UPPSALA POLITIcESSTUdErANdE NUMMEr 1 år 2013
Polmagasinet Uppsala Politicesstuderande nummer 1 år 2013 Är vår beredskap god? Bryssel-Uppsala tur och retur Vykort från Salamanca Turkiet Yttrandefrihet på prov Vad händer i Kina? Rapport från gruvorna POLMAGASINET #1/2013 1 INNEHÅLL Or df ör an den or e r a r N ytt år, nya tider. Så brukar det låta de första veckorna på året. Folk slutar röka, börjar träna, slutar äta godis och börjar läsa böcker. Planen är att hitta sig själv, hitta en partner eller hitta meningen med livet. Men även nu, några månader in på det nya året, så känns nyårslöftesmentaliteten stark på många håll. Även UPS befinner sig i en slags hitta-sig-själv dimma och föreningen genomgår förtillfället stora förändringar. Vid årsmötet i december antogs ett flertal motioner och propositioner som påverkar föreningen och dess verksamhet. Bland annat beslutade man att flytta årsmötet till maj, för att på så vis förbättra kontinuiteten i föreningen samt förenkla föreningens arbete. De senaste åren har det nämligen snarare varit regel än undantag att majoriteten av styrelsemedlemmarna endast suttit halva sin mandatperiod vilket har lett till bristande kontinuitet. En flytt av årsmötet till maj, i kombination med förbättrade rutiner, kommer förhoppningsvis att leda till förbättrad kontinuitet i styrelsearbetet och i sin tur till bättre utskottsverksamhet för medlemmarna. UPS yttre genomgår också förändringar. Marknadsföringsarbetet pågår för fullt, den nya hemsidan förbättras ständigt och nya föreningsprodukter kommer att köpas in. Vidare blir föreningen, allt eftersom, ett mer väletablerat namn i förenings- och universitetsuppsala med ett stort inflytande i studiebevakande frågor. Det är många som förkastar nyårslöften. Man menar att det är dumt att ha löften om hur man ska förändra sig själv. Istället borde man vara nöjd med den man är. Jag håller med. De flesta nyårslöften är dumma. Men det betyder inte att förändringar måste vara det. Jag är mer än nöjd med UPS. Jag vågar säga att föreningens kärnverksamhet och medlemmarnas engagemang är i sin egen klass här i Uppsala. Men förändringar och förbättringar kan fortfarande vara bra. Det kommer att göra UPS till något mer än bäst. Allra bäst. Er ordförande, Johanna Ingvarsson DESSUTOM MEDVERKAR ANSVARIG UTGIVARE Linda Goudarzi Emelie Ahlqvist Therese Almbladh Ordförande, REDAKTÖR Ella Asplund Joakim Hessling Emil Bengtsson Camilla Bergman REDAKTÖR Louise Bergstrand Jessica Johansson Elin Dellås Alexander Fredman LAYOUT Cecilia Hage Joakim Hessling Jessica Johansson Matilda Hedström Hugo Horstmann Omslag Johanna Ingvarsson Foto: Rebecca Lind Henrik Karlsson Layout: Joakim Hessling och Henrik Karlsson Jessica Johansson Carl Lindberg 2 POLMAGASINET #1/2013 Redaktörerna raLJerar S tunden var då inne. Det du håller i din hand är inte bara årets första Polmagasinet, utan även vårt första nummer som nya redaktörer. Vi vill hälsa såväl gamla som nya läsare välkomna och hoppas att ni känner er hemma. Vårt mål är att fortsätta vara en tidning med brett fokus, där allt från utrikespolitiska artiklar till nedslag i den svenska samhällsdebatten har en tydlig plats. Allt utan att tappa fokus från Uppsalas studentvärld och UPS. Detta nummer har en tydlig internationell prägel. Du kan läsa ett ”på-plats” reportage från Cecilia Hage som varit i Sydafrika och undersökt hur gruvarbetarna i landet har det. Vi tar även temperaturen på demokratiläget i Turkiet, ett land som på sistone upplevt bakslag i graden av yttrandefrihet. Det som tidigare var en renodlad intervjusida kallas numera ”Internationellt”. Där kan det dyka upp allt från utblickar bortom Sveriges gränser till rapporter från internationella studenter här i Uppsala. Kort sagt, något med internationell koppling. På mer lokal nivå rapporteras det från den årliga Åreresan med UPS. Vi får i detta nummer även träffa hälsoprofessorn och statistik gurun Hans Rosling. Johanna Simonsson träffade denna spjuveraktiga föreläsare strax innan han tog plats i ett fullsatt Universitetshus. 6 11 I nne h å ll: Polmagasinet #1 10 Platon och Marx har åter väckts till liv när den ideologiska meta-debatten har varit på tapeten i svensk media på sistone. Till Tralau och Hermanssons förtjusning tycks utopier och stolliga tänkare åter fått en tillfällig plats i rampljuset. Detta nummer bjuder på ett huvudreportage som försöker reda ut de politiska ideologiernas plats i Sverige idag. Det här med att hitta sin plats är något som även Matilda Hedström skriver om i sin krönika, en väl igenkänd känsla hos många studenter. Vi hoppas att du kommer ha lika stor glädje av att läsa tidningen som vi har haft i utformandet av den. Välkomna till Polmagasinet 2013, vi håller längre än en vecka! Era redaktörer, Joakim Hessling och Jessica Johansson Jonas Magnusson Maja Nihlmark Johanna Simonsson Leonora Uddhammar Bijan Yousefi TRYCKERI Exakta Tryckeri, Malmö UPPLAGA 250 ex KOMMENTARER OCH IDÉER? Mejlaosspå[email protected] Polmagasinet är en politiskt obundentidningsompublicerasavUppsala Politicesstuderande. Den utkommer med fyra nummer per år. Redaktionenförbehållersigrätten att redigera insänt material och tar inget ansvar för ej beställt material. 16 6-7 8-9 10 11 12-15 16-17 18-19 20 21 22 POL KAND: Åre och soppkök Uppsala Polmagasinet testar: Bästa träningen PERSONLIGT: Rapport från Sydafrikas gruvor Internationellt: Yttrandefrihet i gungning Huvudreportage: Ideologiernas vara eller icke vara Polmagasinet möter: Hälsoprofessor Hans Rosling REPORTAGE: Det svenska försvarsdilemmat Kultur: Lincoln och Django bokrecension: En inblick i mittens rike Vad händer sen? Bryssel - tur och retur POLMAGASINET #1/2013 3 ANsLAGSTAVLAN Hallå där! Vykort från världen 1Q på Gotlands POLMAGASINETS FOTOTÄVLING! Har du en kamera? Är du innovativ och gillar att fota? Vill du vinna ett presentkort på Live It? Skicka in ditt bidrag till [email protected] Temat för tävlingen är NOSTALGI och detta får tolkas fritt! Bidraget ska finnas hos oss senast 22/4 och kommer sedan läggas upp på vår facebook-sida. Det bidrag med flest ”likes” är vinnaren och kommer även bli publicerad i nästa nummer. Vid frågor, kontakta redaktörerna. Tveka inte, skicka in ett bidrag redan idag! Du har väl inte missat... att UPS har en projektpott? Alla medlemmar kan söka för projekt som gynnat föreningen och dess medlemmar. För mer info, kontakta någon i presidiet! Den nya UPS-styrelsen! TEXT OCH FOTO: EMELIE AHLQUIST Vårsolen strilar in genom fönstret närPolmagasinets utsände sätter bland höga bokstaplar i Gotlands nations bortglömda bibliotek. Mittemot mig sitter polkandaren Kristina Melin. Denna 22 åriga Östersundska har valt att pausa i pluggandet för att ägna ett år som förste kurator på den lilla nationen med det stora hjärtat; Gotlands. Kristina berättar hur Gotlands tog hand om henne när hon var ny student i staden. Detta är chansen att ge tillbaka utan att behöva kompromissa. Vad som motiverade Kristinas beslut är inte bara personliga anledningar utan även faktiska; Det är en fantastisk merit och erfarenhet att styra en organisation. Kristina vill inte förändra utan på allra bästa sätt förvalta den 332 år långa historia som nationen berättar om. På blott ett år är det inte bara svårt att genomföra stora förändringar utan man bör också ställa sig frågan om sådana förändringar bör ske. Hennes mål är istället att de ska stå stadigt i dessa föränderliga tider. När studierna tar vid igen välkomnar vi polkandare henne tillbaka med öppna armar! er en vack som är a ch c o n a adrid Salam llan M r mig i e ill e t m n n n m fi r he beläge Jag be den ä et tsstad v e ta t li S i t s . r n l e e a univ h stud c Portug o a