1. No category

 Svenska, danska, norska och isländska var samma språk för ca 1000 år
sedan – Urnordiska
 Skandinaviskt skriftspråk – runor
 En av de äldsta skrifterna: Gallehushornen, från 400-talet e.Kr.
 Ek hlewagastiR holtijaR horna tawido = Jag, Lᴂgast från Holte, gjorde
hornet.
 http://folk.uio.no/arnet/urnordisk_teksta.wmv
 I början hade runalfabetet 24 tecken
 Runt år 800 – 16 st. Varför?
 Runt 1100-talet blev det modernt med runstenar.
 Man ristade på sten och trä
 Idag finns ca 3000 bevarade runstenar – det är allt vi
har kvar från vikingarnas språk.
 Futharken – 16 tecken
 Alla tecken hade egna namn. S = sol, m = maðr (man), t =
Tyr (efter guden Tor)
 Mitt namn: Sofia
 Vissa bokstäver fattas - e = E, p = p, y = y, g = g
 Skriv era namn med runor!
A b d efgh ijkl m n
AB DEFGHIJKLMN
O p rstu v yz åä ö
OPR STUV Y ZÅ ÄÖ
 Spreds runt i Europa en bit in på 1000-talet,
tack vare romarriket & kristendomen
 Latin var aldrig särskilt folkligt – men
alfabetet var användbart
 De isländska sagorna – några av de första
verken i Norden skrivna på det latinska
alfabetet
 1220-talet: Heimskringla, Den yngre eddan
(Snorre Sturlasson)
 Under 1225-1526
 Skrivet på det latinska alfabetet
 De första svenska texterna med det latinska alfabetet:
landskapslagar – fram till mitten av 1300-talet.
 Lagarna berättades muntligt först, och för att komma
ihåg dem är de ofta skrivna på rim, med bildspråk och
utelämnade ord
Taker maÞer Þiuv sinn ok Þiuft mᴂÞ, bindi Þiuv a bak ok leÞi til Þings
mᴂÞ tva vittnismᴂnn, Þa ᴂr vittna a Þingi hann sannan Þiuv vᴂra, mᴂÞ
tolv mannum a Þingi ganga Þᴂss at svᴂria, at ”hann ᴂr fulder Þiuver, Þy
ᴂr hann vᴂrÞer liv sitt lata”. SiÞan skal hann døma till hoggs ok til
hanga, til draps ok til døÞa, til torvs ok til tiᴂru, ugildan firi arva ok
ᴂftimᴂlanda, sva firi kirkiu sum firi konungi.
Tar någon sin tjuv och tjuvgodset med honom, ska han bakbinda
tjuven och leda honom till tinget med två vittnen som ska vittna på
tinget om att han är en sann tjuv och med tolv män svära på tinget
att ”han är en full tjuv och därför är han värd att låta sitt liv”. Sedan
ska han dömas till hugg och till hängning, till att dräpas och till att
dödas, till torv och till tjära, och han ska vara ogill för arvinge och
eftermälande, såväl för kyrka som för konung.
 Mycket mer komplicerat än dagens
svenska grammatik
 Liknar den tyska eller isländska
 Ex. ”til draps”, ”til hogs” - + s eftersom
prepositionen til – jämför till havs, till
skogs
 Kasus
 Maskulinum, femininum, neutrum
 Fornsvenskan influerades av lågtyskan
– pga Hansan
 Tyska ord lånades in – koppling till
städer, handel & hantverk
 Arbeta, borgare, köpman, skomakare
 Prefix & suffix – anfalla, furstinna,
betala, förtvivla
 Nysvenska: 1526 – 1879
 Gustav Vasa (1521) – ett uttryck för svensk nationalism
 Protestantisk kyrka
 Nya testamentet: 1526, hela Bibeln: 1541
 Blev en riktlinje för svenskan
 Man började stabilisera och normera svenskan
 Efter detta: mer oreda. Fler boktryckerier = olika stavning
 1786: Svenska Akademien
 1874: SAOL
 1879: Strindbergs Röda Rummet: Nusvenska
 Stavningsreform 1906
 Dt = t, tt
 Blandadt – blandat, ändtligen – äntligen
 F, fv, hv = v
 Hvad – vad, sofva – sova, hafregryn – havregryn
 Qv = kv
 Beqväm – bekväm, qväll – kväll, sqvaller - skvaller
 E = ä
 Elg – älg, ega – äga, dverg – dvärg
 Julafton 1867 sätter sig Amanda Lundkvist och skriver
ett brev till kamrer Karl Fredrik Werner. I brevet påstår
hon att kamrer Werner är far till hennes barn. Hon vill
att Werner tar hand om barnet. Hon hotar även med
att hänga ut honom i tidningen Fäderneslandet– en
tidning som hade rykte om sig att vara "begiven på
skandal och personförföljelse".
 Amanda säger sig bo hos bondfolk vilket förmodligen
innebär att hon arbetar som piga i en gård någonstans
nära Stockholm.
1867 Julafton
Söta Lila kamrern
Att jag skulle bli så olykli för lila kamrerns skull dä kunde ja aldri tro men
se nu gik dät så ila så nu har jag dän här å de ka nog inte kamren neka för
om kamren wil wara en hedlig meniska för se då kan ja framskaffa
hundramans bevis på å inte kan kamren nu wila stå i Fäderneslande häler
för se de ska han få å så får han skäms för han har gort en flika olyklig jag
trode wa han sa ja, olykliga barn å dä harr jag ångrat många gånger, men
nu ä dä, som dä ä Inte kan jag ha järta att sätta uten på gatan. Nu får han
tan för se ja kan inte för sörjan Nog ädä synd om ungen i alla fall för inte
kan kamrern neka att han ä lik sin pappa ja har döpt honom och se han
ska heta Calle Fredrik å så får han ha ett nam till för se Lundqvist ä så fultt
och se nog ädä synd om et i alla fall Nog kan kamren koma till mig och
inte ska jag vara ond
För skutt [förskjut] inte den lila och se kamrern har ju två rum och jag
bara mitt hos bond fålk och se nu önskas kamren en god jul [svårtytt] jag
har ingen [svårtytt] jul klapp att gen å så har jag så myke bjäfs och
strykning ått mitt härskap wäl komen efter jul teknar kamrerns trogna
amanda
Wi råkas wäl hos Berns under jul
Ajö ajö kamrern
 1867 var fortfarande bibeln ett rättesnöre för vad som var god stavning. Amanda
Lundkvist stavning är dock inte det minsta lik den i samtidens biblar. Säger
stavningen och interpunktionen något om Amanda Lundkvists bakgrund?
 Vad är det som styr Amanda Lundkvists stavning? Hur tänker hon när hon ska
stava ett ord?
 Försök hitta två-tre uttryck eller fraser i brevet på som tydligt skiljer sig ditt sätt
att tala och skriva. Hur har språket förändrats?
 Amanda Lundkvist försöker på flera olika sätt övertyga Karl Fredrik Werner att
ta hand om den lilla pojke som hon hävdar att han är far till.
 Ge minst två exempel på olika former av hot som finns i brevet.
 Ge minst två exempel på hur Lundkvist försöker vädja till känslan, till Karl
Fredrik Werners medlidande.
 Ge två exempel på hur Amanda Lundkvist försöker locka Karl Fredrik Werner
att återknyta kontakten.
 Vad säger brevet om kvinnors möjligheter att agera på 1860-talet, i de fall där
fadern till deras barn inte ville hjälpa till?
 Arbeta i grupp
 En text per grupp
 Läs texten noggrant
 Gör uppgifterna
 Berätta för klassen!