. - Tänk att varje gång jag möter en dansk och jag förstår vad han säger, då är det en norrman. Just det, dom förstår vi. Efter sommarens förfärliga händelser så har dom flyttat än längre in i våra hjärtan. Av medlidande, beundran, sorg och förståelse ser vi dem med respekt hantera det ofattbara och att gå vidare med sin förtvivlan men med stärkt gruppkänsla och tillit för framtiden. Styrkan i gruppen, gemenskapen och stödet av varandra syns så tydligt. Utan liknelse i övrigt, utan politiska förtecken, så kan detta också ses i andra grupper. Hos oss som fyller 65 år. Nästa år, men en lång tid att bygga upp behovet av varann, förr eller senare behöver man det, inte bara i det stora katastroferna utan också i vardagens alla olika stötestenar. Så var rädd om oss! En hel styrelse jobbar för det, mycket, frivilligt och en mängd tid. Tjugo stycken kom på Vårmötet, det var för få. Vi vill att så många som möjligt komMen jag må säga att har man mer med oss. Då finns vi och kan hamnat i vårdapparaten så blir leva vidare. Som sagt var, sas av man proffsigt bemött, det kan ta Saxnäbben, jag gillar inte kräftor, tid, men de gör sitt bästa. Härom- men jag kommer för att jag gillar dagen när jag satt och väntade på Stallfåglarna. Där var hon och vår Vårdcentral böjde sig en nå- jag åt hennes kräftor förra året. got lätt förfriskad herre över mig Välkomna och satte en tumme med en stöddig metkrok i : ”Har du värre ont Kram runtom av er Havssula, än jag?” Såna synliga bevis på Heders Högsta Höns skador hade inte jag, så det var bara att säga - gå du före. Han var mycket förtjust och kysster mig ljudligt uppe på håret... Livet är märkligt. Man kan få sin egen kyss i roten på de mest oväntade H.H.H. Havssula platser... En god vän i huset här