t ll k e i t t li n ch o iversi gränse sta un ster o d g fe l i r ä d s d l e n a över ivt m Spanie t akt an beh en e n m k i c å m y s r g årte är m arje da dera v ap B. teter v a spen k s kunsk aktivi ts g ta a J S . ch e t d g i n k inen o svara ha trå er term sa mot d ar ä l n k c u o h r t c k här o arallell nting e p g s n n e i g g na där snin e Kurser schema ndervi U tt e d … o e p g t o s ih nda t lätta att få någorlu rit de a n a n e v m a e ä t h att n så att har in igt.Värt anska d p s n ä å v p d sker t är nö språke nivå i hicos! Hola c r ktione ågra le n s tt a ll å te h jas till det in utnytt ra att r det. na kan r e g n l kan va e n er fö h ä k å s n r a aga randen om m på fred n på st e bort e r g g l e n ä h tav l te ndera rent u resa li att spe anske K m ? o n ? s o g iz b Cád Lissa Vad sä a eller ptäcka n p o u l e c tt r a i Ba tet åt ma eckoslu r hem ägna v bar vå r e d n n u a får e s ni all Hoppa ala! i Upps Besitos, moth , na Em Johan T4 H e j Sv e rig Efter at e! t ha g jo rt förvaltn ingsrätt utflykter i Nek , har jag Statistik förlovad nu å oc e la Memor nd. Platsen ja tervänt till Sta h Med vis g valt at tskunska ial Univ sr t g ö ra d p ersity of K a nad a e n s det kana eservation närm e t t a på ä Newfou . Någ ot d a e r ndland mellanst ja förvärva nsiska. Den ob r jag mig samtid i St. Joh or stad o g inte ångrar! li d g ig , n´s, D m för sina inhandla beerpongfärdig atoriska ryggsä t färgglad given av vacker et är en trevlig c h k n ah na det faktu Jag kan det av en hocke eterna förbättra en är m att de us, partygatan tur, mest känd y d o c e o ch c a k p s å u nde r ö v tä lugna all G Univers mig, kan e r vä ga n itet är jä r Nordamerik eorge Street sa a f e a s d t g e la nsarna v d as östlig mt t te b r a m läsa kur man fes et verkli da pol kandare e. aste ed se r tar! ge n hur , tr o organisa om kanadensis skickliga profess stad. kp or tio perspekt ner och EU ur olitik , internat er. Att Sugen p io iv är des e nella t t åu nordam sutom b n e r ot Cana tbyte? Why ik anskt åde läro da? rikt och sköj! J oh a n M anell, T4 Bakre raden fr v: August Danielsson (Webb), Andreas Axelsson (Spolen), Sebastian Magnusson (Kontaktutskottet), Johan Törnquist (Kassör), Ossian Matthiessen (Radio), Joakim Hessling (Polmagasinet), Mikael Maerker (Interpol). Främre raden fr v: Cecilia Palme (Utbildningsrådet), Jasmina Adabaniyan (Koma), Ida Edvinsson (Foken), Johanna Ingvarsson (Ordf.), Alexandra Pärnebjörk (Vice ordf.), Anna Bennich-Björkman (Sekr.), Jessica Johansson (Polmagasinet) 4 POLMAGASINET #1/2013 POLMAGASINET #1/2013 5 Pol kand Snö, off-pist och after ski TEXT: emil bengtsson För oss T2:or hade nationalekonomin precis kickat igång i slutet av januari, plugget slog oss alla i ansiktet och man mindes faddrarnas ord när man ängsligt frågade om neken verkligen skulle bli så fruktansvärd som man föreställde sig. ”Nej, nej, bara ni hänger med från början och inte hamnar efter så är det ingen fara.” En vecka i Åre alldeles efter kursstart låter väl då som en utmärkt idé? Initiativ för Uppsalas hemlösa text: bijan yousefi foto: Soppkök Uppsala foto: henrik karlsson och maja nihlmark Det tänkte i alla fall många av pol kands T2:or. Totalt infann sig 94 pol kandare från fyra årskurser när det var dags för avfärd. Det visade sig vara en mycket bra idé. I fyra dagar åktes skidor utför både isiga och dimmiga backar. Toppkabinbanan var stängd och sista dagen bjöd på polarkyla vilket resulterade i stängda liftar och nedisade pister. Detta kan verka negativt men tillsammans med fantastiska vänner, after ski, Maxburgare mitt i natten bara för att man kan, MinttuO’boy, och framförallt ingen mikroekonomi, kan även den mest stelfrusna liftfärd bli något man minns med värme i hjärtat när man slirar runt med cykeln i Uppsala. Under hösten och vinterns kalla månader har ett nytt initiativ för stadens hemlösa startats. På Stora torget har volontärer samlats vid olika tillfällen och Polmagasinets Bijan Yousefi har talat med en de drivande krafterna för projektet Soppkök Uppsala. I ngen Uppsalabo kan ha undgått årets många gånger extremt kalla vinter. Med varma vinterjackor har studenterna trotsat kylan och cyklat till och från universitetet och nationerna. Staden har varit så gott som öde nattetid, och dagtid har människor stressat mellan olika värmande platser. Vintern har tärt hårt på en ofta bortglömd grupp. En grupp utsatta människor som många inte tänker på. En grupp individer som knappt möts med en blick. Hemlöshet är ett stort problem i Uppsala vilket Soppkök Uppsala försöker råda bot på. Polmagasinet har fått chansen att prata med Jaś Szulkin, en av initiativtagarna till Soppkök Uppsala tillika hårt studerande pol kandare. Soppkök Uppsala är ingen förening eller organisation som enkom delar ut soppa till stadens hemlösa, utan de har valt att kalla sig ett initiativ. På deras facebooksida beskriver de sig själva som ”ett partipolitiskt, religiöst & organisatoriskt obundet initiativ av privatpersoner med syfte att belysa problematiken kring hemlöshet”. De belyser även det faktum att soppköket inte är tänkt att vara en permanent installation eftersom det finns andra organisationer som gör det arbetet ”både bättre och mer effektivt än vi”. - Vi tror inte att vi kommer kunna mätta allas magar varje dag. Målet med soppköket är att det inte ska behöva finnas. Det är just att lyfta frågan om hemlöshet som är vårt mål. Det är därför vi har valt att ha det ganska centralt beläget för att folk ska se att det finns, att det existerar som samhällsproblem eftersom det handlar om en ganska stigmatiserad grupp som lätt kommer i skymundan. ”Målet med soppköket är att det inte ska behöva finnas” Uppsala har med sina närmare 1800 hemlösa den procentuellt högsta andelen hemlöshet i hela landet. Soppköksinitiativet startade i Stockholm under februari 2012 och har sedan dess spridits över landet. Uppsalas första soppkök ägde rum den 13 januari tidigare i år då akut hjälp i form av soppa, smörgåsar, kläder och hygienartiklar delades ut. Tanken bakom soppköket är att det ska bli en mötesplats som ska bryta fördomarna som finns kring hemlöshet, en politisk aktion för att lyfta frågan om hemlösas situation högre upp på den politiska agendan. Jaś Szulkin berättar om hur allt började: - Jag hade hört ganska mycket om initiativet i Stockholm och hade en kompis som var engagerad i det. Jag kände att det var ett beundransvärt initiativ som borde finnas i varje stad så jag kontaktade grundaren av Soppkök Stockholm och frågade om det fanns ett liknande initiativ i Uppsala. Då fanns det en nystartad Facebookgrupp som jag gick med i. Detta var i början av hösten 2012. 6 POLMAGASINET #1/2013 Uppsala har nu haft två soppkök på Stora torget i centrala Uppsala och det nästa är planerat till söndagen den 17 mars. Den tredje söndagen varje månad tills att det inte längre behövs är tanken att Soppkök Uppsala ska hålla till på Stora torget för att dels ge akut hjälp till behövande men framförallt, som Jaś påpekade - lyfta frågan om hemlöshet. - När vi hade det första soppköket och den första personen kom dit förstod man att allt det vi hade gjort faktiskt hjälpte en människa konkret. Man blev varm i själen. Alla människor borde hjälpa till på något sätt för att göra samhället bättre. Krönika: Studentens eviga fråga D et är ännu ovant att kalla sig T2:a - tiden har gått fort! Det kanske inte var en så originell inledning men jag slutar aldrig fascineras av tidens skiftande tempo. Att det gått fort är inte konstigt med tanke på allt som hänt. Jag som är från Uppsala har hunnit få hela stadens innehåll utbytt; en ganska maffig kaka att bita i! Infödda Uppsaliensare har ofta nationsleg sedan tidigare, men som då inte har betytt så mycket för den verkliga förståelsen av studentlivets frukter. Nya dörrar har alltså öppnats, men vet jag så mycket mer än innan? Om politik och nationer kanske, men hur är det med den eviga frågan - vad ska det bli av mig? Så naiv man var för tre år sedan, som trodde att nu skulle man veta... Så i tankar kring min studentiella ångest snubblade jag över reflektioner från förvaltningspolitiken. (Det var tydligen en månad sen den tentan och inte tre som min förvrängda tidsuppfattning först antydde.) I förvaltningspolitiken gick det ej att förbise New Public Management som blev populärt i Sverige när vi var små. Centralt är där mål- och resultatstyrning inom vilket man talar om isärkoppling och kolonisering; utefter givna mål odlas värdeetik som kanske inte alltid reflekterar det mest väsentliga för verksamheten. Hur mycket av ens egen etik är då egentligen egenvald och hur mycket är isärkoppling/kolonisering på individnivå? Skapar samhällskraven, de givna målen, bara massa likadana ambitionsrobotar? Mitt nyårslöfte var i och för sig att bli mer positiv, någon gång har man isåfall valt sin robot och kanske ger det även en viss trygghet att veta vad som i olika fall krävs av en. Förutsatt att man ibland ifrågasätter sig själv måste väl säkerheten att man “är rätt” ligga i att man fortfarande vill fortsätta på samma spår? Kanske är det okej att man inte vet mycket mer om den eviga frågan nu än för tre år sen. Kanske är det okej om NPM givit vissa effekter, för kanske gör jag ändå om den eviga frågan till vad jag ska göra av det istället. Ska vara positiv, det verkar trots allt lösa sig för folk! Matilda Hedström POLMAGASINET #1/2013 7 TEST Polmagasinet testar: Träning text och Foto: THERESE ALMBLADH, ELIN DELLÅS OCH LEONORA UDDHAMMAR Vill julmats-kilona inte försvinna med tankekraft för dig heller? Ger tentaplugget inte tillräckligt med endorfiner? Ingen panik, Polmagasinet hjälper dig genom träningsdjungeln. Testpatrullen har svettat sig igenom vad Uppsala har att erbjuda den som vill röra på sig. Så, sluta upp med ursäkterna och läs. Garanterat hittar du något som passar just dig! Aerobic dance riktigt rolig träning för den som gillar att röra på sig. Var? Actic Centralbadet. Box Street Vissa må anse att simning inte är riktig träning, men ack så fel man kan ha. När man simmar tränar man hela kroppen – det är ju därför alla professionella simmare har så läckra kroppar! Om man inte vill ta i fullt lika hårt som Lars Frölander så kan simning ändå utgöra ett avslappnade moment i en annars stressig vardag. Då de allra flesta inte har tillgång till ett studentrum med tillhörande simbassäng krävs att man har kort på någon av stans simhallar. Behöver du ta ut dina aggressioner? Gick inte duggan som planerat? Välkommen till en mer prisvänlig terapi där det inte är krav på att prata, bara slå! Här är det fullt ös redan från början, med mycket slagkombinationer varvat med styrkeövningar. Boxningen håller ett högt tempo så det gäller att ha ett bra flås. Det krävs dock inga förkunskaper, goda instruktioner ges och alla redskap finns att låna. Många övningar görs två och två så det kan därför vara ett tips att tvinga med kompisen! För dig som gillar hiphopgolven på Snerikes och Stocken så är street ett något hälsosammare, alkoholfritt alternativ. Du får lära dig en relativt lätt koreografi till sköna beats, och samtidigt svettas bort lite pluggångest. Dansintresse är ett plus för att hänga med, men även utan förkunskaper kommer man in i det ganska fort. Vi dansade loss på Campus med inspirerande, duktiga instruktörer till grym musik som botar bakfyllan från nämnda hiphopgolv på nolltid. Var? Actic Centralbadet. POLMAGASINET #1/2013 Var? Campus 1477. Basket Delad glädje är dubbel glädje. UPS erbjuder tillsammans med Uppsalaekonomerna tjejbasket på måndagskvällar. Det är perfekt för dig som saknar lagsportsgemenskapen eller behöver en ”kickstart” på veckans träning. Mycket match och sköna moves utlovas, men också en hel del träningsvärk! En lite annorlunda träningsform aktiverar muskler som legat i dvala sedan högstadiet. Det underlättar med lite bollkänsla men inga förkunskaper är nödvändiga. Var? 20.30-22 Korskyrkans gympasal. Reshape Träna hemma Testpartullen kastades ovetandes in den senaste träningsflugan. Vi hade förväntat oss en lättare genomgång av kroppens muskler. Istället blev det full fart med djupa knäböj, jägarställning och för oss lite väl avancerade plankövningar. Till detta självklart den senaste housemusiken pumpandes ur högtalarna. Det här är ett pass vi verkligen rekommenderar till den stressade studenten. 30 minuters hård träning ger en välbehövd paus från studierna. Då man själv väljer hur mycket man vill ge i de olika övningarna passar klassen träningsnarkomanen såväl som den mer modesta utövaren. Detta passar perfekt för dig som inte har tid, råd eller viljan att köpa ett gymkort. Med dagens teknik är Youtube och smartphones ett lättillänligt alternativ. Möjligheterna är oändliga. Testpatrullen har valt att testa Nikes succéapp: Nike training club. Du kan själv välja nivå och fokus på din träning; get lean, toned, strong eller focused. Ett stort plus är instruktionsvideos till alla övningar; en gratis PT i studentrummet! Akta dig dock så att denna inte blir för snäll. Ett annat alternativ är att ställa dig framför Youtube iklädd benvärmare samt neon-body och sätta på Call on me av Eric Prydz och pumpa. Var? Actic Boländerna. 8 Var? Actic Boländerna. Fotograf: Okänd Här gäller det att hålla fötterna i styr. Med en tuff koreografi som är en blandning mellan dans och klassisk aerobic blev det här en rolig men svår timme. Trots testpatrullens vana att dansa loss var det en utmaning att hänga med i stegen. Det kan därför krävas en mer kontinuerlig närvaro för att lära sig de återkommande danskombinationerna. Men när man väl hänger med är detta Simning Var? Studentvägen. POLMAGASINET #1/2013 9 Internationellt personligt Situation Turkiet: Ett steg framåt, två steg tillbaka? TEXT: Jessica johansson Foto: robert svebeck Turkiet är inte bara ett land mellan två kontinenter. Det är även ett land som slits mellan två framtida vägar. Reformer för att förbättra yttrandefriheten har genomförts, samtidigt som antalet fängslade journalister och författare har stigit markant. Polmagasinets utsända har tagit sig till Stockholm för att delta i ett föredrag där yttrandefrihetsorganisationen PEN finns på plats för att diskutera den tvetydiga utvecklingen i landet. Sydafrika: På plats i gruvorna TEXT och foto: cecilia hage För ett halvår sedan sköts drygt 100 gruvarbetare utanför Johannesburg, Sydafrika. I början av februari månad hölls konferensen Alternative Mining Indaba vars syfte var att ta upp de problem gruvnäring innebär. Cecilia Hage var på plats för Svenska Kyrkans räkning och rapporterar här om vad den våldsammaste sammandrabbningen sen apartheid förde med sig. D en 16e Augusti 2012 död- ades 34 stycken strejkande gruvarbetare och 78 skad-ades efter att polisen öppnat eld mot dem i Marikana utanför Johannesburg i Sydafrika. Efter en långdragen konflikt med fackföreningen NUM, som har starka kopplingar till ANC, och det nystartade facket AMCU blev situationen till slut så ohållbar att polis tillkallades i slutet av sommaren. Resultatet blev den mest våldsamma sammandrabbningen mellan polis och civila sedan apartheid. området. På vägen ut till gruvan fick vi höra lite om hur det är att leva där ifrån Alebogeng. Hon talar om för oss hur vattnet förorenas av gruvorna, hur det inte längre går att odla och hur djuren dör. Då det inte finns några andra möjligheter att försörja sig tvingas kvinnorna till prostitution och HIV/AIDS sprids snabbt. Samtidigt genererar den platina som tas upp här fantasisummor i inkomst till ägarna. Det är en av världens mest värdefulla metaller och används bland annat i bilar, kemiska apparater, smycken och ledningar. Länge fanns det endast nyhetsbilder från massakern som visar då gruvarbetare springer mot polisen och blir nedmejade i ett regn av kulor. En solklar provokation då åtminstone en av strejkarna bar pistol och avfyrade skott, hävdar polisen. De flesta människor dog dock inte på den platsen, utan några hundra meter därifrån, på den plats som nu kallas för ”the killing koppie”. Bevis pekar mot att polisen med största sannolikhet stod uppe på de många stenarna och sköt de försvarslösa gruvarbetarna som försökte ta sig fram längs med marken. Polisen har markerat ut var kropparna hittades. Ljusgul färg visar var varje människa dödats, och kulhålen syns fortfarande som vita fläckar i stenarna. Chris visar mig en plats inne bland klipporna nästan helt täckt av buskar och träd. I klippskrevan lyser ännu ett av polisens märken. Jag vet vad det betyder, men måste ändå fråga igen. Var det verkligen någon som blev dödad här? En person utan vapen som försökte gömma sig? Chris ser på mig och nickar tyst till svar. ”Själv sprang han under elledningarna för att polisens helikoptrar inte skulle skjuta honom” I början av februari reste jag tillsammans med min kollega Lisa ned till Sydafrika. Vi är båda Ageravolontärer i Svenska Kyrkan, ett upp- drag som innebär ett engagemang i internationella frågor och en vilja att belysa och skapa opinion kring dessa. Vårt uppdrag var att lyssna, lära och rapportera våra upplevelser hem till Sverige via vår Agerablogg, twitter och facebook. De första dagarna spenderade vi på Alternative Mining Indaba, en konferens som finns till för att diskutera de många problem som gruvnäringen för med sig i Afrika. En stor del av konferensen ägnades åt att diskutera händelserna i Marikana, dit Lisa och jag även fick möjlighet att åka några dagar senare. Med oss hade vi bland annat Chris Molebatsi, Olebogeng Motene och Soliza Bodlani, alla boende i Marikana- 10 POLMAGASINET #1/2013 De kör oss till den plats där polisen öppnade eld mot strejkarna. 34 vita kors står uppställda till minne av de som förlorade sina liv. Soliza pekar ut över det platta landskapet mellan den kulle där de strejkande samlats och kåkstaden av plåtskjul där de flesta arbetare bor. ”Det fanns ingenstans att fly” berättar han. Själv sprang han under elledningarna för att polisens helikoptrar inte skulle kunna komma tillräckligt nära för att skjuta honom. Situationen lär inte bli bättre för invånarna i Marikana så länge den tekniska utvecklingen i resten av världen fortsätter. Det är allt för lätt att bortse från lidandet hos människor på andra sidan jorden när det gäller våra maskiner, datorer och mobiler. D e senaste åren har en rad reformer genomförts med syftet att göra Turkiet mer demokratiskt. Till exem pel är det numera tillåtet att skriva böcker och producera TV på kurdiska. Man har även infört ett förbud mot att beslagta skrifter innan publicering. Parallellt med detta har dock en del bakslag skett. Rapporter om ett ökat antal fängslanden av journalister, författare och andra medborgare bidrar till grusade förhoppningar om läget i landet. PEN (Poets, Essayists, Novelists) anordnade ett föredrag på Kulturhuset i Stockholm och Pol magasinet passade på att tala med Ola Larsmo, ordförande i svenska PEN. Kan du berätta om PEN? - Från början var det en litteraturförening, men är numera även en organisa tion för försvarandet av yttrandefrihet. Vi bevakar rättegångar, försöker bilda opinion och anordnar föreläsningar och liknande. Vad är det största hindret för yt trandefrihet i Turkiet idag? - Det finns flera men man kan peka på anti-terrorlagstiftningen och Artikel 301. Det lagliga systemet används som ett gummiband. De två lagarna kan an vändas för att driva anklagelser om i princip vad som helst. Artikel 301 i turkisk strafflag gör det olagligt att förolämpa det turkiska, staten eller republiken. Även en brett formulerad anti-terrorlagstiftning är ett problem som belysts av allt från representanter från PEN och Amnesty till Europeiska Kommissionen. Dessa menar att lagen i praktiken möjliggör en så vid tolkning att den inskränker yttrandefriheten. “Det lagliga systemet används som ett gummiband” Nyligen har domstolarnas kritiska öga riktats mot den turkiska styrelsen för PEN. Styrelsen ska granskas för att ha försvarat den åtalade författaren och pianisten Fazil Say. Fazil står åtalad för att ha brutit mot Artikel 301 i ett inlägg på Twitter. Zeynep Oral är ordförande för turkiska PEN, och på plats i Kulturhuset beskriver hon inför åhörarna att situationen är som att ha ”en kniv över sitt huvud”. Osäkerheten kring vem som blir arresterad, och på vilken grund, är något som bidrar till en omfattande självcensur. PEN Bakgrund: PEN är en internationell organisation som grundades av en brittisk poet i London i spillrorna av första världskriget (1921). Representation: Organisationen har 145 center i länder över hela världen. Hemsida: pen-international.org Föredraget avslutas med en diskussion om huruvida strävan efter EUmedlemskap kan verka främjande för yttrandefriheten. Undertonen i diskussionen är aningen skeptisk, i alla fall gällande dagsläget.När föreläsningen är slut hör jag två åhörare säga att slutet inte borde ha varit så pessimistiskt, att säga diskussionen borde ha avslutats med ”en bild av hopp”. Instinktivt vill jag hålla med dem men ändrar mig sedan. På det stora hela kanske utvecklingen beskrivs bäst med två steg framåt, ett steg tillbaka, men på kort sikt kan det finnas en poäng med att belysa den negativa utvecklingen. Istället för att avsluta med en ton av optimism för sakens skull är det i min mening bättre att kalla den, kanske tillfälliga, utvecklingen i Turkiet för vad den i dagsläget ser ut att vara: ett steg framåt, två steg tillbaka. Vill du veta mer om yttrandefrihet i Turkiet? Gå in på svenska PEN:s hemsida dissidentblogg.org och läs mer. POLMAGASINET #1/2013 11 huvudreportage Sedan Fukuyama hävdade att Sovjetunionens fall innebar dödsdomen för de politiska ideologiernas kamp, kan man ställa sig frågan om denna tes gradvis har infriats. Åsikterna om ideologiernas vara eller icke vara går isär. Det klassiska politiska spektrumet erbjuder inte något entydigt svar, man får se bortom dess horisont. Vi gör ett nedslag i det ideologiska samtalet för att undersöka hur ideologisk den svenska politiken är i dagsläget. Idéer, tankar och övertygelser. Vad formar egentligen oss som människor? Är det vår etik och moral? Vår politiska övertygelse? Är det vilken ideologi vi bekänner oss till? Ideologi är för många ett ord som blir mer och mer urvattnat. Många känner till “de gamla ideologierna” men de föregås alltid av just det prefixet - de gamla. Ett tjog av gamla, idealiserande och i somligas ögon fullkomligt galna idéer. Utopier ihopsnickrade bakom ett skrivbord, anpassade för gårdagens problem utan lösning på dagens utmaningar. Men är de så galna som vissa hävdar? Finns de ens kvar idag? Vad är ideologi i Sverige idag? var nya och oprövade. Enligt honom kan en av anledningarna till att man pratar om att partierna går mot mitten vara att det politiska klimatet i Sverige under 70-talet var starkt präglat av vänsterideologier. tiden och fler sidor att välja mellan. På frågan om huruvida partierna för samma politik och ideologiska motsättningar är döda, ställer Håkan Tribell istället motfrågan: - Om man tittar till svenska politiska partier, har de verkligen varit så vansinnigt ideologiska som man säger att de har varit? Han säger att det möjligtvis finns en större insikt om att det inte är så enkelt, att de enkla lösningarnas tid är förbi men att ideologin fortfarande finns Mill att hitta i svensk politik. “Om någon verklig motståndare inte skulle anmäla sig[...] måste man tänka sig en sådan och utrusta honom med alla de tyngst vägande skäl...” Ideologiernas död? TEXT: ella asplund, emil bengtsson och bijan yousefi Foto: Louise bergstrand och ULF H börjesson I sin krönika i Godmorgon, världen! från den 11 oktober 2012 ifrågasätter Nina Björk, vänsterorienterad DN-kolumnist, de svenska partiernas ideologiska status och undrar varför vi hamnat i ett läge där politiska partier för till synes samma politik och lånar slagord och idéer från varandra. Hon målar upp en bild av ett samhälle med en förutbestämd plan och ett gemensamt mål, där riksdags- och kommunalval handlar om att välja vem som ska ta oss till målet snarare än om vad målet ska vara. För att få en annan politisk infallsvinkel träffade Polmagasinet Håkan Tribell från den liberala tankesmedjan Timbro för att diskutera ämnet politisk ideologi. Tankesmedjans roll är att med olika medel skapa opinion, ett uppdrag som kan tyckas traditionellt ideologiskt och politiskt. Håkan Tribell betonar den historiska aspekten och samtalet landar i ideologiernas betydelse under 1900-talet. I och med Sovjetunionens sammanbrott i slutet av förra århundradet ställdes den ideologiska striden på sin spets. Ett av de stora ideologiska blocken visade sig ha misslyckats. Tilltron till de tidigare förhärskande ideologiska lägren försvagades och man blev mer benägen att sätta sin tillit till nya alternativ som i sin tur 12 POLMAGASINET #1/2013 - John Stuart Politiken idag upplevs som mer mittencentrerad på grund av att det har skett en förskjutning och liberala och nyliberala idéer har fått ett starkare fäste. Nina Björk är i sin krönika kritisk till att liberaler uppmuntrar sina meningsmotståndare att förflytta sig mer åt höger och adaptera mer liberala ställningstaganden. Hon inleder sin krönika med ett citat av John Stuart Mill, en av liberalismens frontfigurer, som sade: ”Om någon verklig motståndare inte skulle anmäla sig i en viktig fråga, måste man tänka sig en sådan och utrusta honom med alla de tyngst vägande skäl som en Djävulens advokat någonsin skulle kunna hitta på”. Meningsskiljaktigheter i vissa sakfrågor går alltid att spåra tillbaka till ideologiska ställningstaganden. Ett exempel är vården, där man på senare år har gjort privatiseringar. Samtidigt har krav på begränsningar kring möjligheterna att ta ut vinster framförts. Båda förslagen är exempel på politik som enligt Håkan har ideologisk grund. Trots det går han med på att det har skett en förändring i Utifrån detta ifrågasätter hon hur dagens liberalism tagit avstånd från Mills idéer om behovet av motpoler inom politiken. Nina Björk säger i krönikan: “Om det nu är så, att vårt parlamentariska system är den mest fulländade formen av demokrati, borde det då inte finnas alternativ att välja mellan vart fjärde år? Borde vi inte oroa oss om alla partier är likadana och hävdar samma sak?”. Hon efterlyser mer skillnader partierna emellan, en debatt där alla inte vill åt samma håll hela POLMAGASINET #1/2013 13 huvudreportage Krönika: Den ideologiska kompassen DE SVENSKA PARTIERNAS IDEOLOGIER “Denna skepsis kan ses som ett sundhetstecken, en insikt om att livet och samhälllet är alltför komplexa för att sammanfattas i ett antal abstrakta teser” Centerpartiet - ekohumanism Folkpartiet - liberalism Kristdemokraterna kristdemokrati Miljöpartiet - grön ideologi Nya Moderaterna liberalkonservatism Socialdemokraterna demokratisk socialism eller socialdemokrati Vänsterpartiet - socialism och feminism Sverigedemokraterna socialkonservatism med nationalistisk grund Källa: Partiernas respektive idéprogram partiernas sätt att föra sig de senaste åren. - De två stora partierna idag slåss ju mycket, mycket mer om att säga “vi är bäst på att styra landet lite pö om pö så att vi kan ha det tryggt och bra”, till skillnad från tidigare då man sa “vi vill föra landet i den här riktningen, häng med oss”. Kanske är det så att de ideologier som växte fram för flera hundra år sedan inte riktigt passar in i dagens samhälle? Håkan Boström välkomnade för två år sedan ideologiernas död i en ledare i DN från februari 2011 där han skrev hur ”det har gått upp för politikerna att väljarna i början av 2000-talet inte uppskattar vare sig sektmentalitet eller ideologisk renlärighet. Denna skepsis kan ses som ett sundhetstecken, en insikt om att livet och samhället är alltför komplexa för att sammanfattas i ett antal abstrakta teser”. 14 POLMAGASINET #1/2013 Men betyder det här att ideologierna är döda? När ett förslag till Centerpartiets nya idéprogram lades fram i slutet av förra året med kontroversiella idéer som fri invandring, månggifte och slopad skolplikt blev det kalabalik inom svensk media. Man närmast hånskrattade åt partiet och de absurda förslag som lagts fram. Enligt Håkan Tribell berodde uppståndelsen kring händelsen antagligen inte främst på att förslagen var ideologiska eller att Centerpartiet sträckte sig längre bort än andra partier i sitt idéprogram, utan snarare kring processen och konflikterna inom partiet när förslaget togs fram. Med (bättre) medial strategi hade detta idéprogram kanske inte väckt sådan uppståndelse. Faktum är att “det är inte svårt att hitta politiska stolligheter även på högsta nivå, den vanliga motionsfloden är en humorfestival ibland”. Det är trots allt inte något upseendeväckande med att ha renodlade ideologiska frågor på idéprogrammet; det är något alla partier har. Frågan är kanske istället hur stor påverkan idéprogrammen har på den faktiska politiken. Trots att det går att se att åsikterna går isär kring vad ideologi har och borde ha för roll inom svensk politik idag går det åtminstone att se att ideologi som fenomen fortfarande lever och ger upphov till åsikter och debatt. Ideologierna lever således kvar, även om de idag kanske antagit en annan form och är utsatta för en sorts existentiell meta-debatt. D en värsta offentliga diskussionen om Centerpartiets omtalade utkast till idéprogram verkar ha lagt sig. Delar av den massiva kritik som formulerades, både internt och externt, hade sin grund i att Centern hade ställt för låga krav på att utkräva politisk tydlighet från sina partiledarkandidater. En mer intressant aspekt av den storm som jagades upp var dock det ideologiska perspektivet av det hela. Centerns till synes hierarkiskt havererade utspel var nämligen det första på länge från något politiskt parti som hade en tydlig koppling till ideologi, i Centerns fall till liberalismen. På senare år har det blivit allt ovanligare med tydliga ideologiska kompasser i det politiska samtalet. Blockpolitiken och jakten på väljare verkar ha ätit upp den övertygelse man haft om vad som är rätt. En övertygelse som en gång gav upphov till våra moderna politiska skiljelinjer. Det för svenska väljare så viktiga höger-vänsterperspektivet blir allt mer ansträngande att krama sig fast vid i en tid då moderater lånar arbetarslogans av socialdemokrater som sedan tar tillbaka arbetarfrågorna i Mstöpt form. Det är även talande att det parti som själva påstår sig företräda en relativt ny ideologi, Miljöpartiet, har svårt att definieras som varken höger eller vänster. Hur sunt är det då egentligen att ett försök att föra in ett stycke gammal hederlig ideologi i den svenska debatten skrattas åt och pekas ut som ett fullständigt haveri? Utan att ta ställning i det politiska borde kanske centerns försök inte dömas ut alltför hårt. Sverige och världen står inför enorma utmaningar på många områden. Teknisk utveckling reser frågor om integritet och juridiskt ansvar på nätet. Integrationsfrågan blir alltmer brännande i ett Sverige där främlingsfientliga partier går framåt. Utmaningarna inom miljö och naturskydd ökar stadigt, på gränsen till exponentiellt. Samtidigt verkar de politiska krafterna ägna mest tid åt att analysera vad folket för tillfället vill höra. Kanske vore det inte så dumt med lite idéer ändå. Carl Lindberg POLMAGASINET #1/2013 15 porträtt Polmagasinet möter: Hans Rosling text: johanna simonsson Foto: jonas magnusson Den kringresande hälsoprofessorn Hans Rosling tog plats Universitetshuset i hemstaden Uppsala för att föreläsa. Polmagasinet hann träffa en av världens mest inflytelserika tänkare innan det var dags att äntra scenen. K lockan är fem och det är två timmar kvar innan Hans Rosling ska äntra scenen i Universitetshusets aula, men redan finns i entrén många förväntansfulla och nyfikna besökare. Det märks att en världskändis inom hälsooch utvecklingsfrågor står på agendan ikväll. Genom informativa föreläsningar som gjorts lättillgängliga på internet, ofta via fenomenet TEDtalks, samt sitt skötebarn Gapminder har Rosling tilldragit sig internationell uppmärksamhet och erkännande. År 2009 hamnade han på 96:e plats när det amerikanska magasinet Foreign Policy listade de 100 tänkare vars idéer format världen under året som gått. Något som Hans Rosling menar är problematisk är den uppdelning som ofta görs av världen där man talar om i-länder respektive u-länder. – Vad är definitionen av ett u-land, vet ni det? Det finns ingen definition av vad som kännetecknar ett u-land. Man använder sig alltså av dessa begrepp utan att veta vad de egentligen betyder. Vad tror du då är orsaken till att många har en sådan föråldrad bild av hur hälsoläget ser ut i världen? Har till exempel medias porträttering betydelse för att vår världsbild inte uppdaterats? – Gällande media är problemet att man fortfarande använder sig av dessa begrepp POLMAGASINET #1/2013 Vad som saknas idag menar han på är mer kunskap och ren data i de pågående debatterna rörande utvecklingsfrågor. Rosling säger att hans roll i det hela ofta missförstås. tillägger han, att folk är okunniga och gör fel är ju optimistiskt. Då kan man bara lära dem så att de gör rätt. Här är tiden slut och Hans Rosling återgår till de sista förberedelserna innan föreläsningen ska ta sin början. Utanför är det fullt med folk som väntar på att få komma in, och universitetsaulan fylls till bredden när dörrarna slutligen öppnats. Under föreläsningen berättar han om sin tid som distriktsläkare i norra Moçambique i slutet av sjuttiotalet. Han förklarar hur han där lärde sig att älska pengar, inte för pengarnas egen skull utan för den betydelse goda ekonomiska resurser har för att möjliggöra en god hälsoutveckling bland befolkningen. Rosling redovisar statistik vad gäller barnadödlighet och medellivslängd i världen samt ställer åhörarnas fördomar på sin spets när det gäller hur de tror att den globala befolkningsutvecklingen ser ut. Prognosen ser betydligt bättre ut än vad de flesta tror och jordens befolkning förväntas stanna på 10 miljarder inom en snar framtid. ”En power point är som att slänga upp en död orm, jag är en ormtjusare” Polmagasinet har lyckats få några minuter med Uppsalasonen samtidigt som han förbereder och kontrollerar tekniken inför kvällens föreläsning. Den pedagogiska och levande redovisningen av statstik som han prisats för innebär en extra utmaning för föreläsaren berättar Rosling. – Att använda rörlig grafik är som att ha levande djur på scenen, man måste mata dem för att de ska bli på bra humör. En power point är som att slänga upp en död orm, jag är en ormtjusare, säger han ivrigt. Innan intervjun har Hans Rosling varit noga med att poängtera att han inte är intresserad av att ge ett personporträtt, istället är det sakfrågorna han vill diskutera. Nog märks det att det är som lärare och informatör i dessa sakfrågor rörande global hälsa han verkar. Att den statistik som han presenterar inte redan är allmänt kända bland gemene man tycks frustrera honom. – Det finns ett problem med världens kunskap, folk är kunniga i delaspekter men har en dålig makrobild. 16 som man inte vet vad de betyder. Annars är det största problemet att folk saknar kunskaper, man har inte lärt sig. Här är det skolan och universiteten som inte lyckats lära ut ordentligt. – Folk pratar om mig som att jag är en samhällsdebattör, men det är inte fallet. Jag är ju lärare. Just vikten av ordentlig fakta och kunskap rörande utvecklingsfrågor är något han saknar. – Jag är inte emot advocasy (opinionsbildning red anm.) men vill ha mer substans i debatten. De videor du medverkar i för TEDtalks har blivit väldigt populära, hur anser du att detta medium fungerar gällande kunskapsförmedling? – De är lömskt duktiga på att producera dessa videos, men det ger dock inte hela kunskapen. Videorna ska istället användas som komplement i lärandet. Man kan aldrig förstå världen bara med siffror. Här gör undertecknad misstaget att ställa en fråga gällande Roslings, kan tyckas, optimistiska världssyn. Innan hela frågan ens är ställd protesterar han dock mot just idén om att han skulle vara en optimist. – Jag är inte optimist men jag är possibilist, ser möjligheterna. För mycket handlar om känslor i dagens debatter, okunnighet förväxlas med pessimism och kunnighet med optimism. Men det är klart jag är orolig, framtiden är jäkligt skör. Och jag blir orolig när bistånd går till solceller, det är ju den rikaste delen av världen som står för den största delen av utsläppen. Fast, Själva huvudfrågan Trade or Aid, berör Rosling inte så mycket under sitt föredrag. Fokus blir istället på att distribuera korrekt information till åhörarna om dagens globala hälsonivå, framförallt rörande den afrikanska kontinenten. Det är kanske däri Hans Roslings uppgift ligger. Att genom väl presenterad statistik sticka hål på våra fördomar, få omvärlden att fatta utvecklingsbeslut baserade på korrekt data och inte enbart på känsla. Att verka som lärare med världen som sitt klassrum. POLMAGASINET #1/2013 17 reportage Den svenska beredskapen TEXT: Joakim Hessling Illustration: Alexander fredman Foto: Försvarsmakten Den svenska försvarspolitiken hamnade som vanligt på löpsedlarna under Folk & Försvars Sälenvecka men sedan tystnade det. Vad hände egentligen efter ÖB:s utspel om ”enveckasförsvaret” och vad säger militärerna själva? Polmagasinet reder ut historien och gör ett försök att klargöra vad försvarsministern menar med att vår förmåga skulle vara bättre än den var 2006. U nder Folk & Försvars kongress som ägde rum för drygt en månad sedan var det stort fokus på den svenska beredskapen. Många tyckare och tänkare hade samlats för att stöta och blöta idéer om hur Sveriges försvar kan utveckla sig i den ena eller andra riktningen. Mycket av det som sades går att koppla till ÖB:s uttalande i Svenska Dagbladet i slutet av förra året om att vi endast skulle klara av att försvara oss en vecka. Efter det skulle vi behöva hjälp från omvärlden. Detta konstaterar även Kungliga Krigsvetenskapsakademien som gav ut sitt vintersymposium Det operativa dilemmat härom veckan. Där utdelas svidande kritik mot det försvarsbeslut som togs 2009 och den nya försvarsorganisationen IO14, förkortning för Insatsorganisation 2014. Kungliga Krigsvetenskapsakademien grundades 1739 och består av både militära och civila personer. Akademien är ett forum för diskussion och studier av det svenska försvaret och landets säkerhet. De menar att det i försvarsbeslutet 2009 finns ett stort dilemma vars orsak återfinns i krisen 18 POLMAGASINET #1/2013 mellan Ryssland och Georgien 2008. Innan krisen skrev politikerna i försvarsbeslutet att Sverige skulle koncentrera sig på internationella insatser och samverkan med andra nationer. Försvarsminister Karin Enström (M) håller inte med. I en intervju i P1 menar hon att hotet mot Sverige är överskattat. - Mot vad ska vi försvara oss? Det finns inget angreppshot mot Sverige, säger hon. Vidare menar hon att den försvarsreform som vi nu är mitt uppe i syftar till att förbättra vår förmåga och att Sveriges förmåga är avsevärt högre idag än när alliansregeringen tillträdde 2006. - Vi har förband som har en högre tillgänglighet och en högre beredskap. Man har rätt utrustning. Så var inte fallet 2006. Det finns inget ” angreppshot mot Sen vaknade björnen i öster och man skrev till att vi även skulle ha ett nationellt försvar. Trots detta gjorde man inga egentliga förändringar i organisationen eller för den delen öka i försvarsbudgeten. Detta menar akademien är ett stort problem då det bland annat lett till avsaknaden av ett effektivt luftvärnsskydd, broläggare och moderna pansarvapen. Sverige” Tomas Ramberg, politisk kommentator på Sveriges Radio, uttrycker det i Morgonekot som att försvarsbeslutet gick ”från både och till varken eller”. Det har gått från att Sverige skulle besitta en nationell försvarsförmåga men även kunna engagera sig utomlands, till att inget av detta blivit riktigt som man tänkt sig. - Man ska med mindre pengar klara av samma uppgifter som tidigare, sammanfattar Ramberg. Precis detta menar däremot Kungliga Krigsvetenskapsakademien är problemet, försvaret är inte tillräckligt välutrustat. Det försvarsministern menar är starkt idag ifrågasätter man från akademiens håll. I sitt vintersymposium ställer man upp ett antal hypotetiska krissituationer, bland annat att Ryssland ockuperar Gotland för att hindra Sverige från att ingå en allians med NATO. Man menar att det skulle leda till en rysk blockad av svensk sjötransport i Östersjön och att Sverige ställs inför dilemmat att välja vilken kust som ska skyddas. Med de marina resurser som ingår i IO14 kan vi inte försvara både Västkusten och Östersjökusten, menar Akademien. - Detta typfall har för oss visat att vi inte har resurser att på ett trovärdigt sätt försvara en för landet väsentlig funktion. Akademien konstaterar att den svenska försvarspolitiska doktrinen inte längre kan upprätthållas. Den militära alliansfrihet vi så länge stått för har byggt på ett starkt försvar och att detta inte längre är en realitet. Därför uppmanar akademien till en omstrukturering av säkerhetspolitiken så att det blir lättare för Sverige att i en eventuell krissituation ta emot hjälp utifrån. år sedan. Ett invasionshot i traditionell bemärkelse ter sig kanske avlägset - det är snarare terrorister, cyberattacker och globala kriser som främst hotar vår tillvaro. Klart är att debatten om Sveriges beredskap och försvar inte är över. Säkerhetspolitiken är snårig och ingen väg är säkrare än den andra. Frågan är om vi bör rusta för storm eller satsa allt på en solig framtid. Mot denna bakgrund känns det ihåligt när försvarsministern står kvar vid devisen ”vår beredskap är god”. Hon menar vidare att Sverige och Ryssland enas i sin strävan om stabilitet och fred i Östersjöområdet och att Ryssland inte utgör ett stort hot utan snarare är en viktig samarbetspartner. Den tidigare ordförande för IAEA, Hans Blix instämmer, i ett inlägg i Fokus menar han att Försvarsmakten målar upp en alltför dyster bild av vår omvärld. - Jag vill påstå att riskerna för väpnade konflikter är väsentligt mindre och annorlunda idag än före Kalla krigets slut. Dagens hotbild ser på många sätt annorlunda ut jämfört med för bara 20 POLMAGASINET #1/2013 19 Kultur Sagan om mittens rike TEXT: Henrik karlsson I skuggan av det amerikanska valet hade Kinas kommunistiska parti sina partidagar förra hösten. Den tidigare ledningen skall efter tio år vid makten bytas ut. Det talas om interna stridigheter mellan reformister och traditionister, som vill gå olika snabbt fram i den fortsatta öppningen av landet. Vart är då Kina på väg? Bland annat den frågan försöker Klas Eklund besvara i sin bok Kina: den nygamla supermakten. TEXT: hugo horstmann Ilustration: alexander fredman På Oscarsgalan i slutet av februari i år plockade både Django Unchained och Lincoln hem en rad priser. Något annat de har gemensamt är att de båda handlar om slavhandeln i USA. Här slutar dock likheterna. Polmagasinets Hugo Horstmann har jämfört två filmgiganters historier om en dyster epok i USA:s historia. T vå filmer som på vitt skilda sätt skildrar aspekter av det amerikanska slaveriet har i början av 2013 haft Sverigepremiär, Quentin Tarantinos Django Unchained och Steven Spielbergs Lincoln. Det är viktigt att påminna om denna mörka del av världens historia som precis som nazismens utrensning av ”oönskade element” i befolkningen grundade sig i rasbiologiska fördomar. Båda filmerna väcker intressanta frågeställningar som går att applicera på vår samtid. I äkta Tarantinoanda bjuder Django Unchained på en okonventionell skildring som utspelar sig innan det amerikanska inbördeskriget bryter ut. Till många konservativa sydstatares förtret tas slaven Django ( Jamie Foxx) under beskydd av den vältaliga tyska prisjägaren Dr. King Schultz (Christoph Waltz). Schultz lovar Django hjälp att finna dennes fru Broomhilda von Schaft om Django i sin tur går med på att bistå Schultz att tjäna in levebrödet, det vill säga skjuta ihjäl ett antal kriminella som har pris på sina huvuden. Django Unchained innehåller få överraskningar från Tarantino. Fantastisk scenografi och stundtals briljanta dialoger kombineras med en blodkavalkad och ett våldsromantiserande som ligger på dataspelsnivå i enlighet med tidigare filmer. I Lincoln är det som titeln antyder personerna bakom avskaffandet av slaveriet och i 20 POLMAGASINET #1/2013 synnerhet USA:s 16:e president Abraham Lincoln, som står i centrum. Spelad av den skicklige Daniel Day-Lewis får man följa kohandeln i maktens korridorer som skulle leda fram till det trettonde tillägget i den amerikanska konstitutionen som förbjuder slaveri i samtliga amerikanska stater. Man kan inte klandra Lincoln för att vara en typisk Spielberg-film då den saknar den hjärtklappande spänning som vanligtvis kännetecknar hans filmer. Här är det istället en relativt lunkande handling som inte har sitt fokus i själva resultatet utan snarare i processen dit. Django Unchained skiljer sig från många andra skildringar i genren, exempelvis den mångfaldigt belönade tv-serien Roots från 1970-talet, genom sitt fokus på vedergällning för det lidande som de färgade i södra USA fick utstå under slavepoken. Det går inte att tänka sig hur man skulle förhålla sig till att leva i ett samhälle i vilket man räknas som en andra klassens medborgare eller ännu värre någon annans egendom. Om man blir diskriminerad av lagarna, domstolsväsendet och ordningsmakten i landet man lever i, kan det då inte anses rimligt att man tar lagen i egna händer? Detta är en fråga som slår mig när jag lämnar salongen efter Django Unchained. Samma frågeställning hade de radikala falangerna av medborgarrättsrörelsen, exempelvis the Black Panther Party, på 1960-talet tagit till sig när 100 år hade gått sedan det amerikan- ska inbördeskriget utan att demokrati nått södra USA. Diskriminering och orättvisor mellan etniska grupper och klasser är fortfarande spridda i många av världens länder. Vår plikt bör väl vara att undvika att dessa känner sig utelämnade i hopplöshet? I Lincoln står presidenten vid ett tillfälle framför dilemmat att antingen avsluta kriget och bespara tusentals unga amerikaners liv i ett krig där hundratusentals redan har stupat eller att driva igenom slaveriets avskaffande genom att låta kriget fortgå. Hur långt är man beredd att gå för att genomdriva en förändring? Vad är vi beredda att offra för att följa våra moraliska uppfattningar? Abraham Lincoln hade givetvis ett betydligt mer betungande ansvar än de flesta av oss någonsin möter. Frågan är alltjämt aktuell i dessa tider då mellanstatliga förhandlingar låser sig på grund av länders rädsla att förlora relativa fördelar sinsemellan eller enskilda medborgares vilja till global förändring som gång på gång förlorar mot aversionen att behöva betala ett högre pris eller gå miste om bekvämlighet.Världen behöver fler personer som Lincoln som sträcker ut sina hjälpande händer mot personer som Django. Dessa siffror samt många fler går att finna i Klas Eklunds bok Kina: den nygamla supermakten från år 2011. Eklund är före detta chefsekonom på SEB, har en lång karriär inom staten och som rådgivare bakom sig samt ett lyckat författarskap där han år 2010 tilldelades Jacob Palmstiernas stipendium för sina böcker och artiklar om ekonomi och klimat. För att illustrera det hela kan därför lite statistik vara på sin plats: Kina har 120 städer med mer än en miljon invånare. Antalet universitet uppgår till 3 500. Varje dag gifter sig 23 000 par i landet. I Kina finns det 700 miljoner mobilabonnemang och 500 miljoner internetanvändare. Kina har en valutareserv på mer än 3 000 miljarder dollar, nästan tre gånger så mycket som landet med näst störst reserv, Japan. År 2015 skall landet ha 83 000 kilometer motorväg – vilket räcker till två varv runt jorden. Den cirka 400 sidor långa boken syftar till att ge läsaren en överblick över mittens rike, främst ur ett ekonomiskt perspektiv. Författaren har själv en gedigen kunskap då han var maoist på 50-talet och har rest dit ett flertal gånger. Med det sagt finns inga ideologiska undertoner utan Eklund har helt enkelt bara ett stort intresse för landet, vilket märks genomgående i samtliga kapitel. De första kapitlen redogör för Kinas kultur och historia där den traditionella trosinriktningen konfucianismens betydelse, vilken även är stor idag, betonas. Därefter behandlas utvecklingen när Mao Zedong kom till makten, samt Zedongs efterföljare som ledare för kommunistpartiet, Deng Xiaopings, reformer och öppnande av ekonomin. Författaren beskriver hur landet via ekonomiska zoner lockade till sig företag och investeringar som lade grunden till den snabba utvecklingen och produktionsstegringen. Senare kapitel tar upp det politiska systemet, dagens Kina och framtidens utmaningar. Dessa ligger enligt Eklund främst i att bekämpa den utbredda korruptionen, klimatförstörelsen och att rikta om det ekonomiska systemet mot mer inhemsk konsumtion. Allt som allt blir det därmed en väldigt gedigen genomgång. Det går att kritisera författaren för att vissa ämnen berörs för kortfattat och att en del generaliseringar görs. Bokens röda tråd är dock just att den hela tiden relaterar till den stora bilden. För den oinsatte läsaren erbjuder Kina: den nygamla supermakten en bra introduktion till det land som kommer att prägla det nya århundradet mer än något annat: här talar siffrorna sitt tydliga språk. Tips! Kina: den nygamla supermakten går att låna online som e-bok via Uppsala stadsbibliotek. Ingvar vet häst Lincoln sträcker ut en hjälpande hand mot Django ”F ramtiden finns i Kina” och ”kineserna tar våra jobb” är bara några av de påståenden som återkommer i media när det rapporteras om världens folkrikaste land. Att en enorm utveckling har skett där under de senaste 60 åren vet vi nog alla, men har vi verkligen insett vidden av den och vilken betydelse den egentligen kan komma att få? Vår världsbild är alltjämt centrerad kring Europa och USA och vad som händer på andra sidan jordklotet kan ofta kännas väldigt avlägset. POLMAGASINET #1/2013 21 Vad händer sen? TEXT: Therese almbladh Hösten 2004 packade Viktor Wallström sin bil och körde 170 mil från sitt hem i Bryssel till Uppsala. Väl där kastades han rätt in i insparkens festligheter och ett nytt liv tog sin början. Polmagasinet har talat med Viktor om hans resa från Sverige till Bryssel och tillbaka igen. P å skärgårdsön Hammarö i Vänern föddes 1985 Viktor Wallström. Den vackra ön var dock inte hemvist under hela hans uppväxt. Innan han flyttade till Uppsala och började på det dåvarande politices magisterprogrammet hade han hunnit med att bo ett år på Sri Lanka såväl som fem år i Bryssel. Då Viktor inte hade något boende att tillgå när han kom till Uppsala fick han sova på diverse pol mag-soffor under några veckor. - Det var ett effektivt sätt att skaffa nya vänner och bekanta, säger Viktor. Att börja studera i Uppsala och på pol mag-programmet var ingen självklarhet för Viktor. Han var osäker på vad han ville läsa. Då lockade pol mag-programmet med en bra blandning av kurser. Viktor valde att fördjupa sig i freds- och konfliktkunskap främst för att han tilltalades av kurser i mindre format. Han anser att det där finns större möjligheter att upprätthålla en dialog mellan studenter och lärare. - Studierna gav mig framförallt skrivförmåga och förmågan att snabbt hantera stora mängder information. Arbetet med att skriva uppsatser var nog mest lärorikt när jag ser tillbaka på det. Viktor var Laboremus 22 POLMAGASINET #1/2013 även (en politiskt aktiv i socialdemokratisk studentförening, red anm.) något som han anser var mycket roligt och givande. - Det finns ett tänk hos vissa polmagare att man på något sätt kan ”stå över” partipolitiken och ha ett akademiskt och objektivt angreppssätt som innebär att man själv inte tar ställning. Det tycker jag blir väldigt trist, platt och till och med något naivt. Har man ett genuint samhällsintresse har man också oftast en politisk uppfattning eller åskådning tror jag. Svenska Kraftnät som deras pressekreterare. – Jag har naturligtvis nytta av min utbildning i jobbet, även om freds- och konfliktkunskap skiljer sig en hel del från det jag faktiskt jobbar med idag. Det som studierna gett mig är metodik och analytisk förmåga, tillsammans med vanan att hantera större mängder information och så skrivandet så klart. De tips Viktor vill ge nuvarande pol kandstudenter är att inte stirra sig blind på ett ställe som man vill nå med sin utbildning utan vara öppen för nya och annorlunda utmaningar. Viktor rekommenderar även att jobba vid sidan om studierna som han själv gjorde. Det drygar ut både plånboken och CV:n. - Jag tycker att man ska vara medveten om att som polkandare blir man allt och ingenting. Det innebär att du har otroligt stora valmöjligheter kring vad du vill göra i framtiden, men samtidigt kräver det också att du skiljer ut dig lite från övriga med samma utbildning och specialiserar dig på något sätt. Mitt tips är därför att engagera sig på fritiden vid sidan av studierna. ” ...som pol kandare blir man allt och ingenting” Viktor fick en attraktiv praktikplats på utrikesenheten vid den svenska EU-representationen i Bryssel. - Allt eftersom fick man bli mer aktiv i det faktiska förhandlingsarbetet och strax innan jag slutade fick jag ensam representera Sverige under vissa rådsmöten, det var naturligtvis en pulshöjande utmaning. Efter att praktiken var slut stannade Viktor kvar i Bryssel. Han startade där en belgisk-svensk juniorhandelskammare tillsammans med två vänner. Därefter jobbade han i tre år på den svenska PR-byrån Diplomat Communications i Bryssel och ett år på deras kontor i Stockholm. Idag är Viktor tillbaka i Sverige och jobbar på POLMAGASINET #1/2013 23 24 POLMAGASINET #1/2013
© Copyright 2024